Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
1
Nr 78.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till bidrag till vissa anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp; given Stockholms slott den 25
februari 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Torsten Nilsson.
Sammanfattning.
Av arbetsmarknadspolitiska skäl föreslås, att för budgetåret 1949/50 anvisas
ett särskilt anslag av 3 000 000 kronor till bidrag till vatten- och avloppsanläggningar
å järnbruksorter och ''andra ur produktions- och exportsynpunkt
viktiga orter.
1—484 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 78.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet och med
statsrådet Sköld anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Nilsson, fråga om anvisande av anslag till bidrag till vissa anläggningar för
vattenförsörjning och avlopp.
I årets statsverksproposition (VI ht p. 34) har Kungl. Maj:t på min
hemställan föreslagit riksdagen, att till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp för budgetåret 1949/50 anvisa ett reservationsanslag av
5 000 000 kronor.
Genom beslut den 19 mars 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
socialdepartementet att tillkalla fem sakkunniga att i enlighet med uppdragna
riktlinjer biträda med utredning rörande järnbruksindustriens arbetskraftsförsörjning.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän ledamoten
av riksdagens första kammare, landshövdingen K. J. Olsson, tillika ordförande,
direktören i järnbruksförbundet G. N. Rudenstam, ordföranden i
svenska metallindustriarbetareförbundet O. Westerlund, ombudsmannen i
samma förbund E. E. Wilhelmsson och verkställande direktören i Fagersta
bruks aktiebolag K. Hj. Åselius.
1948 års järnbruksutredning''-
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1948 års järnbruksutredning,
ha i skrivelse den 26 november 1948 till chefen för socialdepartementet framlagt
bland annat vissa förslag för lösande av vatten- och avloppsfrågorna i
järnbrukssamhällena.
I en promemoria, som bifogats förenämnda skrivelse, anföres, att den viktigaste
förutsättningen för att järnbruken skola få ny arbetskraft i nämnvärd
omfattning är, att bostadstillgången på järnbruksorterna ökas. I anslutning
härtill framhåller utredningen den stora betydelse, som frågor om vattenför
sörjning och avlopp ha för bostadsproblemets lösning. Utredningen uttalar
följande härom.
Dessa frågor äro olösta på många järnbruksorter. På en del orter äro förhållandena
sådana, att en nyproduktion av bostäder nära nog omöjliggöres.
På andra orter med ett äldre och ofta dåligt bostadsbestånd är en modernisering
och förbättring av detta bestånd otänkbar utan att vatten- och avloppsfrågorna
samtidigt lösas. Utredningen låter för närvarande utföra vissa undersökningar
av dessa förhållanden men anser sig redan nu böra framhålla nöd
-
3
Kungl. Majds proposition nr 78
vändigheten av att dels möjligheterna till statsbidrag för ordnandet av vattenoch
avloppsförsörjningen ökas, dels större möjligheter till erhållande av
byggnadstillstånd beredas för järnbruksorterna för arbete av här ifrågavarande
slag.
Anslaget för statsbidrag till vatten och avlopp utgör under innevarande
budgetår 5 miljoner kronor. Anslagsbeloppets storlek möjliggör icke vattenoch
avloppsfrågornas lösning på järnbruksorterna i den utsträckning, som
måste anses erforderlig för att bostadsfrågan skall kunna något så när tillfredsställande
lösas inom rimlig tid. Det synes därför nödvändigt att ett särskilt
anslag -— utöver den ordinarie medelsanvisningen — ställes till järnbruksorternas
förfogande för nämnda ändamål.
Utredningsmännen ha sedermera i skrivelse den 28 december 1948 lämnat
en förteckning över järnbruksorter, där planer för vatten- och avloppsanlägg
ningar utarbetats för att möjliggöra dels nyexploatering av tomtmark, dels
förbättring och modernisering av äldre bostadsbestånd. Förteckningen upptager
följande orter, nämligen Björneborg (Visum), Kloster (Husby), Horndal
(By), Garphyttan (Tysslinge), Gunnebo Bruk (Gladhammar), Svartå (Kvistbro),
Bångbro (Kopparberg), Kolsva (Bro Malma), Nyhammars Bruk (Grangärde),
Stjärnfors-Ställdalen (Hjulsjö), Hagfors Järnverk (Uddeholm), Munkfors
Bruk (Munkfors), Åkers Styckebruk (Åker), Surahammar (Spännhyttan),
Forsbacka (Valbo) och Dannemoraverken (Film).
Det sammanlagda behovet av statsbidrag för de i dessa orter planerade
och aktuella vatten- och avloppsarbetena utgör 8 337 000 kronor, om statsbidragets
storlek beräknas till 60 % av de totala kostnaderna, vilka uppskattats
till 13 493 000 kronor. Utredningen räknar med att endast en mindre del
av statsbidragsbehovet kan täckas från det ordinarie anslaget för här ifrågavarande
ändamål och anser därför att ett extra anslag å 5 miljoner kronor,
fördelat på två budgetår, är behövligt för uppnående av en tillfredsställande
lösning av vatten- och avloppsfrågorna i de järnbruksorter, som äro i mest
trängande behov därav.
Yttranden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 23 december 1948
över utredningens förstnämnda skrivelse anfört följande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen instämmer till fullo i järnbruksutredningens
uttalande angående den stora betydelse, som frågor om vatten och
aAdopp ha för bostadsproblemets lösning såväl när det gäller nybebyggelse
som modernisering och upprustning av befintliga omoderna bostäder. Styrelsen
önskar i detta sammanhang framhålla, att det inom gällande bidragsför
lattnings ram synes möjligt att verksamt bidraga till lösandet av bostadsför
sörjningsfrågan och därmed ärbetskraftsproblomet på järnbruksorterna. Antages
ett program för förbättrad bostadsförsörjning på järnbruksorterna
komma att innefatta nybyggnad eller därmed jämförlig modernisering av äldre
bostäder till ett antal av exempelvis 1 000 lägenheter, kunna motsvarande vatten-
och avloppskostnader uppskattas belöpa sig till i runt tal 3 å 4 miljoner
kronor. Av detta genomsnittsbelopp kommer, om arbetet utsträckes över flera
år, en något större del att belöpa sig på den första tiden och en något mindre
på den senare. Tillämpas gällande bidragsförfattning på sådant sätt, att högsta
möjliga bidrag beviljas till vatten och avloppsföretag på jämbruksorterna,
kan detta beräknas belöpa sig till mellan 50 och 75 % av anläggningskostna
4
Kungl. Maj:ts proposition nr ?''8.
derna. Per 1 000 lägenheter torde man böra räkna med ett ungefärligt bidragsanslag
till vatten och avlopp av 2 å 3 miljoner kronor.
För genomförande av ett program av nu antydd art erfordras en motsvarande
förstärkning av anslaget till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är angelägen att framhålla,
att det icke är möjligt att av hittills beviljade bidragsanslag disponera medel
för nya vatten- och avloppsföretag på järnbruksorterna. Visserligen finnes av
bidragsanslaget för närvarande mellan 10 och 11 miljoner kronor formellt
disponibla, men detta beror uteslutande på att styrelsen icke medhunnit att
slutligt fördela ifrågavarande anslag, ehuru medlen i verkligheten redan disponerats
för under utförande varande företag genom att desamma erhållit tillstånd
att påbörja enligt § 3 i bidragsförfattningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i yttrande den 12 januari 1949 anfört följande
beträffande frågan om vatten- och avloppsanläggningar.
Då ett äldre samhälle, där vatten och avlopp icke finnes, utvidgas genom
modern bebyggelse, som förses med dylika anordningar, bör detta rimligen
ske på sådant sätt att exempelvis vattenverk och huvudledningar dimensioneras
för hela samhället. Anläggningarna bli därför kostsamma i förhållande
till antalet nytillkomna lägenheter. Härtill kommer att behovet av sanitära
anläggningar för den gamla bebyggelsen då framträder med ökad skärpa. I
vilken takt detta behov kan tillgodoses är i första hand beroende av hur stort
utrymme inom investeringsbudgetens ram, som kan avdelas för sådana investeringar.
I den kvot av 55 miljoner kronor som upptagits i investeringsbudgeten
för år 1949 för vatten- och avloppsanläggningar torde icke i nämnvärd omfattning
kunna inrymmas anläggningar för sanering av äldre bebyggelse.
Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid för avsikt att i den mån så är möjligt
inom den begränsade kvotens ram, främst i anslutning till förbättringar av det
äldre bostadsbeståndet, söka tillgodose de mest trängande behoven av sanering.
Särskilt anslag för statsbidrag till vatten och avlopp i järnbruksorter finner
arbetsmarknadsstyrelsen icke påkallat. Om en ökad medelstillgång för beviljande
av statsbidrag skulle anses erforderlig synes lämpligare att det nuvarande
anslaget för ändamålet höjes.
Departementschefen.
Vid behandlingen av årets statsverksproposition anförde jag, att bidragsbehovet
intill den 1 juli 1950 för vatten- och avloppsanläggningar torde komma
att uppgå till högst 26 ä 27 miljoner kronor. Då ett belopp av 11,4 miljoner
kronor fanns odisponerat å anslaget den 1 juli 1948 beräknades emellertid
den övre gränsen för det återstående medelsbehovet ligga vid drygt 15 miljoner
kronor. Med hänsyn till att den för kalenderåret 1948 fastställda totala
investeringskvoten för vatten- och avloppsanläggningar av 60 miljoner kronor
icke helt hade utnyttjats under året samt att investeringskvoten för 1949 nedsatts
till 55 miljoner kronor syntes vidare en minskning av anläggningsverksamheten
på detta område sannolik. Under rådande ekonomiska förhållanden
ansåg jag mig icke heller kunna förorda den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begärda ökningen av bidragsbeloppet till 10 miljoner kronor, utan föreslog
att anslaget borde utgå med oförändrat belopp, 5 miljoner kronor.
Vid övervägandet av det i statsverkspropositionen upptagna anslagsbeloppets
storlek hade emellertid hänsyn ej kunnat tagas till de särskilda skäl, som
Kungl. Majds proposition nr 78. 5
järnbruksutredningen anfört för ökade statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar
vid järnbruksorter. Utredningen har framhållit, att bostadsproblemets
lösning på dessa orter är av avgörande betydelse för järnbrukens
möjligheter att rekrytera arbetskraft. Såväl nyproduktionen av bostäder som
förbättringen av det äldre bostadsbeståndet på sådana orter ha därvid ansetts
oundgängligen kräva vatten- och avloppsanläggningar i större utsträckning
än vad det ordinarie anslaget för ifrågavarande ändamål kan tillgodose. Dessa
synpunkter ha även framhållits inom den under statsrådet Skölds ledning
verksamma samarbetskommittén för produktions- och exportfrågor.
Under dessa omständigheter synas bärande skäl föreligga, att ett särskilt
anslag anvisas till bidrag till vatten- och avloppsanläggningar vid i första
hand järnbruksorter. Då samma behov av dylika anläggningar kan föreligga
även å andra ur produktions- och exportsynpunkt viktiga orter bör anslaget få
utnyttjas även för bidrag till anläggningar på sådana orter. Jag har icke någon
erinran mot utredningens beräkningar av medelsbehovet för järnbruksorterna,
2,5 miljoner kronor under vartdera budgetåren 1949/50 och 1950/51. Med hänsyn
till den utvidgning av bidragsverksamheten som jag nyss förordat bör
utöver det av utredningen beräknade beloppet anvisas ytterligare förslagsvis
0,5 miljon kronor för nästa budgetår. En häremot svarande ökning av verksamheten
torde kunna rymmas inom en ram för byggnads- och anläggningsarbeten
av nuvarande omfattning. Jag förordar således, att för nästa budgetår
anvisas 3,o miljoner kronor till bidrag till här avsedda vatten- och av1
oppsanläggningar.
Anslaget torde böra ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
Med hänsyn till anslagets speciella ändamål bör det emellertid disponeras
i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och upptagas under särskild
anslagsrubrik. I övrigt torde bidrag från anslaget kunna lämnas med tillämpning
av nu gällande författningar på området. Jag förutsätter därvid, att Kungl.
Maj:t skall äga befogenhet att vidtaga erforderliga ändringar av bidragsgrunderna,
om särskilda förhållanden skulle påkalla detta.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under sjätte huvudtiteln
till Bidrag till vissa anläggningar för vattenförsörjning och, avlopp
anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven A mark.