Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
9
Nr 36.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om befrielse för ägare av allmänna samlingslokaler
från skyldigheten att erlägga fastighetsskatt m. m.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 160 av herrar Bengtson och Bror Nilsson samt II: 199 av
herr Larsson i Luttra m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana
ändringar i gällande skattelagstiftning att ägare av allmänna samlingslokaler
befrias från skyldigheten att erlägga fastighetsskatt och skatt på
inkomst av fastighet i enlighet med vad i motionerna angivits samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta erforderliga författningstexter.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 199.
Enligt 5 § 1 inom. kommunalskattelagen undantagas från skatteplikt till
fastighetsskatt — förutom vissa staten eHer kommuner och andra menigheter
tillhöriga fastigheter — bl. a.: under punkten g) nykterhetsföreningars
bySSnader, därest byggnaderna äro avsedda för nämnda föreningars verksamhet
såsom sådana, samt under punkten h) sammanslutningar eller enskilda
tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, muséer och s. k. soldathem.
Därest under bl. a. nämnda punkter angiven fastighet jämväl användes för
industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt
annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av
fastighetens värde.
Jämlikt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt
frikallas ägare av sådan fastighet, varom förinäles i 5 § 1 mom.
kommunalskattelagen, från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom
dess begagnande för de i samma moment avsedda ändamål.
I de ifrågavarande motionerna har framhållits bl. a., att tillgång till goda
samlingslokaler numera ansåges vara ett samhällsintresse av sådan vikt, att
verksamheten främjades genom bidrag och lån från staten och i betydande
utsträckning även från kommunerna. Den tyngsta bördan för samlingslokalernas
anordnande, underhåll och drift komme dock i allmänhet på de sammanslutningar,
som i de flesta fall vore huvudmän för samlingslokalerna.
Skatteposten, och i synnerhet fastighetsskatten för de mindre lokalerna,
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 33-36.
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
utgjorde en tyngande post i budgeten. Vissa lokaler, som hade karaktär av
allmänna samlingslokaler, vore emellertid undantagna från beskattning.
Detta vore fallet med vissa nykterhetslokaler, som enligt 5 § 1 mom. g) kommunalskattelagen
vore undantagna från skatteplikt till fastighetsskatt. Nykterhetsföreningar
vore även befriade från skattskyldighet för viss inkomst
av sådana fastigheter, som avsåges i nämnda lagrum. Enligt nuvarande lagstiftning
vore även vissa kommunala byggnader samt kyrkliga och frikyrkliga
m. fl. byggnader befriade från skatteplikt till fastighetsskatt, varjämte
en motsvarande skattebefrielse vore medgiven beträffande inkomst av fastigheten.
I konsekvens därmed och med beaktande av de allmänna samlingslokalernas
nuvarande ställning och deras betydelse för folkrörelserna och
föreningsverksamheten samt därmed även för samhällslivet borde de allmänna
samlingslokalerna i beskattningshänseende bliva jämställda med de
ovan angivna lokalerna. Skattefriheten borde omfatta vad som avsåges med
allmänna samlingslokaler enligt 1 § kungörelsen den 11 december 1942 (nr
913) om bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler
samt gälla lokaler, vilka opartiskt, på skäliga villkor och i skälig
omfattning stode till förfogande för föreningslivet i orten. Skattefrihet borde
vara förhanden, oavsett om samlingslokalen ägdes av kommun, ideell eller
ekonomisk förening, aktiebolag eller stiftelse.
Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i gällande skattelagstiftning att ägare av allmänna
samlingslokaler befrias från skyldighet att erlägga fastighetsskatt och skatt
för inkomst av fastighet genom fastighetens begagnande för avsett ändamål.
Utskottet får i anledning härav framhålla, att stor varsamhet bör iakttagas
vid bestämmandet av gränserna för skattefrihet på kommunalbeskattningens
område. Varje frikallelse från kommunalskatt innebär nämligen, att
de återstående skattskyldiga inom kommunen få på sig överflyttad de frikallades
andel i skattebördan.
Vad särskilt angår fastighetsskatten har under de senare åren inom lagstiftningen
framträtt en tydlig tendens att söka, i den mån så är möjligt, begränsa
den nu medgivna skattefriheten beträffande denna skatt. Utskottet
får i detta hänseende erinra om att 1944 års skattesakkunniga i sitt år 1945
avgivna betänkande med förslag angående vissa spörsmål på den allmänna
kommunalbeskattningens område (SOU 1945:35) föreslagit en begränsning
av den för kommun, församling, skoldistrikt eller fattigvårdssamhälle enligt
5 § 1 mom. kommunalskattelagen nu stadgade skattebefrielsen i så måtto,
att allmän plats, begravningsplats eller byggnad, som tillhör sådan menighet
och som är belägen utanför området för vederbörande kommun, skall
vara underkastad skatteplikt till fastighetsskatt. Vad angår statens frihet
från fastighetsskatt har 1946 års riksdag på förslag av samma års bevillningsutskott
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt om en förutsättningslös utredning
av frågan, huruvida en begränsning av statens skattefrihet beträf
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
11
fande sådan skatt bör äga rum eller ej. Bevillningsutskottet anförde därvid
i sitt i ämnet avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 27 bl. a., att
då frågan om begränsning av den kommuner och andra menigheter tillkommande
friheten från fastighetsskatt varit föremål för utredning, utskottet
funne, att jämväl statens skattefrihet i detta hänseende borde tagas under
omprövning samt att denna omprövning borde omfatta även de privaträttsliga
juridiska personernas frihet från fastighetsskatt.
I detta sammanhang må vidare framhållas, att Kungl. Maj :t genom beslut
den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla
sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk
revision av kommunalskattelagen m. m. Enligt direktiven för de sakkunniga
skall därvid bl. a. frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen upptagas
till prövning.
Då frågan om fastighetsskattens fortbestånd över huvud taget således
kommer att tagas under övervägande i samband med berörda utredning, anser
sig utskottet icke böra i vidare mån än här skett taga ställning till det i
förevarande motioner framställda yrkandet. På grund härav avstyrker utskottet
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 160 av herrar Bengtson
och Bror Nilsson samt II: 199 av herr Larsson i Luttra m. fl.
om befrielse för ägare av allmänna samlingslokaler från
skyldigheten att erlägga fastighetsskatt m. m. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 35.