Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

1

JVr 54.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om upptagande av en särskild skatt på exportens devalverings
vinster.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
202, av herr Persson i Landafors in. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsamt förslag om
upptagande av en särskild, starkt progressiv skatt på exportens devalveringsvinster
och förelägger riksdagen detta».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Av innehållet i den förevarande motionen må här återgivas följande.

^ id Arosmässan i Västerås föregående höst hade finansministern framhållit,
att devalveringen väntades fördyra importen med cirka 700 milj.
kronor medan exporten kunde påräkna prisstegringar, som höjde vinsten
med 400 å 500 milj. kronor. I Bilaga 1 till statsverkspropositionen — Konjunkturläget
— hade ett senare försök gjorts att uppskatta konsekvenserna
av devalveringen. Så mycket vore alltså klart, att importen underginge en
väsentlig fördyring och att exportörerna åtminstone en tid framåt skulle
erhålla stora extravinster genom de automatiska prisstegringar, som bleve
töljden av valutornas omräkning i samband med devalveringen. Genom subventionsbeslut
skulle de direkta prisstegringarna på importen av konsumtionsvaror
bäras av skattebetalarna. Enligt förklaringar som avgivits vore
det meningen, att konsumenterna senare skulle direkt betala fördyringen
av importen. Det vore naturligt, vilket också finansministern erkände i ett
interpellationssvar i andra kammaren den 9 december 1949, att exportens
extravinster finge hjälpa till att bära kostnaderna för den fördyrade importen,
så mycket mer som det enda verkliga skälet som angivits för devalveringen
varit hänsynen till exportindustriens möjligheter att hävda sig i den
allt hårdare konkurrensen. Trots detta hade regeringen avstått från åtgärder
i syfte att låta de särskilda exportvinsterna bidraga till att betala den
tordyrade importen. Anledningen till denna uraktlåtenhet vore, förklarade
finansministern i samma interpellationssvar, hänsyn till önskvärdheten att
främja exporten, särskilt till hårdvalutaländerna. Det anförda skälet vore
icke hållbart. De priser, som exportörerna hade redan före devalveringen,
hade vård så höga, att de utgjorde stimulans nog till att exportera varor till
1 liihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 54.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

berörda marknader. Nu bleve det i stället en hög prisstegring, som påminde
om extravinsterna under krigskonjunkturen. Precis samma motivering som
för krigskonjunkturskatten kunde nu anföras för att ta ut dessa exportens
extravinster i form av beskattning.

Utskottet. I den förevarande motionen har yrkats, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till upptagande av en särskild,
starkt progressiv skatt på exportföretagens vinster till följd av devalveringen
av den svenska kronan.

Såsom framgår av motionen har den däri berörda frågan behandlats i ett
av chefen för finansdepartementet den 9 december 1949 i andra kammaren
lämnat svar å en interpellation med samma syfte. Departementschefen yttrade
därvid bl. a., att det kunde synas naturligt att kostnaderna för finansieringen
av de beslutade subventionerna i anledning av devalveringen i första
hand borde bäras av exportföretagen genom ianspråktagande i en eller annan
form av deras ökade vinster. Regeringen hade emellertid vid övervägandet
av denna fråga ansett sig böra taga hänsyn särskilt till angelägenheten
av att främja vår export på hårdvalutamarknader och hade därför icke
velat förorda åtgärder, som syftade till en särskild beskattning av dessa exportvinster,
enär dessa strävanden därigenom skulle motverkas. Departementschefen
framhöll i detta sammanhang även de mycket stora tekniska
svårigheter, som måste uppkomma vid genomförandet av en särbeskattning
av detta slag.

Utskottet vill för sin del erinra om att avsikten med devalveringen varit
att främja exporten på hårdvalutaländerna. Att vid sådant förhållande underkasta
devalveringsvinsterna en särskild beskattning synes utskottet icke
böra ifrågakomma. De tekniska svårigheterna vid genomförandet av en
särbeskattning av vinster av detta slag måste därjämte, såsom departementschefen
framhållit, bliva mycket stora. Utskottet kan för egen del icke se någon
framkomlig väg, varigenom storleken av sådana vinster skulle kunna
fastställas vid taxeringen. På grund härav och då redan vid tillämpningen
av gällande beskattningsgrunder en avsevärd del av dessa vinster torde tagas
i anspråk för skatt, avstyrker utskottet den ifrågavarande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 202 av herr Persson i Landafors m. fl. om
upptagande av en särskild skatt på exportens devalveringsvinster
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande nr 5''i.

3

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Velander, Heuman,
Franzon, Niklasson, Falk, Werner och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Bladh, Gunnarsson, Allard, Kärrlander, Strandh, Nilsson i Svalöv
och Åqvist.