Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen
av forskning, undervisning och försöksverksamhet på
mejerinäringens område samt av trädgårdsundervisning
och trädgårdsförsök, m. m.; given Stockholms
slott den 25 februari 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 79.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås en upprustning av dels forskning, undervisning
och försöksverksamhet på mejerinäringens område, dels trädgårdsundervisning
och trädgårdsförsök.

Statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen anses böra
kvarligga vid Alnarp. Beträffande båda dessa verksamhetsgrenar förordas
en förstärkning av personalorganisationen, bland annat genom inrättande
av tre laborator stjänster.

Frågan om statligt stöd för uppförande av ett driftsförsöksmejeri anses
ej nu böra avgöras.

Inrättande av en ny mejeriskola i Kroksta tillstyrkes. Ytterligare överläggningar
angående formerna för drivandet av denna skola anses emellertid
erforderliga.

I fråga om den lägre trädgårdsundervisningen förordas, att teoretisk lärlingsutbildning
skall anordnas. Vidare föreslås en omläggning av undervisningen
vid trädgårdsskolorna, innebärande att eleverna skola befrias
från grov- och rutinarbeten samt att utbildningen i form av undervisning,
övningar och demonstrationer skall utvidgas och specialiseras. Därigenom
skulle kurstiden kunna förkortas från två år till ett år och fyra månader.
Vid trädgårdsskolorna böra vidare anordnas kortare specialkurser av olika
slag.

Av de nuvarande trädgårdsskolorna anses Alnarps trädgårdsskola, lantbruksakademiens
trädgårdsskola samt Norrlands trädgårdsskola böra bibehållas.
Däremot föreslås, att statligt stöd ej längre skall utgå till Adelsnäs
trädgårdsskola.

Statsbidragen till de statsunderstödda trädgårdsskolorna föreslås skola
höjas.

I fråga om den högre trädgårdsundervisningen anföres, att dylik undervisning
av högskolemässig karaktär bör anordnas vid Alnarp. Då möjlighet
nu saknas att anskaffa erforderliga lokaler, uttalas emellertid, att förverkligandet
av denna plan bör få anstå tills vidare.

Statens trädgårdsförsök anses böra behålla sin nuvarande organisationsform
med en huvudstation och underlydande försöksstationer. En viss utvidgning
av personalen vid trädgårdsförsöken föreslås, liksom också en
förstärkning av försöksresurserna.

Genomförandet av förslagen beräknas medföra en årlig kostnadsökning
av omkring 300 000 kronor samt därjämte kräva engångskostnader å tillhopa
omkring 800 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng,
följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkterna 21, 25 och 82)
har Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på
särskild proposition för budgetåret 1949/50 beräkna dels följande anslag till
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, nämligen till avlöningar
ett förslagsanslag av 633 000 kronor, till omkostnader ett förslagsanslag av
217 700 kronor, till materiel m. in. ett reservationsanslag av 25 000 kronor,
till bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek ett reservationsanslag
av 6 000 kronor, till stipendier m. in. ett anslag av 8 300 kronor och till lokala
trädgårdsförsök ett anslag av 10 000 kronor, dels till Lägre lantbruksundervisning
m. m.: Lägre mejeriskolor ett reservationsanslag av 12 100 kronor,
dels ock till Befrämjande av mejerihanteringen in. m.: Bidrag till avlönande
av mejerikonsulenter m. m. ett förslagsanslag av 118 100 kronor.

Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1945 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet genom beslut samma dag dels såsom
utredningsman för att verkställa utredning rörande organisationen av forsknings-
och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens
område numera överdirektören G. A. O. N. Bouveng, dels ock såsom sakkunniga
att biträda vid utredningen direktören V. M. L. Aaröe, Stockholm, ledamoten
av riksdagens första kammare H. K. Anderberg, Vollsjö, byråchefen
i lantbruksstyrelsen O. A. P:son Arnegren, agronomen A. Hakelius, Enköping,
ledamoten av riksdagens andra kammare B. S. B:son Norup, Knislinge,
professorn N. Olsson, Uppsala, direktören I. Söderqvist, Östersund, professorn
A. H. T. Theorell, Stockholm, och numera professorn K. E. Thomé,
Åkarp. Utredningsmannen har den 17 oktober 1947 avgivit betänkande med

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

förslag angående forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen
på mejerinäringens område in. in. (SOU 1947: 59). De sakkunniga ha i huvudsak
biträtt utredningsmannens förslag. Dock ha särskilda yttranden i
vissa frågor avgivits dels av herrar Hakelius, Olsson, Söderqvist och Theorell,
dels av herrar Anderberg och Arnegren.

Över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen, styrelserna för
lantbrukshögskolan och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
statens lönenämnd, statens livsmedelskommission, styrelserna för statens
maskinprovningar och statens institut för folkhälsan, förvaltningsutskotten
i Malmöhus, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro, Södermanlands, Uppsala,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns
hushållningssällskap, Västernorrlands läns landsting, norrlandskommittén,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, styrelserna för
Svenska smörprovningarna, Svenska mejeriernas riksförening, Svenska mejerikonsulentföreningen,
Svenska mejeristföreningen, örnsköldsviksortens andelsmejeriförening,
Örebroortens mejeriförening, Jämtlands mejeriförening,
Västerbottens södra mejeriförening samt för Fellingsbro, Dvärsätts och Röbäcks
mejeriskolor. Vidare ha på uppdrag av vissa norrländska mejerisammanslutningar
med flera ledamoten av riksdagens första kammare O. L.
Tjällgren, landstingsmannen C. Axling och mejerikonsulenten O. A. Andersson
framfört vissa önskemål beträffande den lägre mejeriundervisningens
ordnande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1946 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet den 5 juli 1946 sex sakkunniga
att verkställa utredning angående trädgårdsundervisningens ordnande. De
sakkunniga, vilka antagit namnet 1946 års trädgårdsundervisningskommitté,
ha utgjorts av landshövdingen A. N. Thomsson, tillika ordförande, ledamoten
av riksdagens första kammare, trädgårdsodlaren J. T. Björck, Borås, trädgårdsdirektören
S. G. Gréen, Stockholm, sekreteraren i Svenska lantarbetareförbundet
E. Jansson, Stockholm, föreståndaren för statens trädgårdsförsök,
professorn F. W. Nilsson samt framlidne redaktören S. Wetterberg, Ålsten.
Kommittén har avgivit dels den 22 december 1947 betänkande med utredning
och förslag rörande trädgårdsundervisningen (SOU 1948: 5), dels den 30
december 1947 betänkande rörande statens trädgårdsförsök (SOU 1948: 12).
Till förstnämnda betänkande har sekreteraren Jansson avgivit särskilt yttrande
angående trädgårdsskolornas äganderättsförhållanden. Kommittéledamoten
Wetterberg, vilken avlidit den 21 december 1947, hade förklarat, att
han vore ense med kommittén i övrigt beträffande förenämnda betänkanden,
dock att han instämde i Janssons särskilda yttrande.

Över båda betänkandena ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, lantbruksakademien, vetenskapsakademien,
överstyrelsen för yrkesutbildning, styrelserna för lantbrukshögskolan
samt för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, hushållnings -

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

5

sällskapens förvaltningsutskott i Skaraborgs, Kronobergs och Kristianstads
län, styrelserna för Adelsnäs trädgårdsskola och Norrlands trädgårdsskola,
Sveriges pomologiska förening, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund, Föreningen svenska
trädgårdsarkitekter, Stockholms trädgårdsanläggareförening, Centralorganisationen
för examinerade trädgårdsmästare, Svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen,
Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet,
Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter, Sveriges hortonomförbund,
Skånes trädgårdsanläggareförening, Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare,
Jordbrukareungdomens förbund samt Riksförbundet
landsbygdens folk.

Härjämte ha yttranden avgivits över enbart betänkandet rörande trädgårdsundervisningen
av riksmarskalksämbetet och Djurgårdsnämnden samt
över enbart betänkandet rörande statens trädgårdsförsök av domänstyrelsen,
jordbrukets forskningsråd, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation,
styrelserna för Weibullsholms växtförädlingsanstalt, Svenska
trädgårdsfröfirmornas förening, Sveriges utsädesförening och Sveriges fröhandlareförening
samt av J. E. Olsens Enke A. B., Otto J. Olsson & sons
AB samt Algot Holmberg & söner AB. Vidare har till jordbruksdepartementet
ingivits protokoll från sammanträde med styrelsen för Norrlands
trädgårdsskoleförbund, vid vilket styrelsen behandlat betänkandet rörande
trädgårdsundervisningen.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har med
skrivelse den 27 augusti 1948 överlämnat förslag till inkomst- och utgiftsstater
för institutet för budgetåret 1949/50. Vidare har institutsstyrelsen
den 20 september 1948 gjort framställning om att Alnarps mejeri skulle få
övertaga mjölkleveranserna till Kävlinge mejeri. I samband därmed har styrelsen
hemställt om anslag till viss utökning av Alnarpsmejeriets maskinella
utrustning samt till tillbyggnad av mejeriets lagerlokaler.

Över förslagen till inkomst- och utgiftsstater ha remissutlåtanden avgivits
av statskontoret, lantbruksstyrelsen samt styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. De båda förstnämnda myndigheterna ha även
yttrat sig över institutsstyrelsens framställning angående mjölkleveranserna.

Då jag i det följande behandlar de i betänkandena framlagda förslagen
kommer jag att inledningsvis lämna en kortfattad översikt av huvuddragen
i dessa för att därefter något utförligare redogöra för innebörden av förslagen
ävensom yttrandena över dessa. Beträffande nuvarande förhållanden och
den närmare motiveringen för förslagen ävensom i fråga om vissa detaljspörsmål,
som icke äro av beskaffenhet att böra prövas av riksdagen, torde
jag få hänvisa till betänkandena.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

I. Försök, forskning och undervisning på mejerinäringens

område.

Huvuddragen av utredningsmannens förslag och av yttrandena.

Utredningsmannen. I betänkandet angående forsknings- och försöksverksamheten
samt undervisningen på mejerinäringens område konstateras, att
ifrågavarande verksamhet behöver utbyggas i olika avseenden, om den skall
kunna fylla sina uppgifter.

Vid statens mejeriförsök föreslås i första hand en betydande förstärkning
av personalorganisationen. Sålunda skulle professorn och föreståndaren för
mejeriförsöken erhålla tre vetenskapliga medhjälpare genom inrättande av
laboratorsbefattningar för ledningen av olika grenar av verksamheten. Motsvarande
förstärkningar skulle även ske i fråga om assistent- och biträdespersonal
in. m. Härigenom skulle antalet befattningar vid statens mejeriförsök
ökas från 8 till 19. Förslaget innefattar även en betydande materiell
upprustning av försöksinstitutionen.

Den statliga försöksverksamheten förutsättes liksom för närvarande skola
avse laboratoriemässiga försök och försök i mindre teknisk skala. Utredningsmannen
anser emellertid, att ett särskilt driftsförsöksmejeri bör komma
till stånd för försök i driftsmässig skala. Detta mejeri skulle drivas av
Svenska mejeriernas riksförening, men statsbidrag skulle utgå till anläggningskostnaderna.
Mejeriet beräknas behöva en daglig mjölkinvägning om
60 000 kilogram och anses därför endast kunna komma till stånd i Skåne.

Under förutsättning att de mejerivetenskapliga institutionerna med tillhörande
mejeri kvarbliva vid Alnarp, bör vidare enligt förslaget husdjursförsöksanstalten
vid Ultuna utrustas med ett mindre försöksmejeri. Detta
mejeri skulle tillgodose behovet av samordnade husdjursförsök och mejeriförsök.

Den högre mejeriundervisningen bör enligt utredningsmannens mening
även i fortsättningen kvarbliva vid Alnarp. Han har emellertid även övervägt
möjligheten att förlägga denna undervisning till lantbrukshögskolan vid Ultuna
och utfört kostnadsberäkningar för detta alternativ. Bland annat av
den anledningen, att en överflyttning av den högre mejeriundervisningen
till Ultuna skulle fordra, att även statens mejeriförsök och statens maskinprovningars
mejeriavdelning förlädes dit, ställer sig Ultunaalternativet betydligt
kostsammare än Alnarpsalternativet. Även andra olägenheter tala
enligt utredningsmannens uppfattning mot en överflyttning av de mejerivetenskapliga
institutionerna till Ultuna. Han anser icke heller fördelarna ur
allmänt vetenskaplig synpunkt med en förläggning till Ultuna vara så påtagliga,
att de uppväga olägenheterna därav. Fyra av de nio sakkunniga, som
deltagit i utredningen, ha emellertid i särskilt yttrande uttalat sig för Ultunaalternativet.

Den högre mejerikursens vetenskapliga institutioner föreslås skola erhålla

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

7

personalförstärkningar. Bland annat skulle en lektorsbefattning i mejeriekonomi
och en laborator sbefattning i mejerikemi eller mejeribakteriologi
inrättas. I övrigt avse de föreslagna förstärkningarna assistent- och biträdespersonal.
Enligt förslaget skulle antalet befattningshavare vid institutionerna
sammanlagt ökas från 5 till 15.

I samband härmed föreslår utredningsmannen, att en laboratorsbefattning
i juvrets fysiologi och allmän galaktologi inrättas vid lantbrukshögskolans
djurfysiologiska institution för forskning rörande mjölkbildningens
fysiologi.

Mejeriskoleutbildningen föreslås skola ske vid två skolor, nämligen Alnarps
mejeriskola och en ny mejeriskola. Var och en av de båda skolorna
skulle organiseras för en utbildning av 30—33 elever årligen. Undervisningen
skulle vid den nya skolan anordnas på samma sätt som den nuvarande
undervisningen vid Alnarps mejeriskola. Vidare föreslås, att den nya skolan
skall vara helt statlig. Då skolan förutsatts skola förläggas till ett enskilt
mejeri, ha dock två sakkunniga i särskilt yttrande förordat, att skolan skall
inrättas såsom en statsunderstödd skola med eu för ändamålet bildad stiftelse
såsom huvudman.

Den nya mejeriskolan skall enligt förslaget förläggas till örnsköldsviksortens
andelsförenings nya mejeri i Kroksta. Härigenom skulle Norrlands
speciella behov i fråga om mejeriskoleutbildning kunna tillgodoses.

De nuvarande s. k. mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Köbäck
anses icke uppfylla nutida utbildningskrav och därför icke böra användas
för nuvarande ändamål. Däremot föreslås att de bibehållas under
namn av mejeripraktikantskolor för meddelande under skolmässiga former
av mejeripraktisk utbildning. I samband härmed föreslås, att tiden för den
för inträde vid mejeriskola och vid den högre mejerikursen föreskrivna
praktiska utbildningen nedsättes till hälften för sökande, som genomgått
fullständig kurs vid mejeripraktikantskola.

Den tekniska utvecklingen inom osttillverkningen anses motivera, att för
specialutbildning av osttillverkare inrättas en särskild osttillverkarkurs.
Denna skulle förläggas till Alnarps mejeriskola och organiseras såsom en
helårskurs för 10 å 12 elever per år. Däremot har utredningsmannen icke
funnit behov föreligga att inrätta fasta kurser för föreståndare för större
mejerier, mejerimaskiniister och mejerimontörer. Nuvarande fortbildningskurser
för mejeripersonal avses skola bibehållas vid oförändrad organisation.

Vad slutligen beträffar mejerikonsulentverksamheten bör denna enligt
utredningen liksom nu handhavas av Svenska mejeriernas riksförening. Därvid
uttalas dock, att specialkonsulenternas antal successivt bör ökas, under
det att distriktskonsulenternas antal successivt bör minskas. Statsbidraget
till specialkonsulenternas grundlön föreslås höjt från 0 200 kronor till 8 400
kronor per år.

Ett genomförande av Alnarpsalternativet enligt föreliggande förslag
skulle innebära eu ökning av statens årliga utgifter för mejeriförsöksverk -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

samheten och den högre mejeriundervisningen med i runt tal 260 000 kronor.
Ultunaalternativet innebär en motsvarande ökning av omkring 280 000
kronor. Om samtidigt — såsom utredningsmannen föreslår — det nuvarande
till 90 000 kronor uppgående statsbidraget åt Svenska mejeriernas riksförening
för organisationsverksamhet, teknisk verksamhet och driftsanalys indrages,
kommer ökningen av statens utgifter på detta område att inskränka
sig till omkring 170 000 kronor enligt Alnarpsalternativet och 190 000 kronor
enligt Ultunaalternativet. Ett genomförande av utredningsmannens förslag
i övrigt innebär en ökning av statens årliga utgifter på området med
omkring 94 000 kronor.

Genomförandet av byggnadsprogrammet för statens mejeriförsök och den
högre mejeriundervisningen kräver enligt Alnarpsalternativet engångsanslag
av 4 892 000 kronor och enligt Ultunaalternativet 6 350 000 kronor.
Den staten åvilande engångskostnaden för Krokstaskolans byggnader uppgår
till omkring 657 000 kronor.

Vad angår engångskostnaderna för utrustning bliva dessa för Alnarpsalternativet
155 000 kronor och för Ultunaalternativet 505 000 kronor. Motsvarande
kostnader för utrustningen av Krokstaskolan uppgå till omkring
130 000 kronor och för utrustning till lantbrukshögskolans djurfysiologiska
institution till 15 000 kronor.

Yttranden. I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av en
förbättrad organisation samt ökade personella och materiella resurser för
försöksverksamhet, forskning och undervisning på mejerinäringens område.
Utredningsmannens förslag härom har också som helhet betraktat i det
övervägande flertalet yttranden ansetts kunna ligga till grund för en lösning
av frågan.

Statskontoret har dock framfört principiella erinringar mot en omorganisation
av den omfattning, som föreslagits. Statskontoret har därvid anfört
följande.

Enligt de för utredningen meddelade direktiven böra kostnaderna för de
verksamhetsområden, varom här är fråga, icke tillåtas överstiga vad som
oundgängligen erfordras för att arbetsuppgifterna skola inordnas i den
lämpligaste organisationsformen. Ett genomförande av utredningsmannens
förslag i dess helhet, innebärande bland annat en tredubbling av personalorganisationen
för såväl statens mejeriförsök som de till den högre mejeriundervisningen
knutna forskningsinstitutionerna, skulle enligt verkställda
beräkningar medföra en högst väsentlig ökning av statens årliga utgifter på
mejerinäringens område.

I betraktande härav vill det förefalla statskontoret, som om såväl omfattningen
av den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen
som kostnaderna för dess genomförande fått en betydligt vidare ram än
som avsetts. Ämbetsverket anser sig därför böra ifrågasätta, om icke vissa
inskränkningar i organisationen kunna vidtagas utan att det ur statsnyttans
synpunkt önskvärda arbetsresultatet därför skulle behöva bli lidande. Statskontoret
måste nämligen för sin del finna det uteslutet att i nuvarande statsfinansiella
läge genomföra en så kostnadskrävande omorganisation, som
föreslagits.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Med hänsyn till rådande ekonomiska läge har även riksräkenskapsverket
ansett sig böra hänvisa till de betydande kostnadsökningar för statsverket,
som utredningsmannens förslag skulle innebära.

I fråga om enskilda punkter i utredningsmannens förslag ha även i andra
yttranden en del kritiska synpunkter framförts. Särskilt ha därvid skilda
meningar gjort sig gällande beträffande den lämpligaste förläggningsorten
för den högre mejeriundervisningen samt beträffande organisationsformen
för en ny mejeriskola.

Mejeriförsöksverksamheten.

Utredningsmannen. I betänkandet erinras till en början, att enligt 1943 års
mejeriförsöksutredning grundforskningen på mejerinäringens område borde
handhavas av professorerna vid den högre mejerikursen vid Alnarpsinstitutet,
medan målforskningen borde utföras vid den av utredningen föreslagna
svenska mejeriförsöksanstalten. Denna skulle därvid i sig upptaga nuvarande
statens mejeriförsök.

Utredningsmannen framhåller häremot, att det icke är möjligt att göra
en skarp skillnad mellan grundforskning och målforskning på förevarande
område. Den forskningsverksamhet, som utövas vid en mejeriförsöksanstalt,
måste i stort sett taga sikte på att lösa vissa bestämda problem, vare sig
dessa äro på förhand angivna i en försöksplan eller aktualiseras genom
framställningar till anstalten. Inom mejeriförsöksverksamheten kommer därför
utrymmet för den grundläggande vetenskapliga forskningen att begränsas
till vissa uppkommande behov. Annorlunda förhåller det sig enligt utredningsmannens
mening med den forskning, som bedrives av lärarna vid
den vetenskapliga undervisningen, alltså den högre mejerikursen. Denna
forskning bör nämligen, liksom grundläggande vetenskaplig forskning på
andra områden, vara helt fri. Man kan emellertid för mejeriförsöksverksamhetens
behov av grundläggande vetenskaplig forskning icke alltid lita till den
forskning, som bedrives i samband med den högre mejeriundervisningen.
Ehuru de olika forsknings- och försöksinstitutionerna på förevarande område
böra ha ett nära samarbete, måste därför likväl mejeriförsöksverksamheten
förfoga över en sådan personell och materiell utrustning, att förekommande
behov av grundforskning kan tillgodoses inom ramen för denna verksamhet.

På grundval av de erfarenheter, som gjorts vid statens mejeriförsök och
som vitsordats av dansk och finsk expertis på området, finner utredningsmannen,
att en rationellt bedriven mejeriförsöksverksamhet hör kunna arbeta
i dels laboratorieskala, dels halvteknisk skala, dels helteknisk eller
driftsmässig skala. För att kunna tillgodose dessa krav bör försöksanstalten
vara utrustad med laboratorier, vilka giva möjlighet till både rent vetenskapliga
undersökningar och analysarbeten i rätt stor omfattning för kontroll
av utförda försök. Anstalten hör vidare innehålla ett försöksmejeri med
mindre apparater för arbeten i halvteknisk skala. Slutligen bör anstalten
förfoga över ett stort driftsmejeri, i vilket dels de i laboratorieskala och halv -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

teknisk skala gjorda försöken kunna överföras i helteknisk skala, dels rent
driftsmässiga och maskintekniska studier kunna bedrivas. Härför fordras
en omfattande utbyggnad av den nuvarande försöksverksamheten.

Försöksverksamheten i laboratoriemässig och halvteknisk skala bör enligt
betänkandet även i fortsättningen bedrivas i statlig regi. Statens mejeriförsök
böra emellertid utbyggas i såväl personellt som materiellt hänseende.
Det till statens mejeriförsök hörande mejeriet bör ha en daglig mjölkinvägning
av 20 000 kilogram, om det kvarbliver vid Alnarp, och 25 000 kilogram
om det förlägges till Ultuna. Mejeriet är avsett att tjäna även såsom
undervisningsmejeri för den högre mejeriundervisningen och såsom provningsmejeri
för statens maskinprovningar, varjämte det beräknas skola stå
till förfogande såsom forskningsinstitution för professorn i mejerilära. Om
mejeriet skall kvarligga vid Alnarp, bör det även liksom nu utgöra läromcjeri
för Alnarps mejeriskola.

För mejeriförsöken i driftsmässig skala bör ett särskilt driftsförsöksmejeri
med en daglig mjölkinvägning av omkring 60 000 kilogram inrättas.
Beräkningen av den erforderliga mjölkmängden har skett med utgångspunkt
från att mejeriet skall vara inrättat för parallellförsök vid framställning
av samtliga vanliga produkter, således ost, smör och konsumtionsmjölk,
samt att kärnings- och ystningsförsöken skola utföras med användning av
de största i praktisk mejeridrift förekommande maskinerna. Ett dylikt
mejeri kan enligt utredningsmannens uppfattning på grund av den erforderliga
mjölkmängden endast komma till stånd i Skåne. Svenska mejeriernas
riksförening hör tillhandahålla detta driftsförsöksmejeri. Då ett intimt
samarbete hör förekomma mellan statens mejeriförsök och driftsförsöksmejeriet
och då statens maskinprovningar böra ha möjlighet att utnyttja
driftsförsöksmejeriet för provning av mejerimaskiner med större kapacitet,
bör emellertid det allmänna beredas ett visst inflytande på verksamheten vid
detta mejeri. Såsom motprestation bör det allmänna lämna bidrag till anläggningskostnaderna.
Därest staten ställer ett dylikt driftsförsöksmejeri till
mejerinäringens förfogande, bör å andra sidan nu utgående statsbidrag till
Svenska mejeriernas riksförening för organisationsverksamhet, teknisk verksamhet
och driftsanalys kunna indragas.

I betänkandet understrykes vikten av den forsknings- och försöksverksamhet,
som avser utfodringens och ladugårdshygienens inverkan på mjölkens
näringsvärde och användbarhet ur mejeritekniska synpunkter. Hithörande
problem böra lösas i samarbete med husdjursförsöksanstalten. Vid
tillgodoseendet av detta behov har man enligt utredningsmannens uppfattning
att välja mellan att förlägga statens mejeriförsök till Ultuna och att
utrusta husdjursförsöksanstalten med ett försöksmejeri. En förflyttning av
statens mejeriförsök till Ultuna anses dock icke motiverad enbart av detta
skäl. I stället föreslås att husdjursförsöksanstalten, om mejeriförsöken skola
kvarbliva vid Alnarp, skall utrustas med ett försöksmejeri, avsett för en
daglig invägning av 1 500 kilogram mjölk.

Någon ändring av Svenska smörprovningarnas organisation och verksam -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

het föreslås ej i betänkandet. Den av Svenska mejeriernas riksförening
drivna mejeriförsöksstationen i Kroksta bör likaså enligt försiaget alltjämt
upprätthållas och understödjas med årliga statsbidrag.

I fråga om organisationen av statens mejeriförsök föreslås, att institutionen
liksom för närvarande skall ledas av en föreståndare med professors
ställning. Då föreståndarens arbetsuppgifter kunna förutses taga i anspråk
ganska mycken tid, bör till föreståndarens förfogande ställas ett antal vetenskapligt
kvalificerade befattningshavare i ställning motsvarande den, som
tillkommer statsagronomerna vid jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna.
Tre sådana befattningshavare, benämnda laboratorer, böra finnas såsom
närmaste ledare för respektive de kemiska, bakteriologiska och produkttekniska
undersökningarna. Vidare bör en förste assistent finnas för vart
och ett av nämnda tre arbetsområden samt dessutom en assistent för de
bakteriologiska undersökningarna och två assistenter för de produkttekniska
undersökningarna. Den väsentligt utökade försöksverksamhet, som utredningsmannens
förslag förutsätter, beräknas i övrigt kräva en förste försöksmejerist,
en försöksmejerist, en maskinist, tre laboratoriebiträden, ett
kanslibiträde, ett kontorsbiträde och en institutionsvaktmästare. I förhållande
till den nuvarande personalen vid statens mejeriförsök innebär förslaget
en utökning med tre laboratorer, en förste assistent, tre assistenter,
en förste försöksmejerist, en maskinist och två laboratoriebiträden.

Beträffande personalstaten vid statens mejeriförsök ha fyra av de nio
sakkunniga på en punkt anfört avvikande mening. Agronomen A. Hakelius,
professorn H. Olsson, direktören I. Söderqvist och professorn A. H. T. Theorell
ha nämligen i särskilt yttrande anfört, att både ekonomiska skäl och
bristen på kompetenta forskare tala för att antalet laboratorer minskas till
två och att föreståndaren själv får leda en avdelning, såsom praxis är inom
övrig försöksverksamhet.

Vad angår tjänste- och löneställningen för befattningshavarna vid statens
mejeriförsök föreslår utredningsmannen, att laboratorerna skola jämställas
med statsagronomer, d. v. s. sättas i lönegrad Ca 29. Assistentpersonalen
föreslås erhålla i princip samma placering som motsvarande personal vid
statens jordbruks- och husdj ursförsök, således för förste assistenter lönegrad
Ce 24 och för assistenter lönegrad Ce 22. Inplacering av assistent i
sistnämnda lönegrad anses dock i allmänhet böra ifrågakomma först efter
ett års tjänstgöring i lägre lönegrad. För övrig personal föreslås följande
lönegradsplacering: förste försöksmejerist Ce 22, försöksmejerist Ce 20,
maskinist Ce 12, laboratorie- och kanslibiträden samt institutionsvaktmästare
Ce 11.

Vad angår organisationen av det föreslagna driftsförsöksmejeriet förordar
utredningsmannen, att delta mejeri skall ställas under ledning av
en särskild styrelse bestående av sex ledamöter. I denna böra såsom självskrivna
medlemmar ingå föreståndaren för statens mejeriförsök och ytter -

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

ligare en person, som representerar de statliga intressena på området, exempelvis
ordföranden i mejerimaskinprovningarnas provningsnämnd eller
företrädaren för den mejeriekonomiska forskningen vid Alnarpsinstitutet.
Övriga styrelsemedlemmar böra utses av Svenska mejeriernas riksförening.
En av dessa bör representera de lokala mjölkleverantörerna.

Eftersom driftsförsöksmejeriet bör vara en mejerinäringens egen angelägenhet
och kostnaderna för dess drift icke böra bestridas av staten, har
utredningsmannen icke ansett sig böra närmare ingå på mejeriets organisation
och personella utrustning. Om statens mejeriförsök kvarligga vid Alnarp,
anses driftsförsöksmejeriet icke behöva förses med särskild laboratorieutrustning
eller vetenskapligt utbildad personal i högre ställning för produkttekniska
försök. Driftsförsöksmejeriets uppgifter på detta område förutsättas
nämligen kunna ledas av personal från statens mejeriförsök. Förläggas
däremot statens mejeriförsök till Ultuna, måste enligt utredningsmannens
mening driftsförsöksmejeriet organiseras såsom försöksstation och
utrustas med kemiska, bakteriologiska och analytiska laboratorier samt tilldelas
en ledare och biträden med vetenskaplig kompetens.

För driftsförsöksmejeriets andra huvuduppgift, nämligen maskintekniska
försök, erfordras enligt betänkandet i vart fall två ingenjörsutbildade tjänstemän
med laborators löneställning och en mekaniker.

Yttranden. Den organisatoriska ram, som utredningsmannen föreslagit för
mejeriförsöksverksamheten och som innebär att denna verksamhet skulle
fördelas mellan statens mejeriförsök och ett nytt driftsförsöksmejeri, har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser med undantag
av styrelsen för lantbruksliögskolan. Denna styrelse har uttalat som
sin uppfattning, att problem av driftsekonomisk art borde studeras vid praktisk
mejeridrift och att tillräckliga skäl icke förebragts för inrättandet av
det föreslagna driftsförsöksmejeriet. Till motivering av denna uppfattning
har styrelsen åberopat följande uttalande av lantbrukshögskolans lärarråd.

För forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet torde gälla
enahanda normer som för övrig naturvetenskaplig forskning och försöksverksamhet.
Detta betyder, att först sedan problemen ur alla väsentliga
synpunkter belysts i laboratorieskala utföras experimenten i halvteknisk
skala. Genom omfattande försök i halvteknisk skala vinnes sedan sådan
säkerhet, att försöken kunna överföras till stordrift. De justeringar, som därvid
måste införas för överförandet till stordrift, kunna knappast längre
räknas höra till målforskningsproblemen. De höra fastmer till området driftsstudier
och böra i enlighet härmed upptagas vid de olika fabriker, mejerier
eller övriga verk, som skola handha produktionen. Av grundväsentlig betydelse
för målforskningen är däremot, att verkligt bärande nya idéer kunna
presteras av forskare och att dessa idéer genom laboratorieförsök och försök
i halvteknisk skala kunna föra fram till nya värdefulla produktionsmetoder.
De halvstatliga institut för målforskning, som på senare år upprättats
inom vårt land, ha också organiserats och utrustats i enlighet med
dessa principer. Det har sålunda exempelvis aldrig varit tal om att träforskningsinstitutet
skulle bedriva sin forskning beträffande tillverkningav
pappersmassa och papper i fabriksmässig skala.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

13

Att mejeriindustrien har stor tillverkningsvolym ställer den på intet sätt
i särklass. Tillverkningsvolymen är ett problem, som är gemensamt för
alla industrier. Likväl har för ingen annan industri rests kravet på att ett
centralt försöksorgan skall kunna arbeta i stor fabrikationsmässig skala. Helt
naturligt förläggas dessa försök till några vanliga fabriker. Anmärkas bör
härtill också att, när det gäller verklig målforskning och ej endast driftsstudier,
kommer kanske på 1 000 laboratorieförsök förslagsvis 50 halvtekniska
försök och 5 försök i fabriksmässig skala.

Däremot ha bland andra lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission,
styrelserna för Alnarpsinstitutet och statens maskinprovningar samt
Riksförbundet landsbygdens folk särskilt uttalat, att den uppdelning av mejeriförsöksverksamheten
på statens mejeriförsök och ett driftsförsöksmejeri,
som utredningsmannen föreslagit, utgjorde en tillfredsställande lösning av
frågan.

I fråga om den föreslagna utbyggnaden av statens mejeriförsök ha i yttrandena
endast framkommit vissa erinringar rörande några detaljfrågor.

I likhet med vad fyra av de sakkunniga anfört i ett särskilt yttrande har
styrelsen för Alnarpsinstitutet framhållit, att föreståndaren för statens mejeriförsök
jämsides med ledningen av dessa borde förestå en av de tre försöksavdelningarna,
varigenom en av de föreslagna laboratorsbefattningarna
skulle kunna inbesparas. I gengäld erfordrades dock ytterligare en förste
assistent för rutinmässiga arbeten av olika slag å föreståndarens avdelning.
Styrelsen har vidare framhållit, att anslag till arbetshjälp vid för söksmejeriet
syntes erfordras samt att det belopp, som utredningsmannen beräknat
till publikationstryck, syntes vara väl knappt med hänsyn till de faktiska
kostnaderna för tryckning av försöksredogörelser.

Beträffande lönegradsplaceringen av försöksmejeristerna vid mejeriförsöken
har statskontoret uttalat, att för dessa högst 19 respektive 16 lönegraden
borde ifrågakomma. Statskontoret har också i fråga om laboratoriebiträdenas
tjänstebenämning och lönegradsplacering anfört, att dessa frågor
borde upptagas till prövning först i samband med en allmän reglering
av denna personalgrupps ställning.

Riksförbundet landsbygdens folk har framfört vissa erinringar mot vad
utredningsmannen förordat i fråga om ledningen av det föreslagna driftsförsöksmejeriet.
Statens representation i mejeriets styrelse borde enligt förbundet
begränsas till en ledamot, lämpligen föreståndaren för statens mejeriförsök.
Däremot borde de lokala leverantörernas representation i styrelsen utökas
från en till minst två ledamöter, så att både större och mindre leverantörer
skulle kunna bliva företrädda.

Svenska mejeriernas riksförening har i sitt yttrande anfört följande beträffande
riksföreningens ekonomiska åtaganden i fråga om det föreslagna
driftsförsöksmejeriet.

Riksföreningen är villig att tillhandahålla och utrusta det efter Alnarpslinjen
förordade driftsförsöksmejeriet under förutsättning att statsmakterna
åtaga sig den i betänkandet därför angivna motprestationen. Vidkommande

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

storleken av engångsanslaget till anläggningskostnaderna för detta mejeri
finner sig riksföreningen emellertid med hänsyn till ovissheten om den framtida
kostnadsutvecklingen böra reservera sig såtillvida, att riksföreningen
utgår ifrån att, därest dessa kostnader skulle stiga på grund av förskjutningar
i prisnivån eller eljest i förhållande till vad utredningsmannen beräknat,
riksföreningen beredes ett häremot svarande högre anslag.

I några yttranden har berörts frågan om inrättande av ett mindre försöksmejeri
i anslutning till statens husdjursförsök, därest statens mejeriförsök
skulle kvarbliva i Alnarp. Styrelsen för lantbruksliögskolan har anmärkt,
att utredningsmannens kalkyler icke upptoge några personalkostnader
eller andra kostnader för detta mejeri. Enligt styrelsens mening måste
ett sådant mejeri bland annat ha en väl kvalificerad föreståndare, som samtidigt
kunde meddela undervisning i mjölkhushållning vid lantbrukshögskolan.
Riksförbundet landsbygdens folk har, med understrykande av behovet
av ett sådant mejeri, uttryckt en önskan att forskning rörande mjölkens
produktion också kunde komma till stånd vid husdjursförsöksanstaltens filial
i Alnarp i samarbete med statens mejeriförsök, om dessa komme att
kvarligga därstädes. I bilaga till det yttrande, som avgivits av Alnarpsinstitutets
styrelse, har en ledamot av styrelsen, direktören Ture Bergman, i samband
med ett förslag att förlägga en ny mejeriskola till Ultuna i stället för
Kroksta anfört, att en till ett skolmejeri i Ultuna knuten försöksstation,
lydande under statens mejeriförsök, skulle bättre än på det av utredningsmannen
föreslagna sättet fylla husdjursförsöksanstaltens behov av ett försöksmejeri
och säkerställa den önskade kontakten mellan husdjursförsök
och mejeriförsök. En dylik samordning av skolmejeri och husdjursförsök i
Ultuna har även ifrågasatts i ett av styrelsen för Skaraborgs läns mejeriförbund
avgivet utlåtande, vilket bifogats yttrandet från Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

Försöksverksamhetens och den högre mejeriundervisningens förläggning.

Utredningsmannen. Vid utredningen angående den framtida organisationen
av mejeriförsöksverksamheten och den högre mejeriundervisningen har utredningsmannen
bland annat haft att taga ställning till frågan om ifrågavarande
institutioners förläggning. Frågan har i första hand gällt, huruvida den
högre mejeriundervisningen bör kvarbliva vid Alnarp såsom en självständig
institution eller inordnas under lantbrukshögskolan i Ultuna. Utredningsmannen
har emellertid vid sina överväganden av ifrågavarande spörsmål
till en början ansett sig kunna konstatera, att såväl mejeriförsöksverksamheten
som den högre mejeriundervisningens intressen bäst befordras
om statens mejeriförsök och undervisningsinstitutionerna äro så förlagda,
att omedelbar personlig kontakt mellan försöksmännen och forskarna kan
uppehållas och att eleverna vid den högre undervisningen få tillfälle att
kontinuerligt följa och såvitt möjligt även deltaga i arbetet vid mejeriförsöken.
Om undervisningen skulle flyttas till Ultuna, böra alltså enligt utred -

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

15

ningsmannens mening även statens mejeriförsök och statens maskinprovningars
mejeriavdelning förläggas dit eller till någon närliggande ort.

Utredningsmannen har funnit, att båda de nämnda alternativen i fråga
om förläggningen av den högre mejeriundervisningen äro förbundna med
såväl fördelar som nackdelar.

Ur undervisningssynpunkt har enligt utredningsmannens mening icke
framkommit något belägg för att standarden skulle ha påverkats i ogynnsam
riktning av den nuvarande förläggningen vid Alnarp. Fördelarna ur denna
synpunkt av att den högre mejeriundervisningen förlägges till Ultuna
bestå enligt utredningsmannen huvudsakligen i den tillgång för eleverna,
som vistelsen vid en högskola kan utgöra. Häremot framhåller han dock det
värde, som koncentrationen till en ort av såväl försöksverksamheten som
forskningen samt högre och lägre undervisning på mejerinäringens område
redan nu visat sig äga och vilket kan förväntas bliva än mer påtagligt, om
den föreslagna förbättringen av de tekniska och vetenskapliga resurserna genomföres.

För forskningen vid de institutioner, som äro knutna till den högre mejeriundervisningen,
anser utredningsmannen, att vissa fördelar skulle vara
att vinna vid en överflyttning till lantbrukshögskolan. Särskild vikt tillmäter
han därvid de ökade möjligheter, som mejeriforskarna skulle få att etablera
en omedelbar kontakt med sådana institutioner i Stockholm och Uppsala,
där verksamheten har beröringspunkter med mejeriforskningen, t. ex.
äggviteforskningen och vitaminforskningen. Han anför emellertid samtidigt,
att betydelsen härav icke bör överdrivas.

I betänkandet framhålles vidare att, om Ultunaalternativet väljes, kommer
det förhållandet att mejeriförsöksverksamheten och mejerimaskinprovningen
måste förläggas till samma plats som den högre mejeriundervisningen
och de till denna hörande forskningsinstitutionerna, att medföra olägenheter
i fråga om mjölktillförseln. Huvuddelen av den för försöksverksamheten
in. in. erforderliga mjölkmängden måste nämligen inköpas genom
det storföretag, som behärskar så gott som hela mjölkmarknaden i denna
del av landet och som dessutom bedriver forsknings- och försöksverksamhet
för egen del. Ett sådant arrangemang finner utredningsmannen icke tillfredsställande.
Vidare anföres, att det föreslagna driftsförsöksmejeriet
måste förläggas till en i förhållande till den statliga försöks- och forskningsverksamheten
avlägsen ort, varigenom samarbetet mellan ifrågavarande institutioner
skulle avsevärt försvåras. Slutligen kan man enligt utredningsmannens
mening ej bortse från de högre byggnadskostnader, som en överflyttning
till Ultuna av statens mejeriförsök, det egentliga för söksmejeriet,
mejerimaskinprovningarna, den högre mejerikursen och dess forskningsinstitutioner
skulle medföra.

Utredningsmannen behandlar även ett par skäl som i olika sammanhang
framhållits mot mejeriförsökens och mejeriforskningens förläggning till Alnarp.
Sålunda har påpekats, att det skulle vara en olägenhet, alt hela den
statliga verksamheten på detta område förlagts till landets sydligaste del,

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

där kreatursras, fodermedel och utfodringsmetoder vore andra än inom riket
i övrigt. I betänkandet erinras med anledning härav att försöksverksamheten
numera lokalt sett utvidgats genom inrättandet av mejeriförsöksstationen
i Kroksta i Västernorrlands län. Vidare framhålles, att om det i betänkandet
framlagda förslaget att utrusta husdjursförsöksanstalten med ett
försöksmejeri genomföres, skulle möjlighet öppnas att utföra mejeritekniska
undersökningar av mjölk, producerad med användande av olika utfodringsmetoder.

Det andra av de åsyftade skälen mot Alnarpsalternativet är, att fara kunde
uppstå för vetenskaplig stagnation av försök och forskning på grund av
att de fåtaliga vetenskapsmännen i denna verksamhet komme att känna sig
i viss mån isolerade. Utredningsmannen vill icke förneka det principiellt
befogade i sådana farhågor, men finner att verksamheten bedrives i fullt ut
den omfattning, som befintliga personella och materiella resurser tillåta. Att
det i fråga om dessa resurser föreligger väsentliga brister är, anföres i betänkandet,
ett annat spörsmål, vilket bör lösas oberoende av valet av förläggningsort.

Utredningsmannen har beträffande förläggningsfrågan kommit till det resultatet,
att de vinster, som främst ur allmänt vetenskaplig synpunkt otvivelaktigt
stå att vinna med Ultunaalternativet, icke uppväga de olägenheter
ur mejerinäringens synpunkt, som en organisation enligt detta alternativ
för med sig. Han anser ej heller Alnarpsalternativets nackdelar ur allmänt
vetenskaplig synpunkt så påtagliga, att de väga tyngre än sistnämnda alternativs
fördelar ur mejerinäringens synpunkt. Med hänsyn till dessa omständigheter
finner utredningsmannen, att Alnarpsalternativet måste givas
ett visst försteg framför Ultunaalternativet och förordar därför, att den
högre mejeriundervisningen bibehålies förlagd till Alnarpsinstitutet.

Av de nio sakkunniga ha fyra, nämligen agronomen A. Hakelius, professorn
N. Olsson, direktören I. Söderqvist och professorn A. H. T. Theorell i
särskilt yttrande anmält avvikande mening i frågan om den högre mejeriundervisningens
förläggning. Dessa sakkunniga förorda Ultunaalternativet
och anföra såsom skäl härför bland annat mjölkproduktionens betydelse för
jordbrukets ekonomi, vilket enligt deras mening talar för att mejeriforskning
och mejeriundervisning böra förenas med lantbrukshögskolan. Vidare
anföres, att utredningsmannen tydligen ansett det falla utanför uppdragets
ram att skärskåda vådan av att utbilda agronomer vid lantbrukshögskolan
utan att giva dessa någon möjlighet till samtidig utbildning beträffande
handhavandet av den ojämförligt viktigaste av lantbrukets produkter,
mjölken.

De fördelar, som skulle vinnas av att mejeriforskningen inklusive den
högre mejeriutbildningen anknötes till en befruktande vetenskaplig miljö,
tala även enligt dessa sakkunnigas mening bestämt för en förläggning till
Ultuna.

Vidare hävdas, att driftsmejeriet mycket väl kan förläggas till Skåne

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

17

utan att därför statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen
behöva förläggas till Alnarp. I det särskilda yttrandet av dessa sakkunniga
anföres härjämte bland annat följande.

Enligt utredningsmannen kunna försök i helteknisk skala och med användande
av apparatur av en storlek, som mera överensstämmer med den
inom det övervägande flertalet svenska mejerier för närvarande och troligen
även framdeles använda, med fördel göras i ett mejeri av exempelvis
Alnarps mejeris storlek, alltså med en dagskapacitet av 10—12 000 kg.

Mjölkcentralens erbjudande att tillförsäkra staten erforderligt tomtutrymme
för ett försöksmejeri på 10—15 000 liters dagsinvägning inom samma
tomtområde i Uppsala, varest föreningen ämnar uppföra ett stort driftsmejeri,
samt ställa 10—15 000 liter mjölk dagligen att uttagas i hela billaster
till för söksmejeriets förfogande för försök, i samma utsträckning som
andra mejerier vilka ägas av medlemmar i SMR-organisationen, torde vara
till synnerlig nytta. Enligt utredningsmannens mening skulle erfordras en
daglig kvantitet av 25 000 kg mjölk. Skulle detta visa sig vara riktigt, så
förutsätta vi, att den felande mängden måste på ett eller annat sätt kunna
ställas till förfogande.

1 betänkandet anföres bland annat »att därest man vill flytta den högre
mejeriutbildningen till annan förläggningsort än den nuvarande, man nödgas
flytta även statens mejeriprovningars mejeriavdelning till samma ort».
Detta bör ju ej vålla några olägenheter, eftersom nybyggnad för ändamålet
ändå föreslås. Det skulle tvärtom vara till stort gagn för statens maskinprovningars
mejeriavdelning att bliva förlagd till samma plats som statens
övriga maskinprovningar.

Som ett argument för Alnarpsalternativet anföres, att »om den högre
mejeriundervisningen förflyttas till lantbruksliögskolan måste sålunda en
särskild befattning såsom föreståndare för Alnarps mejeriskola inrättas».
Utredningsmannen har alltså tänkt sig, att om den högre mejeriundervisningen
och forskningen kvarligger vid Alnarp, så skall professorn i inejerilära
och mejeriekonomi tillika vara föreståndare för Alnarpsinstitutets mejeriavdelning
och för dess läromejeri. Han skall sålunda leda arbetet inom
mejeriet vid den lägre utbildningen, som pågår praktiskt taget året om. Vi
tillåta oss tvivla på möjligheten av att finna en person så beskaffad, att han
kan medhinna att utöver dessa uppgifter bedriva vetenskaplig forskning.
Det synes oss därför knappast vara ett hållbart skäl för Alnarpsalternativet
att åberopa inbesparandet av en föreståndarbefattning för Alnarps mejeriskola,
om Alnarpsalternativet förverkligas.

Sammanfattande få vi alltså som vår mening framhålla, att utredningsmannens
allsidiga och grundliga utredning icke synes oss motbevisa den
allvarliga kritik, som framfördes mot 1943 års mejeriutrednings förslag,
samt att övervägande skäl synas oss tala för att mejeriforskning och högre
mejeriutbildning nu anknytas till lantbrukshögskolan.

Yttranden. Såsom förut nämnts ha i yttrandena skilda meningar framkommit
beträffande frågan om den högre mejeriundervisningens förläggning.
Härvid bär dock i samtliga yttranden godtagits utredningsmannens
ståndpunkt, alt den högre mejeriundervisningen, statens mejeriförsök och
stabens maskinprovningars mejeriavdelning borde vara förlagda till samma
plats och att därför en förflyttning av undervisningen även borde medföra
en förflyttning av de båda sistnämnda institutionerna till samma ort. I ytt 2

Ilihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 79.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

randena ha vidare ej heller framförts några andra alternativ i fråga om förläggningsort
än Alnarp och Ultuna.

För verksamhetens kvarblivande vid Alnarp ha följande myndigheter och
organisationer uttalat sig, nämligen lantbrukstyrelsen, statens livsmedelskommission,
Alnarpsinstitutets styrelse, styrelsen för statens maskinprovningar,
förvaltningsutskotten i Malmöhus, Kristianstads, Skaraborgs och
Örebro läns hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, Svenska mejeriernas
riksförening, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska mejerikonsuleniföreningen
och Svenska mejeristföreningen. Inom livsmedelskommissionen
har dock ledamoten G. Carlsson och inom Sveriges lantbruksförbund
styrelsemedlemmarna A. Hakielius och E. von Heland reserverat sig till
förmån för Ultunaalternativet.

En överflyttning av den högre mejeriutbildningen till lantbrukshögskolan
i Ultuna bär förordats i de yttranden, som inkommit från lantbrukshögskolans
styrelse, statskontoret, statens institut för folkhälsan samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Uppsala, Södermanlands, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I de yttranden, där Alnarpsalternativet förordats, bär till förmån för detta
alternativ anförts i huvudsak samma skäl som de, vilka åberopats i betänkandet.
Särskilt har härvid i yttrandena framhållits dels att bättre mjölktillgång
kunde påräknas vid Alnarp än vid Ultuna, dels att det innebure
en fördel, om å ena sidan den högre undervisningen och den statliga försöksverksamheten
samt å andra sidan det föreslagna driftsförsöksmejeriet
kunde förläggas till närbelägna orter.

Styrelsen för Alnarpsinstitutet bär emellertid i sitt yttrande närmare ingått
på de synpunkter i förläggningsfrågan, som framlagts av fyra av de sakkunniga.
Styrelsen bär därvid anfört bland annat följande.

Vad samförläggning av mejeriforskning med andra institutioner på jordbruksområdet
etc. beträffar önskar styrelsen anföra, att det viktigaste synes
vara, att forskare vid mejeriförsöksanstalt och mejeriundervisning stå i direkt
kontakt med varandra, emedan vid den relativt lilla grupp det här är
fråga om, som arbetar med närstående problem, den dagliga kontakten är
av största betydelse. Detta bär också påpekats av utredningsmannen. Däremot
är det enligt styrelsens mening av sekundär betydelse att en samförläggning
av mejeriforskning med andra, i förhållande till denna forskning
mera perifera forskningsområden äger rum. I praktiken spelar nämligen den
personliga faktorn en avgörande roll då det gäller dylika ämnesområden,
och till dessa måste man ur mejerisynpunkt räkna flertalet av lantbrukshögskolans
institutioner. I själva verket är, såsom utredningsmannen påpekat,
mejeriforskningen så speciellt inriktad — även tekniskt — att den
alltid i hög grad måste vara hänvisad till att med egna resurser lösa sina problem.
De kontakter med andra forskningsinstitutioner, som befinnas nödvändiga,
kunna enligt styrelsens mening lätt uppnås utan att någon obligatorisk,
för staten dyrbar samförläggning med lantbrukshögskolan äger rum.
Om så ej vore fallet, skulle ju exempelvis varje internationellt samarbete
vara uteslutet.

Alnarp har en synnerligen god kontakt med alla våra nordiska grannländer,
och det bör kanske här framhållas, att professorerna i mejerikemi

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

19

och mejeribakteriologi i Danmark och Norge, delvis respektive till största
delen, meriterat sig för sina befattningar just genom de arbeten de utfört i
Alnarp. Detta torde vara ett gott bevis på kvaliteten av den »vetenskapliga
miljön» vid våra mejeriforskningsanstalter. Någon känsla av isolering ha
förvisso varken mejeriforskarna själva eller deras in- och utländska gäster
erfarit här i Alnarp. Reservanternas framhållande av Ultunamiljön torde
därför, vad mejeriforskningen angår, sakna reell grund.

Beträffande förläggningsfrågan anser styrelsen, att av skäl som nu
nämnts statens mejeriförsök böra ligga det planerade driftsförsöksmejeriet
så nära som möjligt. Arbetsmöjligheterna bliva avsevärt sämre, om dessa
institutioner förläggas så långt skilda åt som i Skåne och i Uppland. Vidare
kan påpekas den även av utredningsmannen betonade vikten av att eleverna
i den högre mejerikursen beredas tillfälle att studera och följa försök i
driftsförsöksmejeriet. De torde icke råda något som helst tvivel om att dylika
studier, helt enkelt av kostnadsskäl, blott i undantagsfall skulle komma
att bedrivas med den av reservanterna föreslagna anordningen med driftsförsöksmejeriet
i Skåne och övriga mejeriinstitutioner i Ultuna. En sådan
försämring av elevernas utbildningsmöjligheter kan heller icke godtagas.

Statens livsmedelskommission har som motivering för att kommissionen
föredragit Alnarpsalternativet bland annat framhållit, att upprättandet av
ett större försöksmejeri vid Ultuna sannolikt skulle komma att undandraga
Stockholms avsättningsområde en icke obetydlig kvantitet konsumtionsmjölk.

För genomförande av Ultunaalternativet har å andra sidan lantbrukshögskolans
styrelse i sitt yttrande framlagt en utförlig motivering. I denna
ha bemötts de synpunkter, som utredningsmannen framfört såsom skäl för
sitt ståndpunktstagande i förläggningsfrågan. Med avseende på lämpligheten
ur utbildningssynpunkt av att anknyta den högre mejeriundervisningen
till lantbrukshögskolan har styrelsen sålunda anfört bland annat följande.

Utredningsmannen har vitsordat det stora värdet för eleverna i den högre
mejerikursen av att inplaceras i lantbrukshögskolan. Styrelsen kan icke
underlåta att i detta sammanhang uttrycka stora farhågor för att den isolering
från högre undervisning, forskning och försöksverksamhet på jordbrukets
område i allmänhet, som skulle medfölja en förläggning till Alnarp,
skulle bliva till allvarlig skada för såväl lärare som elever.

Enligt styrelsens uppfattning torde man lättare finna överensstämmelse
mellan den högre mejeriundervisningen och undervisningen för agronomexamen
(första delen) än med undervisningen vid exempelvis tekniska
högskolan. Egendomligt nog synes utredningsmannen anse den omständigheten,
att huvudämnena vid den högre mejerikursen äro mejerikemi och
mejeribakteriologi samt mejerilära och mejeriekonomi, vara en god exemplifiering
på att denna undervisning framför allt vore av maskinell-teknisk
karaktär. Vad de övriga ämnena beträffar anför redan utredningsmannen
själv att de ha anknytning till motsvarande undervisning vid lantbrukshögskolan
och i flera fall förekomma på lantbrukshögskolans kursplaner.

Styrelsen måste med skärpa framhålla, att den undervisning, som den
högre mejerikursen under första året för närvarande åtnjuter, i väsentliga
avseenden icke kan anses ha högskolemässig karaktär. Med undantag för
timmarna i matematik och fysik är undervisningen nämligen avsedd att
vara densamma som i mejeriskolan, där inträdesfordringarna utgöras av

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

folkskola jämte kunskaper i vissa ämnen svarande mot huvudkurs vid
lantmanna- eller folkhögskola. Som en orimlig anordning måste sålunda
betecknas, att under första året en sådan gemensam undervisning meddelas
i mejerikemi, medan undervisningen i allmän kemi och lantbrukskemi, vilken
måste anses grundläggande för undervisningen i mejerikemi, meddelas
först under andra året. Den omständigheten att man vid lantbrukshögskolan
för undervisningen i ett flertal ämnen kan erhålla personer med professors
kompetens ger fullständiga garantier för att denna undervisning vid Ultunaalternativet
kommer att få högskolemässig karaktär, vilket däremot
icke är fallet vid Alnarpsalternativet.

Beträffande kostnaderna för den högre mejeriundervisningen har styrelsen
gjort gällande, att utredningsmannens kostnadskalkyl vore missvisande
och att en riktig kalkyl skulle utvisa att Ultunaalternativet skulle bliva
icke oväsentligt billigare än Alnarpsalternativet, bland annat genom besparingar
i fråga om ersättningar till speciallärare.

Med hänsyn till mejeriforskningen och försöksverksamheten har styrelsen
till förmån för Ultunaalternativet anfört hland annat följande.

Beträffande uttalandet, att mejeriforskningen till stor del är tekniskt betonad,
vill styrelsen framhålla, att denna omständighet icke gärna kan sägas
tala mot en anknytning av mejeriforskningen till den allmänna jordbruksforskningen,
där den ju även enligt utredningsmannen hör hemma.
Däremot göra mejeriforskningens beröringspunkter med industriteknisk
forskning det nödvändigt, att mejeriförsöken förläggas till en sådan plats,
att kontakten med industriforskningen på bästa sätt tillgodoses. Det torde
vara uppenbart, att den intima kontakt, som vid en förläggning av mejeriförsöken
till lantbrukshögskolan kan upprätthållas med tekniska högskolan,
metallografiska institutet, statens provningsanstalt, jordbrukstekniska institutet,
statens maskinprovningar, AB Separators med flera mejerimaskinindustriers
forskningsavdelningar erbjuda fullgoda garantier i detta avseende.
Någon motsvarighet härtill torde icke tillnärmelsevis erhållas vid en
förläggning till Alnarp.

Utredningsmannen utsäger klart, att undersökningar över utfodringens
inflytande på mjölkens sammansättning utfördes i samarbete mellan husdjurs-
och mejeriavdelningarna på den tid dessa voro förlagda tillsammans
vid centralanstalten, och att forskningsområdet icke veterligen bearbetats
sedan denna samförläggning brutits. Olämpligheten av att förlägga husdjursförsöken
och mejeriförsöken till två skilda platser (Ultuna—Alnarp)
kan väl knappast skarpare belysas.

Sedan utredningsmannen sålunda klart vitsordat betydelsen och i vissa
fall nödvändigheten av en samförläggning av mejeriforskningen och lantbrukshögskolan,
vidare betydelsen av den direkta kontakten med viss annan
forskning och slutligen värdet för mejeriförsöken att ha tillgång till
lantbrukshögskolans välutrustade analyslaboratorium och välförsedda vetenskapliga
bibliotek, kan man fråga sig, vilka omständigheter man skall
kunna åberopa, som skulle vara av sådan vikt att en samförläggning mellan
lantbrukshögskolan och mejeriforskningen likväl ej borde komma till stånd.

Styrelsen "delar givetvis helt utredningsmannens uppfattning, att den
personliga beredvilligheten hos de olika forskarna är en nödvändig förutsättning
för åstadkommandet av ett gott samarbete men menar att de yttre
förutsättningarna för samarbetet kunna gynnsamt påverkas av organisatoriska
åtgärder såsom lämplig samförläggning av olika forskningsorgan och
att det endast är denna senare fråga, som utredningsmannen haft att ta

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

21

ställning till. Det mindre tidsenliga i utredningsmannens uppfattning torde
utan vidare framgå av de exempel på betydelsen av »team work», som på
senare tid lämnats från ett stort antal viktiga forskningsområden.

En förflyttning av även statens maskinprovningars mejeriavdelning till
Ultuna bär styrelsen vidare ansett icke innebära någon nackdel utan i stället
vara fördelaktig. Mejerimaskinprovningarna i Ultuna skulle nämligen
i så fall vinna direkt kontakt med statens maskinprovningar och jordbrukstekniska
institutet samt nära kontakt med tekniska högskolan och materialprovningsanstalten
m. in.

Styrelsen har vidare ifrågasatt, om icke utredningsmannen räknat med
större mjölkmängd än erforderligt vid en till Ultuna förlagd försöksverksamhet
och om en sådan mjölkmängd kunde erhållas till rimligt pris å någon
ort. Såsom tidigare anförts i annat sammanhang, har styrelsen därjämte
ifrågasatt, om det föreslagna driftsförsöksmejeriet över huvud taget
skulle erfordras.

I detta sammanhang torde även böra anföras den motivering för Ultunaalternativet,
som lämnats av styrelsen för statens institut för folkhälsan.
Institutets styrelse har anfört bland annat följande.

Utredningsmannen har icke kunnat vederlägga de synpunkter, som framlades
av professor Ragnar Nilsson i hans reservation till 1943 års mejeriutredning
samt vad remissinstanserna i detta avseende framhållit. Av betänkandet
framgår även att mejeriförsöksverksamheten samt den högre utbildningen
på mejeriområdet ingenstädes organiserats på det sätt, som utredningsmannen
förordat, utan i stället överallt på det sätt, som reservationsvis
förordats såväl i anslutning till 1943 års utredning som nu. Nämnas
bör även, att efter 1943 års utredning svenska mejeriernas riksförenings
förvaltningsutskott uttalat sig för en samförläggning av forsknings- och
försöksverksamheten och den högre utbildningen på mejeriområdet med
motsvarande verksamhet på lantbruksområdet, vilket innebär ett förordande
av Ultunaalternativet. Mot detta ha i betänkandet huvudsakligen anförts
vissa ekonomiska skäl, bland annat att vissa nybyggnader måste komma
till stånd. I kalkylerna har man emellertid icke räknat med att den
nuvarande mejeriverksamhetens i Alnarp lokaler representera ett värde,
då de kunna användas t. ex. för den dubblerade driftsledarkursen och även
för mejeriskolan. Vissa av dem torde därjämte kunna användas, därest
en blivande trädgårdshögskola kommer att förläggas till Alnarp.

Statskontoret har ansett, att utredningsmannens kostnadsberäkningar icke
övertygade om att Ultunaalternativet i längden skulle visa sig kostsammare
än Alnarpsalternativet. Ämbetsverket har i detta sammanhang framhållit, att
en förläggning till Alnarp kunde befaras så småningom medföra krav på ytterligare
utvidgning av den dit förlagda mejeriundervisningen och sålunda i
viss utsträckning föranleda en dubblering av den högre lantbruksundervisningen,
vilken skulle medföra kostnader utöver de av utredningsmannen beräknade.

Vidare må bland de skäl, som anförts till förmån för Ultunaalternativet,
nämnas att bland andra förvaltningsutskotten i Gävleborgs och Jämtlands
läns hushållningssällskap framhållit, att utvecklingen tydde på att mjölk -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

produktionen i Skåne komme att minska, under det att mjölkproduktionen
i mellersta Sverige och Norrland komme att öka. Det kunde ifrågasättas,
om ej mejeriförsöken skulle bliva mera utslagsgivande för landets mejerihantering,
om de förlädes till mellersta Sverige, där en för landets förhållanden
mera typisk utfodring förekomme än om de förlädes till Skåne, som i
stor utsträckning hade specialutfodring och därmed förknippade särskilda
problem.

Slutligen må nämnas, att Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i sitt yttrande visserligen förordat Alnarpsalternativet i fråga
om förläggningen av den högre mejeriundervisningen och de statliga mejeriförsöken,
men ansett att frågan om driftsförsöksmejeriets förläggning borde
ytterligare övervägas med tanke på förefintligheten av andra överskottsområden
för mjölk än Skåne, t. ex. Skaraborgs län.

Den högre mejerikursen och forskningsinstitutionerna.

Utredningsmannen. I betänkandet framhålles, att några anmärkningar av
mera väsentlig art icke kunna riktas mot det sätt, varpå den högre mejeriundervisningen
för närvarande är ordnad. Det anses dock angeläget, att
elevernas ekonomiska kunnande skall fördjupas. I detta syfte bör institutionen
för mejerilära och mejeriekonomi förstärkas.

I inträdesfordringarna till den högre mejerikursen föreslås endast den
ändringen, att ett år av den stadgade förpraktiken vid auktoriserat elevmejeri
bör kunna utbytas mot genomgång av fullständig kurs vid sådana mejeripraktikantskolor,
som ifrågasättas skola inrättas i stället för de nuvarande
s. k. mindre mejeriskolorna.

Beträffande professuren i mejerilära och mejeriekonomi framhåller utredningsmannen,
att innehavaren av denna befattning för närvarande har alltför
omfattande arbetsuppgifter. Han har sålunda att dels bestrida undervisning
i ifrågavarande ämnen i den högre mejerikursen, dels leda övningar
i dessa ämnen i nämnda kurs ävensom den praktiska utbildningen vid såväl
den högre mejerikursen som mejeriskolan samt är dessutom föreståndare
för Alnarpsinstitutets mejeriavdelning och dess läromejeri. Eu förstärkning
av institutionen för mejerilära och mejeriekonomi anses därför vara ofrånkomlig.
Hur denna förstärkning bör ske är enligt utredningsmannens mening
beroende av om den högre mejeriundervisningen förlägges till Ultuna
eller Alnarp.

Väljes Ultunaalternativet bör till någon av de båda nybildade ekonomiska
institutionerna vid lantbrukshögskolan knytas även en forskare i mejeriekonomi.

Väljes åter Alnarpsalternativet bör den nuvarande institutionen förstärkas
med en lektorstjänst i lönegrad Ce 29. Innehavaren av denna tjänst förutsättes
skola ha undervisnings- och examinationsskyldighet i ämnet mejeriekonomi
samt även bedriva forskning på detta ämnesområde.

I övrigt föreslås, att den nuvarande arvodesbefattningen såsom assistent

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

i mejerilära skall utbytas mot en förste assistentbefattning i lönegrad Ce 24.
Vidare böra inrättas två befattningar som assistent i lönegrad Ce 22. Av
dessa assistenter bör den ene biträda professorn i mejerilära och den andre
biträda lektorn i mejeriekonomi. Slutligen föreslås, att personalen skall utökas
med ett laboratoriebiträde i lönegrad Ce 11 och ett kontorsbiträde.

Även institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi bör enligt betänkandet
utbyggas. Detta bör lämpligen ske så, att vid institutionen inrättas
en laboratorsbefattning, inriktad på det av huvudämnena, som ligger utanför
professorns specialitet. I övrigt föreslås, att såväl professorn som laboratorn
skall erhålla biträde av en förste assistent i lönegrad Ce 24 och ett
laboratoriebiträde i lönegrad Ce 11, och att institutionen skall förfoga över
ett årligt anslagsbelopp av 4 200 kronor för tillfällig assistenthjälp. Institutionen
beräknas vidare böra ha tillgång till en institutionsvaktmästare i
Ce 11 och ett kontorsbiträde.

Beträffande de delar av undervisningen, som ombesörjas av speciallärare,
anses inga ändringar erforderliga om den högre mejerikursen fortfarande
skall vara förlagd till Alnarp. Skulle åter den högre mejerikursen inordnas
under lantbrukshögskolan i Ultuna uppkomma, enligt vad som framhålles i
betänkandet, åtskilliga spörsmål i här berörda avseenden. I vissa ämnen bör
då undervisningen omhänderhavas av vederbörande institutioner vid lantbrukshögskolan,
medan för andra ämnen speciallärare alltjämt erfordras.

Liksom för närvarande böra enligt betänkandet vid högre mejerikursen
finnas två elevstipendier, vilka dock i betraktande av penningvärdets fall
föreslås höjda från 600 kronor till 840 kronor.

Yttranden. I fråga om utredningsmannens förslag angående personalorganisationen
vid de till den högre mejeriundervisningen knutna forskningsinstitutionerna
har i några yttranden särskilt betonats angelägenheten av att
ämnet mejeriekonomi skulle erhålla en särskild företrädare. Styrelsen för Alnarpsinstitutet
bär i denna fråga uttalat, att styrelsen helst såge, att en professur
i mejeriekonomi omedelbart skulle inrättas. Om detta icke kunde
ske, förordade styrelsen, att en befattning såsom biträdande lärare i lönegrad
Ce 29 skulle inrättas. Inrättande av en lektorsbefattning i ämnet ansåge
styrelsen icke vara lämpligt. Statskontoret har funnit tjänstebenämningen
lektor olämplig och i stället föreslagit benämningen laborator. Lantbruksstyrelsen
har med understrykande av behovet av den ifrågavarande befattningen
förordat, att densamma skulle inrättas snarast möjligt, oberoende av
huruvida utredningsmannens förslag i övrigt genomfördes.

I syfte att bereda professorn i mejerilära möjlighet att odelat ägna sig
åt sina undervisnings- och forskningsuppgifter har styrelsen för Alnar psinstitutet
förordat, att denne befattningshavare skulle befrias från uppgiften

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

att vara föreståndare för Alnarps mejeri. Detta kunde lämpligen ske genom
inrättande av en särskild befattning såsom mejeriföreståndare. Innehavaren
av denna befattning borde avlönas av Alnarps mejeri. I lönehänseende borde
han sättas i paritet med mejeriföreståndare vid andelsmejeri med 30 000
kilogram daglig mjölkmängd. Befattningen borde vara förenad med pensionsrätt.
Samtidigt skulle den nuvarande befattningen som förste mejerist kunna
indragas. Slutligen har såsom önskvärt framhållits, att benämningen »högre
mejerikursen» skall utbytas mot benämningen »mejerihögskolan». Såsom
skäl härför har anförts, att undervisningen vid den högre mejerikursen
från början planlagts och även i praktiken utformats fullt högskolemässigt.

I fråga om själva undervisningen vid den högre mejerikursen har Svenska
mejerikonsulent föreningen framlagt följande önskemål.

Föreningen biträder utredningsmannens uppfattning, att kursplanen i mejeriekonomi
bör utökas. Undervisningen i fråga om smör- och osttillverkning
synes väl uppfylla alla rimliga krav. Det vore emellertid önskvärt, att
antalet undervisningstimmar i mejerilära ökades, så att eleverna i större
utsträckning än hittills bereddes tillfälle att inhämta grunderna i beredningen
av sådana produkter som torrmjölk, kondenserad mjölk, mesvaror,
sterilgrädde, kasein, smältost och glace. Därjämte vill föreningen föreslå att,
sedan mejerihanteringen nu i stor utsträckning övergått från hantverksmässig
till mera industriell drift och därmed behovet av allmän maskinteknisk
utbildning blivit större, denna utbildning utökas. En viktig del i undervisningen
utgör tillgången till demonstrationsmaterial. Eleverna böra under övningstimmarna
ha större tillgång än hittills till olika mejeriapparater samt
el-anläggningar och verkstadsutrustning. Så betydelsefull som utbildningen
i maskinlära nu är, bör detta ämne vara betygsämne vid den högre mejerikursen.
Vidare vill föreningen framhålla önskvärdheten av att vid undervisningen
i rättslära, lagbestämmelser och förordningar rörande mejerihantering,
ekonomiska föreningslagar, yrkesinspektionens föreskrifter och föreningsorganisation
ges ett ökat utrymme i kursplanen.

Riksförbundet landsbygdens folk har beträffande såväl den högre som
den lägre undervisningen uttryckt önskemål om att föreningsrörelsen och
dess grundidéer skulle ingå i undervisningsplanerna.

Forskning och försök rörande mjölkbildningens fysiologi.

Utredningsmannen anser det angeläget, alt forskning på området för
mjölkbildningens fysiologi upptages i Sverige. Då denna forskning mera
har samband med forskningen rörande den allmänna djurfysiologien samt
med det teoretiska och praktiska försöksarbetet på utfodringslärans område
än med den egentliga mejeriförsöksverksamheten, föreslås, att en forskningsavdelning
för juvrets fysiologi och allmän galaktologi skall inrättas
vid Iantbrukshögskolans djurfysiologiska institution. Såsom föreståndare
för avdelningen föreslås en befattningshavare med ställning såsom laborator
i lönegrad Ca 29. Frågan om medhjälpare åt denne befattningshavare
anser utredningsmannen böra hållas öppen i avbidan på närmare erfarenhet
angående behovet av sådan personal.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 79.

25

Mejeriskoleutbildningen.

Utredningsmannen. Mejeriskoleutbildningen beräknas i betänkandet böra
avse ett behov av 60 å 65 mejeriskoleutbildade personer per år.

De nuvarande s. k. mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck
anses icke uppfylla de krav, som numera böra ställas på den utbildning,
för vilken de äro avsedda. Då det bland annat av kostnadsskäl och
med hänsyn till det påräknade elevantalet icke heller anses försvarligt att
giva dessa skolor större personella och materiella resurser, förordas, att de
icke längre skola användas för nu avsett ändamål.

Då mejeriskolan vid Alnarp icke ensam kan svara för utbildningen av
erforderligt antal personer och då dessutom förutsättningarna för mejerihanteringen
äro väsentligt olika i de södra och norra landsdelarna, föreslås
emellertid, att en ny mejeriskola av i huvudsak samma storlek och typ som
Alnarp,sskolan skall inrättas. Denna skola anses böra förläggas till Örnsköldsviksortens
andelsmejeriförenings nya mejeri i Kroksta.

Den nya skolan bör enligt betänkandet anordnas såsom en statlig skola
under ledning av eu särskild styrelse, bestående av skolans föreståndare,
Krokstamejeriets tekniske ledare, föreståndaren för Alnarpsinstitutets mejeriavdelning
och två av Kungl. Maj :t särskilt utsedda ledamöter.

Till kostnader för uppförande av erforderliga byggnader beräknas statsmedel
endast böra tagas i anspråk efter de grunder, som gälla för statsbidrag
till byggnader vid lantmannaskolor, d. v. s. med 75 procent av kostnaderna.
För återstående 25 procent påräknas anslag från örnsköldsviksortens
andelsmejeriförening. Därjämte beräknas bidrag kunna erhållas från Själevads
kommun dels i form av ett engångsbelopp av 25 000 kronor, motsvarande
inköpskostnad för skoltomt, dels i form av ett årligt belopp av 3 000
kronor under 25 år till underhåll av skolans byggnader. Övriga kostnader
för inredning, utrustning m. m. böra betalas av staten.

Undervisningen vid Krokstaskolan bör anordnas efter mönster av Alnarps
mejeriskola och handhavas av en heltidsanställd föreståndare och två heltidsanställda
ämneslärare samt speciallärare för vissa ämnen. Föreståndaren
föreslås placerad i lönegrad Ca 31 och ämneslärarna i lönegrad Ca 27.
Speciallärare anses kunna erhållas från lärarkårerna vid högre allmänna
läroverket i Örnsköldsvik och lantmannaskolan i Tvillingsta. Föreståndaren
bör mot särskilt arvode även handhava ledningen av mejeriförsöksstationen
i Kroksta.

Såsom läromejeri för skolan bör andelsmejeriet i Kroksta användas, varvid
statsbidrag bör utgå med 20 000 kronor per år till andelsföreningens
utgifter i samband med skolverksamheten.

Mot utredningsmannens förslag i fråga om organisationen av den nya
mejeriskolan i Kroksta ha två av de sakkunniga, ledamoten av riksdagens
första kammare H. Ii. Anderberg och byråchefen O. A. P:son Arnegren, anmält
avvikande mening. Dessa sakkunniga ha i särskilt yttrande anfört
följande.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Då vi av flera skäl icke kunna finna det lämpligt att till ett mejeri, som
äges av enskild eller förening, förlägga en rent statlig skola, vilja vi föreslå,
att vid Kroksta inrättas en statsunderstödd mejeriskola och att huvudmannaskapet
för skolan ordnas på sätt lantbrukisstyrelsen i sin den 16 november
1944 avgivna utredning med förslag till organisation av den lägre mejeriundervisningen
föreslagit, nämligen att för mejeriskolans inrättande och upprätthållande
bildas en särskild stiftelse med av Kungl. Maj :t godkända stadgar,
enligt vilka stiftelsens uppgift skall vara att biand annat låta uppföra
för skolan erforderliga byggnader, stå såsom ägare för desamma och ansvara
för byggnadernas vård och underhåll.

Vi förutsätta dock, att skolan med hänsyn därtill, att Krokstaskolan, liksom
ock Alnarps mejeriskola äro så att säga riksskolor, må komma i åtnjutande
av de engångsanslag och årliga bidrag av statsmedel, som utredningsmannen
föreslagit.

Därest mejeriskolan och mejeriet skola ha var sin chef, torde — även
om i avtal mellan skolstyrelsen och mejeriföreningen finnes angivet den
omfattning, vari mejeriet får tagas i anspråk för undervisningen —- tvister
lätt kunna uppkomma mellan skolans föreståndare såsom ledare av elevernas
utbildning och mejeriets chef såsom bevakare av mejeriets ekonomiska
intressen.

Vi anse därför, att mejeriskolans föreståndare jämväl bör vara chef för
mejeriet.

Någon ändring av Alnarps mejeriskolas organisation har utredningsmannen
icke funnit påkallad. Om den högre mejeriundervisningen skulle flyttas
till lantbrukshögskolan, borde dock en särskild befattning i lönegrad Ca 31
såsom föreståndare för mejeriskolan inrättas.

Utredningsmannen framhåller vidare, att vissa önskemål gjort sig gällande
om förändringar av elevmejeriverksamheten. Han har emellertid funnit
det vara för tidigt alt vidtaga en allmän omorganisation av denna verksamhet.
I avvaktan på ytterligare erfarenheter på detta område föreslås
emellertid, att de nuvarande tre statsunderstödda mindre mejeriskolorna i
Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck skola bibehållas under namn av rnejeripraktikantskolor
för meddelande av mejeripraktikantutbildning under skolmässiga
former. Någon egentlig omorganisation av skolorna eller någon ändring
av grunderna för statsbidrag till skolorna anses icke erforderlig för detta
ändamål. För sådan inträdessökande vid mejeriskola och vid den högre
mejeriundervisningen, som genomgått fullständig kurs vid mejeripraktikantskola,
bör den föreskrivna praktiska utbildningstiden vid auktoriserat elevmejeri
kunna nedsättas till hälften.

Utredningsmannen har slutligen i samband med utbildningsfrågorna även
behandlat vissa spörsmål beträffande fortbildnings- och specialkurser av
olika slag. I betraktande av den tekniska utvecklingen inom osttillverkningen
har han härvid ansett skäl föreligga, att för utbildning av osttillverkare
inrättas en särskild fast kurs, osttillverkarkurs. Kursen bör utgöra en helårskurs,
omfattande 10 å 12 elever, samt hållas vid Alnarps mejeriskola. För
inträde vid kursen bör fordras bland annat genomgång av Alnarps eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

27

Kroksta mejeriskola samt därefter ett års praktisk erfarenhet av osttillverkning.
För denna kurs erfordras en ny ämneslärarbefattning i lönegrad Ca 27
samt två nya tjänster såsom instruktionsmejerister.

I en år 1944 avgiven utredning om den lägre mejeriundervisningen har
lantbruksstyrelsen föreslagit, att en särskild mejeriföreståndarkurs skulle
inrättas vid Alnarpsinstitutet. Denna kurs skulle avse att giva en utvidgad
och fördjupad undervisning i mjölkhushållning för personer, som genomgått
mejeriskola och som koinnie att bliva ledare för större mejerier. Kursen
skulle omfatta en tid av sex månader. Utredningsmannen anser emellertid,
att de, som genomgått mejeriskola, i regel icke äro i behov av ytterligare
skolmässig utbildning för att kunna antagas till driftsledare inom mejerihanteringen,
även om fråga är om anställning vid stora driftsenheter.
Vidare framhåller han, att de sipeciella personliga egenskaper, som fordras
för att med framgång vara driftsledare vid ett större mejeriföretag, bäst torde
ådagaläggas och utvecklas under en tids praktik som driftsledare vid ett
mindre företag. Om behov skulle uppkomma att såsom ledare för ett större
företag förvärva en person med fylligare utbildning, finnes också möjligheten
att till befattningen förvärva en mejeriingenjör. Utredningsmannen biträder
därför icke lantbruksstyrelsens förslag att inrätta fasta mejeriföreståndarkurser.
Han vill dock icke utesluta, att tillfälliga specialkurser i
exempelvis mejeriekonomi och arbetsledning kunna bliva behövliga. Anordnandet
av dylika kurser bör emellertid ankomma på Svenska mejeriernas
riksförening och framställning om statsbidrag för ändamålet göras i varje
särskilt fall.

Vidare har 1943 års mejeriutredning föreslagit, att fasta maskin- och montörkurser
skulle inrättas. Utredningsmannen anser det icke till fyllest visat,
att tillfredsställande utbildningsmöjligheter icke finnas på området. Eventuellt
uppträdande behov att ordna särskild specialutbildning av detta slag
bör tills vidare tillgodoses genom att erforderliga kurser försöksvis anordnas
genom försorg av Svenska mejeriernas riksförening. Om statsbidrag skulle
erfordras för ändamålet, bör även i fråga om dessa kurser framställning
härom göras i varje särskilt fall.

Nuvarande fortbildningskurser för mejeripersonal skola enligt utredningsmannens
förslag bibehållas.

Yttranden. Beträffande utbildningsbehovet har Svenska mejeristföreningen
anfört, att under senaste åren visserligen efterfrågan på skolad mejeripersonal
stundom varit större än tillgången, men att den pågående centraliseringen
av mejerihanteringen torde komma att medföra minskat personalbehov.
Föreningen har därför ansett, att utbildningens omfattning borde inom vissa
gränser tid efter annan regleras med hänsyn till det föreliggande behovet.

Någon invändning mot förslaget om inrättande av ytterligare en mejeriskola
har ej gjorts i yttrandena. I flertalet yttranden har även förslaget alt
förlägga den nya mejeriskolan til! Kroksta tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
I några yttranden har dock framförts tanken, att skolan borde förläg -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

gas till Ultuna. Detta har, såsom förut i annat sammanhang omnämnts, förordats
dels av styrelsen för Skaraborgs läns mejeriförbund, dels av ledamoten
i Alnarpsstyrelsen, direktören T. Bergman. I båda yttrandena har bland annat
åberopats att en sådan lösning av skolans förläggning samtidigt skulle
tillgodose husdjursförsökens behov av att ha tillgång till ett försöksmejeri.
Direktören Bergman har därtill anfört, att mejerihanteringen i Norrland för
närvarande icke hade så stor omfattning, att detta motiverade en förläggning
av en mejeriskola till denna del av landet. En uppdelning av landet i två
lika delar beträffade antal mejerier, mjölkmängd och behov av skolad personal
skulle enligt Bergmans uppfattning utvisa, att en mejeriskola i Norrland
skulle behöva rekrytera elever från och med Västergötland och Östergötland
i söder. Den skulle därför sannolikt komma att föra en tynande tillvaro i
brist på elever.

Vidare ha styrelserna för Jämtlands läns mejeriförening och Dvärsätts
mejeriskola i gemensamt yttrande förordat, att i besparingssyfte jämte den
högre mejerikursen en av mejeriskolorna borde förläggas till Ultuna. Örebro
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att utskottet
icke velat förorda någon annan lösning än den, som utredningsmannen föreslagit,
men dock gärna hade sett, att en mejeriskola för mellersta Sverige
hade kunnat komma till stånd.

Olika meningar ha framkommit beträffande frågan om den nya mejeriskolan
borde upprättas såsom en helt statlig skola.

En helt statlig skola har förordats av styrelsen för Alnarpsinstitutet, Västernorrlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Svenska mejerikonsulentföreningen,
Svenska mejeristföreningen, örnsköldsviksortens mejeriförening
samt av styrelserna för Röbåcks mejeriskola och Västerbottens
södra mejeriförening. Såsom skäl för denna ståndpunkt har i allmänhet särskilt
anförts, att en statlig skola skulle erhålla en starkare ställning bland
annat i fråga om rekryteringen av såväl lärarkrafter som elever.

Styrelsen för Alnar psinstitutet har emellertid samtidigt uttalat, att den av
utredningsmannen föreslagna kombinationen vid Kroksta av statlig skola,
statsunderstödd försöksstation och enskilt mejeri icke syntes vara lämplig.
Svenska mejerikonsulentföreningen, Svenska me jeristf öreningen samt styrelserna
för Röbäcks mejeriskola och Västerbottens södra mejeriförening ha
därtill såsom en förutsättning för sitt ställningstagande i frågan angivit, att
staten skulle inköpa eller arrendera mejeriet vid Kroksta, så att föreståndarbefattningarna
vid skolan och mejeriet kunde förenas. Skulle detta icke
låta sig göra, borde enligt de förstnämnda föreningarna skolan förläggas till
annan ort och enligt de både sistnämnda styrelserna skolan inrättas som
statsunderstödd skola.

Med hänsyn till att mejeriet vid Kroksta icke vore statligt och att föreståndarbefattningarna
för mejeriet och skolan lämpligen borde förenas ha lantbruksstyrelsen,
statskontoret och Riksförbundet Landsbygdens Folk helt an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 79. 29

slutit sig till tanken på att skolan borde ha karaktären av statsunderstödd
skola.

Utan att taga ställning till de föreliggande alternativen beträffande skolans
organisation bar norrlandskommittén framfört vissa principiella synpunkter
med avseende på skolans finansiering. Kommittén har därvid anfört följande.

Skolan är avsedd att ge samma utbildning som nuvarande skola i Alnarp,
för vilken det icke ifrågasatts att den skall finansieras på annat sätt än med
statsmedel. Lika väl som kommittén finner det föga tilltalande, att en industri
lokaliseras med hänsyn tagen till de förmåner som erbjudas av olika
kommuner, synes icke heller staten böra låta förläggningen av en allmän
institution bestämmas av vilka lokala prestationer som erbjudas. Härvid
kan dock bortses från sådana prestationer som bestå i upplåtelse av lämplig
tomtmark eller dylikt eller som motsvara den direkta fördel, som respektive
ort har av institutionen i fråga framför andra orter, eller som eljest
utgöra ett naturligt led i att ett lokalt organ åtager sig vissa uppgifter i fråga
om institutionen. Då det ur objektiva grunder befunnits, att den nya mejeriskolan
bör förläggas till Kroksta, bör så ske utan att staten i högre grad än
som följer av det sagda flyttar över det allmännas kostnader på kommunala
eller andra institutioner.

I finansieringsfrågan har vidare örnsköldsviksortens andelsmejeriförenings
styrelse gjort följande förtydliganden beträffande de lokala åtaganden,
varmed utredningsmannen räknat.

Det har aldrig avsetts, att mejeriföreningen ensam skulle svara för 25
procent av byggnadskostnaderna, utan detta bidrag skulle tillföras den ifrågasatta
stiftelsen, som skulle uppföra och äga byggnaderna, från de norrländska
mejeriorganisationerna, Svenska mejeriernas riksförening, de norrländska
hushållningssällskapen, landsting, kommuner och i orten verksamma
industriföretag. Mejeriföreningen skulle endast tillskjuta en mindre del
av beloppet. Detta framgår även av lantbruksstyrelsens utredning om den
lägre mejeriundervisningen av den 16 oktober 1944. Av nämnda utredning
framgår även att byggnadskostnaderna inklusive erforderlig utrustning men
exklusive tomt för den nya skolan beräknats till 515 000 kronor, varför ortsintressenternas
del skulle bliva i runt tal 129 000 kronor. Mejeriföreningens
andel härav, som aldrig preciserats, avsågs dock endast utgöra en viss, skälig,
proportionell del av beloppet och uppskattades av mejeriföreningen vid
detta tillfälle till ca 25 000 kronor eller något mera.

Uttalandet i betänkandet »utredningsmannen har inhämtat, att föreningen
alltjämt står fast vid sina nyssnämnda utfästelser», måste sålunda ses
mot bakgrunden av att föreningen dels utgick ifrån att skolan skulle ägas av
en stiftelse, till vilken ortsintressenter m. fl. skulle tillskjuta medel, dels
att byggnadskostnaderna m. in. stannade vid av lantbruksstyrelsen beräknat
belopp. Några andra kostnadskalkyler hade ej förelagts mejeriföreningen.

Styrelsen delar helt utredningsmannens uppfattning att det är i hög grad
angeläget, att den nya skolan i görligaste män blir jämställd med mejeriskolan
i Alnarp. Det synes styrelsen därför på grunder, som klart angivits i utredningen,
nödvändigt att skolan organiseras som en helt statlig skola enligt
i huvudsak samma riktlinjer som Alnarpsskolan. När dessa frågor diskuterades
mellan utredningsmannen och representanter för föreningen, fingo föreningens
representanter den uppfattningen, att om det gällde alt organisera
skolan såsom eu helt statlig sådan, skulle också staten i sin helhet åtaga sig
kostnaderna för skolans uppförande och mejeriföreningens åtagande in -

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 79.

skranka sig till övriga gjorda utfästelser, d. v. s. upplåtande av mejeriet för
den praktiska undervisningen och att ställa tomt till förfogande.

Med den synnerligen begränsade tid, som stått till förfogande för avgivande
av detta yttrande, har det icke varit styrelsen möjligt att inhämta
uppgifter från de parter, som tänkts såsom mejeriintressenter i den tidigare
föreslagna stiftelsen. Styrelsen vill dock framhålla, att förutsättningarna
för att skaffa medel från ortsintressenterna enligt utredningsmannens förslag
äro helt andra och enligt styrelsens mening sämre än enligt tidigare
förslag, då det gällde delägarskap i en stiftelse. Vidare har det allmänna ekonomiska
läget försämrats i mycket hög grad, varför det, oavsett om staten
eller en stiftelse skall äga skolan, måste framstå såsom en betydande skillnad
för ortsintressenterna att år 1944 anskaffa ca 130 000 kronor mot nu ett
ca 100 000 kronor större belopp.

Den ersättning till mejeriföreningen, 20 000 kronor, som angivits för upplåtande
av mejeriet till den praktiska skolundervisningen, beräknades år
1944 såsom ersättning till två instruktionsmejerister och en maskinist med
ca 15 000 kronor och resten till uppskattad nettoförlust på grund av minskat
utbyte och lägre kvalitet på mejeriprodukterna. Denna beräkning var redan
år 1944 i underkant och är nu med hänsyn till den starka löneökning, som
sedan dess har skett för avsedd personal, och den prisstegring, som skett
såväl å driftsförnödenheter som mejeriprodukter, alldeles för låg. Med hänsyn
till en eventuellt fortsatt liknande utveckling eller annan förändring
av penningvärdet synes det styrelsen riktigt, att denna ersättning ej utgår
med ett på förhand fixerat belopp utan i stället med högsta avtal senliga lön
för angivna befattningar, jämte ett visst belopp, som kan beräknas motsvara
mejeriets ökade kostnader för värme, kraft, maskinslitage, förbrukningsartiklar
samt minskat utbyte och lägre kvalitet å produkterna. Enligt nu
gällande löne- och prisnivå kunna kostnaderna för angiven personal uppskattas
till ca 20 000 kronor och övriga mejeriets nettoförluster till ca 10 000
kronor per år.

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla en av ledamoten av riksdagens
första kammare L. Tjällgren, landstingsmannen C. Axling och mejerikonsulenten
O. A. Andersson såsom representanter för mejeriorganisationer
i Norrland den 13 december 1948 gjord framställning. I nämnda framställning
har bland annat anförts följande.

Beträffande frågan om mejeriskolans finansiering ansluta vi oss till de
synpunkter, som norrlandskommittén i sitt remissvar anfört. Då det ur
objektiva grunder befunnits att den nya skolan bör förläggas till Kroksta, bör
så ske utan att staten i högre grad flyttar över det allmännas kostnader på
kommunala eller enskilda institutioner. Skall skolan organiseras som helt
statlig, synes det skäligt att staten bestrider alla kostnader härför, möjligen
med undantag av kostnaderna för upplåtelse av tomt. Sedan lantbruksstyrelsens
förslag avlämnades ha byggnadskostnaderna stigit betydligt. Samtidigt
torde det numera icke vara möjligt, att från hushållningssällskap, industrier
in. fl. erhålla bidrag i den omfattning, som ursprungligen avsetts,
varför förutsättningarna för en mejeriskolestiftelse försvårats. Om skolan
skall organiseras och finansieras genom en stiftelse, böra därför villkoren
och förutsättningarna härför närmare undersökas. Frågan om skolans ledning,
enligt reservanternas allmänt tillstyrkta förslag, bör genom underhandlingar
med mejeriföreningen bringas till fullt samförstånd. Ersättning
till mejeriföreningen för extra instruktionspersonal, två mejerister och en
maskinist, bör fastställas i förhållande till lönekostnaderna och rådande
priser på mejeriförnödenheter och produkter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79

31

Vad angår den inre organisationen av den föreslagna nya mejeriskolan har
statskontoret gentemot utredningsmannens förslag, att i skolstyrelsen skulle
ingå bland andra avdelningsföreståndaren vid Alnarpsinstitutets mejeriavdelning,
anfört, att det vore mera rationellt och framför allt mindre kostnadskrävande,
om styrelsens ledamöter utsåges bland personer bosatta på
närmare håll.

Lantbruksstyrelsen, som förordat att en gemensam föreståndare skulle
finnas för mejeriskolan och mejeriet vid Kroksta, har härvid avsett, att
chefskapet för mejeriet skulle gälla den tekniska driften, under det att den
affärsmässiga sidan — mellanhavandena med leverantörer, försäljningen
av produkter in. m. — skulle handhavas av mejeriföreningens egna befattningshavare.
örnsköldsviksortens andelsmejeriförenings styrelse har å andra
sidan framhållit, att den tekniska och ekonomiska ledningen av ett mejeri
intimt sammanhängde med varandra, samt att redan den tekniska ledningen
av ett mejeri av ifrågavarande storlek vore så arbetskrävande, att den icke
lämpligen kunde förenas med ledarskapet av en mejeriskola.

Med avseende på lönegradsplaceringen av föreståndaren och ämneslärarna
vid mejeriskolan i Kroksta har Alnarpsinstitutets styrelse uttalat, att samma
placering borde beräknas som för lärarna vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter
med motsvarande tjänstgöring. I enlighet därmed
borde föreståndaren placeras i lönegrad Ca 30 och ämneslärarna i lönegrad
Ca 26.

Beträffande den mejeripraktiska förutbildningen har utredningsmannens
förslag, att de nuvarande s. k. mindre mejeriskolorna vid Dvärsätt, Fellingsbro
och Röbäck skola omändras till mejeripraktikantskolor, tillstyrkts av
styrelsen för Alnarpsinstitutet, Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
Svenska mejerikonsulentföreningen, Örebroortens, Jämtlands
läns och Västerbottens södra mejeriföreningar samt styrelserna för Dvärsätts
och Röbäcks mejeriskolor.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, örebroortens och
Jämtlands läns mejeriföreningar samt Fellingsbro och Dvärsätts mejeriskolor
ha dessutom förordat, att praktikantskoleutbildning skulle vara obligatorisk
fordran för inträde vid mejeriskola. För detta ändamål borde ytterligare
ett antal praktikantskolor inrättas. Styrelsen för Alnarpsinstitutet och
Svenska me jcrikonsulentf öreningen ha ansett det önskvärt, att minst en
praktikantskola skulle inrättas även i södra delen av landet. Alnarpsstyrelsen
har vidare ansett namnet mejerielevskolor vara att föredraga, eftersom
lärjungarna vid dessa skolor komme att närmast kunna jämställas med
mejerieleverna vid de auktoriserade elevmejerierna. Svenska mejerikonsulentföreningen
har däremot föreslagit benämningen elevstation. Sagda förening
har vidare förordat en uppläggning av förpraktiken, som något avviker
från vad utredningsmannen angivit. Enligt föreningens mening borde praktiken
omfatta till eu början ett halvt års tjänstgöring vid mejeri, därefter ett
halvt års utbildning vid elevstation och slutligen ett och ett halvt års praktik
vid elevmejeri och samtidigt därmed studier per korrespondens.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Statskontoret har ansett skäl knappast föreligga att inrätta statsunderstödda
praktikantskolor vid sidan av den auktoriserade elevmejeriverksamheten.
Svenska mejeristföreningen har likaledes ställt sig avvisande till en
sådan anordning och därtill, för den händelse sådana skolor skulle inrättas,
avrått från att dylik utbildning skulle få inräknas i praktiktiden.

Beträffande den föreslagna särskilda utbildningen av osttillverkare har
lantbruksstyrelscn anfört, att möjligheterna att komma till rätta med de
olikheter i mjölkens egenskaper i olika delar av landet, som vållade osttillverkarna
svårigheter, icke syntes kunna inläras vid en kurs av ifrågavarande
slag. Styrelsen ansåge därför, att detta utbildningsbehov skulle bättre kunna
tillgodoses genom kortare specialkurser i olika delar av landet, varvid särskild
hänsyn skulle kunna tagas till de ostsorter, som allmänt tillverkades
inom respektive områden. Enligt styrelsens mening borde dylika kurser lämpligen
anordnas på initiativ av Svenska mejeriernas riksförening och kostnaderna
därför bestridas från statsanslaget för fortbildningskurser för mejeripersonal.
I samband därmed borde enligt styrelsens åsikt de nuvarande
kurserna upphöra.

Svenska me jeristf öreningen har däremot tillstyrkt de föreslagna osttillverkarkurserna.
Föreningen har dock ansett det vara tillräckligt, om en sådan
kurs anordnades vart annat år. Alternerande med dessa kurser borde
emellertid mejeriföreståndarkurser anordnas. Föreningen har vidare ansett
behov föreligga av specialkurser för mejerimaskinister och montörer. Sådan
utbildning borde förläggas till det föreslagna driftsförsöksmejeriet. Även
Svenska mejerikonsulentföreningen har förordat inrättande av mejerimaskinistkurser,
ehuru förlagda till mejeriskolan vid Alnarp eller den föreslagna
nya mejeriskolan.

Mejerikonsulentverksamheten.

Utredningsmannen. I betraktande av mejeridriftens fortgående centralisering
föreslås, att vissa förändringar av mejerikonsulentverksamheten successivt
skola vidtagas. Distriktskonsulenttjänsterna böra indragas, allteftersom
de bliva lediga genom nuvarande innehavares avgång. Även de till mejerikonsulentverksamheten
knutna assistentbefattningarna böra avvecklas
på samma sätt. Specialkonsulenternas antal bör å andra sidan efter hand
ökas från nuvarande tre till åtminstone sex eller sju. Mejerikonsulentverksamheten
förutsättes även för framtiden skola handhavas av Svenska mejeriernas
riksförening. Hur konsulentkåren organisatoriskt skall infogas i
Svenska mejeriernas riksförening anser utredningsmannen vara riksföreningens
sak att avgöra. För egen del finner han åtskilligt tala för att konsulenterna
på ett eller annat sätt skola knytas till det föreslagna driftsförsöksmejeriet.
Med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen bör statsbidraget
till grundlön åt specialkonsulent höjas från nu 6 200 till 8 400 kronor
för år. Grunderna för statsbidrag till mejerikonsulentverksamheten föreslås
i övrigt förbliva oförändrade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

33

Yttranden. Lantbruksstijrelsen och Svenska mejerikonsulent föreningen ha
beträffande konsulentverksamheten understrukit värdet av att specialkonsulenterna
bleve knutna till det föreslagna driftsförsöksmejeriet. Beträffande
statsbidragen till konsulentverksamheten har mejerikonsulentföreningen anfört
att det vore önskvärt, att även distriktskonsulenterna och assistenterna
skulle erhålla en löneökning motsvarande den, som utredningsmannen föreslagit
beträffande specialkonsulenterna.

Kostnadsberäkningar och byggnadsfrågor.

Utredningsmannen. Utredningsmannen angiver de årliga kostnaderna vid
genomförande av hans förslag rörande statens mejeriförsök och den högre
mejeriundervisningen till 422 000 kronor, om verksamheten kvarbliver i
Alnarp, och till 442 000 kronor, om överflyttning sker till Ultuna. Detta
skulle innebära en ökning av statens årliga utgifter för ändamålet med i
runda tal enligt Alnarpsalternativet 260 000 kronor och enligt Ultunaalternativet
280 000 kronor. Då emellertid samtidigt föreslagits, att det nuvarande
statsbidraget å 90 000 kronor till Svenska mejeriernas riksförening för organisationsverksamhet,
teknisk verksamhet och driftsanalys skulle indragas
skulle ökningen inskränka sig till omkring 170 000 kronor enligt Alnarpsalternativet
och 190 000 kronor enligt Ultunaalternativet.

Den årliga kostnaden för övriga i betänkandet framlagda förslag beräknas
till 229 700 kronor. Av detta belopp belöpa tillhopa 124 300 kronor på
nya utgiftsändamål, nämligen utvidgning av lantbrukshögskolans djurfysiologiska
institution 17 700 kronor, för mejeriskola i Kroksta 90 800 kronor
samt för osttillverkarkurs 15 800 kronor. Å andra sidan skulle vid fullt
genomförd omorganisation av mejerikonsulentverksamheten uppstå en
minskning av denna post med 30 100 kronor. Den sammanlagda årliga kostnadsökningen
för här berörd verksamhet begränsas därför till 94 200 kronor.

De i betänkandet framlagda organisationsförslagen innefatta, såsom förut
nämnts, även vissa engångskostnader för byggnadsarbeten. De kostnader
härför, som skulle ankomma på staten, ha angivits till följande belopp.

Statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen
............................

Försöksmejeri vid husdjursförsöksanstalten . .

Driftsförsöksmejeri ........................

Mejeriskola i Kroksta ......................

Alnarps-

alternativet

Ultuna-

alternativet

1 580 000

3 150 000

312 000

—

3 000 000

3 200 000

657 000

657 000

5 549 000

7 007 000.

Vid utbyggnad av statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen
beräknas vidare följande engångsanslag för utrustning vara erforderliga.

8 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 79.

34

Kungi. Maj.ts proposition nr 79.

Alnarps alternativet -

Statens mejeriförsök ........................ 100 000

Institutionen för mejerilära och mejeriekonomi 20 000

Institutionen för mejerikemi och mejeribakterio logi

...................................... 35 000

Summa kronor 155 000

Ultuna alternativet 100

000
360 000

45 000

505 000.

För utrustning av den föreslagna avdelningen för forskning rörande juvrets
fysiologi och allmän galaktologi vid lantbrukshögskolans djurfysiologiska
institution upptages därjämte ett engångsanslag av 15 000 kronor. Vad
slutligen angår mejeriskolan i Kroksta beräknas engångskostnaden för inredning,
laboratorieutrustning m. in. uppgå till omkring 130 000 kronor.

Yttranden. I det föregående har i samband med frågan om den högre mejerikursens
förläggande till Alnarp eller Ultuna redogjorts för vissa i yttrandena
framställda erinringar mot utredningsmannens kostnadsberäkningar.
Därutöver torde böra nämnas att byggnadsstyrelsen gjort vissa
erinringar rörande kostnadsberäkningarna och förslagen i fråga om nybyggnader.
Kostnaderna för den föreslagna byggnaden för mejeriskolan vid
Kroksta har styrelsen sålunda funnit väl lågt beräknade. Styrelsen har
dock uttalat, att det icke vore uteslutet, att byggnadsföretagets omfattning
skulle kunna minskas genom en viss ekonomisering i planlösningen. Även
de av utredningsmannen ifrågasatta byggnadsarbetena vid Alnarp eller Ultuna
har styrelsen ansett böra ytterligare bearbetas, om de skulle komma
till utförande.

Förslag om övertagande av mjölkleveranserna till Kävlinge mejeri.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla en från styrelsen för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut den 20 september 1948 inkommen
skrivelse angående tillstånd att övertaga mjölkleveranserna till Kävlinge mejeri.
Styrelsen anför däri bland annat följande.

Före sista världskriget invägde Alnarps mejeri omkring 7 000 kg mjölk
per dag från omkring 40 leverantörer. Vid Fjelie mejeriförenings upplösning
år 1940 erhöll Alnarp därifrån 80 leverantörer med en beräknad mjölkmängd
av 6 000 kg i medeltal per dag. Hela den beräknade kvantiteten,
13 000 kg per dag från tillsammans 120 producenter, erhölls emellertid icke
vid mejeriet, emedan mjölkproduktionen vid denna tid började gå tillbaka
inom mejeriets tillförselområde. Mjölkmängden har därefter minskats undan
för undan och uppgår för närvarande till endast 6 000 kg. Antalet leverantörer
har samtidigt minskats till omkring 80. Då möjligheterna att förse
mejeriet med tillräckliga mängder överskottsmjölk från andra håll äro
ovissa och då sådan mjölk för övrigt ofta är av för mejeriet okänt ursprung,
har styrelsen sedan flera år tillbaka sökt utvidga mejeriets eget tillförselområde.
Detta blev särskilt angeläget, sedan utredningsmannen av forsknings-
och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens
område föreslagit en utvidgning av statens mejeriförsöks verksamhet, vil -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 79.

35

ken skulle kräva en ökad mjölkmängd om 6 000 kg per dag. Utredningsmannen
har vidare för Svenska mejeriernas riksförening framhållit, att
del för förslagets realiserande vore nödvändigt, att Alnarp tillfördes tillräcklig
mängd mjölk direkt från producenter. På grund härav uppdrog riksföreningen
åt Sydvästra Skånes mejeriförbund, inom vars verksamhetsområde
Alnarp är beläget, att ordna saken. Förbundet och styrelsen för Alnarpsinstitutet
inledde så först underhandlingar med Löddeköpinge mejeriförening,
vars mjölktillförselområde gränsar intill Alnarps mejeris. Då emellertid
dessa icke ledde till något resultat upptogs förhandlingar med Kävlinge
mejeriförening, som därefter var det enda angränsande mejeriföretag, som
kunde tänkas vara möjligt att få övertaga.

Vid underhandlingar med styrelsen för Kävlinge mejeriförening angående
eventuellt nedläggande av Kävlinge mejeri och överförande av mejeriets
mjölk till Alnarp träffades preliminär överenskommelse om bl. a. följande
villkor.

1. Mjölken skulle till leverantörerna betalas med samma pris som leverantörerna
till Lundaortens mejeriförening erhålla, d. v. s. samma pris som
Alnarp betalar sina övriga leverantörer.

2. Alnarpsinstitutet skulle övertaga Kävlinge mejeris inventarier efter
värdering enligt gängse normer, som på senare tid allmänt tillämpats vid
sammanslagning av mejerier.

3. Alnarpsinstitutet skulle övertaga mejeriföreningens pensionsförpliktelser
till disponent V. Jacobsson med 2 500 kronor per år efter uppnådda
65 år.

Då Kävlinge mejeriförening meddelat, att den icke vore beredd att vänta
med sitt ställningstagande till nedläggandet av mejeridriften i Kävlinge till
dess statsmakternas beslut förelåge, har mellan Kävlinge mejeriförening och
Svenska mejeriernas riksförening preliminärt överenskommits att riksföreningen,
om Alnarps mejeri övertoge mjölken den 1 oktober 1948, skulle
garantera mjölkpriset till leverantörerna intill den 1 augusti 1949, då statsmakternas
beslut väntades kunna föreligga, och bevilja Kävlinge mejeriförening
ett organisationsanslag å 25 000 kronor. Härvidlag skulle Kävlinge
mejeriförening själv realisera sina inventarier.

Sedermera har med Kävlinge mejeriförening likaledes preliminärt överenskommits,
att mejerirörelsen skulle övertagas den 1 januari 1949, varvid
driften skulle fortgå i Kävlingemejeriets lokaler, tills statsmakterna fattat
beslut i frågan och Alnarps mejeri erhållit nödig utrustning för mjölkens
förarbetning.

Vid Kävlinge mejeri inväges för närvarande 19 000 kg mjölk pr dag, vilket
tillsammans med mejeriets egen mjölk utgör 25 000 kg. Den mjölkmängd,
som härigenom erhålles utöver vad som erfordras för verksamheten vid
Alnarp, är avsedd att användas som konsumtionsmjölk. Styrelsen har nämligen
räknat med att också övertaga Kävlinge mejeris försäljning av mjölk
och mejeriprodukter, emedan denna är ekonomiskt fördelaktig.

Beträffande de ekonomiska driftsresultaten vid Alnarps mejeri dels under
nuvarande förhållanden, dels under förutsättning av att Kävlinge mejeris
mjölk övertages har Alnarpsmejeriets föreståndare, professor E. Samuelsson,
i bilaga till styrelsens skrivelse uppgivit hland annat följande.

Vid 6 000 kg daglig invägning visar det ekonomiska resultatet av mejeridriften
vid ett fastlagt mjölkpris av 24,5 öre per kg en brist av 127 kr per
dag. Inkomsterna räcka nämligen endast till att betala 22,4 öre per kg för
3,5 procentig mjölk.

36

Kung!. Maj.ts proposition nr 79.

Vid 25 000 kg daglig invägning förbättras det ekonomiska resultatet avsevärt,
i det att den beräknade inkomsten räcker till att betala 24,o öre per kg
3,5 procentig mjölk. Vid denna större invägning äro driftskostnaderna per
100 kg mjölk avsevärt lägre och ungefär lika stora som medeltalet för ett
stort antal mejerier av samma storlek med blandad produktion eller respektive
263 och 257 öre. Mejeriet utnyttjas nämligen bättre och den kvalificerade
personalen blir i lika grad erforderlig för driften som för den praktiska
undervisningen.

Inkomsterna räcka dock icke till full betalning av det fastlagda mjölkpriset
24,5 öre per kg, utan 0,5 öre per kg invägd mjölk återstår fortfarande,
vilket utgör 125 kronor per dag. Den totala dagliga bristen blir således i
detta fall lika stor som i det föregående. Mejeriets och mejeriförsökens behov
av mjölk blir emellertid helt och hållet fyllt med samma tillskottsbelopp som
det vilket vid 6 000 kg daglig invägning erfordrades för att uppehålla driften
med otillräcklig mjölktillförsel.

Att en brist över huvud taget måste uppkomma även vid den större invägningen
beror, eftersom driftskostnaderna vid denna äro ungefär lika stora
som medeltalet av dessa kostnader vid blandade mejerier med lika stor invägning,
icke på några speciella driftsförhållanden vid mejeriet utan på
att mjölkpriset är fastlagt till det pris, som lämnas vid Lundaortens mejeri.
Sistnämnda mejeri förarbetar huvudsakligen konsumtionsmjölk och
det är ett känt förhållande att det för närvarande är ekonomiskt fördelaktigare
att använda mjölk till direkt konsumtion än till framställning av produkter.

Genom den ökade mjölkinvägningen kommer sålunda, förutom att mjölkmängden
blir tillräcklig för de arbeten som skola utföras, mejeriets ekonomi
att förbättras avsevärt så att driftskostnaderna per 100 kg mjölk bli fullt
normala. Mejeriet skulle kunna betala ett mjölkpris av 24,o öre per kg mot
22,4 öre per kg vid den mindre invägningen och det statliga bidrag, som
måste tillföras på grund av det fastlagda mjölkpriset 24,5 öre per kg, skulle
icke bliva större än tidigare.

Beträffande de kalkylerade driftskostnaderna vid en utvidgning av mejeriet
torde böra nämnas, att beräkningarna bland annat upptaga en ersättning
av 5 000 kronor till mejeriförståndaren för ökat arbete och ansvar.

Under hänvisning till vad som anförts i den förut nämnda skrivelsen har
styrelsen för Alnarpsinstitutet hemställt om tillstånd att övertaga mjölkleveranserna
till Kävlinge mejeri på villkor att dels leverantörerna erhålla
samma pris för mjölken som leverantörerna till Lundaortens mejeriförening,
dels Alnarps mejeri övertager Kävlinge mejeris pensionsförpliktelser mot
disponent V. Jacobsson med 2 500 kronor årligen efter uppnådda 65 år.
Då efter övertagandet av Kävlinge mejeris mjölk en viss utökning av Alnarpsmejeriets
maskinella utrustning samt tillbyggnad av mejeriets lagerlokaler
för ost erfordras, har styrelsen vidare hemställt, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att för nämnda ändamål anvisa (137 000 + 95 000
= ) 232 000 kronor.

över framställningen om övertagande av Kävlinge mejeri ha yttranden
avgivits av lantbruksstyrelsen och statskontoret''. Lantbruksstijrelsen har
tillstyrkt densamma med hänsyn till betydelsen för forsknings- och under -

Kunpl. Maj.ts proposition nr 79.

37

visningsverksamheten av ökad mjölktillförsel till Alnarps mejeri. Lantbruksstyrelsen
har dock erinrat om att mjölkproduktionen inom berörda
del av landet under senare år visat en utpräglad tendens att avtaga, beroende
på övergång till kreaturslös jordbruksdrift. Samtidigt hade mjölkkonsumtionen
inom området avsevärt stegrats. Alnarpsmejeriet låge således
inom ett område som redan nu hade och kanske i än högre grad i framtiden
komnie att få karaktären av ett utpräglat konsumtionsmjölksområde.
Beträffande de ekonomiska kalkylerna för den föreslagna utvidgningen av
Alnarps mejeri bär lantbruksstyrelsen vidare anfört följande.

Av vid ansökningen fogade ekonomiska kalkyler framgår, att Alnarps
mejeri för närvarande uppvisar ett driftsunderskott av 127 kronor per dag
eller cirka 46 000 kronor per år. Efter sammanslagningen med Kävlinge mejeri
skulle driften giva ungefär samma driftsunderskott. Härvid är att märka,
att minutpriset för konsumtionsmjölk i Alnarp och angränsande städer
är 33 öre per liter, medan minutpriset i Kävlinge stannar vid 30 öre per
liter. Då minutpriset för konsumtionsmjölk lär bestämmas av det på mejeriets
förläggningsort fastställda priset, kommer minutpriset i Kävlinge att
efter sammanslagning av de båda mejerierna stiga med 3 öre per liter. Därest
en dylik prisstegring icke inräknas skulle driftsunderskottet vid Alnarpsmejeriet
vid en beräknad mjölkförsäljning i Kävlinge av 5 000 liter per dag
ha ökat med 150 kronor per dag eller cirka 55 000 kronor per år.

Enligt lantbruksstyrelsens mening synes det icke lämpligt att vid en utökning
av mejeriets drift i nu ifrågasatt omfattning kombinera befattningarna
såsom professor och mejeriföreståndare. Vederbörande professor torde
böra befrias från de arbetsuppgifter, som föreståndarbefattningen medför,
för att helt kunna ägna sig åt sina egentliga arbetsuppgifter och en särskild
mejeriföreståndare anställas. Styrelsen vill emellertid icke motsätta sig att
som ett provisorium mejeriföreståndarfrågan löses på föreslaget sätt. Mejeriföreståndarens
arvode synes därvid böra utgå med förslagsvis 3 000 kronor.

Statskontoret har i sitt remissutlåtande erinrat om att såväl statskontoret
som lantbruksstyrelsen tidigare uttalat, att frågan om tillförseln av
mjölk till mejeriet och mejerirörelsens ekonomi borde utredas närmare. Inför
ett ekonomiskt så vittgående förslag, som nu framlagts, gjorde sig kravet
på en allsidig utredning av hithörande spörsmål ännu starkare gällande
än tidigare. Statskontoret kunde därför icke tillstyrka, att åtgärder vidtoges
i framställningens syfte, innan en dylik utredning kommit till stånd.

Departementschefen.

De förslag, som utredningsmannen framlagt, syfta till att få till stånd en
omfattande utbyggnad såväl av forsknings- och försöksverksamheten på
mejerinäringens område som av den högre och lägre mejeriundervisningen.
En sådan utbyggnad synes även påkallad. Med hänsyn till den dominerande
ställning, som produktionen av mjölk och mejeriprodukter intager inom
jordbruket, är det uppenbarligen av stor betydelse, all forsknings- och försöksverksamheten
även här skall ha sådana resurser, att den på ett till -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

fredsställande sätt kan fylla sina betydelsefulla uppgifter. Det är vidare
likaledes angeläget, att mejeripersonalen skall ha möjlighet att få den utbildning,
som erfordras för att ett fullgott resultat av mejeridriften skall
kunna ernås.

Såsom även understrukits i åtskilliga yttranden kunna förhållandena på
dessa områden för närvarande icke anses tillfredsställande. Bland annat är
den personal, som nu finnes tillgänglig för mejeriforskning och mejeriförsök,
uppenbart otillräcklig. Även utbildningsmöjligheterna på mejeribanan
lämna rum för erinringar. I anslutning till den allmänna upprustning av
forsknings-, försöks- och undervisningsverksamheten inom lantbrukets olika
grenar, som delvis redan beslutats och varom förslag i övrigt torde komma
att föreläggas årets riksdag, anser jag det önskvärt, att en sådan upprustning
nu skall komma till stånd även på förevarande område. Vissa frågor,
vilka för sin lösning fordra mera omfattande byggnadsföretag, torde
emellertid härvid böra ställas på framtiden. Även i övrigt måste självfallet
en betydande återhållsamhet iakttagas.

Vad först angår mej e r i f ö r söks verk sambe ten anser jag i likhet med utredningsmannen,
att den grundläggande verksamheten i laboratorieskala
och i mindre teknisk skata även i fortsättningen bör vara en statlig uppgift
och — i överensstämmelse med nuvarande organisation — handhavas
av statens mejeriförsök. Likaså kan jag i huvudsak ansluta mig till vad i
betänkandet anförts angående avgränsningen av den verksamhet, som bör
bedrivas av statens mejeriförsök. Inom försöksverksamhetens organisatoriska
ram bör sålunda kunna bedrivas även erforderlig grundläggande vetenskaplig
forskning. Produktkontroll bör ej ingå i försöksverksamheten,
utan denna kontroll bör liksom för närvarande ombesörjas av Svenska
smörprovningarna. Ekonomiska undersökningar samt byggnads- och maskintekniska
försök böra likaså i princip anses falla utanför institutionens
verksamhetsområde. I övrigt bör däremot all försöksverksamhet rörande
mejerinäringens problem — i den mån den bedrives i laboratorieskala eller
i mindre teknisk skala — inrymmas inom statens mejeriförsöks arbetsuppgifter.
Driftsförsök i stor skala synas åter i princip böra anses vara en mejerinäringens
egen angelägenhet. Denna ståndpunkt utesluter väl ej att det
allmänna, där så befinnes lämpligt, kan böra ekonomiskt stödja även sådana
driftsförsök som sist nämnts. Även om dylika försök otvivelaktigt
kunna giva resultat av stort värde finner jag det emellertid tveksamt, huruvida
staten bör åtaga sig att lämna understöd till ett driftsförsöksmejeri, i
vart fall i den omfattning, som utredningsmannen förordat. Då dessutom
inrättandet av ett dylikt mejeri förutsätter omfattande byggnadsarbeten,
vilka icke torde kunna komma till stånd under de närmaste åren, synes det
icke erforderligt att nu taga ställning till sistnämnda fråga.

En fråga som behandlats ingående såväl i betänkandet som i åtskilliga
yttranden är valet av förläggningsort för mejeriförsöksverksamheten ävensom
för den högre mejeriundervisningen och den därmed förbundna mejeri -

Kun(jl. Maj.ts proposition nr 79.

39

forskningen. Rörande denna fråga vill jag först framhålla, att jag i överensstämmelse
med den uppfattning, som kommit till uttryck såväl i betänkandet
som i flertalet yttranden, anser det angeläget, att en nära anknytning
även i fortsättningen skall finnas mellan dessa verksamhetsgrenar. Olika
förläggningsplatser för desamma synas därför om möjligt böra undvikas.
Av de båda förläggningsalternativ, som varit på tal, nämligen Alnarp och
Ultuna, förutsätter det senare oundgängligen omfattande nybyggnader. Därest
verksamheten även i fortsättningen skall vara förlagd till Alnarp, synes
det däremot vara möjligt att med allenast begränsade ombyggnader skapa
utrymme för en behövlig personalförstärkning.

Eftersom de byggnadsarbeten, som Ultunaalternativet förutsätter, i nuvarande
läge torde vara uteslutna, kan en förflyttning dit icke anses aktuell.
Även bortsett härifrån är jag emellertid av den uppfattningen, att tillräckligt
bärande skäl icke anförts för en dylik överflyttning av den högre mejeriundervisningen
och mejeriförsöksverksamheten. De fördelar, som det
ur undervisnings- och forskningssynpunkter kan innebära, att denna verksamhet
lokalt får anknytning till lantbrukshögskolans vetenskapliga institutioner,
uppväga nämligen enligt min mening icke de påtagliga olägenheter,
vilka synas vara förenade med detta alternativ.

Såsom en av dessa olägenheter vill jag beteckna den avsevärda merkostnaden
för genomförande av Ultunaalternativet. I några yttranden har visserligen
gjorts gällande, att utredningsmannens kalkyler skulle på ett
missvisande sätt tala mot Ultunaalternativet bland annat därigenom att
utredningsmannen icke räknat med de besparingar, som kunde vinnas om
de nuvarande lokalerna i Alnarp användes för vissa andra ändamål. Enligt
min uppfattning kunna emellertid ifrågavarande utrymmen, som till stor
del utgöras av mejeri- och lagerlokaler, endast i begränsad utsträckning eller
efter betydande ombyggnader utnyttjas för andra ändamål än de nuvarande.
Invändningen synes alltså icke på något avgörande sätt rubba det
resultat i kostnadsfrågan, till vilket utredningsmannen kommit.

Jag vill även tillägga, att enligt mitt förmenande lantbrukshögskolan med
den till denna knutna försöksverksamheten nu nått en sådan omfattning,
att en viss återhållsamhet vid utvidgningen av dess verksamhetsram är tillrådlig.
Detta gäller icke minst därför att de markutrymmen, som stå till
högskolans förfogande, numera äro relativt begränsade.

I betänkandet bär anförts att, om statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen
skulle kvarbliva vid Alnarp, borde försöksverksamheten
utbyggas med ett särskilt försöksmejeri vid husdjursförsöksanstalten i Ultuna.
Ehuru jag i och för sig anser det önskvärt, att kombinlerade utfodh
rings- och mejeriförsök skola komma till stånd, kan jag dock ej för närvarande
förorda, att ett särskilt försöksmejeri skall inrättas för detta ändamål.

Utredningsmannens förslag rörande mejeriförsöksverksamheten torde
däremot kunna läggas till grund för omedelbara åtgärder i de delar, som
avse en förstärkning av personalorganisationen vid statens mejeriförsök.
Genom åtgärder av detta slag synas också de mest trängande reformkraven

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

på området kunna tillgodoses. Jag anser mig dock nu kunna förorda inrättande
av nya befattningar endast i den mån detta kan ske utan att nybyggn
ad sarbeten eller mera omfattande utnustningsanslag påfordras. Vidare
måste en viss avvägning göras mellan personalbehovet vid försöksinstitutionen,
å ena sidan, och personalbehovet vid de till den högre mejerikursen
hörande forskningsinstitutionerna, å andra sidan. Från mejeriinstitutionerna
vid Alnarp har jag under hand inhämtat vissa upplysningar om hur en på
dylikt sätt begränsad personalförstärkning lämpligen bör ske. De förslag,
som framle^gas i det följande, äro även utformade med hänsyn till dessa
synpunkter.

Vad beträffar de av utredningsmannen föreslagna tre laborator stjänsterna
vid statens mejeriförsök torde jag få erinra om att 1948 års riksdag icke
framställt någon erinran mot att en sådan tjänst i lönegrad Ce 29 skulle
inrättas vid mejeriförsöken från och med den 1 juli 1949 (prop. nr 167;
r. skr. nr 308). Enligt vad jag under hand inhämtat torde för närvarande
endast denna laboratorstjänst behöva inrättas vid statens mejeriförsök. Enligt
beslut av 1948 års riksdag skola emellertid motsvarande tjänster inom
andra försöks- och forskningsinstitutioner på jordbrukets område placeras
å ordinarie stat. Någon anledning att behandla ifrågavarande laboratorstjänst
på annat sätt synes ej föreligga. Jag vill därför föreslå, att även
denna skall placeras i lönegrad Ca 29. Innehavaren av tjänsten bör ha att
leda arbetet vid mejeriförsökens kemiska och bakteriologiska laboratorier.
Befattningen bör därför gälla ämnesområdena kemi och bakteriologi. I syfte
att dels giva de mejeristuderande en bättre kontakt med försöksverksamheten,
dels bättre utnyttja de vetenskapliga personalresurserna för mejeriundervisningen
vill jag vidare förorda, att ifrågavarande laboratorsbefattning
skall förenas med en viss undervisningsskyldighet. Eftersom jag i diet följande
kommer att föreslå att vid institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi
skall inrättas en laboratorstjänst i mejerikemi, synes undervisningsskyldigheten
för laboratorn vid mejeriförsöken företrädesvis böra avse
ämnet mejeribakteriologi.

Inrättas den nu föreslagna laboratorstjänsten, bör föreståndaren för statens
mejeriförsök befrias från den direkta ledningen av de analyser och
laboratorieundersökningar, som åtfölja en produktframställningsserie. Han
bör dock alltjämt själv vara arbetsledare för försöksmejeriets produkttekniska
arbeten. För närvarande har han till biträde vid dessa arbeten endast
en försöksmejerist. I betraktande av sina Övriga arbetsuppgifter synes han
emellertid behöva hjälpkraft för mera kvalificerade rutinarbeten på den
produkttekniska avdelningen. Jag vill därför förorda, att avdelningen för
detta ändamål tilldelas eu förste assistent. Denne bör i likhet med de två
förste assistenter, som redan finnas vid mejeriförsökens kemiska och bakteriologiska
laboratorier, placeras i lönegrad Ce 24.

Vid statens mejeriförsök finnes för närvarande endast ett laboratorietbiträde.
Även biträdespersonalen torde emellertid böra förstärkas så att de

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

kemiska och bakteriologiska laboratorierna kunna förfoga över ett laboratoriebiträde
var. Antalet laboratoriebiträden torde alltså böra ökas med ett.

Jag biträder utredningsmannens förslag, att den nuvarande arvodesbefattningen
såsom försöksmejerist omändras till en extra ordinarie tjänst. Denna
befattning torde, såsom statskontoret föreslagit, böra placeras i 16 lönegraden.
Däremot anser jag mig icke kunna förorda förslaget att inrätta en
tjänst såsom institutionsvaktmästare vid mejeriförsöken i lönegrad Ce 11.

Den av utredningsmannen föreslagna ytterligare personalökningen vid
mejeriförsöken med tre assistenter, en förste försöksmejerist, en maskinist,
ett laboratoriebiträde och ett kanslibiträde kan jag i vart fall för närvarande
icke tillstyrka.

Även de till den högre mejerikursen hörande institutionerna behöva, såsom
framhållits i betänkandet, förstärkas med såväl nya vetenskapliga befattningar
som hjälpkrafter av olika slag. Jag vill därför förorda, att sådana
personalförstärkningar nu skola genomföras i viss utsträckning. Såsom redan
understrukits måste emellertid utvidgningen begränsas bland annat
så att nybyggnader icke behöva företagas.

För institutionen för mejerilära och mejeriekonomi synes det särskilt angeläget,
att ämnet mejeriekonomi erhåller en särskild företrädare. Såsom
utredningsmannen föreslagit torde detta böra ske i den formen, att institutionen
tillföres en speciellt på detta ämne inriktad vetenskaplig befattningshavare,
vilken skall bedriva forskning samt handhava undervisnings- och
examinationsskyldigheten i ämnet. Denne bör, i överensstämmelse med vad
statskontoret uttalat, erhålla ställning som laborator och placeras i lönegrad
Ca 29.

Professorn i mejerilära har för närvarande till sitt förfogande endast en
arvodesavlönad assistent, vars arbetstid främst tages i anspråk för undervisningen
i ämnet. Kvalificerad assistenthjälp torde även i fortsättningen
vara erforderlig för ifrågavarande uppgifter. Jag vill därför förorda, att den
nuvarande arvodesbefattningen utbytes mot en befattning såsom förste
assistent i lönegrad Ce 24. Om en regelbunden forskning i mejerilära skall
kunna bedrivas, torde dessutom behövas en assistent, vilken kan biträda vid
undersökningsarbeten. För detta ändamål vill jag föreslå, att en assistentbefattning
skall inrättas. Innehavaren av denna befattning bör tills vidare
placeras i samma lönegrad som assistenter vid lantbrukshögskolans forskningsinstitutioner,
d. v. s. i lönegrad Cg 17 med uppflyttning till lönegrad
Cg 20 efter ett och ett halvt års tjänstgöring. I likhet med vad som gäller vid
la n t bru k sb ö g skol a n bör dock studerande, som ej avlagt examen och som
förordnas till assistent, endast uppbära arvode med 6 900 krionor för år.

Frågan om assistent åt laboratorn i mejeriekonomi hör prövas först sedan
denne varit i verksamhet någon tid. För att behovet av biträdespersonal
vid institutionen för mejerilära och mejeriekonomi skall tillgodoses vill
jag däremot förorda, att medel skola beräknas för avlönande av ett laboratoriebiträde
och ett skrivbiträde.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi omfattar, såsom utredningsmannen
framhållit, synnerligen vidsträckta ämnesområden. Jag
tillstyrker därför förslaget, att verksamheten vid denna institution skall fördelas
på två forskare genom att till institutionen knytes en laborator i lönegrad
Ca 29. Denne laborator bör vara kemist. Jag torde här få erinra om
att jag i det föregående förordat att innehavaren av en av de föreslagna
laboratorstjänsterna vid mejeriförsöksverksamheten skall ha viss undervisningsskyldighet,
främst i mejeribakteriologi.

Jag har ingen erinran mot förslaget att institutionens båda forskare skola
erhålla var sin assistent såsom medhjälpare. Det är emellertid enligt min
mening till fyllest om institutionen får en förste assistent i lönegrad Ce 24
och en assistent med samma löneställning, som föreslagits för assistenten
å institutionen för mejerilära och mejeriekonomi. Vid bifall härtill bör den
nuvarande arvodesavlönade assistentbefattningen vid institutionen indragas.
Av utredningsmannen föreslagna medel för tillfällig assistenthjälp vid
institutionen torde, enligt vad jag under hand inhämtat, tills vidare icke erfordras.

I fråga om biträdespersonal vill jag tillstyrka, att medel beräknas för ett
laboratoriebiträde å vartdera kemiska och bakteriologiska laboratoriet vid
institutionen. Något biträde för kontorsgöromål torde däremot icke erfordras
vid denna institution. Förslaget att för institutionen skall avses en vaktmästartjänst
i lönegrad Ce 11 kan jag icke för närvarande biträda.

Utredningsmannens förslag om höjning av de båda elevstipendier, som
finnas för studerande vid högre mejerikursen, vill jag biträda såtillvida, att
jag förordar, att dessa stipendier skola utgå med samma belopp som motsvarande
stipendier vid lantbrukshögskolan eller med 800 kronor för år.

Att, såsom styrelsen för Alnarpsinstitutet ifrågasatt, ändra benämningen
»högre mejerikursen» till »mejerihögskolan» finner jag icke motiverat.

Vad härefter angår utredningsmannens förslag om utvidgning av lantbrukshögskolans
djurfysiologiska institution vill jag erinra om att de personalförstärkningar
vid lantbrukshögskolan som beslötos av 1948 års riksdag
bland annat avsågo att utrusta ett flertal av högskolans institutioner
med laboratorstjänster. Dylika befattningar inrättades dock icke vid institutionerna
för djurfysiologi, husdjurens avels- och raslära samt husdjurens
utfodring och skötsel. Jag har icke heller ansett mig böra förorda de förnyade
förslag om inrättande av sådana tjänster vid husdjursinstitutionerna,
som lantbrukshögskolans styrelse framställt i samband med anslagsäskandena
för budgetåret 1949/50. Enligt min uppfattning bör det
under dessa omständigheter icke komma i fråga att inrätta den Iaboratorstjänst
i juvrets fysiologi och allmän galaktologi som utredningsmannen
föreslagit. En befattning på ett så speciellt forskningsområde synes nämligen
mindre angelägen än de i annat sammanhang föreslagna laboratorsbefattningarna
på husdjursforskningens område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

43

I fråga om mejeriskoleuLbildningen finner jag utredningsmannen ha anfört
bärande skäl för att de mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt
och Röbäck icke längre skola användas för egentlig mejeriskoleutbildning
och att i stället en ny mejeriskola skall inrättas. Det synes vidare ur olika
synpunkter vara lämpligt att, såsom föreslagits i betänkandet, denna skola
förlägges i anslutning till örnsköldsviksortens andelsmejeriförenings mejeri
i Kroksta. Däremot kan jag icke biträda förslaget, att skolan skulle ha karaktären
av en helt statlig skola. Särskilt det förhållandet, att skolan skulle
vara anknyten till ett enskilt mejeri och i viss mån även till en försöksstation
i enskild organisations ägo, gör det enligt min mening lämpligare, att
skolan anordnas såsom statsunderstödd skola. Jag anser därför, att frågan
om den föreslagna nya mejeriskolans organisation bör bliva föremål för
fortsatta underhandlingar med intresserade parter. Härvid böra enligt min
mening beaktas de synpunkter, som framförts av norrlandskommittén och
representanter för norrländska mejeriorganisationer, nämligen att skolan
i egenskap av riksskola icke bör för sin tillkomst och verksamhet bliva
beroende av lokala åtaganden och ekonomiskt belasta lokala myndigheter
och organisationer. Enligt vad jag inhämtat finnes även hos Svenska mejeriernas
riksförening intresse för att ställa sig som huvudman för skolan.
Då det under alla förhållanden är uteslutet att nu påbörja uppförandet av
de erforderliga skolbyggnaderna, torde det närmaste steget därför böra vara
att undersöka möjligheterna att få till stånd en godtagbar överenskommelse
om de villkor, på vilka riksföreningen kan vilja åtaga sig huvudmannaskapet
för skolan. Frågan torde därefter få underställas riksdagen.

Då jag sålunda icke är beredd att nu framlägga något definitivt förslag
om den form, i vilken den nya mejeriskolan bör anordnas, torde icke heller
med skolans inre organisation sammanhängande spörsmål rörande skolans
ledning, lärarkrafter in. m. nu behöva upptagas till prövning.

Intill dess den nya skolan kommit till stånd torde det vara nödvändigt
att bibehålla de nuvarande mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck.
Jag har vidare ingen erinran mot utredningsmannens förslag att dessa
skolor därefter skola omläggas för meddelande av mejeripraktikantutbildning
under skolmässiga former. De nuvarande statsbidragen till dessa
skolor torde i så fall böra bibehållas. Denna form av praktikantutbildning
bör dock ha försökskaraktär. Innan närmare erfarenhet vunnits böra därför
inga ytterligare praktikantskolor utöver de tre nämnda inrättas.

Enligt betänkandet skulle vid Alnarp årligen anordnas särskilda ostlillverkarkurser.
Däremot bar utredningsmannen icke upptagit ett tidigare
framfört förslag om anordnande av mejeriföreståndarkurser. Osttillverkarkurser
av det slag, som utredningsmannen angivit, synas kunna bliva av
värde för mejerinäringen. Samtidigt anser jag det emellertid även önskvärt
att den, som genomgått mejeriskola, skall kunna erhålla fortsatt utbildning,
vilken gör honom bättre rustad att tjänstgöra som driftsledare. För detta
ändamål böra därför enligt min mening även anordnas särskilda driftsle -

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

darkurser. Anmärkas må att dessa kurser givetvis icke kunna giva en så
omfattande utbildning, att de kunna ersätta den högre mejerikursen.

Ifrågavarande kurser böra förläggas till Alnarp. Lämpligen kunna därvid
en osttillverkarkurs och en driftsledarkurs anordnas alternerande vart
annat år. Alnarpsinstitutets nuvarande undervisningslokaler och elevbostäder
räcka emellertid för närvarande icke till härför. Frågan om anordnandet
av dylika kurser kan därför i vart fall icke bliva aktuell under budgetåret
1949/50.

Förslag har även tidigare framställts om anordnande av särskilda specialkurser
för maskinister och montörer. I likhet med utredningsmannen
anser jag emellertid några dylika kurser icke böra anordnas för närvarande.
Däremot bör möjlighet även i fortsättningen finnas att lämna statsbidrag
till anordnande av fortbildningskurser för mejeripersonal.

Den av riksföreningen med statligt stöd bedrivna mejerikonsulentverksamheten
har otvivelaktigt varit av mycket stor betydelse för den tekniska
och ekonomiska utvecklingen av mejerihanteringen. Det synes därför vara
av vikt, att denna verksamhet skall fortsättas och anpassas efter de förändringar,
som ske inom näringsgrenen. I anslutning till den fortgående
centraliseringen av mejeridriften torde sålunda specialkonsulenternas arbete
efter hand böra utvidgas allt mer och antalet distriktskonsulenter i
stället böra minskas successivt.

Ifrågavarande verksamhet torde även i fortsättningen böra handhavas av
riksföreningen och det bör även ankomma på riksföreningen att besluta
om dess organisation. Det skulle kunna ifrågasättas, om ej kostnaderna för
densamma helt borde bäras av riksföreningen. Med hänsyn till den betydelse,
som verksamheten har för det ekonomiska resultatet av jordbruksdriften,
vill jag emellertid i likhet med utredningsmannen förorda, att statsbidrag
till densamma skall utgå även i fortsättningen.

Emellertid bör enligt min mening bidragssystemet omläggas. Jag anser
sålunda att bidraget — i likhet med vad som gäller beträffande statsbidrag
till vissa andra grenar av föreningens verksamhet — i fortsättningen
bör utgå med ett bestämt årligt totalbelopp. Detta synes lämpligen kunna
bestämmas till ungefärligen samma belopp som det, vilket beräknats för innevarande
budgetår, eller i runt tal 120 000 kronor. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att riksföreningens sammanlagda utgifter för konsulentverksamheten
under sagda budgetår betydligt överstego den angivna
summan. Det torde kunna förutsättas, att riksföreningen även i fortsättningen
skall bedriva konsulentverksamhet i minst samma omfattning som
hittills.

Den nedgång, som ägt rum i mjölkleveranserna till Alnarps mejeri, gör
det redan med nuvarande organisation ofrånkomligt, att åtgärder vidtagas
för att trygga den mjölktillförsel, som behövs för att försök, forskning och
undervisning skola kunna bedrivas i avsedd omfattning. Behovet av dylika

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

åtgärder blir än större, därest den av mig förordade utbyggnaden av försöks-
och forskningsinstitutionerna genomföres. Det från Alnarpsinstitutets
styrelse inkomna förslaget, att Alnarps mejeri skulle övertaga de mjölkleveranser
som nu ske till Kävlinge mejeri, synes i huvudsak utgöra en tillfredsställande
lösning. Beträffande villkoren för övertagandet vill jag dock
anmärka, att det enligt min mening icke är lämpligt att det i det preliminä1-ra avtalet angivna pensionsåtagandet skall vara helt oberoende av om mjölkleveranserna
minskas. Skulle de mjölkleveranser som nu avses skola övertagas,
komma att nedgå mera avsevärt, bör enligt min mening pensionsåtagandet
jämkas i motsvarande mån. Jag tillstyrker sålunda, att styrelsen
för Alnarpsinstitutet skall bemyndigas att fullfölja det preliminära avtalet
med den jämkning som nu angivits. Med hänsyn till de ekonomiska förpliktelser,
som avtalet innebär, torde riksdagens medgivande härtill böra
inhämtas.

Jag vill i detta sammanhang upptaga frågan, hur ledningen av Alnarps
mejeri bör ordnas. För närvarande är professorn i mejerilära även föreståndare
för mejeriet. Utredningsmannen har icke räknat med någon ändring
i detta avseende, om den högre mejerikursen skulle kvarbliva i Alnarp.
Däremot ha fyra av de sakkunniga, med vilka utredningsmannen överlagt,
liksom även styrelsen för Alnarpsinstitutet ansett, att en särskild mejeriföreståndare
borde anställas. Enligt min mening är det ur de principiella
synpunkter, som varit vägledande vid den under senare år företagna upprustningen
av vetenskapliga institutioner, väl motiverat att professorn i
mejerilära avlastas från den omedelbara ledningen av mejeriets skötsel. Inrättas
en särskild föreståndarbefattning skulle vidare en förste mejeristtjänst
på mejeriets stat kunna indragas. Dessutom har nu i samband med
frågan om övertagandet av Kävlinge mejeri ifragasatts, att ett särskilt föreståndararvode
skulle utgå till professorn i mejerilära, vilket i och för sig
torde kunna anses skäligt. Under dessa förhållanden synas icke heller ur
ekonomisk synpunkt några allvarligare betänkligheter kunna resas mot att
i stället en särskild mejeriföreståndare anställes. Jag föreslår därför, att
medel för en mejeriföreståndiarbefattning upptagas på utgiftsstaten för
Alnarps mejeri.

I samband med förslaget om övertagande av mjölkleveranser från Kävlinge
mejeri har styrelsen för Alnarpsinstitutet vidare hemställt att till maskinell
utrustning av Alnarps mejeri måtte anvisas ett belopp av 137 000
kronor och för tillbyggnad av mejeriets lagerlokaler för ost 05 000 kronor.
Dessa engångsutgifter torde vara en ofrånkomlig konsekvens av den planerade
utvidgningen av mejeriets drift. Jag har icke heller någon erinran mot
beräkningarna av dessa belopp och ämnar därför vid anslagsberäkningarna
i det följande förorda, att till utrustning av Alnarps mejeri skall anvisas
elt belopp av 137 000 kronor samt att för tillbyggnad av mejeriet skall
anvisas ett investeringsanslag av 95 000 kronor.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

II. Trädgårdsundervisning och trädgårdsförsök.

Huvuddragen av 1946 års trädgårdsundervisningskommittés förslag.

Kommittén föreslår en rad åtgärder i syfte att förbättra och utvidga trädgårdsundervisningen
samt forsknings- och försöksverksamheten på trädgårdsnäringens
område. Kommittén behandlar härvid till en början den
praktiska och teoretiska lärlingsutbildningen. Frågan om den praktiska lärlingsutbildningen
bör enligt kommitténs mening i huvudsak regleras av parterna
på arbetsmarknaden utan statens mellankomst. Statsbidrag bör ej
heller utgå till denna utbildning. Däremot böra genom det allmännas försorg
anordnas teoretiska utbildningskurser för trädgårdslärlingar. Kurserna
böra antingen läggas in i trädgårdsskolornas1 ordinarie undervisningsprogram
eller förläggas till de statsunderstödda yrkesskolorna. Dylika kurser
böra även kunna anordnas vid andra därtill lämpade utbildningsanstalter.
De lärlingar, som icke kunna bevista utbildningskurs vid fast skola, böra
beredas tillfälle att inhämta motsvarande kunskapsmått genom korrespondensstudier,
kompletterade med kortare muntliga repetitionskurser. De skolor,
som anordna utbildningskurser, böra erhålla statsbidrag härför. Likaså
bör statsbidrag utgå till kostnader för kursavgifter samt för resor till
och från skolan ävensom till stipendier åt lärlingar, som bedriva korrespondensstudier
in. m.

I fråga om undervisningen vid trädgårdsskolorna föreslås betydande förändringar.
Kommittén framhåller att trädgårdsskolornas uppgift bör vara
att meddela undervisning i grunderna för trädgårdsskötsel samt övning i
trädgårdsarbetenas ordnande och ledning. Färdighet i olika trädgårdsarbeten
bör däremot ha förvärvats redan före inträdet. Eleverna böra därför ej,
som nu i viss utsträckning sker, utföra grov- och rutinarbete vid skolorna.

Huvudkurs vid trädgårdsskola föreslås skola omfatta 2 160 lektions- och
demonstrationstimmar, vilket innebär en betydande ökning i förhållande
till det timtal, som nu i allmänhet användes för ändamålet. Eftersom grovoch
rutinarbetet avses skola bortfalla kan emellertid enligt förslaget kurstiden
begränsas från två år till 60 läsveckor. Kurstiden bör förläggas så att
huvudkurs börjar den 1 november och slutar under senare delen av februari
andra året efter det, då den började.

Trädgårdsskolornas undervisning bör specialiseras på olika linjer, nämligen
en linje för växthus- och bänkodling, en linje för frukt- och bärodling
med plantskoleskötsel samt en trädgårdsanläggarlinje. Härjämte bör dock
även finnas en allmän linje med särskild inriktning på norrländska förhål 1

Med trädgårdsskola avses i det följande, såvida ej annat särskilt angives, allenast statlig
eller statsunderstödd trädgårdsskola.

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

landen. Med hänsyn till det beräknade utbildningsbehovet böra årligen anordnas
två huvudkurser enligt växthus- och bänkodlingslinjen samt en huvudkurs
enligt var och en av de övriga linjerna. Varje huvudkurs bör omfatta
lägst 15 och högst 25 elever. Vid trädgårdsskolornas huvudkurser
skulle i så fall varje år kunna nyintagas lägst 75 och högst 125 elever.

Alnarps statliga trädgårdsskola bör bibehållas och vid denna böra organiseras
en växthus- och bänkodlingslinje samt en frukt- och bärodlingslinje
med plantskoleskötsel. Av de tre nu befintliga statsunderstödda trädgårdsskolorna
böra allenast två bibehållas, nämligen lantbruksakademiens trädgårdsskola
vid Experimentalfältet samt Norrlands trädgårdsskola i Söråker.
Till den tredje, Adelsnäs trädgårdsskola, bör däremot statsbidrag ej utgå
i fortsättningen. Vid lantbruksakademiens trädgårdsskola böra finnas en
växthus- och bänkodlingslinje samt en trädgårdsanläggarlinje. Vid Norrlands
trädgårdsskola bör finnas en allmän linje. Frågan om inrättande av
en trädgårdsskola i västra Sverige bör ställas på framtiden.

Vid trädgårdsskolorna böra, förutom huvudkursen, anordnas lärlingskurser
samt specialkurser för olika områden av trädgårdsodlingen. Undervisningen
vid trädgårdsskolorna bör bestridas av föreståndare, ämneslärare,
extra ordinarie ämneslärare och speciallärare samt, i viss utsträckning, av
särskilda instruktörer. Föreståndare vid trädgårdsskola bör leda skolträdgården
och dess handelsrörelse. Ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare
böra i regel svara för var sin fackavdelning inom skolträdgården. Där
trädgårdsekonomisk byrå finnes, bör läraren i ekonomi leda denna. Undervisningsskyldigheten
bör bestämmas för föreståndare till minst 12, för ämneslärare
med fackavdelning till minst 20 och för ämneslärare utan fackavdelning
till minst 30 timmar i veckan.

Föreståndare och lärare vid trädgårdsskola böra vara årsanställda och
åtnjuta semester i den ordning och enligt de regler, som gälla för motsvarande
befattningshavare i statens tjänst.

Som arbetsledare i skolträdgården och biträde vid övningar och demonstrationer
böra instruktörer anställas. Dessa instruktörer böra, såsom nyss
nämnts, i viss utsträckning även biträda vid undervisningen. För deras avlönande
bör vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna statsbidrag utgå med
hälften av instruktörens lön.

Bestämmelserna om statsbidrag föreslås skola ändras dels så, att statsbidrag
skall kunna utgå även för uppförande av växthus- och andra ekonomiutrymmen,
som skola stå i undervisningens tjänst, dels så, att statsbidraget
till driftkostnader skall kunna täcka 7* av de verkliga kostnaderna.

Vad den lägre trädgårdsundervisningen angår, har kommittén även behandlat
vissa frågor om fruktodlarskolor. Kommittén har här till en början
ansett att erfarenheter från verksamheten vid den fruktodlarskola, som enligt
beslut av 1946 års riksdag skall inrättas i Urshult, böra avvaktas, innan
beslut fattas om upprättande av ännu en sådan skola. Huvudkurs vid
fruktodlarskola bör förläggas till tiden 15 februari—15 december. Kursen

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

bör omfatta lägst 15 och högst 25 elever. En ny kurs bör anordnas varje år.
Statsbidrag till fruktodlarskola bör utgå enligt i huvudsak samma bestämmelser
som de, vilka kommittén förordat beträffande statsbidrag till trädgårdsskola.

I fråga om den högre trädgårdsundervisningen föreslår kommittén, att en
trädgårdshögskola skall upprättas. Vid denna högskola bör meddelas på
vetenskaplig grund vilande undervisning i syfte att utbilda befattningshavare
och enskilda företagare inom trädgårdsnäringen. Vid trädgårdshögskolan
bör därjämte forskning bedrivas och vetenskapsmän utbildas. Trädgårdshögskolan
och statens trädgårdsförsök böra organiseras som skilda institutioner.
Trädgårdshögskolan bör förläggas till Alnarp. För denna böra
användas vissa av de lokaler, som nu disponeras av statens trädgårdsförsök.
Sistnämnda institution bör flyttas till någon lämplig plats i Skåne och nya
lokaler för densamma uppföras där. Undervisningen vid trädgårdshögskolan
bör organiseras enligt två linjer, en odlingsteknisk linje och en trädgårdsanläggarlinje.
Utbildningen bör vara treårig vid båda linjerna. Undervisningen
bör bestridas av professorer, laboratorer, docenter, biträdande
lärare och förste assistenter. Bland annat böra inrättas fvra professurer,
nämligen en i trädgårdsodling, en i trädgårdsbotanik (växtsystematik med
ärftlighetslära), en i trädgårdsanläggning (trädgårdsarkitektur) samt en i
trädgårdsekonomi (trädgårdsnäringens driftsekonomi med trädgårdsbokföring).
På den odlingstekniska linjen bör avläggas hortonomexamen och
på trädgårdsanläggarlinjen trädgårdsarkitektexamen.

Med hänsyn till de vidgade uppgifter, som styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut skulle erhålla vid ett genomförande av
kommitténs förslag angående trädgårdsundervisningen, förordas en viss utvidgning
och omorganisation av sagda styrelse.

Statens trädgårdsförsök böra enligt kommittén liksom nu vara organiserade
med en huvudstation jämte underlydande stationer, fasta försöksfält
och lokala försök. Trädgårdsförsöken böra omfatta följande grenar, nämligen
försök med köksväxter på friland och under glas, försök med prydnadsväxter
på friland och under glas samt försök med fruktträd och bärväxter.
Verksamheten bör inriktas efter trädgårdsnäringens aktuella läge. Försök
med kulturer under glas böra därför ägnas avsevärt större uppmärksamhet
än tidigare. Även försök med prydnadsväxter — såväl på friland som
under glas — böra i framtiden ingå som ett permanent led i verksamheten.
Grunderna för de klassificerande sort- och stamförsöken böra vidare ändras
så att ökat utrymme kan beredas s. k. kulturförsök.

Huvudstationen bör, såsom redan nämnts, flyttas från Alnarp till annan
egendom. Kommittén har i första hand förordat att densamma skall förläggas
till kronoegendomen Hjerup nr 2 och 7 i Uppåkra socken, Malmöhus
län. Huvudstationen bör omfatta tre fackavdelningar, nämligen en för frukt
och bär, en för köksväxter och en för prydnadsväxter. Härjämte bör perso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79-

49

nal beräknas för upplysning och administration. De underlydande stationerna
böra förläggas så, att skilda odlingsområden tillgodoses. De nuvarande försöksstationerna
vid Rånna, Ekerum, Tosemarken och Öjebyn böra upprätthållas
och erhålla förstärkt organisation. Nyckelby försöksstation bör likaså
bibehållas och användas företrädesvis för försök med växthus och bänkgårdskulturer.
Försöksstationen vid Söråker bör ersättas av en ny försöksstation
på annan plats för södra Norrland. Vidare bör en försöksstation upprättas
vid den planerade centrala försöks- och forskningsinstitutionen vid
Röbäcksdalen i Västerbottens län. Slutligen bör en mindre försöksstation
upprättas i samband med att Stenstugu gård på Gotland tages i anspråk för
försök. Då Källstorps Södergård i södra Kalmar län organiseras som en statens
försöksgård, bör slutligen en substation till Ekerum upprättas där.

Genomförandet av den av kommittén föreslagna upprustningen av undervisningen
samt forsknings- och försöksverksamheten på trädgårdsnäringens
område förutsätter betydande byggnadsarbeten. Sålunda erfordras bland
annat uppförande av nya lokaler för statens trädgårdsförsök på dess nya
förläggningsplats samt avsevärda ändringar och utvidgningar av lokalerna
vid Alnarp för inrymmande av trädgårdshögskolan och för att möjliggöra
en utvidgning av antalet elever vid trädgårdsskolan in. m. Även vid lantbruksakademiens
trädgårdsskola och vid Norrlands trädgårdsskola föreslås
åtskilliga nybyggnads- och ombyggnadsarbeten. Slutligen föreslår kommittén
ett flertal nybyggnader vid statens trädgårdsförsöks lokala försöksstationer.

Ett förverkligande av kommitténs förslag skulle komma att medföra betydande
kostnader för statsverket.

Sålunda beräknas totala engångskostnaderna för undervisningsanstalterna
uppgå till cirka 3 370 000 kronor. Därav skulle på Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut falla 2 252 000 kronor, nämligen för trädgårdshögskolan
1 016 000 kronor, för trädgårdsskolan 568 000 kronor, för upprustning
av växthusbeståndet 582 000 kronor och för administrativa uppgifter
86 000 kronor. De båda statsunderstödda trädgårdsskolorna beräknas
kräva en engångskostnad av statsmedel på 1 118 000 kronor.

Statsverkets årliga merutgifter för trädgårdsundervisningen beräknas av
kommittén till lägst 423 000 kronor och högst 500 000 kronor. Därav skulle
på lärlingsutbildningen komma omkring 78 000 kronor, på Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut lägst 277 000 och högst 325 000 kronor
samt på de båda statsunderstödda trädgårdsskolorna lägst 68 000 och högst
97 000 kronor.

För statens trädgårdsförsök bar kommittén beräknat engångskostnaderna
till omkring 4 miljoner kronor samt de årliga merutgifterna till lägst 353 000
kronor och högst 423 000 kronor.

4 Ilihcmg till riksdagens protokoll 1''J/t''J. 1 sam!. Nr 79.

50

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

A. Den lägre trädgårdsundervisningen.

Lärlingsutbildningen.

Kommittén. Kommittén framhåller, att två olika uppfattningar finnas rörande
formerna för utbildningen av lärlingar på arbetsplatsen, d. v. s. den
praktiska lärlingsutbildningen. Enligt den ena bör hela lärlingsförhållandet
regleras av det allmänna och statsbidrag utgå för lärlingsutbildningen. Enligt
den andra, vilken företrädes av arbetsmarknadens huvudorganisationer, äro
de flesta frågor, som stå i samband med lärlingsförhållandet, nämligen spörsmålen
om lärlings anställande, lärotid, lön och övriga arbetsvillkor, i huvudsak
arbetsmarknadsfrågor och böra lösas genom frivilliga överenskommelser
mellan parterna på arbetsmarknaden. Som en konsekvens av detta
senare betraktelsesätt ha Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
utarbetat och antagit normer för en frivillig reglering av lärlingsförhållandet.

I proposition (I: VIII, s. 479 f) till 1946 års riksdag framhöll dåvarande
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, att han för sin del icke
kunde förorda, att en lärlingslagstiftning då skulle genomföras. I vart fall
borde man avvakta resultatet av de nämnda strävandena att åstadkomma
tillfredsställande förhållanden på frivillighetens väg, innan lagstiftningsåtgärder
tillgrepes. Ett verksamt stöd till främjande av lärlingsutbildningen
hos hantverksmästare vore dock enligt departementschefens mening de
statliga bidrag, som sedan länge utgått till dessa mästare. Eftersom det
allmänt vitsordats, att bidragsbeloppen dittills varit för låga, föreslog han,
att de skulle höjas till högst 900 kronor för lärling. Detta blev även riksdagens
beslut. Då antalet dylika mästarbidrag maximerades till 300 skulle
statsverkets kostnader för den praktiska lärlingsutbildningens främjande
komma att uppgå till högst 270 000 kronor för år.

Då kommittén övervägt formerna för den praktiska lärlingsutbildningen,
har den först haft att taga ställning till frågan, om icke
trädgårdsskötseln borde betraktas som hantverk och trädgårdsmästarna
följaktligen anses berättigade att erhålla sådana mästarbidrag som nyss
nämnts. Kommittén har emellertid funnit, att ett jakande svar på denna
fråga kommer att sakna praktisk betydelse för näringen på grund av det
ringa antalet mästarbidrag. Däremot har kommittén ansett, att undervisning
i trädgårdsskötsel bör likställas med annan undervisning vid statsunderstödda
lärlings- och yrkesskolor och att stadgan för dessa skolor bör
ändras så, att de skola äga anordna undervisningskurser av det slag, som
föreslås av kommittén.

Kommittén har hyst den uppfattningen, att den praktiska lärlingsutbildningen
bör ordnas efter de normer, som uppställts av arbetsmarknadens huvudorganisationer.
Kommittén har därför vänt sig till trädgårdsnäringens
arbetsmarknadsparter med förfrågan, om dessa vore villiga att träffa en lär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

51

lingsöverenskommelse enligt sagda normer. Sedermera har även mellan dessa
parter träffats överenskommelse angående lärlingsutbildningen för trädgårdsfacket.
Denna överenskommelse, vilken är avsedd att erhålla kollektivavtals
form, innebär bland annat följande.

Till lärling skall normalt kunna antagas den som fyllt 46 men ej 22 år.
Lärotiden skall i regel vara fyra år. De två första åren skall lärling tillbringa
på en och samma arbetsplats. Tredje och fjärde åren bör han däremot söka
anställning på andra arbetsplatser. Rätt att anställa lärlingar skall tillkomma
envar företagare, som i sin verksamhet har möjlighet att under den
fastställda lärotiden bibringa lärlingen tillfredsställande kunskaper och färdigheter
samt sysselsätter minst två yrkeskunniga arbetare. Arbetsgivaren
skall bereda lärlingen sådant arbete, att denne får lära sig sitt yrke systematiskt
och från grunden. Arbetsgivaren skall också tillse, att lärlingen begagnar
sig av befintliga möjligheter till teoretisk utbildning. Erfordras ledighet
för att genomgå kurs vid yrkesskola, skall arbetsgivaren bevilja denna.
I den mån statsbidrag icke utgår för kurserna eller för resor till och från
skola, bör arbetsgivaren i skälig utsträckning bidraga till dessa kostnader.

För att följa och främja lärlingsutbildningen inom trädgårdsyrket ha parterna
gemensamt tillsatt en nämnd med tre representanter för vardera parten.
Vid varje arbetsplats, där lärling finnes anställd, skall bland de utlärda
arbetarna utses ett yrkesombud.

Kommittén föreslår, att den praktiska lärlingsutbildningen skall kompletteras
och befästas med teoretisk utbildning i form av undervisningskurser,
till vilka statsbidrag bör utgå. Kurserna böra beröra ämnena
yrkesräkning, kemi, fysik och trädgårdslära samt totalt omfatta 450 undervisningstimmar.
Dylika undervisningskurser böra anordnas såväl vid trädgårdsskolorna
som vid statsunderstödda yrkes- och lärlingsskolor ävensom
andra lämpliga undervisningsanstalter, exempelvis vid Adelsnäs trädgårdsskola
ävensom vid Bergianska trädgårdsskolan.

De lärlingar, som icke kunna bevista undervisningen vid någon av de fasta
skolornas kurser, böra beredas möjlighet att inhämta samma kunskapsmått
genom korrespondensstudier. Korrespondenskurserna böra kompletteras
med kortare, muntliga instruktions- och repetitionskurser.

Undervisningen vid kurserna bör vara avgiftsfri. Vid de statsunderstödda
lärlings- och yrkesskolor, där kursavgift avkräves eleverna, bör för ifrågavarande
kurser för trädgårdslärlingar utgå statsbidrag med belopp, motsvarande
kursavgiften. Vidare bör statsbidrag utgå till den del av lärlings resekostnader
i samband med deltagande i teoretisk kurs, som överstiger 100
kronor för läsår. Kostnaderna för läroböcker böra åter bestridas av lärlingarna
själva eller på det sätt, varom överenskommelse kan hava träffats mellan
parterna.

Lärling, som ej kan bevista lärlingskurs vid fast skola utan hänvisats till
studier per korrespondens, kompletterade med instruktions- och repetitionskurser,
bör åtnjuta kostnadsfri undervisning. Kommittén bar beräknat
att en fjärdedel av det pris, som eu korrespondenskurs betingar, utgör kostnad
för läroböcker. Därför föreslås att statsbidrag till dylika lärlingar skall

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

utgå med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av priset för korrespondenskursen,
dock högst med 1 krona 50 öre för varje s. k. studiebrev. Kostnaderna
för instruktions- och repetitionskurserna böra helt bekostas av statsmedel.
I dessa kostnader böra inbegripas ersättning för lärares resor till och från
plats, där muntlig undervisning bedrives, arvode åt lärare med högst tio
kronor för lektionstimme samt arvode åt lärare och instruktör vid övningar
eller demonstrationer med högst 25 kronor för dag, kostnader för kursdeltagares
resor till och från plats, där muntlig undervisning anordnas, samt
kostnader för deltagares resor vid övningar och demonstrationer. Eleverna
böra själva stå för kostnaderna för sitt uppehälle under repetitions- och instruktionskurs.
Stipendium bör emellertid kunna tilldelas kursdeltagare, som
är i behov därav och som icke kan bo i sitt hem under kursen.

Tillsyn över den praktiska lärlingsutbildningen bör utövas av den förut
nämnda lärlingsnämnden.

För den teoretiska lärlingsutbildningen bör Kungl. Maj :t förordna tillsynsmyndighet.
Beträffande valet av tillsynsmyndighet har kommittén uttalat
att, eftersom utbildningen i vissa avseenden kan komma att förläggas
till anstalter, som i övrigt sortera under överstyrelsen för yrkesutbildning,
bör denna myndighet förordnas till tillsynsmyndighet även för lärlingskurserna
inom trädgårdsyrket.

Yttranden. Kommitténs här framlagda förslag ha i huvudsak lämnats utan
erinran i yttrandena. På enstaka punkter ha dock anmärkningar framställts.
Mot kommitténs förslag om lärlingstidens längd ha invändningar
gjorts av lantbruksstyr elsen, styrelsen för Adelsnäs trädgårdsskola samt
Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Dessa remissinstanser
ha ansett en treårig lärlingstid tillräcklig.

Med anledning av vad kommittén anfört om att undervisningskurser
för trädgårdslärlingar borde kunna anordnas vid de statsunderstödda yrkes-
och lärlingsskolorna har överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit,
att densamma som hittills borde få samråda med lantbruksstyrelsen beträffande
undervisningsplanerna för dylika kurser. Kommitténs förslag syntes
därvid kunna tjäna till ledning. Överstyrelsen har vidare uttryckt tvekan
rörande det befogade i att tillämpa vissa särbestämmelser beträffande statsbidrag
till nu ifrågavarande lärlingskurser, nämligen dels till kursavgifter,
dels såsom bidrag till resekostnaderna för lärlingar.

Vissa mera detalj betonade önskemål beträffande anordnandet av ifrågavarande
kurser och deras innehåll ha vidare framförts av lantbruksstyrelsen,
Föreningen S,v.eriges trädgårdskonsulenter, Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och Centralorganisationen för examinerade
trädgårdsmästare.

Kommitténs tanke, att Bergianska trädgårdsskolan skulle kunna
tjänstgöra som lärlingsskola, har bestämt avvisats av vetenskapsakademien
i dess egenskap av skolans huvudman. Förslaget att Adelsnäs

Kungl. Maj:ta proposition nr 79.

53

trädgårdsskola icke längre skulle ingå i de statsunderstödda trädgårdsskolornas
system och att anläggningen där i stället skulle kunna utnyttjas
för lärlingsutbildning har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen. Styrelsen för
sagda skola har däremot uttalat att förslaget i fråga om den teoretiska lärlingsutbildningen
för att kunna realiseras behövde utredas vidare, bland
annat såvitt anginge lärlingsskolornas organisation.

Undervisningen vid trädgårdsskolorna.

Kommittén. Kommitténs utgångspunkter vid framläggande av förslag till
ändrade bestämmelser angående undervisningen vid trädgårdsskolorna ha
varit dels att eleverna, om undervisningen skall kunna effektiviseras, böra
ha fått tillräckligt lång och allsidig praktik före inträdet, dels att hänsyn
bör tagas till att den kommersiellt inriktade trädgårdsodlingen intager en
ledande ställning inom näringen, dels att undervisningen bör specialiseras
på olika linjer i anslutning till näringens olika grenar.

Med dessa utgångspunkter bär kommittén föreslagit bland annat följande.
Vitsordad praktisk och teoretisk lärlingsutbildning skall i regel utgöra
villkor för inträde som ordinarie elev vid trädgårdsskola. Därigenom vinnos,
att eleverna redan i förväg ha förvärvat erforderliga färdigheter i trädgårdsarbete.
Tiden vid skolorna behöver då ej användas för grov- och rutinarbeten.
I stället bör undervisningen helt utgöras av lektioner, demonstrationer,
övningar och exkursioner. Eleverna böra utföra blott sådana praktiska
arbeten, vilka ingå som ett organiserat led i undervisningen. Lektionerna
böra i största möjliga utsträckning förläggas till växtplatsen, t. ex.
växthus, bänkgårdar och plantskolor. I samband med demonstrationer på
arbetsplatsen böra anordnas arbetsövningar, varvid eleverna böra få visa,
att de tillgodogjort sig undervisningen.

Undervisningen vid huvudkurs bör ökas från för närvarande 1 600 timmar
enligt lantbruksstyrelsens normer till 2 160 lektions-, demonstrationsoch
övningstimmar.

Då eleverna dagligen behöva använda minst 2 timmar till egna studier,
bör undervisningen icke omfatta mer än i genomsnitt 6 timmar för dag eller
36 timmar för arbetsvecka. Därutöver bör 5 dagar i veckan gymnastik eller
andra kroppsövningar på lämpligt sätt läggas in i programmet. Att den genomsnittliga
undervisningstiden för vecka sättes till 36 timmar bör icke utesluta
förskjutningar, där sådana visa sig erforderliga. Undervisningen bör
ordnas så, att under den första tiden de grundläggande ämnena genomgås
med lektionsgivning på lärorummet. Under vegetationsperioden bör undervisningen
i fackämnena dominera, särskilt demonstrationer och övningar.
Vid övningar bör elevernas arbetsdag sammanfalla med arbetstiden för trädgårdens
ordinarie arbetskraft. Mot slutet av kursen bör antalet timmar för
vecka avsevärt knappas in, så att eleverna kunna bedriva egna studier, utföra
examensuppgifter, praktiska prov och dylikt.

Med en kurstid av totalt 2 160 undervisningstimmar, fördelade på i ge -

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

nomsnitt 36 timmar för vecka, kommer huvudkurs vid trädgårdsskola att
omfatta 60 veckor eller 360 arbetsdagar. Detta innebär en väsentlig förkortning
i jämförelse med den nuvarande kurstiden. Huvudkurs bör börja den
1 november och sluta i senare hälften av februari andra året efter det, då
kursen började. Detta bör medgiva, att undervisningen inställes i sammanlagt
6 veckor under kursen.

Huvudkurs bör omfatta högst 25 elever. Utan tillsynsmyndighetens medgivande
bör antalet ej få understiga 15.

Undervisningen vid trädgårdsskolorna bör specialiseras på olika linjer,
motsvarande odlingens olika grenar, nämligen dels frukt- och bärodling
med plantskoleskötsel, dels växthus- och bänkodling och dels trädgårdsanläggning.
Därjämte bör upprättas en allmän linje med inriktning på norrländska
förhållanden. Linjeuppdelningen bör icke åsyfta fullständig specialisering
utan blott att vid varje linje vissa speciella kulturer skola särskilt
starkt framhävas vid undervisningen.

Vid en beräkning av utbildningsbehovet bär kommittén funnit, att fem
huvudkurser böra anordnas årligen, nämligen en enligt frukt- och bärodlingslinjen
med plantskoleskötsel, två enligt växthus- och bänkodlingslinjen,
en enligt trädgårdsanläggarlinjen och en enligt den allmänna linjen.
Med detta antal huvudkurser skulle vid trädgårdsskolorna varje höst kunna
mottagas lägst 75 och högst 125 elever.

Utom dessa huvudkurser böra specialkurser anordnas vid trädgårdsskolorna
i syfte att behandla särskilda grenar av eller aktuella problem inom
näringen. Vid specialkurserna böra även företagare och anställda, vilka icke
genomgått trädgårdsskolas huvudkurs, beredas tillfälle till utbildning. Dessa
kurser böra anordnas i trädgårdsskolornas undervisningsprogram. Av
de specialkurser, som kommittén föreslagit, må särskilt nämnas följande.

Utbildningskurser för förmän och trädgårdsarbetare böra anordnas vid
samtliga trädgårdsskolor utom vid Norrlands trädgårdsskola, där i stället
småbrukarkurs kan anordnas. Varje kurs bör omfatta cirka 15 deltagare och
pågå i 12 dagar med 6 undervisningstimmar om dagen utom då utflykt anordnas.
Den som skall kunna antagas till elev vid dylik kurs bör vara anställd
inom trädgårdsföretag och ha minst fyra års yrkesvana. Vid en av
skolorna bör årligen anordnas en kurs i företagsekonomi. Denna kurs är
närmast avsedd för försäljnings- och butikschefer samt för självständiga
företagare. Den åsyftar att meddela fortsatt utbildning dels åt dem som genomgått
trädgårdsskola eller utbildningskurs för förmän och trädgårdsarbetare,
dels åt trädgårdsodlare, som ej haft tillfälle att genomgå trädgårdsskola.
Kursen beräknas omfatta 60 dagar. För självständiga företagare och
personer, som ha anställning som arbetsledare i ansvarig ställning, bör anordnas
fortbildningskurs för trädgårdsmästare m. fl. Kursen bör stå öppen
för den som genomgått trädgårdsskola, utbildningskurs för förmän och
trädgårdsarbetare eller som är självständig företagare. Kurstiden bör vara
fem dagar.

Kommittén föreslår även, att de trädskötarkurser, som för närvarande

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

organiseras i hushållningssällskapens regi, åtminstone delvis knytas till
trädgårdsskolorna och inläggas i deras ordinarie program. I stort sett samma
kursplan som hittills föreslås. Även de till Norrlands trädgårdsskola förlagda
trädgårdsskötarkurserna böra, liksom övriga statsunderstödda trädgårdskurser,
bedrivas ungefär som hittills.

Enligt kommitténs förslag skola alltså vid trädgårdsskola varje år organiseras
en eller flera huvudkurser, specialiserade enligt någon av ovannämnda
trädgårdsskolelinjer. Vidare böra lärling skur ser och specialkurser anordnas
med hänsyn till aktuella behov inom näringen, varvid kommitténs
kursprogram avses tjäna som ledning. Till specialkurser skulle även trädskötar-
och trädgårdsskötarkurser räknas. Hur kommittén tänkt sig inplaceringen
av skilda kurser inom de skolor, som omfattas av kommitténs förslag,
redovisas närmare i betänkandet angående trädgårdsundervisningen
(s. 106—111).

Yttranden. I de yttranden, där frågan om kurstidens längd berörts, ha
i åtskilliga fall betänkligheter uttalats mot den av kommittén föreslagna förkortningen
av kurstiden. Sålunda har exempelvis lantbruksstgrelsen uttalat,
att de tvååriga kurserna borde bibehållas och den reglerade lärlingsutbildningen
som konsekvens därav begränsas till tre år. Styrelsen har framhållit,
att de brister, som den nuvarande praktiskt betonade tvåårskursen utvisade,
berodde icke på kurstidens längd och den nuvarande skolformens
olämplighet i och för sig utan på att skolorna till följd av bristande resurser
nödgats lägga strängt kommersiella synpunkter på ordnandet av undervisningen.
I vart fall borde tvåårskurser jämsides med ettåriga kurser
bibehållas i viss utsträckning, tills erfarenhet vunnits, huruvida den planerade
lärlingsutbildningen med framgång kunde ersätta det vägledande
praktiska arbetet vid skolorna. I huvudsak samma ståndpunkt har intagits
av styrelsen för Adelsnäs trädgårdsskola.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vitsordat,
att eleverna i alltför stor utsträckning utnyttjats i det praktiska arbetet, ofta
nog till rent rutinarbete. Utskottet har emellertid framhållit, att yrkets karaktär
vore sådan, att den teoretiska undervisningen måste kompletteras av
och gå hand i hand med praktiskt arbete. Det vore därför angeläget, att eleverna,
om än i begränsad utsträckning, finge aktivt deltaga i det praktisk:!
arbetet. Det vore ej heller oviktigt, att eleverna bereddes tillfälle att få kännedom
om olika kulturers avkastning och lönsamhet. Vid skolorna borde
därför produceras trädgård salster i sådan omfattning, att en del normalt
kunde försäljas. Liknande synpunkter på det praktiska arbetets betydelse
för trädgårdsskolornas elever ha anlagts även av lantbruksstgrelsen.

Styrelsen för Alnarpsinslitutet har uttalat, att den föreslagna kurstiden
komme alt medföra större kostnader än fördelar. Lokaler och lärarpersonal
måsle tillmätas efter behovet under den tid, då dubbla kurser pågingo. De
specialkurser, som skulle anordnas vid skolorna och som utan tvivel skulle
fylla ett stort behov, måste enligt kommitténs förslag inpassas under tiden

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

den 1 mars—den 31 oktober, då lokaler och lärare kunde disponeras för delta
ändamål. Arbetsledare, förmän och företagare, som skulle deltaga i dessa
kurser, kunde emellertid icke utan stora svårigheter lämna sin praktiska
verksamhet under vår och höst. Under sommaren låge därjämte semestrarna
i vägen. Vintern vore i stället den lämpligaste tiden för åtminstone vissa slag
av specialkurser. Om huvudkurserna kunde begränsas till ett år, skulle specialkurser
kunna ordnas under vintern och även andra fördelar vinnas. Erfarenheterna
från handelsträdgårdsmästarkursen vid Alnarp talade för att
en kurstid på ett år vore fullt tillräcklig för inhämtandet av det kunskapsstoff,
som kursplanen omfattade. Särskilt gällde detta, när undervisningen
vore specialiserad på olika linjer och när rutinarbete ej inginge i kursen.
Antalet undervisningstimmar i vissa ämnen i utredningens undervisningsplaner
syntes vara så stort, att det lämpligen borde kunna reduceras till
det antal timmar, som kunde medhinnas under en ettårig kurs. Styrelsen
ville därför förorda, att kurstiden för huvudkurs vid trädgårdsskola skulle
bestämmas till ett år.

Den av kommittén föreslagna uppdelningen av undervisningen på olika
linjer har i allmänhet ej föranlett någon erinran i yttrandena. Lantbruksstyrelsen,
styrelsen för Alnarpsinstitutet samt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
ha uttryckligen tillstyrkt förslaget i denna del. I sistnämnda båda
yttranden har emellertid uttalats önskemål om inrättande av en allmän linje
även för andra delar av landet än Norrland. Samma önskemål har uttalats
av styrelsen för Adelsnäs trädgårdsskola. Vidare ha Stockholms trädgårdsanläggareförenings
utbildningskommitté och Sveriges trädgårdsanläggareförbund
uttalat tvivel om behovet och ändamålsenligheten av att en huvudkurs
i trädgårdsanläggning organiserades enligt kommitténs förslag. Sistnämnda
båda organisationer ha anfört, att undervisningen vid en dylik
kurs syntes bliva alltför koncentrerad för att eleverna skulle kunna tillgodogöra
sig den. Ej heller hade eleverna möjlighet att efter avlagd examen
uppnå annat än lågt avlönade befattningar i det allmännas tjänst eller att i
den fria marknaden bliva på sin höjd förmän eller småföretagare.

Speciella önskemål i olika detaljfrågor rörande undervisningens närmare
anordnande och innehåll ha slutligen uttalats i åtskilliga yttranden.

Vad specialkurserna angår, har lantbruksstyrelsen i fråga om trädskötaroch
trädgårdsskötarkurserna framhållit, att dessa kurser med hänsyn till det
klientel, för vilket de vore avsedda, borde vara utpräglat praktiskt betonade
och icke belastas med det stora antal timmar teoretisk undervisning, som
föreslagits. De hittills anordnade kurserna hade väl fyllt sin uppgift. Kurserna
borde även i fortsättningen anordnas i huvudsak som hittills med hushållningssällskapens
trädgårdskonsulenter som kursledare. Den personal, som
utbildades, vore nämligen anställd vid de fruktodlar- och trädgårdsföreningar,
med vilka konsulenterna höllo ständig kontakt. Även Föreningen Sveriges
trädgårdskonsulenter och Kristianstads läns hushållningssällskaps förvalt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

57

ningsutskott ha uttalat, att trädskötarkurserna som hittills borde handhavas
av lantbruksstyrelsen och hållas i samarbete med hushållningssällskapen.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har påpekat, att
trädskötarkurserna blott i län, dit trädgårds- eller fruktodlarskola vore förlagd,
med fördel kunde knytas till sådan skola.

Även i övrigt ha specialkurserna givit anledning till vissa påpekanden av
mera detaljbetonad karaktär.

Trädgårdsskolornas förläggning m. m.

Kommittén. Alnarps trädgårdsskola bör enligt kommittén bibehållas. Vid
denna skola böra årligen anordnas två huvudkurser, den ena enligt fruktoch
bärodlingslinjen med plantskoleskötsel samt den andra enligt växthusoch
bänkodlingslinjen.

Kommittén har vidare utgått från att en trädgårdsskola bör finnas i
Stockholmstrakten. Beträffande förläggningen av denna skola har kommittén
prövat olika förslag. Tre alternativ ha i främsta rummet ansetts böra
komma under övervägande. Det första är, att lantbruksakademiens trädgårdsskola
alltjämt skall bibehållas såsom statsunderstödd trädgårdsskola
med förläggning vid Experimentalfältet. Det andra är, att en statsunderstödd
trädgårdsskola skall förläggas till Bergianska trädgården eller organiseras
så, att en del av dess verksamhet förlägges dit och återstoden på
annan plats. Det tredje är, att skolan skall flyttas till kronoegendomen Nyckelby
på Ekerö i Stockholms län eller eventuellt till annan egendom i Stockholmstrakten.

Tanken på att helt eller delvis förlägga skolan till Bergianska trädgården
har kommittén ansett sig böra avvisa bland annat av ekonomiska skäl. Av
samma skäl har kommittén ej heller ansett sig kunna förorda, att skolan
skall, såsom i en tidigare utredning ifrågasatts av lantbruksstyrelsen, flyttas
till kronoegendomen Nyckelby eller till någon av vissa andra angivna
egendomar i Stockholmstrakten. En i och för sig lämplig förläggning har
kommittén funnit Svartsjö kungsgård i Sånga socken av Stockholms län
utgöra. På grund av osäkerheten om möjligheterna att inom överskådlig
tid få disponera kungsgården för detta ändamål har kommittén dock ansett
detta alternativ endast som en framtidsplan. Kommittén har vidare räknat
med att den mark, som nu disponeras av lantbruksakademiens trädgårdsskola,
ej skall behöva tagas i anspråk för annat ändamål under de närmaste
20—25 åren. Kommittén har därför stannat för att föreslå, att lantbruksakademiens
trädgårdsskola i vart fall under de närmaste 20—25 åren skall
uppehållas såsom statsunderstödd trädgårdsskola på nuvarande plats. Till
denna skola böra enligt kommitténs förslag förläggas en växthus- och bänkodlingslinje
samt en trädgårdsanläggarlinje.

Slutligen har kommittén ansett Norrlands trädgårdsskola i Söråker höra
bibehållas och organiseras med eu allmän trädgårdsskolelinje, inriktad på
norrländska förhållanden.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Såsom skäl för att statsunderstöd ej längre bör utgå till Adelsnäs trädgårdsskola
har kommittén anfört, bland annat, dels att det aktuella utbildningshovet
kunde beräknas bliva täckt redan vid ett genomförande av
kommitténs förslag om trädgårdsskolelinjer, dels att skolan ej låge inom
egentligt trädgårdsodlarområde och dessutom vore ogynnsamt belägen ur
fruktodlingssynpunkt, dels att skollokalerna låge på avsevärt avstånd från
huvuddelen av odlingarna under glas och den inre organisationen vid skolan
därför måste bliva ofördelaktig och medföra betydande olägenheter ur
undervisningssynpunkt.

Kommittén har vidare framhållit att man, om det i framtiden skulle visa
sig behövligt att öka utbildningskapaciteten, i första hand borde undersöka,
om ej detta behov kunde tillgodoses genom att ännu en linje upprättades
vid någon av de befintliga skolanläggningarna. Ansåges ännu en skola böra
inrättas, borde det undersökas, om ej denna skola borde förläggas till västra
Sverige.

Kommittén har slutligen berört frågan om de statsunderstödda trädgårdsskolorna
borde övertagas av staten eller ej. Kommittén har härom framhållit,
att den funnit vissa skäl tala för ett sådant övertagande men likväl
icke velat framlägga förslag därom. Frågan borde tagas upp till förnyat
övervägande, sedan erfarenhet vunnits av den nya organisation för trädgårdsskolorna,
som kommittén föreslagit. En av kommitténs ledamöter,
sekreteraren E. Jansson, har emellertid i särskilt yttrande förordat, att lantbruksakademiens
trädgårdsskola och Norrlands trädgårdsskola skola förstatligas
i samband med att den av kommittén i övrigt föreslagna omorganisationen
genomföres.

För de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna gäller för
närvarande, att sådan anstalts styrelse skall, där ej Kungl. Maj :t annorlunda
bestämmer, utgöras av fem ledamöter, vilka utses på det sätt och för
den tid, som Kungl. Maj :t närmare bestämmer för varje skola. Föreståndaren
skall vara ledamot av styrelsen men äger ej deltaga i beslut, som
rör hans rätt och ställning vid skolan.

Kommittén anser, att motsvarande regler böra gälla för statsunderstödd
trädgårdsskola med det tillägget, att i styrelsen skola ingå två representanter
för den praktiska trädgårdsodlingen.

Uppdraget att vara tillsynsmyndighet för trädgårdsundervisningsanstalterna
föreslår kommittén skola överflyttas från lantbruksstyrelsen till överstyrelsen
för yrkesutbildning.

Yttranden. Förslagen att trädgårdsskola även framgent skall bedrivas vid
Alnarps lantbruks-, mejeri och trädgårdsinstitut samt att Norrlands trädgårdsskola
i Söråker skall bibehållas som statsunderstödd trädgårdsskola,
ha icke föranlett några erinringar i remissyttrandena. Däremot ha delade
meningar uttalats på åtskilliga andra punkter.

Vad först angår kommitténs förslag, att lantbruksakademiens trädgårdsskola
skall bibehållas såsom statsunderstödd trädgårdsskola samt ligga kvar

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

59

på Experimentalfältet, ha i åtskilliga yttranden uttalats betänkligheter mot
att den bland annat ur tomtsynpunkt värdefulla mark, som nu upptages av
skolan, skulle även i fortsättningen brukas för detta ändamål. Denna synpunkt
har understrukits särskilt av statskontoret, djurgårdsnämnden och
riksmarskalksämbetet. Statskontoret har hänvisat till att området med hänsyn
till Stockholms stads tillväxt måste förutsättas vara alltför värdefullt
ur tomtsynpunkt för att det skulle vara ekonomiskt försvarligt eller eljest
lämpligt att i längden bibehålla trädgårdsanläggningen på nuvarande
plats. I stället syntes möjligheterna böra undersökas att snarast förlägga
skolan till annan och lämpligare plats. Djurgårdsnämnden har anfört, att
ett genomförande av förslaget skulle innebära, att området bundes för trädgårdsskoleändamål
i långt högre grad än tidigare. Detta vore enligt nämndens
mening icke försvarligt, särskilt med tanke på att frågan om de vetenskapliga
institutionernas markbehov under det sista året aktualiserats.
Även från andra synpunkter mötte starka betänkligheter mot att på ifrågavarande
område, vars läge i och med huvudstadens och Stor-Stockholms
tillväxt kommit att bliva alltmer centralt, för någon längre tid bibehålla
en utrymmeskrävande anläggning av det slag, varom här vore fråga. Förutsättningarna
vore uppenbarligen helt andra nu än på 1860-talet, då lantbruksakademiens
trädgårdsundervisning vid Experimentalfältet tog formen
av en trädgårdsskola. Djurgårdsnämnden kunde alltså ur de synpunkter
nämnden hade att bevaka icke tillråda, att det ifrågavarande området genom
en investering av så avsevärda belopp, som föreslagits, skulle bindais
för användning som trädgårdsskola. På grund härav funne sig nämnden
höra avstyrka genomförandet av kommitténs förslag, i vad detta avsåge
trädgårdsskolans förläggning. Även riksmarskalksämbetet har av samma
skäl avstyrkt kommitténs förslag i denna del.

Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter har förordat att hela ifrågavarande
skolanläggning skulle flyttas till Svartsjö eller annan plats i Mälardalen.
Samma uppfattning har uttalats av Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att en trädgårdsanläggarskola borde förläggas
till Bergianska trädgården, att lantbruksakademiens trädgårdsskola
under den återstående tid, varunder marken kunde få disponeras för trädgårdsskötsel,
borde ändras till lärlingsträdgård samt att en för handelsväxtodling
avsedd trädgårdsskola med två odlingslinjer borde förläggas till lämplig
plats i Mälardalen, exempelvis Svartsjö. Som skäl för sin ståndpunkt bär
styrelsen anfört, bland annat, att de kostnader, som nödvändigtvis måste
nedläggas på en effektivt organiserad skolverksamhet vid Experimentalfältet,
skulle bliva så höga, att de icke skulle komma att stå i rimlig proportion till
den begränsade tid, under vilken området kunde få disponeras. För att en
trädgårdsanläggarskola skulle förläggas till Bergianska trädgården, talade
bland annat de omständigheterna, att Bergianska stiftelsen enligt donationsurkunden
vore skyldig att anordna trädgårdsskola, att det av trädgården
disponerade området vore friköpt, att trädgården ägde stora förutsätt -

60

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

ningar för bedrivande av trädgårdsanläggarskola samt att trädgårdsanläggningstekniken
till långt övervägande del hänförde sig till städernas och
tätorternas behov av personal, som speciellt utbildats i trädgårdsanläggning.
För att en trädgårdsskola för handelsväxtodling skulle förläggas till Svartsjö
talade bland annat det förhållandet, att jordbrukets omläggning till produktion
av trädgårdsväxter vore särskilt framträdande i Mälardalen och att
en dylik trädgårdsskola borde vara förlagd till lantbruksmiljö. I huvudsak
samma uppfattning har uttalats av vetenskapsakademien, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
samt, såvitt rör förläggningen av en trädgårdsanläggarskola,
av Föreningen svenska trädgårdsarkitekter.

Lantbruksakademien har inledningsvis erinrat om att den i mer än etthundra
år bedrivit trädgårdsodling å Experimentalfältet. Akademien har
vidare uttalat, att den vore villig att fullfölja denna tradition, om detta vore
ekonomiskt möjligt samt om skolans organisation och undervisning ordnades
på ett sätt, som akademien kunde godtaga. Akademien kunde givetvis
icke för trädgårdsundervisningens skull äventyra den ekonomiska grundvalen
för sin existens men vore beredd att såsom hittills utan ekonomisk
vinst åtaga sig huvudmannaskapet. Beträffande förutsättningarna för en
fortsättning av huvudmannaskapet har akademien anfört bland annat följande
speciella synpunkter.

Vid sidan av skolan måste finnas plats för ekonomisk trädgårdsdrift i så
stor omfattning, att driftsöverskotten kunna antagas räcka till att amortera
och förränta det kapital akademien nedlagt i skolan och trädgården. Därest
de årliga kostnaderna för undervisningen icke helt skulle täckas av staten
utan visst underskott uppkomma, måste driftsöverskottet även räcka för utfyllnad
av sistnämnda underskott. Det måste sålunda vara viss proportion
mellan å ena sidan arealen odlad jord och den tid, under vilken anläggningarna
skola amorteras. Innan skolan bygges ut, bör principiell uppgörelse
träffas mellan staten och akademien om huru de ekonomiska mellanhavandena
mellan nämnda parter skola avvecklas, för den händelse skolan nedlägges
eller helt övertages av staten. Ett villkor för att överskottet av den
ekonomiska trädgårdsdriften skall kunna balansera anförda poster på skolkontots
debetsida torde vara, att nuvarande av trädgården disponerade
jordområden ökas med lämpliga delar av den jord, som nu är upplåten åt
jordbruksförsöksanstalten. Slutligen förutsättes, att skolan får ligga ostörd
kvar och förfoga över nämnda jord i minst 25 år, samt att akademiens investeringar
inklusive akademiens kostnader för de nyuppförda växthusen
begränsas till 500 000 kronor.

Förslaget, att statsunderstöd ej längre skall utgå till Adelsnäs trädgårdsskola,
har tillstyrkts av lantbruksstgrelsen. Styrelsen har till motivering av
sin ståndpunkt åberopat bland annat, att skolan låge på enskild mark och
att styrelsen icke lyckats förmå markinnehavaren att överlåta lämpliga
markområden på en stiftelse, som skulle kunna komma i åtnjutande av
samma förmåner i fråga om byggnadsbidrag som de, vilka tillkomma lantbruksundervisningsanstalter.

Stgrelsen för Adelsnäs trädgårdsskola har däremot ansett, att skolan borde
bibehållas som statsunderstödd trädgårdsskola. Styrelsen har anfört, att det

61

Kanal. Maj.ts proposition nr 79.

vore ekonomiskt ofördelaktigt att avveckla en trädgårdsskola, vilken även
enligt kommitténs uppfattning väl motsvarade kravet på en trädgårdsskola
och erbjöde goda möjligheter för undervisningen. Ett nedläggande av trädgårdsskolan
vid Adelsnäs skulle helt enkelt beröva staten möjlighet att för
låga kostnader bedriva trädgårdsundervisning och utnyttja färdiga och uppväxta
anläggningar. Styrelsen kunde icke dela kommitténs uppfattning, att
skolan icke skulle ligga inom egentligt trädgårdsodlarområde. Skolans läge
vore tillräckligt gynnsamt även för den undervisning i fruktodling, som
borde meddelas vid en linje med allmän inriktning. Trädgårdsskolan vid
Adelsnäs hade ur flera synpunkter ett stort värde. Det borde övervägas, om
icke möjlighet funnes att lösa den ekonomiska frågan om skolans fortbestånd.
Av dessa skäl hemställde styrelsen, att skolan måtte bibehållas och
att dit måtte förläggas en tvåårig allmän praktiskt-teoretisk linje med särskild
inriktning på förhållandena i södra och mellersta Sverige.

Även Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter har ifrågasatt, om icke
förnyade undersökningar borde göras för att finna en lämplig och genomförbar
form för bibehållande och utbyggnad av trädgårdsskolan vid Adelsnäs.

Vad angår frågan om förläggande av en trädgårdsskola till västra Sverige
har Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat, att
kommitténs ståndpunkt i denna fråga vore direkt nedslående. I nuvarande
läge, då enligt utskottets mening förslaget om en dyrbar utbyggnad av lantbruksakademiens
trädgårdsskola måste av ekonomiska och andra skäl bestämt
avstyrkas och då Adelsnäs trädgårdsskola av skilda anledningar av
kommittén ej ansetts kunna längre fortbestå, syntes det utskottet ligga
närmast till hands, att man sökte skapa utbildningsmöjligheter på trädgårdsområdet
just i västra Sverige. Utskottet ville erinra om sina tidigare förslag
att vid Rånna inrätta en fruktodlarskola, varvid utskottet gjort vissa tämligen
långt gående utfästelser. Även Föreningen Sveriges kgrkogårdsföreståndare
har ansett, att en trädgårdsskola borde förläggas till västra Sverige
samt uttalat att vid denna skola borde anordnas en trädgårdsanläggarlinje.

Förslaget, att överstyrelsen för yrkesutbildning skulle bliva tillsynsmyndighet
för trädgårdsundervisningsanstalterna, har avstyrkts av lantbruksstyrelsen
och Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, vilka
ansett att lantbruksstyrelsen även i fortsättningen borde fungera som tillsynsmyndighet.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har uttalat, att denna
fråga borde lösas i samband med avgörandet av frågan om tillsynsmyndighet
för lantbruksundervisningen i övrigt.

Lärare vid trädgårdsskolorna.

Kommittén. Kommitténs förslag i fråga om omorganisationen av trädgårdsskolorna
syfta bland annat till att anställnings- och tjänstgöringsförhållandena
för lärarpersonalen skola bringas i större överensstämmelse med
vad som gäller för personal vid lantmannaskolorna. I huvudsak innebära
förslagen i denna del följande.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Föreståndare för trädgårdsskola bör leda skolträdgården och dess handelsrörelse.
Ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare böra vara skyldiga
att svara för var sin fackavdelning inom trädgården. Vid skola med trädgårdsekonomisk
byrå bör en ämneslärare i trädgårdsekonomi leda denna
byrå. Lärare, som icke förestår fackavdelning eller dylikt, bör i stället åläggas
mer omfattande undervisningsskyldighet. Sammanlagt bör undervisningsskyldigheten
bestämmas för föreståndare till minst 12, för ämneslärare med
fackavdelning till minst 20 och för ämneslärare utan fackavdelning till minst
30 timmar i veckan.

Kommittén har påpekat, att dessa förslag siffermässigt innebure en betydande
ökning av undervisningsskyldigheten men samtidigt understrukit,
att denna ökning delvis blott vore skenbar. Vid bedömandet av lärarnas
arbetsbörda måste nämligen hänsyn tagas även till deras åligganden i övrigt.
Lärarna tjänstgjorde nämligen nu även som arbetsförmän och svarade
för olika arbeten i trädgården. Detta förmanskap, d. v. s. den omedelbara
övervakningen av arbetet inom trädgården, vore mycket tidsödande. Kommitténs
förslag förutsatte emellertid, att lärarna skulle befrias från tjänstgöring
som arbetsförmän och att detta arbete skulle handhavas av annan
personal.

Föreståndare och lärare vid trädgårdsskola böra vara årsanställda samt
äga erhålla semester i den ordning och enligt de regler, som gälla för motsvarande
befattningshavare i statens tjänst.

Då trädgårdsskolornas föreståndare och lärare i lönehänseende äro jämställda
med motsvarande befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna,
böra i tillämpliga delar likartade kompetenskrav för de båda lärargrupperna
gälla. Efter genomförandet av kommitténs förslag om inrättande
av en trädgårdshögskola bör examen vid denna högskola uppställas
som villkor för antagande till föreståndare och lärare vid trädgårdsskola.
Beträffande praktik in. m. föreslås samma bestämmelser som för lantbruksundervisningsanstalter.

Såsom nyss nämnts, har kommittén ansett, att den omedelbara övervakningen
av elevernas arbete inom trädgården bör handhavas av särskild förmanspersonal.
Dessa förmän böra enligt kommitténs mening, med hänsyn till
de anspråk i fråga om undervisning som avses skola komma att ställas på
dem, få ställning som instruktörer. Till deras avlönande bör statsbidrag utgå.
Då de kunna anses vara sysselsatta till hälften med skolverksamheten och
till hälften med handelsrörelsen, bör vid statsunderstödd trädgårdsskola
statsbidrag utgå med ett belopp, motsvarande halva lönen, förutsatt att andra
hälften tillskjutes från annat håll. Trädgårdsinstruktörs totala lön bör motsvara
den lön, som utgår till statlig befattningshavare, placerad i 16 :e lönegraden
enligt löneplan nr 1 i lägsta dyrort. För att kunna antagas till instruktör
vid trädgårdsskola bör vederbörande ha med goda vitsord utexaminerats
från statlig eller statsunderstödd trädgårdsskola.

Med här anförda utgångspunkter och med den organisation av undervisningen,
som kommittén föreslagit, har kommittén beräknat, att vid

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

lantbruksakademiens trädgårdsskola erfordras en föreståndare
och fyra ämneslärare, varav en extra ordinarie. Tre av ämneslärarna
skola förestå fackavdelning respektive trädgårdsekonomisk byrå. Till
skolan böra vidare knytas fem instruktörer, varav två för växthus och
bänkodlingar, en för trädgårdsanläggning, en för fruktodling och plantskola
och en för övriga frilandskulturer. Vid Alnarps trädgårdsskola
erfordras likaledes en föreståndare och fyra ämneslärare, varav en extra
ordinarie, samt fem instruktörer, varav två för växthus- och bänkodlingar,
en för fruktodling, en för plantskoleskötsel och en för övriga kulturer. Eftersom
enligt kommitténs förslag den högre trädgårdsundervisningen skall
bestridas i särskild ordning, föreslår kommittén även vissa förändringar i
trädgårdsavdelningens personal och dennas löneställning. Vid Norrlands
trädgårdsskola slutligen behövas en föreståndare, två ämneslärare
samt tre instruktörer, varav en för växthus- och bänkodling, en för fruktoch
bärodling samt en för övriga frilandskulturer.

Vid de statliga och statsunderstödda trädgårdsskolorna bör alltså enligt
kommittén finnas följande helt eller — beträffande instruktörerna — delvis
med statsbidrag avlönad personal.

3 föreståndare,

8 ämneslärare,

2 extra ordinarie ämneslärare,

13 trädgårdsinstruktörer.

Dessutom skulle speciallärare bestrida viss undervisning.

Med hänsyn till att föreståndaren och ämneslärarna vid Alnarps trädgårdsskola
icke borde bestrida undervisning vid trädgårdshögskolan har
kommittén föreslagit vissa ändringar i avlönings- och anställningsförhållandena
för dessa befattningshavare. Ändringarna innebära bland annat att
befattningarna i avlöningshänseende skulle nedflyttas en lönegrad.

Yttranden. Kommitténs här framlagda förslag ha endast på vissa punkter
berörts i yttrandena.

Förslaget rörande lärarnas undervisningsskyldighet har föranlett vissa
erinringar. Sålunda har styrelsen för Alnarps lantbruksmejeri- och trädgårdsinstitut
framhållit, att undervisningsskyldigheten syntes vara väl stor,
särskilt för ämneslärare utan fackavdelning. Samma uppfattning har uttalats
av Centralorganisationen för examinerade trädgårdsmästare.

Styrelsen för Norrlands trädgårdsskola har rörande förhållandena vid
denna skola framhållit, att den av kommittén föreslagna indragningen av
en extra ordinarie lärartjänst skulle medföra stora svårigheter, då det gällde
att anskaffa kompetenta lärarkrafter för de ämnen, i vilka den extra
ordinarie läraren undervisade, såsom geologi, jordarts- och gödsellära, växtpatologi,
zoologi. De ordinarie lärarna kunde icke lämpligen åläggas undervisningsskyldighet
i dessa ämnen, vilka lågo utanför deras kompetens och
erfarenhet. Om de ordinarie lärarna, såsom kommittén föreslagit, skulle ha
skyldighet att svara för var sin huvudavdelning av den praktiska trädgårds -

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

driften, korame deras tid ej att tillåta någon väsentlig utökning av deras
teoretiska undervisningsskyldighet. Att eventuellt anskaffa extra lärarkrafter
(timlärare) för ifrågavarande ämnesgrupp, vilket i och för sig vore en
tänkbar utväg, skulle vid Söråker med dess relativt isolerade läge möta
stora svårigheter för att icke sägas vara helt uteslutet. Dessutom skulle den
ekonomiska vinsten av ett sådant arrangemang bliva mycket tvivelaktig, då
lärartimlönerna låge rätt högt och resekostnaderna bleve ganska väsentliga.
Skolstyrelsen ansåge därför, att det även i fortsättningen borde finnas
en extra ordinarie ämneslärare med undervisningsskyldighet i nämnda och
liknande ämnen och med skyldighet att tjänstgöra på kontoret under de
tider, då undervisningen tilläte detta.

Beträffande instruktörernas löneställning ha styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, Centralorganisationen för examinerade
trädgårdsmästare och Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare uttalat,
att dessa befattningshavare borde placeras i 17 :e lönegraden.

Inträdesfordringar vid trädgårdsskola m. m.

Kommittén. Kommittén har till en början föreslagit, att extra elever icke
längre skola antagas. I fråga om villkoren för inträde som ordinarie elev
föreslår kommittén vidare vissa ändringar. Sitt förslag beträffande inträdesvillkoren
har kommittén sammanfattat på följande sätt.

För att sökande skall antagas till ordinarie elev vid trädgårdsskola, hör
han

a) ha fyllt 21 år,

b) kunna förete friskintyg på av tillsynsmyndigheten fastställt formulär,

c) kunna förete goda vitsord över genomgången såväl praktisk som teoretisk
lärlingsutbildning, varvid skall gälla, att lärotiden skall ha omfattat
fyra år och att lärling skall med goda vitsord ha genomgått undervisningskiurs
i yrkesräkning, kemi och fysik samt trädgårdslära om sammanlagt
4a0 undervisningstimmar enligt av tillsynsmyndigheten fastställd plan exiler
kunna på sätt denna godkänt styrka sig äga motsvarande kunskaper.

Utan att ha genomgått den lärlingsutbildning, varom kommittén framlagt
förslag, bör till ordinarie elev vid trädgårdsskola även kunna antagas
den som uppfyller villkoren under a) och b) samt dessutom

bär under minst fyra ar med goda vitsord haft anställning i förvärvsmässigt
organiserat trädgårdsföretag eller större trädgårdsanläggning och

bär genomgått folkhögskolekurs eller kan styrka sig äga motsvarande
kunskaper. “

Sökande til! anläggarlinje skall under minst ett år av praktiktiden ha
vant anstalld vid plantskola.

Da enligt kommitténs förslag trädgårdsskolorna skola komma att ändra
karaktär, så att eleverna i framtiden endast skola utföra sådana arbeten,
som utgöra ett organiserat led i undervisningen, bör konsekvensen bliva,
att skolorna icke skola komma att få vinning av elevernas arbete. Eleverna
böra i stället betala för kost och logi. Däremot bör undervisningen som hittills
vara avgiftsfri. Med hänvisning till det anförda bär kommittén föreslagit,
att eleverna vid trädgårdsskola erhålla stipendier i samma ordning,
som gäller för eleverna vid lantmannaskola.

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Yttranden. Kommitténs förslag, att systemet med extra elever skall
avskaffas, bär icke föranlett erinringar från remissinstansernas sida.

I fråga om minimiåldern för inträde bär lantbruksstyrelsen förklarat,
att den kunde biträda kommitténs förslag, därest lärlingstiden fastställdes
till fyra år. Om man åter, såsom styrelsen förordat, begränsade
lärlingstiden till tre år och bibehölle kurstiden vid trädgårdsskolas huvudkurs
till två år, borde elev kunna vinna inträde redan vid 19 års ålder, bl. a.
därför att den ifrågavarande undervisningen endast borde vara ett led i yrkesutbildningen
och därför icke borde komma vid för hög ålder. Statskontoret
har uttalat, att något praktiskt behov av en bestämmelse om minimiålder
knappast syntes föreligga, därest det krävdes, att sökanden skulle förete
intyg om fysisk mognad och goda vitsord över genomgången såväl praktisk
som teoretisk förutbildning.

Om den teoretiska förutbildningen har Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framhållit, att genomgången kurs vid
lantmannaskola, särskilt trädgårdsbetonad kurs, borde tillmätas samma värde
ur förutbildningens synpunkt som folkhögskolekurs. Ett liknande uttalande
har gjorts av lantbruksstyrelsen.

Mot kommitténs förslag till ändrade stipendiebestämmelser
har någon erinran ej gjorts i yttrandena.

Statsbidrag till byggnader och driftkostnader.

Kommittén. Kommittén föreslår vissa ändringar i bidragsbestämmelserna
beträffande såväl byggnads- som driftkostnader.

I fråga om byggnader föreslås, att statsbidrag enligt nuvarande grunder
skall utgå även för bestridande av kostnaderna för uppförande av växthus
ävensom andra ekonomiutrymmen, vilka äro undervisningslokaler.

Beträffande statsbidrag till täckande av driftkostnader föreslås, att grundbidraget
till trädgårdsskola med två parallella huvudlinjer skall utgöra
10 000 kronor för år. Därest vid dylik trädgårdsskola anordnas annan kombination
av kurser än den som kommittén föreslagit, bör dock bidragets
grundbelopp bestämmas av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall. I fråga om
Norrlands trädgårdsskola, där endast en kurslinje avses skola finnas, bör
vidare grundbidraget ändock uppgå till 10 000 kronor för år.

Förutom nu nämnda grundbidrag bör utgå ett tilläggsbidrag av en krona
för varje elev och kursdag.

Yttranden. De föreslagna ändringarna i bidragsbestämmelserna ha tillstyrkts
av lantbruksstyrelsen. Även styrelsen för Norrlands trädgårdsskola har uttalat
tillfredsställelse med förslaget, såvitt det rör sagda skola. Lantbruksakademien
har anfört, att förslaget innebure en avsevärd förbättring, såvitt
anginge akademiens trädgårdsskola. Statsbidrag borde dock kunna utgå
även för hållande av växtsortiment samt för vård av park och yttre anläggningar,
eftersom dylik verksamhet direkt tjänade undervisningen och
därför icke kunde eftersättas.

5 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. I samt. Nr 79.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Statskontoret har avstyrkt, att statsbidrag skulle utgå till bestridande av
kostnader för uppförande av växthus och vissa andra ekonomilokaler. Som
skäl härför har ämbetsverket framhållit, att dylika lokaler i huvudsak användas
för den ekonomiska driften och att kostnaderna för dem liksom
hittills borde bestridas av den löpande rörelsen. Beträffande den ifrågasatta
ändringen av bestämmelserna om statsbidrag till täckande av driftkostnader
har statskontoret framhållit, att samma regler borde gälla för trädgårds-
och fruktodlarskolor som för lantbruksundervisningsanstalter. Resultatet
av utredningen rörande yrkesutbildning inom jordbruk och skogsbruk
borde därför avvaktas, innan ställning toges till denna del av kommitténs
förslag.

Trädgårdsbokföringens ordnande.

Kommittén. Inom trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut finnes en driftsekonomisk byrå med uppgift att handlägga
trädgårdsekonomiska frågor och att mot särskild taxa, som fastställes av
lantbruksstyrelsen, biträda trädgårdsodlare med bokslut, självdeklarationer
in. m.

Kommittén föreslår, att trädgårdsbokföringen skall utvidgas genom inrättande
av ännu en trädgårdsekonomisk byrå. Den nya byrån föreslås
förlagd till lantbruksakademiens trädgårdsskola.

Vidare anför kommittén, att byråerna böra få en friare ställning än byrån
inom Alnarpsinstitutet hittills haft. De böra få disponera löpande inkomster,
så att de vid behov kunna utvidga verksamheten. Byråerna böra äga
fritt åtaga sig bokföringsuppdrag och andra därmed sammanhängande uppdrag.
Avgifterna för utförda uppdrag böra även i fortsättningen fastställas
av lantbruksstyrelsen men anpassas så, att de täcka de löpande kostnaderna.

Läraren i trädgårdsekonomi bör ha till tjänsteåliggande att vid sidan av
undervisningen förestå den trädgårdsekonomiska byrån. Byråns föreståndare
bör alltså avlönas med statsmedel, övrig personal bör avlönas genom
inkomster av byråns verksamhet.

De båda trädgårdsekonomiska byråerna böra utrustas så, att var och en
av dem kan åtaga sig 125 bokföringsuppdrag för år. För en dylik byrå
erfordras ett rum åt föreståndaren och därutöver erforderliga utrymmen åt
övrig personal. Skolorna böra utan kostnad för byrån tillhandahålla erforderliga
kontorsutrymmen. För att en ny byrå skall komma till stånd bör
statsbidrag utgå till dess utrustning med vissa kontorsinventarier.

Yttranden. Kommitténs förslag har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen och
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund. Däremot har Kristianstads läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrkt förslaget om inrättande
av ytterligare en trädgårdsekonomisk byrå. Utskottet har därvid anfört, att
ett betydligt större material än hittills måste ställas till förfogande för träd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

67

gårdsekonomiska beräkningar. Därvid borde emellertid de redan befintliga,
av Sveriges lantbruksförbund och hushållningssällskapen bedrivna bokföringsbyråerna
anlitas. Dessa hade tillgång till sakkunnig personal, vilket
borde kunna göra det lättare att få fram riktiga beräkningar än vad som
skulle bliva fallet, om en helt ny organisation skulle behöva byggas upp för
ändamålet.

Fruktodlarskola.

Kommittén. Kommittén har i enlighet med sina direktiv undersökt behovet
av ännu en fruktodlarskola utöver den, som enligt beslut vid 1946 års riksdag
skall inrättas i Urshult. Rörande denna fråga har kommittén uttalat,
att med inrättande av ytterligare en fruktodlarskola borde anstå, till dess den
beslutade skolan i Urshult varit i verksamhet så lång tid, att man hunnit
bilda sig en uppfattning om lämpligheten av denna skolform och intresset
för denna. Frågan om utvidgad undervisning i fruktodling borde alltså
upptagas till särskilt övervägande i framtiden. Därvid borde närmare undersökas,
om det vore motiverat att upprätta ännu en fruktodlarskola eller
om ytterligare en frukt- och bärodlingslinje med plantskoleskötsel inom
trädgårdsskolornas system vore mer av behovet påkallad.

Kommittén har vidare ingått på vissa frågor rörande organisationen av
fruktodlarskolan i Urshult. Rörande skolans uppgifter har kommittén framhållit
att skolan, utöver vad som anförts i propositionen nr 114/1946, bör
ha till uppgift att meddela kunskap om frukt- och bärodlingens grunder
åt personer, som äro sysselsatta i förvärvsmässigt bedrivna fruktodlingar.

Huvudkurs vid fruktodlarskola bör enligt kommittén förläggas till tiden
15 februari—15 december samt omfatta lägst 15 och högst 25 elever. Ny
kurs bör anordnas varje år. Undervisningen bör omfatta 1 440 lektions-,
demonstrations- och övningstimmar. Under tider, då praktiskt arbete ej ingår
i undervisningen, bör denna genomsnittligt omfatta 6 timmar för dag
eller 36 timmar för vecka. Då övningar pågå eller eleverna utföra praktiska
uppgifter, bör undervisningen börja och sluta samtidigt med övriga arbeten
i trädgården. Den genomsnittliga arbetstiden för hela kursen skulle på
så sätt komma att uppgå till 40 timmar i veckan.

För att bestrida undervisningen böra anställas en föreståndare och en
ämneslärare. Vid fastställandet av dessa befattningshavares undervisningsskyldighct
bör hänsyn tagas till skolans karaktär. Ämnesläraren bör ha
samma undervisningsskyldighet som ämneslärare vid trädgårdsskola, vilken
ej förestår fackavdelning, d. v. s. minst 30 timmar för vecka.

Behovet av specialkurser kan ej anses bliva täckt enbart genom de kurser,
som kunna komma att anordnas vid trädgårdsskolorna. Dylika kurser
böra därför även inläggas i fruktodlarskolans program. Därigenom skulle
även dennas lokaler och resurser i övrigt kunna fullt utnyttjas.

För att biträda vid demonstrationer och övningar samt för att tjänstgöra
som förman i skolträdgården bör även en instruktör anställas. Till avlö -

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

nande av denne bör statsbidrag utgå enligt de grunder, som kommittén föreslagit
för instruktörer vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna.

Undervisningen vid fruktodlarskola bör ha till syfte att lära eleverna olika
fruktodlingsarbetens utförande. De praktiska arbetena böra emellertid liksom
vid trädgårdsskolorna ingå som ett organiserat led i undervisningen.
Eleverna böra icke utföra andra arbeten än sådana, som ha värde för deras
utbildning. Rena grov- och rutinarbeten böra följaktligen utföras av annan
personal. Undervisningen bör bestå av lektioner, demonstrationer och övningar.

Sökande till fruktodlarskolas huvudkurs bör för att bliva antagen som
ordinarie elev ha uppnått 18 års ålder samt ha minst ett års praktik i fruktodlingsföretag.
Om sökandens praktik varit förlagd till kombinerat fruktodlings-
och jordbruksföretag, bör två års praktik fordras.

Då fruktodlarskola icke kan påräkna inkomster av elevernas arbete, böra
dessa betala för kost och logi samt erhålla stipendier i den ordning, som
gäller för elever vid lantmannaskola.

Beträffande statsbidrag till avlönande av föreståndare och lärare vid fruktodlarskola
bör i tillämpliga delar gälla vad kommittén föreslagit i fråga om
föreståndare och lärare vid trädgårdsskola.

Statsbidrag till täckande av fruktodlarskolas driftkostnader bör utgå med
ett fast årligt grundbidrag om 5 000 kronor och ett tilläggsbidrag å 1 krona
för elev och lärodag.

Yttranden. Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke kunna dela kommitsel.
Vidare förelåge ett omedelbart behov av ytterligare en fruktodlarskola,
vore beroende av organisationen av trädgårdsskolorna. Styrelsen har i stället
uttalat, att vid en till Mälardalen förlagd trädgårdsskola borde finnas,
förutom en annan linje, en frukt- och bärodlingslinje med plantskoleskötténs
uppfattning, att frågan om inrättande av ytterligare en fruktodlarskola
förlagd till Rånna i Skaraborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Skaraborgs län har erinrat
om att sällskapet vid upprepade tillfällen deklarerat sitt stora intresse för
skapandet av möjligheter till trädgårdsundervisning på sin egendom Rånna.
För lämpligheten av Rånna såsom plats för en fruktodlarskola förelåge klara
uttalanden från bland annat lantbruksstyrelsens sida. Enligt utskottets
mening kunde tillkomsten av en sådan skola vara ett steg i den riktning,
som dåvarande chefen för jordbruksdepartementet angivit i direktiven för
kommittén. Även Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund har påpekat
vikten av att en fruktodlarskola vid Rånna snarast skulle komma till stånd.
Om förläggningen av en ytterligare fruktodlarskola har Kristianstads läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat, att det skulle vara lämpligare
att placera en fruktodlingsskola i närheten av något fruktodlingsdistrikt
inom de ur fruktodlingssynpunkt gynnsammaste delarna av landet
än att placera den längre norrut. Under alla omständigheter kunde det ej
vara förnuftigt att eventuellt förlägga en ytterligare fruktodlarskola ännu
längre norr ut än den planerade skolan i Urshult.

Kungi. Maj.ts proposition nr 79.

69

Departementschefen.

Trädgårdsnäringen har under senare år ökat mycket kraftigt i betydelse
och omfattning. Belysande för dess betydelse ur ekonomisk synpunkt är
att, enligt en av kommittén återgiven beräkning, saluvärdet av trädgårdsnäringens
produktion år 1943 uppgick till närmare 375 miljoner kronor eller
ungefär 19 procent av värdet av den totala jordbruksproduktionen samma
år. Expansionen inom näringen åskådliggöres exempelvis av att från
år 1932 till år 1943, då den senaste trädgårdsinventeringen ägde rum, arealen
för odling under glas i det närmaste fördubblats och av att enbart växthusarealen
sistnämnda år var större än den sammanlagda växthus- och
bänkgårdsarealen år 1937. Ehuru exakta siffror rörande utvecklingen under
tiden därefter ej finnas tillgängliga, råder det intet tvivel om att en
mycket kraftig ökning ägt rum även efter år 1943.

Den nu angivna utvecklingen, vilken ännu ej torde vara på långt när avslutad,
har bland annat aktualiserat näringens utbildningsfrågor. En god
yrkesutbildning är här av utomordentligt stor betydelse både för arbetare
och för företagare och arbetsledare. Genom den kvantitativa expansion, som
näringen undergått, har behovet av dylik utbildad arbetskraft blivit allt
större. Samtidigt har produktionen vid de olika trädgårdsföretagen blivit
alltmer specialiserad, vilket medfört krav på en specialisering även av yrkesutbildningen.

De förslag, som framlagts av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté,
syfta till att anpassa undervisningen ävensom forsknings- och försöksverksamheten
på trädgårdsnäringens område efter de krav, som numera måste
ställas på dem.

Vissa av förslagen förutsätta för sitt förverkligande omfattande och kostnadskrävande
byggnadsarbeten. Särskilt gäller detta de förslag, som beröra
trädgårdshögskolan samt statens trädgårdsförsök. Även i fråga om den
lägre trädgårdsundervisningen har kommittén emellertid räknat med förhållandevis
stora nybyggnader och ombyggnader.

Det synes av kända skäl icke möjligt att nu genomföra mer än en ringa
del av det byggnadsprogram, som kommittén framlagt. Under sådana förhållanden
kan det givetvis ifrågasättas om ej med behandlingen av kommitténs
förslag i dess helhet borde få anstå, till dess läget på byggnadsmarknaden
lättat något. Vid övervägandet av denna fråga har jag emellertid
kommit till den uppfattningen, att ett sådant uppskov icke är nödvändigt
eller ens lämpligt. Beträffande de delar av förslagen, som måhända ha
den största omedelbara praktiska betydelsen, nämligen lärlingsutbildningen
och den lägre trädgårdsundervisningen, synes det nämligen möjligt att åstadkomma
ej oväsentliga förbättringar utan alltför stora investeringar i byggnadsföretag
och även i övrigt utan alltför stora kostnader för det allmänna.
Med anordnandet av högskolemässig trädgårdsundervisning måste däremot
enligt min åsikt, med hänsyn till de betydande investeringar ett genomförande
av detta förslag skulle kräva, tills vidare anstå. Någon förflyttning av sta -

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

tens trädgårdsförsöks huvudstation torde under sådana förhållanden ej heller
för närvarande böra övervägas. Denna huvudstation bör alltså tills vidare
kvarligga i Alnarp. Däremot bör på grundval av kommitténs förslag verksamheten
vid statens trädgårdsförsök kunna utvidgas något i avbidan på
en mera fullständig upprustning av denna institution.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de förslag, som
kommittén framlagt, torde jag få övergå till en närmare behandling av
dessa.

Vad först gäller lärlingsutbildningen är det uppenbarligen, med hänsyn
till den betydelse, som tillgången på utlärd arbetskraft har för trädgårdsnäringen,
av vikt, att denna fråga löses på ett tillfredsställande sätt. Jag
delar kommitténs uppfattning, att den praktiska lärlingsutbildningen i huvudsak
är en arbetsmarknadsfråga, vilken såvitt möjligt bör lösas av parterna
utan statens ingripande. De åtgärder, som dessa, på sätt framgår av
kommitténs betänkande, nu vidtagit för detta ändamål, synas därför böra
hälsas med tillfredsställelse.

Av den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, följer, att statsmakterna
enligt min mening i och för sig ej ha anledning att taga ställning till
frågan om lärlingstidens längd. Spörsmålet får emellertid betydelse i detta
sammanhang, därest genomgången lärlingsutbildning anses skola kvalificera
till inträde i trädgårdsskola. Jag vill med anledning därav framhålla,
att den tänkta lärlingstiden av fyra år enligt min åsikt är lämpligt avvägd,
då man önskar att lärlingstiden skall giva en grundlig och allsidig
praktisk yrkesutbildning.

Om det sålunda icke synes påkallat, att statsmakterna skola vidtaga några
direkta åtgärder i fråga om den praktiska lärlingsutbildningen, torde förhållandet
vara ett annat beträffande den teoretiska lärlingsutbildningen.
Värdet av den praktiska lärlingsutbildningen kan nämligen enligt min mening
ökas betydligt, om densamma på lämpligt sätt kombineras med teoretisk
utbildning. Att öppna möjlighet härtill synes vara en uppgift för det
allmänna. Jag finner det därför lämpligt, att statsmakterna skola medverka
till anordnande av undervisningskurser för trädgårdslärlingar.

Beträffande formerna för dylika kurser samt kursernas innehåll och finansiering
kan jag biträda vad kommittén föreslagit. Kurserna böra sålunda
ingå som ett permanent led i de statliga och statsunderstödda trädgårdsskolornas
undervisning. I den mån behov därav visar sig föreligga,
böra dylika kurser vidare kunna anordnas vid statsunderstödda lärlingsoch
yrkesskolor ävensom vid andra lämpliga undervisningsanstalter. Man
torde emellertid få räkna med att det i en del fall ej kommer att bliva
möjligt för lärlingarna att genomgå lärlingskurser vid fast skola. Vederbörande
bör då kunna förvärva motsvarande kunskapsmått genom studier
per korrespondens, kompletterade med kortare muntliga instruktions- och
repetitionskurser. Det synes mig emellertid icke nödvändigt att på sätt kommittén
föreslagit binda den teoretiska undervisningen till vissa perioder av
lärlingsutbildningen. Det väsentliga är att lärlingen bibringas ett önskvärt

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

71

mått av praktisk och teoretisk utbildning och såsom mera sekundärt framstår,
när under lärlingstiden de teoretiska kunskaperna inhämtas.

Enligt kommitténs förslag skulle överstyrelsen för yrkesutbildning utgöra
tillsynsmyndighet för den teoretiska lärlingsutbildningen i trädgårdsfacket.
I avbidan på statsmakternas ställningstagande till frågan om ledningen
av den statliga verksamheten för yrkesutbildning på jordbrukets
område finner jag det emellertid icke lämpligt, att tillsynen över trädgårdsutbildningen
nu skall överföras från lantbruksstyrelsen till annat organ.
Lantbruksstyrelsen bör alltså, till dess beslut fattats i nämnda fråga,
utgöra tillsynsmyndighet för ifrågavarande teoretiska lärlingsutbildning.

Kommitténs förslag rörande undervisningen vid de teoretiska lärlingskurserna
synes lämpligt avvägt. Det bör emellertid ankomma på lantbruksstyrelsen
att närmare överväga denna fråga. På sätt överstyrelsen för yrkesutbildning
framhållit, bör lantbruksstyrelsen därvid samråda med nämnda
myndighet, särskilt såvitt gäller kurser, vilka skola anordnas vid statsunderstödda
yrkes- och lärlingsskolor.

Kommitténs förslag i fråga om statsbidrag för anordnande av teoretiska
lärlingskurser samt till deltagare i dylika kurser anser jag böra godtagas
med allenast ett par jämkningar. Jag anser nämligen, att stipendium till
deltagare i repetitions- och instruktionskurs bör utgå enligt samma grunder,
som jag vid framläggande av förslag till ordnandet av den lägre lantbruksundervisningen
ämnar föreslå för deltagare i småbrukarkurs, nämligen
med dels ett grundstipendium av tre kronor för dag, dels efter behovsprövning
ett tilläggsstipendium av högst nio kronor för familjeförsörjare och
fyra kronor för annan deltagare. Å andra sidan anser jag det icke lämpligt
att, såsom kommittén föreslagit, bidrag med den del av resekostnaden, som
överstiger 100 kronor för läsår, skall utgå till deltagare i trädgårdslärlingskurser
vid fasta skolor. Dylika kurser skola nämligen i viss utsträckning
förläggas till kommunala yrkesskolor, och lärlingar från en del andra yrkesområden,
som undervisas vid dessa skolor, åtnjuta icke resekostnadsbidrag.
Då dessutom trädgårdsnäringens huvudorganisationer i förut omförmälda
överenskommelse om lärlingsavtal ha enat sig om att arbetsgivaren
i skälig omfattning bör bidraga till kostnaderna för lärlingsundervisningen,
synes i de fall, där resekostnaden skulle bliva alltför betungande, möjlighet
föreligga att lösa denna fråga utan statens medverkan.

Undervisningen vid trädgårdsskolorna bör liksom hittills ha till uppgift
att utbilda företagare och arbetsledare för näringen.

I yttrandena ha delade meningar kommit till uttryck beträffande kommitténs
förslag, att denna utbildning skall omläggas så, alt eleverna ej längre
skola deltaga i grov- och rutinarbeten för skolans räkning. Ställningstagandet
till denna fråga erbjuder även vissa svårigheter. Jag finner det å ena
sidan klart, alt kommitténs förslag innebär betydande fördelar. Det måste
enligt min mening anses riktigt, att den grundläggande praktiska utbildningen
såvitt möjligt skall ske genom praktiskt förvärvsarbete och att ut -

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

bildningen vid trädgårdsskolorna skall avse att giva den huvudsakligen teoretiska
utbildning, kombinerad med demonstrationer och övningar in. in.,
vilken erfordras som påbyggnad av den praktiska yrkesfärdigheten. Såväl
ur elevernas som ur det allmännas synpunkt synes det även vara fördelaktigt,
om utbildningstiden vid trädgårdsskolorna kan förkortas. Härigenom
minskas kostnaderna och givas samtidigt ökade möjligheter att utnyttja
trädgårdsskolorna för kortare kurser av olika slag. Å andra sidan kan det
måhända föreligga en viss risk för att lärlingarna i en del fall, särskilt i
Norrland, komma att ha svårigheter att under lärlingstiden få en så allsidig
praktisk utbildning, som förutsättes i betänkandet. Detta förhållande
skulle tala för att det skulle vara av ett visst värde, om elevtiden vid trädgårdsskolorna
delvis finge användas till att låta eleverna deltaga i grov- och
rutinarbeten och denna tid på så sätt även i viss mån finge karaktären av en
kompletterande lärlingsutbildning. Sistnämnda farhågor böra dock enligt
min mening ej tillmätas avgörande betydelse, särskilt som lärlingsutbildningen
ju avses skola ske på olika arbetsplatser. Att, såsom lantbruksstyrelsen
ifrågasatt, bibehålla den hittillsvarande praktisk-teoretiska utbildningen
vid sidan av den av kommittén föreslagna utbildningsformen synes vidare
ej lämpligt bland annat med hänsyn till att den förra torde komma att
visa sig mindre tilldragande för eleverna och även lätt kan komma att uppfattas
såsom mindre kvalificerande. Jag ansluter mig därför till kommitténs
ståndpunkt, att utbildningen vid trädgårdsskolorna bör omläggas så, att
grov- och rutinarbetena skola utgå och utbildningen i fortsättningen komma
att utgöras av lektioner, demonstrationer, arbetsövningar och exkursioner.
Samtidigt bör utbildningen specialiseras. Vad arbetsövningarna angår, må
anmärkas, att dessa böra organiseras som ett led i undervisningen och icke
under hänsynstagande till behovet av arbetskraft i trädgårdens handelsrörelse.
Skolorna böra följaktligen icke längre kunna räkna med att få någon
egentlig inkomst av elevernas arbete. Detta motiverar vissa ändringar såväl
i grunderna för statsbidrag till trädgårdsskolor som i bestämmelserna om
stipendier till elever in. m. Till dessa frågor torde jag få återkomma senare.

Bortfalla grov- och rutinarbetena bör kurstiden, även om den teoretiska
utbildningen utvidgas, kunna förkortas ej oväsentligt. Kommittén har även
föreslagit en förkortning med drygt åtta månader. Enligt dess förslag skall
nämligen huvudkurs börja den 1 november och sluta i senare delen av februari
andra året efter det, då kursen började. Varje huvudkurs skulle då
omfatta 2 160 lektions-, demonstrations-, övnings- och exkursion stimmar, vilket
innebär en betydande ökning i förhållande till antalet timmar i nu gällande
undervisningsplaner.

Förslaget om kurstidens längd betyder bland annat, att dubbla kurser
skulle pågå vid trädgårdsskolorna under närmare fyra månader varje år.
För att förslaget skall kunna genomföras kräves, att skolornas utrymmen
såväl i fråga om undervisningssalar som i fråga om bostäder åt elever in. m.
dimensioneras efter behovet under de tider av året, då dubbla kurser pågå.

73

Kungi. Maj.ts proposition nr 79.

Kommittén har emellertid räknat med att under övriga tider av året de lärarkrafter
och de utrymmen, som ej äro upptagna av huvudkurser, skulle
komma att tagas i anspråk för teoretiska lärlingskurser samt för kortare specialkurser
av olika slag.

Såsom redan nämnts, delar jag kommitténs uppfattning, att det med den
omläggning av själva utbildningen, som nu förordats, bör bliva möjligt att
avsevärt förkorta den nuvarande kurstiden. I ett yttrande har gjorts gällande
att kurstiden borde kunna nedskäras ända till ett år. Därvid har även
pekats på de fördelar en dylik förkortning skulle innebära bland annat genom
att lokalbehovet skulle minskas, eftersom olika kurser då ej skulle
pågå samtidigt. För min del finner jag emellertid kommitténs förslag till
undervisningsplan i huvudsak väl avvägt. Att bedriva utbildningen enligt
denna plan så intensivt, att hela detta program skulle kunna medhinnas på
ett år, synes ej möjligt. Ej heller kan jag förorda, att undervisningsprogrammet
skall beskäras i någon nämnvärd grad. Därigenom skulle enligt min
mening värdet av den föreslagna omläggningen allvarligt äventyras. Det förtjänar
även påpekas, att det, om kurstiden skulle bestämmas till allenast
ett år och skollokalerna, inbegripet elevbostäder, skulle anpassas därefter,
icke skulle bliva möjligt att jämte dessa huvudkurser anordna sådana teoretiska
lärlingskurser och kortare specialkurser, som kommittén föreslagit
och som enligt min mening komma att fylla eif verkligt behov.

Jag kan alltså godtaga kommitténs förslag i fråga om kurstidens längd
och undervisningens bedrivande. Förslaget bör emellertid i dessa delar allenast
betraktas som en norm, från vilken avvikelser böra kunna ske, i den
mån så finnes påkallat. Detsamma gäller förslaget om den tid, då huvudkurs
skall börja.

I princip kan jag även godtaga vad kommittén anfört angående elevantalet
vid huvudkurs. Jag vill emellertid understryka, att undantag från det stadgade
minimiantalet i vissa fall torde komma att visa sig nödvändiga. Särskilt
gäller detta trädgårdsskolan i Söråker, där det, såsom i det följande
skall beröras, redan av utrymmesskäl tills vidare icke torde bliva möjligt
att årligen antaga detta minimiantal elever.

Mot kommitténs förslag angående uppdelningen av huvudkurserna på
olika linjer har jag intet att erinra. Att, såsom i ett par yttranden ifrågasatts,
inrätta en allmän linje även för andra delar av landet än Norrland, synes
icke erforderligt.

Vad angår frågan om de anstalter, vid vilka den statliga eller statsunderstödda
trädgårdsskoleundervisningen i fortsättningen skall bedrivas, finner
jag i likhet med såväl kommittén som remissinstanserna det lämpligt alt
trädgårdsskolan vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ävensom
Norrlands trädgårdsskola i Söråker skola bibehållas. Vid Alnarp böra
årligen anordnas två huvudkurser, därav en med inriktning på frukt- och
bärodling med plantskoleskötsel samt en enligt växthus- och bänkodlings -

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

linjen. Kursen vid Söråker torde böra utgöras av en allmän linje, anpassad
efter norrländska förhållanden.

Delade meningar ha i yttrandena kommit till uttryck rörande spörsmålen
om förläggningen av den skola, som nu bedrives av lantbruksakademien
vid Experimentalfältet, och om bibehållande av Adelsnäs trädgårdsskola såsom
statsunderstödd skola. Vad den förra frågan angår, synes det med
hänsyn till den omfattning, som trädgårdsodlingen har i Mälardalen, uppenbart,
att en trädgårdsskola bör upprätthållas inom detta område. Denna skola
bör vara så organiserad, att två huvudkurser enligt olika linjer kunna bedrivas
samtidigt. Den ena kursen bör på grund av den omfattning kulturerna
under glas ha i detta område vara inriktad på växthus- och bänkodling.
Den andra bör vara inriktad på trädgårdsanläggning. Att finna en lämplig
lörläggningsplats för denna trädgårdsskola erbjuder emellertid betydande
svårigheter. Skolan bör om möjligt ligga förhållandevis centralt. Samtidigt
böra byggnadskostnaderna ej bliva alltför stora eller alltför värdefull mark
tagas i anspråk. Att förlägga skolan eller del av denna till Bergianska trädgården
anser jag i likhet med kommittén icke böra ifrågakomma med hänsyn
särskilt till de stora kapitalinvesteringar, som en dylik förflyttning
skulle kräva. Mot kommitténs förslag, att man i stället skulle räkna med
att ha skolan kvar på sin nuvarande plats under en förhållandevis lång tid,
talar åter enligt min uppfattning den i flera remissyttranden kraftigt understrukna
synpunkten, att det med hänsyn till de anspråk på mark för
byggnadsändamål, som torde komma att uppställas i framtiden, icke kan
vara lämpligt att för någon längre tid binda användningen av ifrågavarande
område för trädgårdsskoleändamål. Jag anser därför den på längre sikt
lämpligaste lösningen vara, att den trädgårdsskola, som erfordras bland annat
för Mälardalens behov, lägges på annat ställe än Experimentalfältet.
Av de alternativ, som kommittén i detta sammanhang diskuterat, synes särskilt
tanken på att förlägga en trädgårdsskola till Svartsjö förtjäna närmare
övervägas. Enligt vad jag inhämtat av chefen för inrikesdepartementet torde
man kunna räkna med att tvångsarbetsanstalten å Svartsjö skall nedläggas
inom en relativt nära framtid och att byggnaderna där sålunda skola
bliva disponibla. Då den till anstalten hörande jorden, enligt vad kommittén
framhållit, är synnerligen lämplig för trädgårdsändamål och byggnaderna
även med fördel kunna användas för en trädgårdsskolas räkning,
skulle i så fall möjlighet finnas att för relativt låga kostnader anordna en
trädgårdsskola på en ur flera synpunkter lämplig plats. Det kan emellertid
nu icke med säkerhet förutses, när en sådan förflyttning kan bliva möjlig.
Det synes därför önskvärt att lantbruksakademiens trädgårdsskola på Experimentalfältet
tills vidare skall bibehållas som statsunderstödd trädgårdsskola
på sin nuvarande plats. Enligt vad jag under hand inhämtat är lantbruksakademien
även villig att fortfarande driva denna skola på de villkor
i fråga om statsbidrag till driften m. in., som jag skall angiva i det följande.

Därest huvudkurser anordnas i den utsträckning, som jag i det föregående
förordat, torde det aktuella behovet av skolanläggningar få anses fyllt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

75

Jag finner det under sådana förhållanden icke erforderligt, att statsunderstöd
i fortsättningen skall utgå till Adelsnäs trädgårdsskola. Statsbidrag bör
dock lämnas enligt nu gällande grunder för de huvudkurser, som nu pågå
där.

Av samma skäl torde ej heller för närvarande böra övervägas att inrätta
en statsunderstödd trädgårdsskola i västra Sverige. Skulle det visa sig behövligt
att öka utbildningsmöjligheterna, torde emellertid, med hänsyn till
den betydelse som trädgårdsodlingen har i västra Sverige, detta i första
hand böra ske så, att en ny trädgårdsskola inrättas på lämplig plats i Västsverige.

I likhet med kommittén anser jag, att någon ändring i de statsunderstödda
trädgårdsskolornas ställning ej nu bör övervägas. Beträffande Norrlands
trädgårdsskola vill jag erinra om att det beslut, som vid 1948 års riksdag
fattades angående denna skola, innebar, att skolan skulle drivas som statsunderstödd
trädgårdsskola med landstinget i Västernorrlands län som huvudman.
Vad vidare gäller lantbruksakademiens trädgårdsskola, bär jag
nyss framhållit, att anordningen med en av akademien driven statsunderstödd
trädgårdsskola på Experimentalfältet bör anses som ett provisorium
i avbidan på att en lämpligare plats för en trädgårdsskola i Stockholmstrakten
blir disponibel. Med hänsyn härtill och då den nuvarande anordningen
med akademien såsom huvudman för skolan ej medfört några olägenheter
för det allmänna, synes anledning ej heller här finnas att nu ifrågasätta
någon ändring i huvudmannaskapet.

I motsats till kommittén finner jag det ej påkallat, att särskilda bestämmelser
skola meddelas i fråga om sammansättningen av styrelsen för statsunderstödd
trädgårdsskola. Beträffande Norrlands trädgårdsskola har frågan
om styrelsens sammansättning reglerats i det av Kungl. Maj :t godkända
avtal, genom vilket landstinget åtagit sig huvudmannaskapet för skolan.
Detta avtal innebär att Kungl. Maj :t genom lantbruksstyrelsen äger utse en
ledamot, tillika ordförande, i skolans styrelse jämte en suppleant för denne.
Någon ändring härvidlag torde ej nu böra övervägas. Ej heller synes anledning
föreligga att utfärda föreskrifter i fråga om styrelsen för lantbruksakademiens
trädgårdsskola.

Såsom tillsynsmyndighet för lägre trädgårdsundervisning torde, i avbidan
på det slutliga ställningstagandet till frågan om den centrala organisationen
av lantbruksundervisningen, lantbruksstyrelsen såsom hittills böra
fungera.

I fråga om lärarpersonalen delar jag kommitténs uppfattning, att föreståndare
för trädgårdsskola liksom hittills bör ha till åliggande att jämte
undervisningen förestå skolträdgården och dennas handelsrörelse. Om det i
något fall skulle befinnas lämpligt alt ordna den ekonomiska förvaltningen
på annat sätt bör dock skolans huvudman ha möjlighet därtill. Ämneslärare
och extra ordinarie ämneslärare böra i regel ha att svara för fackavdelning
inom trädgården. Den lärare, vars huvudämne är trädgårdsekonomi,
bör i stället för fackavdelning förestå trädgårdsekonomisk byrå.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Lärare, som icke förestår fackavdelning, bör åläggas mer omfattande undervisning.
Kommitténs förslag i fråga om omfattningen av föreståndares, ämneslärares
och extra ordinarie ämneslärares undervisningsskyldighet synes
likaså lämpligt avvägt. Jag anser sålunda undervisningsskyldigheten böra
bestämmas för föreståndare till minst 12, för ämneslärare med fackavdelning
till minst 20 och för ämneslärare utan fackavdelning till minst 30
timmar i veckan. Med anledning av vad som i vissa yttranden anförts om att
en dylik undervisningsskyldighet skulle bliva alltför betungande, vill jag
erinra om att det angivna timantalet avser icke blott lektioner på lärorummet
utan även demonstrationer, övningar och exkursioner.

I avbidan på den reglering av avlönings- och anställningsförhållandena
för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna, varom utredning för
närvarande pågår inom finansdepartementet, torde kommitténs förslag till
reglering av semesterförhållandena för föreståndare och lärare vid de statsunderstödda
skolorna icke nu böra upptagas till avgörande.

För behörighet till befattning som föreståndare eller ämneslärare vid
trädgårdsskola skulle enligt kommitténs förslag fordras, att vederbörande
genomgått trädgårdshögskola. Jag har redan förklarat, att enligt min mening,
i avvaktan bland annat på att situationen på byggnadsmarknaden skall
lätta, frågan om inrättande av en trädgårdshögskola tills vidare bör uppskjutas.
Det synes emellertid önskvärt att garantier skapas för att trädgårdsskolorna
skola erhålla kompetenta befattningshavare. I enlighet härmed
anser jag, att tills vidare såsom villkor för att sökande skall kunna antagas
som föreståndare eller ämneslärare vid trädgårdsundervisningsanstalt
bör uppställas, att sökanden utexaminerats från den högre trädgårdskursen
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Efter lantbruksstyrelsens
prövning bör dock kunna godtagas även examen från högre trädgårdsundervisningsanstalt
i utlandet eller på annat sätt styrkt saklig kompetens.
I övrigt böra för här ifrågavarande befattningshavare uppställas
samma kompetenskrav som de, vilka gälla för föreståndare och ämneslärare
vid lantbruksundervisningsanstalt.

Någon ändring i lönegradsplaceringen för föreståndaren för trädgårdsavdelningen,
föreståndaren för driftsekonomiska byrån samt ämneslärarna
inom trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
bör nu ej övervägas med hänsyn till att, som nedan nämnes, denna
lärarpersonal tills vidare bör ha att som tjänsteåliggande bestrida viss undervisning
även vid högre trädgårdskursen.

Vad angår antalet ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare vid trädgårdsskolorna
kan jag godtaga kommitténs förslag med den ändringen, att
vid Norrlands trädgårdsskola statsbidrag åtminstone tills vidare torde böra
utgå även för avlönande av en extra ordinarie ämneslärare.

En viktig nyhet utgör förslaget om statsbidrag till avlönande av särskilda
instruktörer. Rörande detta förslag vill jag för min del framhålla, att det,
särskilt vid demonstrationer och övningar, uppenbarligen är till gagn för
undervisningen, om lärarna kunna biträdas av väl utbildade och erfarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

77

instruktörer. Omlägges undervisningen så, att eleverna ej längre skola sysselsättas
med grov- och rutinarbeten, synes det likaså i och för sig riktigt,
att skolorna ej skola belastas med kostnader för den handledning vid undervisningen,
som kan komma att lämnas av förmän och annan för trädgårdsdriften
avsedd personal. Innan undervisningen enligt de nya linjerna kommit
igång, erbjuder det emellertid mycket stora svårigheter att uppskatta
omfattningen av den handledning, som kan erfordras härvidlag. Därest med
förslaget skulle avses nyanställande av instruktörspersonal, måste även
detta i nuvarande läge ingiva betänkligheter. Jag kan därför icke för närvarande
biträda detta förslag. Med hänsyn till att instruktörerna avsetts
skola fullgöra även viss undervisningsskyldighet böra emellertid möjligheterna
att erhålla statsbidrag till avlönande av speciallärare ökas.

I likhet med kommittén anser jag det icke behövligt att bibehålla systemet
med extra elever vid trädgårdsskola. Ifråga om förutsättningarna för
antagande till ordinarie elev vid trädgårdsskolas huvudkurs kan jag likaså
i huvudsak godtaga kommitténs förslag. Dock bör enligt min mening minimiåldern
ulan olägenhet kunna sänkas till 20 år. Vidare ansluter jag mig
till den uppfattning, som Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uttalat i fråga om kravet på teoretisk förutbildning.

Kommittén har ifrågasatt viss ändring av bestämmelserna om statsbidrag
till byggnader vid trädgårdsskola, innebärande att statsbidrag skulle
kunna utgå för uppförande av växthus och vissa andra ekonomilokaler.
Därest den av mig förut förordade omorganisationen av den statsunderstödda
trädgårdsskoleverksamheten genomföres, kommer emellertid åtminstone
tills vidare den enda skola, där frågan om statsbidrag till byggnader
kan bliva aktuell, att vara lantbruksakademiens trädgårdsskola. Då frågan
om den framtida förläggningen av denna skola lämnats öppen, torde emellertid
lämpligheten av att lämna statsbidrag till uppförande av växthus och
andra ekonomilokaler å skolans nuvarande förläggningsplats böra prövas
från fall till fall. Jag anser därför någon ändring på denna punkt för närvarande
icke påkallad.

Kommitténs förslag rörande grunderna för statsbidrag till driftkostnader
anser jag böra godtagas.

Vad angår kommitténs förslag om trädgårdsbokföringens ordnande, vill
jag framhålla, att en rationellt upplagd bokföring är av stor betydelse för
trädgårdsnäringen särskilt med hänsyn till att först därigenom öppnas
möjlighet till effektiva driftsanalyser. Den driftsekonomiska byrå, som
under ett antal år varit i verksamhet inom Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, har också från trädgårdsodlarnas sida mötts med
sådant intresse, att byrån med nuvarande organisation icke kan mottaga
alla bokföringsuppdrag, som erbjudas den. En utvidgning av verksamheten
är därför av behovet påkallad. Möjlighet härtill synes enklast kunna skapas
på så sätt, att byrån medgivcs rätt att använda inflytande arvoden för alt
bestrida avlöningskostnader åt annan personal än föreståndaren ävensom

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

för att gälda byråns omkostnader. Från kostnaderna för erforderliga lokaler
(inbegripet värme och lyse) torde dock böra bortses i detta sammanhang.
Lämnas ett dylikt medgivande böra givetvis i institutets stat medel ej vidare
beräknas för avlönande av annan personal än föreståndaren, eller för täckande
av omkostnader för annat än värme och lyse. Institutsstyrelsen torde
böra beakta detta spörsmål vid uppgörande av statförslagen för budgetåret
1950/51, så att en sådan anordning kan genomföras från och med
nämnda budgetår. I detta sammanhang må anmärkas, att byrån i fortsättningen
torde böra benämnas trädgårdsekonomisk byrå.

I likhet med kommittén anser jag det vidare önskvärt, att en trädgårdsekonomisk
byrå skall upprättas även vid lantbruksakademiens trädgårdsskola.
Den kontakt med trädgårdsnäringens ekonomiska problem, som därigenom
erhålles, torde nämligen avsevärt öka möjligheterna att lämna en
god utbildning i trädgårdsekonomi. Läraren i trädgårdsekonomi bör, såsom
förut nämnts, utan särskild ersättning förestå denna byrå och leda arbetet
å densamma. Till anskaffande av erforderliga kontorsinventarier å byrån
torde, såsom kommittén föreslagit, statsbidrag böra utgå. Jag finner det
dock tillräckligt, om detta bidrag bestämmes till 50 procent av anskaffningskostnaden.
I övrigt bör statsbidrag ej utgå för byråns drift. Att lantbruksstyrelsen
skulle fastställa avgifterna för utförda uppdrag finner jag icke
erforderligt.

Vad till slut angår de av kommittén berörda frågorna om fruktodlarskolor
finner jag i likhet med kommittén det icke påkallat, att man, innan
den enda hittills beslutade statsunderstödda fruktodlarskolan kommit till
stånd, tager ställning till frågan om inrättande av ytterligare någon dylik
skola. Jag är sålunda icke för närvarande beredd att förorda, att medel
skola anvisas för upprättande av ännu en fruktodlarskola. Vad kommittén
föreslagit i fråga om organisationen av den planerade fruktodlarskolan i
Urshult samt om undervisning och inträdesfordringar vid denna, föranleder
ingen erinran från min sida. Likaså kan jag godtaga vad kommittén
uttalat om stipendier till eleverna samt om statsbidrag till avlönande
av föreståndare och lärare ävensom till täckande av skolans driftkostnader
med den ändringen, att statsbidrag ej bör utgå till avlönande av särskild
instruktör. Beträffande skälen härför torde jag få hänvisa till vad
jag tidigare anfört vid behandlingen av kommitténs förslag om statsbidrag
till avlönande av instruktörer vid statsunderstödda trädgårdsskolor.

Då fruktodlarskolan vid Urshult icke kan beräknas komma att börja sin
verksamhet under budgetåret 1949/50 torde någon medelsanvisning för
skolan icke erfordras för sagda budgetår.

Kommittén har för genomförande av sitt förslag till omorganisation a\
den lägre trädgårdsundervisningen som förut anförts framlagt ett omfattande
byggnadsprogram. I nuvarande läge torde det icke vara möjligt att
förverkliga detta. Beträffande de byggnadsarbeten, som föreslagits för lant -

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

79

bruksakademiens trädgårdsskola, tillkommer dessutom den omständigheten,
att det med hänsyn till ovissheten om den tid, under vilken skolan kan
komma att kvarligga vid Experimentalfältet, icke synes lämpligt att i byggnadsarbeten
för skolans räkning investera belopp av den storleksordning,
som kommittén förutsatt. Jag har därför övervägt möjligheterna att tillgodose
de mest trängande behoven genom utförande allenast av mindre omfattande
byggnadsarbeten. Detta synes kunna ske i viss mån efter de linjer,
som angåvos i en av dåvarande statssekreteraren B. Näsgård år 1945 verkställd
utredning angående omorganisation av den lägre trädgårdsundervisningen.
Enär statens jordbruksförsök i enlighet med riksdagens beslut år
1948 från och med ingången av budgetåret 1949/50 skola flytta från sina
nuvarande lokaler vid Experimentalfältet till Ultuna, bliva nämligen dessa
lokaler disponibla. De synas då med fördel kunna användas för att skapa
ökade utrymmen åt trädgårdsskolan. I den huvudbyggnad som nu disponeras
av statens jordbruksförsök (den s. k. zoologiska institutionen) kunna
efter smärre ändringar erhållas två lärosalar, ritsal, laboratorium, lärarrum
in. in. Den andra av statens jordbruksförsök disponerade byggnaden (den
s. k. botaniska institutionen) kan omändras till elevhem med plats för 22
elever. Av de staten tillhöriga villor vid Experimentalfältet, som bebos av befattningshavare
vid statens jordbruksförsök och som torde bliva disponibla
i samband med dessa befattningshavares flyttning till Uppsala, torde en
böra omändras till elevbostad med plats för omkring 20 elever och en till
lärarbostad jämte lokaler för trädgårdsekonomisk byrå. Slutligen bör den
akademien tillhöriga byggnad, vari för närvarande inrymmas lektionssalar,
matsal och kök, utvidgas så, att en matsal samt en samlings- och konferenssal
erhållas. Genom dessa ändringsarbeten skulle det oundgängliga
lokalbehovet för ett genomförande av den av mig förordade omorganisationen
bliva täckt.

Av ifrågavarande byggnadsarbeten torde de, som avse staten tillhöriga
byggnader, böra utföras på statsverkets bekostnad. Kostnaderna beräknas
uppgå till 145 000 kronor. Byggnaderna böra, i den mån så ej redan skett,
överföras till statens allmänna fastighetsfond och av byggnadsstyrelsen
upplåtas till akademien. Samtidigt bör akademien från anslag å riksstaten
beredas ersättning för hyresbeloppet. Kostnaden för underhåll av byggnaderna
bör bestridas av byggnadsstyrelsen över fastighetsfondens stat.

Med den sålunda tillskapade ordningen erhåller lantbruksakademiens
trädgårdsskola bostäder åt föreståndare jämte tre ämneslärare. Emellertid
har skolan författningsenligt skyldighet att sörja för bostäder åt samtliga
lärare. Detta kan för den fjärde ämnesläraren icke ske på annat sätt än
att denne får beredas bostad utom skolan, eftersom skolan icke kan få disponera
någon ytterligare staten tillhörig byggnad på platsen och uppförande
av en ny bostadsbyggnad icke bör komma i fråga. Det synes därför rimligt,
alt skolan av statsmedel erhåller ersättning med tre fjärdedelar av den hyra,
som skolan har atl utgiva för den fjärde lärarens bostad. För ändamålet
torde ett belopp av högst 2 000 kronor för år vara erforderligt.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

För ombyggnaden av akademiens skolbyggnad bör statsbidrag utgå enligt
gällande grunder, d. v. s. med tre fjärdedelar av byggnadskostnaden.
Denna beräknas belöpa sig till 70 000 kronor, varav alltså med statsmedel
böra bestridas 52 500 kronor.

Lantbruksakademien har i sitt yttrande framhållit, att om skolan skulle
kvarbliva vid Experimentalfältet, borde en uppgörelse ske mellan staten och
akademien rörande de ersättningar, som borde utgå till akademien, därest
skolan skulle nedläggas. Bland annat har akademien härvid avsett, att akademien
borde beredas gottgörelse för de investeringar, som akademien gjort
för uppförande av nya växthus. Med hänsyn till ovissheten om den tid, varunder
skolan kan komma att kvarligga vid Experimentalfältet, är det enligt
min mening icke lämpligt, att man redan nu skall taga ställning till frågan
om den ersättning, som kan böra utgå till akademien, därest den mark, som
nu är upplåten till trädgårdsskolan, skulle komma att tagas i anspråk för
annat ändamål eller skolan eljest skulle komma att upphöra såsom statsunderstödd
trädgårdsskola. Jag vill emellertid här framhålla, att det enligt
min mening är rimligt, att staten skall ersätta akademien för de utgifter,
som akademien kan ha haft för byggnader för skolverksamheten och för
vilka akademien med hänsyn till den tid, varunder de brukats, icke kan
anses ha erhållit täckning genom inkomster av trädgårdsrörelsen eller eljest.
Likaså förutsätter jag att, därest flyttning skulle bliva aktuell, beslut härom
skall fattas i så god tid, att akademien hinner vidtaga erforderliga åtgärder
för omläggning eller nedläggande av trädgårdsverksamheten. I samband
med att statens jordbruksförsök flyttas till Uppsala, bör den mark, som nu
disponeras för försöksverksamheten och som tidigare varit upplåten till
akademien, ånyo få disponeras av denna.

På grund av ovissheten om den tid, varunder lantbruksakademien kan få
disponera de till förfogande ställda byggnaderna, bör till akademien utgå
viss ersättning för anskaffande av inventarier för skolanläggningen jämte
den trädgårdsekonomiska byrån. Kostnaderna för dessa inventarier jämte
erforderliga kontorsinventarier för den trädgårdsekonomiska byrån ha beräknats
til) i runt tal 60 000 kronor, varav med statsmedel böra bestridas
hälften eller 30 000 kronor.

De totala engångskostnaderna för statsverket i samband med upprustningen
av lantbruksakademiens trädgårdsskola belöpa sig alltså till 227 500
kronor, varav 145 000 kronor komma på iordningställande av staten tillhöriga
byggnader, 52 500 kronor i statsbidrag till ombyggnad av lantbruksakademiens
skolbyggnad m. m. och 30 000 kronor som bidrag till anskaffande
av vissa inventarier.

Vad härefter angår Norrlands trädgårdsskola, åsyftar det byggnadsprograrn,
som kommittén framlagt, att skapa möjlighet att i denna skola mottaga
ett betydligt större antal elever än som för närvarande är möjligt. Enligt
vad som under hand uppgivits från skolans styrelse, kan det emellertid
antagas, att i vart fall under de närmaste åren antalet inträdessökande
icke kommer att bliva så stort, att någon dylik utvidgning är oundgängligen
erforderlig. Med hänsyn härtill torde det vara möjligt att utan större olä -

81

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

genheter tills vidare avstå från den planerade utvidgningen. Som en allvarlig
brist i det nuvarande lokalbeståndet måste emellertid betecknas att
inga som helst samlings- eller dagrum för eleverna finnas. Ett samlingsrum
för eleverna kan dock provisoriskt anordnas genom inredande av en
del av vinden å den nuvarande elevbostaden. Kostnaden härför har beräknats
till högst 11 000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas.

Därjämte bör det anslag å 60 000 kronor, vilket år 1948 beviljades för
vissa oundgängliga reparationsarbeten i samband med att Västernorrlands
läns landsting övertog skolan, men spärrats, frigivas. Detta belopp torde
med nuvarande prisläge böra uppräknas till 65 000 kronor, varför ytterligare
ett anslag å 5 000 kronor erfordras.

Vad slutligen angår Alnarps trädgårdsskola, torde, såsom kommittén
framhållit, erforderliga utrymmen för undervisningen kunna ordnas genom
allenast ändring i befintliga lokaler. Härjämte böra emellertid elevbostäderna
kompletteras, så att samtliga elever kunna hysas i internat. Jag vill erinra
om att redan 1947 års riksdag beviljade ett anslag på 295 000 kronor för
uppförande av en elevbostad för handelsträdgårdsmästarkursen jämte för
inredning 15 000 kronor. Dispositionen av beloppen spärrades emellertid genom
beslut av Kungl. Maj :t den 18 juli 1947. Kommittén har förutsatt, att
denna byggnad skulle uppföras och utökas med åtta dubbelrum för en
kostnad av 65 000 kronor. Detta förslag kan jag biträda liksom förslaget att
vidtaga viss ombyggnad av det s. k. slottet jämte inredningsarbeten och att
anskaffa erforderlig utrustning. Kostnaden härför skulle — utöver de år
1947 beviljade beloppen — med hänsyn även till förändringarna i prisläget
belöpa sig till sammanlagt 149 000 kronor.

Övriga av kommittén i detta sammanhang föreslagna byggnadsarbeten,
avseende Alnarps trädgårdsskola, kan jag däremot icke nu förorda.

B. Den högre trädgårdsundervisningen.

Kommittén. Kommittén anser, att vissa brister vidlåda den nuvarande
högre trädgårdsundervisningen. För avhjälpande av dessa brister föreslås,
att en särskild trädgårdshögskola skall inrättas. Denna trädgårdshögskola
bör ha till uppgift att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning
i syfte att utbilda olika befattningshavare och enskilda företagare inom näringen.
Därjämte bör vid trädgårdshögskolan vetenskapligt arbete bedrivas
och vetenskapsmän utbildas. Beträffande trädgårdshögskolans förläggning
har kommittén prövat fyra alternativ, nämligen dels att trädgårdshögskolan
skall utgöra en särskild linje vid lantbrukshögskolan, dels att den skall
utgöra en till Bergianska trädgården i Stockholm knuten fristående institution,
dels att den skall förläggas till Göteborg och dels slutligen att den
skall ligga kvar i Alnarp. Vid valet mellan dessa har kommittén stannat
Tör att förorda Alnarpsalternativet.

Kommittén har räknat med att minst 15 elever årligen skola intagas vid
trädgårdshögskolan.

(> Dihang till riksdagens protokoll 19^9. i saml. Nr 79.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Undervisningen vid trädgårdshögskolan föreslås skola vara treårig samt
uppdelad på två linjer, nämligen en odlingsteknisk linje och en trädgårdsarkitektlinje.
I de egentliga fackämnena bör undervisningen åsyfta att bibringa
de studerande vetenskaplig skolning. I övriga ämnen bör avses att
meddela sådana insikter, som erfordras för undervisningen i de egentliga
fackämnena eller för de studerandes framtida verksamhet som företagare eller
tjänstemän inom trädgårdsnäringen.

Vid trädgårdshögskolan böra kunna avläggas hortonomexamen respektive
trädgårdsarkitektexamen ävensom hortonomie licentiatexamen. Möjlighet bör
även beredas den, som så önskar, att vid trädgårdshögskolan utgiva och offentligen
försvara doktorsavhandling.

Undervisningen bör enligt kommittén bestridas av professorer, laboratorer,
biträdande lärare, speciallärare, förste assistenter och docenter.

I betänkandet föreslås, att följande lärartjänster skola finnas vid trädgårdshögskolan: 1

professur i trädgårdsodling,

1 » » trädgårdsbotanik (växtsystematik och ärftlighelslära),

1 » » trädgårdsanläggning (trädgårdsarkitektur),

1 > * trädgårdsekonomi (trädgårdsnäringens driftsekonomi med trädgårds bokföring),

1 laboratorstjänst i kemi med geologi och marklära,

2 biträdande-lärarbefattningar i trädgårdsodling,

1 förste-assistentbefattning i trädgårdsbotanik,

1 » » » trädgårdsanläggning,

1 » » » trädgårdsekonomi,

1 » » » kemi med geologi och marklära,

1 amanuens i trädgårdsodling.

Härjämte erfordras viss trädgårdspersonal, teknisk personal och kontorspersonal.

Slutligen föreslås att två docentstipendier skola inrättas för huvudsakligen
forskningsändamål.

Yttranden. Behovet av att den högre trädgårdsundervisningen skall förstärkas
har allmänt vitsordats i yttrandena. I regel har även i yttrandena
tillstyrkts, att denna förstärkning, såsom kommittén föreslagit, skall ske i
form av inrättande av en trädgårdshögskola. Överstyrelsen för de tekniska
högskolorna har dock med hänsyn till det låga antal elever som beräknats
komma att finnas vid en sådan högskola funnit tiden icke vara inne att
inrätta en dylik högskola. Liknande synpunkter ha anförts av statskontoret.
Detta ämbetsverk har förordat att den högre trädgårdsundervisningen tills
vidare skulle organiseras som en särskild linje vid lantbrukshögskolan. Sistnämnda
uppfattning har även uttalats av lantbruksakademien och Föreningen
Sveriges stadsträdgårdsmästare.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med hänvisning
till det rådande ekonomiska läget ifrågasatt, om icke saken borde
ställas något på framtiden och det föreliggande behovet av förbättrad utbildning
tills vidare tillgodoses genom att det nuvarande trädgårdsinstitutet vid

83

Kunul. Maj:ts proposition nr 79.

Alnarp gåves ökade ekonomiska resurser. Utskottet har även framhållit, att
man borde undersöka, om icke den högre trädgårdsundervisningen lämpligen
kunde samordnas med annan högskoleutbildning på jordbruksområdet.

Styrelsen för Icintbrukshögskolan har anfört att kommitténs förslag till
trädgårdshögskola icke kunde anses motsvara de krav, som numera rimligen
borde ställas på en sådan högskola. Den högre trädgårdsundervisningens
problem borde lösas efter andra linjer. En möjlighet vore därvid att söka
anknytning till Lunds universitet, en annan alt förlägga undervisningen i
de grundläggande ämnena till lantbrukshögskolan och i fackämnena till
Alnarp.

Vad angår förläggningsfrågan ha delade meningar framkommit i de yttranden,
där förslaget om inrättande av en särskild trädgårdshögskola i princip
tillstyrkts. En förläggning till Bergianska trädgården har förordats av
bland andra lantbruksslyrelsen, vetenskapsakademien, Föreningen Svenska
trädgårdsarkitekter, Stockholms trädgårdsanläggareförenings utbildningskommitté,
Sveriges trädgårdsanläggningsförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Härvid har bland annat framhållits att i Stockholm
funnes goda möjligheter till organiserat samarbete med andra vetenskapliga
institutioner. Sådana möjligheter komme däremot, om trädgårdshögskolan
förlädes till Alnarp, att praktiskt taget helt saknas för trädgårdsarkitektlinjen.
För en förläggning till Stockholm har vidare åberopats bland annat
att det vore av värde att redan under studietiden få till stånd ett samarbete
mellan trädgårdsarkitekter och byggnadsarkitekter.

En förläggning till Alnarp har å andra sidan förordats av bland andra
styrelsen för Alnarpsinstitutet, Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
Centralorganisationen för examinerade trädgårdsmästare,
Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter, Sveriges hortonomförbund och
Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare. Av de skäl, som åberopats för
detta alternativ utöver de av kommittén anförda, kan nämnas att Sveriges
hortonomförbund framhållit, att det gynnsamma geografiska läget öppnade
möjligheter till grundliga studier framför allt ur botanisk men även ur odlingsteknisk
synpunkt. Sådana möjligheter funnes däremot ej i samma utsträckning
i Mellansverige.

I åtskilliga yttranden ha framförts vissa önskemål och påpekanden rörande
undervisningen. Även mot förslaget, i vad det gäller lärarpersonal och
de studerande, ha vissa erinringar framställts.

Departementschefen.

Behovet av att den högre trädgårdsundervisningen skall förstärkas har
kraftigt understrukits av kommittén och har även allmänt vitsordats i yttrandena.
Jag delar denna uppfattning. Likaså kan jag ansluta mig till kommitténs
förslag, att den önskade förbättringen bör åvägabringas på så sätt
att undervisningen gives högskolemässig karaktär. 1 överensstämmelse med
den uppfattning, som framkommit i flertalet yttranden, anser jag likaså, att
denna undervisning bör förläggas till Alnarp.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Även om jag sålunda i princip kan ansluta mig till kommitténs förslag
om utbyggande av den högre trädgårdsundervisningen vid Alnarp måste
jag likväl, såsom jag redan inledningsvis framhållit, konstatera att förutsättningarna
för ett genomförande av detta förslag nu icke äro för handen.
Kommittén har räknat med att för ändamålet skulle få användas de lokaler,
som nu disponeras av statens trädgårdsförsök. Den utflyttning av statens
trädgårdsförsök till annan ort, som härvid förutsatts, kan emellertid
icke nu komma till stånd. Statens trädgårdsförsöks lokaler i Alnarp kunna
sålunda ej nu beräknas bliva disponibla. Det torde ej heller kunna komma
i fråga, att man nu skulle uppföra särskilda byggnader i Alnarp för den
högre trädgårdsundervisningen. Förverkligandet av planen torde därför
böra få anstå tills vidare.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag sålunda intagit till förevarande spörsmål
finner jag det ej erforderligt att nu ingå på de frågor angående personalbehov,
undervisningens anordnande, inträdesfordringar in. in. som behandlats
i betänkandet.

C. Statens trädgårdsförsök.

Förhållandet mellan trädgårdsförsök och trädgårdsundervisning.

Kommittén. I enlighet med sina direktiv har kommittén behandlat frågan
om förhållandet mellan trädgårdsförsöken och trädgårdsundervisningen.
Bland annat med stöd av erfarenheterna från Alnarp anser kommittén, att
en sammankoppling av trädgårdsförsök och högre trädgårdsundervisning
ej medför några egentliga fördelar men att man däremot
bör skapa ett organisatoriskt samband mellan trädgårdsförsöken och övriga
försök inom jordbruk med binäringar. Ett sådant samband kan dock icke
lämpligen komma till stånd, om trädgårdsförsöken och den högre trädgårdsundervisningen
skola sammanknytas. Kommittén förordar därför, att trädgårdshögskolan
och statens trädgårdsförsök skola organiseras som skilda
institutioner med var sin administration. De båda institutionerna böra dock
utbyta forskningsresultat. Dessutom bör trädgårdsförsökens huvudstation
förläggas så, att försöksverksamheten utan olägenhet kan i studiesyfte utnyttjas
av trädgårdshögskolans elever.

Kommittén har även undersökt, om fördelar skulle kunna vinnas av att
trädgårdsförsök och trädgårdsskoleundervisning
samordnas. Den har dock icke ansett sig kunna förorda en sådan principiell
uppläggning av trädgårdsförsökens organisation, att försöksstationerna skulle
samorganiseras med trädgårds- och fruktodlarskolorna. Detta bör dock icke
hindra, att lokala försök och i vissa fall fasta försöksfält kunna anordnas i
anslutning till främst sådana utbildningsanstalter, vilka meddela undervisning
i trädgårdsskötsel.

Yttranden. I yttrandena över kommitténs förslag rörande statens trädgårdsförsök
vitsordas i allmänhet behovet av att systematiska trädgårdsförsök bedrivas
och av att den nuvarande statliga verksamheten på detta område får

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

85

förstärkt organisation, bland annat med hänsyn till behovet av försök med kulturer
under glas. De avvikande meningar, som uttalats, röra i regel enskildheter.
Statskontoret har dock erinrat, att tidpunkten för genomförande av
förslaget syntes bero av åtskilliga faktorer, som i nuvarande ekonomiska läge
icke kunde lämnas obeaktade.

Vad särskilt angår det nu berörda avsnittet av förslaget har kommitténs
ståndpunkt i fråga om förhållandet mellan trädgårdsförsök och
trädgårds undervisning uttryckligen biträtts av bland andra lantbruksstyrelsen,
Sveriges utsädesförening, styrelsen för Adelsnäs trädgårdsskola
samt Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Även styrelsen för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har anslutit sig till denna ståndpunkt.
Sistnämnda styrelse har därvid framhållit, att frågan om förslaget att
inordna statens trädgårdsförsök under lantbrukshögskolan kommit i ett
väsentligt annat läge än tidigare. Styrelsen ansåge sig därför sakna anledning
att vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att trädgårdsförsöken borde
sortera under institutets styrelse, oavsett om de skulle kvarbliva vid Alnarp
eller förläggas till närheten av Alnarp.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har ur de synpunkter, som styrelsen
hade att anlägga, funnit det rent principiellt vara av vikt, att nära kontakt
skulle upprätthållas mellan å ena sidan forskning och försök samt å andra
sidan undervisning. Mot de skäl, som anförts för att försök och undervisning
administrativt skulle organiseras åtskilda, hade styrelsen dock icke något
att erinra. I huvudsak samma ståndpunkt har intagits även av Sveriges
hortonomförbund.

En avvikande mening har uttalats av Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Utskottet har framhållit, att enligt dess mening
väsentliga och ömsesidiga fördelar borde vara att vinna genom att försök
och trädgårdsskolor förlädes till samma plats. Självfallet borde de utgöra
organisatoriskt skilda enheter. Detta borde dock ej hindra ett ömsesidigt
utbyte av resurser i fråga om såväl lokaler som utrustning och personal
till båda parters båtnad.

Försöksverksamhetens uppgift och inriktning.

Kommittén. Om förhållandet mellan trädgårdsförsök och jordbruksförsök
framhåller kommittén, att köksväxtförsöken böra organiseras
så, att de i första hand tjäna trädgårdsodlingen. Liksom hittills böra
utföras sortförsök, klassificerande försök och växtföljdsförsök med trädgårdsgrödor
in. in. Försök, som huvudsakligen avse de problem, som uppkomma
då köksväxter ingå i jordbruksdrift, böra bedrivas av jordbruksförsöksanstalten,
vars personal och andra resurser böra tillmätas med hänsyn
därtill.

Det bör ankomma på den centrala ledningen för samtliga försök inom
jordbruk med binäringar att planmässigt fördela försöksuppgifterna.

Frågan, huruvida växtförädling skall anses utgöra eu uppgift för
statens trädgårdsförsök, bör enligt kommittén prövas av nyssnämnda centrala
ledning.

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

I fråga om försöksverksamhetens inriktning liar kommittén
funnit det motiverat, att försök med prydnadsväxter skola ingå som
ett permanent led i verksamheten. Försök med kulturer under glas böra vidare
erhålla betydligt mer framträdande plats än hittills. För att så skall
kunna ske, fordras, att statens trädgårdsförsök utrustas med resurser för
ändamålet.

Om de klassificerande sort- och stamförsök, som nu bedrivas och intaga
en synnerligen framträdande plats på arbetsprogrammet, uttalar kommittén,
att ledningen för statens trädgårdsförsök bör fastställa ändrade grunder för
dessa, så att ökat utrymme kan beredas s. k. kulturförsök.

Den försöksverksamhet, som hittills bedrivits med frukt och bär, bör fortsätta
och ha i stort sett sin hittillsvarande inriktning. Härvid böra även tillhörande
försök med plantskolealster upptagas.

Kommittén anför slutligen att liksom hittills böra även genom vetenskapliga
undersökningar utredas för trädgårdsskötseln viktiga praktiska
frågor. Med verksamheten bör likaledes vara förenad skyldighet att genom
försöksberättelser, föreläsningar, demonstrationer och annan upplysningsverksamhet
giva allmänheten kännedom om de resultat, som vunnits, samt
att, i den mån så lämpligen kan ske, meddela allmänheten råd och anvisningar
i frågor, som tillhöra verksamheten.

Yttranden. Förslaget till gränsdragning mellan trädgårdsförsök
och jordbruksförsök har tillstyrkts av lantbrukshögskolan, Sveriges
utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Sistnämnda
anstalt har dock uttalat, att den funne det beklagligt, att kommittén till den
centrala försöksledningen skjutit över det slutliga avgörandet av frågan,
vem som borde handhava försök rörande köksväxtodling i jordbruksdrift.
Om nämligen sagda ledning av traditionella skäl skulle låta statens trädgårdsförsök
fortsättningsvis taga hand om denna uppgift, skulle detta lända
till men både för anstaltens egentliga försöksuppgifter och för köksväxternas
inpassande i jordbruksproduktionen. Anstalten har vidare vänt sig
mot kommitténs ståndpunkt, att de klassificerande försöken fortfarande
skulle ligga hos statens trädgårdsförsök även för sådana köksväxter, som
inginge i jordbruksdrift. Jämväl denna verksamhet borde överlämnas till
statens jordbruksförsök.

I åtskilliga yttranden har däremot hävdats, att all försöksverksamhet
med köksväxter borde omhänderhavas av statens trädgårdsförsök. Sveriges
fröhandlareförening har framhållit, att försöksparcellernas storlek eller
antal icke borde tillmätas alltför stor betydelse. Därför borde alla försök
med köksväxter bedrivas av statens trädgårdsförsök och icke av jordbruksförsöken.
J. E. Ohlsens Enke AB har framhållit, att det vore föga lämpligt
att fördela försöksarbetet med köksväxter på två särskilda försöksorgan.
Intet talade för att försöksodlingarna skulle bliva noggrannare utförda, om
de bleve överförda till jordbruksförsöksanstalten. Det borde vidare ihågkommas,
att ej enbart jordbrukarna bedreve fältmässig odling av vissa
köksväxter. Många handelsträdgårdar idkade köksväxtodling såväl i växt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

87

hus som i fältmässig skala. Frågan vore, var gränsen mellan de båda institutionernas
verksamhetsområde skulle dragas enlikt kommitténs förslag.
Liknande synpunkter ha framförts även av Otto J. Ohlson & Sons AB.

I de synpunkter, som kommittén anlagt på förhållandet mellan trädgår
d sförsök och växtförädling, ha lantbruksakademien samt
jordbrukets forskningsråd instämt. Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har uttalat, att växtförädling borde ingå i statens trädgårdsförsöks
uppgifter. Även Sveriges hortonomförbund har förklarat sig
närmast dela den uppfattningen, att växtförädling borde tillhöra statens
trädgårdsförsöks uppgifter. Förbundet har dock samtidigt framhållit, att
en bestämd gräns borde dragas mellan denna uppgift och den egentliga försöksverksamheten.
Det förelåge annars en viss risk för att försöksverksamheten
kunde bliva tillbakasatt under sådana perioder, då verksamheten med
växtförädling krävde stor anspänning. Det syntes därför vara betydelsefullt,
att växtförädlingen, i den mån sådan skulle bedrivas vid statens trädgårdsförsök,
skulle anförtros forskare, som hade att uteslutande ägna sig däråt,
så att den personal, som avdelats för den egentliga försöksverksamheten,
vid alla årstider kunde odelat ägna sig åt denna.

Sveriges utsädesförening har icke ansett det nödigt, att statens trädgårdsförsök
skulle bedriva växtförädling av trädgårdsväxter i allmänhet. Dock
skulle det enligt föreningens uppfattning bliva av stor betydelse, om försökens
ledning kunde upptaga vissa mera vetenskapligt inriktade förädlingsarbeten
samt utreda i samband därmed stående spörsmål. Självfallet vore
det därvid lämpligt att till förädling upptaga sådana växtslag, vilka icke
eller blott i obetydlig omfattning bearbetats av enskilda förädlare.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt, Sveriges fröhandlareförening, J. E.
Ohlsens Enke AB och Otto J. Ohlson & Sons AB ha samtliga ansett, att växtförädling
icke borde ingå i statens trädgårdsförsöks uppgifter. Som motiv
härför har bland annat anförts, att statens trädgårdsförsök, som skulle
pröva de enskilda växtförädlarnas alster, icke borde genom att själv bedriva
växtförädling komma att döma i egen sak.

Kommitténs förslag till ny inriktning av försöken har i huvudsak
tillstyrkts av lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd, Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund och Sveriges utsädesförening. Däremot ha
i åtskilliga andra yttranden framställts erinringar mot förslaget i denna del.

Avvikande mening om de klassificerande försöken har sålunda uttalats
av Weibullsholms växtförädlingsanstalt. En kritisk ståndpunkt till hela projektet
har intagits av Sveriges fröhandlareförening. Denna förening har uttalat
att organisationen skulle bättre och billigare tjäna landets, odlingens
och skattebetalarnas intressen om verksamheten inskränktes till dess egentliga
syfte att kontrollera och bedöma fröfirmornas sorter och stammar av
köksväxter.

Viss tveksamhet gentemot lämpligheten av försök med prydnadsväxter
har uttalats av Sveriges utsädesförening. Vidare har Otto ./. Ohlson & Sons
AB gjort gällande, att de! borde vara tillräckligt, om försök med prydnadsväxter
utfördes på blott eu försöksstation. Då dessa försök komme alt ut -

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

föras med växtslag, som odlades under i stort sett samma betingelser över
hela landet, funnes det nämligen knappast någon anledning att utföra försöken
på geografiskt skilda försöksstationer.

Vissa andra önskemål rörande försöksverksamhetens inriktning ha även
framförts. Sålunda ha lantbrukshögskolan, lantbruksakademien och jordbrukets
forskningsråd framhållit betydelsen av att lagringsfrågorna beaktas.
Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation har betonat vikten av
att gödslingsförsök och undersökningar av spårelement företagas och Föreningen
svenska trädgårdsarkitekter har uttalat, att undersökningar av
växtmaterial för trädgårdsanläggningar borde utföras.

Försöksverksamhetens organisation.

Kommittén. Kommittén anser, att den nuvarande organisationsformen med
en huvudstation och underlydande stationer bör bibehållas. Detta bör dock
icke utesluta, att viss försöksgren kan ha sin central förlagd till annan
plats än huvudstationen.

Huvudstation en bör omfatta tre fackavdelningar, nämligen en för
köksväxter, en för prydnadsväxter samt en för frukt och bär. Varje avdelning
bör ledas av en befattningshavare i statsagronoms tjänsteställning.
Utan att för sin del taga ställning till den terminologiska frågan använder
kommittén för dessa benämningen förste försöksledare.

En förste försöksledare bör finnas vid var och en av huvudstationens
fackavdelningar. En av dessa förste försöksledare bör samtidigt som chef
förestå hela försöksverksamheten och ha professors tjänsteställning. De
båda övriga böra lönegradsplaceras som statsagronomer. Förste försöksledare
bör ha ådagalagt vetenskaplig skicklighet.

Vid fruktavdelningen böra utom förste försöksledaren finnas två förste
assistenter. Av dessa bör den ene avdelas för fruktförsök och den andre för
bärförsök. Som biträde åt förste försöksledaren bör en extra assistent anställas.
Till avdelningen bör även höra teknisk personal, nämligen en trädgårdsmästare,
en biträdande trädgårdsmästare och ett kontorsbiträde. Den
biträdande trädgårdsmästaren bör huvudsakligen sysselsättas med bärförsöken.

Vid köksväxtavdelningen böra likaledes finnas två förste assistenter. Den
ene av dem bör särskilt syssla med frilandskulturerna och den andre med
kulturerna under glas. Till biträde åt förste försöksledaren bör även i detta
fall beräknas en extra assistent. Avdelningens tekniska personal bör liksom
vid fruktavdelningen omfatta en trädgårdsmästare, en biträdande trädgårdsmästare
och ett kontorsbiträde. Därutöver erfordras ett skrivbiträde.

Prydnadsväxtavdelningen bör tills vidare erhålla en något mera begränsad
personalutrustning än övriga avdelningar. Förutom förste försöksledaren bör
enligt kommittén här finnas en förste assistent, en trädgårdsmästare och ett
kontorsbiträde.

Slutligen erfordras viss för hela huvudstationen gemensam personal. En
förste assistent bör svara för det mindre kemiska laboratorium, som bör
upprättas vid stationen. Denne befattningshavare bör biträdas av ett labora -

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

toriebiträde. Den förste försöksledare, vilken samtidigt är chef för institutionen,
bör, för att kunna hinna med sina arbetsuppgifter, biträdas av en
extra assistent och ett kanslibiträde. Vidare bör finnas en sekreterare, tillika
kamrerare, för de administrativa göromålen. Sekreteraren bör biträdas av
en kansliskrivare, tillika bokförare, och två skrivbiträden. Till huvudstationen
bör även knytas en vaktmästare.

Då de lokala försöken vid huvud stationen avses skola skötas antingen av
föreståndaren med biträde av dennes assistent eller av vederbörande avdelningsföreståndare,
har särskild personal icke beräknats för dessa försök.

Vad angår de underlydande stationerna, böra enligt kommitténs förslag
försöksstationerna vid Nyckelbg och Rånna ha samma personalorganisation,
nämligen en försöksledare, en extra assistent, en trädgårdsmästare och ett
skrivbiträde. Till Lillhällom i Selångers socken av Västernorrlands län, där
enligt kommittén en försöksstation bör upprättas, böra knytas en försöksledare,
en trädgårdsmästare och ett skrivbiträde. Vid Röbäcksdalen i Västerbottens
län, dit en försöksstation likaledes föreslås förlagd, böra finnas en
försöksledare och en trädgårdsmästare. Samma personal bör finnas vid Ekerum.
Sedan en försöksgård upprättats vid Källstorps Södergård på fastlandet
i södra Kalmar län, bör en trädgårdsmästare stationeras där. Vid envar
av Öjebyns, Stenstugu och Tosemarkens försöksstationer bör en förste
assistent anställas.

Den föreslagna lönegradsplaceringen för de olika befattningshavarna framgår
av följande av kommittén uppgjorda förslag till personalförteckning.
Kommittén har ansett samtliga redan befintliga befattningar böra placeras
på ordinarie stat och de nyinrättade befattningarna på extra ordinarie stat.

Tjänstemän på ordinarie stat:

1 föreståndare och chef........................................ Ca 33

2 förste försöksledare ........................................ Ca 29

2 försöksledare .............................................. Ca 27

2 förste assistenter........................................... Ca 24

4 trädgårdsmästare .......................................... Ca 17

1 kanslibiträde .............................................. Ca 11

2 kontorsbiträden ............................................ Ca 8

2 skrivbiträden med reglerad befordringsgång

Extra ordinarie tjänstemän:

3 försöksledare .............................................. Ce 27

1 sekreterare, tillika kamrerare ................................ Ce 24

7 förste assistenter............................................ Ce 24

5 extra assistenter ............................................ Ce 22

5 trädgårdsmästare .......................................... Ce 17

2 biträdande trädgårdsmästare ................................ Ce 16

1 kansliskrivare, tillika bokförare och registrator................ Ce 15

1 laboratoriebiträde .......................................... Ce 11

1 vaktmästare .............................................. Ce 9

1 kontorsbiträde med reglerad befordringsgång

4 skrivbiträden med reglerad befordringsgång.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

För närvarande äro 18 befattningshavare anställda inom statens trädgårdsförsök.
Ett förverkligande av kommitténs förslag skulle innebära, att
personalen ökades till 47 befattningshavare.

Kommittén framhåller, att erfarenheterna från de lokala försöken
ha givit vid handen, att de bästa resultaten erhållas på platser, där tränad
personal finnes och där försök kunna pågå under längre tid. Detta har lett
till att försöken i stor utsträckning koncentrerats till statens försöksgårdar,
skolor av olika slag och andra offentliga institutioner, där permanent intresse
för saken kunnat påräknas. I vissa fall ha försök även utlagts hos enskilda
odlare, som haft skolade trädgårdsmästare för skötseln av försöken.
Vid sidan av försöksstationerna ha på så sätt ett antal fasta försöksf
ä 11 upprättats, varifrån värdefulla försöksresultat redan erhållits eller
kunna påräknas. Kommittén anser denna gren av försöksverksamheten vara
betydelsefull och likväl relativt billig.

Vid sidan av verksamheten vid de fasta försöksfälten erfordras enligt
kommittén alltjämt en viss lokal försöksverksamhet. Denna utgöres i regel
av enklare sortförsök, som för sin skötsel icke kräva större skolning hos försöksvärdarna
men likväl äro värdefulla såsom tillämpnings- och demonstrationsförsök.
Kommittén förordar, att dylika lokala försök framdeles skola
utföras och ställas under ledning av respektive försöksstationer i olika landsdelar.
Planläggningen därav bör utföras vid huvudstationen och föreståndaren
eller annan tjänsteman bör såvitt möjligt årligen inspektera dem.

Kommittén föreslår, att för fasta försöksfält beräknas ett årligt anslag å
30 000 kronor och för lokala försök 10 000 kronor. Då kostnaderna kunna
variera under olika år, föreslår kommittén vidare, att anslagen skola givas
reservationsanslags karaktär.

Yttranden. Kommitténs principiella uppläggning av försöksverksamhetens
organisation har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i yttrandena. Statskontoret har anfört, att den allmänna inriktningen
och den framtida organisationen av statens trädgårdsförsök, i den mån frågorna
kunde bliva föremål för bedömande från ämbetsverkets sida, icke givit
anledning till någon principiell erinran. Liknande uttalanden ha gjorts
av lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd och Sveriges ntsädesförening.

Sveriges fröhandlareförening och Otto J. Ohlson & Sons AB ha ansett, att
det skulle vara fördelaktigast, om den administrativa chefen icke vore skyldig
att samtidigt utöva chefskapet över någon viss avdelning. Om en avdelningsföreståndare
samtidigt vore chef för hela försöksverksamheten, skulle
detta nämligen lätt kunna leda till komplikationer. Innehavaren av en chefsbefattning
behövde vidare ej nödvändigt vara specialist på något av de berörda
områdena. Kraven på vetenskaplig skolning och god organisationsförmåga
borde i stället sättas i främsta rummet. Däremot borde det vara ett
oavvisligt krav, att samtliga avdelningsföreståndare från början vore specialutbildade
på sina respektive områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

91

Mot kommitténs förslag till personalorganisation har statskontoret
framställt vissa anmärkningar. Sålunda har ämbetsverket bland annat
ansett att de fyra trädgårdsmästarbefattningar, som enligt förslaget skulle
placeras i 17 lönegraden, i stället borde placeras i lönegrad Ce 16, eller samma
lönegrad, som i betänkandet rörande trädgårdsundervisningen föreslagits
för trädgårdsmästare vid trädgårdshögskolan. Vidare har ämbetsverket
uttalat, att de i förslaget upptagna fem extra assistenterna i lönegrad Ce 22
erhållit för hög lönegradsplacering. Härom har anförts följande.

Såvitt statskontoret kunnat finna, motsvaras dessa tjänster i nuvarande
organisation av assistenter med ett årsarvode av 6 000 kronor. I gällande
regleringsbrev föreskrives vidare, att dylika assistenter skola för bestämmande
av vissa avlöningsförmåner anses tillhöra lönegrad Ce 16: 16. Då
några motiv icke anförts för en höjning av tjänsterna icke mindre än sex
lönegrader, är statskontoret icke berett att tillstyrka högre placering av
assistenterna än i lönegrad Ce 16.

Frågan om lokala och fasta försök sfält har särskilt berörts
av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Utskottet
har framhållit, att de fasta försöksfält, som utlagts på sällskapets egendom
Kurrebo i Urshults socken, dragit rätt betydande anläggningskostnader.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har funnit
det i och för sig lämpligast, att de lokala försöken skulle skötas av föreståndaren
för statens trädgårdsförsök.

Betydelsen av att fasta försöksfält eller lokala försök anordnas även i
anslutning till trädgårdsundervisningsanstalterna har understrukits av styrelsen
för Adelsnäs trädgårdsskola, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegalion
har framhållit, att de lokala försöken borde planläggas i
samarbete med hushållningssällskapens försökskommittéer. Det borde åligga
dessa att från fall till fall träffa avgörande i fråga om vem som skulle
handhava skötseln av de lokala försöken.

Den centrala ledningen av trädgårdsförsöken.

Kommittén. Beträffande den centrala ledningen av trädgårdsförsöken framhåller
kommittén — vars betänkande avgivits, innan propositionen nr 161/
48 angående jordbruksförsöksverksamhetens organisation framlades — att
försök och högre undervisning böra organiseras i skilda institutioner och
att en central försöksstyrelse bör upprättas. Bland dennas ledamöter böra
finnas minst två representanter för den praktiska trädgårdsodlingen. Vidare
bör ett försöksråd, organiserat på seklioner, inrättas. Sektionen för
trädgårdsförsök bör bestå av föreståndarna för statens trädgårdsförsök, jordbruksförsöksanstalten,
växtskyddsanstalten och föreningen för växtförädling
av fruktträd, professorn i trädgårdsodling vid trädgårdshögskolan och
tre representanter för den praktiska trädgårdsodlingen. Trädgårdsförsöken
böra även vara representerade i sektionerna för jorbruksförsök och växtskyddsförsök.

De statliga institutioner, som sortera under den centrala försöksstyrel -

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

sen, böra icke ha särskild styrelse, då dennas uppgifter och befogenheter i
sådant fall skulle bliva mycket begränsade. I stället böra vederbörande institutioners
chefer vara föredragande direkt inför den centrala styrelsen.

De statliga försöksinstitutionernas chefer böra som rådgivande organ
vid sin sida ha ett försökskollegium. Detta bör bestå av vederbörande institutioners
avdelningschefer. Trädgårdskollegiet bör sålunda bestå av tjänstemän
vid huvudstationen.

En gång om året bör vid trädgårdsförsökens huvudstation anordnas ett
försöksledarmöte, vartill inkallas representanter för de underlydande försöksorganen.

Yttranden. Kommitténs uttalanden rörande den centrala ledningen av trädgårdsförsöken
ha berörts endast i ett fåtal yttranden.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och Svenska Lantarbetareförbundet
ha tillstyrkt vad kommittén här anfört. Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare
har uttalat, att en gemensam styrelse borde inrättas för
såväl forskningen och den högre undervisningen som försöksverksamheten.
Därigenom skulle trädgårdsnäringen erhålla en säkrad plats, vilket icke
med säkerhet bleve följden, om trädgårdsyrket ställdes utanför. Gödsel- och
kalkindustriernas samarbetsdelegation har framhållit önskvärdheten av att
en samorganisation skulle åstadkommas icke allenast mellan ledningen
för trädgårds- och jordbruksförsöken utan även med de organ, som utförde
försök med markkartering. Sålunda borde trädgårdsförsökens fasta
försöksfält i möjligaste mån förläggas till statens försöksgårdar och sådana
av jordbruksförsöksanstaltens fasta försöksstationer, där lämpliga trädgårdar
funnes eller kunde anordnas. Likaså borde samarbete i fråga om försökslägenheter
kunna etableras med växtförädlingsanstalterna och dessas
filialer.

Huvudstationens förläggning.

Kommittén. Kommittén framhåller, att ett förverkligande av kommitténs
förslag innebär, att fackavdelningarna vid huvudstationen behöva avsevärt
vidgade arealer. Samtidigt har kommittén emellertid ansett att, om Alnarps
nuvarande karaktär av jordbruksutbildningsanstalt skall bibehållas, kunna
där icke för trädgårdsförsök avstås de områden, som sålunda erfordras.
Kommittén har därför funnit sig böra förorda, att huvudstationen flyttas
från Alnarp och förlägges till annan egendom. Härvid ha särskilt två alternativ
diskuterats. Det ena är, att huvudstationen skall förläggas till
kronoegendomen Arendala nr 1 och 2 i Hardeberga socken av Malmöhus
län och det andra att densamma skall förläggas till kronoegendomen Hjerup
nr 2 och 7 i Uppåkra socken av samma län. Kommittén har för sin del förordat
det senare alternativet. Kommittén har emellertid även uttalat att
möjligheterna att förvärva en privat egendom borde undersökas, därest det
med hänsyn till arrendatorerna befunnes olämpligt att disponera en kronoegendom
för ändamålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

93

Yttranden. Vad angår frågan om huvudstationens förläggning har någon
erinran i och för sig ej gjorts mot förslaget om utflyttning från Alnarp. Styrelsen
för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har uttalat, att
det visserligen ur flera synpunkter hade varit önskvärt, om huvudstationen
kunnat bibehållas på Alnarp. Om trädgårdsförsökens behov av jord skulle
tillgodoses i den utsträckning, som kommittén ansett erforderlig, skulle
detta dock bliva till stort förfång för undervisningen vid Alnarps lantbruksskola
och verksamheten vid statens husdjursförsöksfilial å Alnarp. En dylik
disposition av jorden skulle även där praktiskt taget omöjliggöra den utveckling
av jordbruksförsöken, som ur flera synpunkter vore synnerligen
önskvärd. På grund därav instämde styrelsen i kommitténs förslag om utflyttning
av trädgårdsförsöken. Samma ståndpunkt har intagits av Sveriges
hortonomförbund och Sveriges utsädesförening.

Däremot ha delade meningar uttalats beträffande frågan, var huvudstationen
bör ligga. Betänkligheter ha därvid uttalats mot båda de av kommittén
framlagda alternativen.

Lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd ha framhållit, att
ingen av de av kommittén ifrågasatta förläggningsplatserna vore belägen
inom egentligt fruktodlingsdistrikt. De centrala fruktodlingsförsöken borde
erhålla en förläggning, som vore mer representativ för den sydsvenska fruktodlingen
än de av kommittén föreslagna. Liknande synpunkter ha framförts
av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, vilket ansett
att man i stället borde överväga att förlägga fruktavdelningen antingen
till Balsgård eller, därest detta icke kunde ske, till kronoegendomen Bäckaskogs
kungsgård. Beträffande sistnämnda förslag har utskottet anfört bland
annat följande.

Egendomen Bäckaskogs kungsgård ligger i fruktodlingens centrum i Villands
fruktodlingsdistrikt ungefär mitt i triangeln Kivik—Båstad—Urshult.
Den ligger även lämpligt till för fruktodlingen i Blekinge. Jorden är på
största delen av egendomen idealisk för fruktodling. Utvecklingsmöjligheter
finnas genom inköp av ytterligare jord, om det en gång i framtiden skulle
visa sig behövligt. Nederbördsförhållandena äro lika dem i övriga fruktodlingsdistrikt,
och övriga klimatiska faktorer äro enahanda med dem i Kivik,
Båstad och Blekinge. Egendomens belägenhet på ett näs mellan Oppmannasjön
och Ivösjön gör den synnerligen lämplig för försök beträffande
den alltmer aktuella bevattningen inom de nederbördsfattiga fruktodlingsdistrikten.
Vid egendomen finnes rikligt med byggnader. Utom slottet och
munkalängorna finnas bl. a. bostadshus för 10—12 familjer.

Bäckaskog skulle kunna fylla högt ställda anspråk på en försöksinstitution
och på grund av sitt läge mitt i en småbruksbygd kunna få en synnerligen
stor betydelse för den mera jordbruksbetonade fruktodlingen och trädgårdsodlingen.
Om det ur ekonomisk synpunkt ej går att skilja fruktodlingsförsöken
och andra försök vid huvudstationen, bör huvudstationen i
sin helhet förläggas till Bäckaskog.

Även lanlbruksstyrclsen har ansett tanken på att förlägga huvudstationen
till Bäckaskog böra prövas förutsättningslöst.

Lantbrukslxögskolans styrelse har uttalat, att huvudstalionen borde för -

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

läggas till Arendala. Styrelsen har därvid framhållit, att ett förverkligande
av detta projekt skulle möjliggöra en omfattande försöksverksamhet med
både trädgårds- och jordbruksväxter på jordar, bildade av material från såväl
de nordsvenska som de östbaltiska moränavlagringarna. Sistnämnda förhållande
vore anmärkningsvärt lyckligt för försökens rationella planläggning
och genomförande.

En särskild ståndpunkt har intagits av Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare.
Föreningen har till en början motsatt sig den av kommittén
föreslagna förläggningen till Hjerup. Vidare har föreningen framhållit att,
eftersom förslag förelåge att anlägga växthusodlingar vid Nyckelby, borde
växthusbyggnaderna där utökas, såvida det icke vid en närmare undersökning
visade sig lämpligare att överflytta samtliga växthusodlingsförsök till
lantbrukshögskolan. Flertalet handelsträdgårdar i mellersta Sverige förfogade
ej över lägen och jordar, som på något framträdande sätt vore fördelaktigare
än de marker, som stode till buds vid Ultuna. Detta gjorde, att odlingsförsöken
i växthus vid en förläggning till mellersta delarna av landet
skulle komma att få giltighet inom ett vida större område än vad som skulle
bliva fallet, om huvudförsöken utfördes i ett av Skånes bästa lägen. Värmekostnaderna
varierade högst betydligt, beroende på i vilken del av landet odlingarna
bedreves. När det vore fråga om det rationella handhavandet, måste
även lönsamheten, vilken för handelsträdgårdarna icke vore minst betydelsefull,
ingå i försöken.

I detta sammanhang kan slutligen nämnas, att domänstgrelsen förklarat
sig i princip icke ha något att invända mot att staten, när förutsättningar
därför vore för handen, utnyttjade kronojord för sina speciella ändamål. De
i betänkandet berörda egendomarna hade emellertid under en lång följd av
år arrenderats av medlemmar av samma familjer, vilka hävdat egendomarna
synnerligen väl och lagt ned betydande kostnader i förbättringar av dem
i tanke att få behålla brukningsrätten vid arrendetidens utgång. Såsom även
kommittén framhållit, borde viss hänsyn tagas till dessa arrendatorer. Därför
borde särskilt vägande skäl föreligga, innan någon av dessa egendomar
toges i anspråk för det föreslagna ändamålet.

De lokala försökstationernas förläggning.

Kommittén. Beträffande Nyckelby försöksstation framhåller kommittén, att
försöksresultaten vid denna station hittills varit otillfredsställande, beroende
på att jordarna vid stationen vore olämpliga för sitt ändamål. Efter att
ha övervägt olika alternativ, bland annat en förflyttning av stationen, har
kommittén stannat för att föreslå att verksamheten där skall omläggas så
att den väsentligen inriktas på växthus- och bänkgårdsförsök. Vidare böra
frilandsförsök med köksväxter i huvudsak läggas ut som lokala försök på
gårdar i trakten. För fruktförsök åter bör få tagas i anspråk 4—5 hektar
av det område av Nyckelby kronogård, som angränsar statens växtskyddsanstalts
odlingar på gården. Kommittén uppger, att detta område vid undersökning
visat sig ändamålsenligt för fruktförsök. I utbyte böra minst
10 hektar av försöksstationens jordar kunna avstås.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

95

I detta sammanhang torde jag få nämna, att föreståndaren för statens
trädgårdsförsök, professor Fredrik Nilsson, i en den 8 oktober 1948 dagtecknad
promemoria, vilken överlämnats till mig av försöksgårdsutredningen
för Bogesund, föreslagit att trädgårdsförsök skulle upptagas vid Ådalen å
Bogesunds egendom. Professor Nilsson har därvid förklarat, att där kunde
utföras vissa försök, som icke med framgång kunde anordnas vid Nyckelby.
Vidare kunde vid Ådalen bedrivas bevattningsförsök med saltvatten, vilket
vore ett betydelsefullt problem för trädgårdsodlingen i Stockholms skärgård.

Beträffande organisationen av den ifrågasatta försöksverksamheten har
Nilsson uttalat, att densamma borde anslutas till statens trädgårdsförsök
och åtminstone till en början givas karaktär av substation till Nyckelby
försöksstation. För handhavande av försöken syntes tills vidare endast erfordras
en assistent med två fast anställda arbetare samt tillfällig arbetskraft
under sommarmånaderna till förfogande.

Jordarna vid Sörålcers försöksstation har kommittén ansett olämpliga för
sitt ändamål, då de vore representativa för blott ett mycket begränsat område.
Kommittén föreslår därför, att stationen flyttas till annan plats. Som
lämplig förläggningsplats har kommittén angivit ett område av fastigheten
Lillhällom l1 i Selångers socken av Västernorrlands län, tillhörigt Selångers
kyrkoherdeboställe. Området föreslås av kommittén som försöksstation,
därest det kan förvärvas till ett i förhållande till det avsedda ändamålet skäligt
pris.

Kommittén påpekar emellertid att en försöksstation vid Lillhällom icke
kan komma i full verksamhet på avsevärd tid. Därjämte borde de försök,
som påbörjats vid Söråker, avslutas. Möjligen kunde det också visa sig
lämpligt, att vissa lokala försök även i framtiden funnes utlagda på de extrema
jordarna vid Söråker. Kommittén föreslår därför, att försöksverksamheten
vid Söråker tills vidare skall fortsättas, i vart fall till dess pågående
försök avslutats och stationen vid Lillhällom blivit fullt utbyggd.

Övriga nu befintliga försöksstationer, nämligen vid Rånna, Öjebijn, Ekerum
och Tosemarken, föreslås skola upprätthållas även i fortsättningen och
erhålla ökad personal och förbättrade resurser.

Kommittén finner det vidare befogat, att en försöksstation upprättas för
Västerbotten med förläggning till Röbäcksdalen vid Umeå.

Vid 1946 års riksdag beslöts att Stenstugu gård på Gotland skulle inköpas
för att eventuellt användas för anordnande av en försöksgård. Vidare
beslöt 1947 års riksdag på samma sätt om inköp av Källstorps Södergård
på fastlandet i södra Kalmar län. Kommittén anser, alt trädgårdsförsök
böra utläggas på båda platserna, och framlägger även förslag om den personella
och materiella utrustningen därstädes.

Slutligen uttalar kommittén, att vid organiserandet av försöksgårdar i
Östergötlands och Värmlands lön vederbörlig hänsyn även bör tagas till
trädgårdsförsökens behov av att representeras i dessa landsändar.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

I detta sammanhang bör även nämnas, att kommittén behandlat frågan
om inriktningen av försöksverksamheten vid huvudstationen och vid de
underlydande stationerna. Kommittén anför härom i huvudsak följande.

Vid huvudstationen böra specialister handha försöksverksamheten inom
de olika avdelningarna. Dessa specialister böra även svara för de lokala
försöken inom respektive grenar, varvid de kunna biträdas av försöksledare
vid underlydande stationer. Medan samtliga huvudkulturer torde komma
att få ungefär lika framskjuten plats vid huvudstationen, blir förhållandet
något annorlunda vid försöksstationerna beroende bl. a. på att alla växtslag
icke ha lika stor betydelse inom samtliga odlingsområden. Det är därför
naturligt, att försöksstationerna inriktas efter kulturernas betydelse inom
respektive områden. För att belysa det sagda kan nämnas, att fruktodlingen
har den största omfattningen i Götaland samt vissa delar av Svealand, medan
den i de nordligaste områdena är av underordnad betydelse och därför
ej heller kan bliva föremål för försöksverksamhet i större skala. Där böra
i stället försök med bär givas större utrymme. Försöken med köksväxter
och prydnadsväxter böra även differentieras med hänsyn till kulturernas
betydelse i olika landsändar. Vid huvudstationen böra försöken omfatta såväl
frilandskulturer av alla slag som underglaskulturer, varför utrustningen
bör vara så fullständig som möjligt. I anslutning till det sagda bör försöksstationernas
verksamhet specialiseras.

Försök med samtliga kulturer böra utföras blott vid huvudstationen, medan
de underlydande stationerna böra givas en mer eller mindre speciell inriktning
på ett mindre antal kulturer. Därigenom få försöksledarna vid
dessa möjlighet att i viss mån specialisera sig. Frilandskulturer av olika
slag böra i någon form förekomma vid samtliga försöksstationer, ehuru i
betydligt varierande omfattning. Kulturer under glas böra specialiseras betydligt
mera. Sålunda böra egentliga försök med underglaskulturer blott
anordnas vid huvudstationen och Nyckelby. Samtliga övriga stationer böra
dock ha tillgång till ett mindre växthus för uppdragning av plantmaterial
och för övervintring av material.

Yttranden. Mot kommitténs förslag i fråga om Nyckelby försöksstation
ha invändningar framställts i åtskilliga yttranden. Statskontoret har anfört,
att det förefölle ekonomiskt mindre välbetänkt att i enlighet med kommitténs
förslag investera ytterligare 539 000 kronor i egendomen, då jordarna
befunnits vara olämpliga för trädgårdsodling. Erfarenheterna från trädgårdsskolan
vid Söråker, vilken år 1936 förklarades i hög grad lämplig som plats
för trädgårdsförsök men nu befunnits olämplig för försök och föranlett
förslag om stationens förflyttning till annan fastighet, motiverade enligt
statskontorets mening stor försiktighet vid utbyggnad av äldre stationer, som
visat sig icke hålla måttet. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut har anfört, att ytterligare ansträngningar borde göras för
att finna en lämpligare plats än Nyckelby för en försöksstation, som vore
representativ för fruktodlingen i Mälardalen. Till dess en förflyttning kunde
ske, borde verksamheten vid Nyckelby inskränkas till försök med köksväxter
och fullföljande av de redan planterade fruktförsöken. Liknande synpunkter
ha anförts även av Riksförbundet landsbygdens folk.

Beträffande förslaget att inrätta en försöksstation vid Röbäcksdalen har

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

statskontoret uttalat, att en omprövning av utbyggnadsprogrammet för denna
station syntes påkallad.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i fråga om
Rånna försöksstation anfört bland annat följande.

Betydande delar av Skaraborgs län måste sägas tillhöra landets främsta
fruktodlingsområden, och intet län kan anses äga motsvarande förutsättningar
för bedrivande av framgångsrik körsbärsodling. Det är vidare bekant,
att väsentliga skillnader i olika avseenden, t. ex. i vad gäller lagringsdugligheten,
förefinnas mellan frukt, skördad i Västergötland, och frukt från
sydligare landsdelar. Bland annat dessa förhållanden göra, att utskottet nödgas
anse de av kommittén framlagda förslagen om utbyggnad av Rånna försöksstation
som otillräckliga. Utskottet anser sålunda, att försöksstationen
bör utrustas med särskild fruktlagringslokal, försedd även med kylanordning,
att institutionslokalerna på grund av den föreslagna utökningen av personalen
behöva göras större samt att ett laboratorium med om än aldrig så enkel
utrustning behöver inrättas.

Kommittén synes även ha förbisett det förhållandet, att såväl Rånna som
flertalet övriga försöksstationer äro tämligen isolerat belägna med därav
följande svårigheter att skaffa bostad och ordna utspisning för ytterligare
personal.

Utskottet kan i detta sammanhang icke underlåta framhålla, att redan befintliga
och senare sannolikt än mera framträdande svårigheter med inkvartering
av såväl viss fast som mera tillfällig personal vid Rånna försöksstation
skulle på ett relativt billigt sätt kunna lösas, därest den fruktodlarskola
upprättas vid Rånna, varom Skaraborgs läns hushållningssällskap tidigare
framlagt förslag. Förvaltningsutskottet vill därför föreslå, att hela frågan
om viss upprustning av försöksstationen på Rånna och om Rånna som plats
för trädgårdsundervisningsanstalter i västra Sverige tages upp till förnyad
prövning i samråd med bl. a. representanter för Skaraborgs läns hushållningssällskap.

Om försöksstationen i Västernorrlands län har stgrelsen för Norrlands
trädgårdsskola framhållit, att styrelsen för sin del intet hade alt erinra mot
att försöken flyttades från skolan. Styrelsen funne det dock i likhet med
kommittén lämpligt, att vissa lokala försök även i framtiden skulle utföras
vid Söråker detta ej minst med hänsyn till undervisningen och den praktiska
odlingen.

Att försöksstationer skola upprättas vid Röbäcksdalen, Stenstugu och
Källstorps Södergård förordas särskilt av Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare.

Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att lantbrukshögskolan, Sveriges
utsädesförening, lantbruksakademien samt jordbrukets forskningsråd
anfört, att ett analyslaboratorium borde upprättas vid huvudstationen.

Departementschefen.

Verksamheten inom statens trädgårdsförsök åsyftar att genom vetenskapliga
undersökningar och systematiska försök utreda för trädgårdsodlingen
viktiga frågor. Denna verksamhet har under de gångna åren fått
allt större betydelse för den kommersiellt drivna trädgårdsodlingen men
7 Ilihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 79.

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

även — särskilt i Norrland— för husbehovsodlingen av trädgårdsprodukter.
Det är under sådana förhållanden enligt min mening av vikt, att tillräckliga
resurser skapas för denna verksamhet. Här liksom på andra områden
måste emellertid i nuvarande läge stark återhållsamhet iakttagas.
Det omfattande program, som kommittén framlagt, kan därför för närvarande
endast delvis förverkligas. Såsom redan förut nämnts, synes det icke nu
möjligt att utflytta statens trädgårdsförsöks huvudstation från Alnarp på
grund av de omfattande byggnadsarbeten, som detta skulle kräva. Även
kommitténs förslag beträffande de underlydande försöksstationerna förutsätta
delvis byggnadsarbeten, vilka icke i nuvarande läge kunna komma
till stånd. De förslag, som jag i det följande kommer att framlägga, innebära
därför i huvudsak endast dels ett ställningstagande till vissa av kommittén
berörda frågor angående trädgårdsförsökens uppgifter och organisation,
dels åtgärder i syfte att avhjälpa de mest trängande behoven
i fråga om personal och utrustning m. m.

Vad angår trädgårdsförsökens organisation har kommittén bland annat
behandlat frågan om förhållandet mellan dessa försök och trädgårdsundervisningen.
Härvid har kommittén avvisat tanken på en samordning av
trädgårdsförsöken med såväl den högre som den lägre undervisningen.
Vad angår förhållandet till den lägre trädgårdsundervisningen, kan jag
ansluta mig till kommitténs uppfattning. Jag anser alltså att man icke principiellt
bör sträva efter att organisera trädgårdsförsöken i anslutning till
trädgårds- och fruktodlarskolor men att denna ståndpunkt dock ej bör
hindra att, där så befinnes lämpligt, lokala försök och i vissa fall fasta
försöksfält anordnas i anslutning till dylika skolor. I fråga om förhållandet
till den högre trädgårdsundervisningen finner jag det åter tveksamt huruvida
man, såsom kommittén förordat, bör avskära det organisatoriska sambandet
mellan trädgårdsförsöken och den högre trädgårdsundervisningen.
Jag vill erinra om att en dylik åtgärd icke skulle stå i överensstämmelse
med den linje, som följdes då ett organisatoriskt samband anordnades mellan
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Avgörandet i denna
fråga måste emellertid i viss mån bliva beroende av vilka förläggningsplatser
som kunna komma att bestämmas för den högre trädgårdsundervisningen
och för trädgårdsförsökens huvudstation. Då någon ändring i organisatoriskt
avseende under alla förhållanden ej torde böra ske för närvarande,
finner jag det emellertid ej erforderligt, att man nu tager ställning till denna
fråga.

I fråga om trädgårdsförsöksverksamhetens uppgift och inriktning har, såsom
framgår av betänkandet, det förhållandet, att jordbrukarna på senare
år i stor utsträckning ägnat sig åt fältmässig odling av vissa köksväxter,
aktualiserat frågan, huruvida försök rörande köksväxtodling i jordbruksdrift
böra omhänderhavas av statens trädgårdsförsök eller statens jordbruksförsök.
Kommittén har härom uttalat, att försök, som huvudsakligen
avsåge de problem, som uppkomma då köksväxter ingå i jordbruksdrift,
borde bedrivas av jordbruksförsöksanstalten, vars personal och andra re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

99

surser borde tillmätas med hänsyn därtill. Samtidigt har emellertid kommittén
uttalat, att det i och för sig icke förelåge något hinder, att köksväxtförsök
av nämnda slag skulle bedrivas även vid statens trädgårdsförsök. En
förutsättning därför vore dock, att detta uttryckligen fastsloges såsom en
uppgift för trädgårdsförsöksverksamheten och att erforderliga resurser för
dylika försök ställdes till förfogande, så att icke trädgårdsförsökens egentliga
uppgift att främja trädgårdsodlingen skötes åt sidan.

Den ståndpunkt, som kommittén intagit, synes emellertid, såsom även
framhållits i några yttranden, leda till att köksväxtförsöken skulle komma
att delas mellan statens trädgårdsförsök och statens jordbruksförsök. En
sådan delning är enligt min mening olämplig, bland annat därför att den
skulle skapa svåra gränsdragningsproblem. Goda skäl kunna uppenbarligen
anföras såväl för att verksamheten skall anknytas till statens jordbruksförsök
som för att den skall ligga hos statens trädgårdsförsök. För den förra
ståndpunkten talar bland annat det förhållandet, att vid odling i fältmässig
skala uppkomma åtskilliga problem av samma beskaffenhet som de, vilka
möta vid jordbruksdrift i egentlig mening. För den senare ståndpunkten
kan åter bland annat anföras, att en rad spörsmål angående odling av köksväxter
äro desamma, vare sig odlingen bedrives i trädgårdsmässig eller i fältmässig
skala. Att märka är emellertid i detta sammanhang, att försöksverksamheten
med köksväxter enligt överenskommelse mellan de båda institutionerna
under senare år så gott som uteslutande bedrivits av statens trädgårdsförsök.
Inom de sistnämnda finnas även nu personella och materiella
resurser avdelade för skilda slags köksväxtförsök och betydande erfarenheter
ha även där samlats rörande handhavandet av dessa försök. Jag har med
hänsyn bland annat härtill stannat för att förorda, att all försöksverksamhet
med köksväxter i princip bör ankomma på statens trädgårdsförsök. Jag förutsätter
emellertid härvid, att vid uppgörandet av försöksplanerna erforderlig
hänsyn skall tagas även till de mindre och medelstora trädgårdarnas
problem. Försök med köksväxter, vilka ingå i jordbruksdrift, böra så vitt
möjligt utläggas vid statens försöksgårdar eller på annat sätt i anslutning
till jordbruksförsök. Därigenom kan det samarbete mellan trädgårdsförsök
och jordbruksförsök upprättas, vars betydelse kommittén understrukit.

En uppgift i detta sammanhang torde de fasta försöksfälten kunna spela.
Kommittén har förordat, att dylika skola läggas ut bl. a. på statens försöksgårdar
och i övrigt på platser, där mera permanent intresse för saken kan
förväntas. Även med vissa i fältmässig skala odlade köksväxter torde lokala
försök kunna utläggas. Av bl. a. dessa skäl förordar jag, att för budgetåret
1949/50 skola för fasta försöksfält och för lokala försök anvisas 20 000
respektive 10 000 kronor.

En annan fråga, där meningarna varit delade, är huruvida växtförädlingsarbete
bär bedrivas vid statens trädgårdsförsök. Sådan verksamhet
kan väl ej anses tillhöra de centrala uppgifterna för denna institution. Därest
förädling av visst växtslag rationellt bedrives på annat häll, synes även
anledning saknas att syssla därmed inom statens trädgårdsförsök. Skulle så -

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

dan verksamhet ej förekomma på annat håll, bör däremot hinder icke
möta för statens trädgårdsförsök att upptaga densamma, förutsatt att förädlingsarbetet
icke får sådan omfattning, att det undanskymmer vad som
utgör organisationens egentliga uppgift. Såsom framhållits i ett yttrande,
bör det ej heller föreligga hinder för ledningen av statens trädgårdsförsök att
upptaga vissa mera vetenskapligt inriktade förädlingsarbeten samt utreda
i samband därmed stående spörsmål.

I fråga om försöksverksamhetens inriktning kan jag i huvudsak biträda
kommitténs uttalanden. Försöksverksamheten bör alltså avse kulturer inom
trädgårdsodlingens samtliga grenar. Därvid bör verksamheten sträckas ut
till vissa områden, som tidigare alls icke eller blott otillräckligt varit företrädda
i försöksarbetet. Sålunda böra försök med köksväxter, odlade under
glas, upptagas i vida större omfattning än som, till följd av bristande
resurser, hittills varit möjligt. Även försök med prydnadsväxter böra ingå
i verksamheten. Dock vill jag anmärka, att dessa sistnämnda försök icke
böra skjutas i förgrunden utan att tyngdpunkten av försöksverksamheten
bör läggas på odlingar av direkt betydelse för folkförsörjningen. Sort- och
stamförsök böra alltjämt förekomma men givas mindre omfattning än hittills,
så att ökat utrymme kan beredas de så kallade kulturförsöken.

I fråga om organisationen av försöksverksamheten biträder jag kommitténs
ståndpunkt, att den nuvarande organisationsformen med en huvudstation
och underlydande försöksorgan bör bibehållas. Huvudstationen bör
organiseras på tre fackavdelningar, nämligen en för köksväxter, en för
frukt, bär och plantskolealster samt en för prydnadsväxter. Härjämte bör
finnas en administrativ avdelning. De underlydande försöksorganen böra
utgöras av större eller mindre försöksstationer, fasta försöksfält och lokala
försök.

Beträffande huvudstationens förläggning har jag framhållit, att en förflyttning
från Alnarp icke nu kan genomföras. Jag finner det under sådana
förhållanden icke nödvändigt, att man nu skall taga ställning till frågan
om ny förläggningsplats för huvudstationen.

I fråga om de underlydande försöksstationerna har kommittén till en
början föreslagit, att den nuvarande försöksstationen vid Nyckelby skulle
bibehållas men omorganiseras för försök huvudsakligen med kulturer under
glas. För detta ändamål skulle emellertid erfordras betydande investeringar
i växthus, bostäder och andra fasta anläggningar. Dylika investeringar kan
jag icke förorda. Då marken vid Nyckelby visat sig olämplig för försök av
de slag, som hittills bedrivits där, anser jag i stället att man, när möjlighet
därtill föreligger, bör överväga att flytta försöksstationen till lämpligare
plats. Skulle den nuvarande fångvårds- och alkoholistanstalten å Svartsjö
kungsgård komma att avvecklas och kungsgården därigenom bliva disponibel
för andra ändamål, synes det böra övervägas, om ej försöksstationen
skulle kunna flyttas dit. Jag har tidigare angivit att det i sådant fall jämväl
bör övervägas att förlägga en trädgårdsskola till Svartsjö.

De skäl, som kommittén anfört för att försöksstationen vid Söråker suc -

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

101

cessivt bör avvecklas, synas bärande. Denna avveckling bör emellertid icke
påbörjas, förrän annan lämplig försöksstation kan träda i dess ställe. Jag
är icke för närvarande beredd att taga ställning till det av kommittén framförda
förslaget om anläggande av en sådan försökstation i Lillhällom i Selångers
socken av Västernorrlands län. Statens trädgårdsförsök torde emellertid
böra undersöka även andra möjligheter att lösa förläggningsfrågan
för den erforderliga nya stationen.

Övriga nu befintliga försöksstationer vid Rånna, Ekerum, Tosemarken och
Öjebyn torde böra bibehållas och även erhålla något förstärkta resurser. Jag
återkommer härtill i det följande. Kommitténs förslag om inrättande av nya
försöksstationer i anslutning till planerade försöksgårdar ävensom till en av
norrlandskommittén föreslagen forsknings- och försöksinstitution för övre
Norrland torde slutligen böra prövas först i samband med att beslut fattas
om inrättande av och igångsättande av verksamheten vid sagda försöksgårdar
och institution, om en sådan kommer till stånd. Frågan om utläggande
av trädgårdsförsök på Bogesund torde böra ytterligare övervägas.

Fasta försöksfält och lokala försök, vilka ha betydelse för mer begränsade
uppgifter, böra inom ramen för tillgängliga medel utläggas så, att skilda delar
av landet och skilda odlingsområden bliva tillgodosedda. Därvid böra om
möjligt dylika försök utläggas i anslutning till skolor, där undervisning i
trädgårdsskötsel meddelas.

Sedan frågan om ledningen av jordbruksförsöksverksamheten i dess helhet
lösts genom de beslut, som på grundval av propositionen nr 161 fattats
vid 1948 års riksdag, synes någon anledning ej finnas att nu upptaga de
förslag angående den centrala ledningen av trädgårdsförsöken som kommittén
framlagt.

I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört, anser jag kommitténs
förslag i fråga om förstärkning av personalen vid statens trädgårdsförsök
för närvarande endast delvis böra genomföras. För min del kan jag endast
förorda följande. Vid huvudstationen bör för att under föreståndaren leda
arbetet å prydnadsväxtavdelningen avses en försöksledare i lönegrad Ce 27.
Å denna avdelning bör vidare inrättas en befattning som biträdande trädgårdsmästare
i lönegrad Ce 14. På köksväxtavdelningen bör, med hänsyn
till det ökade arbetet med kulturer under glas, inrättas en assistentbefattning
i lönegrad Ce 22. Vidare bör en assistentbefattning i samma lönegrad
inrättas, vars innehavare bör biträda föreståndaren dels i vetenskapligt
arbete, dels vid handhavandet av administrationen av verksamheten.
I samband med inrättandet av dessa befattningar bör den nuvarande arvodesbefattningen
som assistent på köksväxtavdelningen indragas. Slutligen
bör personalen utökas med ett laboratoriebiträde tills vidare i lönegrad Cf 4,
en vaktmästare i lönegrad Ce 9 samt ett skrivbiträde enligt reglerad befordringsgång.
Beträffande personalen å de underlydande försöksstationerna kan
jag icke förorda annan ändring än att de båda försöksledarna skola överföras
å ordinarie stat och att den arvodesavlönade befattningen som assistent

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

vid Öjebyn skall förändras till en assistentbefattning i lönegrad Ce 22. Därjämte
bör som hittills ett anslag för skrivhjälp utgå.

Såsom redan nämnts, har kommittén räknat med att ett genomförande av
dess förslag skulle kräva betydande investeringar för nybyggnader m. m.
Sammanlagt har sålunda kommittén uppskattat engångskostnaden beträffande
trädgårdsförsöken till omkring 4 miljoner kronor. Den övervägande
delen härav avser utgifter för åtgärder, vilka enligt vad jag redan anfört
nu icke kunna komma till utförande, eller iordningställande av en ny huvudstation
samt av försöksstationerna vid Lillhällom, Röbäcksdalen, Stenstugu
och Källstorps Södergård. Även beträffande Rånna och öjebyn samt framför
allt Nyckelby ha emellertid ifrågasatts omfattande byggnadsarbeten. Ej heller
dessa kunna enligt min mening för närvarande komma till utförande
annat än i ytterst begränsad omfattning. Jag återkommer härtill i samband
med anslagsäskandena för budgetåret 1949/50. Därest huvudstationen, i enlighet
med vad jag nu förordat, tills vidare skall kvarligga vid Alnarp, uppkommer
frågan i vad mån växthus och andra anläggningar böra utvidgas.
I en promemoria från föreståndaren för statens trädgårdsförsök ha vissa
önskemål framställts i detta hänseende. Jag finner det befogat, att dessa
önskemål delvis skola tillgodoses. Jämväl till denna fråga torde jag senare
få återkomma.

III. Anslagsberäkningar.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1947/48 .................... 617 100 570 308

1948/49 (statsliggaren s. 730) . . 633 000

1949/50 (förslag) ............ 810 000

Kungl. Maj :t har den 17 juni 1948 för Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut fastställt dels personalförteckning, dels ock följande

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 220 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, förslagsvis ................................ » 61 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 298 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 52 200

Summa kronor 633 000.

Med skrivelse den 27 augusti 1948 har styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut överlämnat förslag till inkomst- och utgiftsstater
för institutet för budgetåret 1949/50. Enligt beslut av 1948 års riksdag
ha lantbruksstyrelsens åligganden beträffande statens trädgårdsförsök

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

103

överförts till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
1 anledning härav har institutsstyrelsen uppgjort ett särskilt statförslag för
statens trädgårdsförsök. I ett tillägg till statförslaget för institutets övriga
verksamhet har styrelsen upptagit kostnader för en dubblering av driftsledarkursen.
Medel för detta ändamål ha beräknats under anslaget för budgetåren
1947/48 och 1948/49. Någon dubblering av kursen har emellertid
icke kommit till stånd, enär en därför erforderlig institutionsbyggnad, till
vars uppförande medel anvisats av 1946 års riksdag, icke blivit färdigställd.

Enligt institutsstyrelsens statförslag skulle medelsbehovet för avlöningar
under budgetåret 1949/50 uppgå till sammanlagt i runt tal 716 300 kronor,
därav 180 800 kronor för statens trädgårdsförsök och 535 500 kronor för institutets
övriga verksamhet. Av sistnämnda belopp avse 35 100 kronor kostnaderna
för dubbleringen av driftsledarkursen. Den begärda anslagsökningen
å 83 300 kronor har huvudsakligen föranletts av förslag om dels inrättande
av en laboratorstjänst i lönegrad Ce 29 vid mejeriförsöken och en
arvodesavlönad bibliotekariebefattning, dels uppflyttning av kamrerartjänsten
från lönegrad Ce 25 till Ce 28, dels höjning av speciallärar- och assistentarvodena,
dels ock förstärkning av biträdespersonalen vid trädgårdsförsöken.
Vidare har medelsbehovet på grund av beräknade löneklassförändringgar
och vikariatsersättningar ökat med tillhopa omkring 13 000 kronor.

I fråga om styrelsens förslag må i övrigt nämnas följande.

Beträffande kamreraren har styrelsen framhållit, bland annat, att hans arbete
på grund av institutets affärsverksamhet bleve betydligt mera omfattande
och mångskiftande än om arbetet vid institutet blott omfattat undervisning
och försöksverksamhet.

Styrelsen har vidare anfört, att frågan om bibliotekets skötsel under en
följd av år stått på dagordningen. Från och med budgetåret 1947/48 hade
utgått ett biblioteksarvode å 1 000 kronor, varjämte ett skrivbiträde anställts
å rektorsexpeditionen med uppgift att jämväl biträda i biblioteket. Denna
anordning hade fungerat tillfredsställande men dock ej möjliggjort den
skötsel av biblioteket, som ur många olika synpunkter vore erforderlig.
Detta hade också beaktats av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté
som föreslagit inrättandet av en bibliotekarietjänst i 26 lönegraden. I avvaktan
på Kungl. Maj :ts förslag rörande trädgårdsundervisningens ordnande
hemställde styrelsen, att för budgetåret 1949/50 måtte anvisas 9 000 kronor
till arvode åt bibliotekarie vid institutet.

I fråga om assistentarvodena, som nu utgå med 6 480 kronor till assistenten
vid maskininstutionen och med 6 000 kronor till en var av övriga
sex assistenter, har styrelsen uttalat, att dessa vore orimligt låga med hänsyn
till de kvalifikationer, som måste fordras av assistenterna. Med den
löneutveckling, som ägt rum under senare år, hade assistenterna blivit försatta
i en ogynnsam ställning. Om rättelse ej vidtoges, förelåge risk för
att befattningarna skulle bliva vakanta. Då befattningarna icke hade övergångskaraktär,
borde de enligt styrelsens mening föras på extra ordinarie
stal. Med hänsyn till den väntade omorganisationen av såväl mejeriförsöken
och mejeriundervisningen som trädgårdsförsöken och trädgårdsundervisningen
ville styrelsen icke nu göra framställning härom. Skulle omorganisationen
icke komma till stånd under nästa budgetår, ansåge styrelsen, att
befattningarna ännu något år kunde avlönas med arvode. 1 så fall borde
arvodet till assistenten vid maskininstitutionen höjas till 7 776 kronor och

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

till övriga assistenter till 7 200 kronor för år. Arvodet till montören borde
höjas från 4 920 kronor till 5 600 kronor.

Styrelsen har även framhållit, att speciallärararvodena, vilka varit oförändrade
sedan år 1933, icke kunde anses tillfredsställande. Det vore därför
numera vanligtvis svårt att få kvalificerade personer till speciallärare. Styrelsen
nödgades därför ånyo hemställa, att dessa arvoden överlag skulle
uppräknas med 25 procent.

I likhet med vad styrelsen föreslagit för innevarande budgetår har styrelsen
med anledning av den stora betydelsen av undervisning i arbetspsykologi
ansett, att undervisning i detta ämne borde meddelas ej blott, som nu
vore fallet, i driftsledarkursen utan även i lantbruksskolan, mejeriskolan
och trädgårdsskolan. Vidare har styrelsen begärt en utökning av antalet föreläsningar
i handelslära för att möjliggöra en ändamålsenlig undervisning
i detta ämne i högre mejerikursen. Styrelsen bär på grund härav upptagit
ökade belopp till speciallärararvoden i dessa ämnen.

I remissutlåtande den 29 september 1948 över institutsstyrelsens anslagsframställning,
såvitt angår institutets verksamhet med undantag för statens
trädgårdsförsök, har lantbruksstyrelsen i huvudsak biträtt institutsstyrelsens
förslag. I fråga om den begärda lönegradsuppflyttningen av kamrerartjänsten
har lantbruksstyrelsen dock uttalat, att styrelsen visserligen delade
institutsstyrelsens uppfattning, att denna tjänst borde uppflyttas i högre
lönegrad. Då kamrerarna vid lantbrukshögskolan och Alnarpsinstitutet borde
ha samma löneställning, ansåge lantbruksstyrelsen emellertid, att dessa
båda kamrerartjänster borde uppflyttas samtidigt och till samma lönegrad.
Arvodena åt de speciallärare, som undervisade vid högre mejerikursen, högre
trädgårdskursen och driftsledarkursen, borde utgå enligt samma grunder,
som tillämpades för speciallärarna vid lantbrukshögskolan, eller med 30
kronor per reducerad timme. Där arvodet redan nu utginge med högre belopp
än 30 kronor, borde dock någon sänkning ej ske. Skulle ersättningarna
åt lantbrukshögskolans speciallärare komma att höjas, borde vidare speciallärarna
vid Alnarp få samma förhöjning. Arvodena åt speciallärarna i
övriga kurser vid Alnarpsinstitutet har lantbruksstyrelsen föreslagit skola
utgå med respektive 18 kronor, 12 kronor och 8 kronor 40 öre per timme.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har i remissutlåtande
den 15 september 1948 tillstyrkt bifall till institutsstyrelsens
framställning, såvitt densamma rörde statens trädgårdsförsök.

Statskontoret har i remissutlåtande den 8 september 1948 avstyrkt bifall
till institutsstyrelsens framställning om uppflyttning i högre lönegrad av
kamrerartjänsten, om förhöjda arvoden till bibliotekarie, speciallärare och
assistenter samt om utökning av undervisningen i arbetspsykologi och handelslära.

Departementschefen.

Då jag i det föregående tagit ställning till de frågor, som röra institutets
mejeri- och trädgårdsavdelningar samt statens mejeriförsök och trädgårdsförsök,
torde jag här i huvudsak endast behöva behandla de av institutssty -

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

relsen i samband med anslagsäskandena framställda förslag, som avse lantbruksavdelningen
eller för institutets olika avdelningar gemensamma spörsmål.
Jag torde få erinra, att vissa frågor rörande lantbruksavdelningen, vilka
institutsstyrelsen upptagit i sina anslagsäskanden för budgetåren 1947/
48 och 1948/49, icke äro slutligt lösta. Jag har därför för avsikt att senare
begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att låta verkställa en översyn av denna
avdelnings organisation.

Den begärda uppflyttningen i högre lönegrad av kamrerar tjänsten finner
jag icke tillräckligt motiverad. Icke heller kan jag nu biträda förslaget, att
för bibliotekets skötsel skall avses en heltidsanställd befattningshavare.

I likhet med vad jag i det föregående förordat i fråga om assistenterna
vid mejeriavdelningen och trädgårdsförsöken föreslår jag, att assistenterna
vid trädgårdsavdelningen och assistenten vid maskininstitutionen skola inplaceras
å löneplan. De torde därvid böra hänföras till lönegiad Cg 17. Arvodet
till montören vid maskininstitutionen anser jag böra höjas till samma
belopp, som vid statens maskinprovningar anställda arvodesavlönade
montörer uppbära, eller 5 640 kronor för år.

Speciallärararvodena vid institutet ha varit oförändrade sedan år 1933.
Jag torde få erinra, att jag vid behandlingen av lantbrukshögskolans anslag
förordat en uppräkning av motsvarande arvoden vid denna högskola. De
skäl härför, som jag då anförde, nämligen penningvärdets fall och vidtagna
höjningar av motsvarande arvoden å andra håll inom statsförvaltningen,
tala för en höjning av jämväl institutets speciallärararvoden. Jag är dock
icke beredd att såsom lantbruksstyrelsen föreslagit jämställa speciallärarna
vid högre mejerikursen, högre trädgårdskur sen och driftsledarkursen med
lantbrukshögskolans speciallärare. De ersättningsbelopp, som lantbruksstyrelsen
föreslagit med utgångspunkt från nuvarande arvoden till speciallärarna
vid lantbrukshögskolan och som i stort sett innebära en förhöjning
med 20 procent, kan jag i huvudsak godtaga. Då undervisningen vid högre
mejerikursen torde vara den som ligger närmast högskolestadiet anser jag
dock speciallärarna vid denna kurs böra erhålla en något högre ersättning
eller 35 kronor per reducerad undervisningstimme.

Såväl 1946 års trädgårdsundervisningskommitté som de sakkunniga för
yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering ha upptagit undervisning
i arbetspsykologi å kursplanerna för trädgårdsskolornas huvudkurser
respektive för lantbruksskolorna. Bland annat med hänsyn härtill finner jag
mig böra biträda den av institutsstyrelsen föreslagna utvidgningen av undervisningen
i detta ämne.

Då den av mig föreslagne laboratorn i mejeriekonomi torde böra bestrida
undervisningen i handel slära i högre mejerikursen, synes någon speciallärare
härför icke behövas.

En förutsättning för att en dubblering av driftsledarkursen skall kunna
komma till stånd under nästa budgetår är att den institutionsbyggnad, vars
uppförande nyligen påbörjats, hinner bliva färdigställd före den 1 november
1949. Då viss möjlighet föreligger att så kan bliva fallet, förordar jag

106

Kungl. May.ts proposition nr 79.

att medel skola beräknas för bestridande av de kostnader, som en dylik
dubblering skulle medföra. Den assistent å lantbruksavdelningen, soan i så
fall behövs, bör placeras i lönegrad Cg 17.

Ett bifall till vad jag nu föreslagit samt vad jag i det föregående förordat
beträffande de till den högre mejerikursen hörande institutionerna, mejeriförsöken,
trädgårdsundervisningen och trädgårdsförsöken påkallar följande
förändringar i avlöningsstaten för Alnarpsinstitutet.

Till avlöningar åt tre laboratorer i Ca 29 vid mejeriförsöken och mejeriinstitutionerna
böra upptagas 36 000 kronor under ordinarieposten. På grund
av förslaget att ordinariesätta de två försöksledarna i Ce 27 vid Rånna och
Nyckelby försöksstationer bör posten vidare uppräknas med 23 200 kronor.
Slutligen bör posten i anledning av beräknade löneklassförändringar uppräknas
med 2 500 kronor. Ordinarieposten skulle sålunda för nästa budgetår
behöva uppföras med (220 800 + 36 000 + 23 200 + 2 500 =) 282 500
kronor.

Medelsbehovet under arvodesposten skulle minska med 52 480 kronor,
därest i enlighet med vad jag föreslagit assistenterna och försöksmejeristen
överföras å löneplan. Å andra sidan bör posten ökas med 720 kronor motsvarande
den förordade höjningen av arvodet till montören. Arvodesposten
skulle alltså behöva bestämmas till (61 600 — 52 480 + 720 =) i runt tal

9 800 kronor.

Under icke-ordinarieposten skulle tillkomma avlöningskostnaderna för följande
lönegradsplacerad personal, nämligen vid trädgårdsförsöken eu försöksledare
i Ce 27, tre assistenter i Ce 22, en biträdande trädgårdsmästare
i Ce 14, en vaktmästare i Ce 9, ett laboratoriebiträde och ett skrivbiträde i
Cf 4, vid mejeriförsöken en förste assistent i Ce 24, en försöksmejerist i Ce
16 och ett laboratoriebiträde i Cf 4, vid de till högre mejerikursen hörande
institutionerna två förste assistenter i Ce 24, två assistenter i Cg 17, tre laboratoriebilräden
och ett skrivbiträde i Cf 4 samt vid trädgårdsavdelningen
och maskininstitutionen tre assistenter i Cg 17 ävensom, därest driftsledarkursen
dubbleras, vid lantbruksavdelningen en assistent i Cg 17. Dessa avlöningskostnader
synas kunna uppskattas till 137 300 kronor. Vidare bör
posten på grund av beräknade löneklassförändringar in. in. höjas med

10 000 kronor. Å andra sidan minskas medelsbehovet med 23 200 kronor i
anledning av den förordade överflyttningen å ordinarie stat av två försöksledare
i Ce 27.

Vad angår speciallärarna medför den av mig förordade förhöjningen av
ersättningarna till dessa en ökning av medelsbehovet, som kan beräknas till
i runt tal 11 000 kronor. Därest i enlighet med vad jag föreslagit två huvudkurser
enligt den nya ordningen anordnas vid Alnarps trädgårdsskola, erfordras
en ökning av antalet speciallärartimmar med omkring 600. Kostnaderna
härför torde kunna uppskattas till i runt tal 9 000 kronor. Medelsbehovet
under icke-ordinarieposten skulle alltså sammanlagt uppgå till (298 400
+ 137 300 + 10 000 — 23 200 + 11 000 + 9 000 =) 442 500 kronor.

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Posten rörligt tillägg torde böra uppräknas med 23 000 kronor till 75 200
kronor.

Under anslaget till avlöningar vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
skulle alltså för budgetåret 1949/50 erfordras en medelsanvisning
av (282 500 + 9 800 + 442 500 -f 75 200 =) 810 000 kronor, vilken
jämförd med anvisningen för innevarande budgetår innebär en ökning med
177 000 kronor.

Ny personalförteckning för institutet torde böra föreläggas riksdagen för
godkännande.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1947/48 .................... 188 800 239 275

1948/49 (statsliggaren s. 732) . . 217 700

1949/50 (förslag) ............ 288 800

Kungl. Maj :t bar den 17 juni 1948 fastställt omkostnadsstat för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Till följd av att, såsom i det föregående
anförts, någon dubblering av driftsledarkursen icke kunnat komma
till stånd har nettoutgiften i staten upptagits med 223 700 kronor eller med
6 000 kronor högre belopp än anslaget. Detta sammanhänger med att vid
anslagsberäkningen utgifterna för driftsledarkursens dubblering upptagits
med 24 000 kronor avseende en tid av endast åtta månader (1 november
1948—30 juni 1949) under det att motsvarande inkomster av undervisnings-
och kostnadsavgifter, vilka erläggas halvårsvis i förskott, beräknats
för helt år eller till 30 000 kronor.

Institutsstyrelsen har hemställt, att för budgetåret 1949/50 måtte till omkostnader
anvisas 292 900 kronor. Därest driftsledarkursen icke heller nästa
budgetår skulle kunna dubbleras, har styrelsen beräknat anslagsbehovet
till 299 200 kronor. Av sistnämnda belopp belöpa 157 000 kronor på statens
trädgårdsförsök och 142 200 kronor på institutets övriga verksamhet.

Lantbruksstijrelsen har i sitt remissutlåtande föreslagit en medelsanvisning
för sistnämnda verksamhet av 135 200 kronor eller, om driftsledarkursen
icke dubblerades, 136 900 kronor.

Styrelsen för lontbrukshögskolan och statens lantbruks försök har i sitt
remissutlålande tillstyrkt institutsstyrelsens förslag till omkostnadsstat för
statens trädgårdsförsök. Högskolestyrelsen har därvid överlämnat en specifikation
å beräknade utgifter för inventarier för försöken under de närmaste
fem åren, vilken slutar å 48 850 kronor.

Myndigheternas beräkningar av medelsbehovet framgå närmare av följande
sammanställningar, i vilka icke upptagits de utgifter och inkomster,
som skulle föranledas av en dubblering av driftsledarkursen. I sammanställningarna
ha till jämförelse medtagits beloppen i gällande omkostnadsstat,
fördelade å trädgårdsförsöken och institutets övriga verksamhet, samt uppgifter
om medelsåtgången för budgetåret 1947/48.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Institutet med undanlag för statens trädgdrdsförsök.
Utgifter.

1. Sjukvård m. m...............................

2. Reseersättningar.............................

3. Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten...................

b) Övriga expenser...........................

4. Publikationstryck............................

5. Övriga utgifter:

a) Underhåll av byggnader...................

b) Skatter och försäkringar...................

c) Kosthåll för elever.........................

d) Hälso- och sjukvård.......................

e) Utställningsmateriel ra. m..................

f) Ersättning till Alnarps egendom för dagsverken
och körslor........................

g) Ersättning till Alnarps trädgårdar för underhåll
och parker ...........................

h) Till täckande av möjligen uppkommande förlust
å rörelsen vid Alnarps mejeri..........

i) Inköp av inventarier för mejeriförsöken ....

j) Inköp av mjölk för mejeriförsöken efter avdrag
för försålda produkter................

k) Förbrukningsartiklar för mejeriförsöken.....

l) Driftkostnader vid en ladugårdsförmanskurs

m) Diverse utgifter...........................

Summa utgifter

Särskilda uppbördsmedel.

1. Hyror och arrendeinkomster..................

2. Undervisnings- och kostavgifter för elever.....

3. Ersättning av Alnarps egendom för arbete av

elever .......................................

4. Bokföringsavgifter till den driftsekonomiska byrån

Summa uppbördsmedel
Sammandrag.

Utgifter.........................................

Särskilda uppbördsmedel.........................

Nettoutgift

Statens trädgdrdsförsök.
Utgifter.

1. Sjukvård m. m..................

2. Reseersättningar.................

3. Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten.......

b) Övriga expenser..............

4. Publikationstryck ...............

5. Övriga utgifter:

a) Underhåll av byggnader......

b) Skatter och försäkringar......

c) Hälso- och sjukvård..........

Gällande

omkost-

nadsstat

kronor

Faktiska

utgifter

resp.

inkomster

för

budgetåret

1947/48

Instituts-

styrelsens

förslag

kronor

Lant-

bruks-

styrelsens

förslag

kronor

400

871

800

800

7 000

5 389

8 000

7 000

35 500

39 259

38 000

38 000

45000

51923

58 000

55 000

4 500

7 000

7 000

7 000

21000

21183

26 000

25 000

3100

2186

3100

3100

161 300

150 968

178 300

178 300

700

976

1 000

1000

600

1427

1000

1000

6 000

4 999

6 000

6 000

4 000

3 000

4 000

4 000

15 000

15 000

30 000

30 000

—

—

11000

10 000

3 500

2137

3 500

3 500

5 000

6 706

8 000

7 000

4 200

4 200

4 200

4 200

1000

103

1000

1000

317 800

317 327

388900

381900

30 300

30 805

30 300

30 300

127 600

114 998

139 400

139 400

52 000

50 000

57 000

57 000

20 000

22 957

20 000

20 000

229 900

218 760

246 700

246 700

317 800

317 327

388 900

381900

229 900

218 760

246 700

246 700

87 900

a8 567

142200

135 200

100

141

200

6 000

6 552

6 500

9 500

9 500

10 000

10 000

11570

12 000

5 500

8 000

8 000

4 000

4171

4 000

500

318

500

200

160

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

109

Gällande

omkost nadsstat kronor -

d) Utslällningsmateriel m. m...................

e) Ersättning till Skaraborgs läns hushållningssällskap
för lokalhyra......................

f) Nyanläggning av försök med körsbärsträd vid j

Ränna....................................

g) Ersättning till Norrlands trädgårdsskola i Sör-1

åker för personalkostn. m. m...............!

h) Driftkostnader vid Öjebyns försöksstation...

i) Förbrukningsartiklar och gödslingsmedel____

j) Inköp av inventarier......................

k) Inköp av levande växter och frö...........

1) Dagsverken m. m..........................

m) Bokinköp och bokbindning................

n) Diverse utgifter............................

Summa utgifter

Särskilda uppbördsmedel.

1. Hyror och arrendeinkomster..................

2. Försäljning av köksväxter, bär och frukt......

3. Försäljning av jordbruksprodukter............

4. Ersättning för kontrollodlingen för statens centrala
frökontrollanstalt........................

5. Ersättning för stamförsök för enskilda firmors

räkning......................................

Summa uppbördsmedel
Sammandrag.

Utgifter................

Särskilda uppbördsmedel.

Nettoutgift

400
7 000
1000

9 000

3 000
27 000
10 000

4 500
110 000

800

500

209000

3 700
37 000
25 000

3 000

4 500

73 200

209 000
73 200

135 800

Faktiska

utgifter

resp.

inkomster

för

budgetåret

1947/48

242

7 000

500

9 000
4 482
27 500
9 985
3 819
110 807
722
400

214 869

3 700
35 474
25 741

3 081

0 877
74 873

214 869
74 873

139 996

Instituts styrelsens förslag kronor -

500

7 000

1000

13 000
4 500
30 000
10 000
4 500
115 000
800
500

228200

3 700
35 000
25 000

2 000

5 500

71200

228 200
71 200

157 000

Beträffande motiveringen för anslagsberäkningarna må nämnas följande.

Höjningarna av posterna sjukvård in. in., expenser, publikationstryck samt
delposterna hälso- och sjukvård samt utställningsmateriel m. in. ha begärts
med hänsyn till medelsåtgången för dessa ändamål under budgetåret 1947/
48. Den höga medelsåtgången för övriga expenser har särskilt föranletts av
starkt ökade kostnader för städning in. m. Beträffande medelsbehovet för
publikationstryck har institutsstyrelsen framhållit angelägenheten av att
försöksresultat publicerades utan dröjsmål, så att de kunde komma de
praktiska yrkesmännen till godo. Höjningen av posten reseersättningar har
begärts under hänvisning till de stegrade resekostnaderna. I fråga om posten
underhåll av byggnader har framhållits, att det belopp, som anvisats
för innevarande budgetår, på grund av de starkt ökade byggnadskostnaderna
icke medgåve ett tillfredsställande byggnadsunderhåll, vilket under krigsåren
blivit eftersatt. Höjningen av posten kosthåll för elever har föreslagits
på grund av stegrade priser å livsmedel och löneökningar för personalen.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

Beträffande posten täckande av möjligen uppkommande förlust å rörelsen
vid Alnarps mejeri har anförts, att det för närvarande anvisade beloppet,
15 000 kronor, för det senast förflutna räkenskapsåret visat sig otillräckligt.
För sagda år förelåge nämligen brist på ytterligare 15 000 kronor.
Den närmaste orsaken härtill vore dels höjda löner till instruktionspersonalen
vid mejeriet, dels högre pris å den tillskottsmjölk, som mejeriet måst
inköpa för att skol- och provningsverksamheten skulle kunna upprätthållas.
Därjämte hade bidragit höjda transportkostnader för mjölken, höjda
priser å en del förnödenheter samt ökade kostnader för byggnaders och inventariers
underhåll. Enligt institutsstyrelsens beräkningar medförde undervisningen
en årlig merutgift för mejeriet av 38 000 kronor. Av detta belopp
ansåge styrelsen 8 000 kronor kunna bäras av mejeriet. Medelsbehovet under
ifrågavarande post uppginge alltså till 30 000 kronor.

För inköp av inventarier och apparatur till mejeriförsöken har institutsstyrelsen
ansett ett belopp av 33 000 kronor erforderligt. Styrelsen har föreslagit,
att detta belopp skulle fördelas på tre år och att sålunda för nästa
budgetår 11 000 kronor skulle anvisas för ändamålet. Den föreslagna höjningen
av posten förbrukningsartiklar vid mejeriförsöken har motiverats
med den prisstegring som ägt rum, särskilt å glas och kemikalier.

Institutsstyrelsen har grundat beräkningarna av medelsbehovet för statens
trädgårdsförsök på samma omfattning av försöksverksamheten som
för närvarande. Beträffande ersättning till Norrlands trädgårdsskola i Söråker
har institutsstyrelsen förklarat, att skolstyrelsen med hänsyn till stegrade
avlöningskostnader och höjda priser på vissa förbrukningsartiklar såsom
villkor för att verksamheten skulle fortsättas under nästa budgetår begärt,
att ersättningen skulle höjas från 9 000 till 13 000 kronor. Den föreslagna
uppräkningen av posten förbrukningsartiklar och gödselmedel har
motiverats med ett ökat behov av gödsel- och besprutningsmedel. Beträffande
kostnaderna för dagsverken in. in. har institutsstyrelsen anfört, att
antalet arbetstimmar år 1947 måst minskas för att utgifterna skulle kunna
hållas inom angiven ram. Den begärda höjningen av posten erfordrades för
att institutet skulle kunna utbetala avtalsvis bestämda ålderstillägg åt arbetare,
som varit i tjänst under längre tid.

Vad angår de under rubriken särskilda uppbördsmedel upptagna posterna
må nämnas, att posterna undervisnings- och kostavgifter samt ersättning
av Alnarps egendom för arbete av elever uppräknats på grund av höjda
kostpriser respektive höjda timlöner.

Statskontoret har i sitt remissutlåtande uttalat att anslagsposten till reseersättningar
och delposten till övriga expenser i betraktande av belastningssiffrorna
för budgetåret 1947/48 borde begränsas till 7 000 kronor respektive
52 000 kronor. Beträffande den begärda höjningen av anslagsposten
till täckande av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps
mejeri har statskontoret anfört, att enligt vad ämbetsverket under hand
inhämtat mejeriets förlust icke föranletts enbart av den vid mejeriet bedrivna
skol- och provningsverksamheten utan även av att kostnader ned -

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

111

lagts på tillverkning av vissa mejeriprodukter, som ännu ej hunnit försäljas.
Statskontoret ansåge därför att en tidigare av lantbruksstyrelsen och
statskontoret förordad utredning av frågan om tillförseln av mjölk till mejeriet
och rörande mejerirörelsens ekonomi borde verkställas, innan ytterligare
medel från omkostnadsanslaget ställdes till mejeriets förfogande.

Ett genomförande av utredningsmannens förslag i fråga om mejeriförsöksverksamheten
och den högre mejeriundervisningen enligt Alnarpsalternativet
har av utredningsmannen beräknats medföra, att institutets årliga
omkostnader skulle stiga med 27 300 kronor i förhållande till de i staten
för budgetåret 1947/48 upptagna beloppen. Av ökningen skulle 17 500 kronor
falla på mejeriförsöken och 9 800 kronor på den högre mejeriundervisningen.
För mejeriförsöken har utredningsmannen därvid räknat med ett
medelsbehov för omkostnader av 36 300 kronor, varav för sjukvård in. m.
300 kronor, för reseersättningar 8 000 kronor, för expenser 13 000 kronor,
för publikationstryck 4 000 kronor och för övriga utgifter 11 000 kronor.
Motsvarande siffror för den högre mejeriundervisningen ha angivits till respektive
14 800, 300, 5 000, 6 000, 3 000 och 500 kronor.

De ökningar av medelsbehovet för omkostnader, som ett förverkligande
av 1946 års trädgårdsundervisningskommittés förslag beträffande Alnarps
trädgårdsskola och trädgårdsförsöken skulle medföra, har kommittén uppskattat
till sammanlagt i runt tal 118 000 kronor för år. Av detta belopp
hänföra sig 1 000 kronor till trädgårdsskolan och 117 000 kronor till trädgårdsförsöken.

Departementschefen.

Med hänsyn till att uppgiften att vara mellaninstans i anslagsfrågor i
vad gäller statens trädgårdsförsök överflyttats från lantbruksstyrelsen till
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök finner jag det
lämpligt, att särskilda omkostnadsstater skola fastställas för trädgårdsförsöken
och för institutets övriga verksamhet. Vid bifall till vad jag i det
föregående föreslagit i fråga om utvidgad verksamhet vid mejeri- och trädgårdsavdelningarna
torde det vara nödvändigt att höja åtskilliga av utgiftsposterna.

Jag torde först få behandla medelsbehovet under sistnämnda omkostnadsstat.

Posten sjukvård in. in. finner jag med hänsyn till den faktiska medelsåtgången
under budgetåret 1947/48 och föreslagna personalökningar böra
uppräknas med 600 kronor. Posten reseersättningar torde i anledning av
höjda resekostnader och förordade personalförstärkningar böra höjas med
3 500 kronor. Expensposten torde böra uppräknas med 15 500 kronor, varav
2 500 kronor för bränsle, lyse och vatten samt 13 000 kronor för övriga
expenser. Posten publikationstryck torde böra upptagas till ett med 2 500
kronor förhöjt belopp. Den under övriga utgifter upptagna delposten kosthåll
för elever torde på grund av stegrade priser å livsmedel och löneök -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

ningar för personalen böra höjas med det av institutsstyrelsen föreslagna
beloppet, 17 000 kronor. Därest mina förslag i fråga om den lägre trädgårdsundervisningen
bifallas, skulle emellertid tillkomma kosthåll för 36 elever
i trädgårdsskolan. Kostnaderna härför kunna beräknas till 26 400 kronor,
med vilket belopp posten bör ytterligare uppräknas. Vidare skulle behöva
upptagas ersättning till Alnarps trädgårdar för biträde av förmanspersonal
vid demonstrationer och övningar. Härför torde böra avses ett belopp av
5 000 kronor. Den utredning, som lämnats rörande det ekonomiska resultatet
vid Alnarps mejeri, synes visa att mejerirörelsen, även om mejeriet
får övertaga mjölkleveranserna till Kävlinge mejeri, sannolikt kommer att
gå med en förlust, som ej oväsentligt överstiger 30 000 kronor om året.
Då förlusten huvudsakligen torde vara betingad av att mejeridriften är organiserad
med hänsyn till undervisningen, biträder jag institutsstyrelsens
förslag, att till täckande av förlust å mejerirörelsen för nästa budgetår skall
upptagas 30 000 kronor mot 15 000 kronor å innevarande budgetårs stat.
Vidare föreslår jag, alt delposten förbrukningsartiklar för mejeriförsöken
höjes med 2 000 kronor. Övriga utgiftsposter torde kunna bibehållas oförändrade.
Medel till inköp av inventarier för mejeriförsöken torde böra anvisas
från ett särskilt anslag till inredning och utrustning. Jag torde i det
följande få återkomma till denna fråga.

Vad angår uppbördsmedlen torde posten hyror och arrendeinkomster böra
uppräknas med de rumshyror, som eleverna i de nya trädgårdskurserna
beräknas betala, eller 1 300 kronor. Vidare torde kostavgifterna för dessa
elever kunna uppskattas till 26 400 kronor. Posten undervisnings- och kostavgifter
för elever torde därför, förutom med det av institutsstyrelsen föreslagna
beloppet, 11 800 kronor, böra höjas med nämnda belopp, eller sålunda
med sammanlagt 38 200 kronor. Posten ersättning av Alnarps egendom
för arbete av elever bör i enlighet med institutsstyrelsens förslag uppföras
med 5 000 kronor högre belopp än för innevarande budgetår. Bokföringsavgifter
till den trädgårdsekonomiska byrån synas kunna upptagas
med oförändrat belopp.

Medelsbehovet för institutets förevarande verksamhet under nästa budgetår
torde sålunda böra uppskattas till (87 900 + 600 + 3 500 -f- 15 500
+ 2 500 + 17 000 + 26 400 + 5 000 + 15 000 + 2 000 — 1 300 — 38 200
— 5 000 =) 130 900 kronor.

Utgifterna för en dubblerad driftsledarkurs synas böra uppskattas till
26 500 kronor, varav 2 500 kronor till bränsle, lyse och vatten, 1 800 kronor
till övriga expenser, 22 000 kronor till kosthåll för elever samt 200 kronor
till hälso- och sjukvård. Då kostavgifterna, vilka synas böra beräknas för
åtta månader, kunna beräknas till 22 000 kronor, skulle nettomedelsbehovet
uppgå till 4 500 kronor.

Vad därefter angår omkostnaderna för statens trädgårdsförsök torde posterna
sjukvård in. m., reseersättningar, expenser och publikationstryck böra
uppräknas med respektive 100, 1 000, 2 500 och 2 500 kronor. Av höjningen
av expensposten torde 500 kronor böra avses för bränsle, lyse och vatten

Kungi. Maj.ts proposition nr 79.

113

samt 2 000 kronor för övriga expenser. Eftersom försöksverksamheten vid
Norrlands trädgårdsskola i Söråker avses skola nedläggas, då en särskild
lokal station kan inrättas, synes det lämpligt, att verksamheten vid Söråker
redan nu skall begränsas i någon mån. Jag kan därför ej förorda någon
höjning av delposten ersättning till Norrlands trädgårdsskola i Söråker.
Eftersom det i och för sig är önskvärt, att trädgårdsförsöksverksamheten i
Norrland skall utvidgas, förordar jag däremot, att till driftskostnader för
öjebyns försöksstation skall för nästa budgetår anvisas ett belopp av 6 000
kronor, vilket är 3 000 kronor mer än för innevarande budgetår. Till Ekerums
och Tosemarkens försöksstationer ha hittills icke beräknats några medel
under förevarande anslag, utan Kungl. Maj :t har i annan ordning ställt
medel till förfogande. På grund av den omfattning, som verksamheten vid
dessa stationer nu fått, föreslår jag, att en särskild utgiftspost upptages till
driftskostnader vid ifrågavarande stationer. Posten torde bestämmas till
4 000 kronor för nästa budgetår. Posterna förbrukningsartiklar och gödslingsmedel
samt dagsverken m. m. anser jag med hänsyn till stegrade priser
och löner ävensom den utvidgning av verksamheten vid huvudstationen, som
jag i det föregående förordat, böra uppräknas med 3 000 respektive 8 000
kronor. Övriga poster torde böra uppföras med oförändrade belopp.

Inkomsterna av försäljning av köksväxter, bär och frukt samt av försäljning
av jordbruksprodukter anser jag kunna beräknas stiga med 3 000
respektive 5 000 kronor. Posten ersättning för stamförsök åt enskilda firmor
torde kunna uppräknas med 1 500 kronor. Däremot komma kontrollodlingarna
för centrala frökontrollanstaltens räkning att upphöra. Ersättningen
för dessa har i innevarande budgetårs stat beräknats till 3 000 kronor.
Hyresmedlen synas böra upptagas med oförändrat belopp.

Nettoutgifterna för statens trädgårdsförsök skulle sålunda för nästa budgetår
kunna uppskattas till (135 800 + 100 + 1 000 -f- 2 500 -f- 2 500 -J3
000 + 4 000 + 3 000 + 8 000 — 3 000 — 5 000 — 1 500 + 3 000 =)
153 400 kronor.

Under Alnarpsinstitutets omkostnadsanslag skulle sålunda för budgetåret
1949/50 erfordras en medelsanvisning av (130 900 -f- 4 500 + 153 400 =)
288 800 kronor, vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en ökning
med 71 100 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid
fastställa nya omkostnadsstater för institutet.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Materiel m. m.

Anslag Nettoutgift

1947/48 ...................... 39 500 23 713

1948/49 (statsliggaren s. 734) . . 25 000

1949/50 (förslag) .............. 28 500

Styrelsen för Alnarpsinstitutet bär hemställt, att till materiel m. m. måtte
för budgetåret 1949/50 anvisas 29 100 kronor, därav 3 300 kronor för trädgårdsförsöken
och 25 800 kronor för institutets övriga verksamhet. Av sist 8

Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 79.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

nämnda belopp belöpa 1 500 kronor å en dubblering av driftsledarkursen.
Såsom motivering för den begärda anslagshöjningen har anförts, att på
grund av de synnerligen höga priserna på undervisningsmateriel och den
under krigsåren starkt eftersatta nyanskaffningen stort behov av ökade medel
förelåge.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har tillstyrkt
anslagsäskandet i vad det avser statens trädgårdsförsök.

Lantbruksstyrelsen, som framhållit att tillgång på lämplig undervisningsmateriel
vore en nödvändig förutsättning för en effektiv undervisning, har
förordat, att anslaget skulle höjas till 25 500 kronor, såvitt anginge institutets
övriga verksamhet.

Medelsbehovet för materiel m. m. för mejeriförsöken och den högre mejerikursen
har utredningsmannen uppskattat till minst 8 500 kronor, vilket
i förhållande till vad som för ändamålet disponerades under budgetåret
1946/47 innebär en ökning med 3 600 kronor.

Trädgårdsundervisningskommittén har räknat med en ökning å 4 000
kronor av utgifterna för materiel m. m. till Alnarps trädgårdsskola.

Departementschefen.

Med hänsyn till de av mig i det föregående förordade förstärkningarna av
personalorganisationen vid mejeriinstitutionerna samt mejeriförsöken och
trädgårdsförsöken anser jag en viss höjning av förevarande anslag erforderlig.
Jag föreslår sålunda, att anslaget för nästa budgetår uppräknas med
3 500 kronor till 28 500 kronor. Av sistnämnda belopp torde 3 500 kronor få
avses för statens trädgårdsförsök.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Bokinköp och bokbindning
för institutets bibliotek.

Anslag Nettoutgift

1947/48 ........................ 6 000 5 784

1948/49 (statsliggaren s. 735) .... 6 000

1949/50 (förslag) ............... 7 000

Institutsstyrelsen har hemställt, att till förevarande ändamål måtte för
budgetåret 1949/50 anvisas 7 000 kronor, varav 1 000 kronor för statens
trädgårdsförsök.

Lantbruksstyrelsen samt styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök ha tillstyrkt bifall till institutsstyrelsens framställning.

För bokinköp och bokbindning för mejeriförsöken och den högre mejerikursen
har utredningsmannen räknat med en utgiftsökning å minst 1 325
kronor i jämförelse med förhållandena under budgetåret 1946/47.

Trådgårdsundervisningskommittén har uppskattat de årliga merkostnaderna
för bokinköp och bokbindning för Alnarps trädgårdsskola till 1 000
kronor.

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

115

Departementschefen.

Med tillstyrkande av institutsstyrelsens anslagsäskande föreslår jag, att
anslaget för nästa budgetår skall uppföras med 7 000 kronor.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Stipendier m. m.

Under denna anslagsrubrik är i gällande riksstat uppfört ett obetecknat
anslag av 8 300 kronor. Anslaget disponeras med 2 400 kronor till fyra stipendier
å 600 kronor vid högre mejerikursen och högre trädgårdskur sen
samt med 5 300 kronor till studieresor. För studieresor vid en dubblerad
driftsledarkurs ha beräknats 600 kronor.

Institutsstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa budgetår måtte
höjas till 9 400 kronor. Av detta belopp har avsetts oförändrat 2 400 kronor
till stipendier, 6 500 kronor till studieresor och 500 kronor till resebidrag åt
obemedlade elever i mejeriskolan. Höjningen av beloppet till studieresor, i
vilket inberäknats kostnaderna vid en dubblering av driftsledarkursen, har
motiverats med de stegrade biljettpriserna å järnväg och bussar.

Lantbruksstyrelsen bär tillstyrkt institutsstyrelsens framställning. Beträffande
det till resebidrag och elever i mejeriskolan begärda beloppet har
lantbruksstyrelsen därvid anfört, att resekostnaderna för medellösa elever
från norra delarna av landet bleve betungande och att dessa därför — även
om de erhölle högsta statsstipendium — vore i behov av hjälp till resekostnaderna.

Departementschefen.

De fyra elevstipendierna vid högre mejerikursen och högre trädgårdskursen
böra enligt min mening höjas till det belopp, varmed elevstipendierna
vid lantbrukshögskolan utgå, nämligen 800 kronor. Medelsbehovet till stipendier
skulle i så fall uppgå till 3 200 kronor. Med hänsyn till de höjda
resekostnaderna tillstyrker jag, att till studieresor anvisas 6 500 kronor. Jag
kan däremot ej biträda förslaget om lämnande av bidrag till resekostnader.
Jag föreslår sålunda, att förevarande anslag för budgetåret 1949/50 uppföres
med (3 200 -|- 6 500 =) 9 700 kronor.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Inredning och utrustning.

De förslag jag i det föregående framlagt till utbyggnad av såväl mejeriförsöksverksamheten
och den högre mejeriundervisningen som trädgårdsförsöksverksamheten
och trädgårdsundervisningen ha, såsom redan nämnts,
avvägts så, att deras förverkligande icke skulle påfordra mera omfattande
byggnads- eller utrustningsanslag. Det har dock icke kunnat undgås, att förslagens
genomförande kräver vissa byggnadsarbeten och anskaffning av viss
utrustning. Beträffande medelsbehovet för sistnämnda ändamål har jag under
hand inhämtat vissa upplysningar.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Föreståndaren för statens mejeriförsök har sålunda angivit, att för inköp
av instrument och laboratorieapparatur till mejeriförsöken skulle erfordras
i runt tal 66 000 kronor. Häri ingår dels det belopp å 33 000 kronor som, fördelat
på tre år, institutsstyrelsen begärt för detta ändamål i sina anslagsäskanden,
dels ett belopp å 15 000 kronor till utrustning av försöksmejeriet,
varom styrelsen gjort framställning under år 1945. Vidare har föreståndaren
ansett vissa inredningsarbeten i mejeriförsökens laboratorielokaler erforderliga.
Kostnaderna härför ha uppskattats till 6 000 kronor.

För att verksamheten vid mejeriförsöken skall kunna giva önskat resultat
finner jag det nödvändigt, att den maskinella utrustningen skall kompletteras.
Medelsanvisningen för ändamålet torde emellertid kunna begränsas
till 40 000 kronor. Då jag tillstyrker, att till inredningsarbeten i laboratorielokalerna
skola beräknas 6 000 kronor, böra alltså till inredning och
utrustning vid mejeriförsöken anvisas 46 000 kronor.

För inredning av laboratorium åt den föreslagne laboratorn i mejerikemi
samt för inköp av möbler och kontorsinventarier in. m. åt de föreslagna nya
befattningshavarna å de till den högre mejerikursen hörande forskningsinstitutionerna
ha institutionsföreståndarna beräknat, att sammanlagt 25 200
kronor skulle behövas. Då av den föreslagna förstärkningen av institutionernas
personalresurser följer, att institutionernas utrustning måste kompletteras,
förordar jag, att medel skola anvisas för ändamålet. Härför torde böra
beräknas ett belopp av 24 000 kronor.

Jag torde få erinra att jag redan förordat, att till utrustning av Alnarps
mejeri i samband med dess övertagande av mjölkleveranserna till Kävlinge
mejeri skola för nästa budgetår anvisas 137 000 kronor.

Vidare har jag beträffande Alnarps trädgårdsskola föreslagit dels att ett
elevhem, till vars uppförande 1947 års riksdag anvisat anslag, nu skall byggas
och därvid utökas med åtta dubbelrum, dels att vissa ombyggnadsarbeten
skola utföras i det s. k. slottet. Kostnaderna för den inredning och utrustning,
som härvid erfordras, kunna beräknas till 39 000 kronor. Då 1947
års riksdag för ändamålet anvisat 15 000 kronor, behöves nu en tilläggsanvisning
å 24 000 kronor.

Vad slutligen angår statens trädgårdsförsök har föreståndaren för försöken
framställt vissa önskemål rörande anslag till utrustning m. m. såväl
vid huvudstationen som vid de olika försöksstationerna. Jag förordar i detta
avseende, att åt huvudstationen skall anskaffas ett flyttbart, standardiserat
lagerrum med automatisk fläktanordning för prövning av hållbarheten hos
köksväxter från olika försök. Kostnaderna härför kunna beräknas till 12 000
kronor. Vidare föreslår jag, att för inköp av försöksutrustning skola anvisas
5 000 kronor till en var av Ekerums och Tosemarkens försöksstationer.
Vidare torde böra avses ett belopp av 5 000 kronor för komplettering av inhägnaderna
vid Rånna försöksstation.

Förenämnda belopp å tillhopa (46 000 -j- 24 000 -j- 137 000 -f- 24 000 -f12
000 + 15 000 =) 258 000 kronor torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag,
benämnt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Inredning
och utrustning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

117

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Lokala trädgårdsförsök

och fasta försöksfält.

Till lokala trädgårdsförsök har för innevarande budgetår anvisats ett obetecknat
anslag av 10 000 kronor.

Institutsstyrelsen har hemställt, att anslaget för budgetåret 1949/50 måtte
höjas till 15 000 kronor. Styrelsen bär därvid erinrat om att anslagsbeloppet
varit otillräckligt och att Kungl. Majt under ett vart av de tre senaste budgetåren
i annan ordning anvisat tilläggsanslag av 3 000 kronor. Styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har tillstyrkt anslagsäskandet.

Departementschefen.

I det föregående har jag förordat, att till bestridande av kostnaderna för
lokala trädgårdsförsök och fasta försöksfält för budgetåret 1949/50 skola
ställas till förfogande 10 000 respektive 20 000 kronor. Dessa medel torde
böra anvisas under ett reservationsanslag, benämnt) Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut: Lokala trädgårdsförsök och fasta försöksfält.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Avlöningar och Driftkostnader.

Statsbidrag till de statsunderstödda trädgårdsskolorna bestridas från förevarande
anslag. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har lantbruksstyrelsen
med utgångspunkt från nu gällande bidragsgrunder uppskattat medelsbehovet
för bidrag till trädgårdsskolornas avlöningskostnader till i runt
tal 135 100 kronor. Lantbruksstyrelsen har därvid räknat med att vid en
var av de tre trädgårdsskolorna skulle finnas anställda en föreståndare,
två ordinarie ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare. Medelsbehovet
för grundlöner, ålderstillägg, rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt
lönetillägg till dessa har beräknats till 127 700 kronor. För arvoden till speciallärare
och för vikariatsersättningar ha upptagits 7 000 respektive 400
kronor.

Medelsbehovet föir driftkostnader har lantbruksstyrelsen beräknat till
20 050 kronor, varav 16 200 kronor i grundbidrag och 3 850 kronor i tillläggsbidrag.

För bidrag till avlöningar och driftkostnader vid en fruktodlarskola har
lantbruksstyrelsen upptagit 28 300 respektive 6 100 kronor.

Departementschefen.

Ett bifall till vad jag i det föregående föreslagit beträffande undervisningen
vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna påkallar vissa ändringar
i medelsanvisningen för statsbidrag till dessa skolor.

118

Kunpl. Maj:ts proposition nr 79.

Då vid lantbruksakademiens trädgårdsskola två huvudkurser böra anordnas,
erfordras att ytterligare en ordinarie ämneslärare anställes vid denna
skola. Avlöningskostnaderna för denne kunna uppskattas till 8 800 kronor.
För speciallärare torde böra avses ett belopp av 5 000 kronor. Jag har
härvid tagit hänsyn till den ökning av behovet av dylik lärarkraft, som föranledes
av ett avvisande av förslaget om anställande av särskilda trädgårdsinstruktörer.

I fråga om Norrlands trädgårdsskola har jag i det föregående föreslagit,
att den fasta lärarpersonalen skall bibehållas oförändrad. Då den extra ordinarie
ämnesläraren icke beräknas skola biträda vid skolträdgården utan
i stället erhålla en mera omfattande undervisningsskyldighet, torde behovet
av speciallärare kunna begränsas avsevärt. Del synes tillräckligt att för ändamålet
beräkna ett belopp av 500 kronor.

Statsbidrag till Adelsnäs trädgårdsskola bör utgå jämväl för läsåret
1949/50, så att skolan kan avsluta den andra årskurs, som börjar den 1 november
1949 och slutar den 31 oktober 1950. Undervisningen, som torde
böra anordnas enligt nu gällande grunder, synes kunna bestridas av föreståndaren
jämte två ämneslärare. I förhållande till innevarande läsår kan
sålunda lärarpersonalen minskas med en extra ordinarie ämneslärare. Avlöningskostnaderna
för denne uppgå till i runt tal 6 500 kronor. Någon
ersättning till speciallärare torde ej böra beräknas.

Med utgångspunkt från lantbruksstyrelsens beräkningar av medelsbehovet
för avlöningar till trädgårdsskolornas fasta personal finner jag sålunda, att
till förevarande ändamål böra anvisas (127 700 + 8 800 — 6 500 =) 130 000
kronor. Vidare böra till speciallärararvoden in. in. upptagas (5 000 + 500
= ) 5 500 och till beräknade vikariatsersättningar 400 kronor. Sammanlagt
skulle sålunda till bidrag till trädgårdsskolornas avlöningskostnader för huvudkurserna
för nästa budgetår behöva anvisas (130 000 + 5 500 -j- 400 =)
135 900 kronor.

I fråga om statsbidrag till driftkostnaderna bör enligt vad jag i det föregående
förordat till en var av lantbruksakademiens trädgårdsskola och
Norrlands trädgårdsskola utgå ett grundbidrag av 10 000 kronor och tillläggsbidrag
av en krona per elev och kursdag. Vid lantbruksakademien kan
elevantalet under läsåret 1949/50 uppskattas till 50. Tilläggsbidraget till
denna skola kan alltså beräknas till (50 X 252 =) 12 600. Vid Norrlands
trädgårdsskola kan elevantalet uppskattas till 20 och tilläggsbidraget sålunda
beräknas till (20 X 252 =) i runt tal 5 000 kronor. För Adelsnäs böra enligt
gällande grunder upptagas ett grundbidrag av 5 400 kronor och ett tilläggsbidrag,
efter ett beräknat elevantal av 10, å 600 kronor. Till statsbidrag för
driftkostnaderna vid skolornas huvudkurser skulle sålunda behöva anvisas
(20 000 -j- 12 600 -f- 5 000 -f- 5 400 -(- 600 =) 43 600 kronor. Vidare har jag
föreslagit, att till lantbruksakademiens trädgårdsskola skall utgå ett årligt
bidrag av högst 2 000 kronor till hyra för en lärarbostad.

Vad angår lärlingsutbildningen avses, såsom jag i det föregående förordat,
denna skola ske dels vid statsunderstödda lärlings- och yrkesskolor,

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

dels vid trädgårdsskolor in. fl. skolor, dels slutligen genom korrespondenskurser,
kompletterade med muntlig undervisning.

Statsbidrag till kostnader för lärlingskurser av föreslagen omfattning
vid de statsunderstödda lärlings- och yrkesskolorna beräknas enligt gällande
bidragsgrunder för nästa budgetår uppgå till omkring 4 500 kronor. I
den mån sådana kurser komma till stånd, torde bidragen liksom hittills få
bestridas från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget.
Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd åt
kommunala anstalter för yrkesundervisning.

Statsbidrag till dylika kurser vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna
böra bestridas från anslagen till lägre lantbruksundervisningsanstalter. Då
det icke kan bedömas, huruvida dylika kurser kunna komma till stånd under
nästa budgetår, torde några särskilda belopp icke böra beräknas för ändamålet.
Detsamma gäller specialkurser, vilka likaledes torde böra få anordnas,
därest möjligheter därtill föreligga. Lärlingskurser böra kunna anordnas
även vid vissa andra utbildningsanstalter såsom lantmannaskolor, folkhögskolor
m. fl. skolor. Även till dessa kurser synas statsbidrag lämpligen kunna
få bestridas från nyssnämnda anslag till understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter.
För ändamålet torde under anslaget Understöd åt vissa
lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar böra beräknas ett belopp av
6 000 kronor.

I fråga om korrespondenskurserna torde medelsbehovet enligt de av mig
förordade bidragsgrunderna för nästa budgetår kunna uppskattas till 4 700
kronor. Beloppet torde böra upptagas under förenämnda anslag till Understöd
åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar.

Såsom jag redan nämnt torde någon medelsanvisning till fruktodlarskola
icke erfordras för nästa budgetår.

I enlighet med det anförda skulle vid här berörda förslags genomförande
till förevarande ändamål behöva anvisas (135 900 -)- 6 000 -)- 4 700 =) 146 600
kronor under anslaget Understöd åt vissa lanlbruksundervisningsanstalter:
Avlöningar samt (43 600 + 2 000=) 45 600 kronor under anslaget Understöd
åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader. Till dessa anslagsäskanden
torde jag få återkomma, då jag anmäler frågan om anslag
till den lägre lantbruksundervisningen.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt elever vid lägre lantbruks undervisningsanstalter

m. m.

I likhet med trädgårdsundervisningskoinmittén anser jag, att vid korrespondenskurserna
statsbidrag bör utgå med hela kostnaden för deltagarnas
resor till och från den plats, där kompletterande muntlig undervisning
lämnas, ävensom för resor vid demonstrationer och övningar. Deltagare i
dylik repetitionskurs, vilken icke kan bo i sitt hem under kurstiden, bör
som bidrag till inkvarteringskostnader utan behovsprövning erhålla ett
grundstipendium å tre kronor per dag. Därutöver bör efter behovsprövning

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

kunna utgå tilläggsstipendium å högst nio kronor per dag till deltagare, som
är familjeförsörjare, och å fyra kronor per dag till annan deltagare.

Då undervisningen för trädgårdslärlingar liksom annan lägre lantbruksundervisning
bör vara kostnadsfri, finner jag därjämte, att de elevavgifter,
som uttagas vid vissa lärlingsskolor, böra bekostas av staten.

Medelsbehovet för dessa resebidrag, stipendier och elevavgifter torde för
budgetåret 1949/50 kunna uppskattas till 10 000 kronor. Kostnaderna torde
böra bestridas från anslaget Lägre lantbruksundervisning: Understöd åt
elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m.

Vid den omläggning av trädgårdsskolornas huvudkurser, som jag i det
föregående förordat, kommer elev i dylik kurs att få betala för kost och
logi under vistelse vid skolan. Med hänsyn härtill biträder jag trädgårdsundervisningskommitténs
förslag, att elev vid trädgårdsskola skall erhålla stipendium
enligt de grunder, som gälla för elev vid lantmannaskola. På grund
härav och på grund av ökat elevantal vid trädgårdsskolorna ökar medelsbehovet
något under förenämnda anslag. Jag kommer att taga hänsyn till
nu ifrågavarande förslag, då jag behandlar frågan om medelsanvisning under
anslaget.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lägre mejeriskolor.

Anslag Nettoutgift

1947/48 ...................... 12 100 12 105

1948/49 (statsliggaren s. 740) . . 12 100

1949/50 (förslag) .............. 14 700

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att anslaget
för nästa budgetår måtte upptagas med 14 700 kronor. Styrelsen har
därvid förnyat sitt i anslagsäskandena för innevarande budgetår framförda
förslag, att arvodet till huvudlärare skulle höjas från 800 kronor till 1 000
kronor för år och ersättningen till timlärare från tre kronor 50 öre—5 kronor
till sex kronor för undervisningstimme. Som motivering för förslaget
har styrelsen anfört, att det icke visat sig möjligt att förvärva kompetenta
lärare mot nu fastställda arvoden. Mejeriskolorna hade därför nödgats
själva utbetala förhöjda ersättningar. Enligt styrelsens mening borde
staten emellertid svara för själva lärarkostnaderna. Med utgångspunkt från
de föreslagna höjda ersättningarna har styrelsen beräknat medelsbehovet för
varje skola till 4 900 kronor.

Departementschefen.

Såsom jag i det föregående anfört torde de nuvarande lägre mejeriskolorna
böra tills vidare fortsätta sin verksamhet enligt oförändrade grunder.
De av lantbruksstyrelsen föreslagna höjningarna av ersättningarna till skolornas
lärare till belopp, som skolorna för närvarande utbetala, vill jag icke
motsätta mig. Med hänsyn härtill finner jag anslaget för budgetåret 1949/50
böra uppföras med 14 700 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

121

Bidrag till lantbruksakademiens trädgårdsskola för anskaffande av vissa

inventarier.

Jag har i det föregående föreslagit, att statsbidrag skall utgå till lantbruksakademiens
trädgårdsskola med halva kostnaden för anskaffande av
vissa inventarier för skolan och dess trädgårdsekonomiska byrå, dock
högst med 30 000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas såsom ett särskilt
reservationsanslag under förenämnda anslagsrubrik.

Bidrag till Norrlands trädgårdsskola i Söråker.

I det föregående har jag förordat, att till kostnader för inredande av
samlings- eller dagrum för eleverna vid Norrlands trädgårdsskola i Söråker
skola beräknas 11 000 kronor och att det belopp å 60 000 kronor, som av
1948 års riksdag anvisats till byggnadsarbeten vid skolan, på grund av stegrade
priser skall ökas med 5 000 kronor. Ifrågavarande belopp å tillhopa
16 000 kronor torde böra anvisas för nästa budgetår i form av ett reservationsanslag,
benämnt Bidrag till Norrlands trädgårdsskola i Söråker.

Befrämjande av mejerihanteringen m. m.: Bidrag till avlönande av
mejerikonsulenter m. m.

Anslag Nettoutgift

1947/48 .................... 113 400 109 985

1948/49 (statsliggaren s. 780) . . 118 100

1949/50 (förslag) ............ 120 000

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen överlämnat en
framställning från Svenska mejeriernas riksförbund u. p. a. om ett anslag
av 177 168 kronor såsom bidrag till avlönande av konsulenter på mejerihanteringens
område och till dessas resekostnader.

Under förutsättning att förslag rörande organisationen av konsulentverksamheten
på mejerihanteringens område icke komme att föreläggas 1949
års riksdag har lantbruksstyrelsen hemställt, att ifrågavarande anslag för
nästa budgetår måtte upptagas med 118 400 kronor.

Departementschefen.

I enlighet med vad jag i det föregående föreslagit torde bidragssystemet
beträffande förevarande verksamhet böra omläggas så, att bidraget i fortsättningen
utgår med ett årligt belopp av 120 000 kronor. Anslaget, som
hädanefter torde böra vara obetecknat, synes alltså böra upptagas med
nämnda belopp.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Jag har i det föregående förordat, att medel skulle anvisas till vissa byggnadsarbeten
vid Alnarpsinstitutet. Sålunda har jag tillstyrkt institutsstyrelsens
framställning om ett anslag av 95 000 kronor för utbyggnad av
Alnarpsmejeriets lagerlokaler för ost.

Vidare har jag biträtt trädgårdsundervisningskommitténs förslag om dels
viss utökning av det elevhem, till vars uppförande 1947 års riksdag anvisat
295 000 kronor, dels vissa ombyggnadsarbeten i det s. k. slottet. Kostnaderna
för uppförande av elevhemmet ha beräknats till 405 000 kronor, varvid av
merkostnaderna, 110 000 kronor, 65 000 kronor betingas av den föreslagna
utökningen och 45 000 kronor av stegrade byggnadskostnader. Ombyggnaderna
i slottet ha beräknats kosta 15 000 kronor.

I fråga om statens trädgårdsförsök har, såsom redan nämnts, föreståndaren
för försöken framställt vissa önskemål om medel till växthus och andra
anläggningar. I detta hänseende torde jag få framhålla följande.

Vid statens trädgårdsförsök kunna försök under glas endast förekomma
i mycket blygsam omfattning, då blott två växthus stå till institutionens
förfogande. Såsom jag i det föregående anfört böra dylika försök tillmätas
större utrymme på programmet än hittills, bland annat på grund av att
försök med prydnadsväxter skola ingå i verksamheten. Av dessa skäl är
det nödvändigt, att institutionens växthus redan nu åtminstone något utvidgas.
Sålunda böra uppföras ett växthus i storleken 8 X 30 m för försök
med köksväxter och ett i storleken 6 X 30 m för försök med prydnadsväxter
samt uppdragning av plantmaterial. Dessa båda växthus böra uppföras
i anslutning till de redan befintliga växthusen å Alnarp Mellangård.
En mindre tillbyggnad och en utvidgning av bränslerummet erfordras även.
Vidare är stokeranläggningen förbrukad och måste bytas. För tillvaratagande
av vetenskapligt material av bärväxter och för uppdragning av fröplantor
erfordras ett mindre växthus utan uppvärmningsanordning. Detta bör
förläggas i omedelbar närhet av institutionsbyggnaden för frukt- och bärförsök.
De tre växthusen beräknas kosta sammanlagt 60 000 kronor.

I övrigt erfordras 16 000 kronor för reparation av en äldre assistentbostad
å Mellangård samt för iordningställande av häststall m. fl. ekonomibyggnader.

Härtill komma oförutsedda utgifter, kostnader för ritningar, kontroll
m. m., vilka torde kunna beräknas till 6 000 kronor.

Då den statens trädgårdsförsök tillhöriga byggnaden å Söråker måste
målas utvändigt om den icke skall förfalla, torde ett belopp å 3 000 kronor
böra anvisas för detta ändamål.

Medelsbehovet för ifrågavarande byggnadsarbeten vid statens trädgårdsförsök
skulle sålunda uppgå till (60 000 + 16 000 + 6 000 + 3 000 =) 85 000
kronor.

Jag föreslår alltså, att till byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut för budgetåret 1949/50 skall anvisas ett investeringsanslag
av (95 000 + 110 000 + 15 000 + 85 000 =) 305 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

123

Byggnadsarbeten å vissa staten tillhöriga byggnader vid Experimentalfältet.

Såsom i det föregående anförts skulle vid bifall till den av mig förordade
upprustningen av lantbruksakademiens trädgårdsskola erfordras vissa byggnadsarbeten,
dels å de byggnader vid Experimentalfältet, som intill den
1 juli 1949 disponeras av statens jordbruksförsök, dels å två staten tillhöriga
villor vid Experimentalfältet, vilka för närvarande bebos av befattningshavare
vid statens jordbruksförsök, dels slutligen å en akademien
tillhörig byggnad. Till kostnaderna för arbetena å sistnämnda byggnad,
vilka uppskattats till högst 70 000 kronor, har bidrag föreslagits skola utgå
med 75 procent, eller högst 52 500 kronor. Detta bidrag torde böra få bestridas
från anslaget Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten
vid vissa lantbruksundervisningsanstalter.

Vad åter angår kostnaderna för övriga byggnadsarbeten, vilka avse staten
tillhöriga byggnader, torde till bestridande av dessa böra anvisas ett
särskilt investeringsanslag under statens allmänna fastighetsfond. Då ifrågavarande
kostnader uppskattats till 145 000 kronor, torde anslaget böra
uppföras med detta belopp.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna att den lägre trädgårdsundervisningen organiseras
enligt de riktlinjer, som jag i det föregående uppdragit; 2)

fastställa följande personalförteckning för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad

4 professorer .................................. Ca 33

3 laboratorer .................................. Ca 29

2 statsagronomer .............................. Ca 29

2 försöksledare ................................ Ca 27

5 ämneslärare vid lantbruksavdelningen .......... Ca 27

2 ämneslärare vid mejeriskolan.................. Ca 27

3 ämneslärare vid trädgårdsavdelningen .......... Ca 27

1 förste vaktmästare............................ Ca 11

1 eldare ...................................... Ca 9

2 vaktmästare ................................. Ca 9.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än Ce 24:

Lönegrad

1 föreståndare för lantbruksavdelningen .......... Ce 31

1 föreståndare för trädgårdsavdelningen .......... Ce 31

1 föreståndare för trädgårdsekonomiska byrån .... Ce 29

1 försöksledare ................................ Ce 27

1 kamrerare .................................. Ce 25;

3) godkänna följande avlöningsstat för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1949/50:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 282 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .. s> 9 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal,

förslagsvis .................. » 442 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 75 200

Summa kronor 810 000;

4) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Avlöningar ett förslagsanslag av 810 000 kronor,

b) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Omkostnader ett förslagsanslag av 288 800 kronor,

c) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Materiel m. m. ett reservationsanslag av 28 500 kronor,

d) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek ett reservationsanslag
av 7 000 kronor,

e) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Stipendier m. m. ett anslag av 9 700 kronor,

f) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Inredning och utrustning ett reservationsanslag av 258 000
kronor,

g) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Lokala trädgårdsförsök och fasta försöksfålt ett reservationsanslag
av 30 000 kronor,

h) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lägre mejeriskolor
ett reservationsanslag av 14 700 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

125

i) till Bidrag till lantbruksakademiens trädgårdsskola för
anskaffande av vissa inventarier ett reservationsanslag av
30 000 kronor,

j) till Bidrag till Norrlands trädgårdsskola i Söråker ett
reservationsanslag av 16 000 kronor,

k) till Befrämjande av mejerihanteringen: Bidrag till avlönande
av mejerikonsulenter m. m. ett anslag av 120 000
kronor;

5) å kapitalbudgeten för budgetåret 1949/50 under statens
allmänna fastighetsfond anvisa

a) till Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejerioch
trådgårdsinstitut ett investeringsanslag av 305 000
kronor,

b) till Byggnadsarbeten å vissa staten tillhöriga byggnader
vid Experimentalfåltet ett investeringsanslag av 145 000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
G. Luzell.

126

Kungl Maj.ts proposition nr 79.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen .................................................... j

Sammanfattning ............................................. 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 25 februari 1949 ................... 3

Inledning............................................................ g

Kap. I. Försök, forskning och undervisning på mejerinäringens område 6

Huvuddragen av utredningsmannens förslag och av yttrandena.... 6

Mejeriförsöksverksamheten.................................... 0

Försöksverksamhetens och den högre mejeriundervisningens förläggning.
.................................................... 14

Den högre mejerikursen och forskningsinstitutionerna............ 22

Forskning och försök rörande mjölkbildningens fysiologi.......... 24

Mejeriskoleutbiidningen....................................... 25

Mejerikonsulentverksamheten........ 32

Kostnadsberäkningar och byggnadsfrågor........................ 33

Förslag om övertagande av mjölkleveranserna till Kävlinge mejeri 34
Departementschefen........................................... 37

Kap. II. Trädgårdsundervisning och trädgårdsförsök

Huvuddragen av 1946 års trädgårdsundervisningskommittés förslag 46

A. Den lägre trädgårdsundervisningen......................... 50

Lärlingsutbildningen ..................................... 50

Undervisningen vid trädgårdsskolorna...................... 53

Trädgårdsskolornas förläggning m. m....................... 57

Lärare vid trädgårdsskolorna.............................. 61

Inträdesfordringar vid trädgårdsskola m. m................. 64

Statsbidrag till byggnader och driftkostnader............... 65

Trädgårdsbokföringens ordnande........................... 66

Fruktodlarskola......................................... 67

Departementschefen....................................... 69

B. Den högre trädgårdsundervisningen......................... 81

Departementschefen....................................... 83

C. Statens trädgårdsförsök................................... 84

Förhållandet mellan trädgårdsförsök och trädgårdsundervisning 84

Försöksverksamhetens uppgift och inriktning................ 85

Försöksverksamhetens organisation......................... 88

Den centrala ledningen av trädgårdsförsöken................ 91

Huvudstationens förläggning.............................. 92

De lokala försöksstationernas förläggning................... 94

Departementschefen....................................... 97

Kungl. Maj:ts proposition nr 79. 127

Sid.

Kap. III. Anslagsberäkningar

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Avlöningar............................................. 102

Omkostnader........................................... 107

Materiel m. m.......................................... 113

Bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek........... 114

Stipendier m. m......................................... 115

Inredning och utrustning................................. 115

Lokala trädgårdsförsök och fasta försöksfält................ 117

Lägre lantbruksundervisning m. m.:

Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Avlöningar och Driftkostnader............................ 117

Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

m. m................................................ 119

Lägre mejeriskolor....................................... 120

Bidrag till lantbruksakademiens trädgårdsskola för anskaffande av

vissa inventarier.......................................... 121

Bidrag till Norrlands trädgårdsskola i Söråker......... 121

Befrämjande av mejerihanteringen m. m.: Bidrag till avlönande av

mejerikonsulenter m. m.................................... 121

Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut 122
Byggnadsarbeten å vissa staten tillhöriga byggnader vid Experimen talfältet.

................................................. 123

Departementschefens hemställan..................................... 123