Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

9

Nr 3.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt tullfrihet i vissa fall
för Föreningen Rädda barnen för kläder, beklädnadsmateriel
och livsförnödenheter.

1 en den 21 december 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 8, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att tullfrihet må under tiden den 1 maj 1950—den 30
april 1952 åtnjutas för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter,
som från utlandet inkomma till Föreningen Rädda barnen såsom gåva.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Med bifall till en av Kungl. Maj:t framlagd proposition (nr 267) medgav
1945 års riksdag, att tullfrihet finge intill utgången av april månad 1946 åtnjutas
för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter, som från utlandet
inkomme till Föreningen Rädda barnen såsom gåva (riksdagens skrivelse
nr 280). Kungl. Maj:t föreskrev härefter i brev till generaltullstyrelsen
den 1 juni 1945, att såsom villkor för tullfriheten skulle gälla, att centralstyrelsen
för Föreningen Rädda barnen vid varje importtillfälle till tullverket
avgåve intyg angående ifrågakommande försändelsers karaktär av gåva.
I enlighet med riksdagens medgivande har tiden för tullfriheten därefter
utsträckts med ett år i sänder, senast intill utgången av april månad 1950,
därvid föreskrift tillika lämnats om fortsatt tillämpning av nyssnämnda
intygsförfarande (angående den senaste förlängningen se 1949 års riksdags
skrivelse nr 43 och Kungl. Maj :ts brev till generaltullstyrelsen den 11 mars
1949).

I en den 18 oktober 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse
bär Föreningen Rädda barnen hemställt att komma i åtnjutande av förlängd
tullfrihet för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter, som från
utlandet inkomme till föreningen såsom gåva. I skrivelsen har framhållits,
att föreningen utövade en omfattande hjälpverksamhet i Frankrike, Österrike,
Grekland och Tyskland samt att föreningen genom ökade kontakter
med Syd- och Nordamerika fått emottaga ett stort antal gåvosändningar från
sistnämnda länder. Dessa gåvosändningar hade tenderat att öka i antal och
omfattning, varför det för den fortsatta hjälpverksamheten vore synnerligen
angeläget, att tullfriheten förlängdes.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 1—3.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

Generaltnllstgrelsen har, efter hörande av tulldirektionen i Stockholm, i
avgivet utlåtande tillstyrkt bifall till framställningen.

Departementschefen har i den nu föreliggande propositionen förklarat, att
han icke hade något att erinra mot att den Föreningen Rädda barnen medgivna
tullfriheten utsträcktes att gälla jämväl för tiden efter den 30 april
1950. Vidare har departementschefen anfört att, då föreningen enligt vad
som under hand blivit upplyst räknade med att den ifrågavarande hjälpverksamheten
komme att fortgå flera år framåt, det torde vara lämpligast att
tullfriheten på en gång utsträcktes att gälla under ytterligare två år eller
för tiden den 1 maj 1950—den 30 april 1952. Slutligen har departementschefen
förklarat att, därest riksdagen medgåve tullfrihet, Kungl. Maj :t
torde böra såsom villkor härför föreskriva samma intygsförfarande, som
hittills tillämpats.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 8, medgiva, att tullfrihet må under
tiden den 1 maj 1950—den 30 april 1952 åtnjutas för kläder,
beklädnadsmateriel och livsförnödenheter, som från utlandet
inkomma till Föreningen Rädda barnen såsom gåva.

Stockholm den 19 januari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 1.

507066,

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.