Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

1

Nr 26.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående Sveriges anslutning till allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT), m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet.

I en den 27 januari 1950 dagtecknad proposition, nr 52, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels för sin del godkänna Sveriges anslutning till allmänna tull- och
handelsavtalet enligt det i Annecy upprättade anslutningsprotokollet,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna sådana ändringar
i avtalet, som framdeles kunna komma att beslutas av de avtalsslutande
parterna, i den mån dessa ändringar icke kräva författningsändringar
av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, då förutsättningar härför inträtt, vidtaga
åtgärder för Sveriges definitiva anslutning till berörda avtal.

dels till Bidrag till G ATT-organisationen å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1949/50 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
50 000 kronor,

dels ock till Bidrag till G ATT-organisationen för budgetåret 1950/51 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Propositionen har, såvitt angår anvisande av anslag under sjunde huvudtiteln,
hänvisats till statsutskottet samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) slöts i Geneve år 1947 såsom
resultat av omfattande tullförhandlingar, vilka genomfördes i samband med
arbetet på den sedermera i Havana definitivt utformade stadgan för en blivande
internationell handelsorganisation (ITO). Avtalet är det instrument,
varigenom stadgans syfte att sänka tullmurarna avses skola förverkligas,
men avtalet är samtidigt en självständig överenskommelse, som i avvaktan
på stadgans ikraftträdande omedelbart bringar i tillämpning de viktigaste
av de principer, på vilka stadgan vilar. Avtalet innehåller dels vissa med
stadgans bestämmelser analoga regler av allmänt handelspolitisk karaktär,
dels och framför allt listor över de tullmedgivanden (nedsättningar och
bindningar) som gjorts av de i förhandlingarna deltagande länderna. Man
har beräknat att de gjorda koncessionerna beröra i runt tal hälften av
världshandeln.

På inbjudan av avtalets signatärmakter, bland vilka återfinnas flertalet
viktigare handelsnationer, ha år 1949 i Annecy hållits nya tullförhandlingar
i syfte att ytterligare ett antal stater, däribland Sverige, skulle vinna an1
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. ATr 26.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

slutning till avtalet. Resultatet av förhandlingarna har sammanfattats i ett
anslutningsprotokoll, angivande villkoren för de nytillträdande staternas
anslutning till avtalet. Vid protokollet äro fogade listor över de tullkoneessioner,
som gjorts av de i Annecy-förhandlingarna deltagande länderna.

Beträffande lydelsen av såväl det allmänna avtalet som anslutningsprotokollet
får utskottet hänvisa till de vid statsrådsprotokollet fogade bilagorna
1 och 2.

Yttranden över den i Annecy träffade överenskommelsen ha avgivits av
ett stort antal myndigheter och organisationer. Av dessa ha kommerskollegium
och generaltullstyrelsen samt Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg, Skånes handelskammare, Kooperativa förbundet,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund
och Sveriges lantbruksförbund samtliga tillstyrkt eller icke
haft något att erinra mot anslutningen, under det att lantbruksstyrelsen,
utan att direkt uttala sig i anslutningsfrågan, framställt erinringar mot de
svenska koncessionerna i fråga om vissa trädgårdsprodukter.

Beträffande de principiella synpunkterna på Sveriges anslutning till
GATT har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande:

»Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är det instrument, varigenom
Havana-stadgans syfte att sänka tullmurarna avses skola förverkligas. Enligt
stadgans bestämmelser är ett biträdande av avtalet en förutsättning för
åtnjutande av ovillkorlig mest-gynnad-nationsbehandling. Vid en anslutning
till Internationella handelsorganisationen (ITO) — varom chefen för handelsdepartementet
senare denna dag framlägger förslag — är därför en
anslutning jämväl till GATT naturlig. GATT är emellertid samtidigt ett
fristående avtal, som i avvaktan på stadgans ikraftträdande omedelbart
bringar i tillämpning de viktigaste principer, vilka legat till grund för utformningen
av lTO:s uppgifter. De länder med vilka Sverige har mera utvecklade
handelsförbindelser äro i stor utsträckning anslutna till avtalet,
och ytterligare anslutningar äro att förutse såsom resultat av Annecy-förhandlingarna.
Handeln med de redan anslutna staterna omfattade sålunda
år 1948 68 % av vår införsel och 66 % av vår utförsel, medan handeln med
de i Annecy nytillkommande staterna samma år representerade 8 % av
vår införsel och 9 % av vår utförsel. En anslutning till GATT framstår därför
såsom en naturlig åtgärd i svensk handelspolitik.»

Departementschefen har därefter berört avtalets inverkan på vår handlingsfrihet
i allmänna handelspolitiska frågor och därom anfört följande:

»Vad de allmänna handelspolitiska spörsmålen beträffar äro avtalets regler
såsom tidigare framhållits analoga med motsvarande bestämmelser i
Havana-stadgan. Handelspolitiska beredningen och 1947 års kommiitterade
för utrikeshandelsfrågor, som i sitt yttrande över stadgan underkastat dessa
bestämmelser en ingående detalj granskning, ha icke i något fall funnit

Bevillningsutskottets betänkande nr 26. 3

bestämmelserna vara sådana, att de icke skulle kunna godtagas för Sveriges
del. I yttrandet har som ett sammanfattande omdöme uttalats, att bestämmelserna
i stort sett erhållit en även ur våra speciella synpunkter tillfredsställande
utformning. Vad sålunda anförts äger givetvis tillämpning även i
den mån bestämmelserna återfinnas i GATT och dessa bestämmelser ha
icke heller föranlett några erinringar av de nu hörda remissinstanserna.

Det bör framhållas, att vissa av de spörsmål som chefen för handelsdepartementet
kommer att beröra i förutnämnda propositionsärende — bland
annat frågan om möjligheten att inom den internationella organisationens
ram genomföra den framtida svenska jordbrukspolitiken sådan den godkänts
av 1947 års riksdag —- ha i huvudsak samma aktualitet i nu före1-varande sammanhang. Lika litet som här åsyftade förhållanden synas behöva
hindra vår anslutning till ITO, lika litet torde de kunna anses lägga
hinder i vägen för vår anslutning till GATT.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för artikel XV i GATT skall
part i avtalet antingen vara ansluten till Internationella valutafonden eller
träffa särskilt valutaavtal med de avtalsslutande parterna. I skrivelse den
8 december 1949 ha fullmäktige i riksbanken föreslagit, att Sverige skall
ansluta sig till fonden. Det är min avsikt att senare framlägga förslag angående
den ordning, i vilken ifrågavarande förutsättning för anslutning till
avtalet bör från svensk sida uppfyllas.»

I fråga om de tullkoncessioner, som gjorts å såväl svensk som utländsk
sida, innehåller propositionen följande uttalande av departementschefen:

»Vad först beträffar de utländska tullkoncessioner, som äro av intresse för
Sverige, äro dessa av mycket olika omfattning i skilda länder. Sammantagna
spänna de emellertid över ett så vidsträckt fält, att praktiskt taget varje
svensk exportartikel i åtminstone något land heröres av gjorda koncessioner.
Värdet av de enskilda koncessionerna är givetvis ganska växlande. En koncession
kan innebära väsentlig nedsättning av tullen, vilket kan väntas medföra
en avsevärd ökning av exporten, en annan koncession innebär endast
garanti för bibehållande av en tullsats, som i och för sig utgör ett betydande
hinder för exporten. Även en koncession av sistnämnda slag kan emellertid
ha betydelse i ett ändrat konkurrensläge och som utgångspunkt för nya
förhandlingar. Att de utländska koncessionerna som helhet betraktade innebära
väsentliga fördelar för den svenska exporten är i varje fall uppenbart.

De svenska koncessionerna beröra en betydande del av vår tulltaxa. De
innebära mestadels bindning av gällande tull eller tullfrihet och endast i
mindre utsträckning nedsättning eller borttagande av nu utgående tull. Givet
är att de fördelar på längre sikt, som avses skola åstadkommas genom
sänkning av tullmurarna mellan länderna, icke kunna ernås utan ömsesidiga
eftergifter. I saknad av tillräckliga hållpunkter för ett allmänt bedömande
av det nuvarande tullskyddets verkningar vid fri utrikeshandel är
det icke möjligt att avgiva ett direkt omdöme om den näringspolitiska innebörden
av de olika svenska koncessionerna. Dessa ha emellertid förberetts i

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

nära kontakt med näringslivets intressenter och torde på det hela taget ha
blivit avvägda under skäligt beaktande av föreliggande skyddsintressen. Vad
särskilt beträffar de av lantbruksstyrelsen berörda trädgårdsprodukterna så
äro koncessionerna på detta område liksom övriga koncessioner självfallet
betingade av önskemålet att få en uppgörelse till stånd och hade svårligen
kunnat undvikas utan äventyrande av ett tillfredsställande resultat av förhandlingarna.
På flera av ifrågavarande produkter få de nuvarande tullarna
anses vara anmärkningsvärt höga, och de gjorda koncessionerna avse till
stor del av statsfinansiella skäl införda tilläggstullar. De av lantbruksstyrelsen
framförda erinringarna torde därför icke få tillmätas avgörande betydelse
vid ställningstagande till överenskommelsen -— vilken icke på detta
stadium kan göras till föremål för några ändringar -— och böra enligt min
uppfattning icke få stå hindrande i vägen för en anslutning till avtalet med
därav följande förmåner för våra exportnäringar.

De svenska koncessionerna medgiva ett icke obetydligt mått av rörelsefrihet
även beträffande flera i avtalet bundna varuslag. Genom de förbehåll,
som i regel knutits till koncessioner i fråga om specifika tullsatser, har
vägen hållits öppen för en återgång, helt eller delvis, till förkrigstidens tullskydd.
Denna anordning medgiver även övergång till en mera allmän tilllämpning
av värdetullar, därest detta vid en framtida revision av tulltaxan
skulle befinnas önskvärt. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka
vad som av flera remissinstanser framhållits, nämligen att ifrågavarande
alternativa tullsatser endast utgöra den gräns, inom vilken man vid
en eventuell revision av taxan har att hålla sig. I vad mån de möjligheter till
höjning av tullen, som härigenom erbjuda sig, böra utnyttjas, blir självfallet
beroende på vad statsmakterna vid företagen omprövning av tullskyddet
finna påkallat.»

Vad slutligen angår de svenska tullkoncessionernas betydelse ur statsfinansiell
synpunkt inhämtas av propositionen, att koncessionerna enligt beräkningar
på grundval av 1948 års import skulle innebära en minskning av
tulluppbörden med omkring 22 miljoner kronor, varav större delen eller 14
miljoner kronor faller på borttagande av tilläggstullen å konstsilke och däremot
svarande nedsättning av tullen å konstsilkevaror. Till dessa 22 miljoner
kronor böra läggas 4 miljoner kronor, motsvarande den accis å inom landet
tillverkat konstsilke, vilken förutsättes skola avskaffas i samband med borttagandet
av tilläggstullen å samma material. Därest de i det föregående omförmälda
förbehållen i sin helhet utnyttjades, skulle i stället inträda en ökning
av tulluppbörden med omkring 20 miljoner kronor, varvid dock avgår
det mot konstsilkeaccisens bortfall svarande beloppet 4 miljoner kronor.

Utskottet. Den världsomfattande strävan att undanröja hindren för det
mellanfolkliga varuutbytet, som i fråga om tullar och liknande avgifter tagit
sig uttryck i allmänna tull- och handelsavtalet, måste enligt utskottets uppfattning
hälsas med tillfredsställelse, och utskottet finner det naturligt, att

Bevillningsutskottets betänkande nr 26. 5

även Sverige lämnar sin medverkan i dessa strävanden genom att ansluta sig
till avtalet.

Självfallet innebär en sådan anslutning för oss liksom för andra länder en
inskränkning av rörelsefriheten i handelspolitiskt avseende.

I fråga om allmänna handelspolitiska åtgärder medför detta i huvudsak
samma problem som en anslutning till Internationella handelsorganisationen.
Den utredning som verkställts i samband med frågan om vår anslutning till
denna organisation har givit vid handen, att dessa problem för vår del icke
torde komma att erbjuda några oöverstigliga svårigheter. Det får sålunda
anses klarlagt, att en anslutning icke behöver föranleda omprövning av de
grunder för vår framtida jordbrukspolitik, som fastställts genom beslut av
1947 års riksdag. I detta riksdagsbeslut har klart förutsetts, att handelspolitiska
skäl kunna bli avgörande för valet av regleringsåtgärder. I överensstämmelse
härmed får det enligt utskottets uppfattning anses vara av mindre
betydelse, att en eller annan av de åtgärder, som diskuterades i den vid
nämnda riksdag framlagda jordbrukspropositionen, måhända kan komma att
visa sig oförenlig med avtalets bestämmelser, då det i varje fall torde vara
möjligt att i stället begagna åtgärder som äro tillåtna enligt avtalet. Utskottet
delar följaktligen departementschefens uppfattning att de spörsmål, som
sammanhänga med avtalets allmänna handelspolitiska bestämmelser, icke
kunna anses lägga hinder i vägen för vår anslutning till avtalet.

Vad därefter beträffar de enligt avtalet gjorda tullkoncessionerna är det uppenbart,
att dessa begränsa våra möjligheter att med tullar eller liknande avgifter
skydda olika grenar av inhemsk produktion. Koncessionerna ha emellertid
såvitt utskottet kunnat finna skett med all den varsamhet, som varit
förenlig med uppnåendet av förhandlingarnas syfte, och utskottet har med
tillfredsställelse funnit, att det varit möjligt att konstruera medgivandena på
ett sätt som ger viss rörelsefrihet vid en ur olika synpunkter önskvärd revision
av tulltaxan. Uteslutet är givetvis icke att vissa av de lämnade koncessionerna,
närmast de ovillkorliga tullnedsättningarna och bland dem av allt
att döma främst de som beröra trädgårdsodlingen, kunna komma att förorsaka
olägenheter för därav berörda produktionsgrenar. Dessa olägenheter
torde emellertid väl uppvägas av de fördelar, särskilt i form av ökade exportmöjligheter,
som avtalet otvivelaktigt är ägnat att medföra. I detta sammanhang
må jämväl erinras om de möjligheter, som enligt avtalets bestämmelser
linnas för revidering av de gjorda koncessionerna, därest detta
framdeles skulle visa sig av behovet påkallat.

Utskottet tillstyrker följaktligen att Sverige ansluter sig till allmänna tulloch
handelsavtalet enligt det i Annecy upprättade anslutningsprotokollet. Mot
de av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandena att godkänna vissa ändringar i
avtalet samt att vidtaga åtgärder för Sveriges definitiva anslutning till
avtalet har utskottet icke något att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 52, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet,

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

1) för sin del godkänna Sveriges anslutning till allmänna
tull- och handelsavtalet enligt det i Annecy upprättade anslutningsprotokollet,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att för Sveriges del godkänna
sådana ändringar i avtalet, som framdeles kunna komma att
beslutas av de avtalsslutande parterna, i den mån dessa ändringar
icke kräva författningsändringar av beskaffenhet att
påkalla riksdagens medverkan, samt

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att, då förutsättningar härför
inträtt, vidtaga åtgärder för Sveriges definitiva anslutning till
berörda avtal.

Stockholm den 14 mars 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,
Gustaf Elofsson, Velander, Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje och Rosander
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Bladh*,
Gunnar sson, Edström och Åqvist*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Särskilt yttrande

av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jonsson i Skedsbygd, vilka anfört
följande:

»Sveriges anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet, vilket Kungl.
Maj :t nu föreslagit riksdagen godkänna, kommer att medföra vissa ändringar
i gällande tullsatser. Bl. a. skall som en följd härav nedsättningar
företagas beträffande tullarna på vissa slag av köksväxter och frukt, som
kommer att kännbart drabba trädgårdsodlingen. Sålunda skall tullen på
färsk lök, vilken nu utgår med 5 kr. per 100 kg under tiden 1 januari—31
maj, och med 20 kr. under resten av året helt slopas under tiden 1 mars—
31 maj. Vidare vidtages en sänkning av tullen på vindruvor från 35 till
25 kr. per 100 kg. Importen av äpplen blir tullfri under tiden 1 februari—

Bevillningsutskottets betänkande nr 26-

7

30 juni mot att den tidigare varit belagd med tull motsvarande 10 kr. för
100 kg under första halvåret. I fråga om päron skall tullen slopas för första
halvåret och under andra halvåret fastställas till 20 kr. per 100 kg. Enligt
gällande tulltaxa utgör tullen 10 kr. per 100 kg under tiden 1 december-—
30 juni och 20 kr. 1 juli—30 november, varjämte avsevärda tullnedsättningar
vidtagits för konserverad frukt och andra trädgårdsprodukter.

De vidtagna lättnaderna i tullsatserna på frukt och produkter därav komma
såsom lantbruksstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande att avsevärt
försvåra avsättningen av svensk frukt. Den svenska fruktodlingen har under
senare år starkt utvidgats särskilt i södra och mellersta Sverige och utgör
numera en för det mindre jordbruket viktig produktionsgren. Antalet yrkesmässigt
bedrivna fruktodlingar beräknas överstiga 2 000, och under de senaste
10 åren har minst en miljon fruktträd årligen planterats. De stora
nyplanteringarna i södra Sverige avse huvudsakligen senmognande sorter,
vilka kunna lagras till långt fram på våren. Det framstår därför som föga
lämpligt att medge tullfrihet på importerade äpplen redan från den första
februari. I stället borde den nu utgående tullen för andra halvåret om 20 kr.
per 100 kg fastställts att gälla till den 15 mars. Det kan ifrågasättas huruvida
icke tullskyddet för äpplen borde höjas för att garantera avsättning
för den svenska äppleskörden särskilt under goda fruktår.

Samma synpunkter göra sig gällande beträffande tullen på päron. Denna
borde fastställts till 20 kr. per 100 kg under tiden 1 juli—15 mars.

Beträffande den vidtagna tullfriheten för löken kommer densamma att
verka oförmånligt för den svenska lökodlingen som tenderar att täcka det
inhemska behovet. Redan med nuvarande tullskydd kämpa lökodlarna med
avsättningssvårigheter, som givetvis komma att skärpas i och med tullfrihet
under vårmånaderna. Så har t. ex. under förra hösten avsevärda kvantiteter
lök exporterats varigenom man åstadkommit en lättnad på den inhemska
marknaden. Det kan vidare framhållas att lökodlarna inom vissa områden
planera att uppföra kyllagerhus för att kunna bevara en god kvalitet på
löken även mot konsumtionsårets slut. Den vidtagna tullfriheten kommer
att bli ett svårt streck i räkningen för dessa planer, vilkas förverkligande
torde vara beroende av möjligheterna att finna avsättning för den svenska
lökproduktionen.

Ett av de viktigaste medlen att förbättra småbrukets lönsamhet är en
utvidgad frukt- och köksväxtodling. Det torde icke kunna bestridas att en
ökad trädgårdsodling inom stora områden är lika betydelsefull för jordbrukets
rationalisering som komplettering med jord. Det synes därför knappast
stå i överensstämmelse med riktlinjerna för 1947 års jordbruksreform
att genom tullpolitiska åtgöranden begränsa trädgårdsodlingens utvecklingsmöjlighetcr.
Det borde ha varit möjligt att vid förhandlingarna om det allmänna
tull- och handelsavtalet bättre tillvarata den svenska frukt- och
grönsaksodlingens intressen just med hänsyn till 1947 års jordbruksprograin.
Detta borde ha varit så mycket lättare som både finansministern och handelsministern
förklara alt Sveriges anslutning till detta avtal och till den

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 26-

internationella handelsorganisationen icke kommer att försvåra förverkligandet
av 1947 års beslut om de framtida riktlinjerna för jordbrukspolitiken.

Man kan inte undgå att konstatera att resultatet av de förda tullförhandlingarna
i samband med anslutning till detta internationella avtal resulterat
i ett betydligt försvagat tullskydd för här omnämnda produkter samt övriga
trädgårdsprodukter, såsom blommor och grönsaker. Man erhåller den uppfattningen
att dessa tullsänkningar vidtagits såsom bytesobjekt, när det gällt
att uppnå andra för våra förhandlare önskade ändringar i tulltaxorna.

Följden härav blir att man berövar odlarna av trädgårdsprodukter inte
bara möjligheten att upprätthålla sin odling i nuvarande omfattning utan
omöjliggör den tendens till mera omfattande självförsörjning på detta område,
som vårt land med en gynnsammare behandling av dessa tullfrågor
kunnat uppnå.

Värdet av att upprätthålla en så stor odling av dessa produkter som i
möjligaste mån svarat mot behovet inom landet framstår klart för landets
medborgare i avspärrningstider men denna odling bör även i tider med obeskurna
handelsförbindelser vara värdefull ur såväl valuta- som sysselsättningssynpunkt.
Därtill kommer såsom ett tungt vägande skäl att trädgårdsodlarna
berövas utkomstmöjligheter och få sina ekonomiska villkor försämrade.

Då denna fråga är av så viktig natur inte bara för trädgårdsodlarna utan
även ur samhällsekonomisk synpunkt, ha vi ansett oss böra i ett särskilt
yttrande uttala den förväntningen att Kungl. Maj :t måtte upptaga förnyade
förhandlingar med de avtalsslutande parterna i syfte att åstadkomma bättre
och effektivare tullskydd för lök och övriga trädgårdsodlingens produkter i
såväl färsk som konserverad eller på annat sätt beredd form.»

507352.

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.