Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
1
Nr 92.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till tandläkarhögskolorna; given Stockholms slott
den 25 februari 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Josef Weijne.
Propositionens huvudsakliga innehåll:
I propositionen äskas ett anslag av 1 318 000 kronor till avlöningar vid
tandläkarhögskolan i Malmö, vilket innebär en höjning med 187 000 kronor.
Höjningen föranledes helt av den fortsatta utbyggnaden av högskolan,
vars verksamhet påbörjades höstterminen 1947.
Vidare föreslås, att 60 norska tandläkarstuderande, fördelade på två
grupper om vardera 30, skola under läsaren 1949/50—1951/52 erhalla tillfälle
att avsluta sina i Oslo påbörjade studier vid de svenska tandläkarhögskolorna.
Utbildningen bekostas av norska staten. Av budgettekniska
skäl skola dock utgifterna bestridas från särskilt anslag medan de av Norge
inbetalade ersättningsbeloppen skola tillföras riksstatens inkomstsida.
Slutligen framlägges förslag om ordnande av tjänstgöringen på de s. k.
amanuensklinikerna vid tandläkarhögskolorna.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 9t.
Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 jebruari 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde
huvudtiteln, punkten 104, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1949/50 beräkna till tandläkarhögskolan i
Malmö: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 400 000 kronor.
Sedan beredningen av denna fråga numera avslutats, anhåller jag att få
ånyo anmäla densamma och i samband därmed till behandling upptaga
vissa andra ärenden rörande tandläkarundervisningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
3
1. Förslagsanslaget till Tandläkarhögskolan
i Malmö: Avlöningar.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 131 000 kronor
samt disponeras på sätt framgår av statsliggaren, s. 523 ff.
Med skrivelse den 15 februari 1949 har kanslern för rikets universitet
inkommit med anslagsäskanden beträffande avlöningar vid högskolan för
nästa budgetår, i huvudsak grundade på en petitaskrivelse från lärarkollegiet
vid högskolan.
I sin skrivelse har lärarkollegiet inledningsvis framhållit, att det
vore första gången, som kollegiet inginge med begäran om anslag för högskolan,
och att detta skedde under en tid, då lärarkollegiet i det stora hela
saknade erfarenhet rörande verksamheten vid högskolan. Härtill komme,
att vissa omflyttningar inom högskolans fastighet och vissa provisoriska
anordningar måst vidtas, något som ytterligare försvårat bedömningen av
hur kostnaderna för driften av högskolan slutligt komme att ställa sig.
Lärarkollegiet beräknade emellertid, att denna rörlighetsperiod i det stora
hela skulle vara avslutad vid ingången av budgetåret 1949/50. Härav följde,
att varje avdelning då beräknades få sina slutgiltiga lokaler med undantag
av en viss rörlighet, som betingades av överbeläggning på vissa avdelningar
i samband med övergången till den femåriga studieplanen. Allt eftersom
nämnda studieplan genomfördes, måste nya tjänster tillsättas, och detta
gällde icke endast lärartjänsterna utan framför allt hjälpkrafterna. I och
med ingången av nästkommande budgetår måste sålunda i det stora hela
samtliga tjänster besättas.
Beträffande det prekliniska studieåret har lärarkollegiet meddelat, att
det vid förhandlingar, som förts mellan rektor vid högskolan och ämnesrepresentanter
för de prekliniska undervisningsämnena, visat sig omöjligt
att beräkna kostnaderna på enahanda sätt som tidigare skett. Lärarkollegiet
hade därför trots pågående sakkunnigutredning på området ansett sig
böra hemställa om anslag för inrättande vid högskolan av ordinarie prosektors-,
respektive laboratorsbefattningar i ämnena histologi, fysiologi och
kemi, vilka tjänsters innehavare skulle i lönehänseende vara jämställda
med motsvarande ordinarie befattningshavare på Lunds universitets stat.
Vidare har lärarkollegiet gjort framställning om anställande av en del ickeordinarie
befattningshavare till hjälp åt kursgivarna i de prekliniska
ämnena.
Kanslern har anfört, att han ej kunde förorda lärarkollegiets förslag att,
utan avvaktande av resultatet av den pågående sakkunnigutredningen, inrätta
ordinarie lärarbefattningar för meddelande av undervisning i vissa
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
prekliniska ämnen. Vad beträffade lärarkollegiets framställningar i övrigt
hade kanslern, efter jämförelse med förhållandena vid tandläkarhögskolan
i Stockholm, kommit till den uppfattningen, att Malmö-högskolans personalorganisation
icke redan under nästkommande budgetår ovillkorligen behövde
undergå så stor ökning som lärarkollegiet ifrågasatt. Han hade även
beaktat, att de underordnade lärarkrafterna samt sköterskorna och den
tekniska personalen — även om de närmast vore avsedda för tjänstgöring
å viss avdelning — tillfälligt borde kunna överföras till annan avdelning,
i den mån denna andra avdelning hade större behov av den arbetskraft,
som de representerade, än den egna avdelningen.
Tillika har kanslern framhållit, att han vid beräknandet av antalet assistenter
och amanuenser å de kliniska avdelningarna icke ansett sig böra
förutsätta, att nämnda lärare skulle i egenskap av lärare utföra sådan tandvård
å högskolans patienter, som icke meddelades i direkt samband med
undervisningen av de studerande. Denna tandvård syntes böra meddelas
på amanuenskliniker (denna fråga behandlas närmare i det följande).
Kanslern har vidare rörande sitt förslag till personal för nästa budgetår
anfört, att då det här vore fråga om en avvägning, som i viss utsträckning
måste baseras på antaganden, vore det ej möjligt för honom att i detalj
motivera sin ståndpunkt.
Beträffande den enligt kanslerns förslag under nästa budgetår erforderliga
personalen inhämtas av handlingarna bland annat följande.
Prekliniska m. fl. särskilda kurser. De av kanslern föreslagna förändringarna
framgå av följande sammanställning:
Kurs och befattning |
Arv |
ode |
Ökning eller |
1948/49 kronor |
1949/50 kronor |
minskning kronor |
|
Anatomi: |
|||
kursgivare................ |
* 12 200 |
7 000 |
- 5 200 |
amanuens................ |
— |
4 032 |
+ 4 032 |
Histologi: |
|||
kursgivare................ |
* 12 200 |
* 12 200 |
— |
amanuens................ |
— |
1200 |
+ 1 200 |
Fysik och fysiologi: |
|||
kursgivare................ |
* 9 450 |
* 12 200 |
+ 2 750 |
amanuens................ |
2 016 |
1 200 |
— 816 |
Kemi: |
|||
kursgivare................ |
8 400 |
* 12 200 |
+ 3 800 |
amanuens . .............. |
4 032 |
4 032 |
— |
Allmän bakteriologi: |
|||
kursgivare................ |
2 800 |
2 800 |
— |
amanuens................ |
— |
1 200 |
+ 1200 |
Speciell tandhistologi: |
|||
kursgivare................ |
2 450 |
2 450 |
— |
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
5
Arv |
ode |
Ökning eller |
|
Kurs och befattning |
1948/49 kronor |
1949/50 kronor |
minskning kronor |
Speciell tandanatomi: |
4 200 |
||
kursgivare................ |
4 200 |
— |
|
amanuenser............... |
2 400 |
2 000 |
— 400 |
Propedeutisk bettlära: |
(200/mån.) |
(200/mån.) |
|
kursgivare................ |
3 500 |
3 500 |
— |
amanuenser............... |
2 000 (200/mån.) |
1600 (200/mån.) |
— 400 |
Allmän patologi: |
— 3 800 |
||
kursgivare................ |
* 12 200 |
8 400 |
|
amanuens................ |
— |
4 032 |
+ 4 032 |
Farmakologi: |
3 640 |
4- 1820 |
|
kursgivare................ |
1820 |
||
amanuens................ |
600 |
1 200 |
+ 600 |
Topografisk anatomi: |
1 400 |
+ 700 |
|
kursgivare................ |
700 |
||
Social odontologi: |
700 |
+ 350 |
|
kursgivare................ |
350 |
||
Materiallära: |
|||
kursgivare................ |
8136 |
8136 |
— |
amanuens................ |
4 032 |
4 032 |
+ 5112 |
laboratoriebiträde........... |
— |
5 112 |
|
Allmän kirurgi: |
6 370 |
+ 6 370 |
|
kursgivare................ |
— |
||
*Förslagsvis. |
Summa |
| + 21 350 |
Kanslern har anfört, att enligt vad hittills gällt särskild kursgivare, vilken
avlönades som biträdande lärare (förslagsvis 12 200 kronor), icke erhållit
amanuenshjälp. Undantag hade dock gjorts för kursgivaren i kemi vilken
vid tandläkarhögskolan i Stockholm till sitt biträde erhållit en förste
amanuens (4 032 kronor) för demonstrationsundervisningen. Det syntes
emellertid skäligt, att även de biträdande lärare^ vilka skulle tjänstgöra
som kursgivare i histologi och fysiologi, erhölle någon amanuenshjälp vid
förekommande demonstrationer. I fråga om dessa ämnen syntes det dock
vara tillräckligt med en tredje amanuens (1 200 kronor). I enlighet med
framställning av lärarkollegiet borde även kursgivare i allmän bakteriologi
erhålla biträde av en tredje amanuens.
I farmakologi, topografisk anatomi och social odontologi fördubblas antalet
kurser nästa budgetår.
Beträffande allmän kirurgi har kanslern framhållit, att det av lärarkollegiet
uppgjorda undervisningsprogrammet ej överensstämde med tandläkarutbildningssakkunnigas
förslag (betänkande del III, s. 127 f.), i det
att sammanlagda timantalet vore avsevärt större än de sakkunniga tänkt
sig och kursgivarens arvode på grund härav skulle bli betydligt högre (6 370
kronor, mot 4 550 kronor enligt de sakkunniga). Ehuru det borde vara möjligt
för kursgivaren att ordna undervisningen på det av de sakkunniga föreslagna
sättet — så hade förhållandet varit i Stockholm — ville kanslern ej
motsätta sig, att undervisningen i Malmö under kommande budgetår försöksvis
ägde rum enligt lärarkollegiets program.
Kanslern har förklarat sig ej kunna biträda av lärarkollegiet gjord fram -
Översikt av under budgetåret 1949150 erforderligt antal lärare m. m. vid tandläkarhögskolans
i Malmö olika avdelningar.
(Inom parentes angivna siffror avse antalet vid full utbyggnad.)
Befattning |
Avd |
e 1 n i n |
g för |
Summa |
||||||||
Karies- lära |
Pulpa- rotf. |
Protes- lära |
Tand- kirurgi |
Odont. ortod. |
Röntgen- diagn. |
Barn- tandv. |
Bettanalys |
Allmän mottag- ning |
Dental histo- patologi |
Intern- medicin |
||
A. Lärare m. m. |
||||||||||||
Professor.......... |
1 CD |
— |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
1 CD |
— |
— |
— |
— |
— |
5 (5) |
Laborator.......... |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
— |
— |
1 (1) |
•1 (1) |
— |
1 (1) |
— |
61 (7) |
Avdelningstandläkare . . . |
3 (4) |
- (1) |
4 (5) |
2 (3) |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
- CD |
— |
14 (19) |
Assistent .......... |
4 (4) |
1 (1) |
4 (6) |
2 (3) |
1 (3) |
2 (1) |
1 (2) |
*1 (2) |
1 (1) |
*1 (-) |
— |
17 (23) |
Amanuens.......... |
7 (9) |
2 (2) |
7 (8) |
5 (6) |
2 (3) |
4 (4) |
2 (3) |
2 (2) |
2 (2) |
•1 (1) |
— |
331(40) |
B. Övrig personal. |
||||||||||||
Avdelningssköterska .... |
1 (1) |
— |
1 (1) |
1 (1) |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3 (3) |
Sjuksköterska........ |
— |
— |
— |
1 CD |
— |
1 (1) |
— |
— |
— |
— |
- (1) |
2 (3) |
Avdelningstandsköterska. . |
— |
1 (1) |
— |
— |
1 (1) |
— |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
— |
— |
5 (5) |
Tandsköterska....... |
4 (6) |
4 (4) |
4 (5) |
4 (6) |
2 (3) |
1 (1) |
2 (3) |
*2 (3) |
1 CD |
— |
— |
23 (32) |
Kontrollbiträde....... |
1 (1) |
— |
1 (1) |
1 (1) |
1 (1) |
— |
1 (1) |
— |
— |
— |
— |
4 (4) |
Tekn. biträde........ |
2 (3) |
— |
1 (1) |
- CD |
1 (1) |
2 (2) |
1 (—) |
- (1) |
— |
- (1) |
— |
7 (10) |
Laboratoriebiträde (utom |
||||||||||||
professors)........ |
1 (1) |
— |
1 (1) |
1 (1) |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- CD |
3 (4) |
Tandtekniker........ |
— |
— |
2 (2) |
— |
- (1) |
— |
— |
1 (1) |
— |
— |
— |
3 (4) |
Preparatris......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 (2) |
— |
1 (2) |
* Fr. o. m. vårterminen 1950.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
ställning om undervisning i intern medicin under vårterminen 1950, då man
beträffande utformandet av undervisningen i detta ämne syntes böra avvakta
resultatet av den pågående utredningen rörande den prekliniska undervisningen.
Övrig undervisning. Det enligt kanslerns förslag erforderliga antalet lärare
m. m. vid tandläkarhögskolan under nästa budgetår framgår av den på s. 6
intagna översikten.
Såsom översikten utvisar överstiger sammanlagda antalet befattningar
av olika kategorier icke vad tandläkarsakkunniga ansett erforderligt vid full
utbyggnad av högskolan. I två fall avser förslaget likväl inrättande av
tjänster vid avdelningar, som enligt de sakkunnigas förslag icke skulle förses
med sådana tjänster, nämligen i fråga om en halvårstjänst som assistent vid
avdelningen för dental histopatologi och en tjänst som tekniskt biträde vid
barntandvårdsavdelningen. Beträffande assistenttjänsten må erinras, att
vid histopatologiska avdelningen enligt sakkunnigförslaget skolat inrättas
en avdelningstandläkarbefattning, som ej kommit till stånd. Tekniska biträdet
på barntandvårdsavdelningen skulle enligt lärarkollegiets petita
behövas för framställning av undervisnings- och åskådningsmateriel samt
för kariesbehandling på barn.
Kansli m. m. Kanslern har föreslagit nyinrättande av en tjänst som kontorsbiträde
i befordringsgången och en tjänst som värmeledningskötare i
Ce 10. En tjänst som värmeledningsskötare i Ce 11 har tidigare inrättats
vid högskolan. Tandläkarutbildningssakkunniga hade endast räknat med
sistnämnda tjänst. Lärarkollegiet har bland annat anfört, att det icke vore
tillräckligt med endast en värmeledningsskötare, då värmedistributionen
borde börja kl. 5 på morgonen och i flera fall icke kunde avslutas förrän
kl. 20 på kvällen.
T andtekniker- och tandsköterskeskolorna. Beträffande dessa har kanslern
icke ifrågasatt någon ändring.
Vid bifall till kanslerns förslag skulle personalorganisationen vid högskolan
under nästa budgetår — frånsett prekliniska m. fl. särskilda kurser —
bli den, som finnes upptagen i följande sammanställning.
Befa ttning |
Lönegrad (arvode) |
Nuvarande antal |
Föreslaget antal |
|
vid full |
1949/50 |
|||
Professor................ |
Ca 33 |
5 |
5 |
5 |
Laborator............... |
Ca 31 |
5 |
7 |
67*(+i7») |
Avdelningstandläkare......... |
Ce 22 |
137» |
19 |
14 (+ 7») |
Assistent................ |
5 484 |
132/» |
23 |
167»( + 3) |
Amanuens............... |
4 032 |
307» |
40 |
337»( + 27») |
Avdelningssköter&ka ......... |
Ce 12 |
3 |
3 |
3 |
Sjuksköterska............. |
Ce 11 |
2 |
3 |
2 |
Avdelningstandskötcrska....... |
Ce 11 |
4 |
5 |
5 ( + 1) |
Tandsköterska............. |
Ce 10 |
23 |
32 |
227» |
Kontrollbiträde............ |
Ce 10 |
4 |
4 |
4 |
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
Lönegrad (arvode) |
Nuvarande antal |
Föreslaget antal |
||
Befattning |
vid full |
1949/50 |
||
Tekniskt biträde........... |
Ce 10 |
6 |
10 |
7 ( + 1) |
Laboratoriebiträde (professors).... |
Ce 11 |
— |
3 |
— |
» (övriga)...... |
Ce 11 |
1 |
4 |
CO i |
Tandtekniker............. |
Ce 20 |
2 |
2 |
2 |
t ............. |
Ce 18 |
1 |
2 |
1 |
Preparatris............... |
Ce 11 |
— |
2 |
1 ( + 1) |
Rektor................. |
1800 |
1 |
1 |
1 |
Intendent ............... |
Ca 27 |
1 |
1 |
1 |
Sekreterare .............. |
3 600 |
1 |
1 |
1 |
Kansliskrivare............. |
Ce 15 |
1 |
1 |
1 |
Kassör................. |
Ce 11 |
2 |
2 |
2 |
Kanslibiträde............. |
Ce 11 |
4 |
4 |
4 |
Skriv-(kontors-)biträden........ |
Cf 4-Ce 8 |
5 |
7 |
6 ( + 1) |
Verkmästare.............. |
Ce 14 |
1 |
1 |
1 |
Instrumentmakare.......... |
Ce 14 |
1 |
1 |
1 |
Hantverkare.............. |
Ce 10 |
4 |
4 |
4 |
Värmeledningsskötare......... |
Ce 11 |
1 |
1 |
1 |
> |
Ce 10 |
— |
— |
1 ( + D |
Vaktmästare.............. |
Ce 10 |
1 |
1 |
1 |
Telefonist............... |
Cf 4-Ce 8 |
2 |
2 |
2 |
Tamburvakt.............. |
Ce 2 |
2 |
2 |
2 |
Bibliotekarie.............. |
2 400 |
1 |
1 |
1 |
Tandteknikersko la n: |
||||
Föreståndare (huvudlärare)..... |
Ce 30 |
1 |
1 |
1 |
Chefstekniker............. |
Ce 22 |
1 |
1 |
1 |
Tekniskt biträde........... |
Ce 10 |
1 |
1 |
1 |
Speciallärare.............. |
25/tim. |
500 tim. |
500 tim. |
500 tim. |
Censorer................ |
400 |
2 |
2 |
2 |
T andsköterskeskolan: |
||||
Föreståndare ............. |
1500 |
1 |
1 |
1 |
Instruktionssköterska......... |
Ce 15 |
1 |
1 |
1 |
Speciallärare.............. |
25/tim. |
278 tim. |
278 tim. |
278 tim. |
Kungl. Maj:ts proposition nr 92. 9
Kanslern har beräknat avlöningsstaten för budgetåret 1949/50
på följande sätt:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis----kronor 180 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis ...................... * 376 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
........................................... » 66?000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................... _95 000
Summa kronor 1 318 000.
Beträffande beräkningen av de olika posterna inhämtas av handlingarna
i huvudsak följande.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu 157 000 kronor. Kanslern har
beräknat följande ökning av anslagsposten:
1 laborator i Ca 31 (tandhistopatologi) ................ kronor 13 620
1 laborator i Ca 31 (bettanalys och parodontoprotetik)
fr. o. m. 1/1 1950 .................................. » 6 810
Arvoden till laboratorerna för särskild tjänstgöring 2 004,
resp. 1 002 (1/1—30/6 1950) ........................ » 3 006
Summa kronor 23 436
Avrundat till » 23 000.
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, nu
328 000 kronor. Såsom förut nämnts har kanslern för prekliniska m. fl.
särskilda kurser räknat med en ökning av 21 350 kronor.
Delposten till assistenter och övriga amanuenser skulle enligt kanslerns
förslag höjas med 26 532 kronor enligt följande uppställning:
Tillkommer: Kronor
3 assistenter å 5 484 kronor (karieslära, 2 st., och röntgendiagnostik) 16 452
2 assistenter fr. o. m. 1/1 1950 å 2 742 kronor (bettanalys m. m.
och histopatologi) .............................-•••......... ^ 484
2 amanuenser å 4 032 kronor (karieslära och tandkirurgi) ...... 8 064
1 amanuens fr. o. m. 1/1 1950 (histopatologi).................. 2 016
32 016.
Avgår:
2 halvårsassistenter (proteslära).............................. 5 484
Ökning kronor 26 532.
Kanslern har alltså föreslagit höjning av anslagsposten till (328 000 +
+ 21 350 + 26 532 =) 375 882 eller i avrundat tal 376 000 kronor.
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, nu 560 000 kronor..Kanslern
har beräknat en ökning med 43 830 kronor för icke-ordinarie tjänster
på följande sätt:
Tillkommer: Kronor
1 avdelningstandläkare i Ce 22 (karieslära) .................... 8 412
1 avdelningstandsköterska i Cell (bettanalys m. in.) .....5 112
3 laboratoriebiträden i Cell (karieslära, proteslära och tandkirurgi) 15 336
1 preparatris i Ce 11 (histopatologi) .......................... 5 112
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
2 tandsköterskor i Ce 10 fr. o. m. 1/1 1950 (båda för bettanalys
m. m.) .................................................. 4 860
1 tekniskt biträde i Ce 10 (barntandvård) .................... 4 860
1 kontorsbiträde (Cf 4—Ce 8) ............................... 4 344
1 biträdande värmeledningsskötare i Ce 10 .................. 4 860
52 896.
Avgår:
1 avdelningstandläkare i Ce 22 för halvår (proteslära) och 1 tandsköterska
i Ce 10 (proteslära) .............................. 9 066
Ökning kronor 43 830.
Från här ifrågavarande anslagspost skall även bestridas kostnaden för
arvoden åt praktikanttjänstgörande tandsköterskeelever. Denna utgiftspost
har för kommande budgetår av lärarkollegiet beräknats till 90 900 kronor
(50 tandsköterskeelever å 9 månader å 202 kronor per månad). Kanslern
har anfört, att denna beräkning syntes kunna godtas. Av propositionen
1948: 202 angående anslag för budgetåret 1948/49 till utbildning av tandläkare
m. m. framginge ej, huru stort belopp av Kungl. Maj:t beräknats för
avlöning under nämnda budgetår av de praktikanttjänstgörande tandsköterskeeleverna
vid högskolan i Malmö. Om man utginge ifrån det av
tandläkarutbildningssakkunniga beräknade beloppet, 48 600 kronor, skulle
kostnadsökningen bli (90 900 — 48 600 =) 42 300 kronor.
Vidare har kanslern beräknat ytterligare 20 000 kronor för tillfälliga
arbetskrafter, vikariatsersättningar (även de som stode i samband med
rektors befrielse från undervisnings- och examinationsskyldighet) m. m.
Kanslern har föreslagit, att anslagsposten upptages med (560 000 +
-f- 43 830 -j- 42 300 -f- 20 000 =) 666 130 eller i avrundat tal 667 000 kronor.
Departementschefen. Den fortsatta utbyggnaden av tandläkarhögskolan
i Malmö medför för nästa budgetår behov av nya tjänster. Lärarkollegiet
har föreslagit en omfattande personalökning; i flera fall skulle den innebära
överskridanden av den personalorganisation, som av tandläkarutbildningssakkunniga
ansetts erforderlig vid full utbyggnad av högskolan. I fråga om
den prekliniska och därmed sammanhängande undervisningen har lärarkollegiet
bland annat föreslagit inrättande av fastare tjänster. Universitetskanslern
har efter jämförelse med förhållandena vid tandläkarhögskolan i
Stockholm ansett personalökningen kunna begränsas, därvid kanslern räknat
med tillfällig omflyttning i viss utsträckning av de olika avdelningarnas
befattningshavare. Vad särskilt angår nämnda förslag rörande den prekliniska
undervisningen m. m., har kanslern avstyrkt inrättande av ordinarie
tjänster, innan resultatet av pågående sakkunnigutredning föreligger.
Jag finner mig kunna biträda kanslerns förslag rörande den för nästa
budgetar erforderliga personalökningen. I ett fall innebär kanslerns förslag
en ökning utöver den av tandläkarutbildningssakkunniga på sin tid
beräknade personalorganisationen vid full utbyggnad, nämligen i fråga om
inrättande av ytterligare en tjänst som värmeledningsskötare, placerad i
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 9%.
Ce 10. Med hänsyn till den i ärendet anförda motiveringen vill jag icke
framställa erinran häremot. Beträffande den här förordade personalorganisationen
må framhållas, att den dels förutsätter, att patientvärden ordnas
på sätt i det följande föreslås, dels icke innefattar personal för ifrågasatt
undervisning av norska studerande.
I personalförteckningen för högskolan torde böra vidtagas de förändringar,
som föranledas av vad jag här förordat. Liksom i fjol förutsätter
jag, att ingen befattning tillsättes, förrän oundgängligt behov därav föreligger.
Mot kanslerns förslag till avlöningsstat för högskolan för nästa budgetår
finner jag icke anledning till erinran. Avlöningsanslaget, nu 1 131 000 kronor,
torde således böra höjas med 187 000 kronor till 1 318 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Ivungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag i det föregående förordat fastställa personalförteckning
för tandläkarhögskolan i Malmö, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1949/50;
b) godkänna följande avlöningsstat för tandläkarhögskolan
i Malmö, att tillämpas tills vidare under budgetåret
1949/50:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis »
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis .............. »
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... »
Summa kronor 1 318 000;
c) till Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar för budgetåret
1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 1 318 000 kro
-
180 000
376 000
667 000
95 000
nor.
12
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.
2. Förslagsanslag till Tandläkarhögskolorna: Utbildning
av vissa norska studerande.
Norska ambassaden i Stockholm har på uppdrag av norska regeringen
gjort framställning om viss utbildning av tandläkare för norsk räkning i
Sverige.
Av framställningen inhämtas, att Norges tandläkarhögskola stängdes av
ockupationsmyndigheterna år 1943 och att flertalet manliga studerande
fördes till tyska koncentrationsläger. Redan dessförinnan hade antalet studerande
reducerats genom att många flytt eller fängslats. Till följd härav
förefinnes ett stort underskott pa tandläkare i Norge, och norska regeringen
har därför gjort hänvändelser till flera utländska tandläkarinstitut om mottagande
av norska studerande som elever.
I början av år 1948 uppkom fråga, huruvida även de svenska tandläkarhögskolorna
kunde mottaga norska studerande för utbildning. En utredning
härom verkställdes av en under hand bildad kommitté, bestående av Norges
ambassadör i Stockholm B. Bergersen, professorn vid tandläkarhögskolan
i Stockholm G. Westin och sekreteraren hos 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga,
aktuarien \Y. Romberg. Utredningens resultat sammanfattades
i en den 13 maj 1948 dagtecknad promemoria om utbildning av norska
tandläkare i Sverige.
Av promemorian framgår, att under läsåren 1947/49 undervisas i Oslo
en extrakurs tandläkarstuderande om 30 elever. Efter denna tvååriga prekliniska
utbildning skulle gruppen, enligt vad i promemorian föreslagits,
fullborda sin utbildning läsåren 1949/50 och 1950/51 vid tandläkarhögskolan
i Malmö. Ytterligare en extrakurs om 30 elever, vilken förutbildas i
Oslo under läsåren 1948/50, skulle därefter undervisas läsåret 1950/51 vid
tandläkarhögskolan i Stockholm och läsåret 1951/52 vid tandläkarhögskolan
i Malmö. De båda gruppernas utbildning vid de svenska tandläkarhögskolorna
skulle följa den svenska fyraåriga studieplanen.
Beträffande möjligheterna för de svenska tandläkarhögskolorna att mottaga
de norska eleverna har i promemorian anförts bland annat: På grund
av den successiva utbyggnaden av Malmö-högskolan och övergången från
fyraårig till femårig studieplan funnes där i lokalhänseende betydande möjligheter
att tillgodose de norska önskemålen. Andra faktorer, såsom befarade
svårigheter att anskaffa kompetenta lärare och ovissheten om patienttillgångens
omfattning, kunde emellertid anföras som skäl för att icke belasta
högskolan med undervisning av ytterligare grupper studerande. Angelägenheten
att tillgodose de norska önskemålen syntes emellertid vara
sa stark och möjligheterna att taga i anspråk Stoekholms-högskolan med
dess rutinerade lärarkader så begränsade, att de anförda betänkligheterna
borde få vika. Kommittén förutsatte, att viss lärarkraft skulle ställas till
13
Kungl. Majits ''proposition nr 92.
förfogande genom norsk försorg samt att norska staten skulle påtaga sig
de ökade kostnader, vilka kunde föranledas av att bristande patienttillgång
kunde medföra förlängning av studietiden. Såsom redan framhållits vore
möjligheterna att anlita Stockholms-högskolan begränsade. Under läsåret
1950/51 komme dock vissa avdelningar till följd av övergången från fyraårig
till femårig studieplan att ha mindre elevantal än vanligt. Kommittén
har i promemorian framlagt ett detaljerat program för undervisningen av
de norska grupperna vid de svenska tandläkarhögskolorna. Beträffande
detta program hänvisas till handlingarna i ärendet. I flera hänseenden skulle
enligt förslaget omläggningar ske för de norska eleverna av den eljest tilllämpade
studiegången. Det vore icke uteslutet, att viss omändring måste
ske också för de svenska elevernas vidkommande. Vid Malmö-högskolan
skulle nämligen en propedeutisk-klinisk kurs i karieslära för vissa elever
flyttas från vårterminen 1952 och givas i form av sträcktjänstgöring i
augusti samma år. Sedvanligen uppkommande vakanser skulle emellertid
sannolikt göra anordningen obehövlig.
Enligt kommitténs förslag skulle de direkta kostnader, som förorsakas av
utbildningen av de norska eleverna, bestridas av norska staten. Dessa kostnader
ha beräknats på följande sätt (beloppen avrundade):
1949/50 kronor |
1950/51 kronor |
1951/52 kronor |
Summa kronor |
|
Lärare: |
||||
Malmö................. |
24 600 |
30 900 |
32 900 |
88 400 |
Stockholm............... |
— |
19100 |
— |
19100 |
Omkostnader: |
||||
Malmö................. |
5 500 |
9 700 |
9 700 |
24 900 |
Stockholm............... |
— |
5 500 |
— |
5 500 |
Summa |
30100 |
65 200 |
42 600 |
137 900 |
Kommittén har föreslagit, att vid tandläkarhögskolan i Malmö skulle anställas
en norsk tandläkare med laborators ställning som ledare för de norska
studenterna, med skyldighet att fullgöra 6 timmars undervisning och
tjänstgöring dagligen. Vidare har kommittén förutsatt, att norska tandläkare
ställas till förogande som lärare, om lärarkollegiet i Malmö finner,
att eventuell lärarbrist påkallar en sådan åtgärd. I fråga om omkostnaderna
har kommittén räknat med ökade kostnader för vissa expenser samt för
förbrukningsmateriel för högskolornas praktiska verksamhet ävensom för
undervisnings- och åskådningsmateriel.
Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har i yttrande över promemorian
förklarat det vara möjligt att vid högskolan mottaga norska elever
på sätt i promemorian föreslagits. Kollegiet har dock understrukit, att
svårigheter kunde uppstå särskilt med hänsyn till lärarkrafter och patienttillgång.
Härjämte har kollegiet framhållit, att anordningen vore möjlig
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 92.
endast under de avsedda budgetåren. Lärarkollegiet, som ansett de beräknade
omkostnaderna vid högskolan böra ökas med 15 100 kronor, har
vidare anfört bland annat:
Såvitt kollegiet nu kan bedöma, blir det nödvändigt att anställa norska
lärare vid högskolan för den ifrågavarande utbildningen.
Antalet erforderliga lärare i de odontologiska ämnena torde bli beroende
på vederbörandes kompetens. Med hänsyn härtill kan totalarvodet för lärare
i dessa ämnen nu icke bedömas. Anslaget för lärarlöner bör därför utgå
på sådant sätt, att kollegiet icke blir bundet vid att viss tjänst skall tillsättas
utan så att lämplig anpassning kan ske.
Att en grupp svenska studerande måste arbeta under delar av en sommarferie
kan även medföra svårigheter med hänsyn till deras militärtjänstgöring.
Genom de norska studenternas placering i Malmö blir det vidare
omöjligt att tillmötesgå framställningar från studerande vid Stockholmshögskolan
om överflyttning till Malmö-högskolan. Härigenom kunna vissa
svenska studerande komma att åsamkas högre studiekostnader än eljest
blivit fallet.
Omkostnaderna finner kollegiet för lågt beräknade. Utgifterna för städning
m. m. böra sålunda ökas. För kansligöromål kunna också kostnader
uppstå. Reparationsarbetena måste vidare öka vid högre frekvens i användningen
av apparaturen. Måhända uppkomma därjämte ökade kostnader
genom att särskild sommarkurs måste ordnas för vissa svenska studerande.
Omkostnaderna böra därför för Malmö-högskolans del höjas till 40 000 kronor,
varvid jämväl för detta anslag fri dispositionsrätt inom ramen för omkostnader
bör medgivas.
Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm förklarade i yttrande
över promemorian, att den ifrågasatta utbildningen av norska studerande
vid högskolan vore möjlig.
Norska ambassaden, som angivit de beräknade kostnaderna för ifrågavarande
utbildning av norska tandläkare vid de svenska tandläkarhögskolorna
till omkring 153 000 svenska kronor, har meddelat, att norska regeringen
för sin del fattat beslut rörande samma utbildning. Ambassaden har hemställt
om utverkande av slutligt godkännande av utbildningsplanen från
svensk sida.
I utlåtande över ambassadens framställning har lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan
i Stockholm förklarat sig villigt att anordna den föreslagna
kursen för norska studerande vid högskolan. Kollegiet har ifrågasatt, om
svenska staten borde uttaga någon ersättning, särskilt vad anginge de svårberäkneliga
omkostnaderna. Lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö
har i utlåtande över framställningen åberopat sitt förutnämnda yttrande.
Universitetskanslern har tillstyrkt, att medgivande lämnas att vid tandläkarhögskolorna
i Stockholm och Malmö mottaga de två norska extrakurserna.
Kanslern har vidare anfört, att det givetvis icke vore möjligt att
i förväg exakt beräkna storleken av den härigenom uppkommande kostnadsökningen.
Även i efterhand skulle en dylik beräkning säkerligen bli
ganska osäker, då det gällde utgifterna under omkostnadsanslaget. Jämväl
i fråga om avlöningsanslaget kunde svårigheter uppstå, om det befun
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
nits lämpligt att låta samme befattningshavare handleda såväl norska som
svenska studerande. Under sådana förhållanden syntes det vara mest praktiskt
att utgå från den i handlingarna beräknade kostnadsökningen, 153 000
kronor, vilket belopp syntes ha godtagits från norsk sida, och avstå från
den detaljerade undersökning vid varje budgetårs slut, som skulle vara erforderlig
för ett fastställande, i den mån detta kunde ske, av den faktiska
kostnadsökningen. Ersättningen syntes böra erläggas vid varje budgetårs
slut med 1/4 första året (30 studerande), 2/4 andra året (60 studerande)
och 1/4 tredje året (30 studerande). Ersättningsbeloppen syntes böra tillgodoföras
lämplig inkomsttitel i riksstaten, och medgivande borde lämnas
till överskridande i behövlig utsträckning av högskolornas avlönings- och
omkostnadsanslag. Kanslern syntes böra bemyndigas att utfärda närmare
bestämmelser angående anordnande av ifrågavarande utbildning samt bestämma,
vilka extra lärarkrafter som skulle anställas och meddela nödiga
lärarförordnanden ävensom bestämma den lärarna tillkommande ersättningen.
Anställningen borde givetvis erhålla en rent tillfällig karaktär.
Statskontoret har anfört, att med hänsyn till bristen på tandläkare inom
den svenska folktandvården och organisatoriska svårigheter vid tandläkarhögskolorna
betänkligheter i och för sig kunde möta mot att tillmötesgå
framställningen om utbildning av norska tandläkare här. Då ämbetsverket
icke ansett sig kunna bedöma, om och i vad mån norska elever kunde mottagas
utan förfång för svenska studerande, begränsade statskontoret sig till
att huvudsakligen beröra kostnads- och anslagsfrågor. Härom har ämbetsverket
anfört huvudsakligen följande:
Vad angår kostnaderna, har i ärendet förutsatts, att norska staten skulle
ersätta de direkta utgifter, som föranledas av utbildningen. Dessa bli
givetvis avsevärt mindre än de verkliga utbildningskostnaderna, vilka
— även om hänsyn icke tages till byggnadskostnader — torde uppgå till
mer än 2 500 kronor per elev och år eller till ungefär dubbelt så mycket som
enligt de i ärendet gjorda beräkningarna.
Statskontoret har icke ansett sig böra taga ställning till vilken av angivna
beräkningsgrunder som i förevarande fall bör tillämpas. Vare sig den ena
eller den andra principen väljes för beräkning av ersättningen från norska
staten synes uppenbart, att ersättningsbeloppet icke bör från början fixeras.
Det labila ekonomiska läget ävensom förhållandena vid högskolorna
— icke minst i Malmö, där verksamheten nyligen påbörjats — möjliggöra
icke ett bedömande av kostnaderna för flera år framåt. Ersättning från
norska staten bör i stället enligt statskontorets mening efter varje budgetårs
slut utgå med belopp, motsvarande de kostnader — merkostnader eller
verkliga kostnader — som uppstått under budgetåret. För vinnande av
iiverblick över förhållandena torde det vara lämpligast att av riksdagen
äskas ett särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för vissa norska
studenters undervisning vid tandläkarhögskolorna. Å detta anslag böra
ifrågavarande kostnader avföras antingen direkt, t. ex. då fråga är om avlöning
till enbart för de norska kurserna anställda lärare, eller också i efterhand
genom omföring fiir månad eller budgetår av på de norska studerandena
belöpande andel av utgifter för avlöningar, expenser, undervis
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
ningsmateriel m. m. Anslaget torde böra givas förslagsanslags karaktär.
Inflytande ersättningar synas böra tillgodoföras inkomstposten A IV 5.
Övriga diverse inkomster.
Departementschefen. På grund av krigsförhållandena har stor brist på
tandläkare uppkommit i Norge. Fördenskull har norska regeringen anhållit
om vissa andra länders medverkan för utbildning av norska tandläkare. På
norskt initiativ ha förhandlingar förts med de svenska tandläkarhögskolorna
om klinisk utbildning av 60 norska tandläkarstuderande, vilkas prekliniska
utbildning påbörjats i hemlandet. En grupp om 30 elever, vilken undervisas
läsåren 1947/49 i Norge, skulle färdigutbildas läsåren 1949/50 och
1950/51 vid tandläkarhögskolan i Malmö. En andra grupp om likaledes 30
elever skulle efter prekliniska studier i Norge läsåren 1948/50 erhålla sin
avslutande utbildning läsåret 1950/51 vid tandläkarhögskolan i Stockholm
och läsåret 1951/52 vid tandläkarhögskolan i Malmö. Lärarkollegierna vid
de svenska tandläkarhögskolorna ha ansett den ifrågasatta anordningen
möjlig om också förbunden med vissa olägenheter samt förklarat sig villiga
att medverka till åstadkommandet av den ifrågavarande utbildningen. Det
har förutsatts, att norska lärare i mån av behov skulle ställas till högskolornas
förfogande för utbildningen av de norska eleverna samt att Norge
skulle svara för kostnaderna för utbildningen. Den norska regeringen har
för sin del fattat beslut om godkännande av den framlagda planen. För
egen del anser jag vårt land böra lämna Norge den hjälp, som här ifrågasatts.
I likhet med universitetskanslern tillstyrker jag sålunda, att medgivande
lämnas till den föreslagna utbildningen av norska tandläkare vid
de svenska tandläkarhögskolorna.
Den ersättning, som norska staten förutsättes skola lämna, torde böra
avse utgifterna för undervisningen av de norska eleverna, beräknade på sätt
kommittén angivit. Dessa ha beräknats till 153 000 kronor. Det torde få
förutsättas, att norska staten är villig betala högre ersättning, om utgifterna
skulle visa sig överstiga de beräknade. Såsom statskontoret framhållit torde
därför den norska ersättningen böra inbetalas efter utgången av varje budgetår
med belopp, motsvarande utgifterna under budgetåret. I enlighet med
statskontorets förslag böra ersättningsbeloppen tillgodoföras inkomstposten
Övriga diverse inkomster.
För vinnande av överblick över kostnaderna för utbildningen torde böra
uppföras ett särskilt förslagsanslag med förut angivna rubrik, från vilket
utgifterna böra avföras på sätt statskontoret föreslagit. För nästa budgetår
torde böra anvisas ett förslagsanslag av 35 000 kronor för ändamålet.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till T andläkarhögskolorna: Utbildning av vissa norska
studerande för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag
av 35 000 kronor.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.
17
3. Organisationen av amanuenskliniker vid
tandläkarhögskolorna.
Höstterminen 1945 inrättades såsom en provisorisk anordning vid dåvarande
tandläkarinstitutet (numera tandläkarhögskolan) i Stockholm s. k.
amanuenskliniker för behandling av patienter, vilka icke lämpligen kunde
behandlas av eleverna. Vid amanuensklinikerna utövas tandvården huvudsakligen
av amanuenser vid högskolan, vilka härför erhålla viss ersättning.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1949 må amanuenskliniker inrättas
också vid tandläkarhögskolan i Malmö. Fråga har nu uppkommit
om ändrad organisation av amanuensklinikerna vid tandläkarhögskolorna.
Syftet med amanuensklinikerna har varit att säkerställa så stort patienturval,
att för undervisningen lämpliga fall alltid kunna erhållas. Innan
dessa kliniker inrättades var patienttillgången otillräcklig och hotade att
sjunka katastrofalt. En av orsakerna härtill var, att endast för undervisningen
lämpade ingrepp gjordes, vilket ofta hade till följd att vårdsökande
efter halvgjort arbete måste hänvisas att anlita privata tandläkare för avslutande
behandling. Vidare hände ofta att vårdsökande efter långa väntetider
och kanske flera besök och förberedande undersökningar måste avvisas,
enär de icke utgjorde lämpliga undervisningsfall. Institutet kom härigenom
så småningom i misskredit hos klientelet.
I skrivelse den 14 april 1948 har Sveriges tandläkarförbund anhållit, att
det till lärare för tjänstgöring vid amanuensklinik utgående arvodet, vilket
nu är bestämt till högst 8 kronor för arbetstimme, måtte från och med
höstterminen 1948 utgå med 11 kronor 50 öre för timme jämte rörligt
tillägg därå enligt för statstjänstemän vid varje tidpunkt gällande grunder.
Förbundet har bland annat anfört:
Enligt propositionen 1945: 221 har Kungl. Maj:t godtagit av förbundet
tillämpade normer för bestämmande av arvode åt timavlönade tandläkare,
såvitt avser de vid blind- och dövstumskolorna tjänstgörande tandläkarna.
Mot detta Kungl. Maj:ts ställningstagande har riksdagen icke haft något
att erinra. Då tandvården vid amanuensklinikerna är av samma art som
all annan i offentlig regi utövad tandvård, kan förbundet icke finna någon
rimlig anledning för att arvodet till tandläkarna vid amanuensklinikerna
skall sättas lägre än dessa arvoden, vilka i Stockholm utgöra 11 kronor 50
öre per timme. Med hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som skett
sedan dessa arvoden godkänts, har förbundet vid förhandlingar rörande
tandläkartjänster av nu ifrågavarande omfattning hävdat, att befattningshavarna
skola erhålla kompensation härför med rörligt tillägg.
I yttrande den 28 oktober 1948 över tandläkarförbundets framställning
har lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm under åberopande
av en ingående utredning i ämnet föreslagit en definitiv reglering av ama2
— Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sand. Nr 02.
18
Kungl. Majds ''proposition nr 92.
nuensklinikernas organisation. Inledningsvis har kollegiet berört amanuensklinikernas
tillkomst, varom må nämnas bland annat:
Förslag om inrättande av amanuenskliniker framlades av tandläkarinstitutet
år 1945. I första hand räknade man med att tandvården på amanuensklinikerna
för de patienter, som icke kunde omhändertagas av kandidaterna,
skulle ombesörjas av högskolans amanuenser. Dessa, i regel relativt
nyutexaminerade tandläkare, hade i egenskap av amanuenser en daglig
tjänstgöringsskyldighet av 3 timmar. Om en amanuens ej kunde beredas
arbete och inkomster vid högskolan under återstående del av dagen, måste
han antingen söka anställning som assistent hos annan tandläkare eller
sätta upp egen praktik, vilket senare medförde dryga omkostnader för utrustning
av en klinik, som på grund av amanuenstjänstgöringen ej kunde
effektivt utnyttjas. Amanuenserna vore därför i regel villiga att under den
del av dagen, som ej toges i anspråk av deras amanuenstjänst, mot skälig
ersättning utöva tandvård för institutets räkning. I vissa fall gällde detta
även assistenter och avdelningstandläkare. Ersättningen borde, framhölls i
1945 års skrivelse, icke sättas lägre än till 8 kronor i timmen; frågan om
ersättningens storlek borde framdeles omprövas. Med den föreslagna timersättningen
beräknades för verksamheten på amanuenskliniken vissa underskott
uppkomma, vilka borde täckas av högskolans övriga inkomster
av patientavgifter.
I yttrande över framställningen framhöll statskontoret, att goda skäl
syntes ha förebragts för den ifrågasatta utvidgningen av verksamheten vid
tandläkarinstitutet. Statskontoret ifrågasatte, om icke ersättningen åt amanuenserna
borde bestämmas enligt samma principer som fastställts beträffande
avlöning åt distriktstandläkare vid folktandvården.
Kungl. Maj:t medgav den 29 juni 1945 med stöd av medgivande som
lämnats av 1944 års riksdag (propositionen nr 194, skrivelse nr 3G7), att tills
vidare under budgetåret 1945/46 tandvård åt patienter vid högskolan finge
i den omfattning och under de villkor, som lärarrådet funne skäl bestämma,
meddelas jämväl av annan lärare vid högskolan än laborator, samt att
till lärare, som utförde dylik tandvård, finge utgå ersättning därför, beräknad
efter 8 kronor för arbetstimme, att bestridas av inkomsterna från
ifrågavarande tandvårdsutövning i den mån dessa lämnade tillgång därtill.
I den mån ersättningsbeloppen överstege nämnda inkomster skulle de förskotteras
av högskolans övriga inkomster av patientavgifter; och förklarade
Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut rörande det slutliga bestridandet
av sålunda förskotterade medel.
Dessa bestämmelser ha sedermera fått fortsatt giltighet tills vidare.
I utredningen har vidare lämnats vissa uppgifter om den hittillsvarande
verksamheten på amanuensklinikerna. Härav inhämtas
bland annat:
Med stöd av Kungl. Maj:ts medgivanden ha sedan höstterminen 1945
amanuenskliniker varit anordnade vid vissa av högskolans avdelningar.
Under budgetåret 1947/48 ha vid amanuenskliniker på avdelningarna för
karieslära, tandkirurgi och dental ortopedi tjänstgjort tillhopa 11 amanuenser
under sammanlagt 8 383 tjänstgöringstimmar. Utgifterna vid amanuensklinikerna
ha utgjort 94 081 kronor (varav arvoden och semesterersättningar
70 537 kronor) och inkomsterna 84 935 kronor. Varje amanuens hade
alltså åt högskolan arbetat in i genomsnitt 7 721 kronor medan utgifterna
per amanuens uppgått till i medeltal 8 552 kronor.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
Ett underskott av inalles 9 145 kronor hade uppstått. Genomsnittligt har
högskolans nettoutgift under nämnda budgetår utgjort 831 kronor per
amanuens samt antalet arbetstimmar 762 per amanuens. Den ersättning
varje amanuens uppburit hade i genomsnitt uppgått till 6 412 kronor. Lägges
till sistnämnda belopp amanuensarvodet, 4 032 kronor, har årsinkomsten
i genomsnitt för varje amanuens utgjort 10 444 kronor.
För budgetåret 1947/48 redovisas högskolans inkomster av patientavgifter
— efter avdrag av den del, som tillkommer de behandlande kandidaterna
såsom gottgörelse för tillhandahållet materiel m. m. — med
214 336 kronor. Avdrages härifrån för amanuensklinikerna 94 081 kronor,
bli nettoinkomsterna 120 255 kronor. I fortsättningen torde nettoinkomsterna
komma att minskas, främst på grund av den av statsmakterna godtagna
principen, att kandidaternas kostnader för förbrukningsinstrument
och -materiel skola bestridas ur patientinkomsterna. För budgetåret 1948/49
beräknas sålunda nettoinkomsterna allenast till 37 000 kronor trots vissa
taxehöjningar.
De vid amanuensklinikerna tjänstgörande lärarna ha hittills arbetat utan
effektiv hjälp av tandsköterska och tekniskt biträde.
Beträffande betydelsen av amanuensklinikerna har lärarkollegiet
anfört i huvudsak:
Syftet med amanuensklinikerna är att säkerställa tillgången på patienter
vid högskolan. För en effektiv undervisning är en stor patienttillströmning,
som möjliggör ett strängt urval, nödvändig. En sådan tillströmning kan påräknas
endast om patienter mottagas till behandling i en avsevärt större
omfattning än som svarar mot undervisningens omedelbara behov. Härtill
kommer, att ett stort antal för undervisningen behövliga fall icke lämpa
sig för att i sin helhet eller alls omhändertagas av de studerande. I stor
utsträckning äro exempelvis patienter, som äro i behov av en mera omfattande
tandvård, av intresse för undervisningen endast i ett eller annat avseende.
För att nyttiggöra dylika fall kräves därjämte ofta en förberedande
eller avslutande behandling, som av olika skäl icke bör eller kan uppdragas
åt de studerande. Överhuvud är det nödvändigt tillse, att en patients tandvård
vid högskolan sker i en ej endast ur undervisningens utan även ur
patientens synpunkter tillfredsställande ordning och omfattning.
De numera vunna erfarenheterna om amanuensklinikerna bekräfta till
fullo riktigheten av den uppfattning av läget, som låg till grund för 1945
års framställning. Och de förhoppningar, som knötos till förslaget, ha mer
än infriats, trots att dessa kliniker haft för liten kapacitet. Patienttillgången
vid högskolan har i hög grad ökat och därmed har eu tidigare synnerligen
hotande brist på för undervisningen lämpade behandlingsfall av olika slag
i huvudsak bortfallit. Värdet av ifrågavarande kliniker har särskilt starkt
framträtt under innevarande läsår. Sedan tandläkarförbundet framställt
sina krav om ökade arvoden till tandläkarna å dessa kliniker, har i avvaktan
på en ur förbundets synpunkter tillfredsställande lösning verksamheten
därstädes nedgått i mycket hög grad. Följderna därav ha redan visat
sig i form av en svår stagnation på motttagningsavdelningen och överhuvud
ökade svårigheter för omhändertagande av de för undervisningen värdefulla
fallen. Ftt nedläggande av klinikerna eller en fortsatt begränsning av
deras verksamhet till omfattningen för dagen skulle utan tvivel få allvarliga
konsekvenser.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
Kollegiet har erinrat om att amanuensklinikernas nuvarande organisation
vore ett provisorium i avvaktan på närmare erfarenheter. Sedan dylika
numera vunnits och då enbart en arvodesreglering icke skulle innebära en
rationell lösning, har kollegiet funnit en definitiv reglering
böra övervägas. En snar reglering tvingade sig fram jämväl med hänsyn
till att Stockholms stad inom en mycket nära framtid komme att organisera
sin folktandvård genom inrättande av ett stort antal statsbidragsberättigade
kliniker i olika delar av staden. För att icke förlora sitt för undervisningen
nödvändiga klientel måste högskolan kunna bjuda folktandvårdsklinikerna
konkurrens. Detta borde ske genom att vid högskolan organiserades
en tandvård, som motsvarade folktandvårdens. Till stöd för denna
mening har lärarkollegiet anfört bland annat:
Ett tillfredsställande urval kan då säkerställas av olika tandvårdsfall
bland ett klientel, som i regel har möjlighet att betala för den givna behandlingen.
Om taxorna för kandidaternas mtientbehandling avpassas på
ett lämpligt sätt, lärer högskolan med de behandlingsresurser, den i jämförelse
med folktandvårdsklinikerna förfogar över, bli fullt konkurrenskraftig.
Patientavgifterna kunna, i varje fall så länge nuvarande taxor tillämpas,
täcka ej blott samtliga kostnader för förbrukningsmateriel m. m. för
kandidaternas tandvårdsutövning utan även större delen av utgifterna för
materiel och arvoden vid amanuensklinikerna. (För närvarande kan dock
ej tillförlitligt bedömas, vilken inverkan på patienttaxorna som blir följden
av att folktandvård för vuxna genomföres i Stockholm.) Kostnaden
för statsbidrag till de kommunala folktandvårdskliniker, som skulle ha erfordrats,
därest högskolans patientbehandling icke funnes, skulle enligt kollegiets
bedömande ha blivit högre än statens utgifter för upprätthållande
av fast organiserade amanuenskliniker vid högskolan. Härtill kommer, att
en sådan tandvårdsutövning ger de bästa förutsättningarna för en god
tandläkarutbildning vid högskolan.
För lösande av spörsmålet om ersättningen åt tandläkarn
a på amanuensklinikerna har lärarkollegiet ansett statskontorets förutnämnda
uppslag om tillämpning av avlöningsprinciperna för distriktstandläkare
vid folktandvården böra genomföras. Beträffande dessa avlöningsprinciper
har kollegiet anfört huvudsakligen följande:
Enligt kungörelsen 1938: 358 angående statsbidrag till folktandvård skall
distriktstandläkare för år åtnjuta antingen en lön av minst 7 800 kronor
eller en lön av minst 7 200 kronor jämte andel, ej understigande 10 procent,
av inflytande taxeavgifter. Därjämte utgå tre ålderstillägg ä 500
kronor. Tjänstgöringsskyldigheten omfattar minst 1 900 timmar årligen,
varav i regel minst 1 000 timmar skola ägnas barntandvård. Vid varje
distriktstandpoliklinik skall finnas minst en tandsköterska. Statsbidrag utgår
till utrustning och avlöningar m. m.
Till närmare reglering av folktandvårdsorganisationen ha vissa avtal hittills
träffats mellan, bland andra, landstingsförbundet och Göteborgs stad
å ena sidan och Sveriges tandläkarförbund å den andra. Något avtal beträffande
Stockholm finnes däremot ännu icke.
. Enligt det för landstingen gällande avtalet äro distriktstandläkare, som
ej sysselsättas med enbart barntandvård, placerade i lönegrad Ca 24 i sta
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
tens löneplansförordning. Utöver lön utbetalas tantiem, motsvarande 12
procent å inarbetat belopp med tillämpning av folktandvårdstaxan för de
tandläkare, som utöva tandvård endast å vuxna patienter, och 25 procent
för dem, som minst 1 000 timmar årligen utöva tandvård å barn. Tantiemet
ökas med 2,r> respektive 5 procent efter 12 års tjänstgöring.
Enligt Göteborgsavtalet iiro de tandläkare, som motsvara landstingens
distriktstandläkare, placerade i lönegrad Ca 27, varjämte de åtnjuta tantiem
enligt i huvudsak samma grunder som landstingens tandläkare, dock med
den skillnaden att de tillerkännas rörligt tillägg med för närvarande 12 procent
å tantiem intill ett belopp av 2 820 kronor för år i begynnelselöneklassen.
Tantiemet exklusive rörligt tillägg beräknas i genomsnitt uppgå
till 3 740 kronor för tandläkare och år. En tjänstgöringsskyldighet av 1 820
timmar om året gäller enligt avtalet för dessa tandläkare.
Vid tillämpning av avlöningsgrunderna för distriktstandläkare på tandläkarna
vid amanuensklinikerna borde enligt lärarkollegiets mening ersättningen
för tjänstgöring på amanuensklinikerna särskiljas från avlöningen
för undervisning vid tandläkarhögskolan:
Vid organiserandet av tandläkarhögskolans verksamhet för folktandvård
(amanuensklinikerna) måste beaktas, att de å dessa kliniker arbetande
tandläkarna (d. v. s. vid högskolan anställda amanuenser och i den mån
så prövas lämpligt även assistenter) i första hand äro att betrakta såsom
lärare vid högskolan. De måste sålunda utväljas och anställas med hänsyn
främst till undervisningens krav.
Till amanuenstjänsterna böra som regel sökas relativt unga och nyexaminerade
tandläkare med håg för undervisning och forskning. För att möjliggöra
en god rekrytering till de högre befattningarna böra de lägre tjänsterna
icke innehavas av en och samma person under en längre följd av år.
Antingen böra sålunda ifrågavarande befattningshavare i mån av att högre
tjänster bli lediga befordras inom tandläkarhögskolorna eller ock böra de
efter ett antal år övergå till annan tand vårds verksamhet. De amanuens(oeh
eventuellt andra) befattningar, vilkas innehavare jämväl utöva tandvård
å amanuensklinikerna, böra sålunda icke förenas med sådana förmåner
för den sammanlagda verksamheten, att deras karaktär av passage- och utbildningsplatser
upphäves. Därjämte bör tillfälle finnas till ytterligare fortbildning
och till vetenskaplig meritering, varför tjänstgöring på amanuensklinik
icke bör vara obligatoriskt förenad med innehavet av lärarbefattning.
Lärarbefattningarna böra alltjämt vara förenade med arvoden enligt
för sådana tjänster gällande grunder under det att ersättningarna för tandvårdsutövning
å amanuensklinik i princip böra bestämmas så, att de bli
proportionella mot inom folktandvården utgående avlöning till distriktstandläkare
med full tjänstgöring. Tänkbart vore visserligen, att för de sammanlagda
uppgifterna såsom lärare och tandvårdsutövare bestämdes en gemensam
ersättning, motsvarande vad en distriktstandläkare erhåller i avlöning.
Detta skulle emellertid innebära, antingen att den på lärarverksamheten
belöpande delen därav väsentligt överstege de med övriga amanuensoch
assistentbefattningar vid de akademiska läroanstalterna förenade löneförmånerna,
eller att ersättningarna för tandvårdsutövningen bleve relativt
sett avsevärt högre än avlöningsförmånerna inom folktandvården i övrigt.
En dylik avvägning synes icke kunna godtagas ur statens synpunkter.
Ett åtskiljande av de två arbetsuppgifterna synes däremot icke böra
hindra att en lärare, som i lärartjänst och genom tandvårdsutövning ä
22
Kungl. May.ts proposition nr 92.
amanuensklinik fullgör visst minimiantal tjänstgöringstimmar under ett år
berättigas till s. k. sociala förmåner samt vid övergång till likvärdig eller
lägre lönegradsplacerad tjänst får tillgodoräkna sig tjänstgöring av sådan
minimiomfattning för inplacering i löneklass och tjänstårsberäkning för
pension.
Med utgångspunkt i förhållandena vid folktandvården i Göteborg har
lärarkollegiet framlagt följande förslag till ersättning åt
tandläkare vid amanuenskliniker:
Beträffande ersättning för tjänstgöring å amanuensklinik synes det lämpligt
att utgå från de grunder, som enligt vad förut anförts gälla för folktandvården
i Göteborg. Nuvarande avlöning för en i Stockholm stationerad
statlig tjänsteman i lönegrad Ca 27 löneklass 27 uppgår till 13 428 kronor
för år. Lägges härtill det för en folktandvårdstandläkare i Göteborg i genomsnitt
utgående tantiemet av 3 740 kronor samt rörligt tillägg, beräknat
å högst 2 820 kronor därav, blir totalinkomsten 17 506 kronor eller avrundat
17 500 kronor.
Tjänstgöringsskyldigheten för högskolans amanuenser och assistenter utgör
3 timmar om dagen och antalet tjänstgöringsdagar om året kan uppskattas
till 225, varför antalet tjänstgöringstimmar utgör omkring 675 för
år. För tjänstgöring å amanuensklinik skulle sålunda, om man såsom i
Göteborg räknar med en total arbetstid av 1 820 timmar om året, återstå
omkring 1 145 timmar, motsvarande cirka 63 procent av hela tjänstgöringstiden.
Å sistnämnda timmar belöper av den ovannämnda totalinkomsten av
tandvården bör tantiem utgå, som i princip bör beräknas på den inkomst,
som inflyter genom lärarens-tandläkarens arbete. I Göteborg bär tantiemet
i genomsnitt för år och med 1 820 timmars minimitjänstgöring beräknats
till 3 740 kronor exklusive rörligt tillägg. Vid tandläkarhögskolan, där omfattningen
av tandvårdsverksamheten något begränsas av de särskilda förhållandena
vid en utbildningsanstalt, torde man böra räkna med ett tantiem
av 15 procent å patientavgifterna och att inkomsten därav vid en tandvårdsutövning
av 1 145 timmar som regel icke kommer att överstiga ett
årligt belopp av omkring 2 000 kronor.
I detta sammanhang måste uppmärksammas de särskilda förhållandena
vid vissa avdelningar. På barntandvårdsavdelningen sker tandvården utan
kostnad för patienterna. Inrättande av en amanuensklinik vid denna avdelning
skulle därför draga med sig betydande kostnader för högskolan och
bör alltså icke för närvarande ifrågasättas. För övrigt torde frågan om barntandvårdens
ordnande i Stockholm bli föremål för utredning. I fråga om
avdelningen för pulpa- och rotbehandling gäller, att av olika skäl avgifternas
belopp icke tillnärmelsevis svara mot den tid, behandlingarna kräva.
Ä andra sidan är en amanuensklinik vid denna avdelning mycket behövlig.
För att skapa förutsättningar för en effektivt verkande amanuensklinik vid
avdelningen bör en formell debitering av avgifter ske. Tantiemet bör utgå
å de sålunda beräknade inkomsterna. Förvaltningsnämnden bör bemyndigas
att fastställa dylika nominella taxor. Tantiemkostnaderna böra bestridas
på samma sätt som vid övriga amanuenskliniker. Vid avdelningen för tandkirurgi
äro förhållandena i viss mån desamma, men såvitt nu kan bedömas
1 145 X 17 500
11 010 kronor. Liksom i folk -
17 500 kronor i runt tal
1 820
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.
torde en effektiv amanuensklinik kunna inrättas vid avdelningen utan särskild
tantiemberäkning.
Därest tantiemen bestämmas enligt nämnda grunder, torde de komma att
stå i proportionell överensstämmelse med de till folktandvårdstandläkarna
1 Göteborg utgående tantiemen. Av förutnämnda ersättning för tandvårdsutövning
å It 010 kronor skulle sålunda 9 010 kronor utgöra arvode och
2 000 kronor det belopp, vartill ett efter 15 procent beräknat tantiem uppskättäs
För
en amanuens respektive en assistent, som vid högskolan fullgör
lärartjänst och tandvårdsutövning under sammanlagt 1 820 timmar om
året, skulle sålunda inkomsterna härifrån uppgå till följande belopp, nämligen
amanuens
assistent
lärararvode....................... 4 032 5 484
tandvårdsutövning, arvode........... 9 010 13 042 0 010
tantiem, beräknat belopp.............- 000_
Summa kronor 15 042
14 494
2 000
16 494
Därjämte böra ifrågavarande lärare, därest de i sin lärartjänst och genom
tandvårdsutövning å amanuensklinik fullgöra minst visst antal tjänstgöringstimmar
under ett år, vara berättigade till de särskilda sociala förmaner
i form av bland annat avlöning under sjukdom, som enligt statens avlöningsreglemente
tillkomma innehavare av lönegradsplacerade tjänster.
Lärarkollegiet förordar, att minimitjänstgöringen fastställes till 1 820 timmar
och att läraren-tandläkaren i förevarande avseende anses såsom extraordinarie
tjänsteman, tillhörande löneklass 27.
Vid bifall till lärarkollegiets förslag blir den sammanlagda årsinkomsten
för en amanuens vid högskolan, vilken jämväl bestrider full tjänstgöring
å amanuensklinik, lägre än den inkomst lian skulle uppburit, om hela hans
verksamhet bestått i tandvårdsutövning i folktandvårdens tjänst. För en
assistent blir skillnaden väsentligt mindre. Lärarkollegiet har emellertid
ansett, att de unga relativt nyutexaminerade lärare, som avse att för framtiden
ägna sig åt undervisning och forskning, skola finna det förenligt med
sina intressen att mot de förordade ersättningarna få hela sin verksamhet
förlagd till högskolan och sålunda för sin utkomst under tiden för sin fortbildning
icke vara hänvisade till att öppna egen praktik eller taga anställning
utom högskolan.
Beträffande antalet tandläkare på amanuensklinikerna och
partiell tjänstgöring har lärarkollegiet anfört:
Ur högskolans synpunkt är det önskvärt med så fast organiserade amanuenskliniker
som möjligt. Antalet lärarbefattningar, vilkas innehavare må
utöva full tandvårdsverksamhet och därigenom tillförsäkras vissa sociala
förmåner, bör därför avpassas efter den omfattning, amanuensklinikerna
anses böra ha med hänsyn till tandläkarutbildningens behov. Lärarkollegiet
beräknar det lämpliga antalet dylika tjänster till för närvarande onikring
12. 1 avvaktan på närmare erfarenheter synes det emellertid lämpligt
att framgå med försiktighet. Härtill kommer, att åtskilliga amanuenser och
assistenter icke torde vilja binda sig för en så omfattande tjänstgöring som
under 1 820 timmar. För närvarande synes därför antalet lärare med full
tandvårdsutövning och därmed rätt till sociala förmåner böra begränsas till
24
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.
högst 8. Lärarkollegiet bör alltså erhålla medgivande att tillerkänna intill
8 amanuenser och assistenter, som förbinda sig att jämte sin lärartjänst
utöva tandvård å amanuensklinik under minst 1 145 timmar för år räknat,
en sammanlagd ersättning härför för amanuens med 13 042 kronor jämte
tantiem efter 15 procent enligt vad ovan anförts samt för assistent med
14 494 kronor jämte tantiem efter nyss angiven grund. Dessa lärare böra
därutöver äga åtnjuta de övriga förmåner, som angivits i det föregående.
I mån av behov böra därjämte sådana amanuenser och assistenter, som
under mindre antal timmar om året än 1 145 önska utöva tandvård å amanuensklinik,
kunna av lärarkollegiet tillerkännas timersättning jämte 15
procents tantiem. Den på tandvårdsutövning belöpande delen av ersättningen
åt lärare, som bestrider full tjänstgöring på amanuensklinik, utgör
utslaget per timme enligt det nyss föreslagna (9 010 : 1 145 =) 7 kronor 87
öre. Med hänsyn bland annat till att partiell tjänstgöring icke avses berättiga
till de sociala förmånerna synes timarvodet vid sådan tjänstgöring
lämpligen kunna bestämmas till 8 kronor 25 öre, vartill kommer tantiem
efter 15 procent och semesterersättning enligt lag.
Lärarkollegiet har även föreslagit anställande av tandsköterskor
och föreståndare för tandvården på amanuensklinikerna, därvid kollegiet
i huvudsak yttrat:
Amanuensklinikerna sakna nu effektiv biträdeshjälp. Endast i mån av
att övriga göromål så tillåtit ha tillgängliga tandsköterskor (i första hand
tandsköterskeelever) kunnat avdelas för assistans å dessa kliniker. För arbeten,
som erfordra hjälp av tekniker, ha för avsevärda kostnader måst
anlitas privatpraktiserande tandtekniker. En effektiv och ekonomiskt organiserad
amanuensklinik kan icke uppehållas utan hjälp av tillräckligt antal
sköterskor och tandtekniker. Större delen av utgifterna för dylika hjälpkrafter
utöver de tandsköterskeelever, vilka redan nu kunna ställas till förfogande
för ändamålet, skulle emellertid komma att täckas av ökade inkomster
vid klinikerna. En tillfredsställande assistans åt de tandvårdsutövande
lärarna skulle sålunda medföra en avsevärt ökad arbetskapacitet,
och tillgång på tandteknikerhjälp inom högskolan för ifrågavarande arbeten
skulle icke oväsentligt förbilliga driftskostnaderna för klinikerna. I detta
sammanhang erinras om att inom folktandvården varje tandläkare har en
heltidsanställd tandsköterska till sin hjälp. För en framtida definitiv organisation
finner lärarkollegiet behövligt, att en tandsköterska i avdelningstandsköterskas
ställning och ett tillräckligt antal tandsköterskor anställas
för amanuensklinikerna. Avdelningstandsköterskans uppgift skulle vara,
förutom att assistera vid behandlingarna, att i samråd med instruktionssköterskan
för elevutbildningen leda och organisera sköterskehjälpen å
amanuensklinikerna. Även i fortsättningen synes i lämplig utsträckning
tandsköterskeelever böra utnyttjas å dessa kliniker. Liksom ifråga om tandläkarna
anser sig lärarkollegiet emellertid böra framgå med försiktighet
och avvakta närmare erfarenheter. Kollegiet begränsar sig därför för nävarande
till att föreslå, att en avdelningstandsköterska och tre tandsköterskor
må anställas med avlöning enligt lönegrad It respektive 10. Kostnaderna
härför uppgå inklusive nu utgående rörligt tillägg till omkring 24 000
kronor. Vidare bör en tandtekniker med avlöning enligt lönegrad 18 anställas
för en årskostnad av omkring 8 300 kronor. Tillhopa skulle sålunda
årskostnaderna för ifrågavarande biträdeshjälp stiga till omkring 32 000
kronor.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
Med den utvidgade verksamhet och fastare organisation, som amanuensklinikerna
föreslagits skola få, följer också behovet av en föreståndare, som
skall svara för driften och administrationen. Med hänsyn till önskvärdheten
av att lärarkollegiet i sig inrymmer denna föreståndare, bör till befattningen
helst utses en av högskolans professorer. Eventuellt bör någon
av dess laboratorer kunna ifrågakomma, men denna bör i så fall givas rätt
deltaga i lärarkollegiets överläggningar i ärenden rörande amanuensklinikerna.
Till föreståndaren bör utgå ett arvode av 1 500 kronor för år. Som
jämförelse kan nämnas, att inom landstingen tandläkare, som är föreståndare
för distriktstandpoliklinik, åtnjuter ett årligt arvode härför av 900
kronor, om högst tre tandläkare äro anställda vid polikliniken, samt 200
kronor för varje ytterligare tandläkare.
Lärarkollegiet har härefter behandlat frågan om de ekonomiska
konsekvenserna av kollegiets förslag och därom anfört i huvudsak:
För en genomsnittlig arbetstid av 1 145 timmar skulle under budgetåret
1947/48 arvodena (inklusive semesterersättningar) per amanuens ha uppgått
till omkring 9 630 kronor. Kollegiet har i det föregående beräknat, att
en amanuens skulle för 1 145 timmars tandvårdsutövning å amanuensklinik
uppbära i ersättning och tantiem sammanlagt 11 010 kronor, vilket innebär
en beräknad merkostnad i förhållande till vad som för närvarande gäller
av (11 010 — 9 630 =) 1 380 kronor. Därest de sålunda föreslagna ersättningsgrunderna
hade tillämpats under budgetåret 1947/48, hade för en
genomsnittlig arbetstid av 1 145 timmar underskottet stigit till omkring
(1 250 + 1 380 =) 2 630 kronor eller avrundat 2 600 kronor per amanuens.
I det föregående har lärarkollegiet vidare räknat med ett framtida behov
av cirka 12 å amanuensklinikerna under 1 145 timmar om året tjänstgörande
tandläkare. Med en sådan omfattning av verksamheten skulle det
årliga underskottet — under förutsättning av tillräcklig patienttillströmning
och i huvudsak oförändrade taxor — stiga till ett beräknat belopp av
omkring 31 000 kronor. Härtill komma emellertid utgifterna för föreståndare
och för assistans åt tandläkarna samt tandteknikerhjälp. Kostnaderna
för den föreslagna begränsade organisationen härutinnan ha beräknats till
i runt tal 34 000 kronor för år. Det har därvid förutsatts, att framdeles
antalet biträden ej oväsentligt utökas. Då emellertid anställandet av tandsköterskor
och tandtekniker kommer att i hög grad effektivisera arbetet å
amanuensklinikerna, torde även vid en fullt utbyggd organisation nettoutgiftsökningen
för biträdeshjälpen komma att begränsa sig till i runt tal
35 000 kronor.
Med angivna utgångspunkter skulle sålunda det årliga underskottet av
verksamheten å amanuensklinikerna kunna approximativt uppskattas till
omkring 66 000 kronor. De gjorda beräkningarna måste betraktas såsom
icke exakta.
Till jämförelse må nämnas, att den tandvårdsutövning, som sker vid högskolan
genom kandidaternas försorg, kan beräknas motsvara omkring 15
folkt and vårdst andläkares. Tandvårdsutövningen å amanuensklinikerna ökar
nämnda tal väsentligt. Därest högskolan ej funnes, skulle sålunda, sedan
folktandvårdsorganisationen i Stockholm fullt utbyggts, statens merkostnad
för bidrag till uppehållande av denna organisation bli avsevärt mycket
större än det nu beräknade underskottet ä verksamheten vid högskolans
amanuenskliniker.
Det underskott, som uppstår för amanuensklinikerna, synes i första hand
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
liksom för närvarande böra gäldas ur högskolans övriga inkomster av
patientavgifter. Dessa inkomster kunna för budgetåret 1948/49, bortsett
från beräknad förlust å de nuvarande amanuensklinikerna, approximativt
beräknas till 46 000 kronor. Vad som icke kan täckas av patientavgifter,
torde böra bestridas ur ett för ändamålet särskilt beviljat anslag, förslagsvis
benämnt Vissa utgifter för amanuensklinikerna. Anslaget torde böra få förslagsanslags
natur och för budgetåret 1949/50 beräknas till 20 000 kronor.
Den fastare organisation av amanuensklinikerna, som sålunda föreslås,
torde böra genomföras successivt från och med budgetåret 1949/50.
Vad budgetåret 1948/49 beträffar vill lärarkollegiet föreslå, att medgivande
så skyndsamt som möjligt lämnas dels att till lärare, som är verksam
å amanuensklinik, må utbetalas, förutom en timersättning av 8 kronor 25
öre, tantiem i enlighet med vad härförut förordats, räknat från den 1 juli
1948, dels ock att i mån av behov högst 1 avdelningstandsköterska och
3 tandsköterskor måtte få anställas för assistans åt tandläkare vid klinikerna,
dock endast i den mån de vid högskolan inflytande patientavgifterna
förslå till bestridande av samtliga utgifter för verksamheten å klinikerna.
Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Malmö har yttrat, att till lärare,
som utöva tandvård vid högskolans amanuenskliniker, borde utgå ersättning
enligt de av lärarkollegiet vid Stockholms-högskolan för denna
läroanstalts vidkommande föreslagna grunderna. I avsaknad av erfarenhet
kunde Malmö-kollegiet icke bedöma behovet av biträdespersonal eller driftkostnadernas
storlek. Kollegiet funne det för närvarande icke vara nödvändigt,
att en föreståndare med visst arvode anställdes. Det syntes lämpligare,
att någon av laboratorerna, med befrielse från denne åvilande skyldighet
att utöva tandvårdande verksamhet, förordnades att förestå amanuensklinikerna.
Sveriges tandläkarförbund har i huvudsak ställt sig avvisande till lärarkollegiernas
förslag. Förbundet har sålunda ansett heltidstjänstgörande
lärare-tandläkare böra — liksom flertalet skoltandläkare — erhålla arvode
motsvarande lön enligt 27 löneklassen, vilket arvode skulle avse såväl lärartjänstgöringen
som 675 timmars årlig tjänstgöring på amanuensklinik. Arvode
för deltidstjänstgöring och arvode för budgetåret 1948/49 borde enligt
förbundets mening utgå med högre belopp än lärarkollegierna föreslagit.
Förbundet har avstyrkt införande av tantiem. Av förbundets yttrande
inhämtas bland annat:
Den föreslagna arbetstiden, 675 timmar lärartjänstgöring jämte 1 145
timmar tandvårdsutövning eller sammanlagt 1 820 timmar per år, finner
förbundet alltför lång för att ifrågavarande tjänster skola kunna fylla sitt
syfte att vara rekryterings- och passagetjänster. För att innehavarna skola
kunna meritera sig för fortsatt lärarkarriär fordras, att de ägna avsevärd
tid åt egen fortbildning samt åt vetenskapligt arbete och forskning. Med
den långa tjänstgöringstid, som lärarkollegiet föreslagit, torde detta vara
omöjligt. De som verkligen ha intresse för att ägna sig åt hirarbanan
komma därför sannolikt hellre att antingen söka en timavlönad tjänst å
amanuensklinikerna eller i privatpraktik såsom assistent skaffa en utfyllnad
av det alltför låga amanuens- och assistentarvodet. Ingen av tandläkarna
vid amanuensklinikerna i Stockholm har hittills uppnått tillnärmelsevis så
27
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.
lång tjänstgöringstid som kollegiet föreslagit. Förbundet får därför bestämt
avstyrka, att heltidstjänster inrättas med den föreslagna langa tjänstgöringsskyldigheten.
„ . ... , ,, i
Då förbundet emellertid finner den princip, kollegiets förslag ger uttryck
åt, riktig och ändamålsenlig, får förbundet föreslå inrättande av heltidstjänster
med mindre tjänstgöringsskyldighet. Enligt kollegiet kan antalet
tjänstgöringsdagar för högskolans amanuenser och assistenter uppskattas
till 225 per år. En enligt förbundets åsikt lämplig heltidstjänst skulle erhållas
om den med amanuenstjänstgöringen förbundna tjänstgöringsskyldigheten,
3 timmar per dag under terminens arbetsdagar, iörbundes med
lika lång tjänstgöringsskyldighet å amanuenskliniken. Den sammanlagda
årliga arbetstiden skulle härigenom uppgå till cirka 1 350 timmar, vangenom
denna kombinerade tjänst skulle bli ungefärligen jämförbar med skoltandläkartjänsterna
i landet, vilka i regel omfatta cirka 1 300 timmar ai ig
tjänstgöring och ferier under skolans ferier. Dessa tjänster, som icke^ aro
förenade med rätt till tantiem, äro placerade i 27 lönegraden, vilket a o-ort
innebär en avlöning inklusive nu utgående rörligt tillägg av 13 428 kronor
^Förbundet föreslår därför, att vid tandläkarhögskolorna tjänster inrättas
_ i Stockholm i enlighet med lärarkollegiets förslag tills vidare atta
öppna för vid högskolan tjänstgörande amanuenser och assistenter och
förenade med ett årligt arvode inklusive utgående amanuensarvode motsvarande
avlöningen i 27 löneklassen samt med skyldighet att vid sidan av
lärartjänstgöringen under högskolans arbetsdagar utöva tandvård a amanuensklinik
under 675 timmar årligen (motsvarande tre timmars daglig
tjänstgöring). Dessa tjänster böra, såsom lärarkollegiet föreslagit, aven medföra
rätt till s. k. sociala förmåner beräknade enligt 27 löneklassen samt
rätt för innehavarna att för inplacering i löneklass och vid tjänsteårs be r ä k -ning för pension vid efterföljande statlig eller kommunal anställning fa tillgodoräkna
sig dylik tjänstgöring. . ,
Förbundet vill bestämt avstyrka, att ersättningen till nagon del tar formen
av tantiem. De på amanuensklinikerna utförda arbetena äro ottast
av tidskrävande eller mera komplicerad art och enligt förbundets asikt
bör för dylika arbeten någon form av tantiemberäkning av principiella skal
icke förekomma. Inom folktandvården utgår tantiem icke for barntandvard,
som till viss grad kan jämföras med här ifrågavarande verksamhet.
Att begränsa kretsen ur vilken föreståndaren skak tagas till proiessorerna
eller laboratorerna anser förbundet mindre lämpligt. Dels torde dessa
i regel icke önska åtaga sig uppdraget på grund av redan förut alltför stor
arbetsbörda, dels torde befattningen som föreståndare icke krava vetenskaplig
kompetens utan fastmera stor allmänpraktisk erfarenhet. I regel
synes ”därför någon avdelningstandläkare böra utses.
Ett sammanförande av de olika underavdelningarnas amanuensklmiker
till större enheter skulle medföra väsentliga fördelar såväl ur administrativ
synpunkt som till följd av ett effektivare utnyttjande av hjälpkraft ernås
arbetstid. Därjämte måste det från patienternas synpunkt vara mindre tillfredsställande
att behöva ambulera mellan flera olika avdelningar med var
sill tandläkare även i de fall, där behandlingen icke erfordrar speciell erfarenhet,
eller utrustning. ..
Vad beträffar ersättningen för de vid amanuensklmiken tjänstgörande
tandläkare, som icke innehava heltidstjänst, kan förbundet icke finna nagra
bärande skäl för en ersättning, som understiger de av förbundet tillämpade
28
Kungl. Mai ris proposition nr 92.
normerna, vilka accepterats av Kungl. Maj:t och riksdagen i fråga om
blind- och dövstumskolornas tandläkare. Semesterrätten bör med hänsyn
till den för tandläkare i allmän och enskild tjänst rådande sedvänjan beräknas
efter 30 dagar per år, d. v. s. 25 arbetsdagar.
Sammanfattningsvis får tandläkarförbundet hemställa,
att för tiden 1 juli 1948—30 juni 1949 till lärare, som utövar tandvård
vid tandläkarhögskolas amanuensklinik, må utgå ersättning beräknad efter
11 kronor 50 öre per timme i Stockholm och 10 kronor 75 öre i Malmö förhöjt
med för närvarande utgående rörligt tillägg,
att från och med budgetåret 1949/50 tillsvidare ersättning och övriga
förmåner till lärare, som är verksam å amanuensklinik och som förbundit
sig att, utöver eljest åvilande tjänstgöring, under högskolans arbetsdagar
fullgöra 675 timmar årlig tjänstgöring å amanuensklinik, må utgå med ett
åjdigf arvode inklusive utgående amanuensarvode motsvarande avlöningsförmånerna
enligt 27 löneklassen i statens allmänna avlöningsreglemente
med rätt för befattningshavarna att ifråga om löneklassplacering och tjänsteårsberäkning
för pension tillgodoräkna tjänstetid i här avsedd befattning,
samt
att ersättningen till övriga å amanuensklinik tjänstgörande tandläkare,
vilkas semesterförmåner skola beräknas enligt lag, dock att antalet semesterdagar
per år skall utgöra 25, måtte från och med budgetåret 1949/50
tillsvidare utgå med belopp som förbundet föreslagit för tiden den 1 juli
1948—den 30 juni 1949.
Universitetskanslern har i utlåtande den 15 februari 1949 i huvudsak
tillstyrkt det förslag, som framlagts av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan
i Stockholm, och förordat en liknande organisation vid tandläkarhögskolan
i Malmö. Kanslern har bland annat anfört:
Det måste medgivas, att — såsom tandläkarförbundet framhållit — den
av Stockholmskollegiet föreslagna tjänstgöringstiden för tandläkare på
amanuensklinik är dryg. Om den koncentreras till den del av året, då undervisning
pågår vid högskolan, d. v. s. 225 dagar per år, kommer den att
uppgå till i medeltal cirka 8 timmar per dag. Vid bedömandet av tjänstgöringstungan
måste man emellertid beakta dels att — om man räknar
med en daglig tjänstgöringstid av cirka 8 timmar — den tjänstgöringsfria
delen av året omfattar 3 månader, dels ock att det här i regel är fråga om
jämförelsevis nyexaminerade tandläkare i ett åldersläge under 35 år, d. v. s.
i en ålder, då arbetsförmågan står på sin höjdpunkt.
Den av tandläkarförbundet föreslagna ersättningen till »heltidstjänstgörande»
tandläkare på amanuensklinik skulle, såvitt avser tandvårdsarbetet
under 675 timmar årligen, motsvara ett belopp av 13 kronor 92 öre per
timme. För annan tandläkare på sådan klinik skulle timersättningen (11
kronor 50 öre jämte rörligt tillägg) utgöra 12 kronor 88 öre, d. v. s. omkring
1 krona mindre än den »heltidstiänstgörande». Då detta knappast
kan vara meningen, måste en avlöning enligt 27 löneklassen inkludera en
maskerad höjning av amanuensarvodet.
De vid skolorna för dövstumma och blinda tjänstgörande tandläkarna,
vilka åtnjuta en ersättning av 11 kronor 50 öre per timme utan förhöjning,
äro så gott som alltid privatpraktiserande tandläkare — oftast med flerårig
praktiktid bakom sig — vilka avstå från en del av sin privatpraktik,
men vilka måste svara för de med privatpraktiken förenade fasta utgifter
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
na. De å amanuensklinikerna tjänstgörande tandläkarna däremot äro i flertalet
fall jämförelsevis nyexaminerade och inneha i sin egenskap av amanuenser
eller assistenter utbildningsplatser av stor betydelse för framtida
befordran vid tandläkarhögskolorna och inom den offentliga tandvårdsorganisationen.
De av Stockholmskollegiet verkställda beräkningarna rörande kostnaden
för den föreslagna organisationen av amanuensklinikerna göra icke anspråk
på att vara exakta, men de torde, till dess närmare erfarenhet vunnits,
kunna läggas till grund för beslut i ämnet.
Under åberopande av vad som anförts tillstyrker jag bifall till det av
lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm framlagda förslaget, dock
att sköterskor och tandtekniker vid nyanställning i högskolans tjänst synes
böra erhålla ställningen av extra befattningshavare. Jag vill även ifrågasätta
huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att bevilja den
föreslagna förhöjningen av ersättningen till de å amanuensklinik tjänstgörande
tandläkarna retroaktivt från den 1 juli 1948.
Vad beträffar tandläkarhögskolan i Malmö, utgår jag ifrån att under
kommande budgetår behovet av tandläkare, sköterskor och teknisk personal
vid högskolans amanuenskliniker icke gärna kan vara större än vid
tandläkarhögskolan i Stockholm, samt att det underskott, som torde uppkomma
vid verksamheten å amanuensklinikerna, kan åtminstone till största
delen täckas ur högskolans övriga inkomster av patientavgifter. Storleken
av det vid Malmöhögskolan behövliga förslagsanslaget till amanuensklinikerna
bör därför kunna sättas till samma belopp som i Stockholm, d. v. s.
20 000 kronor.
Under framhållande av att beträffande amanuensklinikerna någon närmare
utredning för Malmöhögskolans del icke föreligger anser jag mig böra
hemställa,
att till lärare vid tandläkarhögskolan i Malmö, som under tid före den
1 juli 1949 utövat tandvård vid s. k. amanuensklinik, må utgå ersättning
härför efter 8 kronor 25 öre för arbetstimme jämte tantiem med 15 procent,
beräknat på sätt, som angetts i Stockliolmskollegiets skrivelse; dock att
den förhöjda ersättningen utöver 8 kronor per timme ej må utgå retroaktivt,
att för tjänstgöring vid amanuensklinikerna under budgetåret 1949/50
må anställas — utom nödigt antal deltidstjänstgörande tandläkare — högst
8 amanuenser och assistenter, som förbinda sig att jämte sin lärartjänst utöva
tandvård å amanuensklinik under minst 1 145 timmar för år räknat,
ägande kanslern efter införskaffande av närmare utredning rörande det behövliga
antalet tandläkare vid amanuensklinikerna lämna medgivande till
inrättande av de erforderliga tjänsterna,
att för assistans åt vid amanuensklinik verksamma lärare må tills vidare
—• dock vad beträffar tiden före den 1 juli 1949 under den i Stockholmskollegiets
skrivelse angivna förutsättningen — anställas 1 avdelningstandsköterska
(Cg 11) och högst 3 tandsköterskor (Cg 10) ävensom 1 tandtekniker
(Cg 18), ägande kanslern pröva, när behov att anställa nämnda
befattningshavare inträder,
att från och med budgetåret 1949/50 tills vidare må till lärare, som är
verksam vid amanuensklinik, utgå ersättning och andra förmåner i enlighet
med vad som för samma tid föreslagits för Stockholmshögskolan; samt
att till tandläkarhögskolan i Malmö: Vissa utgifter för amanuensklinikerna
måtte för budgetåret 1949/50 anvisas ett förslagsanslag å 20 000
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
kronor, att disponeras av högskolan i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter.
Departementschefen. Av det föregående framgår, att s. k. amanuenskliniker
år 1945 såsom en provisorisk anordning inrättats vid tandläkarhögskolan
i Stockholm för att säkra ett för undervisningens behov tillräckligt
patienturval. Patientbehandlingen på dessa kliniker handhaves
huvudsakligen av amanuenser och assistenter vid högskolan, alltså yngre
tandläkare med tre timmars daglig undervisningsskyldighet under läsåret.
Dessa amanuenser erhålla för närvarande ersättning för tjänstgöringen på
amanuensklinikerna med högst 8 kronor för arbetstimme, vilken ersättning
utgår ur patientavgifterna vid amanuensklinikerna och, i den mån dessa
inkomster ej förslå, ur övriga patientavgifter vid högskolan.
Sedan framställning gjorts om höjning av nämnda ersättningsbelopp, har
högskolans lärarkollegium framlagt förslag om ändrad och definitiv reglering
av amanuensklinikernas organisation i anslutning till förhållandena
inom folktandvården. Enligt detta förslag skulle ersättningen för tandvårdsutövning
på amanuensklinik utformas i anknytning till de avlöningsbestämmelser,
som enligt avtal gälla för distriktstandläkare i Göteborg.
Ersättning föreslås skola utgå med ett årligt arvode av 9 010 kronor och ett
tantiem av 15 procent på inarbetad bruttoinkomst, varjämte tandläkaren
skulle åtnjuta löneförmåner vid sjukdom m. m. liksom eo statstjänsteman i
27 löneklassen. Dessa ersättningsförmåner skulle avse »full» tjänstgöring på
klinikerna om minst 1 145 arbetstimmar årligen. För kortare (»partiell»)
årlig kliniktjänstgöring skulle ersättning utgå i form av timarvode om 8
kronor 25 öre jämte 15 procent tantiem och semesterersättning enligt lag.
Lärarkollegiets förslag innebär vidare, att antalet tandläkare med »full»
tjänstgöring på amanuensklinikerna tills vidare skulle begränsas till 8. Amanuensklinikema
skulle förestås av en föreståndare med ett årsarvode av
1 500 kronor. För amanuensklinikernas behov skulle anställas en tandtekniker
(Ce 18), en avdelningstandsköterska (Cell) och tre tandsköterskor
(Ce 10). Kostnaderna för driften av amanuensklinikerna skulle i första hand
gäldas ur högskolans inkomster av patientavgifter, men då dessa icke torde
förslå, skulle för täckande av de överskjutande kostnaderna anvisas ett förslagsanslag,
som på grundval av de beräknade nettoinkomsterna av patientavgifter
under budgetåret 1948/49 beräknats till 20 000 kronor. Det återgivna
förslaget avser tiden från och med den 1 juli 1949. För budgetåret
1948/49 skulle endast gälla dels att tandläkare på amanuensklinik skulle
erhålla ersättning med 8 kronor 25 öre för arbetstimme jämte 15 procent
tantiem, dels att sköterskepersonal finge anställas i den män högskolans
patientavgiftsmedel lämnade tillgång därtill.
Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har förklarat sig anse, att
de för Stockholms-högskolan föreslagna ersättningsgrunderna böra tillämpas
även för amanuenskliniker vid Malmö-högskolan. Universitetskanslern
har tillstyrkt Stockholms-kollegiets förslag och förordat en liknande orga
-
31
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.
nisation vid Malmö-högskolan; dock har kanslern ansett biträdespersonalen
böra få extra anställning och avstyrkt retroaktiv ersättning.
Sveriges tandläkarförbund har däremot icke godtagit de föreslagna grunderna
för ersättning åt tandläkare på amanuensklinikerna. Förbundet har
funnit en tjänstgöring av (1 145 + 675 =) 1 820 arbetstimmar hindrande
för amanuensernas fortbildning och forskning, varför förbundet föreslagit,
att en kliniktjänstgöring av samma omfattning som amanuensernas undervisning
eller 675 arbetstimmar årligen skulle betraktas som full tjänstgöring.
Ersättningen för hela arbetstiden (2 X 675 = 1 350 timmar) borde
motsvara lön och övriga förmåner för en statstjänsteman i 27 löneklassen.
Tantiem borde ej utgå. Härigenom skulle dessa tjänster komma att ifråga
om såväl tjänstgöring som löneförmåner bli likställda med flertalet skoltandläkartjänster.
Även ersättningarna för »partiell» tjänstgöring och för
tandvård under budgetåret 1948/49 borde höjas, nämligen till 11 kronor
50 öre i Stockholm och 10 kronor 75 öre i Malmö jämte rörligt tillägg.
Såsom i ärendet framhållits är god tillgång på lämpligt patientmaterial
en nödvändig förutsättning för att rationell utbildning skall kunna bedrivas
vid tandläkarhögskolorna. För att säkerställa en god patienttillgång och
därmed möjliggöra ett ur pedagogisk synpunkt lämpligt urval av vårdfallen
synes det nödvändigt att lämpligt organiserade amanuenskliniker upprätthållas
vid högskolorna. På grund av rådande tvist om ersättningen åt de på
amanuensklinikerna arbetande tandläkarna har verksamheten där för närvarande
inskränkts i betänklig omfattning. En omprövning av ersättningens
storlek och amanuensklinikernas organisation i övrigt synes därför motiverad.
Det är nödvändigt att nu upptaga denna fråga till prövning även av
den anledningen, att utbildningen vid tandläkarhögskolan i Malmö nu
avancerat så långt att även där amanuenskliniker måste organiseras för
att patientvården skall bli tillfredsställande. Den nybyggnad för denna
högskola, som under nu pågående läsår successivt tages i bruk, inrymmer
för ändamålet iordningställda lokaler.
Jag anser mig i likhet med kanslern böra tillstyrka, att särskilda hjälpkrafter
fr. o. m. nästa budgetår anställas för de på de s. k. amanuensklinikerna
arbetande tandläkarna. Kungl. Maj:t torde sålunda böra medgiva, att
vid vardera högskolan må för detta ändamål anställas högst följande biträdespersonal,
nämligen en tandtekniker i 18 lönegraden, en avdelningstandsköterska
i 11 lönegraden och tre tandsköterskor i 10 lönegraden. Såsom
kanslern anfört torde denna personal tills vidare böra fa extra anställning.
Jag tillstyrker vidare förslaget om anvisande av ett arvode av 1 500 kronor
för eu föreståndare.
Till frågan om vilken ersättning som bör utgå åt de på amanuensklinikerna
tjänstgörande tandläkarna är jag icke beredd att för närvarande taga
slutlig ställning. Ärendet synes i denna del kräva ytterligare överväganden.
Liksom tidigare torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande
i ersättningsfrågan. Jag vill dock redan nu framhålla att, även om en
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
ändring av grunderna för ersättningens beräkning är påkallad, det icke
synes möjligt att lägga de från tandläkarförbundet framförda yrkandena till
grund för förslag i ämnet. Vad särskilt angår den av förbundet gjorda jämförelsen
med arvodena för blind- och dövstumskolornas tandläkare må
framhållas, att dessa tandläkare driva egen rörelse och således ha betydande
utgifter för lokaler, utrustning, biträdeshjälp etc., vilket däremot ej är fallet
med tandläkarna på amanuensklinikerna.
Den omorganisation av amanuensklinikerna, som jag förordat, och den
ändring av grunderna för ersättningsbeloppens beräkning, som synes böra
vidtagas, torde tills vidare böra finansieras på i ärendet föreslaget sätt,
d. v. s. i första hand av inkomsterna av patientavgifter, så långt de därtill
förslå. Såsom i utredningen framhållits lärer man för nästa budgetår få
räkna med, att så icke kommer att bli fallet. Ett särskilt anslag för täckande
av bristen blir sålunda ofrånkomligt. I utredningen har beräknats
att för ändamålet skulle behöva anvisas ett förslagsanslag av 20 000 kronor
för vardera högskolan. Ehuru beräkningarna äro osäkra torde de få godtagas.
Jag förordar dock, att ett för båda högskolorna gemensamt förslagsanslag
av 40 000 kronor anvisas.
I överensstämmelse med vedertagna principer torde böra ifrågasättas, om
icke framdeles bruttointäkterna av patientvärden bör tillgodoföras riksstatens
inkomstsida medan de utgifter, som helt eller delvis bestridas av
patientavgifter, böra avföras från anslag på riksstatens utgiftssida. Jag
förutsätter, att till ett kommande budgetår vederbörlig utredning beträffande
detta spörsmål förebringas av kanslersämbetet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Tandläkarhögskolorna: Bidrag till driften av
amanuenskliniker för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag
av 40 000 kronor.
Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—3
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Ekbom.
Stockholm 1949 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
490007