Bankoutskottets utlåtande nr 13.

3

Nr 13.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949
(nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall
meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv.

I en den 10 mars 1950 dagtecknad proposition nr 117, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)
angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om banksaktiebolags kassareserv.

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelsei
om bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen
att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,
vilken lag gäller till och med den 30 juni 1950, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1951.

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om
bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunna med
lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans
med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de förbindelser,
som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 ha särskilda bestämmelser — utöver det i lagen om
bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags
kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende
äro upptagna i lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

4

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

I nämnda lag stadgas följande.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga
omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om bankrörelse,
tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå till
viss bestämd kvotdel, högst tjugufem procent, av bolagets förbindelser med
undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar å sparkasseräkning; b)

att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande
kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om
förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,
skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken
och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden
hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras
av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i
riksbanken innestående medel icke uppgå till sålunda föreskrivet belopp,
bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av
Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,
dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av
växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven
utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga
bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgå till visst angivet
belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter
storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställas.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt
bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan
avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget
föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gäller till och med
den 30 juni 1950. Av Konungen jämlikt sagda lag meddelat förordnande
må ej äga tillämpning längre än lagen äger giltighet.

Några bestämmelser ha hittills icke meddelats enligt 1949 års lag.

I en den 2 februari 1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse ha
fullmäktige i riksbanken anfört, att det enligt fullmäktiges mening fortfarande
vore erforderligt att i beredskapssyfte äga tillgång till särskilda medel,
som kunde vara ägnade att begränsa kreditgivningen. Med hänsyn till att de
i lagen om bankrörelse intagna bestämmelserna om bankaktiebolags kassareserv
kunde förutsättas bli föremål för omarbetning i samband med den

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

5

allmänna översyn av banklagen, som 1949 års banklagssakkunniga erhållit
i uppdrag att verkställa, och då den särskilda beredskapslagstiftning, varom
här vore fråga, sammanhängde med utformningen av dessa kassareservbestämmelser,
ansåge fullmäktige det lämpligt att i oförändrad form förlänga
nu gällande beredskapslagstiftning, förslagsvis för en tid av ytterligare
ett år.

I enlighet härmed ha fullmäktige hemställt, att 1949 års lag måtte erhålla
förlängd giltighet till och med den 30 juni 1951.

Över bankofullmäktiges framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha förklarat sig icke ha något att erinra
mot att ifrågavarande lagstiftning erhölle förlängd giltighet för tiden till och
med den 30 juni 1951.

Bank- och fondinspektionen har erinrat om att inspektionen redan vid tillkomsten
av 1949 års lag framfört vissa erinringar mot denna lagstiftning vilka
dock endast i vissa delar beaktades. Den mening inspektionen då givit uttryck
åt saknade inspektionen skäl att frångå. Då emellertid den ifrågasatta
förlängningen av giltigheten för berörda lag avsåge blott ett år och då det
enligt vad inspektionen erfarit kunde antagas, att 1949 års banklagssakkunniga
i god tid dessförinnan skulle hinna framlägga förslag till mera definitiva
lagbestämmelser angående bankernas kassareservskyldighet, ansåge sig
inspektionen kunna tillstyrka bifall till bankofullmäktiges framställning.

Utskottet. Vid behandlingen av förslaget till 1949 års lag framhöll utskottet
(uti. nr 44), att den föreslagna lagen icke ginge helt fri från invändningar
men att den i jämförelse med då gällande beredskapslagstiftning
innebure en effektivisering. Då utskottet emellertid förordade, att förslaget
upphöjdes till lag, utgick utskottet från att lagen skulle utgöra ett provisorium
i avvaktan på en ur principiell synpunkt mera tillfredsställande
lösning. Såsom i propositionen framhållits, sammanhänger utformningen
av ifrågavarande beredskapslagstiftning med den omarbetning av banklagens
kassareservbestämmelser, som är avsedd att verkställas av 1949 års
banklagssakkunniga och varom förslag kan förväntas föreläggas 1951 års
riksdag. Vid sådant förhållande har utskottet i likhet med fullmäktige och
departementschefen funnit lämpligt, att 1949 års lagstiftning rörande bankaktiebolags
kassareserv bör i avvaktan på de sakkunnigas förslag erhålla
förlängd giltighet under ytterligare ett år.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 27 april 1950.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: sc under utlåtande nr 12.