8

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

Nr 21.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
fördelning i beskattningshänseende på olika år av viss
retroaktiv ersättning till tjänstemän å indragningseller
disponibilitetsstat.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
377, av herrar Gustafson i Göteborg och Häckner har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att den engångsersättning, som utgått jämlikt beslut
av 1949 års riksdag till vissa tjänstemän å indragnings- eller disponibilitetsstat,
måtte i beskattningshänseende fördelas på det antal år, som den retroaktiva
ersättningen avsåge.

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.

Enligt 32 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av tjänst bland annat
vad som utgått för tjänsten i form av avlöning, arvode eller annan förmån
i penningar. Jämlikt 41 § samma lag gäller, att intäkt av tjänst skall
anses hava åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den
skattskyldige tillgänglig för lyftning. I punkt 2 av anvisningarna till sistnämnda
paragraf har frågan om rätt beskattningsår närmare utvecklats.
Såsom allmän regel gäller sålunda, att inkomst skall anses hava åtnjutits
under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse
såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd; detta är framför allt
förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller, såsom i
fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat
sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.

I praxis har skattskyldig, som på en gång uppburit honom för flera år
tillkommande lön, beskattats för hela beloppet såsom för inkomst av tjänst
det år, han uppburit beloppet (se t. ex. RÅ 1939 not. Fi 625).

1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglering har på visst sätt
också omfattat personal, som tidigare avförts från aktiv stat, i det att för
ifrågavarande personal genomförts en omreglering av pensionerna, vilken
i princip medfört att pensionsnivån höjts till paritet med den, som gäller
enligt 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen. De bestämmelser,

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

9

som sålunda gälla angående omreglerad pension, äro tillämpliga ej endast
på personal, som före den 1 juli 1947 avgått med pension, utan även på
personal, som före den 1 juli 1947 överförts till och nämnda dag alltjämt
kvarstod å indragnings- eller disponibilitetsstat.

Till följd av att pensionsreglering men ej lönereglering genomförts för
personal å indragnings- och disponibilitetsstat hade en sådan omkastning
uppkommit, att avlöningen för sådan personal i en del fall kommit att understiga
den pension vederbörande skulle erhålla vid uppnådd pensionsålder.

För att undanröja dessa otillfredsställande konsekvenser hemställde Kungl.
Maj :t i proposition nr 132, punkt 9:o, till 1949 års riksdag om bemyndigande
att förordna angående omreglering i vissa fall av avlöning till tjänsteman å
indragnings- eller disponibilitetsstat. Den föreslagna omregleringen innebar
i huvudsak, att avlöningen till dylik personal skulle med verkan från och
med den 1 juli 1947 höjas till belopp motsvarande den på visst sätt beräknade
tjänstepension, som vederbörande tjänsteman vid uppnådd pensionsålder
vore berättigad att erhålla.

Statsutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 181 om bifall till förslaget och
anförde därvid bl. a., att enligt av utskottet inhämtade uppgifter något över
60 tjänstemän, vilka i huvudsak utgjordes av landsfiskaler, tjänstemän vid
domänverket, distriktslantmätare och häradsskrivare, skulle komma i åtnjutande
av förhöjd ersättning samt att högsta merbeloppet per år skulle
komma att uppgå till inemot 3 800 kronor för sådan tjänsteman.

Riksdagen biföll vad statsutskottet sålunda hemställt.

Frågan om beskattning av inkomst, vilken hänför sig till ett flertal beskattningsår
men som blivit tillgänglig för lyftning eller influtit under ett
beskattningsår, s. k. ackumulerad inkomst, har behandlats av 19H års allmänna
skattekommitté i ett den 24 februari 1949 avgivet betänkande (SOU
1949:9). Enligt kommitténs förslag skall under vissa angivna förutsättningar
inkomst av denna art vid beräkning av den statliga inkomstskatten
fördelas på det antal år den hänför sig till, dock högst tio år. För att en
skattskyldig skall få komma i åtnjutande av sådan särskild skatteberäkning
fordras bland annat, att hans statliga inkomstskatt därigenom kommer att
nedbringas med minst 100 kronor samt att hans ackumulerade inkomst uppgår
till minst 3 000 kronor. Såsom exempel på ackumulerad inkomst, som
avses med det framlagda förslaget, har kommittén bland annat anfört sådana
fall, då ersättning för flera föregående års arbete utbetalades under ett
beskattningsår och då pension utbetalades i form av engångsersättning.

I en vid 1949 års riksdag väckt motion (II: 266 av herr Fagerholm) framställdes
ett yrkande av i huvudsak samma innebörd som i den nu förevarande
motionen. Den vid föregående års riksdag väckta motionen avsåg de
engångsbelopp, som reservofficer eller reservunderofficer kan erhålla i stället
för årlig pension.

I sitt i anledning av sistnämnda motion avgivna betänkande nr 17 avil
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 19—21.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

styrkte bevillningsutskottet motionen under hänvisning till att frågan om
ändrad lagstiftning i den av motionären åsyftade riktningen vore föremål
för Kungl. Maj :ts prövning i anledning av 1944 års allmänna skattekommittés
förslag i ämnet.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I den förevarande motionen har framhållits, att för den händelse de i
propositionen nr 132 till 1949 års riksdag åsyftade tjänstemännen å indragnings-
eller disponibilitetsstat skulle för ett och samma beskattningsår
erlägga skatt dels för ordinarie årsinkomst, dels för hela den flera år omfattande
retroaktiva ersättningen, dessa tjänstemän skulle bliva beskattade
oskäligt högt.

Utskottet. I den ifrågavarande motionen yrkas, att riksdagen måtte besluta
att den engångsersättning, som enligt beslut av 1949 års riksdag skall utgå
till vissa tjänstemän å indragnings- eller disponibilitetsstat, må kunna i
beskattningshänseende fördelas på det antal år, som den retroaktiva ersättningen
avser.

Enligt gällande bestämmelser tages avlöning, som utgår retroaktivt för ett
flertal föregående år, till beskattning det år då utbetalningen sker. Med hänsyn
till progressionen vid den statliga beskattningen drabbas den skattskyldige
härigenom i regel av högre skatt än om avlöningen uppburits under
de år, till vilka den hänför sig.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1944 års allmänna
skattekommitté i ett år 1949 avgivet betänkande framlagt förslag till ändrade
grunder för beskattning av bland annat s. k. ackumulerad inkomst.
Med ackumulerad inkomst har kommittén avsett sådan inkomst, som åtnjutits
under visst beskattningsår men som hänför sig till minst två år, vilka
infallit före eller efter beskattningsåret. Syftet med detta förslag är att vid
beskattningen av ackumulerade inkomster åstadkomma en begränsning av
progressionens verkningar.

Då således frågan om ändrad lagstiftning rörande beskattningen av ackumulerade
inkomster för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning,
samt en författningsändring av den begränsade omfattning, som i motionen
föreslagits, icke bör ifrågakomma, kan utskottet icke tillstyrka bifall till
motionen. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla att, då
behov av skattelindring för ackumulerade inkomster framträtt på ett flertal
olika områden, en lösning av denna fråga skulle vara av stort värde. Enligt
utskottets mening är det fördenskull önskvärt, att förslag i ämnet förelägges
riksdagen, så snart möjlighet härtill föreligger.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

11

att motionen 11:377 av herrar Gustafson i Göteborg oöh
Häckner om fördelning i beskattningshänseende på olika år
av viss retroaktiv ersättning till tjänstemän å indragningseller
disponibilitetsstat icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 20.