Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
reglering av förbrukningen av elektrisk kraft;
given Stockholms slott den 25 februari 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft.

GUSTAF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Genom propositionen föreslås en lag om förbrukningen av elektrisk kraft
med giltighetstid begränsad till fem år. Lagen är avsedd att ersätta den
nuvarande lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas,
vilken gäller till och med den 30 juni 1949. Den föreslagna lagen skiljer sig
från den nuvarande främst därigenom, att förutsättningen för förordnande
om tillämpning av den gällande lagen — nämligen att krig, krigsfara eller
av krig föranledda utomordentliga förhållanden skola föreligga — icke bibehållits
i den föreslagna lagen samt att under sistnämnda lags giltighetstid
riksdagens medverkan icke erfordras vid förordnande om tillämpning av
lagen. Den föreslagna lagen avser icke gas.

1 — Bilaga till riksdagens protokoll 19¥9. 1 samt. Nr 82.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

Lag

om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft och gas;

given Stockholms slott den 12 december
1941.

Vi Gustaf etc.

göra veterligt, att Vi med riksdagen
funnit gott förordna som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under
utomordentliga av krig föranledda
förhållanden äger Konungen, när
riksdagen ej är samlad, förordna att
vad i 2—6 §§ stadgas skall äga tilllämpning;
dock må förordnande som
nu sagts ej meddelas med mindre
Konungen låtit riksdagskallelse utgå
eller riksdagen ändock skall sammanträda
inom trettio dagar. Varder ej
meddelat förordnande av nästfoljande
riksdag inom trettio dagar från
riksdagens början gillat, skall detsamma
efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är
samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger
Konungen med riksdagens samtycke
meddela förordnande som där avses.

2 §•

Därest tillgången på elektrisk
kraft ej förslår att tillgodose behovet
därav, äger Konungen eller efter
Konungens bemyndigande statens

(Föreslagen lydelse:)

Förslag

till

Lag

om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Därest på grund av bristande tillgång
på vattenkraft eller av annan
orsak tillgången på elektrisk kraft
inom riket under viss tidsperiod kan
förutses ej komma att förslå för att
tillgodose behovet därav, må reglering
av förbrukningen av dylik kraft
ske i enlighet med vad i denna lag
sägs.

2 §•

Förordnande om åtgärder, som i
1 § avses, meddelas av Konungen
samt må innefatta föreskrift såväl
om kraftens fördelning mellan för -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

bränslekommission meddela föreskrift
om kraftens fördelning mellan
förbrukarna samt om användningen
i övrigt av tillgänglig kraft.

Vid meddelande av föreskrift enligt
första stycket skall tillses, att
behov, vilkas täckande är av särskild
betydelse för befolkningen eller produktionen
eller eljest för det allmänna,
i främsta rummet bliva tillgodosedda.

3 §•

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger
det ägare eller innehavare av sådan
anläggning för alstrande eller
tillhandahållande av elektrisk kraft
(kraftföretag), som avses med föreskriften
eller som tillhandahåller
kraft åt av föreskriften berörda förbrukare,
att enligt av bränslekommissionen
eller å dess vägnar meddelade
anvisningar vidtaga åtgärder
till förhindrande i görligaste mån av
överträdelse/ av föreskriften.

4 §■

Förbrukare av elektrisk kraft, som
uttager större myckenhet kraft än
han enligt meddelad föreskrift äger
uttaga, skall där Konungen så förordnar
vara skyldig att för den myckenhet
kraft, som uttages utöver den
enligt föreskriften medgivna, erlägga

(Föreslagen lydelse:)

brukarna som om användningen i
övrigt av tillgänglig kraft.

Konungen äger uppdraga åt myndighet,
som Konungen bestämmer,
att meddela närmare föreskrifter om
tillämpningen av förordnande, som
avses i första stycket.

3 §•

Vid meddelandet av föreskrift enligt
2 § skall tillses, att behov, vilkas
täckande är av särskild vikt för befolkningen
eller produktionen eller
eljest för det allmänna, i främsta
rummet bliva tillgodosedda.

4 §•

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger
det ägare eller innehavare av sådan
anläggning för alstrande eller
tillhandahållande av elektrisk kraft
(kraftföretag), som avses med föreskrift
enligt 2 § eller som tillhandahåller
kraft åt av dylik föreskrift berörda
förbrukare, att enligt anvisningar
av Konungen eller myndighet,
som i 2 § sägs, vidtaga åtgärder för
att i görligaste mån förhindra överträdelser
av föreskriften.

5 §•

Förbrukare av elektrisk kraft, som
uttager större myckenhet kraft än
han enligt föreskrift jämlikt 2 § äger
uttaga, skall där Konungen så förordnar
vara skyldig att för den myckenhet
kraft, som uttages utöver den enligt
föreskriften medgivna, erlägga

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

förutom till kraftföretaget utgående
avgift en särskild överuttagningsavgift.

Överuttagningsavgift utgår enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
samt tillfaller kronan.

5 §•

Det åligger ägare eller innehavare
av kraftföretag att enligt av bränslekommissionen
meddelade bestämmelser
uppbära och till kommissionen
redovisa överuttagningsavgifter för
elektrisk kraft som för mycket uttagits
från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk
kraft att i föreskriven ordning erlägga
överuttagningsavgift, åligger
det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget
att enligt bränslekommissionens
anvisningar avstänga förbrukaren
från vidare kraftuttag.

6 §•

Vad i 2—5 §§ stadgas angående
elektrisk kraft och kraftföretag skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
gas samt anläggning för alstrande
eller tillhandahållande av gas
(gasverk).

7 §•

Har ägare eller innehavare av
kraftföretag eller gasverk eller av
sådan järnvägs-eller spårvägsanläggning
eller industriell eller därmed
jämförlig anläggning, vid vilken

(Föreslagen lydelse:)

förutom till kraftföretaget utgående
avgift en särskild överuttagningsavgift.

Överuttagningsavgift utgår enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
samt tillfaller kronan.

6 §•

Det åligger ägare eller innehavare
av kraftföretag att enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen eller
myndighet som i 2 § sägs, uppbära
och redovisa överuttagningsavgifter
för elektrisk kraft, som för
mycket uttagits från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk
kraft att i föreskriven ordning erlägga
överuttagningsavgift, åligger
det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget
att enligt anvisningar av
Konungen eller myndighet som i 2 §
sägs avstänga förbrukaren från vidare
kraftuttag.

Konungen må, där särskilda skäl
därtill föranleda, befria förbrukare
från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift,
som påförts honom.

7 §•

Har ägare eller innehavare av
kraftföretag eller av sådan järnvägseller
spårvägsanläggning eller industriell
eller därmed jämförlig anläggning,
vid vilken elektrisk kraft an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

5

(Nuvarande lydelse:)

elektrisk kraft eller gas användes
för annat ändamål än för belysning,
uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet
åsidosatt beträffande företaget, verket
eller anläggningen meddelad föreskrift
enligt 2 §, straffes med dagsböter
eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft eller
gas än i första stycket avses uppsåtiigen
eller av grov vårdslöshet använt
kraft eller gas för annat ändamål
än sådant, vartill han enligt
meddelad föreskrift ägt använda
kraft eller gas, dömes till enahanda
straff som i första stycket sägs.

8 §•

Ägare eller innehavare av kraftföretag
eller gasverk, som underlåter
att fullgöra vad honom åligger enligt
3 eller 5 §, straffes med dagsböter.

Bränslekommissionen må vid vite
tillhålla den försumlige att fullgöra
åliggande som i första stycket avses.

9 §•

Vad i denna lag är stadgat angående
ägare eller innehavare av kraftföretag
eller gasverk eller av anläggning,
varom i 7 § förmäles, skall, såvitt
angår kommunalt kraftföretag
eller gasverk eller kommunal anläggning,
i stället hava avseende å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, tillfalla kronan.

11 §•

Föreskrift, som meddelats enligt
denna lag, skall icke gälla efter den

(Föreslagen lydelse:)

vändes för annat ändamål än för belysning,
uppsåtiigen eller av grov
vårdslöshet åsidosatt beträffande företaget
eller anläggningen meddelad
föreskrift enligt 2 §, straffes med
dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft än
i första stycket avses uppsåtiigen eller
av grov vårdslöshet använt kraft
för annat ändamål än sådant, vartill
han enligt meddelad föreskrift äger
använda kraft, dömes till enahanda
straff som i första stycket sägs.

8 §■

Underlåter ägare eller innehavare
av kraftföretag att fullgöra vad honom
åligger enligt 4 eller 6 §, må
myndighet, som Konungen bestämmer,
vid vite tillhålla den försumlige
att fullgöra dylikt åliggande.

9 §•

Vad i denna lag är stadgat angående
ägare eller innehavare av kraftföretag
eller av anläggning, varom
förmäles i 7 §, skall, såvitt angår
kommunalt kraftföretag eller kommunal
anläggning, i stället hava avseende
å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

. (Nuvarande lydelse:)

tidpunkt, då tillämpning av bestämmelserna
i 2—6 §§ upphör. I fråga
om skyldighet att erlägga överuttagningsavgift
för elektrisk kraft eller
gas, som uttagits före nämnda tidpunkt,
skola, i den mån Konungen
ej annorledes förordnar, lagens bestämmelser
fortfarande äga tillämpning.

12 §.

Konungen eller efter Konungens
bemyndigande bränslekommissionen
äger meddela närmare betämmelser
angående tillämpningen av denna
lag.

Vad i lagen är stadgat om bränslekommissionen
skall, i händelse de på
kommissionen ankommande arbetsuppgifterna
av Konungen uppdras åt
annan myndighet, efter Konungens
förordnande gälla beträffande myndighet,
varom sist är sagt.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 30 juni 1943.
Förordnande, som meddelats jämlikt
denna lag, skall ej gälla längre än
lagen äger giltighet; dock att vad i
11 § stadgas angående överuttag ningsavgift

skall äga giltighet även
därefter. Vad i lagen stadgas i fråga
om sådant under tiden för lagens
giltighet begånget brott, som i lagen
avses, skall äga tillämpning även efter
det lagen i övrigt upphört att
gälla.

(Föreslagen lydelse:)

11 §•

Konungen äger meddela närmare
föreskrifter angående tillämpningen
av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1949 och gäller till och med den 30
juni 1954. Föreskrift, som meddelas
med stöd av lagen, skall ej gälla längre
än lagen äger giltighet.

Vad i lagen stadgas i fråga om sådant
under tiden för lagens giltighet
begånget brott, som i lagen avses,
skall dock äga tillämpning även efter
det lagen i övrigt upphört att gälla.
Vad nu sagts skall ock, i den mån
Konungen ej annorledes förordnar,
äga tillämpning i fråga om skyldighet
att erlägga överuttagningsavgift
för elektrisk kraft, som uttagits under
tid, då föreskrift jämlikt 5 § om
dylik avgift varit gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

t

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 januari 19^9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson.

Lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft och gas gäller, enligt lagen den 2 april 1948 (nr 134), till
och med den 30 juni 1949. Lagens innehåll framgår av en till detta protokoll
fogad bilaga.

Såsom framgår av 1 § i lagen erfordras för att lagens materiella bestämmelser
skola träda i tillämpning särskilt förordnande därom. Sådant förordnande
må meddelas vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,
eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnande
meddelas av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke, dock att,
när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande må meddelas av
Kungl. Maj :t ensam.

Sedan 1941 års riksdag enligt skrivelse nr 503 lämnat samtycke, som
nyss sagts, har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 12 december 1941 (nr
926) förordnat, att ifrågavarande bestämmelser tillsvidare skola äga tilllämpning.

Efter framställning av statens bränslekommission har Kungl. Maj :t den
13 juni 1947 uppdragit åt kommissionen att förbereda genomförandet av
en sådan reglering av förbrukningen av elektrisk kraft som avses i föreVarande
lag ävensom utfärdat kungörelse (nr 250) angående förberedande
åtgärder för en sådan reglering. Med stöd av lagen har Kungl. Maj :t vidare
utfärdat kungörelser dels den 13 april 1945 (nr 117) angående inskränkning
av förbrukningen av elektrisk kraft, dels ock den 29 augusti 1947 (nr 612)
angående reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Med stöd av dessa
författningar har bränslekommissionen meddelat föreskrifter om ransonering
av elektrisk kraft och inskränkningar i rätten att förbruka dylik kraft.
Dessa föreskrifter voro under vintern 1947—1948 djupt ingripande. Under
vintern 1948—1949 har däremot, på grund av den förbättrade kraftsitua -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

tionen, någon ransonering icke behövt tillgripas och de inskränkande bestämmelserna
i övrigt kunnat göras avsevärt mildare än tidigare.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 301/1948 framställt förslag
har riksdagen i skrivelse den 23 november 1948, nr 459, bemyndigat Kungl.
Maj :t att, i enlighet med vad i propositionen anförts, medgiva befrielse från
skyldighet att erlägga överuttagningsavgift för elektrisk kraft.

I fråga om förbrukningen av gas har Kungl. Maj :t efter framställning av
bränslekommissionen den 8 december 1944 dels uppdragit åt kommissionen
att förbereda genomförandet av sådan reglering av gasförbrukningen,
som avses i lagen den 12 december 1941, dels ock utfärdat kungörelse (nr
762) angående förberedande åtgärder för dylik reglering. Kungörelsen är
alltjämt gällande, men förbrukningen av gas är fri.

f skrivelse den 28 december 1948 har bränslekommissionen gjort framställning
om förlängning av ifrågavarande lag. Kommissionen framhåller
inledningsvis, att kommissionen redan föregående år gjort gällande den
uppfattningen, att risken för att konsumtionsbegränsande åtgärder måste
vidtagas inom kraftförsörjningsområdet vore betydande. Denna kommissionens
uppfattning hade hittills visat sig i stort sett riktig. Efter kommissionens
tidigare uttalande hade nya betydande förseningar i generatorleveranserna
inträtt, vilket medförde, att balans mellan kraftförbrukning
och krafttillgång icke beräknades uppnås förrän ett par år in på 1950-talet,
givetvis under förutsättning att den industriella expansionen fortsatte.

Kommissionen fortsätter:

Huvuddelen av den elektriska kraften förbrukas av storindustrien och
där närmast inom järn- och metallindustrien, cellulosaindustrien samt den
elektrokemiska och elektrotermiska industrien. Med hänsyn till önskvärdheten
av eu ökad export av kvalitetsstål samtidigt med en minskad import
av handelsfärdigt järn är det sannolikt, att järn- och metallindustrien och
därmed även den elektrotermiska industrien kraftigt kommer att öka sitt
behov av elektrisk energi. Inom cellulosaindustrien strävar man efter en
allt längre gående förädling av råvaran, vilket medför ett väsentligt ökat
elkraftbehov. Den elektrokemiska industrien kommer — bl. a. beroende
på den snabba tekniska utvecklingen — alt kraftigt öka sin förbrukning
av elektrisk energi. Nu gjorda antaganden bekräftas av en undersökning
av storindustriens framtida elförbrukning, som gjorts av centrala driftledningen.

Kommissionen framhåller vidare, att kommissionen i sin tidigare framställning
väl förutsett, att behov förelåge av beredskapsbestämmelser för
reglering av förbrukningen av elektrisk kraft fram till och med vintern
1950—51, men att kommissionen då likväl icke velat föreslå förlängning
av lagen med mera än ett år i sänder. Dagens läge vore emellertid väsentligt
sämre, och det syntes riktigare, att lagen nu förlängdes för en längre
tidsperiod, förslagsvis fem år. Som särskilt skäl för en förlängning utöver
ett år talade de svårigheter, som uppkomme för kraftleverantörerna vid

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

tecknande av nya kraftabonnemang, vilka svårigheter finge ökad betydelse,
ju längre den förutsedda kraftbristperioden bedömdes räcka. Kommissionen
anför vidare härom:

Möjligheten att svårigheter för fullgörande av tecknade kraftabonnemang
kunna inträda måste nämligen för kraftleverantörerna verka så att
de tvingas att bliva återhållsamma vid tecknande av nya kraftkontrakt.
Dessa gälla i regel en tidsperiod av åtminstone 5 år. Kraftleverantören löper
ju avsevärd risk att icke kunna effektuera sina leveranser och måste
därför skydda sig. Antingen måste han då i viss utsträckning underlåta att
överhuvudtaget teckna kontrakt eller också nödgas han vid kontraktering,
om sådan sker i full utsträckning, införa en bestämmelse i kontraktet att
leveransens omfattning kan minskas, om hans krafttillgångar skulle bli
otillräckliga. Innebörden härav är alltså, att kraftleverantören måste förbehålla
sig rätten att — i händelse av bristande krafttillgångar — - själv
vidtaga en kraftransonering för sina abonnenter, om icke lagstiftningen
ger myndigheterna möjligheter till en allmän kraftransonering. Bränslekommissionen
anser det vara synnerligen olyckligt, om de enskilda kraftleverantörerna
var för sig skulle behöva vidtaga konsumtionsbegränsande
åtgärder i proportion till storleken av den egna kraftbristen. Landets kraftförsörjning
är ju så ordnad, att praktiskt taget samtliga kraftstationer äro
förbundna med varandra, och det skulle då verka ytterst orättvist, om en
landsända skulle få finna sig i konsumtionsminskning, under det att en
annan kunde utvecklas som vanligt.

De nu påpekade olägenheterna ha beaktats av landets kraftföretag. Bland
annat har vattenfallsstyrelsen i cirkulärskrivelse till sina kraftabonnenter
den IG november 1948 uttalat följande. Mot slutet av 1946 hade det blivit
klart, att nya vattenkraftutbyggnader icke skulle hinna bli färdiga i den
takt, som vattenfallsstyrelsen önskade och som motsvarade den väntade stegringen
av anspråken på kraft. En väsentlig orsak hade varit leveransförseningar
för de stora maskinaggregaten. Styrelsen kunde under sådana förhållanden
icke fortsätta att kontraktera kraftabonnemang med ovillkorlig
leveransskyldighet. Å andra sidan vore det önskvärt, att kraftförsörjningen
skulle pågå så ostört som möjligt, bland annat därför att det fallet icke vore
uteslutet, att gynnsamma nederbördsförhållanden eller minskning av kraftbehoven
skulle eliminera svårigheterna eller begränsa dem till kortare perioder.
Den utvägen hade därför valts, att kontrakten utformades som vanligt
med blott den kompletteringen, att styrelsen förbehölle sig rätt att avkoppla
de delar av abonnemangen, som tillkommit efter 1946. Av praktiska
skäl hade härvid de minsta leveranserna undantagits. Avkopplingsrätten
hade hittills icke begagnats. Under förra vinterns av exceptionell torka
förvärrade förhållanden hade den erforderliga förbrukningsbegränsningen
åstadkommits medelst allmän statlig ransonering. Vattenfallsstyrelsens inställning
vore, att det även i fortsättningen vore lämpligast att söka klara
svårigheterna på det sättet. I enlighet därmed hade styrelsen i höstens anslagsskrivelse
till Kungl. Maj:t framhållit vikten av all den lag, som låge till
grund för statliga ingripanden, förlängdes och det icke endast som under
senaste tiden för ett år i taget utan för en flerårsperiod, så att kraftindustrien
kunde basera sin planering på dess förefintlighet.

Ytterligare anför kommissionen, alt även om man med visst fog kunde
hävda, alt de nuvarande svårigheterna indirekt vore en följd av andra
världskriget, delta förhållande syntes bliva allt mindre påtagligt. Därför

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

borde övervägas, om icke den i lagen givna motiveringen för dess tillämpning
borde ändras därhän, att lagen skulle kunna sättas i tillämpning —
förutom vid krig eller krigsfara — vid utomordentliga försörjningssvårigheter.

Slutligen framhåller kommissionen, att med nu rådande försörj ningsförhållanden
behov knappast längre förelåge av en lagstiftning för reglering
av förbrukningen av gas. Det syntes sålunda, som om vid en förlängning av
lagen förlängningen icke skulle behöva omfatta gasregleringen.

Kommissionen hemställer därför, att giltighetstiden av ifrågavarande
lag utsträckes till och med den 30 juni 1954, att motiveringen för lagen
ändras så, att lagen skall kunna tillämpas även vid försörjningssvårigheter,
som icke äro föranledda av krig eller krigsfara, samt att, därest Kungl.
Maj :t så finner lämpligt, lagens förlängning bestämmes att omfatta endast
regleringen av elektrisk kraft.

Vattenfallsstyrelsen har i yttrande över bränslekommissionens framställning
vitsordat riktigheten av vad däri anförts samt framhållit, att styrelsen
ansåge ofrånkomligt, att synnerligen stora besvärligheter finge förutses för
kraftför sörj ningen under de närmaste vintrarna. Enligt styrelsens mening
vore det nödvändigt, att möjligheter skapades att genom en allmän statlig
kraftransonering lösa de svårigheter, som kunde uppkomma under dessa
år. Det framstode därvid såsom synnerligen angeläget, att den hittills gällande
lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft förlängdes
för en flerårsperiod. Den av kommissionen föreslagna tiden om fem år
syntes lämplig.

Föredraganden. Nu gällande lag om reglering av förbrukningen av elektrisk
kraft och gas upphör att gälla den 30 juni 1949.

Av det förut anförda framgår, att bränslekommissionen icke längre anser
en beredskapslagstiftning av ifrågavarande slag för gas behövlig. Till
denna uppfattning kan jag ansluta mig.

Vad åter angår den elektriska kraften ha såväl vattenfallsstyrelsen som
bränslekommissionen uttalat sig för en förlängning av lagen. Som skäl härför
anföres, att genom de senaste årens kraftiga industriella expansion risk
föreligger för att efterfrågan på elektrisk kraft kommer att överstiga tillgången,
särskilt i tider av dålig vattentillgång. Dessa farhågor ha under
det senast förflutna året ytterligare accentuerats därigenom, att utbjrggandet
av kraftverken på grund av materialsvårigheter avsevärt försenats.
Denna risk beräknas komma att kvarstå åtminstone ett par år in på 1950-talet. Om på grund härav en begränsning av kraftförbrukningen blir nödvändig,
torde det vara lämpligare att genomföra en sådan med stöd av
föreskrifter från statsmakternas sida än genom åtgöranden av kraftleverantörerna.
För kraftleverantörerna är det av väsentlig vikt vid uppgörande
av kraftleveranskontrakt, att det finnes en lagstiftning, som åtminstone
under viss tid framåt ger möjlighet till sådana regleringsåtgärder. På grund

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

härav hemställa myndigheterna om en femårig förlängning av gallande
beredskapslagstiftning, i vad den angår elektrisk kraft.

De anförda skälen synas mig klart giva vid handen, att behov av fortsatt
beredskapslagstiftning beträffande elektrisk kraft föreligger. Såsom framhållits
av bränslekommissionen, kan det emellertid knappast anses riktigt
att — åtminstone för en flerårig period framåt beteckna de omständigheter,
som nu kunna antagas motivera åtgärder av ifrågavarande slag, såsom
av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Det synes därför
lämpligare att i fortsättningen icke göra lagens tillämpning beroende av sådana
villkor utan i stället låta lagen under viss tid framåt giva Kungl. Maj :t
befogenhet att utfärda bestämmelser om förbrukningen av elektrisk kraft,
om situationen blir sådan, att behov av dylika bestämmelser uppenbarligen
föreligger.

Jag finner därför lämpligt, att den nu gällande lagen om reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft och gas ersättes med en ny lag om reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft, vilken erhåller begränsad giltighetstid.
Beträffande längden av denna tid ha vattenfallsstyrelsen och bränslekommissionen
föreslagit, att lagen skulle gälla till och med den 30 juni 1954.
Då de skäl, som anförts till stöd för förslaget, synas bärande, instämmer
jag härutinnan.

Förslag till lag, som nu sagts, har utarbetats inom folkhushållningsdepartementet.
Förslaget bygger i allt väsentligt på den tidigare lagen. Bestämmelsen
om särskilt förordnande för att lagens materiella bestämmelser
skola träda i tillämpning har dock borttagits. Beträffande den föreslagna
lagens innehåll i övrigt må anmärkas, att bränslekommissionen icke, såsom
i den gamla lagen, angivits som den myndighet, som i första hand skall
under Kungl. Maj:t handha tillämpningen av lagen, utan denna uppgift
bär angivits skola tillkomma myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer.
Det är nämligen sannolikt, att bränslekommissionens verksamhet upphört
innan lagens giltighetstid utgår. Vidare bör anmärkas, att enligt lagförslaget
Kungl. Maj :t uttryckligen erhållit befogenhet att i särskilda fall medgiva
befrielse från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift. Bemyndigande
härtill har Kungl. Maj :t nu erhållit genom särskilt beslut av riksdagen.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över omförmälda,
inom folkhushållningsdepartementet upprättade förslag till lag
om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

Lag

om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft och gas;

given Stockholms slott den 12 december
1941.

Vi Gustaf etc.

göra veterligt, att Vi med riksdagen
funnit gott förordna som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden
äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna att vad
i 2—6 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dock må förordnande som nu
sagts ej meddelas med mindre Konungen
låtit riksdagskallelse utgå
eller riksdagen ändock skall sammanträda
inom trettio dagar. Varder
ej meddelat förordnande av
nästföljande riksdag inom trettio dagar
från riksdagens början gillat,
skall detsamma efter utgången av
nämnda tid upphöra att lända till
efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är
samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger
Konungen med riksdagens samtycke
meddela förordnande som där avses.

Bilaga.

(Föreslagen lydelse:)

Förslag

till

Lag

om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft.

Härigenom förordnas som följer.
1 §•

Därest på grund av bristande tillgång
på vattenkraft eller av annan
orsak tillgången på elektrisk kraft
inom riket under viss tidsperiod kan
förutses ej komma att förslå för att
tillgodose behovet därav, må reglering
av förbrukningen av dylik kraft
ske i enlighet med vad i denna lag
sägs.

2 §• 2 §.

Därest tillgången på elektrisk Förordnande om åtgärder, som i
kraft ej förslår att tillgodose beho- 1 § avses, meddelas av Konungen
vet därav, äger Konungen eller efter samt må innefatta föreskrift såväl
Konungens bemyndigande statens om kraftens fördelning mellan förbränslekommission
meddela före- brukarna som om användningen i
skrift om kraftens fördelning mellan övrigt av tillgänglig kraft.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)
förbrukarna samt om användningen
i övrigt av tillgänglig kraft.

Vid meddelande av föreskrift enligt
första stycket skall tillses, att
behov, vilkas täckande är av särskild
betydelse för befolkningen eller
produktionen eller eljest för det
allmänna, i främsta rummet bliva
tillgodosedda.

3 §.

Meddelas föreskrift enligt 2 §,
åligger det ägare eller innehavare av
sådan anläggning för alstrande eller
tillhandahållande av elektrisk kraft
(kraftföretag), som avses med föreskriften
eller som tillhandahåller
kraft åt av föreskriften berörda förbrukare,
att enligt av bränslekommissionen
eller å dess vägnar meddelade
anvisningar vidtaga åtgärder
till förhindrande i görligaste mån av
överträdelser av föreskriften.

4 §.

Förbrukare av elektrisk kraft, som
uttager större myckenhet kraft än
han enligt meddelad föreskrift äger
uttaga, skall där Konungen så förordnar
vara skyldig att för den myckenhet
kraft, som uttages utöver den
enligt föreskriften medgivna, erlägga
förutom till kraftföretaget utgående
avgift en särskild överuttagningsavgift.

(Föreslagen lydelse:)

Konungen äger uppdraga åt myndighet,
som Konungen bestämmer,
att meddela närmare bestämmelser
om tillämpningen av föreskrift, som
avses i första stycket.

3 §•

Vid meddelandet av föreskrift enligt
2 § skall tillses, att behov, vilkas
täckande är av särskild vikt för
befolkningen eller produktionen eller
eljest för det allmänna, i främsta
rummet bliva tillgodosedda.

4 §•

Ägare eller innehavare av sådan
anläggning för elektrisk kraft, som
avses med föreskrift enligt 2 § eller
som tillhandahåller kraft åt av dylik
föreskrift berörda förbrukare,
är pliktig att enligt anvisningar av
Konungen eller myndighet, som i 2 §
andra stycket sägs, vidtaga åtgärder
för att i görligaste mån förhindra
överträdelser av föreskriften.

5 §•

Förbrukare av elektrisk kraft,
som uttager större myckenhet kraft
än han enligt föreskrift jämlikt 2 §
äger uttaga, skall där Konungen så
förordnar vara skyldig att för den
myckenhet kraft, som uttages utöver
den enligt föreskriften medgivna, erlägga
förutom till kraftföretaget utgående
avgift en särskild överuttagningsavgift.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

överuttagningsavgift utgår enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
samt tillfaller kronan.

5 §•

Det åligger ägare eller innehavare
av kraftföretag att enligt av bränslekommissionen
meddelade bestämmelser
uppbära och till kommissionen
redovisa överuttagningsavgifter
för elektrisk kraft som för mycket
uttagits från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk
kraft att i föreskriven ordning erlägga
överuttagningsavgift, åligger
det ägaren eller innehavaren av
kraftföretagel att enligt bränslekommissionens
anvisningar avstänga
förbrukaren från vidare kraftuttag.

6 §•

Vad i 2—5 §§ stadgas angående
elektrisk kraft och kraftföretag skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
gas samt anläggning för
alstrande eller tillhandahållande av
gas (gasverk).

7 §•

Har ägare eller innehavare av
kraftföretag eller gasverk eller av
sådan järnvägs- eller spårvägsanläggning
eller industriell eller därmed
jämförlig anläggning, vid vilken
elektrisk kraft eller gas användes
för annat ändamål än för belys -

(Föreslagen lydelse:)

Överuttagningsavgift utgår enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
samt tillfaller kronan.

6 §•

Det åligger ägare eller innehavare
av kraftföretag att enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen eller
myndighet som i 2 § sägs, uppbära
och redovisa överuttagningsavgifter
för elektrisk kraft, som för
mycket uttagits från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk
kraft att i föreskriven ordning erlägga
överuttagningsavgift, åligger
det ägaren eller innehavaren av
kraftföretaget att enligt anvisningar
av Konungen eller myndighet som i
2 § sägs avstänga förbrukaren från
vidare kraftuttag.

Konungen må, där särskilda skäl
därtill föranleda, befria förbrukare
från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift,
som påförts honom.

7 §■

Har ägare eller innehavare av
kraftföretag eller av sådan järnvägseller
spårvägsanläggning eller industriell
eller därmed jämförlig anlägning,
vid vilken elektrisk kraft användes
för annat ändamål än för
belysning, uppsåtligen eller av grov

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

15

(Nuvarande lydelse:)
ning, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
åsidosatt beträffande företaget,
verket eller anläggningen meddelad
föreskrift enligt 2 §, straffes
med dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft
eller gas än i första stycket avses
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
använt kraft eller gas för annat
ändamål än sådant, vartill han enligt
meddelad föreskrift ägt använda
kraft eller gas, dömes till enahanda
straff som i första stycket sägs.

8 §•

Ägare eller innehavare av kraftföretag
eller gasverk, som underlåter
att fullgöra vad honom åligger
enligt 3 eller 5 §, straffes med dagsböter.

Bränslekommissionen må vid vite
tillhålla den försumlige att fullgöra
åliggande som i första stycket avses.

9 §.

Vad i denna lag är stadgat angående
ägare eller innehavare av kraftföretag
eller gasverk eller av anläggning,
varom i 7 § förmäles, skall,
såvitt angår kommunalt kraftföretag
eller gasverk eller kommunal
anläggning, i stället hava avseende
å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, tillfalla kronan.

11 §■

Föreskrift, som meddelats enligt
denna lag, skall icke gälla efter den
tidpunkt, då tillämpning av bestämmelserna
i 2—6 §§ upphör. I fråga

(Föreslagen lydelse:)
vårdslöshet åsidosatt beträffande företaget
eller anläggningen meddelad
föreskrift enligt 2 §, straffes med
dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft än
i första stycket avses uppsåtligen eller
av grov vårdslöshet använt kraft
för annat ändamål än sådant, vartill
han enligt meddelad föreskrift
äger använda kraft, dömes till enahanda
straff som i första stycket
sägs.

8 §.

Ägare eller innehavare av kraftföretag,
som underlåter att fullgöra
vad honom åligger enligt 4 eller 6 §,
straffes med dagsböter.

Myndighet, som Konungen bestämmer,
må vid vite tillhålla den försumlige
att fullgöra åliggande som i första
stycket avses.

9 §•

Vad i denna lag är stadgat angående
ägare eller innehavare av kraftföretag
eller av anläggning, varom
förmäles i 7 §, skall, såvitt angår
kommunalt kraftföretag eller kommunal
anläggning, i stället hava avseende
å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

16

Kiingl. Maj.ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)
om skyldighet att erlägga överuttagningsavgift
för elektrisk kraft eller
gas, som ultagits före nämnda tidpunkt,
skola, i den mån Konungen
ej annorledes förordnar, lagens bestämmelser
fortfarande äga tillämpning.

12 §.

Konungen eller efter Konungens
bemyndigande bränslekommissionen
äger meddela närmare bestämmelser
angående tillämpningen av denna
lag.

Vad i lagen är stadgat om bränslekommissionen
skall, i händelse de
på kommissionen ankommande arbetsuppgifterna
av Konungen uppdras
åt annan myndighet, efter Konungens
förordnande gälla beträffande
myndighet, varom sist är sagt.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling, och gäller
till och med den 30 juni 1943.
Förordnande, som meddelats jämlikt
denna lag, skall ej gälla längre
än lagen äger giltighet; dock att vad
i 11 § stadgas angående överuttagningsavgift
skall äga giltighet även
därefter. Vad i lagen stadgas i fråga
om sådant under tiden för lagens
giltighet begånget brott, som i lagen
avses, skall äga tillämpning även efter
det i lagen i övrigt upphört att
gälla.

(Föreslagen lydelse:)

11 §•

Konungen äger meddela närmare
föreskrifter angående tillämpningen
av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1949 och gäller till och med den 30
juni 1954. Föreskrift, som meddelas
med stöd av lagen, skall ej gälla
längre än lagen äger giltighet.

Vad i lagen stadgas i fråga om
sådant under tiden för lagens giltighet
begånget brott, som i lagen avses,
skall dock äga tillämpning även
efter det lagen i övrigt upphört att
gälla. Vad nu sagts skall ock, i den
mån Konungen ej annorledes förordnar,
äga tillämpning i fråga om
skyldighet att erlägga överuttagningsavgift
för elektrisk kraft, som
uttagits under tid, då föreskrift jämlikt
5 § om dylik avgift varit gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23
februari 1949.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensei..

Enligt lagrådet den 11 februari 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll
över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet den 28 januari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i folkhushållningsdepartementet, hovrättsrådet
E. W. Z. Göransson.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådets ledamöter.

Justitieråden Geijer, Dahlman och Lech:

Den föreslagna lagstiftningen är av beredskap skaraktär, avsedd att under
ytterligare fem år, då tillgången på elektrisk kraft inom riket beräknas
komma att understiga behovet, skapa möjlighet att fortfarande upprätthålla
en reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Med hänsyn till
att lagen sålunda har karaktär av en provisorisk kristidslagstiftning anse
vi oss kunna lämna förslaget utan erinran.

Regeringsrådet Quensei:

Genom de avvikelser från den gällande regleringslagen, som nu föreslagits,
skulle lagstiftningen i ämnet erhålla en väsentligen ny karaktär. Förslaget
bör också bedömas med hänsyn härtill och icke i någon män betraktas
som förlängning av giltighetstiden för redan godkända regler.

Då, såsom för närvarande, statlig ransonering av elektriska kraften kan
tillgripas endast under krig eller krigsfara eller utomordentliga av krig
föranledda förhållanden, blir åtgärden, liksom annan krigstidsransonering,
motiverad av ofrånkomliga krav, grundade i folkförsörjnings- och kanske
även krigsberedskapsbehov, för vilka vanliga rättsgrundsatser kunna få
tåla jämkning.

2 — Bilaga till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 82.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

Enligt förslaget däremot skulle befrielse från åtagna förpliktelser — eller
rättare sagt skyldighet att icke uppfylla dem — kunna inträda utan något
samband med krig. Den föreslagna lagtexten begränsar över huvud icke
de skäl, som skulle kunna föranleda ransonering, annorledes än så, att behovet
skall kunna förutses komma att överstiga tillgången inom riket. Genom
att prövningen lagts i Konungens hand vinnes visserligen att man
äger förutsätta, att åtgärden skulle tillgripas, endast om den stode i överensstämmelse
med de skäl som föranlett förslaget. Men huruvida dessa
äro tillräckliga för så stora ingrepp i välförvärvade rättigheter, som här
avses, må ifrågasättas. Vad som åberopats är nämligen mindre att det kan
väntas bli omöjligt för kraftleverantörerna att fullgöra sina redan uppkomna
förpliktelser än att de med hänsyn till dessa skulle kunna bli tvungna
att visa återhållsamhet vid tecknande av nya kontrakt; de skulle icke kunna
riskera alt åtaga sig nya leveranser i obegränsad utsträckning utan att därvid
förbehålla sig rätt att själva minska dessa leveranser och alltså företaga
ett slags privat ransonering inom avtalens egen ram. Frågan blir, huruvida
lagstiftaren bör tillstädja att de, som äga rätt till leverans, nödgas utan
gottgörelse vidkännas inskränkning i sin rätt för att nytillkommande abonnenter
må få större tilldelning än den, vartill de eljest skulle kunna förvärva
rätt.

Det är möjligt att del här ytterst gäller så betydande allmänna intressen,
att ej ens under fredstid grundsatsen om respekt för välförvärvade rättigheter
kan upprätthållas. Rättigheterna avse ju sådana landets tillgångar,
vilka icke utan skada för näringslivets utveckling kunna reserveras för
vissa företag eller ändamål. Med det i 1 § använda uttrycket, att tillgången
ej förslår för behovet, skulle då få förstås icke blott att efterfrågan är större
än tillgången utan även att det allmänna har behov av att nya förelag få
del i krafttillgången. Men även i detta fall synes dock all möjlig hänsyn
böra visas anspråken att få njuta skydd för sin rätt, särskilt när denna
uppkommit, innan man hade anledning räkna med en sådan fredstidsransonering,
varom nu är fråga. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke
gottgörelse för intrång eller förlust borde utgå till innehavare av dylik äldre
rätt eller om icke staten borde utöva kontroll över nya upplåtelser, som
kunna framkalla eller förstora ransonering sbehovet. Sker intetdera, synes
åtminstone vid ransoneringen böra tagas någon hänsyn till om rättigheten
upplåtits före eller efter lagens tillkomst eller fråga kanske är om konkurrens
mellan dem, som äga rätt, och dem, som blott önska förvärva sådan.
Den enda ledning för utarbetande av ransoneringsgrunderna, som förslaget
innehåller, är emellertid den i 3 § gjorda anvisningen, som väl i och för sig
är riktig men knappast tillräcklig i betraktande av ransoneringens innebörd.

Att beträffande hushållsförbrukning de vid förra ransoneringen 1947—48
tillämpade principerna ej obetingat böra följas, synes erfarenheten lärt. Då
togs icke tillräcklig hänsyn till att normalförbrukningen under tid före rån -

Kungl. Maj:ts proposition nr 82. 19

soneringen i vissa fall kunde motsvara ett minimibehov, i andra innebära
ett avsevärt slöseri.

Skall den närmare tillämpningen av lagen överlämnas åt underordnad
administrativ myndighet och denna i de enskilda fallen bestämma vars och
‘•ns tilldelning, måste besluten naturligtvis få överklagas hos Konungen.

Beträffande påföljderna för överträdelse av ransoneringsbestämmelserna
torde böra anges, huruvida dessa påföljder må inträda redan vid underlåtenhet
att omedelbart ställa sig första instansens beslut till efterrättelse
eller kunna tillämpas endast å förseelser mot Iagakraftägande beslut.

Den allmänna påföljden för uttagande av för stor myckenhet kraft, överuttagningsavgiften,
bär i mycket karaktär av böter men regleras ej närmare
i lagtexten. Hur denna straffavgift skulle komma att bestämmas, är
således ovisst. Måhända måste den variera för att dels icke i normala fall
bli för sträng dels alltid verka effektiv. Skulle en eller annan konsument
föredraga att betala avgiften framför att minska kraftförbrukningen, framstode
det som en verklig brist i förslaget att icke avstängning från vidare
kraftuttag upptagits som medel mot beständig överuttagning utan blott som
medel att framtvinga betalning. Att där avstängning skall ske, det dock icke
nödvändigtvis behöver vara för hela den tid, som återstår under ransoneringen,
torde måhända avsetts men framgår ej tydligt av lagtexten.

Om medlen mot överuttagning kunna bli för svaga, synes å andra sidan
anmärkningsvärt strängt, att frihetsstraff skulle ingå i latituden, om enskild
förbrukare uppsåtligen eller av grov vårdslöshet använt kraft för
annat ändamål än tillåtet sådant. Även för detta fall torde avstängning
under längre eller kortare tid kunna vara lämplig, och det må ifrågasättas,
om icke dylik påföljd, eventuellt kompletterad med särskild straffavgift
och vid grövre uppsåtlig förseelse dagsböter, vore tillräcklig. De stränga
straffsanktioner, som under krigstid kunna vara erforderliga, torde icke
utan vidare böra överföras till de för fredstid avsedda författningarna med
närbesläktat innehåll.

Slutligen må erinras att de i 8 § efter förebild i den gällande lagen upptagna
medlen att tvinga till efterlevnad av vissa bestämmelser, nämligen
dels dagsböter, dels ock vite, icke torde böra förekomma vid sidan av varandra,
så att för en och samma försummelse kan ådömas dagsböter och utdömas
vite. Ett sådant system har lagstiftaren i allmänhet icke godkänt,
och om också i en del kristidsförfattningar principen att straff utesluter vite
av förevarande slag icke upprätthållits, torde den dock kunna anses välgrundad
och någon avvikelse i detta fall icke vara av behovet påkallad.

Ur protokollet:

Itengt Larson.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

Utdrag av protokollet över folkhushållning sär enden, hållet inför
Höns Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 februari I9h9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, lagrådets den 23
februari 1949 avgivna utlåtande över det den 28 januari 1949 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk
kraft.

Efter förmälan, att förslaget i lagrådets utlåtande lämnats utan erinran
av tre av lagrådets ledamöter men att den återstående ledamoten haft vissa
anmärkningar att göra, anför föredraganden i anledning av dessa anmärkningar
följande:

Till en början bör understrykas, att ifrågavarande lag är avsedd att tilllämpas
endast i kritiska situationer, betingade av att tillgången på elektrisk
kraft förutses bliva så knapp, att en elektricitetsransonering måste företagas
eller eventuellt andra restriktioner beträffande kraftförbrukningen
genomföras. Även om man vid utformandet av en reglering av ifrågavarande
slag alltid måste eftersträva att i så ringa grad som möjligt göra intrång
i bestående rättsförhållanden, kommer del i många fall icke att kunna
undvikas, att en kraftförbrukare icke kan få ut den kvantitet elektrisk
kraft, vartill han är berättigad enligt avtal. Det enskilda intresset måste
här få vika för samhällsintresset. Detta kan kräva, alt eu kraftförbrukare
med ett relativt nytt kraftleveranskontrakt blir bättre tillgodosedd än en
förbrukare med äldre kontrakt, nämligen om kraften i förra fallet skall
användas till ändamål, som ur samhällets synpunkt äro särskilt viktiga.
På grund av lagstiftningens speciella karaktär synes det icke lämpligt att
i lagen införa särskilda regler om ersättning för förlust, som en kraftförbrukare
kan vållas genom att han icke kan utfå den kvantitet elektrisk
kraft, vartill han kontraktsenligt är berättigad. Icke heller kan jag förorda
en fortlöpande kontroll av nya upplåtelser av elektrisk kraft, som
kunna framkalla eller förstora ransoneringsbehovet. Den närmare utformningen
av en elektricitetsransonering torde icke böra i lagen regleras närmare
än som skett.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Beträffande 8 § i förslaget får jag föreslå, att straffbestämmelsen i första
stycket borttages, varigenom alltså en underlåtenhet av här ifrågavarande
slag icke kommer att medföra annan påföljd än att vederbörande myndighet
kan förelägga vite, som sedermera vid fortsatt underlåtenhet utdömes av
allmän domstol. Straffbestämmelsen torde nämligen i de fall, varom här är
fråga, icke vara effektiv. Rättssäkerheten synes vara tillräckligt tillgodosedd
därigenom att beslutet om vitesföreläggandet givetvis skall kunna
överklagas hos Kungl. Maj :t i regeringsrätten samt genom att utdömandet
av vitet är en domstolsfråga.

Vad återstoden av de framställda anmärkningarna angår finner jag —
med hänsyn till att det remitterade förslaget i dessa hänseenden överensstämmer
med den nu gällande lagen samt lagrådets övriga ledamöter ej
funnit skäl till erinran mot förslaget — mig icke böra förorda ändring i
det remitterade förslaget.

I förslaget har härutöver vidtagits vissa redaktionella jämkningar.

Föredraganden hemställer härefter,

att Kungl. Maj:t måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreslå
riksdagen att antaga det i enlighet med vad ovan anförts
ändrade förslaget till Ing om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ingvar J.son Rörs.
Ur protokollet: