Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
1
Nr 51.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt
å bensin och motorsprit, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 31 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 237, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen — såvitt propositionen upptages till behandling i förevarande
betänkande — att
A) antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;
2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr
142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor;
samt
B) bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande sådan för försäljning avsedd
bensin, för vilken bensinskatt erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,
meddela föreskrifter om restitution med 20 öre för liter.
De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:
1) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ord
-
Föreslagen lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ord
-
1 Senaste lydelse se 1945: 737 (omtryckt 1948:368).
1 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 51.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
ning nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av aderton öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas
särskild skatt av sex öre för liter.
I denna —---såsom motorsprit.
ning nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av tjugufem öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas särskild
skatt av sex öre för liter.
I denna--— såsom motorsprit.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 81)
om tilläggsskatt å bensin.
2) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angaende skatt
å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För sådan petroleumprodukt
(brännolja), som användes för drivande
av automobil och för vilken
icke utgår skatt enligt 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit,
skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas
skatt av fjorton öre för liter.
Med automobil —--såsom au
tomobil.
Föreslagen lydelse:
1 §•
För sådan petroleumprodukt
(brännolja), som användes för drivande
av automobil och för vilken
icke utgår skatt enligt 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit,
skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas
skatt av tjugu öre för liter.
Med automobil----såsom au
tomobil.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 83)
om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.
1 Senaste lydelse se 1945:738.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
3
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
a) motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta en sådan konstruktion av skattesatserna på
bensin och brännoljor att de från och med den 1 januari 1951 bliva
Bensin Brännolja
ordinarie skatt........... 18 öre 14 öre
tillfällig skatt............. 7 » 6 »
Summa 25 öre 20 öre
och att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta den härför erfor
derliga
lagtexten»; samt
b) motionen 11:577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att nuvarande lydelse av paragraf
1 i förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit
och av paragraf 1 i förordningen den 3 maj 1935 angående skatt å vissa för
drivande av automobil använda brännoljor må förbli oförändrade vid upphävandet
av bestämmelserna om tilläggsskatten».
Till behandling i sammanhang med nu föreliggande proposition, till den
del densamma är föremål för utskottets ställningstagande i förevarande betänkande,
har utskottet upptagit jämväl följande vid riksdagens början
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 5 av herr Elon Andersson in. fl. och II: 5
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att senast
den 1 juli 1950 sänka tilläggsskatten å bensin med 20 öre samt att senast
från samma datum sänka tilläggsskatten å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor med 14 öre»;
2) de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen Gränebo
m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att tilläggsskatten på bensin och brännoljor avskaffas
och att skatten på bensin fastställes till 25 öre och på brännoljor till 20 öre
per liter senast från den 1 juli 1950»;
3) de likalydande motionerna I: 322 av herr Andrén m. fl. och II: 374 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte dels besluta
att tilläggsskatten å bensin och brännoljor sänkes med minst 20 resp. 14
öre senast vid ingången av budgetåret 1950/51, dels uttala att den återstående
delen av tilläggsskatten snarast bör avskaffas»; samt
4) motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg i Luleå,
vari hemställts bl. a., att riksdagen måtte upphäva de vid 1948 års riksdag
antagna förordningarna om skatteskärpning på bensin och brännoljor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, lår utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:5, 1:28, II: 113, 11:374, 11:569 och 11:577.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
Vad angår frågan om tillkomsten av lagstiftningen rörande
den skärpta beskattningen av bensin (inklusive
bränn olja) må erinras om att denna beskattning ingått i de skatteskärpningar,
som vid 1948 års riksdag beslutades i syfte att uppnå en överbalansering
av budgeten.
Beträffande frågan om dessa skatteskärpningars behandling vid 1948 års
riksdag får utskottet hänvisa till sitt betänkande nr 50 (s. 3).
I fråga om den ställning som 1949 års riksdag intog till spörsmålet om
den skärpta bensinbeskattningens fortbestånd må följande nämnas.
Dåvarande departementschefen uttalade i propositionen nr 24 till 1949
års riksdag med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, att de vid
1948 års riksdag beslutade skattehöjningarna — med ett ur statsfinansiell
synpunkt oväsentligt undantag (totalisatormedlen) -— borde fortbestå oförändrade
under budgetåret 1949/50. Härvid framhöll departementschefen,
att den i propositionen nr 24 behandlade frågan i själva verket innebure
att riksdagen finge taga ställning till huruvida en fortsatt överbalansering
av budgeten skulle anses erforderlig.
I anledning av propositionen nr 24 väcktes bl. a. följande fyra motioner,
nämligen dels de likalydande motionerna I: 232 av herr Näsgård m. fl. och
II: 295 av herr Jonsson i Skedsbygd in. fl. samt de likalydande motionerna
I: 233 av herr Carl Eric Ericsson m. fl. och II: 298 av herr Birke m. fl.
med yrkande om upphävande från och med den 1 juli 1949 av tilläggsskatterna
å bensin och brännoljor dels ock de likalydande motionerna I: 298
av herr Bergvall in. fl. och II: 379 av herr Ohlin m. fl., däri hemställdes —
förutom att den statliga inkomstskatten måtte sänkas med 10 procent för
senare delen av budgetåret 1949/50 —- att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t ville hemställa om omedelbara åtgärder för bensinransoneringens
avskaffande.
1949 års bevillningsutskott yttrade i sitt betänkande nr 38 bl. a. följande:
Såvitt utskottet kunnat finna skulle ett borttagande från och med den
1 juli 1949 av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen medföra ett
betydande inkomstbortfall för statsverket under nästkommande budgetår.
Enligt för utskottet tillgängliga siffror kan totalkonsumtionen av bensin
under sagda budgetår —- med bibehållen ransonering — beräknas till
750 000 kubikmeter, för vilken bensinmängd tilläggsskatten uppgår till 202,5
miljoner kronor. I statlig verksamhet — försvaret, de af färsdrivande verken
in. fl. — kan den kvantitet bensin, för vilken skatt utgår, beräknas
till omkring 60 000 kubikmeter; och för denna kvantitet utgör tilläggsskatten
något över 16 miljoner kronor. Då tilläggsskatterna å bensin och
brännoljor kunna beräknas till totalt omkring 210 miljoner kronor, skulle
nettoinkomstbortfallet för nästkommande budgetår genom tilläggsskatternas
upphävande från och med den 1 juli 1949 kunna uppskattas till omkring
190 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening skulle ett inkomstbortfall av denna storleksordning
avsevärt försvåra strävandena att uppnå en samhällsekonomisk balans.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
5
I nuvarande läge synes det vara i hög grad angeläget att en betryggande
överbalansering av budgeten äger rum; enligt utskottet måste fördelen härav
vara större än de nackdelar, som äro förenade med ett bibehållande under
ytterligare ett år av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen.
Härvid har utskottet fäst avseende vid särskilt den omständigheten, att nu
berörda nackdelar uppenbarligen göra sig starkast gällande under tiden
närmast efter skatteskärpningarnas ikraftträdande och framträda med
mindre styrka efteråt sedan framför allt prisförhållandena någorlunda stabiliserats.
Av olika skäl torde det ej vara lämpligt att välja den lösningen,
att ifrågavarande tilläggsskatter borttagas i etapper och att skatterna således
endast delvis upphävas från och med den 1 juli 1949. Med hänsyn härtill
— och oavsett frågan huruvida bensinransoneringen bör upphävas omedelbart
eller icke — tillstyrker utskottet, att den vid 1948 års riksdag genomförda
skärpta beskattningen av bensin och brännoljor får fortbestå — helt
oförändrad — även under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.
Beträffande vidare det motionsvis framförda yrkandet om bensinransoneringens
avskaffande avstyrkte 1949 års bevillningsutskott detsamma.
Till samma utskotts betänkande anfördes två olika reservationer. I den
ena reservationen (av herrar Velander, Wehtje, Niklasson, Jonsson i Skedsbygd
och Hagberg i Malmö) föreslogs upphävande av tilläggsbeskattningen
å bensin och brännoljor från och med utgången av juni månad 1949. Den
andra reservationen (av herrar Petrén, Sandberg, Kristensson i Osby och
Persson i Svensköp) avvek från utskottets betänkande allenast därutinnan,
att i reservationen hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran
om åtgärder för bensinransoneringens omedelbara avskaffande.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vad angår frågan om fortbeståndet av s katteskärpningarna
på den indirekta beskattningens område under
tiden efter juni 1950 har i propositionen nr 237 lämnats en redogörelse
för ett av 1949 års skatteutredning den 10 december 1949 avgivet betänkande
i ämnet. I fråga om innehållet i betänkandet i denna del hänvisas
till utskottets betänkande nr 50 (s. 5—8).
1949 års skatteutredning har därjämte särskilt behandlat frågan om t i 11-läggss katterna på bensin och brännoljor. I detta hänseende
har skatteutredningen anfört bl. a. följande:
Skatteskärpningen år 1948 på drivmedel till motorfordon ansågs vid sin
tillkomst tjäna ett dubbelt syfte. Å ena sidan utgjorde den ett led i strävandena
att åstadkomma ett budgetöverskott för att hålla nere köpkraften och å
andra sidan syftade den till att åstadkomma en minskning av förbrukningen
av drivmedel och därigenom en besparing av utländsk valuta.
Mot den skärpta beskattningen av drivmedel ha riktats åtskilliga anmärkningar.
Bland annat har gjorts gällande, att den verkat orättvist så till vida
att den hårdast drabbat befolkningen på landsbygden, som på grund av de
långa avstånden och sämre kommunikationer ofta är mera beroende av biltransporter
än folket i tätorterna. Beskattningen har även givit anledning
till åtskilliga restitutionsspörsmål.
Skatteutredningen har härefter anfört, att främst med hänsyn till att tillläggsskatterna
på bensin och brännoljor i stor utsträckning drabbade den
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
oumbärliga konsumtionen, funne utredningen, att en väsentlig sänkning av
dessa skatter borde företagas, så snart förhållandena det medgåve. Utredningen
föresloge, att en sådan nedsättning tekniskt genomfördes på det
sätt, att tilläggsskatterna helt avvecklades och de ordinarie skatterna på
drivmedlen i stället höjdes. Utredningen hade övervägt olika alternativ för
en dylik höjning och stannat för att föreslå, att skatten på bensin höjdes
från nuvarande 18 öre till 25 öre och på brännoljor från nuvarande 14 öre
till 20 öre. På samma sätt som tilläggsskatterna i enlighet med sitt syfte
tillåtits slå igenom i form av höjda konsumentpriser vore det vid en avveckling
angeläget, att denna konnne till uttryck i form av prissänkningar.
Utredningen förutsatte därför, att i möjligaste mån garantier skapades för
att sänkningen av den samlade drivmedelsbeskattningen sloge igenom i konsumentpriserna.
Även i statsutgifterna borde en motsvarande nedsättning
komma till uttryck. Enligt uttalande av 1949 års bevillningsutskott kunde
den med skatt belagda bensinkvantitet, som förbrukades i statlig verksamhet
— försvaret, de affärsdrivande verken in. fl. — beräknas till omkring
60 000 in3 och tilläggsskatten därå till något mer än 16 miljoner kronor.
Det borde tillses, att de anslagsökningar, som uppkommit i följd härav, vid
en avveckling bleve behörigen reducerade. Beträffande tidpunkten för förslagets
förverkligande funne utredningen sig icke böra göra annat uttalande än
att det borde genomföras, så snart förhållandena medgåve detta. Flera omständigheter
vore härvid av betydelse. Bl. a. finge beaktas frågan, huruvida
den nuvarande tillgången på s. k. hårdvaluta kunde anses medgiva en mot
den antagbara konsumtionsutvecklingen svarande ökning av bensinimporten.
Att med någon säkerhet beräkna denna konsumtionsutveckling vore
icke möjligt. Om med bilbeståndets nuvarande omfattning och utnyttjande
årsförbrukningen av bensin kunde antagas uppgå till 900 000 m3 skulle en
skatt av 25 öre för liter giva en årsinkomst av 225 miljoner kronor. Om
härtill lades dels skatt för brännolja, som kunde uppskattas till omkring
10 miljoner kronor, och dels fordonsskattens belopp, beräknat till 100 miljoner
kronor, skulle automobilbeskattningen inbringa tillhopa omkring 335
miljoner kronor att användas för vägväsendets behov. Utredningen hade med
denna uträkning endast velat belysa den ungefärliga storleksordningen av
de medel, som — om förslaget genomfördes — borde kunna stå till förfogande
för ifrågavarande ändamål. I detta sammanhang hade utredningen
icke räknat med sådana ökade medelsbehov, som i ett förändrat konjunkturläge
kunde uppkomma för att finansiera beredskapsarbeten i större skala
för vägväsendets räkning.
Beträffande frågan om möjligheterna att sänka bensinskatten
vid nästkommande budgetårs ingång har i propositionen
nr 237 redogjorts för viss utredning som införskaffats från försörj
ningskommissionerna. Av denna utredning framgår följande.
I en den 7 mars 1950 dagtecknad promemoria har statens bränslekommission
framlagt vissa beräkningar angående förändringarna i försörjningsläget
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
7
för flytande bränslen vid en ifrågasatt sänkning av skatten på bensin. 1 denna
promemoria har anförts, att för nästkommande budgetår kunde förbrukningen
av bensin — i förhållande till budgetåret 1949/50 — komma att
stiga från 800 000 in3 till 950 000 in3 med oförändrad skatt och till 1 050 000
in3 därest skatten skulle sänkas med 20 öre per liter. Vidare har i promemorian
framhållits, att för tillgodoseende av försörjningen med bensin och lätta
oljor under budgetåret 1950/51 komme att erfordras en ökad import för
tillhopa 42,4 miljoner kronor vid oförändrad bensinskatt och 55,2 miljoner
kronor vid en med 20 öre sänkt skatt. Dessa belopp måste beräknas utgå i
dollar. Härtill kunna konnna 5,3 respektive 6,8 miljoner kronor vid finansiering
med Marshall-inedel och tillämpande av 50 procent-regeln beträffande
tonnage.
Över nämnda promemoria har infordrat utlåtande avgivits av statens handels-
och industrikommission den 15 mars 1950. I utlåtandet har framhållits
att då en ökning av bensinförbrukningen komme att medföra krav på
ökad import mot betalning i dollar, frågan huruvida valuta kunde ställas
till förfogande för en dylik importökning borde ses mot bakgrunden av
dollarläget.
I utlåtandet har vidare anförts, att ett beslut om att redan nu belasta
importplanen för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951 med ett ytterligare
utgiftsbelopp på ca 14 miljoner kronor — som en sänkning av bensinskatten
enligt bränslekommissionens beräkningar skulle medföra -—
måste ur de synpunkter som handels- och industrikommissionen hade att
anlägga möta stora betänkligheter. Något hinder för att inrymma beloppet
i importplanen förelåge givetvis i och för sig icke, men en dylik åtgärd
komme såvitt nu kunde ses att ytterligare försämra möjligheterna till import
från Amerikas förenta stater av andra mycket betydelsefulla förnödenheter.
Det skulle därför enligt kommissionens mening vara önskvärt
om ett definitivt beslut rörande ifrågavarande skattesänkning icke träffades
förrän större klarhet vunnes om våra inkomster och utgiftsbehov i
dollar under nästa budgetår. Lämpligt syntes därför vara att Kungl. Maj :t
utverkade riksdagens bemyndigande att vidtaga erforderlig sänkning först
när förhållandena bliva sådana, att verkan därav i ifrågavarande sammanhang
mera klart kunde överblickas. Särskilt betydelsefulla faktorer vore
härvidlag Marshall-hjälpens blivande storlek och utformning samt de fortsatta
möjligheterna ätt inköpa bomull mot betalning i pund. För ett dylikt
uppskov talade även ovissheten om de verkningar, som ett friställande av
den genom den nuvarande skatten bundna köpkraften skulle kunna få
för möjligheterna att fullfölja pågående liberalisering av importen i allmänhet.
i propositionen nr 237 har departementschefen anfört följande:
»För egen del delar jag den åsikt som handels- och industrikommissionen
uttalat, nämligen att med hänsyn till att valutaläget för närvarande icke
med säkerhet möjliggör en sådan ökning av bensinimporten som torde bli
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
erforderlig vid en sänkning av bensinskatten, det ur vissa synpunkter icke
synes lämpligt att nu binda sig vid någon viss tidpunkt för en dylik skattesänkning.
Då vissa invändningar emellertid kunna anföras mot ett beslut,
som skulle innefatba en fullmakt för Kungl. Maj :t att fatta beslut om tidpunkten
för skattens sänkning, har jag ansett mig böra närmare undersöka
möjligheterna att bestämma tidpunkten för skattesänkningen. Jag
har härvid kommit till den uppfattningen, att det bör bli möjligt att i importplanen
för nästa år inrymma en viss ökning av bensinimporten, under
förutsättning att planeringen av importen redan från början kan ske med
hänsynstagande härtill. Om tidpunkten bestämmes redan till årsskiftet
1950/51 vinnes även den fördelen att prissänkningar kunna bli möjliga på
en del områden samtidigt som borttagandet av importsubventioner få en
prisstegrande effekt. I fråga om de nya skattesatsernas höjd ansluter jag
mig till de av 1949 års skatteutredning framlagda förslagen. Jag förordar
sålunda att förslag framlägges om att skattesatserna för bensin och brännoljor
fr. o. in. den 1 januari 1951 sänkes till 25 öre per liter bensin och 20
öre per liter brännolja mot för närvarande respektive 45 respektive 34 öre.
Den av mig föreslagna skattesänkningen innebär för helt år en skatteminskning
för statsverket på omkring 185 miljoner kronor vid nuvarande
förbrukning. Konsumtionsökningen vid en skattesänkning skulle enligt
bränslekommissionens beräkningar utgöra ca 100 miljoner liter per år,
motsvarande en inkomstökning på 25 miljoner kronor. Under ett halvt år
skulle intäktsminskningen därför bli ca 80 miljoner kronor. Därutöver kommer
inkomsttiteln att belastas med kostnaderna för skatterestitution för
vissa lager som finnas i landet vid skattesänkningens genomförande. Denna
skatterestitution kan beräknjas till ca 40 miljoner kronor. Inkomsttiteln
bör därför minskas i förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar
med 120 miljoner kronor eller från 420 till 300 miljoner kronor.
Med denna beräkning av bensinskatteintäkterna skulle de totala inkomsterna
för nästa budgetår komma att uppgå till 4 998 miljoner kronor, vilket
innebär en minskning med 140 miljoner i förhållande till statsverkspropositionen.
I enlighet med tidigare anförda beräkningar skulle utgifterna
komma att uppgå till 4 777 miljoner kronor, överskottet skulle sålunda
bli 221 miljoner kronor mot 472 miljoner kronor i statsverkspropositionen.
Av minskningen på 251 miljoner kronor sammanhänger 130 miljoner
med minskade bensinskatteintäkter, 99 miljoner kronor med utgifter
för importsubventioner — vilka utgifter förutsattes i statsverkspropositionen
men utan angivande av beloppet — samt 22 miljoner kronor med såväl
ökade utgifter som minskade inkomster i övrigt.
I statsverkspropositionen genomfördes en uppdelning av budgetöverskottet,
som hänfördes dels till den extra bensinskatten, dels till övriga extraordinära
skatter samt dels till ett ordinarie budgetöverskott. Beloppen voro
respektive 227, 240 och 5 miljoner kronor. En motsvarande uppdelning av
det nu beräknade överskottet, varvid subventionerna avräknas på överskot
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
9
tet för övriga extraordinära konsumtionsskatter, ger till resultat, att budgetöverskoltet
på 221 miljoner kronor fördelar sig med 97 miljoner på
bensinskatten och 140 miljoner på övriga extraordinära konsumtionsskatter,
medan budgeten i övrigt visar ett underskott på 16 miljoner kronor.
Jag torde vidare få beröra frågan om förbrukningen av reservationsmedel
på driftbudgeten. Såsom närmare utvecklats i årets statsverksproposition
inträdde under de första åren efter krigets slut en betydande ökning av reservationsmedelsbehållningarna.
I anslutning till de inom finansdepartementet
under hösten 1947 företagna utredningarna i reservationsmedelsIrågan
underströks i statsverkspropositionen till 1948 års riksdag angelägenheten
av att komma fram till en avveckling av denna reservationsanhopning.
En dylik avveckling påbörjades också under budgetåret 1948/49
och har därefter fortsatt. I finansplanen till årets statsverksproposition förutsattes
en fortsatt avveckling av reservationerna på driftbudgeten under
löpande budgetår, beräknad till uppåt 200 miljoner kronor. Såsom i det föregående
framhållits har riksräkenskapsverket nu uppskattat reservationsmedelsförbrukningen
under innevarande budgetår till 260 miljoner kronor.
Härvid bör emellertid beaktas, att av nämnda belopp viss del icke representerar
en motsvarande belastning av statsverkets kassa; sålunda hänför sig
den under finansdepartementet angivna medelsförbrukningen på 45 miljoner
kronor väsentligen till avskrivning av vissa tidigare lämnade utlandskrediter.
En reservationsmedelsförbrukning av den av riksräkenskapsverket
angivna omfattningen innebär, att den totala behållningen av reservationsmedel
på driftbudgeten per den 30 juni 1950 kan beräknas ha nedgått till
omkring 1 miljard kronor (avskrivningar av nya kapitalinvesteringar ej
inräknade). Därav faller omkring hälften på materielanskaffningsanslag
under fjärde huvudtiteln, vilka äro i huvudsak bundna genom vidtagna dispositionsåtgärder.
På övriga anslag fördela sig reservationsbehållningarna
med relativt begränsade belopp.
I årets statsverksproposition har förutsatts, att avvecklingen av reservationsanhopningen
på driftbudgeten kommer att fortsätta även under nästa
budgetår. Reservationsmedelsförbrukningen torde komma att uppgå till
över 100 miljoner kronor — exklusive eventuell förbrukning av reservationsmedel
på väganslagen — och komma att huvudsakligen falla på anslagen
under fjärde huvudtiteln och avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
Med den sålunda förutsatta reservationsmedelsförbrukningen under
nästa budgetår skulle alltså driftbudgeten kunna beräknas bli ungefär reellt
balanserad under 1950/51, om man bortser från automobilskattemedlen.»
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas
följande.
I de likalydande motionerna 1: 5 och 11: 5 har anförts bl. a., att olägenheterna
av den skärpta skatten å drivmedel för motorfordon hade varit många
och kännbara för vårt trafikväsende och då särskilt för landsbygden. Skatte
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
skärpningens tillfälliga natur hade starkt understrukits av riksdagen och senast
vid 1949 års riksdag, när beslut fattades om skattens uttagande även under
budgetåret 1949/50. Innebörden av 1949 års skatteutrednings förslag i
fråga om beskattningen av bensin och brännoljor vore, att nu utgående skatter
å bensin och brännoljor skulle sänkas med 20 resp. 14 öre per liter. Det
förhållandet att utredningen icke föreslagit sänkning fullt upp till storleken
av tilläggsskatten vore föranlett av önskemålet att ökade medel ställdes till
förfogande för underhåll och förbättring av vägväsendet. Motionärerna biträdde
utredningens förslag till en väsentlig sänkning av drivmedelsskatten.
De förhållanden som motiverade den extra drivmedelsskattcns införande
hade i väsentlig mån förändrats. Ett budgetöverskott erfordrades icke i samma
utsträckning som hittills. Motionärerna ansåge, att en skattelättnad på
detta område vore så angelägen, att den borde träda i kraft senast den 1 juli
1950. I statsverkspropositionen syntes förbrukningen av bensin för budgetåret
1950/51 vara beräknad till ca 900 000 kbm. Vid en skattesänkning av
20 öre skulle skatteintäkterna nedgå med 180 milj. kr. Den genom skattesänkningen
inträdande konsumtionsökningen vore svår att ange men skulle,
uppskattad till 10 å 20 procent, å andra sidan medföra en ökning av skatteintäkterna
med 25 å 50 milj. kr. Om vidare korrigering gjordes med hänsyn
till bensinförbrukningen i statens fordon och hänsyn toges till sänkningen
av skatten å brännolja, framkomme som slutresultat att skattesänkningsförslaget
torde leda till en minskning av intäkterna med 115 å 140 milj. kronor
per budgetår. Vid föreslagen skattesänkning bleve de inflytande drivmedels-
och fordonsskatterna ändå väl tillräckliga för täckande av de i utgiftsstaten
för nästa budgetår upptagna kostnaderna för vägväsendet. Sänkningen
av drivmedelsskatten skulle, enligt vad motionärerna förutsatte, slå
igenom i konsumentpriserna. Skattelättnaderna komme då att verka sänkande
på den allmänna kostnadsnivån och därigenom minska behovet av subventioner.
Den verkliga nettobelastningen på budgeten bleve härigenom
mindre än den redovisade direkta nedgången i skatteintäkterna. Med hänsyn
till bilismens stora betydelse för näringslivet hade man rätt att vänta att den
föreslagna betydande minskningen av bensinskatten komme att utöva ett
gynnsamt inflytande på vårt ekonomiska liv och genom sina kostnadssänkande
verkningar i viss mån underlätta en ökning av exporten. På grund av
de förbättringar som inträtt under senaste tid i vårt valutaläge syntes de
valutamässiga synpunkterna icke behöva inge några större betänkligheter
mot skattesänkningen. I
I de likalydande motionerna I: 28 och II: 32 bar erinrats om departementschefens
uttalanden i statsverkspropositionen angående drivmedelsbeskattningen
och i anslutning därtill anförts bl. a. följande.
Vad först beträffade frågan om finansieringen av vägkostnaderna kunde
det ifrågasättas, huruvida den principen godtagits, att automobilskattemedlen
skulle täcka utgifterna för vägväsendet. Det torde sålunda icke kunna bestridas,
att åtskilligt vägbyggande hade tillkommit i syfte att förbinda mera
avsides liggande bygder med landet i övrigt. Detta vägbyggande måste be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
1]
traktas som ett led i strävandena att åstadkomma den förbättring av kommunikationerna
för alla folkgrupper, varom enighet sedan länge rått. Att en
gång för alla fastslå, att kostnaderna för ett vägbyggande av mera socialt
präglad karaktär under alla omständigheter skulle täckas av automobilskattemedlen,
syntes icke tillfredsställande. Samma synpunkter gjorde sig gällande
vad anginge finansieringen av beredskapsarbeten i form av vägbyggen
under en arbetslöshetskris. Det syntes rimligt, att dylika vägbyggen bekostades
av anslag till arbetslöshetens bekämpande såsom andra beredskapsarbeten.
Även om utgifterna för vägväsendet på grund av en nödvändig och av
behoven starkt påkallad utökning av vägbyggandet komme att stiga med
avsevärda belopp de närmaste åren, behövde man knappast räkna med att
bilskattemedlen icke skulle täcka dessa ökade vägkostnader. Om såsom motionärerna
förordade skatten på bensin och brännoljor sänktes enligt 1949
års skatteutrednings förslag, komme inkomsterna från bilskatten att öka
dels genom en stegring av bensinförbrukningen och dels genom en ökning
av fordonsbeståndet. Därtill komme, att utredningens förslag innebure en
viss höjning av den ordinarie skatten både på bensin och på brännoljor,
vilket medförde att statens inkomster av drivmedelsskatten i vart fall bleve
större än vad som inflöte från den nu utgående ordinarie bensinskatten.
Om man räknade med den av skatteutredningen föreslagna drivmedelsskatten,
komme intäkterna från bilskatten att även vid en måttlig höjning
av bensinförbrukningen överstiga de för nästa budgetår beräknade vägkostnaderna.
Av statsverkspropositionen framginge, att de kostnader för
vägväsendet, som skulle täckas av automobilskattemedel, utgjorde 303 milj.
kronor för budgetåret 1950/51, medan inkomsterna från den ordinarie automobilskatten
uppginge till 272 milj. kronor. Om emellertid tilläggsskatten på
bensin och oljor sänktes och bensinförbrukningen beräknades enligt skatteutredningens
förslag, kunde inkomsterna från bilskatten uppskattas till närmare
350 milj. kronor. Detta visade, att risken för att bilskattemedlen icke
skulle räcka till för ett vägbyggande av den omfattning, som planerades för
nästa budgetår, icke vore överhängande. För kommande år torde man med
tämligen stor säkerhet kunna anta, att bensinkonsumtionen och bilbeståndet
ökade ytterligare med åtföljande höjning av inkomsterna från bilskatten.
Det syntes knappast realistiskt att räkna med att kostnaderna även för en
betydande och nödvändig ökning av vägbyggandet icke skulle kunna täckas
av tillgängliga automobilskattemedel. Även om utgifterna för vägväsendet
skulle överstiga inkomsterna från bilskatterna, funnes medel reserverade
lör detta ändamål, vilka lämpligen borde användas inom de närmaste åren.
Enligt motionärernas mening borde en avsevärd lättnad i beskattningen av
bensin och oljor komma till stånd redan innevarande år. Sänkningen av bensinskatten
borde komma före varje annan sänkning av de extra konsumtionsskatter
som infördes 1948. Den tyngsta bördan av eu alltför hög drivmcdelsskatt
finge otvivelaktigt bäras av jordbruket och skogsbruket, enär de tunga
transporterna av dessa näringsgrenars produkter och förnödenheter så gott
som helt utfördes med motorfordon. Därtill komme, att en hög bensinskatt
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
vore till skada för produktionen och hindrade cn lämplig spridning av näringslivet
även till landsbygden. Bilismen vore en av de faktorer, som bidragit
att stärka den mindre och den mera avsides liggande industriens konkurrenskraft
gentemot storföretagen. Om den höga bensinskatten skulle bibehållas
även för nästa budgetår, kunde man befara, att tendenserna till en
bättre differentiering av näringslivet försvagades till nackdel för landsbygden
och områden med sämre förbindelser. Vidare borde påpekas, att byggnadskostnaderna
avsevärt fördyrades genom den höga drivmedelsbeskattningen,
vilket framstode som i hög grad inkonsekvent, då staten samtidigt
genom subventioner och andra åtgärder sökte hålla dessa kostnader nere.
Motionärerna förutsatte, att sänkningen av bensinskatten sloge igenom i
konsumentpriserna, så att en lättnad i det samlade skattetrycket ernåddes.
Till stöd för de i de likalydande motionerna I: 322 och II: 37i framförda
yrkandena har anförts, att vårt valutaläge under den senaste tiden förbättrats,
och att det även kunde förmärkas en tendens till fortsatt ökning av
valutareserven. Å andra sidan behövde man icke räkna med att ett avskaffande
eller en betydande reduktion av den extra tilläggsskatten å bensin
skulle medföra större ökning av importen än som motsvarade valutor å
10 ä 20 milj. kronor. Vid sådant förhållande syntes valutasituationen icke
kunna åberopas såsom motiv för ett bibehållande av en beskattning, som
till sina verkningar vore både orättvis och skadlig. Icke heller utgjorde det
förhållandet att väganslaget ökats en tillräcklig grund för en fortsatt stor
extrabeskattning av motorismen. Det borde vidare erinras om att 1942 års
riksdag fastslagit att genom bilskatterna skulle betalas endast bilismens skäliga
andel av kostnaderna för vägväsendet och att denna andel i vägkostnaderna
för tioårsperioden 1929—1939 aldrig överstigit 70 procent. Från regeringshåll
hade dessutom vid flera tillfällen framhållits att de medel som inflöte
genom tilläggsskatt endast vore att betrakta såsom ett »lån» från motorismen,
som skulle återbetalas genom ökade väganslag. Denna bilismens fordran
uppginge redan nu till flera hundra miljoner kronor. Från högerhåll
hade i såväl motioner som utskottsreservationer flerfaldiga gånger framhållits,
att tilläggsbeskattningen av bensin och brännoljor måste anses innebära
en orättvisa för motorismen och för alla dem som vore verksamma inom
detta avsnitt av företagsamheten eller berördes därav, att den utövade ett
ogynnsamt inflytande på bl. a. transporten av jordbrukets och skogsbrukets
produkter och för samfärdseln över huvud taget, att den särskilt för dem
som bodde på avlägsna orter medförde mycket betydande kostnadsökningar
och olägenheter, att den medverkade till en snedvridning av produktionens
inriktning inom det svenska näringslivet, att den minskade exportnäringarnas
konkurrenskraft samt att den frambragte sådana kostnadsökningar
att subventionsåtgärder blivit nödvändiga inom andra näringsgrenar för att
upprätthålla en stabil prisnivå.
I förevarande motioner har vidare anförts att om den reduktion av priserna
på drivmedel, som bleve en följd av en nedsättning av tilläggsskatten,
verkligen sloge igenom i konsumentpriserna, komme detta att verka sän
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
13
kande på den allmänna kostnadsnivån. Av vad förut anförts fnamginge att
skälen för ett fullständigt slopande av tilläggsskatten vore synnerligen starka.
Med hänsyn till det av 1949 års skatteutredning anförda motivet, att
ett bibehållande av en viss mindre del av tilläggsskatten under nuvarande
förhållanden kunde anses behövligt ur budgetssynpunkt, ville motionärerna
emellertid inskränka sig till att föreslå att en sänkning av tilläggsskatten å
bensin och brännoljor med minst 20 resp. 14 öre genomfördes senast den
1 juli 1950. Det syntes motionärerna dock vara av största vikt att även återstående
delen av tilläggsskatten snarast avskaffades.
I motionen II: 569 har anförts bl. a., att utredningar hade legat till grund
vid tidigare fastställanden av den ordinarie bensinskatten. Då 1949 års
skatteutredning icke gått nämnvärt på djupet när det gällt att angiva skattesatserna
på drivmedel, syntes man, vid en sänkning av skatten på bensin
och brännoljor från och med den 1 januari 1951 till 25 öre per liter för
bensin och 20 öre per liter för brännolja, i avvaktan på en grundlig utredning
om vägväsendets finansiering och motorismens beskattning böra konstruera
skatten på sådant sätt, iatt de nuvarande ordinarie skattesatserna
bibehölles samt adderades med en tillfällig skatt om 7 respektive 6 öre.
Till stöd för det i motionen II: 577 framställda yrkandet har anförts bl. a.
följande. Den år 1948 beslutade tilläggsskatten å bensin och vissa brännoljor
hade avsetts att i sin helhet vara provisorisk. När den beslutades hade
den ingalunda avsetts ha till uppgift att lämna bidrag till statsverkets löpande
utgifter. Skatten förestavades helt av strävandena att söka åstadkomma
jämvikt mellan köpkraft och varutillgång. Så fort det önskade jämviktsläget
uppnåtts, skulle skatten åter avskaffas. Nu syntes varumarknadens
tillgångar åter täcka behov och efterfrågan, vilket väl också varit
motivet till att väsentliga lättnader i 1948 års konsumtionsskattebeslut kunnat
föreslås. Jämviktsläget hade nu i stort sett åter uppnåtts, vilket medfört
att bl. a. tilläggsskatten på bensin, motorsprit och brännoljor kunde
avskaffas. Detta vore för alla parter glädjande. Mindre glädjande vore emellertid
att departementschefen nu med stöd av en verkställd sakkunnigutredning
utnyttjade tillfället alt samtidigt höja den särskilda skatten med
7 öre per liter å bensin samt 6 öre per liter för brännolja. Detta innebure de
facto, att tilläggsskatten icke borttoges till hela sitt belopp utan kvarstode
med 7 öre per liter för bensin och med 6 öre per liter för vissa brännoljor.
Lika väl som den 1948 införda tillfälliga skatten å bensin och vissa brännoljor
varit en belastning för näringslivet under de två gångna åren komme
även den enligt förslaget bibehållna delen av 7 resp. 6 öre per liter att vara
detta för framtiden. Denna belastning hade i viss utsträckning neutraliserats
genom restitution för viktiga delar av näringslivet av tilläggsskatten. Restitution
måste därför rättvisligen få äga rum även i fortsättningen, om den
särskilda skatten nu sattes till 25 resp. 20 öre per liter. Infördes bestämmelse
om restitutionsrätt för en del av den tillfälliga skatten, som föresloges bli
14:
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
konserverad genom höjningen av den särskilda skatten å bensin och vissa
brännoljor, komme sannolikt kostnaderna för kontroll och redovisning vid
restitutionen att bli av den storleksordning, att statsverkets vinst av den
företagna höjningen av den särskilda skatten komme att bli ganska blygsam.
Höjde man däremot den särskilda skatten och samtidigt borttoge restitutionsrätten
komme detta att hårt drabba näringslivet, särskilt den del därav
som förut fått restitution av hela den genom tilläggsskatten åstadkomna
skattehöjningen. Vådorna för näringslivets vidkommande syntes tillräckligt
ha poängterats i 1948 års bensinskattedebatt i riksdagen. Här behövde således
endast hänvisas till och understrykas vad som då anfördes. Alla dessa
svårigheter komme man ifrån, om man bibehölle den särskilda skatten å
bensin och vissa brännoljor oförändrad och helt borttoge den genom tillläggsskatten
åstadkomna skattehöjningen. Den individuella restitutionen av
bensinskatt med alla dess kostnader och kontrollåtgärder komme då utan
vidare att kunna bortfalla.
Slutligen må nämnas, att till utskottet överlämnats en inom kontrollstyrelsen
upprättad, den 26 april 1950 dagtecknad promemoria. I denna promemoria
har anförts följande.
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit med den lydelse paragrafen erhållit genom förordningen
den 30 november 1945 (nr 737) angående ändrad lydelse av nämnda författningsrum,
vilken sistnämnda förordning trädde i kraft den 1 januari
1946 (kung. */M 1945, nr 739), utgår särskild skatt på bensin med 18 öre
för liter. Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å
bensin, vilken förordning trädde i kraft den 1 april 1948, utgår tilläggsskatt
med 27 öre för liter. Bensin beskattas således från och med den 1 april
1948 med sammanlagt 45 öre per liter (vid 20°).
För motorsprit fastställdes den särskilda skatten genom ovannämnda
förordning den 3 maj 1929 (nr 62) till 6 öre för liter. Bestämmelserna om
denna skatt trädde i kraft den 1 juli 1948 (förordn. a/z 1947, nr 107). Enligt
förordningen den 26 juni 1948 (nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit, vilken
förordning trädde i kraft den 1 juli 1948, utgår tilläggsskatt med 9 öre för
liter. Motorsprit beskattas således sedan den 1 juli 1948 med sammanlagt
15 öre för liter (vid 20°).
Utlämningen av motorsprit från spritfabrikerna var under år 1948 15,7
miljoner liter1 och under år 1949 34,6 miljoner liter. Statsverkets inkomst av
skatten på motorsprit utgjorde under budgetåret 1948/49 2,6 miljoner kronor
och beräknas för budgetåret 1949/50 uppgå till 6 miljoner kronor.
Beträffande avvägningen av motorspritskattens storlek anförde chefen för
finansdepartementet i prop. den 14 maj 1948 nr 277, att beskattningen av
motorsprit borde avvägas så, att utförsäljningspriset på denna vara komme
att i stort sett motsvara utförsäljningspriset på bensin.
Till grund för beräkningen av motorspritskatten låg ett pris på motorsprit
av 43 öre per liter och ett pris på bensin i svensk oceanhamn på 11 öre per
liter. Med tillägg av skatten, 45 öre, skulle således bensinpriset utgöra 56 öre
för liter. Med hänsyn härtill föreslogs att motorspritskatten skulle fastställas
till 15 öre per liter, varigenom priserna för motorsprit och bensin, bortsett
1 Detta är utlämnades endast en förhållandevis ringa mängd motorsprit, enär en stor del av
spiitfabrikanternas produktion disponerades för förtäringsändamål.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
15
från parti- och detaljisttilläggen, skulle uppgå till (43 + 15 =) 58 öre respektive
(11 + 45 =) 56 öre per liter.
I den för nuvarande bensinpris gällande priskalkylen är, enligt uppgifter,
inhämtade från priskontrollnämnden, priset på bensin i svensk oceanhamn
vid 7° (medeltemperaturen i landet) upptaget till 14,99 öre per liter. Priset
har emellertid på sista tiden stigit och utgör för närvarande 15,75 öre. Det anses
sannolikt, att denna prisförhöjning icke blir bestående. Man synes därför
vid en jämförelse mellan priserna på bensin och motorsprit kunna räkna
med ett bensinpris på 15 öre per liter. Det däremot svarande priset på motorsprit
angives för närvarande till 54 öre pr kilogram. Det anses möjligt, att
detta pris längre fram mot årets slut kan komma att sänkas något. En summarisk
kalkyl över oljebolagens nuvarande anskaffningskostnader för bensin
och motorsprit i öre per liter vid 7° skulle te sig på följande sätt.
Bensin
Inköpspris (eif svensk oceanhamn)........... 15-0
Skatt och tull............................... 45-1
Volymkorrigering, skatt på svinn etc.......... 1-4
61-5
Motorsprit
Inköpspris (54 öre/kg)....................... 43 3
Skatt....................................... 15-0
Volymkorrigering........................... 02
58-5
Det bör beaktas, att vid saluförandet av den i handeln vanligen förekommande
blandningen av bensin och motorsprit, d. v. s. lättbentyl, som alltså
innehåller två varuslag i bestämda proportioner, oljebolagen åsamkas kostnader
för varornas blandning och få bära större distributions- och lagringskostnader
än för enbart bensin. Bolagens kostnader för anskaffande av motorsprit
bör därför i normala fall ligga något under motsvarande kostnad
för bensin, om bolagen skola kunna tillhandahålla lättbentyl till samma
pris som bensin.
Därest bensinbeskattningen ändras så, att bensin beskattas med 25 öre
för liter (vid 20°), finnes, såsom framgår av ovanstående kalkyl, icke utrymme
för någon motorspritskatt. Om bensinskatten vore 25 öre och motorspritskatten
helt slopades, skulle oljebolagens anskaffningskostnader i öre
per liter vid 7° bli följande;
Bensin |
Motorsprit |
|
Inköpspris .......... |
.......... 15-0 |
43-3 |
skatt och tull .......... |
.......... 25 1 |
_ |
volyrnkorr. etc.......... |
— |
|
40 6 |
43-3 |
Vid denna prisrelation är det tvivelaktigt, om lättbentyl skall kunna säljas
till samma pris som bensin. Emellertid kan som ovan nämnts priset på motorsprit
komma att sänkas, och det synes icke uteslutet, att en sådan jämkning
av priserna kan komma till stånd att spritfabrikerna även i fortsättningen
skola kunna vinna avsättning för sprit som motorbränsle.
På grund av det anförda vill det framstå såsom motiverat, att den särskilda
skatten jämte tilläggsskatten på motorsprit i samband med den av Kungl.
Maj: t nu föreslagna sänkningen av bensinbeskattningen bortfaller, varigenom
i stort sett jämvikt skulle uppnås mellan priset på bensin och på spritblandat
motorbränsle (lättbentyl).
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
Utskottets yttrande.
Såsom framgår av utskottets förut denna dag avgivna betänkande nr 50
har utskottet förordat, att de vid 1948 års riksdag genomförda skärpningarna
på den indirekta beskattningens område i flertalet fall skulle kvarstå
oförändrade jämväl efter utgången av budgetåret 1949/50. I nyssnämnda
betänkande tog utskottet emellertid icke ställning till frågan huruvida
skärpningen i beskattningen av bensin (inklusive brännoljor) bör bestå
även efter utgången av innevarande budgetår. Nu berörda fråga kommer utskottet
att behandla i förevarande betänkande.
Med hänsyn till att de vid 1948 års riksdag införda tilläggsskatterna å
bensin och brännoljor — i motsats till flertalet övriga skärpta konsumtionsskatter
— i stor utsträckning drabba oumbärliga varor och även i andra
avseenden kunna med visst fog kritiseras ha delade meningar förekommit
om dessa skatters berättigande både då skatterna infördes och vid de senare
tillfällen då fråga väckts om ändring eller förlängning av desamma. Då i
allt fall såväl 1948 som 1949 års riksdagar accepterat förevarande beskattning
av motorismen har detta ansetts motiverat ur olika synpunkter. Sålunda
har framhållits, att nämnda beskattning i betydande grad bidroge till
den överbalansering av budgeten som ur penningpolitisk synpunkt varit
ofrånkomlig under budgetåren 1948/49 och 1949/50. Därjämte har understrukits,
att en hög beskattning av bilismens drivmedel begränsade konsumtionen,
vilket vore fördelaktigt särskilt ur valutasynpunkt. Vidare må
erinras om att då 1949 års bevillningsutskott tillstyrkte förlängning av
denna beskattning under budgetåret 1949/50 utskottet förklarade sig fästa
avseende även vid den omständigheten, att nackdelarna med drivmedelsbeskattningen
uppenbarligen gjorde sig starkast gällande under tiden närmast
efter skatteskärpningarnas ikraftträdande och framträdde med mindre
styrka efteråt sedan framför allt prisförhållandena någorlunda stabiliserats.
Beträffande den statsfinansiella betydelsen av tilläggsskatterna å bensin
och brännoljor torde utskottet få hänvisa till att dessa tilläggsskatter för
vart och ett av budgetåren 1948/49 och 1949/50 beräknats tillföra statsverket
en intäkt av omkring 210 miljoner kronor.
Vid införandet av nämnda tilläggsskatter uttalade 1948 års bevillningsutskott
— liksom dåvarande departementschefen — att dessa skatteskärpningar,
som ju förordades i syfte att åstadkomma en överbalansering av budgeten
och icke för att täcka löpande statsutgifter, borde vara av endast tillfällig
natur. Ett uttalande av samma innehåll gjordes av 1949 års bevillningsutskott,
som i samband därmed förklarade sig förutsätta att jämväl 1950 års
riksdag erhölle tillfälle att taga ställning till frågan om dessa skatteskärpningars
fortbestånd.
Efter det 1949 års riksdag tagit ställning till frågan om fortsatt giltighet
av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor under budgetåret 1949/50 har
spörsmålet om denna beskattnings fortbestånd närmare behandlats av 1949
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
17
års skatteutredning. Enligt vad skatteutredningen anfört borde en väsentlig
sänkning av dessa skatter företagas så snart förhållandena det mcdgåve; och
utredningen hade stannat för att föreslå att — samtidigt som tilläggsskatterna
bortloges — den ordinarie skatten höjdes på bensin från nuvarande
18 öre till 25 öre för liter och på hrännoljor från nuvarande 14 öre till 20
öre för liter. Beträffande tidpunkten för förverkligandet av detta förslag
har utredningen icke ansett sig böra göra annat uttalande än att det borde
genomföras så snart förhållandena medgåve detta.
1 statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har departementschefen
beträffande förenämnda tilläggsskatter framhållit, att han delade
skatteutredningens mening om önskvärdheten av att skatterna avskaffades
så snart möjligheter därtill förelåge. En återgång till den förutvarande
skattesatsen för bensin, 18 öre för liter, syntes dock enligt departementschefen
knappast möjlig, bl. a. med hänsyn till de stegrade kostnaderna för
vägväsendet sedan denna skattesats fastställdes. Departementschefen har
vidare erinrat om att en bensinskatt på 18 öre för liter skulle vid tillämpning
av gällande finansieringsprinciper innebära att utgifterna för vägväsendet
för framtiden skulle få reduceras i förhållande till de för budgetåret
1950/51 beräknade anslagen. Departementschefen vore dock icke för
det dåvarande beredd att taga definitiv ståndpunkt till frågan om storleken
av bensinskatten. Beträffande tidpunkten för sänkningen av bensinskatten
borde enligt departementschefen denna tidpunkt bedömas bl. a.
med hänsynstagande till verkningarna på konsumtionen av bensinransoneringens
upphävande och till utvecklingen av valutaläget; och givetvis kunde
man ej heller bortse från skattens köpkraftsuppsugande verkan, i synnerhet
så länge subventioner måste utgå för att neutralisera verkningarna av den
svenska kronans devalvering. Av dessa skäl vore departementschefen icke
beredd att då taga ståndpunkt till frågan om tidpunkten för skattens sänkning.
I enlighet härmed ha i statsverkspropositionen tilläggsskatterna å bensin
och brännoljor jämväl för nästkommande budgetår beräknats till samma
belopp som för innevarande budgetår eller alltså till 210 miljoner kronor.
Härefter har departementschefen i propositionen den 31 mars 1950, nr
237 — i samband med framläggandet av förslaget till komplettering av
riksstaten för budgetåret 1950/51 — ånyo behandlat spörsmålet om sänkning
av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor. I detta hänseende har departementschefen
etter att ha hänvisat till ett av statens handels- och industrikommission
avgivet utlåtande den 15 mars 1950 — uttalat, att det
med hänsyn till att valutaläget för närvarande icke med säkerhet möjliggjorde
en sådan ökning av bensinimporten som syntes bli erforderlig vid en
sänkning av bensinskatten, det ur vissa synpunkter icke vore lämpligt att
nu binda sig vid någon viss tidpunkt för en dylik skattesänkning. Då vissa
invändningar emellertid kunde anföras mot ett beslut, som innefattade en
fullmakt för Kungl. Maj :t att besluta om tidpunkten för skattens sänkning,
hade departementschefen ansett sig böra närmare undersöka möjligheterna
‘2 Bihang till riksdagens protokoll Mot). 7 samt. Nr 51.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
att bestämma tidpunkten för skattesänkningen. Departementschefen hade
därvid kommit till den uppfattningen, att det horde bli möjligt att i importplanen
för nästa år inrymma en viss ökning av bensinimporten, under förutsättning
att planeringen av importen redan från början kunde ske med
hänsynstagande härtill. Om tidpunkten bestämdes redan till årsskiftet 1950/
51 vunnes även den fördelen att prissänkningar kunde bli möjliga på en del
områden samtidigt som borttagandet av importsubventionerna finge en prisstegrande
effekt. I fråga om de nya skattesatsernas höjd anslöt departementschefen
sig till de av skatteutredningen framlagda förslagen.
Under åberopande härav och med beaktande av den ökning i bensinkonsumtionen
som kunde beräknas uppkomma vid en skattesänkning har
departementschefen beräknat minskningen i intäkterna av tilläggsskatterna
å bensin och brännoljor under ett halvt år till 80 miljoner kronor. Med
hänsyn härtill och då kostnaderna för restitution av erlagd bensinskatt vid
skattesänkningens genomförande beräknades till 40 miljoner kronor har i
propositionen nr 237 inkomsttiteln »Bensinskatt» i det slutliga förslaget
till riksstat för budgetåret 1950/51 upptagits till — i stället för ett av riksräkenskapsverket
beräknat belopp om 420 miljoner kronor — ett belopp om
300 miljoner kronor.
Frågan om upphävandet av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor har
— såsom i det föregående omnämnts -— berörts i ett flertal motioner, som
väckts antingen vid riksdagens början eller sedermera i anslutning till propositionen
nr 237. Beträffande dessa motioner må här sammanfattningsvis
nämnas följande.
I de likalydande motionerna I: 5 av herr Elon Andersson in. fl. och II: 5
av herr Ohlin in. fl. har yrkats, att riksdagen måtte besluta att senast den
1 juli 1950 sänka tilläggsskatten å bensin med 20 öre och tilläggsskatten å
brännoljor med 14 öre för liter. Yrkanden av samma innehåll ha framställts
i de likalydande motionerna I: 322 av herr Andrén in. fl. och II: 374
av herr Hjalmarson m. fl., i vilka motioner emellertid tillika hemställts att
riksdagen måtte uttala att den återstående delen av tilläggsskatterna borde
snarast avskaffas.
I de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen Gränebo
in. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom in. fl. har yrkats, att tilläggsskatterna
på bensin och brännoljor måtte avskaffas och att de ordinarie
skatterna på dessa drivmedel måtte fastställas till 25 öre för liter för bensin
och 20 öre för liter för brännoljor senast den 1 juli 1950. Vidare har i motionen
11:577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken hemställts, att
ifrågavarande tilläggsskatter måtte upphävas utan att de nuvarande ordinarie
skatterna å bensin och brännoljor höjdes.
I motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng har yrkats, att
den nuvarande beskattningen av bensin och brännoljor måtte från och med
den 1 januari 1951 ändras endast i så måtto, att tilläggsskatterna å bensin
och brännoljor nedsättas från 27 öre resp. 20 öre till 7 öre resp. 6 öre, allt
för liter räknat.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
19
Slutligen har i motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg
i Luleå yrkats upphävande av de vid 1948 års riksdag antagna förordningarna
om skatteskärpning på bensin och brännoljor.
I likhet med departementschefen anser utskottet det önskvärt, att den
sedan år 1948 gällande skärpta beskattningen av bensin och hrännoljor avvecklas
så snart möjligheter därtill föreligga.
Vad särskilt angår frågan, huruvida en sänkning av berörda drivmedelsbeskattning
bör avse tilläggsskatterna i deras helhet eller endast en del därav,
måste denna fråga enligt utskottets mening bedömas främst under hänsynstagande
till kostnaderna för vägväsendet. För utskottet tillgängliga
uppgifter utvisa, att om de nuvarande kostnaderna för vägväsendet skola
helt täckas av automobilskattemedlen, bör bensinbeskattningen uppgå till
omkring 24 öre för liter. Utskottet vill vidare erinra om att vägunderhållet
för närvarande är i hög grad eftersatt och att behovet av nya väganläggningar
är mycket stort. I jämförelse med förhållandena hösten 1945, då den
ordinarie skatten å bensin fastställdes till 18 öre för liter, har penningvärdet
fallit och omkostnaderna för vägväsendet stigit. Med hänsyn härtill anser
utskottet, att då en sänkning av den totala drivmedelsbeskattningen bör
genomföras sänkningen bör begränsas på så sätt att den kvarstående beskattningen
uppgår till 25 öre för bensin och 20 öre för brännoljor, allt för
liter räknat.
Beträffande härefter spörsmålet, huruvida efter en skattesänkning på
förevarande område de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor böra
höjas till belopp som nyss angivits eller huruvida de ordinarie skatterna
böra bibehållas oförändrade och de överskjutande skatterna fortfarande rubriceras
såsom tilläggsskatter, är denna fråga av mera teknisk natur. Oavsett
skatternas rubricering är riksdagen givetvis oförhindrad att när så anses
påkallat — exempelvis om inkomsterna av bensinbeskattningen på
grund av konsumtionsökning komma att uppgå till högre belopp än som
beräknats — upptaga till omprövning frågan om drivmedelsbeskattningens
höjd. I följd härav och då, såvitt nu kan överblickas, en beskattning av bensin
med 25 öre för liter får anses ofrånkomlig under de närmaste åren för
att täcka vägväsendets kostnader ansluter utskottet sig till det i propositionen
nr 237 förordade alternativet, att bestämmelserna om tilläggsskatter
å bensin och brännoljor skola helt upphävas och att samtidigt därmed de
ordinarie skatterna å bensin och brännoljor höjas från 18 öre till 25 öre
respektive 14 öre till 20 öre, allt för liter räknat.
Beträffande frågan om tidpunkten för sänkningen av den nuvarande beskattningen
å bensin och hrännoljor har i propositionen nr 237 — liksom i
motionen II: 569 — förordats, att sänkningen skulle träda i kraft den 1 januari
1951, medan däremot i övriga motioner (frånsett motionen II: 113)
yrkats att denna sänkning måtte genomföras redan från och med ingången
av budgetåret 1950/51.
Enligt utskottets mening måste nu förevarande spörsmål bedömas huvudsakligen
från två utgångspunkter, nämligen dels med hänsynstagande till
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
valutaläget och dels under beaktande av i vad män inkomstbortfallet genom
skattesänkningen återverkar på balanseringen av driftbudgeten under
nästkommande budgetår.
Under nu rådande förhållanden föreligger ett samband mellan valutaläget
och drivmedelsbeskattningen i så måtto, att en sänkning av beskattningen
medför en ökad bensinförbrukning och samtidigt därmed krav på ökad bensinimport,
som icke kan ske på annat sätt än mot betalning i dollars. Av
bränslekommissionens beräkningar i mars 1950 framgår, att om skattesänkningen
genomfördes från och med den 1 juli 1950, skulle för den ökade
bensinimporten under nästkommande budgetår erfordras ett belopp om
cirka 14 miljoner kronor eller icke fullt 3 miljoner dollars. I förevarande
hänseende har utskottet icke kunnat undgå att fästa särskild vikt vid handels-
och industrikommissionens utlåtande rörande möjligheterna ur valutasynpunkt
av en ökad belastning utav importplanen med nyssnämnda belopp.
Enligt detta utlåtande anförde kommissionen — däri ingår ett flertal
representanter för näringslivet — att en ökad bensinimport av nyss angiven
omfattning måste möta stora betänkligheter, särskilt därutinnan att en
sådan åtgärd komme att ytterligare försämra möjligheterna till import från
Amerikas förenta stater av andra mycket betydelsefulla förnödenheter. Såvitt
utskottet kunnat finna måste dessa uppgifter och uttalanden från kommissionens
sida anses utgöra ett mycket allvarligt motiv för att icke låta
skattesänkningen träda i kraft så tidigt som den 1 juli 1950. Om däremot
tidpunkten för ikraftträdandet bestämmes till årsskiftet 1950/51 torde handels-
och industrikommissionen erhålla erforderligt rådrum för att bättre
anpassa importplanen efter den beräknade ökningen i bensinimporten. Härtill
kommer uppenbarligen, att anspråken på valuta i dollars minskas till
hälften därest skattesänkningen inträder först vid nästkommande årsskifte.
Såsom nyss antytts är frågan om tidpunkten för skattesänkningens genomförande
även beroende av budgetläget. Enligt vad i propositionen nr
237 upplysts skulle statsverkets inkomster av drivsmedelsbeskattningen under
nästkommande budgetår minskas med omkring 80 miljoner kronor,
därest tidpunkten för ikraftträdandet flyttades från den 1 januari 1951 till
den 1 juli 1950. Bortfallet av ett så betydande inkomstbelopp är givetvis
icke utan återverkningar på driftbudgeten för budgetåret 1950/51.
I fråga om driftbudgetens balansering vill utskottet erinra om de beräkningar
härutinnan som framlagts av departementschefen i propositionen
nr 237. I nämnda proposition ha intäkterna av bensinbeskattningen — med
utgångspunkt från en skattesänkning vid nästa årsskifte — nedsatts från det
förut angivna, av riksräkenskapsverket beräknade beloppet om 420 miljoner
till 300 miljoner kronor, och det beräknade — siffermässiga — överskottet
å statsregleringen har beräknats till 221 miljoner kronor. För att
komma fram till det reella överskottet bör det siffermässiga överskottet
å driftbudgeten minskas dels med reservationsmedelsförbrukningen under
nästkommande budgetår, vilken bortsett från förbrukningen av reservationsmedel
på väganslagen uppskattats till 100 miljoner kronor, dels ock
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
21
med de i driftbudgeten ingående automobilskalte,medlen. Nettot av sistnämnda
medel uppgår enligt propositionen till 400 miljoner kronor (d. v. s.
de sammanlagda fordons- och bensinskatterna), minskat med de å sjätte
huvudtiteln upptagna väganslagen 303 miljoner kronor eller alltså till
97 miljoner kronor. I enlighet härmed uppgår det reella överskottet å driftbudgeten
till (221 — 100-—97 —) 24 miljoner kronor, varför driftbudgeten
kan anses ungefär reellt balanserad.
Vid dessa beräkningar har emellertid hänsyn icke kunnat tagas till de
slutliga anslagsäskandena för jordbruksregleringen (se propositionen nr 237
s. 14). Enligt till utskottet lämnad uppgift kan det numera antagas, att driftbudgeten
för nästkommande budgetår kommer att belastas med ytterligare
omkring 60 miljoner kronor i och för jordbruksregleringens genomförande.
Därest jämväl denna belastning på driftbudgeten medräknas, kommer det
beräknade siffermässiga överskottet å statsregleringen — sådan densamma
framlagts i propositionen nr 237 — att reduceras från 221 till 161 miljoner
kronor. Efter avdrag för reservationsmedelsförbru.kningen utgör det reella
överskottet 61 miljoner kronor.
En sänkning av skatterna på bensin och brännoljor redan vid nästkommande
budgetårs ingång skulle betyda dels att inkomsterna av bensinskatten
skulle nedgå från 300 till 220 miljoner kronor och dels att det beräknade
— siffermässiga — överskottet å driftbudgeten skulle reduceras från nyss
angivna belopp om 161 miljoner kronor till 81 miljoner kronor. Med beaktande
av reservationsmedelsförbrukningen, 100 miljoner kronor, skulle
driftbudgeten utvisa ett reellt underskott på 19 miljoner kronor.
Slutligen må nämnas, att vid de nu återgivna beräkningarna hänsyn icke
tagits till reservationsmedelsförbrukningen på väganslagen. Denna förbrukning
beräknas under nästa budgetår komma att uppgå till omkring 16 miljoner
kronor. Därest driftbudgeten belastas även med denna utgiftspost,
kommer det i det föregående redovisade reella överskottet resp. underskottet
att i motsvarande mån ändras.
Enligt utskottets uppfattning måste det ur penningpolitisk synpunkt anses
i hög grad betänkligt att godtaga en underbalansering av driftbudgeten
för nästkommande budgetår i den omfattning som skulle bliva fallet, därest
den skärpta beskattningen av bensin och brännoljor upphävdes redan vid
budgetårets ingång. En mera betydande underbalansering av nämnda driftbudget
kan så mycket mindre anses tillrådlig som den under flera år
rådande högkonjunkturen alltjämt är bestående och kan förväntas komma
att bestå åtminstone under den närmaste framtiden. Med hänsyn härtill finner
utskottet, att även budgetsynpunkter bidraga till att hindra en avveckling
av den skärpta beskattningen å bensin och brännoljor redan den 1 juli 1950.
I enlighet med det nu anförda tillstyrker utskottet det i propositionen nr
237 framlagda förslaget, alt avvecklingen av den skärpta beskattningen å
bensin och brännoljor skall ske först med utgången av december månad
1950. Utskottet avstyrker förty samtliga de i det föregående omnämnda
motionerna, dock all beträffande motionen 11:113 avstyrkandet i detta
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
sammanhang icke avser annat än motionärernas yrkanden rörande beskattningen
av bensin och brännoljor.
I samband härmed vill utskottet understryka, att det uppenbarligen är
angeläget att de förordade skattesänkningarna rörande bensin och brännoljor
resultera i en motsvarande sänkning av de konsumentpriser på alla
områden, vilka höjdes vid tilläggsskatternas införande. Utskottet förutsätter,
att priskontrollnämnden ägnar erforderlig uppmärksamhet åt detta spörsmål.
I den till utskottet ingivna promemorian från kontrollstyrelsen har ifrågasatts,
huruvida icke beskattningen av motorsprit — som sedan den 1 juli
1948 uppgått till sammanlagt 15 öre för liter — borde upphävas i samband
med sänkningen av bensin- och brännoljebeskattningen. Emellertid finner
utskottet den föreliggande utredningen icke lämna tillräckligt underlag för
bedöinade av frågan om eller i vad mån en ändring i detta sammanhang
bör ske beträffande motorspritbeskattningen. Då enligt utskottets förslag
sänkningen av bensin- och brännoljebeskattningen skall träda i kraft först
den 1 januari 1951, torde det icke vara nödvändigt att nu taga ställning
till frågan om motorspritbeskattningen. Enligt utskottets mening kan med
sistnämnda frågas avgörande anstå antingen till innevarande års riksdags
höstsession eller till 1951 års riksdag. Någon särskild framställning till
Kungl. Maj :t rörande eventuella ändringar i beskattningen av motorsprit
synes icke erforderlig.
De vid propositionen nr 237 fogade förslagen till dels förordning angående
ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit och dels förordning om ändrad lydelse av 1 §
förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande
av automobil använda brännoljor föranleda icke något särskilt uttalande
från utskottets sida.
I propositionen har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.
Maj :t att beträffande sådan för försäljning avsedd bensin, för vilken bensinskatt
erlagts enligt hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om
restitution med 20 öre för liter. Utskottet tillstyrker, att sådant bemyndigande
lämnas Kungl. Maj :t.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition
nr 237, till de delar propositionen behandlats av
utskottet i förevarande betänkande,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
23
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor; och
3) bemyndiga Kungl. Maj :t att beträffande sådan för försäljning
avsedd bensin, för vilken bensinskatt erlagts enligt
hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om restitution
med 20 öre för liter; samt
B) att följande motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 5 av herr Elon Andersson
m. fl. och II: 5 av herr Ohlin m. fl.;
2) de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen
Gränebo m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom
m. fl.;
3) de likalydande motionerna I: 322 av herr Andrén m. fl.
och II: 374 av herr Hjalmarson m. fl.;
4) motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och
Hagberg i Luleå, till de delar motionen upptagits till behandling
i nu föreliggande betänkande;
5) motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng;
samt
6) motionen II: 577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i
Ersbacken,
måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Velander,
Heuman, Niklasson, Falk, Ramberg, Petrén och Damström, samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Sjölin, Bladh,
Allard och Kärrlander.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
Reservation
av herrar Gustaf Elof sson, Velander, Niklasson, Petrén, Sandberg, Jonsson
i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö och Sjölin, vilka ansett,
att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
»Såsom framgår---(= utskottet s. 16 rad 2 uppifrån—s. 19 rad 15
nedifrån)---frågan om drivmedelsbeskattningens höjd.
Beträffande frågan om tidpunkten för sänkningen av den nuvarande beskattningen
å bensin och brännoljor har i propositionen nr 237 — liksom i
motionen II: 569 — förordats, att sänkningen skulle träda i kraft den 1 januari
1951, medan däremot i övriga motioner (frånsett motionen II: 113) yrkats
att denna sänkning måtte genomföras redan från och med ingången av
budgetåret 1950/51.
Utskottet, som förut erinrat om att den extra bensinskatten ursprungligen
tillkommit för att åstadkomma en i dåvarande läge såsom nödvändig
ansedd åtgärd för att beskära det då befintliga köpkraftsöverskottet, vill
påpeka, att denna skatt angavs vara endast av tillfällig natur. Utskottet förutsatte
uttryckligen, att den tillfälliga skatten skulle avvecklas så snart det
angivna syftet med denna skatteskärpning uppnåtts.
Särskilt har denna form av beskattning träffat landsbygdens befolkning,
där motorfordonen numera utgöra transportmedel av väsentlig betydelse.
Verkningarna av den höga drivmedelsbeskattningen träffar i särskild grad
de tunga transporterna såsom transporter av kreatur till slakterierna, mjölk
till mejerierna, transporter av virke från skogarna, materialier vid byggnaders
uppförande, transporter av kalk och gödningsämnen m. in. Samma
är förhållandet när det gäller de nödvändiga resor, som invånarna i de glest
befolkade bygderna måste företaga.
Givetvis måste varupriserna i de fall, där varorna transporteras med automobil,
påverkas av de högre transportkostnaderna liksom den enskildes
livsföring i dessa orter med långa avstånd fördyras.
Härtill kommer att något restitutionsförfarande, som befriar jordbrukets
och fiskets utövare från att betala bensinskatt, hittills icke ansetts kunna
genomföras. Även om en viss restitution utgått till jordbruket efter schablonmässiga
grunder, har denna icke skapat rättvisa i detta avseende. Till
fiskets utövare har endast en liten del av den av fiskarena erlagda bensinskatten
återburits genom kollektiv restitution. Följden av detta system har
blivit, att endast ett mindre antal av de fiskare, som erlagt bensinskatt,
kunnat erhålla del av dessa restitutionsmedel.
Den extra bensinskattens allmänt varufördyrande inverkan har gjort sig
gällande på praktiskt taget alla områden och motverkat strävandena att
sänka varupriserna. Genom subventioner har man sökt att hålla dessa priser
nere, samtidigt som man genom att uttaga en högre skatt än vad som varit
erforderligt för vägväsendets underhåll, åstadkommit en prisstegring.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
25
Utskottet hävdar, att det i nuvarande läge icke kan vara riktigt att använda
bensinskatteinedel för att åstadkomma en överbalansering av driftbudgeten.
En på detta sätt åstadkommen överbalansering motverkar sitt ändamål
genom att orsaka fördyrade produktionskostnader under en tid, då
allas strävanden böra inriktas på att förbilliga dessa.
I föreliggande proposition har departementschefen beräknat överskottet
ä driftbudgeten för 1950/51 till 221 milj. kr. Även om detta överskott kommer
att minskas i följd av ytterligare anslagsäskanden för jordbruksregleringen
med cirka 60 milj. kr. kvarstår ett budgetöverskott å cirka 161 milj.
kr. Departementschefen har beräknat skattebortfallet avseende bensin- och
brännoljor till cirka 80 milj. kr. per halvår vid den avsedda sänkningen av
skatten, varav framgår att budgetläget medger ifrågavarande reduktion från
den 1 juli innevarande år.
Av statens bränslekommissions i propositionen återgivna kalkyler kan
utläsas att ett ikraftträdande av skattelättnaden redan den 1 juli 1950 skulle
erfordra en ytterligare import av omkring 50 000 kbm bensin. Kostnaden
härför uppgår till omkring 7 milj. kr. eller inte fullt 1,5 milj. dollars. Med
hänvisning till det förbättrade valutaläget, varom närmare omförmäles å
s. 31 och 32 i propositionen, vill utskottet som sin mening framhålla, att
hinder av valutamässig natur ej torde föreligga för nämnda importökning.
I samband härmed vill utskottet understryka, att det uppenbarligen är
angeläget att de förordade skattesänkningarna rörande bensin och brännoljor
resultera i en motsvarande sänkning av de konsumentpriser på alla
områden, vilka höjdes vid tilläggsskatternas införande. Utskottet förutsätter,
att priskontrollnämnden ägnar erforderlig uppmärksamhet åt detta
spörsmål.
I propositionen har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.
Maj :t att beträffande sådan för försäljning avsedd bensin, för vilken bensinskatt
erlagts enligt hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om
restitution med 20 öre för liter. Utskottet tillstyrker, att sådant bemyndigande
lämnas Kungl. Maj :t.
I den till utskottet ingivna promemorian från kontrollstyrelsen har ifrågasatts,
huruvida icke beskattningen av motorsprit -— som sedan den 1 juli
1948 uppgått till sammanlagt 15 öre per liter — borde upphävas i samband
med sänkningen av bensin- och brännoljebeskattningen. En sänkning av
bensinskatten enligt utskottets förslag skulle ställa motorspriten i svårt konkurrensläge,
om ej även skatten härå sänkes. Utskottet anser därför, att
tilläggsskatten å 9 öre per liter för motorsprit bör borttagas från och med
den 1 juli innevarande år. Desslikes förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t
skall finna lämpligt att snarast låta utreda frågan om motorspritens beskattning
och framlägga förslag i ärendet.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förmälan att Kungl. Maj :ts proposition nr
237, till de delar propositionen behandlats av utskottet i förevarande betänkande
icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas och i anledning av
it Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr Ii 1.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
de likalydande motionerna 1: 5 av herr Elon Andersson m. fl. och II: 5 av
herr Ohlin m. fl., de likalydande motionerna 1: 28 av herr förste vice talmannen
Gränebo m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom m. fl., de likalydande
motionerna 1:322 av herr Andrén m. fl. och II: 374 av herr Hjalmarson
in. fl., motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg
i Luleå, till de delar motionen upptagits till behandling i nu föreliggande
betänkande, motionen 11:569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng samt
motionen II: 577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken,
1) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit1 skall
angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av aderton öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas
särskild skatt av sex öre för liter.
I denna —--såsom motorsprit.
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
Föreslagen lydelse:
1 §.
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av tjugufem öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas
särskild skatt av sex öre för liter.
I denna---såsom motorsprit.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 81)
om tilläggsskatt å bensin.
1 Senaste lydelse se 1945: 737 (omtryckt 1948:368).
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
27
2) antaga följande
Förslag
till
förordning om andrad lydelse av 1 § förordningen den 3 mai 1^3
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt
å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För sådan petroleumprodukt
(brännolja), som användes för drivande
av automobil och för vilken
icke utgår skatt enligt 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit,
skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas
skatt av fjorton öre för liter.
Med automobil---såsom au
tomobil.
Föreslagen lydelse:
1 §.
För sådan petroleumprodukt
(brännolja), som användes för drivande
av automobil och för vilken
icke utgår skatt enligt 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit,
skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas
skatt av tjugu öre för liter.
Med automobil--— såsom au
tomobil.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.
Genom denna lörordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 83)
om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.
3) bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande sådan för försäljning avsedd
bensin, för vilken bensinskatt erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,
meddela föreskrifter om restitution med 20 öre för liter; samt
1 Senaste lydelse se 1945:738.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
4) antaga följande
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 26 juni 1948
(nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit.
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1948 om tilläggsskatt
å motorsprit skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1950.
B) att följande motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna 1:5 av herr Elon Andersson m. fl. och
II: 5 av herr Ohlin m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen Gränebo
m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom m. fl.,
3) de likalydande motionerna 1:322 av herr Andrén m. fl. och 11:374
av herr Hjalmarson m. fl.,
4) motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg i Luleå,
till de delar motionen upptagits till behandling i nu föreliggande betänkande,
5) motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng, samt
6) motionen 11:577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
under punkten A) hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.»
507603. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.