Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

1

Nr 29.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för de i riksdagen representerade partierna
att stämpelfritt erhålla ett exemplar av varje för allmänna
val upprättad röstlängd.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 323 av herr Andrén m. fl. och II: 283 av herr Hjalmarson
m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära att sådana
åtgärder vidtagas, att varje i riksdagen representerat parti erhåller ett
exemplar av varje för allmänna val upprättad röstlängd, fri från stämpel».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 283.

Enligt 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
skall avskrift eller eftertryck av röstlängd beläggas med stämpel
såsom »Avskrift, annan» till belopp av en krona för varje ark. Jämlikt
§ 3 förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen
beräknas lösen för avskrift eller eftertryck, som nu nämnts, till 2 kronor för
varje ark.

Avskrift, eftertryck eller utdrag av mantalslängd stämpelbelägges lika
med röstlängd eller sålunda med en krona för varje ark; dock att kommunerna
befriats från skyldighet att erlägga stämpelavgift för avskrift, eftertryck
eller utdrag av den egna kommunens mantalslängd. Enligt förordningen
om expeditionslösen beräknas lösen för avskrift, eftertryck eller utdrag,
varom nu är fråga, till 2 kronor för varje ark. Kommun, för vilken
längden är upprättad, äger dock utfå sådan avskrift (eftertryck eller utdrag)
efter en lägre tariff. Vidare har genom kungörelsen den 16 april 1948
(nr 184) i lösenförordningen införts en bestämmelse om att första exemplaret
av avskrift, eftertryck eller utdrag av mantalslängd, som rekvireras
av politiskt parti med representation i riksdagen, skall tillhandahållas utan
lösen, varemot för varje ytterligare exemplar som rekvireras av sådant parti
skall utgå lösen med 2 kronor för varje ark.

Enligt 56 § folkbokföringsförordningen skall länsstyrelsen i egenskap av
länsbyrå för folkbokföringen föra tryckande register över bland annat befolkningen
inom länet.

Där med hänsyn till förhållandena i viss stad synnerliga skäl därtill äro,
må Konungen med stadens medgivande förordna att det tryckande regist 1

Dihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 29.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

ret, såvitt angår staden, skall föras hos den lokala skattemyndigheten. Sådant
förordnande har meddelats beträffande städerna Göteborg och Malmö.
I anslutning därtill ha mellan Kungl. Maj :t och kronan med riksdagens bemyndigande
(prop. 340/1946 och 213/1947) samt berörda båda städer träffats
avtal om de ekonomiska villkoren för registrens överförande till städerna.
Avtalen innebära i huvudsak att vederbörande stad skall till statsverket
utgiva visst belopp, utgörande andel av anläggnings- och uppläggningskostnaderna,
samt att staden å sin sida skall äga att av statsverket
undfå gottgörelse för vissa årliga driftskostnader.

Enligt 2 § kungörelsen den 19 december 1947 (nr 944) angående folkbokföringen
i Stockholm skall vad i folkbokföringsförordningen stadgas om
iänsbyrå avse mantalsverket. Mellan kronan och Stockholms stad har emellertid
ännu icke träffats någon uppgörelse om stadens kostnader för mantalsverket
i dess egenskap av Iänsbyrå.

Jämlikt kungörelsen den 18 april 1947 (nr 186) om upprättande av röstlängd
för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd
åligger det lokal skattemyndighet att upprätta dylika längder. Jämlikt 2 §
nämnda kungörelse skall länsbyrån upprätta och senast den 12 juni tillställa
den lokala skattemyndigheten stomme till röstlängd. Stommen skall
för varje område innehålla avtryck av det tryckande registret för alla där
mantalsskrivna personer, vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en
ålder av tjuguett år. Enligt särskild föreskrift skall uppgift om postadress
icke medtagas i avtrycken. Det åligger den lokala skattemyndigheten att i
stommen göra erforderliga anteckningar om rösträttshinder samt i övrigt
fullständiga röstlängderna.

I de föreliggande motionerna har anförts bland annat följande. De politiska
partierna i vårt land hade vid val såväl till riksdagens andra kammare
som till kommunala representationer såsom ett av sina viktigaste hjälpmedel
för valarbetets genomförande använt avskrifter av de av myndigheterna
upprättade röstlängderna. Dylika avskrifter vore i sedvanlig ordning
belagda med stämpel. På grund av röstlängdernas betydande omfattning
uppginge stämpelbeloppen till mycket stora belopp. I ett demokratiskt samhälle,
där utövandet av rösträtten vore en av de viktigaste hörnstenarna,
syntes det vara en samhällets angelägenhet av första ordningen att underlätta
partiernas genomförande av valarbetet. Den nu i vårt land rådande
ordningen medförde att partierna finge utgifter på många 10 000-tals kronor
för anskaffande av avskrifter av röstlängderna. De tekniska hjälpmedel,
som nu funnes, medgåve att avskrift av vallängder kunde ske till så relativt
begränsade kostnader, att man i detta sammanhang torde kunna ha rätt
bortse från dem. Direkta jämförelser mellan förhållandena i vårt land och
i andra länder kunde svårligen göras, då de tekniska förutsättningarna för
valen vore olikartade. Från förhållandena i våra grannländer kunde anmärkas,
att i Finland förekomme endast en valsedel. Denna valsedel tillhanda -

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

3

hölles av statsmakterna utan kostnad för de politiska partierna eller väljarna.
I Norge uppgjordes röstlängderna kommunvis, och där ankom det
på de kommunala myndigheterna att besluta om tillhandahållande av avskrifter
av desamma. Efter vad som vore upplyst hade de största kommunerna
beslutat att av röstlängden, som där trycktes kostnadsfritt, ställa ett
antal exemplar till de politiska partiernas förfogande. Inom vissa kommuner
åter tillhandahölles avskrifter till mycket rimliga kostnader, varemot
vässa smärre kommuner icke ansåge sig kunna göra avskrifter av röstlängderna,
vilka emellanåt funnes endast i ett handskrivet exemplar. I dylika
fall ställdes röstlängderna vanligen till förfogande för avskrivning. Den allmänna
princip, som vore gemensam för de här som exempel nämnda åtgärderna
vore sålunda, att det allmänna i en eller annan form bidroge till
att förbilliga de politiska partiernas valarbete. Uppenbarligen skedde detta
under motivering att partiernas genomförande av allmänna val i ett demokratiskt
samhälle vore en det allmännas angelägenhet i sådan grad, att
det allmänna i den mån som ansåges möjligt och lämpligt understödde detta
arbete.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttrande över motionerna från statistiska centralbyrån. Yttrandets
innehåll återfinnes i en vid detta betänkande fogad Bilaga, till vilken
utskottet får hänvisa.

Vid utskottsbehandlingen av motionerna ha byråchefen i statistiska centralbyrån
A. Olsson, representanter för bondeförbundets, folkpartiets, högerns
och socialdemokraternas partiorganisationer ävensom mantalsdirektören
A. Haglind och kanslichefen N. Gottliebsson, de båda sistnämnda såsom
representanter för mantalsverket i Stockholm, beretts tillfälle att inför
utskottet redogöra för sina synpunkter på den föreliggande frågan.

Utskottet. För avskrift eller eftertryck av röstlängd skall enligt gällande
bestämmelser erläggas stämpel med en krona och lösen med två kronor
för varje ark. I de föreliggande motionerna har hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t begära att sådana åtgärder vidtagas, att de i riksdagen
representerade partierna stämpelfritt erhålla ett exemplar av varje
för allmänna val upprättad röstlängd.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att genom kungörelsen den
16 april 1948 (nr 184) vidtagits sådan ändring i förordningen angående expeditionslösen,
att första exemplaret av avskrift, eftertryck eller utdrag av
mantalslängd, som rekvireras av politiskt parti med representation i riksdagen,
skall tillhandahållas utan lösen. För dylik expedition hade tidigare
utgått lösen med två kronor och stämpel med en krona för varje ark. Ändringen
hade föranletts av cn framställning från de politiska riksdagspartierna
om att avgiften för röstlängdsavskrifter för partiernas räkning skulle
helt eller delvis borttagas. I sitt över de föreliggande motionerna avgivna

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

yttrande har statistiska centralbyrån framhållit, att anledningen till att avgiftsbefrielsen
hänförts till mantalslängderna och icke till röstlängderna varit,
dels att utdrag av mantalslängderna upptoge personernas postadresser,
vilket ej vore fallet med röstlängderna, och dels att det ansetts nödvändigt
att undvika det dyrbara och tidskrävande manuella arbete med inprickning
av bland annat rösträttshinder, som skulle erfordras, därest avskrifter
av röstlängderna skulle lämnas.

Avgiften för ett exemplar av avskrift (eftertryck eller utdrag) av mantalslängden
— avsedd att motsvara röstlängdsavskrift till politiskt parti —
utgår sålunda för närvarande med endast stämpel motsvarande en krona för
varje ark. För ytterligare exemplar utgår en sammanlagd avgift av tre kronor
för varje ark, varav stämpel en krona och lösen två kronor.

Såsom ovan nämnts har i de föreliggande motionerna yrkats, att de politiska
partierna skola erhålla ett exemplar av röstlängden utan stämpel. Med
hänsyn till att partierna genom 1948 års ändring i lösenförordningen redan
erhållit rätt att utan lösen utfå avskrift (utdrag eller eftertryck) i ett exemplar
av mantalslängden, anser utskottet att en eventuell ändring i stämpelförordningen
bör avse mantalslängden och icke röstlängden. Borttages stämpelavgiften
å avskrift i ett exemplar av mantalslängden, som rekvireras av
politiskt parti, skulle detta innebära att partierna erhölle de för valarbetet
erforderliga längdavskrifterna helt kostnadsfritt, vilket torde ha åsyftats av
motionärerna.

Partiernas rätt att utan lösen utfå avskrift av mantalslängden har begränsats
till att gälla ett exemplar. För ytterligare exemplar ha partierna att i
vanlig ordning erlägga lösen med två kronor för varje ark. Även i de föreliggande
motionerna har yrkandet begränsats att avse rätt för partierna att
stämpelfritt utfå ett exemplar av längden. Under utskottsbehandlingen har
emellertid uttalats önskemål om att åtminstone i städerna ytterligare ett
eller två exemplar skulle tillhandahållas avgiftsfritt. Behovet av flera avskrifter
har uppgivits vara särskilt stort i Stockholm, Göteborg och Malmö,
där valarbetets omfattning nödvändiggjorde att tillgång funnes till tre exemplar
av längden. Från partiorganisationernas sida har framhållits, att även
om avgiftsbefrielsen skulle utsträckas att avse mer än ett exemplar, stor försiktighet
komme att iakttagas av partierna vid rekvisition av längdavskrifterna.
Man vore nämligen medveten om det merarbete som rekvisitionerna
vållade myndigheterna.

Statistiska centralbyrån har i sitt yttrande framhållit bl. a. att folkbokföringsorganens
maskin- och personalstyrka dimensionerats icke efter sådana
relativt sällan återkommande högbelastningar, som framställandet av nu
ifrågavarande avtryck av mantalslängderna medförde, utan mera i anslutning
till de ordinarie arbetsuppgifterna. Centralbyrån, som väl beaktade de
av motionärerna framförda synpunkterna, ansåge med hänsyn till arbetsförhållandena
vid länsstyrelserna det icke vara möjligt att — utom i mycket
begränsad omfattning — tillhandahålla partierna begärda utdrag av man -

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

5

talslängden i mer än ett exemplar. För att myndigheterna ej skulle över
hövan betungas förelåge enligt centralbyråns mening även med avseende
å detta exemplar ett starkt intresse av att partiorganisationerna noga övervägde
sitt behov därav. Centralbyrån ansåge därför, att den spärr, som avgifter
utövade, borde bibehållas. Därvid borde emellertid stämpelavgiften för
första exemplaret bestämmas i närmare anslutning till framställningskostnaderna.
I detta hänseende har centralbyrån föreslagit en avgift av 25 öre
per sida. För ytterligare exemplar borde nu stadgade lösen- och stämpelavgifter
bibehållas.

Representanterna för Stockholms stad ha framhållit, att de av statistiska
centralbyrån anförda synpunkterna ägde tillämpning jämväl å förhållandena
i Stockholm. Med nuvarande maskinella utrustning vore det sålunda
icke möjligt för mantalsverket i Stockholm att leverera mer än högst fyra
avskrifter.

I likhet med motionärerna anser utskottet det vara en samhällets angelägenhet
att i möjligaste mån underlätta partiernas genomförande av valarbetet.
Ur principiella synpunkter kan det sålunda enligt utskottets mening
icke finnas något att invända mot att staten tillhandahåller partierna erforderliga
längdutdrag avgiftsfritt. I anledning av det under utskottsbehandlingen
uttalade önskemålet att partiorganisationerna i städerna skulle få rätt
att kostnadsfritt rekvirera två eller i vissa fall tre exemplar får utskottet
framhålla, att det enligt utskottets mening varit önskvärt att kunna tillmötesgå
partierna i detta hänseende. Den tekniska utrustning, som för närvarande
står till buds, torde emellertid icke medgiva större leverans än ett
exemplar till varje parti. Under sådana förhållanden kan utskottet icke tillstyrka
att avgiftsbefrielsen för berörda längdutdrag bestämmes att avse
mer än det första exemplaret. Utskottet vill dock understryka angelägenheten
av att vid den nu pågående översynen av folkbokföringsväsendet frågan
om möjligheterna att tillgodose partiernas behov av att erhålla ett ökat antal
exemplar av ifrågavarande avskrifter ägnas uppmärksamhet.

Motionärerna ha endast yrkat, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära
att sådana åtgärder vidtagas, att syftet med motionerna skulle kunna
tillgodoses. Med hänsyn till att en avgiftsbefrielse förutsätter ändring av
stämpelförordningen torde det emellertid — därest partierna redan vid innevarande
års kommunala val skola kunna tillhandahållas avgiftsfria
exemplar — bli nödvändigt, att riksdagen under den nu pågående sessionen
fattar beslut om sådan ändring. Utskottet får fördenskull föreslå riksdagen
att antaga ett av utskottet utarbetat förslag till ändring av den i 3 § stämpelförordningen
intagna tariffen, innebärande att politiskt parti med representation
i riksdagen skall stämpelfritt erhålla ett exemplar av avskrift, eftertryck
eller utdrag av mantalslängden.

Angående författningsförslagets utformning må anmärkas, att för rätten
att åtnjuta avgiftsbefrielse uppställts det villkoret, att rekvisition skett en -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

ligt av statistiska centralbyrån godkänd plan. Rörande den närmare innebörden
härav får utskottet hänvisa till centralbyråns över motionerna avgivna
yttrande. Därest riksdagen fattar beslut i enlighet med utskottets
hemställan, förutsätter utskottet, att vid bestämmandet innevarande år av
den tid inom vilken rekvisition senast skall vara gjord, hänsyn kommer att
tagas till att riksdagens beslut icke kan föreligga förrän omkring den 1 april.

Såsom framgår av statistiska centralbyråns yttrande ombesörja länsstyrelserna
i egenskap av länsbyråer för folkbokföringen tryckningen av nu
ifrågavarande utdrag av mantalslängderna utom vad angår de tre största
städerna. I Stockholm verkställer mantalsverket tryckningen. I Göteborg
och Malmö tryckas utdragen av den lokala skattemyndigheten. De tryckande
registren i Göteborg och Malmö ha genom särskilda avtal mellan Kungl.
Maj :t och kronan samt städerna överförts å städerna. I Stockholm har
folkbokföringsanläggningen sedan gammalt tillhört staden. Därest riksdagen
fattar beslut om sådan ändring av stämpelförordningen, att partierna
erhålla rätt att rekvirera ett exemplar av mantalslängden kostnadsfritt,
kommer detta att gälla jämväl längder, som rekvireras i Stockholm, Göteborg
och Malmö. Vid sådant förhållande torde frågan om ersättning av
statsmedel för städernas framställningskostnader få beaktas vid kommande
uppgörelser mellan staten och städerna rörande kostnaderna för de tryckande
registren.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
1:323 av herr Andrén m. fl. och 11:283 av herr
Hjalmarson m. fl. antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 6 och 7 §§ nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 §
stadgas om inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1 Senaste lydelse se 1949:421.

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

7

Mantalslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,
som rekvireras av kommun, för vilken längden är

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

som enligt av statistiska centralbyrån godkänd plan
rekvireras av politiskt parti med representation i
riksdagen,

frit

t

för varje ytterligare exemplar som rekvireras, varje

1

-

—

—

i

—

—

—

—

som eljest bcgäres; lika med Avskrift, annan

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stockholm den 21 mars 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Ekman, Velander, Heuman,
Franzon, Niklasson, Ramberg*, Aaby-Ericsson* och Petrén samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,
Nilsson i Kristinehamn*, Sjölin och Bladh.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Bilaga.

Innehållet i det av statistiska centralbyrån över motionerna

avgivna yttrandet.

Genom kungörelsen den 16 april 1948 (nr 184) har i förordningen angående
expeditionslösen införts bestämmelsen, att avskrift, eftertryck eller
utdrag av mantalslängd, som rekvireras av politiskt parti med representation
i riksdagen skall tillhandahållas utan lösen å första exemplaret men
däremot mot en lösen av två kronor för varje ark av varje ytterligare exemplar
som rekvireras.

Att avgiftsbefrielsen hänfördes till utdrag ur mantalslängderna hade i huvudsak
två skäl. Dels upptaga dessa personernas postadresser, vilket ej är
fallet med röstlängderna. Dels ansågs det önskvärt att undvika det dyrbara
och tidskrävande manuella arbete med inprickning av rösträttshinder in. in.,
som skulle erfordras, därest avskrifter av röstlängderna skulle lämnas. De
levererade utdragen upptogo emellertid röstlängdernas personbestånd; de
kollationerades dock icke.

Dessa utdrag framställdes år 1948 å 45 gr postpapper, format 240 X
420 mm, utan förtryck i form av vägledande rubriker eller inrutade fält för
plåtavtrycken. Varje rckvirent erhöll i stället genom statistiska centralbyrån
kostnadsfritt ett meddelande innehållande exempel på plåtavtryck jämte
redogörelse för innebörden av uppgifterna i plåtavtrycken. De olika plåtavtrycken
särskiljdes av en kort linje, som framställdes vid adresstryckningen
(se bifogade prov1). Papperet var hålslaget i ena marginalen.

Pappersvikten, 45 gr pr nr, valdes i syfte att erhålla ett så tunt papper
att åtminstone 3 exemplar skulle kunna erhållas i en tryckningsomgång.

Formatet 240 X 420 mm, som skiljer sig något från standardformatet A 3
(297 X 420), valdes med hänsyn till de möjligheter som vid tidpunkten
i fråga stodo till buds för erhållande av snabb pappersleverans och till intresset
att ernå största möjliga papper sbesparing. Tiden medgav icke utförande
av något blankettryck. På grund av de svårigheter anbringande av
sådant tryck å stora blanketter med tunt papper erbjöd för leverantören
(Statens Reproduktionsanstalt) torde sådant tryck ha uteslutits även om
tidsnöd icke förelegat.

Adresstryckning utfördes å allenast en sida av blanketten dels emedan
arbetet härigenom kunde bedrivas snabbare, dels emedan papperets kvalitet
icke medgav anbringande av plåtavtryck på båda sidor. Varje blad upptog
i genomsnitt 18 avtryck (= det antal som rymmes å en sida å blanketten
till mantalslängd).

I allmänhet torde år 1948 hava rekvirerats endast ett exemplar för varje
parti. Såvitt härstädes är känt rekvirerades ej i något fall tre exemplar. I
intet fall beställdes hos länsstyrelserna för en och samma kommun utdrag
ur mantalslängden av flera än fyra av partierna.

Genom tillmötesgående från partiernas riksorganisationer erhöll centralbyrån
till ledning för arbetets planläggning uppgifter om de kommuner, för
vilka lokalorganisationerna önskade utdrag av mantalslängderna. Dessa

1 Här ej avtryckt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

9

uppgifter sammanställdes av centralbyrån länsvis och överlämnades till
länsstyrelserna jämte sammanställningarna och en av centralbyrån utarbetad
promemoria med vissa anvisningar rörande arbetet. På grundval av de
gjorda sammanställningarna kunde centralbyrån planera arbetet och bedöma
pappersåtgången samt centralt föranstalta om den erforderliga papperskvantitetens
anskaffande.

Med kopiepapper av typ, som användes vid tryckning av bl. a. inkomstoch
debiteringslängder, kunde man i varje tryckning erhålla ett original
och två kopior av fullgod beskaffenhet. Partiernas riksorganisationer godkände
dock prov å en samtidigt framställd tredje kopia, ehuru denna var
mindre tillfredsställande. Härigenom underlättades tryckningsarbetet betydligt.
Centralbyrån gjorde emellertid ansträngningar att anskaffa och tillhandahålla
länsstyrelser, som hade att i mera avsevärd omfattning framställa
fyra exemplar i en tryckning, ett kopiepapper, som lämnade bättre skrift å
det fjärde exemplaret. I anvisningarna fästes länsstyrelsernas uppmärksamhet
på vikten av att blad med god och sämre skärpa i trycket rättvist fördelades
mellan partierna.

Vid bedömande av motionerna utgår centralbyrån från att i huvudsak
samma grunder och förfaringssätt som år 1948 kunna få tillämpas innevarande
år vid de politiska partiernas förseende med längder till hjälp vid
valarbetet. Särskilt vill centralbyrån framhålla vikten av att dessa längder
få tillhandahållas i form av okollationerade och obestyrka utdrag ur mantalslängderna,
upptagande endast röstlängdernas personbestånd och utan angivande
av rösträttshinder samt tryckta å papper utan formulärtryck i kvalitet
och format, som centralbyrån äger bestämma i syfte att möjliggöra
framställning av flera exemplar i en och samma tryckningsomgång; länsstyrelserna
böra ej vara pliktiga att utföra tryckning å papper, som eventuellt
tillhandahålles av politiskt parti.

Såsom synnerligen betydelsefullt må vidare framhållas, att arbetsmängden
blir känd i god tid, så att papper hinner anskaffas och erforderlig planering
av arbetet kan ske. Det synes vara av intresse för partierna att längderna
ställas till förfogande så snart som möjligt. Detta sammanfaller med
folkbokföringsmyndigheternas intresse av att tryckningsarbetet kan påbörjas
så tidigt som ordinarie arbetsuppgifter det medgiva. För att tryckningsprogrammet
skall kunna genomföras utan alltför stora risker för misslyckanden
och utan alltför stora rubbningar i den ordinarie arbetsgången, är
det enligt centralbyråns bedömande nödvändigt, att erforderligt papper finnes
tillgängligt å länsstyrelserna senast i början av april. Enligt vad centralbyrån
under hand inhämtat förutsätter detta att papperet beställts senast
den 15 mars. I sin tur medför detta, att partierna måste hava angivit
sina önskemål hos centralbyrån å sådan tid före sagda datum, att erforderliga
beräkningar hinna verkställas.

De avgifter, som hittills utgått och från vilka befrielse nu begäres, torde
hava haft till syfte — utom att bereda statsverket gottgörelse för framställningskostnader
— att verka återhållande i fråga om anspråken på statsmyndigheterna
att tillhandahålla expeditioner.

Vad i motionerna anföres därom, att de tekniska hjälpmedel, som nu
finnas, medgiva utskrift av vallängder till så relativt begränsade kostnader,
att man i detta sammanhang torde kunna ha rätt att bortse från dem, belyses
av nedan återgivna beräkningar. Härtill bör emellertid anmärkas, att
folkbokföringsorganens maskin- och personalstyrka dimensionerats icke
efter sådana relativt sällan återkommande högbelastningar, som nu ifrågavarande
arbetsuppgifter medföra, utan mera i anslutning till de ordinarie
arbetsuppgifterna.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Till följd av bl. a. växlingar från tid till annan i de ordinarie tryckningsarbetenas
omfattning föreligga emellertid — i olika grad vid skilda tider
av året och hos olika länsstyrelser — vissa reservmarginaler för extra
arbeten sådana som de ifrågavarande. Dessa reservmarginaler, vilka i år
torde behöva tagas i anspråk jämväl för adresstryckning på s. k. röstkort
efter beställningar från kommuner i större utsträckning än år 1948, torde
emellertid för tillgodoseende av partiernas ifrågavarande anspråk behöva
i stor utsträckning förstärkas genom att skiftarbete anordnas vid tryckmaskinerna.

Centralbyrån, som väl beaktar de av motionärerna framförda synpunkterna,
anser med hänsyn till arbetsförhållandena vid länsstyrelserna det icke
vara möjligt att — utom i mycket begränsad omfattning — tillhandahålla
partierna begärda utdrag av mantalslängder i mer än ett exemplar. För att
myndigheterna ej skola över hövan betungas föreligger även med avseende å
detta exemplar ett starkt intresse av att vederbörande partiorganisation noga
överväger sitt behov därav. Centralbyrån anser därför, att den spärr, som avgifter
utöva, bör bibehållas. Därvid bör emellertid stämpelavgiften för första
exemplar bestämmas i närmare anslutning till framställningskostnaderna.
För ytterligare exemplar böra nu stadgade lösen- och stämpelavgifter bibehållas.

Till undvikande av missförstånd må framhållas, att med första exemplar
i detta sammanhang icke förstås originalexemplar utan det ena av flera
av samma partiorganisation för en kommun beställda exemplar. Fn gradering
av avgifterna, allteftersom levererat exemplar är original, första kopia,
andra kopia etc., bör med hänsyn till de praktiska svårigheterna vid tillämpningen
enligt centralbyråns mening icke föreskrivas.

Vid beräkningen av statsverkets självkostnadspris utgår centralbyrån
från ovan angivna förutsättningar. Representanter för partiernas riksorganisationer
hava vid underhandsförfrågningar förklarat sig icke hava något
att erinra mot att längdutdragen innevarande år utföras på samma sätt som
år 1948.

1. Papperskostnader.

Kostnaden för 1 000 blad sådant papper i format 240 X 420 mm, som då
användes, utgör för närvarande inklusive hålslagning ca 13 kr. eller för
två blad, rymmande tillhopa 36 avtryck, ca 2,r> öre.

2. Tryckningskostnader in. m.

Kostnaderna för tryckning, expediering, arbetsledning in. in. (papperskostnaderna
ej inräknade) äro för varje kommun beroende av det antal
begärda exemplar, som kunna framställas i en tryckning, men synas kunna
beräknas till i genomsnitt ca 34,3 öre per två blad rymmande sammanlagt
högst 36 avtryck i originalexemplar eller kopia.

3. De totala självkostnaderna m. m.

Användes papper av lägre kvalitet utan förtryck synas sålunda de totala
självkostnaderna för papper och adresstryckning komma att uppgå till sammanlagt
ca 37 öre eller till i det närmaste 1 öre per avtryck i originalexemplar
eller kopia.

Vad härovan anförts har närmast avseende å länsstyrelserna men torde
i huvudsak kunna anses gälla även beträffande de lokala skattemyndigheterna
i Göteborg och Malmö, vilka för dessa städer föra tryckande register
enligt samma system som länsstyrelserna.

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

11

Mantalsverket i Stockholm för sedan gammalt tryckande register enligt
annat system. Enligt vad centralbyrån därifrån inhämtat under hand, anser
man sig där icke kunna utan kostnadskrävande extra anordningar, om vilkas
genomförbarhet dessutom tvivel uttalats, leverera flera än fyra utdrag
av mantalslängden, d. v. s. ett exemplar till vart och ett av fyra partier. Det
synes emellertid hittills icke hava förekommit, att hos mantalsverket, som
fört tryckande register under avsevärt längre tid än länsstyrelserna, dylika
handlingar rekvirerats av ens så många partier, ej heller att något parti
rekvirerat mer än ett exemplar.

Mantalsverkets framställningskostnader för ifrågavarande utdrag, omfattande
i huvudsak stadens hela befolkning i röstberättigade åldrar, synes växla
efter antalet i en tryckning framställda exemplar mellan 1,25 och 0,8 öre per
namn. Genomsnittskostnaden synes lågt räknat kunna uppskattas till samma
belopp, som även angivits för länsstyrelsernas vidkommande, eller sålunda
till omkring 1 öre per avtryck i originalexemplar eller kopia.

Enligt lösen- och stämpelförordningarna beräknas avgifterna per ark. Angående
vad som i förevarande sammanhang borde förstås med ark uttalades
i Kungl. Maj :ts proposition den 0 maj 1947 (nr 307) å s. 59 följande:

»I detta sammanhang bör omnämnas att det vid upprättande av nya formulär
för ifrågavarande längder av tekniska skäl visat sig erforderligt att
vidtaga en sådan anordning, att varje uppslag i längden sammansättes av
två blad; vardera bladet upptager å ena sidan högerdelen av ett uppslag och
å andra sidan vänsterdelen av nästföljande uppslag. Vid beräkning av lösen
och stämpel har fråga uppstått, huruvida varje sådant blad skall räknas
som ett ark. Ett dylikt betraktelsesätt torde emellertid ej vara riktigt. Varje
ark enligt äldre formulär omfattar två hela uppslag, ett å vardera sidan,
och det torde stå i överensstämmelse härmed att två blad av nyssnämnda
beskaffenhet räknas såsom ett ark. Särskild föreskrift härom torde ej erfordras.
»

Formulär till den del av mantalslängden, varom här är fråga — den så
kallade personella liggaren — fastställes med stöd av 13 § 4 mom. mantalsskrivningskungörelsen
den 25 augusti 1947 (nr 654) och 46 § 4 mom. kungörelsen
den 30 juni 1948 (nr 621) angående folkbokföringen i Göteborg av
statistiska centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen. Däremot
fastställer överståthållarämbetet med stöd av 53 § 1 mom. kungörelsen den
19 december 1947 (nr 944) angående folkbokföringen i Stockholm formulär
till mantalslängden för denna stad. Det av överståthållarämbetet fastställda
formuläret avviker från det av centralbyrån fastställda formuläret för riket
i övrigt.

Ett uppslag enligt del av centralbyrån fastställda formulär, som gällde
vid tiden för ovan återgivna uttalanden i propositionen 307/1947, upptog
å vänstersidan plats för 18 avtryck av det tryckande registret, varje avtryck
avseende en person. Högersidan var helt reserverad för anteckningar av den
lokala skattemyndigheten. Varje ark upptog alltså utrymme för 36 avtryck
samt därutöver två sidors antcckningsutrymme. Med hänsyn till bl. a. att
erfarenheterna visat, att detta anteckningsutrymmc endast till ringa del
kommit till användning, fastställde centralbyrån nytt formulär den 29 april
1949. Enligt detta formulär finnes å varje sida av ett blad plats för 18 avtryck
jämte det anteckningsutrymmc som numera anses erforderligt. Å varje
sida rymmes således allt som förut ansetts kräva två sidor; med andra ord:
en sida motsvarar numera ett uppslag enligt det förra formuläret. Om ett
ark fortfarande skulle anses motsvara två blad, skulle detta medföra, att
för 72 avtryck icke skulle uttagas högre avgift än förut för 36 avtryck; i praktiken
skulle sålunda det nya formulärets fastställande innehära en sänkning

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

av de stadgade avgifterna med hälften. På grund härav har centralbyrån
kommit till den uppfattningen, att ett sådant blad, såsom numera omfattande
två hela uppslag, i enlighet med det ovan återgivna uttalandet bör anses såsom
ett ark. Denna uppfattning har delgivits länsstyrelserna.

I Stockholm upptager mantalslängden 15 avtryck på varje sida.

Såsom ovan anförts kan emellertid å det papper, som bör komma till användning
för ifrågavarande utdrag, tryck utföras endast å en sida, medan
den andra måste lämnas blank. Detta gäller även beträffande Stockholm. Till
förebyggande av tveksamhet i såväl förevarande som andra liknande fall förordar
centralbyrån sådan ändring av avgiftsbestämmelserna, att till grund
för avgiftsberäkningen läggas ej arket utan varje sida, varå tryck förekommer.
Därest riksdagen skulle bifalla detta förslag, torde motsvai-ande beräkningsgrund
böra i samma hänseende införas i förordningen angående expeditionslösen.

Stämpelns belopp för första exemplar synes lämpligen böra bestämmas till
25 öre för varje sida, vilket innebär en minskning av nu gällande stämpelavgift
med halva beloppet. Såsom ovan anförts bör stämpelavgiften för ytterligare
exemplar utgå med oförändrat belopp, det vill säga — om sidan i stället
för arket lägges till grund för beräkningen — med 50 öre för varje sida, varå
tryck förekommer.

Centralbyrån har med det ovan anförda närmast avsett förhållandena år
1950. Nästa gång frågan vinner aktualitet torde bliva om två år.

Om riksdagens beslut får karaktären av en ändring i stämpelförordningen,
skulle detta otvivelaktigt vara av stort värde genom att utgångsläget då vore
vid nästa val på förhand klart för partierna och folkbokföringsmyndigheterna.
Man skulle slippa att återuppleva den synnerligen beträngda situation
som nu föreligger. Centralbyrån anser sig emellertid i detta sammanhang
böra nämna, att folkbokföringsväsendet nu är föremål för allmän översyn genom
särskilda sakkunniga samt att denna översyn säkerligen måste omfatta
även frågan om de så kallade länsbyråernas arbetskapacitet. Därest denna
befinnas kunna tillräckligt ökas, ändras förutsättningarna såtillvida, att spärravgifter
bliva mindre erforderliga för länsbyråernas skydd mot anspråk på
expeditioner, vilkas tillgodoseende skulle överstiga deras förmåga. Centralbyrån
kan dock givetvis ej yttra sig om, huruvida de sakkunnigas utredning
kan hinna avsätta praktiska resultat i sådan riktning före nästa allmänna val.

Följande förslag till ändring i stämpelförordningen utgår — ehuru detta
ej kan komma till uttryck i de lapidariska bestämmelserna i tariffen — från
de förutsättningar, som ovan angivits efter redogörelsen för förfarandet år
1948. Det bör dock framhållas, att då där angivits, att partiernas önskemål
skola vara delgivna centralbyrån före den 15 mars, detta innebär ett uppskov
med hänsyn till de föreliggande särskilda omständigheterna. Normalt böra
dessa önskemål hava delgivits centralbyrån före den 1 januari det år, då
val skall äga rum.

Förslag till ändring i stämpelförordningen.

Avd. 1 Avd. 3

Mantalslängd---— upprättad ........................

som enligt av statistiska centralbyrån godkänd plan rekvireras
av politiskt parti med representation i riksdagen
för varje sida, upptagande avtryck av det tryckande

registret,

i första exemplaret.................................... 0,25 0,25

i varje ytterligare exemplar som rekvireras .............. 0,so 0,5»

som eljest begäres; lika med avskrift

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

13

Då centralbyrån i den föreslagna tariffen infört belopp även under första
avdelningen har detta skett med tvekan angående vad härutinnan skall
anses såsom riktigt. Länsstyrelserna trycka ifrågavarande utdrag i egenskap
av länsbyråer för folkbokföringen även såvitt angår magistratsstäderna inom
vederbörande län. I Göteborg och Malmö tryckas utdragen däremot av den
lokala skattemyndigheten. I Stockholm verkställer mantalsverket tryckning.
Enligt uttalande i propositionen 307/1947 s. 62 torde mantalsverket böra
anses såsom en avdelning av den lokala skattemyndigheten. Å s. 64 i samma
proposition har berörts frågan, huruvida lokal skattemyndighet i stad med
egen uppbördsförvaltning, »d. v. s. kronokamreraren», är hänförlig till
statsmyndighet, som avses i stämpelförordningen. Härom uttalas, att till
den del kronokainrerare fullgör sådana uppgifter, som författningsenligt
ankomma på lokal skattemyndighet, kronokamreraren är att betrakta såsom
sådan till statsförvaltningen hörande myndighet i stad, varom förmäles i
första avdelningen i 1 § stämpelförordningen.

Det torde få anses ankomma på lokal skattemyndighet såsom mantalsskrivningsförrättare
enligt 33 § folkbokföringsförordningen den 28 juni
1946 (nr 469) att utfärda avskrift eller utdrag av mantalslängd åtminstone
i sådana fall, då länsbyrå icke kan trycka handlingen (se härom uttalanden
å s. 59 i nyssnämnda proposition). Här föreligger emellertid, med hänsyn
till den avsedda planläggningen av arbetet, snarast en länsbyrå för folkbokföringen
tillkommande arbetsuppgift.

Med stöd av 56 § folkbokföringsförordningen har Kungl. Maj :t förordnat,
att det tryckande registret för envar av städerna Göteborg och Malmö skall
föras av den lokala skattemyndigheten. I anslutning därtill hava mellan
Kungl. Maj :t och kronan samt städerna träffats avtal om de ekonomiska
villkoren, varav avskrifter här biläggas1; avtalen hava sedermera prolongerats
i avbidan på resultatet av den pågående översynen av folkbokföringsväsendet.
Med anledning av propositionerna den 27 september 1946 (nr 340)
och den 11 april 1947 (nr 213) har riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t att
sluta avtalen.

Enligt 2 § kungörelsen den 19 december 1947 (nr 944) angående folkbokföringen
i Stockholm skall vad i folkbokföringsförordningen stadgas om
länsbyrå för folkbokföringen avse mantalsverket. Mellan kronan och staden
har emellertid ännu icke träffats någon uppgörelse om de ekonomiska villkoren;
vid en blivande uppgörelse torde dock kunna förväntas, att staden,
som för närvarande bestrider kostnaderna för det tryckande registret, kommer
att ställa vissa ersättningskrav på statsverket.

Med hänsyn till det anförda och till stadgandet i 56 § sista stycket folkbokföringsförordningen
synes kunna ifrågasättas, huruvida icke dylik lokal
skattemyndighet är att betrakta såsom myndighet i stad, varom förmäles i
första avdelningen i 1 § stämpelförordningen, även till den del myndigheten
fullgör sådana uppgifter, som ankomma på länsstyrelse i egenskap av länsbyrå
för folkbokföringen. Det synes nämligen icke vara konsekvent, att för
utfående av viss expedition, som upprättas av länsbyrå för folkbokföringen,
olika villkor skulle gälla allt eftersom länsbyrå är länsstyrelse eller lokal
skattemyndighet i någon av dessa tre städer. Vissa undantag från denna
princip torde dock böra göras. Det framgår nämligen av propositionerna
340/1946 och 213/1947, att ett betydelsefullt motiv för städerna, då dessa velat
åtaga sig att föra det tryckande registret, varit att registret skulle få
användas även för vissa rent kommunala ändamål. Handlingar tryckta i sådant
intresse synes icke böra stämpelbcläggas.

1 Ej avtryckta här.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Såvitt centralbyrån är riktigt underrättad uttogos emellertid år 1948 för
de ifrågavarande utdragen i de tre städerna icke stämpelavgifter utan ersättning
med särskilt avtalade belopp, i huvudsak avsedda att täcka framställningskostnaderna.
Detta synes antyda en annan grunduppfattning hos
städerna än den centralbyrån givit uttryck åt. Det torde också för dem ha
framstått som enda sättet att få gottgörelse för framställningskostnaderna,
eftersom lösen ej kunde debiteras och gottgörelse i annan form ej gärna
kunde uttagas jämte stämpelavgift.

Den väckta frågan synes sålunda i sig inbegripa spörsmålet, huruvida städerna
— därest partierna anses böra erhålla ifrågavarande handlingar kostnadsfritt
eller mot allenast viss stämpelavgift -— kunna anses berättigade
till gottgörelse av statsverket för sina kostnader.

507371. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.