Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

1

Kr 22.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om upphävande av försäljningsskatten för vissa för
skolbruk avsedda varor.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 197, av herr Kyling har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att försäljningsskatt
icke skall utgå för dels radiogrammofoner, grammofoner och
grammofonverk, dels färdiga grammofonskivor med inspelade skolradioprogram
och liknande framställningar, där sång eller musikinslag förekomma,
eller skivor med inspelade djurläten, ljudeffekter och skolsånger, allt
under förutsättning att sådana apparater eller skivor uteslutande för skolbruk
rekvireras av kommunal eller statlig myndighet, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga ändringar i författningstexten».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.

Enligt den till förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt
fogade varuförteckningen skall försäljningsskatt erläggas bl. a. för grammofonverk,
ingående i radiogrammofoner, vidare grammofoner och grammofonverk
samt färdiga grammofonskivor. Genom särskild anmärkning under
varuförteckningen äro från beskattning undantagna bl. a. färdiga grammofonskivor
med allenast intalad text, avsedda för undervisningsändamål.
Skatten utgår å grammofoner och grammofonverk med 20 procent av beskattningsvärdet
och å färdiga grammofonskivor med en krona per skiva.

I den nu föreliggande motionen har framhållits, att 1946 års skolkommission
ansett det synnerligen önskvärt, att tekniska hjälpmedel komme till
ökad användning i skolorna. Det vore enligt motionärens mening anmärkningsvärt,
att samtidigt som en statlig utredning rekommenderade statsbidrag
till inköp av tekniska hjälpmedel i undervisningen, bl. a. grammofoner,
försäljningsskatt uttoges på både grammofoner och grammofonskivor.
Försäljningsskatten verkade hämmande på anskaffandet av grammofoner
till skolorna och därmed också på användandet av tillgängliga grammofonskivor.
För närvarande vore det också en mycket liten del av landets skolor,
som hade anskaffat grammofoner, trots att grammofoner vore ett utmärkt
hjälpmedel i folkskolans undervisning i bl. a. engelska. Det syntes

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 22.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

därför kunna ifrågasättas, om icke skattebefrielse skulle kunna medgivas i
de fall, då grammofoner, grammofonverk och radiogrammofoner rekvirerades
och likviderades av kommunal eller statlig myndighet och apparaterna
vore avsedda att användas uteslutande i undervisningen. En skattebefrielse
i sådana fall innebure en så obetydlig minskning av statens skatteinkomster,
att den knappast vore att räkna med. Det torde icke vara förenat med större
tekniska svårigheter att medgiva skattebefrielse för grammofoner, som brukades
i undervisningen. Bruttopriset kunde alltid angivas och försäljningsskatten
därefter avdragas som en särskild rabatt till skolor. Vederbörande
myndighet kunde lämna ett särskilt intyg på att apparaten uteslutande
skulle användas i undervisningen och att försäljningsskatten avdragits vid
likvideringen. Dessa intyg skulle sedan fogas till den deklaration, som för
varje kalendermånad skulle inlämnas till kontrollstyrelsen och där gälla
som verifikation. Skolkominissionen hade förutsatt tillgång på grammofonskivor
för undervisningen i sång och musik, rytmik och gymnastik, men
dylika inspelningar försvårades eller omöjliggjordes, så länge försäljningsskatt
måste erläggas. Enligt förordningen om försäljningsskatt vore endast
språkskivor och skivor med allenast talat ord skattefria. Men så påtagliga
hjälpmedel som Radiotjänsts fågelskivor vore skattebelagda till stort men
för undervisningen. Att betala 4 kronor för en s. k. fågelskiva, som annars
skulle kosta 3 kronor, måste anses oriktigt. Enligt uppgift från Radiotjänst
såldes under år 1949 1 900 fågelskivor, vilket innebure en inlevererad försäljningsskatt
på 1 900 kronor. En skattebefrielse i detta fall betydde alltså
en oväsentlig inkomstminskning för statsverket. Nyligen hade en firma spelat
in ett par skolradioprogram på grammofonskivor, men man hade måst
välja program, där »allenast intalad text» förekomme och detta för att undgå
försäljningsskatt, som fördyrade skivorna. Många skolradioprogram eller
liknande framställningar som hjälpmedel i undervisningen förutsatte sångoch
musikinslag, och det vore därför önskvärt, att skattebestämmelsen inte
i fortsättningen finge lägga hinder i vägen för dylika inspelningar.

Over motionen har utskottet under hand inhämtat yttrande från kontrollstyrelsen.
I en inom kontrollstyrelsens tredje byrå utarbetad promemoria
har anförts bl. a. följande. Därest vissa köparkategorier ansåges böra
fritagas från skyldighet att erlägga försäljningsskatt, syntes den i motionen
föreslagna kontrollanordningen vara i huvudsak lämplig; möjligen borde
dock kontrollstyrelsens efterhandskontroll ersättas av en sakkunnig förhandskontroll,
exempelvis genom att rekvisitionen för att gälla för skattefritt
inköp skulle vara granskad av skolöverstyrelsen. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, om en kategoriklyvning i fråga om skatteplikt för olika
slag av köpare kunde anses lämplig. Därest en köparkategori crhölle skattefrihet,
förelåge alltid den risken att andra kategorier med andragande av
likartade skäl kunde påkalla skattefria inköp, och vid ett utsträckande av
skattefriheten måste sådana kontrollsvårigheter uppkomma att skattesystemet
i sin helhet äventyrades. Bland kategorier, som i förevarande fall kun -

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 3

de korama i fråga, skulle kunna nämnas privata läroanstalter, sjukhus,
ålderdomshem samt religiösa och sociala sammanslutningar. Vad särskilt de
nu ifrågakommande köparkategorierna anginge kunde framhållas, att dessa
bestrede sina kostnader av allmänna medel, varför en reell merkostnad i allmänhet
icke torde föranledas av beskattningen. Därest ytterligare medel ansåges
böra anvisas för ifrågavarande verksamhet, torde det principiellt vara
lämpligare, att erforderliga medel ställdes till förfogande genom höjning av
synliga anslag än att detta skedde genom skatteeftergift. I enlighet med denna
uppfattning hade framställningar från statliga myndigheter om skattebefrielse
vid inköp av skattepliktiga varor för kronans räkning, exempelvis rörande
inköp av choklad, läskedrycker och smink för försvarsväsendets räkning
lämnats utan bifall. I ett av fallen hade frågan varit föremål för Kungl.
Maj :ts prövning.

Även om det befunnes, att befrielse från erläggande av försäljningsskatt
icke borde medgivas nu ifrågavarande köpare, torde det kunna övervägas
att generellt från beskattning undantaga vissa av de i motionen angivna
varugrupperna, nämligen färdiga grammofonskivor med antingen inspelade
skolradioprogram och liknande innehåll, därest sång eller musikinslag förekomine,
eller inspelade djurläten, ljudeffekter och skolsånger. Därest skivor
med skolradioprogram m. in., där sång- eller musikinslag förekomme,
ansåges böra allmänt fritagas från skatt, torde såsom förutsättning böra
stipuleras, att skivorna uppenbarligen vore inspelade för undervisningsändamål
och att eventuellt förekommande sång eller musik icke karakteriserade
skivans innehåll. Skivor med inspelade djurläten eller ljudeffekter skulle
kunna undantagas från beskattning under förutsättning, att djurlätena
respektive ljudeffekterna förekomme enbart eller i förening med intalad
förklarande text. Däremot torde skivor med inspelade skolsånger lämpligen
icke böra göras skattefria.

Utskottet. I den föreliggande motionen har hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i gällande förordning om försäljningsskatt, att radiogrammofoner,
grammofoner och grammofonverk ävensom vissa för undervisningsändamål
avsedda grammofonskivor bliva undantagna från beskattning,
då de rekvireras av kommunal eller statlig myndighet uteslutande
för skolbruk.

Vad först angår andra grammofonvaror än grammofonskivor gäller för
närvarande att dessa varor vid försäljning beläggas med skatt motsvarande
20 procent av varans beskattningsvärde. Vid ett bifall till det i motionen
framställda yrkandet om alt vissa kategorier köpare — kommunala och
statliga myndigheter — skulle fri tagas från skyldighet att erlägga försäljningsskatt,
föreligger, såsom även påpekats i det ovan återgivna underhandsyttrandet
från kontrollstyrelsen, den risken att andra köparkategorier med
anförande av likartade skäl, som de i motionen åberopade, kunna påkalla
skattebefrielse. I den mån undantagsbestämmelser tillskapas bli också särskilda
kontrollanordningar erforderliga, vilket i sin tur är ägnat att kom -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

plicera beskattningsförfarandet. Vad särskilt angår rätten till skattefria
inköp för statliga och kommunala myndigheter må även framhållas, att
dessa myndigheter bestrida sina kostnader med allmänna medel, varför
en reell merkostnad i regel icke torde föranledas av beskattningen. På grund
av de sålunda anförda omständigheterna anser sig utskottet icke kunna
tillstyrka bifall till motionen i nu förevarande del.

Vidkommande härefter det i motionen gjorda yrkandet om rätt för kommunala
och statliga myndigheter att skattefritt inköpa vissa för skolundervisning
avsedda grammofonskivor, må erinras om att redan enligt gällande
bestämmelser grammofonskivor med allenast intalad text, avsedda för undervisningsändamål,
äro undantagna från beskattning. Av samma skäl som
ovan anförts beträffande grammofoner och grammofonverk anser utskottet,
att en utvidgning av skattefriheten för vissa kategorier köpare icke
bör ifrågakomma. Utskottet kan sålunda icke heller i denna del tillstyrka
motionen.

I det ovan omnämnda underhandsyttrandet har bland annat framhållits,
att även om det befunnes, att befrielse från erläggande av försäljningsskatt
icke borde medgivas statliga och kommunala myndigheter, det likväl torde
kunna övervägas att generellt från beskattning undantaga vissa grammofonskivor,
nämligen sådana med antingen inspelade skolradioprogram och
liknande innehåll, därest sång eller musikinslag förekomme, eller inspelade
djurläten, ljudeffekter och skolsånger. För skattefrihet skulle dock gälla
vissa i yttrandet närmare angivna villkor. Ur principiella synpunkter vore
det givetvis mera tilltalande att generellt medgiva skattefrihet för särskilt
angivna varugrupper än att anknyta skattefriheten till vissa kategorier köpare.
Bortsett från att en sådan utvidgning av skattefriheten skulle gå vida
längre än som åsyftats av motionären, som begränsat sitt yrkande till att
avse av kommunal eller statlig myndighet uteslutande för skolbruk rekvirerade
grammofonskivor, är utskottet emellertid icke berett att i nuvarande
läge taga ställning till det i berörda yttrande framkomna förslaget. Utskottet
vill endast framhålla, att det förefaller utskottet, som om vissa svårigheter
skulle uppkomma att i praktiken åstadkomma en riktig gränsdragning mellan
skattefria och skattepliktiga grammofonskivor, därest skattefriheten utvidgas
i den omfattning, som ifrågasättes i det avgivna yttrandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 197 av herr Kyling om upphävande av
försäljningsskatten för vissa för skolbruk avsedda varor icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande nr 22-

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Gustaf Elofsson, Velander, Heuman, Franzon, Niklasson och
Wehtje; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson
i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Sjölin.