Bankoutskottets utlåtande nr 11.
1
Nr 11.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till folkrörelsernas sparkampanj för budgetåret
1950/51 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 17 mars 1950 dagtecknad proposition nr 182, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att å riksstaten för budgetåret
1950/51 under fjortonde huvudtiteln anvisa
dels till Folkrörelsernas sparkampanj ett anslag om 490 000 kronor,
dels till Vinstutlottning i samband med lönsparande ett förslagsanslag av
150 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen:
1) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 459 av herrar Lundgren och Wistrand och den andra inom andra kammaren
under nr 555 av herrar Edström och Nilsson i Svalöv, i vilka hemställes,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 182, och
2) två jämväl likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
under nr 460 av herr Ivar Persson jämte tre andra av kammarens ledamöter
och den andra inom andra kammaren under nr 554 av herrar Norup
och Nilson i Spånstad, i vilka hemställes, att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 182 måtte besluta om sådan ändring eller komplettering
av reglerna för vinstutlottningen att det för viss sparande ungdom möjliggöres
att utan avtal med arbetsgivaren få deltaga i för lönspararna anordnad
vinstutlottning.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag, får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen
och motionerna II: 555 och II: 554.
I anslutning till sitt på våren 1947 framlagda program för bekämpande av
den hotande inflationen sökte regeringen kontakt med folkrörelserna inom
landet i syfte att erhålla deras medverkan i en omfattande kampanj för ökat
sparande. Som resultat härav tillkom i juli 1947 ett särskilt organ, Folkrörelsernas
sparkampanj. Till denna sparkampanj, som började sin verksamhet
i oktober 1947, äro anslutna representanter för folkrörelser och andra
1 Bihang till riksdagen!! protokoll 1950. 8 samt. Nr 11.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
riksorganisationer inom landet. Kampanjens uppgift var att i samråd med
landets olika sparinstitutioner verka för ett ökat sparande och för en inskränkning
av konsumtionen.
Genom särskilda länskommittéer och därtill knutna länsombud har sparkampanjen,
som ledes av ett arbetsutskott jämte centralbyrå i Stockholm,
genom propaganda på arbetsplatser, i organisationer och på annat sätt sökt
verka för sitt syfte. En väsentlig uppgift har varit att bilda sparklubbar. Arbetsutskottet
har ombesörjt en omfattande sparpropaganda genom affischering,
annonser i rikspressen, trycksaker, pressmeddelanden, talarmaterial,
filmer m. in. Vid sidan av angivna verksamhet medverkade sparkampanjen
vid emissionen av 1947 års premieobligationslån genom direkt försälj ningspropaganda
och förmedling av obligationsköp.
Kostnaderna för sparkampanjen ha bestritts av statsmedel, vilka utgått
från det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk in. in. anvisade till riksgäldskontorets
förfogande ställda anslaget till kostnader vid emission av
statslån in. in. Kostnaderna ha för vartdera av budgetåren 1947/48 och 1948/
49 uppgått till drygt en miljon kronor och beräknas för innevarande budgetår
belöpa sig till 700 000 kronor. Kostnadernas fördelning på olika år och
utgiftskategorier framgår av en sammanställning å s. 5 i propositionen.
Propositionens förslag angående spar kampanj ens fortsatta verksamhet
och organisation grundar sig på en inom finans- och handelsdepartementen
utarbetad promemoria, av vilken inhämtas i huvudsak följande.
På våren 1949 framfördes av spar kampanj ens ungdomskommitté ett förslag
om frivilligt lönsparande för ungdom. Enligt förslaget
skulle förvärvsarbetande ungdom i åldern upp till 25 år förbinda sig att
på särskilt sparkonto i bank avsätta 10 % av sin avlöning under tiden intill
dess nämnda ålder uppnåtts. Sålunda insatta medel skulle vara bundna under
samma tid. Sparavtalet skulle dock gälla sparande under minst tre kalenderår,
så att sparare som första sparåret fyllde exempelvis högst 25 år,
skulle fortsätta med lönsparandet t. o. in. det år han fyllde 28 år. Endast
vid giftermål eller vid vissa andra trängande medelsbehov skulle uttag från
sparkonto få ske under bindningstiden. Eventuellt skulle staten bidraga till
viss premiering av detta sparande, exempelvis genom att anslå medel för
utlottning av vinster. Lönsparandet sattes i gång i september 1949 och hade
intill utgången av 1949 givit till resultat, att omkring 8 300 ungdomar vid
drygt 1 000 företag bundit sig för dylikt sparande. Då frågan om utlottning
i samband med lönsparandet vore avhängigt av riksdagens beslut, innefattade
de hittills tillämpade bestämmelserna för lönsparande icke några regler
eller föreskrifter om ett sådant lotteri.
Inom Folkrörelsernas sparkampanj hade frågan om kampanjens nedläggande
eller dess fortsatta verksamhet dryftats. Samtliga till kampanjen anslutna
organisationer uttalade sig för sparkampanj ens bibehållande, särskilt
med hänsyn till det nyligen igångsatta lönsparandet. Inom sparkampanjen
hade frågan om dess fortsatta verksamhet omprövats med utgångspunkt
från att den framtida verksamheten i första hand skulle inriktas på att
stödja lönsparandet. I samband därmed hade en nedskärning av kostnaderna
för kampanjen eftersträvats, varvid dessa beräknats för budgetåret
1950/51 till 490 000 kronor, fördelade på följande sätt:
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
3
Kronor
Administrationskostnader:
Arvoden för länsombud.................................... 67 000
Löner å centralbyrån samt arvoden.......................... 40 000
Kontorskostnader ......................................... 5 000
Telefon .................................................. 2 000
Hyra .................................................... 3 000
Inköp av inventarier....................................... 5 000
122 000
Propagandakostnader:
Affischer och affischeringskostnader ........................ 105 000
Trycksaker............................................... 40 000
Klichéservis och diverse propagandamaterial ................ 10 000
Film..................................................... 50 000
Annonsering ............................................... 90 000
Resor och föredragskostnader .............................. 20 000
Konferenser .............................................. 20 000
Porto och distribution...................................... 20 000
Utställningar och möteskostnader........................... 13 000
___368 000
Summa 490 000
Nedskärningen av kostnaderna faller väsentligen på arvodena till länsombuden,
vilka arvoden minskats genom att ombudens tjänstgöringstid ansetts
komma att fr. o. in. den 1 maj 1950 reduceras från heltid till deltid.
Härjämte har flertalet poster under rubriken propagandakostnader nedskurits.
I samband med den ifrågasatta omorganisationen av verksamheten framstode
det — enligt promemorian — såsom önskvärt, att Folkrörelsernas sparkampanj
organisatoriskt erhölle en fastare anknytning till något statligt organ
än kampanjen hittills haft. I detta avseende förefölle riksgäldskontoret
vara den lämpligaste myndigheten. Anknytningen skulle ske genom att sparkampanjen
underställdes riksgäldskontoret i fråga om sin ekonomiska förvaltning
och administration. Planläggningen och genomförandet av kampanjens
verksamhet skulle efter godkända riktlinjer handhavas av sparkampanjens
ledning.
För att kompensera lönspararna för bindningen av deras sparmedel och
för att göra lönsparandet mera begärligt, förordas i promemorian, att detsamma
premieras genom vinst utlottning efter i huvudsak följande
linjer.
Vinstsumman skulle tillskjutas av statsmedel och utgå med ett årligt belopp
av 1 % av det totala nysparandet på lönsparkonto under kalenderåret
närmast före det, varunder vinstutlottning skulle ske.
Som villkor för lönsparares rätt att deltaga i lotteriet skulle gälla, att han
på lönsparkonto gjort minst 7 insättningar under kalenderåret närmast före
utlottningsåret samt att han vid nämnda års slut fortfarande hade lönsparkonto.
För deltagande i den första vinstutlottningen, vilken skulle äga rum
under år 1951 och avse lönsparandet under åren 1949 och 1950, skulle dock
4
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
endast krävas 15 insättningar, varjämte statsbidraget skulle utgå med ett
minimibelopp, motsvarande tre kronor per lönsparare vid 1950 års slut.
Riksgäldskontoret skulle ombesörja alla de centrala åtgärder, som sammanhängde
med vinstutlottningarna.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett i ärendet avgivet utlåtande beträffande
kostnaderna för sparkampanjen anfört bl. a. följande.
Vad beträffar det begärda anslaget å 490 000 kronor för Folkrörelsernas
sparkampanj synes det fullmäktige angeläget att till prövning upptages frågan,
huruvida icke en ytterligare nedskärning av kostnaderna för ifrågavarande
verksamhet framdeles kunde ske, både vad gäller administrations- och
propagandakostnader. Det kan sålunda exempelvis ifrågasättas, huruvida
det kan vara erforderligt att behålla den vidlyftiga och kostsamma organisationsapparaten
med länsombud. I varje fall synes denna icke vara behövlig
för främjande av lönsparandet. Nämnda sparande är att jämföra med sparklubbssparandet.
Detta har framdrivits av postsparbanken och de enskilda
sparbankerna under en tid av något mer än tio år och har för postsparbankens
del vid 1949 års utgång nått följande omfattning: 16 220 sparklubbar
med 340 000 medlemmar och en innestående behållning av 56,8 miljoner
kronor. För sparbankerna äro motsvarande siffror, avseende 1947 års slut,
7 123 klubbar med 172 000 medlemmar och en insättarbehållning av 22,7
miljoner kronor.
Bildandet av sparklubbar å de olika arbetsplatserna har i regel skett efter
initiativ, som utgått från sparinstituten. Personlig bearbetning genom
ombud från postsparbanken respektive sparbanken å orten har därvid förekommit
i stor utsträckning. På liknande sätt tillgår nu, efter vad fullmäktige
inhämtat, ackvisitionsarbetet för lönsparandet. Postsparbanken har
ombud, som propagera å arbetsplatserna, och liknande arbete nedlägges av
många sparbanker.
I jämförelse med det fältarbete, som sålunda utföres av nu nämnda och
även av andra sparinstitut, torde den verksamhet, som länsombuden skola
utöva för lönsparandet, icke få någon större praktisk betydelse. Länsombuden
ha visserligen betydelse såsom den centrala ledningens i Stockholm
kontaktorgan i länen och genom att de lämna vissa rapporter till denna,
men fullmäktige ifrågasätta likväl, om icke den centrala ledningen genom
samarbete med de olika sparinstituten kunde erhålla den kontakt med sparverksamheten
och de upplysningar om dennas utveckling, som kunna vara
erforderliga.
Fn undersökning borde enligt fullmäktiges mening även göras, huruvida,
då det gäller lönsparandet, det kan vara nödvändigt att nedlägga betydande
kostnader på den yttre propagandan i form av affischer och dylikt.
Den mest effektiva propagandan torde i förevarande hänseende vara
den lokala bearbetningen å arbetsplatserna.
Ehuru fullmäktige sålunda äro tveksamma beträffande nödvändigheten
att för framtiden bibehålla Folkrörelsernas sparkampanj i dess nuvarande
organisation, vilja fullmäktige likväl icke nu motsätta sig det för sparkampanjens
fortsatta verksamhet begärda anslaget av 490 000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Då, såsom framhållits i departementspromemorian, det synes önskvärt,
att Folkrörelsernas sparkampanj organisatoriskt erhåller en fast anknytning
till riksgäldskontoret på så sätt att dess ekonomiska förvaltning och administration
underställes detta verk och då en dylik anordning lämnats utan
erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret, torde detta förslag böra genom
-
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
5
föras. Det begärda anslaget till Folkrörelsernas sparkampanj för nästa budgetår
på 490 000 kronor, vilket fullmäktige ej velat motsätta sig, vill jag även
tillstyrka. I likhet med fullmäktige finner jag det emellertid angeläget att till
prövning framdeles upptages frågan om icke en ytterligare nedskärning av
kostnaderna för sparkampanj ens verksamhet, utöver den som nu skett, bör
kunna åstadkommas, därest den av detta organ bedrivna verksamheten över
huvud är erforderlig i fortsättningen.
Vad gäller förslaget om preiniering av det s. k. lönsparandet genom
särskild vinstutlottning under medverkan av riksgäldskontoret anser jag
mig — under betonande av att en dylik anordning torde få karaktären av
experiment — böra tillstyrka, att en sådan vinstutlottning kommer till
stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det i departementspromemorian
framlagda förslaget, vilket ur tekniska synpunkter lämnats utan erinran
av fullmäktige i riksgäldskontoret. Ett förslagsanslag å 150 000 kronor till
vinstutlottning i samband med lönsparande torde därför böra äskas för
nästa budgetår.
Enligt vad utskottet inhämtat, beräknas antalet lönsparare vid slutet av
mars 1950 uppgå till omkring 16 000.
Utskottet. Såsom framgår av propositionen, har Folkrörelsernas sparkampanj
under den senaste tiden inriktat sin verksamhet på att främja det s. k.
lönsparandet bland ungdomen. Initiativet till detta sparande togs av sparkampanjens
ungdomskommitté, och sparformen började tillämpas i september
1949. Enligt utskottets uppfattning måste lönsparandet hälsas med
tillfredsställelse som en betydelsefull åtgärd för att ernå ökat sparande bland
yngre löntagare, vilka i regel ha jämförelsevis stora möjligheter att spara.
Sparformens vidare utbredning är i hög grad beroende av — förutom medverkan
från arbetsgivarna — sparinstitutionernas ackvisitionsarbete, företrädesvis
å arbetsplatserna. Sparkampanjens uppgift beträffande lönsparandet
torde, sedan detta nu kommit i gång, huvudsakligen bli begränsad till en
allmänt stödjande propagandaverksamhet. Denna verksamhet torde emellertid
vara av stor betydelse för lönsparandets fortsatta utveckling. Den förankring
sparkampanjens rikskommitté har i landets folkrörelser ger sparkampanjen
alldeles särskilda förutsättningar för att dess appeller komma att nå
de löntagargrupper, beträffande vilka ett ökat sparande nu är särskilt angeläget.
På grund härav och då det är av största vikt att den uppgift beträffande
ungdomssparandet som sparkampanj en åtagit sig, framgångsrikt fullföljes,
kan utskottet icke ansluta sig till det i motionerna 1:459 och 11:555
framförda förslaget om ett omedelbart nedläggande av sparkampanj en.
Kostnadsramen för sparkampanjens administration och propaganda har i
rådande statsfinansiella läge successivt måst nedskäras. Det för nästa budgetår
erforderliga beloppet har i propositionen beräknats till 490 000 kronor.
En ytterligare nedskärning har emellertid av riksgäldsfullmäktige synts
möjlig, och fullmäktige ha pekat på vissa utgiftsposter, beträffande vilka besparingar
måhända kunde åvägabringas. Departementschefen har funnit angeläget,
alt denna fråga framdeles upptages till prövning, samtidigt som han
uttalat tveksamhet om kampanjen över huvud är erforderlig i fortsättning
-
6
Bankoutskotlets utlåtande nr It.
en. Även utskottet finner önskvärt, att kostnaderna för sparkampanjen nedbringas
i den omfattning, som är möjlig utan ogynnsam effekt för dess verksamhet.
En undersökning torde därför böra verkställas för att utröna i vad
män besparingar — utöver de redan företagna •— kunna genomföras inom
organisationen. Härvid synes jämväl böra övervägas, huruvida och i vad
mån sparkampanjens uppgifter i fortsättningen kunna övertagas av sparinstitutionerna
och riksgäldskontoret.
Enligt propositionen skulle sparkampanjen fr. o. m. den 1 juli 1950 organisatoriskt
anknytas till riksgäldskontoret på så sätt, att dess ekonomiska
förvaltning och administration underställdes detta verk. Utskottet tillstyrker
detta förslag. Vid bifall härtill synes ovanberörda undersökning böra verkställas
genom riksgäldsfullmäktiges försorg och den bör lämpligen ske i samråd
med sparkampanjen. Utredningen bör bedrivas så, att resultatet av densamma
föreligger inom sådan tid, alt ståndpunkt till frågan om sparkampanjens
fortsatta verksamhet och därför eventuellt erforderliga anslagsmedel
kan tagas i samband med upprättande i slutet av år 1950 av riksgäldskontorets
budgetförslag för 1951/52. Då det ej är möjligt att för närvarande
bedöma, huruvida några besparingar kunna ernås redan under budgetåret
1950/51, anser sig utskottet icke böra ifrågasätta någon sänkning av det till
sparkampanjen för detta budgetår äskade anslagsbeloppet. Utskottet föreslår
därför, att detta belopp anvisas av riksdagen.
Vad härefter beträffar frågan om en premiering av lönsparandet genom ett
lotteri har, såsomav propositionen framgår, denna fråga varit föremål för delade
meningar. Mot en dylik premiering har anförts, att en utlottning av vinster
bland lönspararna stode i motsatsförhållande till själva sparandets idé. Premieringen
har dessutom ansetts innebära ett ensidigt gynnande av lönspararna
på skattebetalarnas bekostnad. Mot dessa betänkligheter, som jämväl
kommit till uttryck i ovanberörda motioner I: 459 och II: 555, har framhållits,
att ett lotteri skulle ha ett stort propagandavärde för lönsparandet, samt
att den jämförelsevis långa bindningstid, som lönsparandet innebär, motiverar,
att detta sparande premieras på ett eller annat sätt. Utskottet har för sin
del, utan att vilja underskatta betydelsen av de principiella synpunkter, som
anförts mot en kombination av ungdomssparande och lotteri, ansett sig böra
med hänsyn till önskvärdheten av att detta sparande stimuleras förorda, att
ett lotteri anordnas i överensstämmelse med det i propositionen framlagda
förslaget. Utskottet tillstyrker därför, att för vinstutlottningen erforderliga
medel ställas till förfogande genom statsbidrag, beräknat på de i propositionen
förordade grunderna. Lämpligt synes vara, att såsom föreslagits vinstdragningarna
ombesörjas av riksgäldskontoret samt att riksgäldsfullmäktige
bestämma vinstplanen. Fullmäktige torde jämväl böra äga vidtaga de jämkningar
i vilkoren för deltagande i lotteriet, som kunna visa sig påkallade.
I anledning av departementschefens uttalande, att anordningen med vinstutloltning
torde få karaktären av experiment, vill utskottet framhålla, att det
får förutsättas, att fullmäktige med uppmärksamhet följa utvecklingen av
lönsparandet och frågan om vinstutlottningarnas betydelse för detta sparande.
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
7
I motionerna I: 460 och II: 554 har ifrågasatts cn sådan ändring av reglerna
för lönsparandet, att arbetstagare, som under sparåret haft flera arbetsgivare,
skulle utan att träffa avtal om löneavdrag med arbetsgivarna likställas
med lönsparare och således äga rätt deltaga i vinstutlottning, därest avtal
träffats med bankinrättning om sparande i den omfattning och på de villkor,
som gälla för lönesparandet. Det är icke möjligt att utan en mera ingående
utredning bedöma, huruvida det i motionerna framförda önskemålet kan tillgodoses
utan att lönsparandets avgränsning mot andra sparformer uppluckras
och utan att alltför stora tekniska svårigheter uppkomma. Under uttalande
av önskvärdheten av att syftet med motionärernas framställning såvitt möjligt
tillgodoses, vill utskottet förorda, att här avsedda spörsmål överlämnas
till riksgäldsfullmäktige för prövning och avgörande efter samråd med sparkampanjen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition och med avslag å de likalydande motionerna
1:459 och 11:555, må å riksstalen för budgetåret 1950/51
under fjortonde huvudtiteln anvisa
1) till Folkrörelsernas sparkampanj ett anslag av 490 000
kronor;
2) till Vinstutlottning i samband med lönsparande ett
förslagsanslag av 150 000 kronor;
B) att likalydande motionerna 1:460 och 11:554 måtte
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 27 april 1950.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik, Nordenson, Persson
i Vinslöv, Domö och De Geer;
från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, fru Humla*,
herrar Schmidt, von Seth, Johansson i Kalmar, Hansson i önnarp, Rosén*
och fru Eriksson i Stockholm.
* Ej närvarande vid justeringen.
8
Bankoutskottets utlåtande nr It.
Reservation
av herrar Nordenson, Domö, De Geer, Schmidt, von Seth och Rosén, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort ha följande lydelse:
»Utskottet. Såsom framgår---s. 5 — — stödjande propagandaverk
samhet.
Kostnadsramen för---s. 5—6--för sparkampanjen nedbringas i
största möjliga omfattning. I nuvarande statsfinansiella läge synes ett anslag
av den storleksordning, som begärts i propositionen för här ifrågavarande
ändamål, icke kunna motiveras. Utskottet är av den uppfattningen,
att stora besparingar —- utöver de redan företagna — kunna omedelbart
genomföras inom organisationen. I sådant avseende vill utskottet under hänvisning
till den ovan (s. 3) intagna utgiftsstaten anföra följande.
Enligt propositionen skulle sparkampanjen organisatoriskt anknytas till
riksgäldskontoret på så sätt, att dess ekonomiska förvaltning och administration
underställes detta verk. Utskottet tillstyrker detta förslag och understryker
önskvärdheten av att riksgäldskontoret uppdrager de riktlinjer, efter
vilka verksamheten skall bedrivas, samt övervakar, att all möjlig sparsamhet
i denna iakttages. Det synes då ligga nära till hands, att riksgäldskontoret
övertager de arbetsuppgifter, som tidigare åvilat sparkampanjens centralbyrå
och vilka efter den 1 juli 1950 kunna beräknas bliva betydligt
reducerade. Härigenom skulle en betydande del av anslagsposten pa 122 000
kronor till administration kunna inbesparas. Vidare synes den ganska begränsade
verksamhet, som länsombuden i fortsättningen skulle utöva, med
lika god effekt kunna utföras av särskilda till sparinstitutionerna knutna
kontaktmän; något anslag till arvoden för länsombud skulle då ej erfordras.
Praktiskt taget hela anslagsposten till administration blir sålunda obehövlig.
Därutöver böra propagandakostnaderna kunna — såsom riksgäldsfullmälctige
ifrågasatt — betydligt nedbringas. Enligt utskottets mening bör detta
kunna ske i sådan omfattning, att den samlade kostnaden för verksamheten
— inklusive arvoden till arbetsutskottets ledamöter — ej överskrider
en yttersta ram av 300 000 kronor. Snarare bör det vara riksgäldskontoret
angeläget att söka tillse att besparingsarbetet påbörjas så snabbt och
drives så effektivt, att detta belopp icke behöver i sin helhet utgå under budgetåret
1950/51.
Utskottet har således visserligen icke kunnat — i huvudsak av psykologiska
skäl — ansluta sig till det i motionerna I: 459 och II: 555 framförda
yrkandet om ett omedelbart nedläggande av sparkampanjen, men vill dock
framhålla, att budgetåret 1950/51 bör användas för en avveckling av denna
form av sparkampanj, så att efter utgången av detta budgetår ytterligare
anslag för densamma icke skola behöva ifrågakomma.
Vad härefter--s. 6 — — eller annat sätt. Utskottet anser för sin del
de principiella synpunkter, som i motionerna 1: 459 och II: 555 anförts mot
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
9
en kombination av ungdomssparande och lotteri vara så vägande, att utskottet
icke kan tillstyrka anslag för något lotteri av detta slag. Utskottet får
därför avstyrka bifall till propositionen i denna del. Vid sådant förhållande
får utskottet föreslå, att motionerna I: 460 och II: 554, vilka beröra en detalj
i det föreslagna lotteriet, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A) 1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition samt med avslag å likalydande motionerna
I: 459 och II: 555, såvitt nu är i fråga, må å riksstaten
för budgetåret 1950/51 under fjortonde huvudtiteln anvisa
till Folkrörelsernas spar kampanj ett anslag av 300 000 kronor;
2)
att riksdagen, med bifall till likalydande motionerna
1: 459 och II: 555, såvitt nu är i fråga, må avslå Kungl.
Maj :ts i propositionen gjorda framställning om anslag till
Vinstutlottning i samband med lönsparande;
B) att likalydande motionerna I: 460 och II: 554 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 8 saml. Nr 11.