Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
1
Nr 25.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt att vid förmögenhetsberäkning beträffande
fysisk person åtnjuta avdrag för latent skatteskuld,
som åvilar varulager.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 318 av herr Mannerskantz samt II: 376 av herrar Edström och
Birke har hemställts, »dels att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring
av förordningen om statlig förmögenhetsskatt att vid förmögenhetsberåkningen
beträffande fysisk person avdrag får ske för den latenta skatteskuld
som åvilar varulager, dels att vederbörande utskott ville utarbeta de härför
erforderliga lagtextändringarna».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 376.
I de ifrågavarande motionerna har framhållits, att enligt gällande ordning
i rörelse inneliggande varulager träffades av en hårdare förmögenhetsskatt,
därest rörelsen dreves av fysisk person än om rörelsen utövades i aktiebolagsform.
I det förra fallet beräknades lagrets värde utan hänsyn till att
en latent skatteskuld förelåge — en skuld som aktualiserades i den mån
lagret realiserades och skattepliktig vinst därigenom uppkomme. Frågan om
värdesättning av varulager i rörelse, som drivits av fysisk person, hade i november
1949 varit föremål för avgörande i regeringsrätten, vilken kom till
det resultatet, att den latenta skatteskulden icke vore avdragsgill. Då en
rörelse dreves i aktiebolagsform, skedde en värdering av aktierna. Vore aktierna
börsnoterade, upptoges de i förmögenheten till sitt noterade värde.
Om det i stället vore fråga om icke börsnoterade aktier, måste en särskild
värdering av dessa företagas. Denna värdering kunde i princip sägas gå ut
på att få fram det pris aktierna skulle betinga, om de vore tillgängliga i den
öppna marknaden. Vid en sådan affärsmässig värdering måste givetvis hänsyn
tagas till alla beräknade skulder. I den mån varulager inginge i aktiebolagets
tillgångar, komrnc alltså dess beräknade värde att minskas med
den latenta skatteskulden. Det torde vara obestridligt, att den för aktievärdering
tillämpade normen vore den ur principiell synpunkt riktigaste. Någon
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 25.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
anledning att låta en rörelses verksamhetsform vara avgörande för förmögenhetsberäkningen
torde icke föreligga.
Utskottet. Enligt 4 § sista stycket förordningen om statlig förmögenhetsskatt
upptages »övrig lös egendom», till vilken hänföres bl. a. varulager,
till det värde, som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala
förhållanden. I punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ samma förordning
meddelas närmare föreskrifter till ledning vid värderingen. Sålunda
stadgas att lager av råämnen eller varor värderas såsom helhet utan
hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Vidare sägs att den omständigheten,
att vid inkomstberäkning viss värdesättning blivit godkänd,
ej medför att denna skall anses bindande jämväl för förmögenhetsberäkningen.
Dessa bestämmelser få anses innebära, att den i en rörelseidkares räkenskaper
gjorda värdesättningen å ett varulager ej utan vidare kan följas
vid förmögenhetsberäkningen. Skulle någon mera påtaglig dold reserv hava
åstadkommits genom nedskrivning av värdet å lagret, torde vid förmögenhetsbeskattningen
en justering av värdesättningen å lagret böra ske. Värdet
bör härvid dock ej upptagas högre än saluvärdet, påräknelig affärsvinst
vid utförsäljning i detalj ej inberäknad. Därest i lagret ingå mindre
kuranta varor eller risk för prisfall under den närmaste tiden föreligger,
anses dock värdet böra upptagas lägre än inköpspriset. Nedsättning av värdet
på grund av omständigheter av detta slag synes medgivas efter tämligen
frikostiga grunder.
I de ifrågavarande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av förordningen om statlig förmögenhetsskatt att vid förmögenhetsberäkningen
beträffande fysisk person avdrag får ske för den
latenta skatteskuld som åvilar varulager. Motionärerna torde därvid åsyfta
sådana fall, där på grund av nedskrivning av varulager, vilken godkänts
vid inkomstbeskattningen, uppstått en dold reserv samt denna reserv helt
eller till någon del tillagts vid förmögenhetsbeskattningen.
Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet har i motionerna
åberopats grunderna för den värdering av icke börsnoterade aktier, som
ärligen äger rum genom taxeringsmyndigheternas försorg. Motionärerna ha
i detta hänseende framhållit, att vid en sådan värdering hänsyn givetvis
måste tagas till alla beräknade skulder. I den mån varulager inginge i aktiebolagets
tillgångar, komme därför enligt motionärernas mening varulagrets
beräknade värde att minskas med den latenta skatteskulden. Motionärerna
ha i anslutning härtill uttalat, att någon anledning att låta en rörelses
verksamhetsform vara avgörande för förmögenhetsberäkningen icke
torde föreligga.
Motionärernas antagande angående grunderna för värdesäftningen av
icke börsnoterade aktier torde emellertid, såvitt utskottet kunnat finna,
icke överensstämma med verkliga förhållandet. Av utskottet inhämtade
Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 3
upplysningar tyda på att vid värdesättningen av icke börsnoterade aktier
någon hänsyn ej tages till den latenta skatteskuld, som förefinnes på grund
av en vid inkomstbeskattningen godkänd nedskrivning å varulager. Däremot
har enligt vissa rättsfall vid beräkningen av värdet å icke börsnoterade aktier
räknats med en reduktion, motsvarande en del av den å aktierna belöpande
framtida utskiftningsskatten. Denna beräkningsmetod har troligen
dock ej kommit till mera allmän användning. I varje fall lärer den icke
tillämpas av taxeringsmyndigheterna i Stockholms stad.
Beträffande avdrag för skatter vid förmögenhetsberälcningen gäller enligt
5 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt, att endast oguldna debiterade
skatter betraktas såsom avdragsgilla skulder. Denna begränsning
av avdragsrätten för skatteskulder beror givetvis på praktiska skäl, eftersom
svårigheter måste möta att till beloppet fastställa en skatt, som ännu
ej blivit debiterad.
Enligt utskottets mening kan det emellertid icke bestridas, att principiellt
sett ett visst berättigande finnes för motionärernas yrkande. Uppkomsten
av en dold reserv i varulager innebär i princip, att ett uppskov
medgivits med erläggandet av den å reserven belöpande skatten. Det förutsätles
att den dolda reserven förr eller senare framkommer och därvid tages
till beskattning. Skyldigheten att framdeles erlägga skatt för den dolda
reserven kan sägas utgöra en varulagret åvilande förpliktelse, och det kan
synas rimligt, att någon hänsyn härtill tages vid förmögenhetsberäkningen.
Det bör i detta sammanhang påpekas, att förordningarna om krigskonjunkturskatt
alltsedan år 1943 innehållit en bestämmelse med liknande syfte.
Enligt dessa förordningar skulle nämligen vid beräkning av ränta å eget
kapital i rörelse i kapitalet medräknas dolda reserver i bl. a. inventarier
med allenast halva beloppet. Denna bestämmelse, vilken närmast hade betydelse
för sådana juridiska personer som åtnjuta fri avskrivning å inventarier,
hade motiverats med att omkring hälften av reserverna motsvarade
därå belöpande inkomstskatt.
Det torde emellertid möta mycket stora svårigheter för att icke säga vara
helt ogörligt att vid beräkningen av fysisk persons förmögenhet fastställa
beloppet av den skatteskuld, som åvilar ett varulager. När den dolda reserven
kommer att framtagas till beskattning är icke känt. Ej heller finnes
någon möjlighet att på förhand angiva storleken av den skatt, som kommer
att erläggas för reserven vid dennas framtagande. Om den dolda reserven
tages i anspråk för täckande av framtida förluster å rörelsen, kan följden
bliva att någon skatt över huvud taget icke uttages för reserven. I motionerna
har icke anvisats någon framkomlig väg, varigenom det däri framställda
önskemålet skulle kunna tillgodoses, och utskottet kan för egen del
ej heller finna någon sådan.
På grund härav avstyrker utskottet de ifrågavarande motionerna.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 318 av herr Mannerskantz
samt II: 376 av herrar Edström och Birke om rätt
att vid förmögenhetsberäkning beträffande fysisk person
åtnjuta avdrag för latent skatteskuld, som åvilar varulager,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från fö rsta kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Ekman, Gustaf
Elofsson, Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson, Wehtje och Ramberg,
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Nilsson i Kristinehamn, Persson i
Svensköp, Ohlsson i Kastlösa, Gunnarsson och Nilsson i Svalöv.
507351. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.