Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
5
Nr 24.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för periodiskt
understöd till någons undervisning eller uppfostran,
m. m.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:317 av herr Andrén och II: 369 av herr Braconier m. fl. har
hemställts, dels att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj :t måtte snarast låta företaga en utredning om möjligheterna att
vid inkomsttaxeringen medgiva avdrag för studiekostnader i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i motionerna anförts, dels att riksdagen ville
besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen att avdrag för periodiskt
understöd även må ske för vad som utgått till annans undervisning samt att
vederbörande utskott ville utarbeta härför erforderliga lagtextändringar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 317.
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÅ 1936 Fi not. 211).
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §
1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §
är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gälla jämlikt 2 § och
4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.
Frågan om införande av rätt till avdrag för periodiskt understöd till annans
undervisning eller uppfostran har tidigare varit föremål för riksdagens
bedömande. Sålunda framställdes yrkanden i sådant hänseende i ett flertal
vid 1945 års riksdag väckta motioner.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
1945 års bevillningsutskott, som i sitt betänkande nr 17 yttrade sig över
jämväl andra motionsvis framställda yrkanden, förutsatte, att vissa spörsmål
angående avdragsrätt för periodiskt understöd skulle upptagas till behandling
av 1944 års allmänna skattekommitté. Utskottet anförde bl. a.,
att den skattelättnad, som kunde anses påkallad till följd av kostnaderna för
undervisning och uppfostran av den skattskyldiges egna barn under 18 år,
enligt då gällande bestämmelser vore avsedd att regleras genom ortsavdragen,
varför utskottet icke funne befogat, att avdrag för kostnader av angivet
slag därjämte skulle medgivas i form av periodiskt understöd. Vad anginge
avdragsrätt för periodiskt understöd till den skattskyldiges barn över 18 års
ålder skulle enligt utskottets mening en dylik avdragsrätt i regel endast
komma sådana skattskyldiga till godo, vilka ägde möjlighet att bereda sina
barn fortsatt utbildning. Utskottet ansåg däremot böra tagas under övervägande,
huruvida icke avdragsrätt kunde införas för bidrag till undervisning
eller uppfostran av andra barn än den skattskyldiges egna.
Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet
med utskottets hemställan de motionsvis framställda yrkandena utan
åtgärd.
I två vid 1948 års riksdag väckta motioner framställdes yrkande om utredning
och förslag om skattefrihet för föräldrars eller anhörigas kostnader
för barns studier vid högre läroanstalter. Samma års bevillningsutskott anförde
i sitt över motionerna avgivna betänkande nr 31, att såväl frågan om
den skatterättsliga behandlingen av stipendier till undervisning eller utbildning
som spörsmålet om avdragsrätt för periodiskt understöd för undervisning
eller uppfostran vore under utredning inom 1944 års allmänna skattekommitté.
Med hänsyn därtill fann utskottet anledning saknas att förorda
skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning i ämnet.
Riksdagen lämnade i enlighet med utskottets hemställan sistnämnda motioner
utan åtgärd.
Av innehållet i de nu förevarande motionerna må här återgivas följande.
Sedan år 1945, då bevillningsutskottet och riksdagen avvisade kraven om
revision av bestämmelserna rörande avdrag för periodiskt understöd, syntes
frågan ha kommit i ett nytt läge. Till inackorderade lärjungar vid läroverk,
kommunala mellanskolor, högre folkskolor, in. fl. läroanstalter utginge
nu icke behovsprövade grundstipendier å 500 kronor per läsår och till lärjungar,
vilka dagligen reste från bostadsorten till skolan och åter, icke behovsprövade
grundstipendier å högst 200 kronor per läsår. Dessutom utginge
i olika former behovsstipendier. För de universitets- och högskolestuderande
hade frågan om de sociala stödåtgärderna ännu icke fått en tillfredsställande
lösning. Den studentsociala utredningen hade emellertid i ett betänkande
(SOU 1948:42) föreslagit en rad studentsociala stödåtgärder, däribland
behovsprövade statsstipendier (motsvarande kostnader under nio
månader per år för kost eller för bostad och kost) för studerande med minst
genomsnittlig studiebegåvning.
Därest en reform skulle genomföras på grundval av studentsociala utred -
Bevillningsutskottets betänkande nr
7
ningens förslag, komme möjligheterna för de mindre bemedlade att genomgå
universitets- eller högskoleutbildning att avsevärt underlättas. Det hade vid
remissbehandlingen påpekats, att skillnaden mellan olika familjers bidragsförmåga
på grund av den pågående, faktiska inkomstutjämningen i samhället
nu vore väsentligt mindre än den tidigare varit. Sveriges förenade studentkårer
anförde i anslutning till detta: »Då enligt verkställda utredningar
de ärliga studiekostnaderna för en student för närvarande belöper sig till
mellan 3 500 och 4 000 kronor, är det uppenbart, att endast en mycket ringa
del av landets inkomsttagare är i stånd att av sina löpande inkomster helt
bekosta exempelvis två barns uppehåll vid universitet eller högskola.» Detta
torde vara helt ostridigt när det gällde familjer i inkomstskikten närmast
över »stipendiegränsen» (uppskattningsvis 10 000 å 12 000 kronors årsinkomst),
men icke heller i fråga om familjer i högre inkomstlägen borde bidragsförmågan
överskattas.
En annan i detta sammanhang betydelsefull fråga vore den om avdragsrätt
för studiekostnader. I praxis medgåves icke dylikt avdrag. Detta kunde förefalla
rimligt i fråga om studier av vissa slag, såsom elementär allmänutbildning
eller hobbystudier, däremot icke beträffande studier, som vore avsedda
och även ägnade att främja förvärvet av intäkter. I det senare fallet
vore studiekostnaderna att betrakta som omkostnader för intäkternas förvärvande
och borde såsom sådana vara avdragsgilla. Därest studiekostnader
gjordes avdragsgilla, kunde denna avdragsrätt utnyttjas av exempelvis ett
lcontorsbiträde, som på kvällarna toge kurser i stenografi eller maskinskrivning.
När det emellertid gällde särskilt tidskrävande studier, vilka regelmässigt
bedreves utan att den studerande hade förvärvsinkomster samtidigt,
bleve avdragsrätten av föga värde, därest den icke finge utnyttjas under
andra beskattningsår än då omkostnaderna ägt rum.
Del syntes vara såväl rättvist som tekniskt möjligt att beträffande dem
som bedrivit studier medgiva, att avdragsrätten för studiekostnader finge utnyttjas
först sedan studierna avslutats och vederbörande inträtt i förvärvslivet.
Det måste i sådant fall bli fråga om avskrivning av studiekostnadsbeloppet
(examens förvärvskostnader). Av praktiska skäl torde det vara
lämpligt att draga en gräns vid studentexamen och i tidshänseende motsvarande
utbildning.
Grundtanken beträffande avskrivningsrätt vore, att de årliga avdragen
skulle vara avpassade så att anskaffningsvärdet i dess helhet avskreves under
den tidrymd tillgången beräknades vara ekonomiskt användbar. Tilllämpat
på den immateriella förmögenhetstillgång, som en examen kunde anses
utgöra, skulle detta innebära att studiekostnaden skulle vara i sin helhet
avdragen först vid inträdet i pensionsåldern. Betraktat ur statens synpunkt
vore det emellertid praktiskt taget likgiltigt om avskrivningstiden gjordes
kortare, och ur den enskildes synpunkt kunde detta anses önskvärt, framför
allt när det gällde de akademiker som vid inträdet i förvärvslivet vore
skuldsatta (dessa vore enligt 1945 års akademikerutredning i majoritet).
Det torde vara ofrånkomligt, att det avdragsgilla beloppet fastställdes efter
schablonmässiga grunder.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
Utskottet. I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungi. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte snarast låta företaga
en utredning om möjligheterna att vid inkomsttaxeringen medgiva avdrag
för studiekostnader i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna
anförts. Vidare har i motionerna yrkats, att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i kommunalskattelagen att avdrag för periodiskt understöd
även finge ske för vad som utgått till annans undervisning.
Beträffande spörsmålet om införande av avdragsrätt för studiekostnader
har utskottet inhämtat, att en av Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) till chefen för finansdepartementet i december 1949 gjord framställning
om utredning därutinnan överlämnats till 1944 års allmänna skattekommitté,
som därvid erhållit i uppdrag att verkställa sådan utredning.
Med hänsyn härtill finner utskottet anledning saknas att förorda skrivelse
till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning i ämnet.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt till
avdrag för periodiskt understöd till annans undervisning varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet i anledning av motionsvis framställda yrkanden
vid 1945 och 1948 års riksdagar. De härutinnan framställda yrkandena
föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd. Av nämnda års bevillningsutskott
framhölls därvid bl. a., att frågan om avdragsrätten för periodiskt
understöd för utredning hänskjutits till 1944 års allmänna skattekommitté.
Enligt vad utskottet inhämtat är den av 1944 års allmänna skattekommitté
i förevarande hänseende verkställda utredningen nu i det närmaste avslutad,
och kommittén avser att om några månader avgiva betänkande med
förslag i ämnet. På grund härav anser sig utskottet icke böra taga ställning
till den av motionärerna ifrågasatta utvidgningen av avdragsrätten för periodiskt
understöd. Utskottet avstyrker således motionerna jämväl i denna del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 317 av herr Andrén och
11: 369 av herr Braconier m. fl. angående rätt att vid taxering
åtnjuta avdrag för periodiskt understöd till någons undervisning
eller uppfostran, m. m., icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 23.
507322. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.