Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
1
Nr 42.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående prisutjämningsavgift m.m., jämte
i ämnet väckta motioner.
I en den 17 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 124, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande
för tiden till och med den 30 juni 1951 att, med iakttagande av
vad i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift
samt att godkänna vad föredragande statsrådet föreslagit
beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.
Vad angår motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av de här nedan intagna yttrandena
av föredragande statsrådet, till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen:
Fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift: s. 2—4.
Anvisande av medel ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
till vissa ändamål: s. 5—16.
Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna 1:407 av herr Grgm m. fl. och 11:500 av
herr Jansson i Kalix m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter tilldela Norrbottens
distrikt av ABF 25 890 kronor att intill den 30 juni 1951 användas av
distriktet för bedrivande av studiecirkel-, föreläsnings- och biblioteksverksamhet
i anslutning till filmförevisningar bland skogsarbetarna inom Norrbottens
län».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:500.
Såsom motivering för det i propositionen framlagda förslaget om fortsatt
bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift
bär föredragande statsrådet anfört följande:
»Prisutjämningsavgiftens syfte är att förhindra, att höga utlandspriser
på viss vara skola utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna på
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 42.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
varan. Vid bedömande av frågan om behovet av fortsatt bemyndigande att
uttaga prisutjämningsavgift måste alltså konstateras, i vilken mån situationer
av denna beskaffenhet kunna väntas föreligga under nästa budgetår.
I fråga om trävaror av furu och gran visar sig en stark efterfrågan från
de utländska marknaderna med åtföljande höga exportpriser. De inhemska
priserna på dessa varor ha intill helt nyligen varit reglerade genom normaleller
överenskommelsepriser. Sistnämnda priser lågo väsentligt under exportpriserna.
Till följd härav uppstod en benägenhet att i möjligaste mån
utnyttja den fördelaktiga exportkonjunkturen, vilket i sin tur medförde en
påtaglig brist på trävaror å hemmamarknaden. För att såvitt möjligt trygga
det inhemska behovet blev priskontrollnämnden nödsakad att i en icke obetydlig
omfattning medgiva dispenser från de gällande prisbestämmelserna.
En viss höjning av de inhemska priserna utöver normalprisnivån kom härigenom
till stånd. Med hänsyn härtill och till svårigheterna att åstadkomma
en effektiv kontroll av efterlevnaden av prisbestämmelserna å detta område
ansågs det lämpligt att taga steget fullt ut och slopa prisregleringen.
Huruvida någon ytterligare höjning av den inhemska prisnivån kommer att
bli följden härav får utvecklingen utvisa. Så länge emellertid exportpriserna
på trävaror ligga på sin nuvarande höjd, är det angeläget att prisutjämningsavgiften
bibehålies för att motverka en stegring av de inhemska
priserna. Såsom framgår av det anförda har överenskommelse redan träffats
med trävaruexportföreningen om inbetalning av avgifter till stiftelsen
Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond för de varor, som utföras
ur riket intill den 1 februari 1951. Förutsättning för denna överenskommelse
kan sägas vara, att fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjäinningsavgifter
erhålles.
I fråga om andra varor föreligger för närvarande icke motsvarande behov
att skydda den inhemska prisnivån från inflytelser utifrån. Uteslutet är
emellertid icke, att situationer kunna uppkomma, som motivera uttagandet
av prisutjämningsavgift jämväl på andra varor än trävaror.
Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift. Bemyndigandet torde
därför böra förlängas, förslagsvis med ett år till och med den 30 juni 1951,
och torde liksom hittills böra göras generellt.»
Beträffande frågan om användningen av influtna prisutj
ämningsavgifter har föredragande statsrådet anfört följande:
»Såsom framgår av det anförda har Jordbrukare-ungdomens förbund
redan föregående år erhållit anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen till
ungdomsklubbsverksamhet inom skogsbruket. Verksamheten har endast
hunnit påbörjas. Då den emellertid säkerligen kan bliva till stort gagn för
skogsbruket, anser jag skäligt, att den erhåller fortsatt stöd. Understödet
torde dock icke böra sättas högre än föregående år eller 50 000 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
3
Föreningen skogsarbeten har anhållit om gottgörelse för kostnaderna
för vissa genom föreningens försorg verkställda undersökningar rörande
verkningarna av vissa av skogsstyrelsen meddelade ändrade föreskrifter rörande
metoderna för virkesmätning. Dessa undersökningar ha visserligen,
såsom skogsstyrelsen framhållit i sitt yttrande, haft betydelse i första hand
för parterna på arbetsmarknaden samt för parterna vid affärsuppgörelser
rörande timmer och massaved. Undersökningarna ha emellertid ovedersägligen
haft ett betydande allmänt intresse, och jag anser det därför skäligt
att föreningen i förevarande ordning erhåller bidrag till kostnaderna för
undersökningarna, förslagsvis med hälften. Jag anser lämpligt, att för ändamålet
ett belopp av högst 65 000 kronor ställes till förfogande ur diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter.
Den avverkningsprognos för södra Sverige och den härför erforderliga
snabbinventering inom vissa län, som Södra Sveriges skogsindustriutredning
hemställt att statens skogsforskningsinstitut måtte få i uppdrag att
utföra, synas vara nödvändiga betingelser för utredningens fortsatta arbete.
Institutet disponerar emellertid icke över medel för bestridande av kostnaderna
för sådana undersökningar vid sidan av de vanliga riksskogstaxeringarna.
Särskilda medel måste därför anvisas för ändamålet. Med hänsyn
till den betydelse skogsindustriutredningens arbete kommer att få för skogshushållningen
inom södra Sverige finner jag det väl motiverat, att kostnaderna
för undersökningen, beräknade till 67 300 kronor, få bestridas ur
diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.
Till övriga nu föreliggande anslagsäskanden är jag icke beredd att för
närvarande taga ställning. Såväl frågan om inrättande av en sågverksskola i
södra Sverige som frågan om anslag till skogsmuseer synas tarva ytterligare
utredning. I samband härmed torde ställning även böra tagas till frågan om
inrättande av den föreslagna sågverksskolan i Strömnäs i Västernorrlands
län. Framställningen från styrelsen för svenska träforskningsinstitutet att
helt eller till huvudsaklig del få taga i anspråk återstående disponibla medel
inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter anser jag mig icke
kunna förorda, men jag vill heller icke på frågans nuvarande stadium helt
utesluta möjligheten, att ytterligare medel ur fonden skola kunna utgå
till forskningsverksamhet vid institutet. Denna fråga torde emellertid böra
bedömas i samband med frågan om anslag ur fonden till nyss angivna
ändamål.
Av nu anförda skäl anser jag frågan om dispositionen av återstående
behållning inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter böra anstå.»
I de föreliggande motionerna har framhållits i huvudsak följande. Den
verksamhet, som norrbottensdistriktet av ABF bedreve bland skogsarbetarna
inom Norrbottens skogsbygd, vore omfattande och hade undan för
undan ökat i omfattning och betydelse. Utvecklingen visade ett ständigt
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
ökat intresse för denna studie- och biblioteksverksamhet bland skogsbygdens
folk.
Studiecirkelverksamheten hade haft till uppgift att genom organiserande
av studiecirklar i skogshärbärgena skapa en värdefull och stimulerande fritidssysselsättning
åt skogsarbetarna. Norrbottensdistriktet av ABF vore
pionjär på området, ty redan arbetsåret 1946/47 hade man tagit upp denna
verksamhet inom ett begränsat område i Jokkmokks socken. Inom detta
område på ungefär 10 kvadratmil hade man fått till stånd 10 studiecirklar
med 69 deltagare. Samma ämne, »Skogsarbetarkursen», studerades inom
samtliga cirklar. Vintern 1947/48 utökades verksamheten att omfatta tvenne
skogssocknar, nämligen Jokkmokk och överkalix. Resultatet 17 cirklar och
108 deltagare måste betecknas som mycket gott. Dessutom organiserades
enskilda korrespondensstudier med fem deltagare. Detta år upptoges fler
ämnen i studieplanen. Vintern 1948/49 hade verksamheten ytterligare utökats
att omfatta hela Norrbottens skogsbygd. Cirklarnas antal hade
sprungit upp till 66 st. med 378 deltagare. Ämnesvalet för denna säsong
vore fritt över hela fältet. Under säsongen 1949/50 hade hittills organiserats
53 studiecirklar dels bland skogsarbetarna vid avverkningsställena, dels
också bland de skogsarbetare som av olika anledningar icke kommit ut på
skogsarbete. Intresset för studiecirkelverksamheten hade varit påtagligt
på alla håll. Sålunda hade ABF-distriktet kunnat upprätthålla en mycket
god kontakt med länets fackliga skogsarbetarrörelse liksom också med
skogsbrukets arbetsledare och tjänstemän. Länets skogsarbetsgivare hade
likaledes visat ett glädjande intresse för studieverksamheten bland skogsarbetarna,
ett intresse som borde stimulera riksdagen att följa deras
exempel.
Biblioteksverksamheten hade haft en lika glädjande utveckling. Från att
första året ha omfattat 10 utplacerade boklådor hade deras antal under sist
förflutna året varit 120 boklådor ute i skogshärbärgena. Under sista året
hade vidare försök gjorts med att placera ut boklådor bland skiljeställenas
folk. 25 boklådor hade sålunda kommit ut till flottläggningsarbetarna och
deras förläggningar, medan de större biblioteken om 50 böcker i varje boklåda
varit placerade vid skiljeställenas förläggningsplatser.
Vidare hade förekommit föreläsningsverksamhet och studieledarutbildning.
Inom dessa verksamhetsgrenar hade utvecklingen följt samma linjer
och lämnat samma resultat som inom studiecirkel- och biblioteksverksamheten.
Filmverksamheten hade också ökat i betydelse. Sålunda kunde för
1949 redovisas 64 filmföreställningar. I år komme denna verksamhet att
få ökad betydelse sedan möjligheterna att visa film i samband med föreläsningar
och studiecirkelverksamhet blivit så många fler sedan distriktet
genom det i propositionen (s. 7) omförmälda beslutet av den 11 november
1949 erhållit ett bensinaggregat för filmförevisning på platser där elektrisk
ström saknades.
Bevillningsutskottets betänkande nr 42. 5
Utskottet. De fem senaste årens riksdagar ha bemyndigat Kungl. Maj :t
att, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela
föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift för varor som utföras
ur riket. Det av 1949 års riksdag lämnade bemyndigandet gäller till och
med den 30 juni i år. Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande
vissa trävaror samt beträffande pappersmassa av trä. Bestämmelserna
om prisutjämningsavgift å pappersmassa äro numera upphävda.
Beträffande prisutjämningsavgift å trävaror gäller kungörelsen den 9 maj
1947 (nr 184). Enligt särskild föreskrift i nämnda kungörelse skall prisutjämningsavgift
icke utgå för varuparti, för vilket jämlikt av Kungl. Maj :t
godkänd överenskommelse i stället för sådan avgift medel skola avsättas
i annan ordning. Dylika överenskommelser ha under ett flertal år träffats
mellan statens bränslekommission för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt
svenska trävaruexportföreningen, å andra sidan. Den senast träffade överenskommelsen
innebär, att föreningen förbinder sig att för sågade och
hyvlade trävaror, vilka utföras ur riket före den 1 februari 1951, av sina
medlemmar uppbära och till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond
inleverera en på visst sätt bestämd avgift.
I den föreliggande propositionen hemställes dels om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift för tiden till och
med den 30 juni 1951 dels ock om godkännande av vad i propositionen
föreslagits beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.
Vad först angår frågan om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t att
uttaga prisutjämningsavgift har inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke
bemyndigandet kunde begränsas till att avse tiden till och med utgången
av januari månad 1951. Härigenom skulle bemyndigandet komma att gälla
intill den tidpunkt, då giltighetstiden för den ovannämnda överenskommelsen
mellan bränslekommissionen och trävaruexportföreningen om inbetalning
av avgifter till Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond utlöper.
Utskottet har emellertid funnit övervägande skäl tala för att bemyndigandet
även i år lämnas för helt budgetår. Den omständigheten att avtalet mellan
bränslekommissionen och trävaruexportföreningen upphör att gälla med
utgången av januari månad 1951 kan i detta sammanhang icke tillmätas
någon avgörande betydelse. Tidigare överenskommelser mellan bränslekommissionen
och trävaruexportföreningen ha likaledes gällt tiden intill
den 1 februari påföljande år. I den mån ny överenskommelse då icke träffats,
har det äldre avtalet förlängts en eller annan månad. Utskottet tillstyrker
sålunda propositionen i nu förevarande del.
I likhet med vad som skedde vid behandlingen av motsvarande fråga vid
1949 års riksdag vill utskottet dock understryka, att utskottet icke härigenom
tagit ställning till frågan i vilken utsträckning prisutjämningsavgifter
skola uttagas under nästa budgetår. Denna fråga avgöres av Kungl.
Maj:t med beaktande av de vid varje tidpunkt rådande förhållandena på
6
Bevillningsutskottets betänkande nr i2.
exportmarknaden. Därest avtalet mellan bränslekommissionen och trävaruexportföreningen
icke skulle komma att förlängas eller ersättas med ett
nytt avtal för tiden efter den 1 februari 1951, bör detta förhållande liksom
marknadsutvecklingen i övrigt givetvis föranleda omprövning av frågan,
huruvida anledning vidare föreligger att uttaga prisutjämningsavgift för
de med avtalet avsedda trävarorna.
Vad härefter angår frågan om dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter
kan utskottet ansluta sig till vad departementschefen därutinnan
föreslagit. Utskottet får sålunda tillstyrka, att Jordbrukare-ungdomens förbund
erhåller anslag med 50 000 kronor, att Föreningen skogsarbeten
erhåller gottgörelse med högst 65 000 kronor för vissa genom föreningens
försorg verkställda undersökningar, samt att kostnaderna — beräknade till
67 300 kronor — för en av Södra Sveriges skogsindustriutredning begärd
undersökning få bestridas ur nu ifrågavarande medel.
I de likalydande motionerna 1:407 och 11:500 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
tilldela Norrbottens distrikt av ABF 25 890 kronor att intill den 30 juni
1951 användas av distriktet för bedrivande av studiecirkel-, föreläsningsoch
biblioteksverksamhet i anslutning till filmförevisningar bland skogsarbetarna
i Norrbottens län. I motionerna har framhållits bl. a., att norrbottensdistriktet
tidigare erhållit anslag ur diversemedelsfonden med 15 000
kronor för inköp av en bil och en ljudfilmsprojektor med bensinaggregat.
Såsom närmare framgår av den föreliggande propositionen äro ett flertal
framställningar om anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen vilande hos
Kungl. Maj :t. Departementschefen har förklarat, att han i avvaktan på
ytterligare utredning icke vore beredd att för närvarande taga ställning till
dessa framställningar. Att riksdagen under sådana förhållanden, då sålunda
möjlighet till jämförelser med övriga konkurrerande anslagsäskanden icke
föreligger, skulle till separat behandling upptaga frågan om bidrag till det
i motionerna omnämnda ändamålet, anser utskottet icke böra ifrågakomma.
Utskottet kan fördenskull icke tillstyrka bifall till de ifrågavarande motionerna.
Slutligen vill utskottet erinra om att i de under tidigare år ingångna
avtalen mellan bränslekommissionen och svenska trävaruexportföreningen
rörande avgifter till Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond förutsatts,
att bestämmelser skulle utfärdas rörande behandlingen i beskattningshänseende
av de till fonden avsatta medlen. En sådan reglering har även
kommit till stånd genom att riksdagen antagit särskilda förordningar om
rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för berörda avgifter m. m.
Utskottet utgår ifrån att, därest det i den nu föreliggande propositionen
omnämnda, av Kungl. Maj :t den 24 februari 1950 godkända avtalet mellan
7
Bevillningsutskottets betänkande nr fö.
bränslekommissionen och svenska trävaruexportföreningen förutsätter en
liknande avdragsrätt vid taxeringen, förslag härom kommer att föreläggas
riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 124,
1) lämna Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1951 att, med iakttagande av vad
i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande
av prisutjämningsavgift; samt
2) med avslag å de likalydande motionerna I: 407 av herr
Grym m. fl. och II: 500 av herr Jansson i Kalix m. fl.
godkänna vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.
Stockholm den 27 april 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman*, Gustaf Elofsson, Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson och
Wehtje*, samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandherg*,
Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström*, Nilsson i
Kristinehamn, Persson i Svensköp och Edström*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Velander, Wehtje och Edström, vilka i fråga om punkt 1) i utskottets
hemställan ansett, att det under sagda punkt avsedda bemyndigandet
för Kungl. Maj :t att, med iakttagande av vad i propositionen anförts,
meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift skulle begränsas
till att omfatta tiden t. o. in. utgången av januari månad 1951.