Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
1
Nr 43.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående rätt
för Konungen att förordna om uttagande av antidumping-
och utjämningstullar, jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 31 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 228, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning angående rätt för Konungen att förordna om uttagande
av antidumping- och utjämningstullar.
Härigenom förordnas som följer.
Föreligga i fråga om importvara sådana omständigheter, som enligt bestämmelserna
i Havana-stadgan eller allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) berättiga till uttagande av antidumping- eller utjämningstull, äger
Konungen, där så prövas erforderligt, förordna om uttagande av dylik tull
i enlighet med nämnda bestämmelser.
Då skäl därtill äro må sådant förordnande meddelas provisoriskt i avbidan
på ytterligare utredning. Föranleder utredningen icke definitivt förordnande,
skall det provisoriska förordnandet förklaras förfallet och i anledning
därav erlagd antidumping- eller utjämningstull utan dröjsmål återbetalas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950 och gäller till och med
den 30 juni 1953. Förordnande, som Konungen meddelat med stöd av denna
förordning, skall icke gälla längre än förordningen äger giltighet.
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet upptagit
de under motionstiden vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande motionerna I: 324 av herr Carl Sundberg och
1 Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 saml. Nr 43—45.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
11:328 av herr Edström, vari hemställts, »att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla om vidtagande av sådana åtgärder, att inom ramen av Havanastadgans
bestämmelser ett betryggande skydd mot utländsk dumping åstadkommes».
Beträffande innebörden av ifrågavarande bestämmelser i Havanastadgan
och allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) får utskottet hänvisa till den
vid statsrådsprotokollet fogade bilagan samt den av departementschefen till
protokollet lämnade redogörelsen. Här må endast anföras, att bestämmelserna
i fråga innebära rätt att ingripa mot egentlig dumping samt mot s. k. premiedumping,
även om denna icke skulle yttra sig såsom egentlig dumping,
genom att belägga dumpade varor med särskilda tullar, benämnda antidumping-
respektive utjämningstullar.
Av propositionen framgår att frågan om skydd mot dumping upptagits
av 1948 års tullförhandlingskommitté i en den 7 november 1949 avgiven sammanfattande
rapport angående förberedelserna för vår anslutning till allmänna
tull- och handelsavtalet. Kommittén har ansett att de allmänna bestämmelser,
som kunde påkallas i anslutning till de i avtalet givna reglerna,
borde övervägas i samband med vår anslutning till avtalet. I en inom kommittén
utarbetad promemoria har bland annat uttalats, att antidumping- och
utjämningstullar borde uttagas först efter särskilt förordnande, sedan förekomsten
av dumping och dess skadliga inverkan på svenskt näringsliv vederbörligen
konstaterats. För att ett ingripande i förekommande fall skulle
kunna ske utan dröjsmål, borde emellertid Kungl. Maj :t erhålla bemyndigande
att förordna om uttagande av dylika tullar.
över den sålunda väckta frågan ha yttranden avgivits av kommerskollegium,
som i ärendet hört Stockholms handelskammare, handelskammaren i
Göteborg, Skånes handelskammare, Kooperativa förbundet, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och
Sveriges lantbruks förbund, samt av generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen.
Samtliga remissinstanser ha tillstyrkt eller i varje fall icke velat motsätta
sig, att en lagstiftning till skydd mot dumping kommer till stånd.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t har departementschefen —
efter att ha erinrat om att tullbindningar i samband med vår anslutning till
allmänna tull- och handelsavtalet beträffande en stor del av importen omöjliggjorde
mötandet av eventuell dumping från utlandet genom vanlig tullhöjning
men att avtalet gåve vissa möjligheter att ingripa mot dumpingföreteelser
genom speciella tullar (antidumping- eller utjämningstullar) -—
till stöd för det nu framlagda förslaget anfört följande:
»Tillämpningen av tullar av detta slag kan otvivelaktigt vara förenad
med betydande svårigheter. Jag anser det emellertid icke uteslutet att situationer
kunna uppstå, då vi trots detta ändå få begagna oss av denna möjlighet
för att söka mildra de rubbningar, som dumpingföreteelser kunna
medföra för vissa delar av vårt näringsliv. Tanken har även accepterats av
Bevillningsutskottets betänkande nr 43. 3
remissinstanserna och flertalet av dessa ha uttalat sig för åtgärder i sådan
riktning.
På grund av det anförda förordar jag att möjligheter till påläggande av
antidumpingtullar nu tillskapas. Med hänsyn bland annat till avsaknaden
å svensk sida av erfarenhet rörande tillämpningen av dylika tullar är jag
dock icke beredd att, såsom vissa av de hörda näringsorganisationerna synas
ha förutsatt, framlägga förslag till detaljerade bestämmelser i ämnet utöver
de i Havanastadgan och i allmänna tull- och handelsavtalet lämnade
reglerna. De åtgärder som kunna påkallas böra, inom ramen för nämnda
regler, anpassas efter förhållandena i det aktuella fallet. Ingripande av
detta slag bör kunna ske i fråga om såväl avtalsbundna som icke avtalsbundna
positioner.
För att de möjligheter till ingripande mot dumping, som stadgan och
avtalet erbjuda, skola kunna utnyttjas i sådana fall, då ett ingripande
befinnes nödvändigt, torde det emellertid, såsom tullförhandlingskommittén
framhållit, vara angeläget, att erforderliga åtgärder kunna vidtagas så
snabbt som möjligt. Kungl. Maj :t torde för detta ändamål böra utverka
bemyndigande att förordna om uttagande av antidumping- eller utjämningstull
enligt stadgans och avtalets regler. Det må framhållas att ett
bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullhöjning icke är någon
nyhet för svenska förhållanden, då Kungl. Maj :t enligt förordningen den
22 april 1949 angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift redan
äger vissa befogenheter i detta hänseende. Såsom anförts i den av
tullförhandlingskommittén överlämnade promemorian torde emellertid
denna förordning icke lämpligen kunna utnyttjas för nu ifrågavarande ändamål,
utan bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om uttagande av
antidumping- och utjämningstullar bör meddelas i särskild författning.
Frågan huruvida detta bemyndigande bör gälla generellt eller endast då riksdagssession
ej pågår har varit föremål för delade meningar i de avgivna remissvaren.
Förordnande om tullar av ifrågavarande slag torde emellertid
närmast få anses som en verkställighetsåtgärd och är knappast av natur
att påkalla riksdagens prövning i varje särskilt fall, varför jag ansluter
mig till den i tullförhandlingskommitténs promemoria uttalade och av bl. a.
kommerskollegium biträdda uppfattningen att bemyndigandet bör äga generell
giltighet. För att undvika skadeverkningar under den tid, som erfordras
för närmare utredning i dumpingfrågor, bör förordnande av här
avsett slag, då skäl därtill äro, kunna meddelas provisoriskt i avvaktan på
utredningens slutförande. Skulle utredningen icke föranleda definitivt förordnande,
bör det provisoriska förordnandet förfalla och återbetalning ske
av tullbelopp, som erlagts i anledning av detta förordnande.
Det föreslagna bemyndigandet torde, med hänsyn till att erfarenheter rörande
tullar av ifrågavarande slag ännu så länge saknas, böra givas allenast
begränsad giltighetstid, förslagsvis under tre år.»
I de förut berörda motionerna har framhållits bland annat, att dumpingproblcmet
så gott som helt försvunnit under 1930- och 1940-talen på grund
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 43.
av den stränga export- och importkontroll, som upprätthållits under dessa
årtionden över hela världen. Under numera eftersträvade förhållanden med
en friare internationell handel komme dumping att ånyo bli ett aktuellt
problem. Härvid kunde lätt rubbningar i den fulla sysselsättningen inträffa,
vilket i svårare fall kunde leda till omfattande arbetslöshet. Det vore därför
av stor vikt att åtgärder till skydd mot skadebringande dumping skyndsamt
vidtoges från svensk sida. Den sunda och normala konkurrens, som den fria
handeln medförde, borde dock icke härigenom hindras eller hållas tillbaka,
utan det gällde endast att finna lämpliga vägar att förhindra rena dumpingåtgärder.
Utskottet. Det i förevarande proposition framlagda förslaget, vars genomförande
torde tillgodose syftet med de i ämnet väckta motionerna i den utsträckning
som för närvarande kan ifrågakomma, föranleder icke någon
erinran från utskottets sida. Utskottet får därför hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 228, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående rätt för Konungen
att förordna om uttagande av antidumping- och utjämningstullar;
samt
B) att de likalydande motionerna 1:324 av herr Carl
Sundberg och II: 328 av herr Edström måtte, i den mån de
icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 18 april 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Gustaf Elofsson, Velander, Heuman, Franzon, Niklasson och Wehtje
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn,
Persson i Svensköp, Edström och Allard.