Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
1
Nr 27.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.
I en den 27 januari 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 71, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
samt
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379).
Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 2—11).
Propositionen innehåller förslag till ändrade bestämmelser angående taxering
av vattenfallsfastighet. De föreslagna ändringarna avse i huvudsak att
som grund för värderingen av vattenfall skall läggas — i stället för lågvattenmängden
— en med utgångspunkt från medelvattenföringen beräknad
»taxeringsvattenföring», att vid taxeringen hänsyn skall tagas även till
väntad men ännu icke genomförd långtidsreglering, varom saknas föreskrift
i gällande bestämmelser, att värdet av damm för årsreglering av ett vattendrag
skall uppskattas helt fristående från värderingen av de vattenfall, som
draga nytta av regleringen, och icke som hittills inräknas i de senares värden,
därifrån sedan vid själva taxeringen få avdragas belopp som skola
taxeras hos regleringsdammen, att vid värdering av till kraftverk eller regleringsdamm
hörande anläggningar enligt anläggningskostnadsmetoden mera
utformade regler meddelas för vinnande av en säkrare uppfattning om de
verkliga anläggningskostnaderna (inklusive skadeersättningar och dylikt)
samt att särskilda konsulenter skola i mån av behov förordnas att biträda
beskattningsnämnderna vid taxeringen av vattenfallsfastighet.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Redan under förberedelserna till 1945 års allmänna fastighetstaxering
uppkom fråga om en revision av bestämmelserna om taxering av vattcnfallsfastigliet.
I anledning därav tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet
den 2 december 1943 överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren
M. A. R. Smedberg för överarbetning av nämnda bestämmelser.
Smedberg utarbetade i anledning härav en den 25 januari 1944 dagtecknad
1 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. ZVr 27—28.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
promemoria med utkast till vissa ändringar. Efter remissbehandling av promemorian
kom emellertid departementschefen till den uppfattningen, att
för det dåvarande behovet av sådana ändringar icke vore större än att han
tills vidare kunde avstå från att framlägga förslag härom (se prop. nr 240/
1944, s. 32 o. f.).
Emellertid ansåg departementschefen frågan böra bli föremål för förnyad
utredning och tillkallade därför med stöd av Kungi. Maj :ts bemyndigande
den 12 december 1947 kammarrättsrådet F. O. Ljungberg, tillika ordförande,
överstelöjtnanten Smedberg och vattenrättsingenjören H. Hartzell
med uppdrag att såsom sakkunniga inom finansdepartementet utreda frågan
om revision av bestämmelserna om värdering av vattenfall med tillhörande
byggnader m. m. Efter fullgjort uppdrag avlämnade de sakkunniga, som antagit
namnet vattenfallstaxeringssakkunniga, den 30 november 1948 betänkande
med förslag till ändrade bestämmelser angående taxering av vattenfallsfastighet.
Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, yttranden
avgivits av kammarrätten, vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund,
Svenska vattenkraftföreningen samt Motala ströms regleringsförening. Jämväl
Svenska elektricitetsverksföreningen och Indalsälvens regleringsförening
ha beretts tillfälle yttra sig i ämnet utan att dock begagna sig därav.
I anledning av i remissvaren framställda anmärkningar har därefter åt
regeringsrådet H. D. Fransén uppdragits att verkställa en överarbetning
av de sakkunnigas förslag i fråga om beräkning av den effekt, som skall
läggas till grund för värdering av oreglerat vattenfall, samt i fråga om hänsynstagande
vid värdeberäkningen till genomförd eller väntad långtidsreglering.
I anledning härav har Fransén till departementschefen avlämnat en den
21 november 1949 dagtecknad promemoria i ämnet.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter
sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen
härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:
Gällande bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet, s. 12—13.
Vattenfallstaxeringssakkunnigas förslag, s. 15—19.
Allmänna synpunkter på taxering av vattenfallsfastighet, s. 19—24.
Outbyggt vattenfall, s. 24—42.
Kraftverk, s. 42—56.
Värdet av möjlighet till årsreglering och värdet av redan genomförd sådan,
s. 57—83.
Ersättningskraft, s. 84—95.
Beskattningsort, s. 95—99.
Konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet, s. 99—105.
Ändring av 17 § taxeringsförordningen, s. 106—108.
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
3
Utskottet. För taxering av vattenfallsfastighet gälla specialbestämmelser,
som i huvudsak äro intagna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.
I dessa specialbestämmelser, vilka varit i stort sett i oförändrad
form gällande från och med 1933 års allmänna fastighetstaxering, ha i den
föreliggande propositionen föreslagits vissa ganska betydelsefulla ändringar.
Den viktigaste av dessa ändringar synes vara, att värdet av outbyggt vattenfall
skall uppskattas med utgångspunkt från en på grundval av medelvattenföringen
särskilt bestämd vattenföring, kallad taxeringsvattenföring,
i stället för som hittills med utgångspunkt från lågvattenföringen. Taxeringsvattenföringen
skall därvid bestämmas så att den giver uttryck för
hela den i vederbörande vattenfall ekonomiskt uttagbara vattenkraften, omräknad
till prima effekt.
Som motivering för förslaget har framhållits, att de nuvarande bestämmelserna
— enligt vilka den för värderingen avgörande kraftmängden beräknas
efter lågvattenföringen -— icke vore tillfredsställande, därför att med en sådan
norm i stort sett endast den prima kraften komme att påverka taxeringsvärdet.
Även den sekunda kraften måste emellertid anses ha ett värde. Så
torde ha varit fallet redan vid de nuvarande bestämmelsernas tillkomst år
1932, men förhållandet hade därefter accentuerats genom att utvecklingen
gått mot utvidgad samköming och ökad användning av den elektriska kraften
även för ändamål, som icke kräva permanent energitillgång.
En annan brist hos den nuvarande lagstiftningen har angivits vara den
oklarhet som råder i fråga om hänsynstagande till genom långtidsreglering
skapade värden. Bestämmelserna syntes utgå ifrån att sådana värden skulle
komma att inräknas i taxeringsvärdet genom att den grundläggande effekten
beräknades efter den faktiska vattenföringen. Emellertid funnes det ingen
garanti för att en reglering påverkade den faktiska vattenföringen så att den
genom regleringen orsakade värdeökningen toge sig uttryck i en motsvarande
ökning av lågvattenföringen. I varje fall kunde den faktiska vattenföringen
icke ha påverkats av en väntad men ännu icke genomförd reglering och en
sådan kunde också ha ett betydande värde. Resultatet hade i praktiken blivit
att regleringsvärdena icke blivit tillräckligt beaktade.
Det förefaller utskottet, som om den framförda kritiken mot de nuvarande
bestämmelserna vore befogad och som om med hänsyn härtill en omläggning
av förfarandet vid vattenkraftsvärdering vore ett verkligt behov. Härom
synes för övrigt såväl den juridiska som den tekniska expertisen
vara ense.
De föreslagna nya bestämmelserna kunna såvitt utskottet förstår ur principiell
synpunkt knappast göras till föremål för anmärkning. De innebära
att man i möjligaste mån skall söka fastställa vattenkraftens verkliga ekonomiska
värde och i så ringa utsträckning som de praktiska förhållandena tilllåta
använda sig av schabloner. Principiellt synes sålunda den i propositionsförslaget
förordade metoden ha stora företräden framför den hittills
tillämpade.
Emellertid har utskottet icke kunnat undgå alt finna att den nya metoden
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
ur praktisk synpunkt är förenad med vissa nackdelar. Det föreslagna förfaringssättet
har medfört, att någon fast värderingsgrund icke kunnat angivas
i författningstexten utan att denna i större utsträckning än hittills måst byggas
på den förutsättningen, att detalj anvisningar om förfarandet vid själva
värderingen skola lämnas i de s. k. »tabellerna», som bruka utarbetas före
varje allmän fastighetstaxering. Detta förhållande — i och för sig icke särskilt
tilltalande — har i sin tur medfört att det är svårt att bilda sig en uppfattning
om den nya metodens verkningar. Sålunda har, då förslag till dylika
anvisningar hittills icke hunnit utarbetas, möjlighet att verkställa en
provtaxering med användning av de nya bestämmelserna, innan de antagas
— en sådan skulle enligt utskottets mening varit av stort värde — icke
förelegat.
Då nämnda olägenheter synas vara ofrånkomliga för ernående av ett ur
andra synpunkter tillfredsställande taxeringsförfarande beträffande vattenkraften,
anser sig utskottet emellertid böra godtaga propositionsförslaget
i förevarande del. Utskottet förutsätter därvid, att de anvisningar, som
komma att utfärdas endast komma att innehålla tabeller och föreskrifter
som erfordras för en rätt tillämpning av de av riksdagen antagna författningsbestämmelserna.
En särskild garanti härför finner utskottet ligga i
att dessa anvisningar enligt förslaget skola fastställas av Kungl. Maj:t och
icke som hittills skett meddelas på ett mera informellt sätt.
Beträffande taxeringen av kraftverk är särskilt att märka, att förslaget
innehåller uttryckliga bestämmelser om att vid värdering av till sådant
hörande anläggningar, vilken värdering liksom hittills i regel skall ske enligt
den s. k. anläggningskostnadsmetoden, hänsyn skall tagas till utgivna
skadeersättningar och liknande utbetalningar. Utskottet anser liksom vattenfallstaxeringssakkunniga
och departementschefen det i princip vara riktigt
att de värden som vinnas genom dylika utbetalningar böra medräknas
vid kraftverkens taxering och att detta syfte på bästa och mest ändamålsenliga
sätt vinnes genom att värdena i fråga inräknas i värdet å de till kraftverket
hörande byggnaderna. Då de nuvarande bestämmelserna på förevarande
punkt lämnat plats för oklarhet och osäkerhet vid tillämpningen
och för övrigt icke synas ha innefattat garanti för att de ifrågavarande värdena
över huvud taget kommit att tagas i beaktande, synas de föreslagna
bestämmelserna vara bättre ägnade att i förevarande avseende leda till en
riktig taxering än de nuvarande. Då utskottet i övrigt ej har något att
erinra mot de ifrågasatta reglerna om taxering av kraftverk, finner sig
utskottet kunna godtaga propositionsförslaget även i denna del.
I fråga om taxering av regleringsdammar innebär propositionsförslaget,
att dessa skola värderas och taxeras som helt fristående anläggningar efter
samma regler som gälla för taxering av till kraftverk hörande anläggningar,
sedan regleringarnas s. k. naturvärde förts till vattenfallen. I anläggningskostnaden
för regleringsdammarna komma sålunda att inräknas jämväl
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
5
skadeersättningar och liknande utgifter, vilket förhållande här kan beräknas
få större betydelse än när det gäller kraftverk, eftersom de egendomsskador,
som orsakas av långtidsregleringar, äro förhållandevis större än de
som vållas av kraftverksanläggningar med tillhörande anordningar för korttidsreglering.
Då enligt nuvarande bestämmelser till regleringsdamm hänförts
endast ett värde motsvarande kostnaderna för själva dammbyggnaden
samt rensningar intill dammen ovan- och nedanför densamma, komma de
nya bestämmelserna att medföra en förskjutning av taxeringsvärdena så
att den del därav som motsvaras av ifrågavarande skadeersättningar — i
den mån dessa tidigare över huvud taget beaktats — kommer att flyttas från
vattenfallen till vederbörande regleringsdamm.
Denna förskjutning av taxeringsvärdena kommer att medföra att det
kommunala skatteunderlaget också förskjutes så att fastighetsskatten kommer
att minska i de kommuner, där vattenfallen äro belägna, och öka i den
kommun, där regleringsdammen ligger. Till detta förhållande medverkar
den föreslagna ändringen av 45 § kommunalskattelagen, som innebär, att
trots att en del av taxeringsvärdet flyttas över till regleringsdammskommunen
från kraftverkens nettointäkt i vattenfallskommunerna ändock får göras
procentavdrag i samma utsträckning som förut.
Utskottet förbiser icke, att härav föranledas vissa olägenheter för vattenfallskommunerna.
Då de värden det här kan bliva fråga om torde vara
ganska små i förhållande till vattenfalls- eller kraftverksvärdena i övrigt,
torde emellertid dessa olägenheter icke vara av större betydelse. Därtill kommer
att det enligt utskottets mening kan ifrågasättas om den nuvarande
fördelningen av det kommunala skatteunderlaget såvitt angår vattenkraften
är rättvis. Det förefaller, som om det vore skäligt att de kommuner som
gå miste om fastighetsskatteunderlag genom av vattendämning eller dylika
åtgärder orsakade skador å fast egendom bereddes kompensation härför,
eventuellt genom att få uppbära fastighetsskatten, helt eller delvis, för det
tilläggsvärde som tillförts vederbörande kraftverk genom dämningen. Utskottet
finner därför den föreslagna överflyttningen av skatteunderlag från
vattenfallskommunerna till regleringsdammskommuncn vara — om icke en
i alla avseenden fulländad åtgärd för tillgodoseendet av rättvisa kommunerna
emellan, eftersom regleringsskador kunna ha åsamkats även egendom
inom andra kommuner än den, där regleringsdammen är belägen —- så
dock ett steg i rätt riktning. Utskottet har därför intet att invända mot de
föreslagna bestämmelserna såvitt denna fråga angår.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om alt spörsmålet om gottgörelse
till bygd för skada, som föranledes av vattenkraftanläggningar och vattenregleringar,
för tillfället är under utredning och att därvid, enligt vad utskottet
inhämtat, även frågan om ändring av bestämmelserna om fördelning
av det kommunala fastighetsskatteunderlaget i hithörande fall är under
övervägande. Det vore enligt utskottets mening önskvärt, att nämnda utredning
kunde fullföljas och avslutas så tidigt att förslag i sistnämnda fråga
kunde föreläggas riksdagen före nästa allmänna fastighetstaxering.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
Ej heller i övrigt har utskottet något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna
om taxering av regleringsdamm.
De ifrågasatta nya bestämmelserna om beaktande av ersättningskraft vid
taxeringen ha icke givit utskottet anledning till erinran.
Beträffande reglerna om beskattningsort för vattenfallsfastighet får utskottet
hänvisa till vad utskottet anfört i samband med frågan om taxering
av regleringsdammarna. I övrigt biträder utskottet vad departementschefen
härom anfört.
Utskottet biträder jämväl propositionsförslaget i vad det avser inrättande
av särskilda konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet samt ändring
i 17 § taxeringsförordningen, som innehåller föreskrifter om de uppgifter
som skola lämnas av vattenfallsägare i allmän fastighetsdeklaration.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 71, antaga de vid propositionen fogade
förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), samt
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379).
Stockholm den 16 mars 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wahlmark, Sjödahl, Ekman, Velander,
Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje* och Petrén samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund*, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i
Svensköp*, Sjölin, Bladh och Gunnarsson.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.