Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
1
Nr 76.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
landsfiskalerna m. fl.; given Stockholms slott den 18
februari 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
februari 1949.
Närvarande:
Statsråden Wigforss, Möller, Sicöld, Quensei., Danielson, Vougt, Zetterberg,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.
I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 154 och 155,
ha anslagen till landsfiskalerna m. fl.: avlöningar och omkostnader upptagits
med allenast preliminärt beräknade belopp, 11 800 000 resp. 2 200 000
kronor. Anledningen härtill var, att 1947 års landsfiskalsutredning avgivit
ett betänkande med vissa förslag av betydelse för anslagsberäkningen. Vid
tiden för statsverkspropositionens färdigställande var betänkandet föremål
för remissbehandling.
Sedan remissvaren nu inkommit, torde jag få anmäla anslagsärendet i
dess helhet till slutlig prövning.
I —- llihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 76.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Sammanfattning.
Landsfiskalsutredningen har föreslagit en provisorisk löneförbättring
för landsfiskalerna genom uppflyttning två lönegrader av landsfiskalerna i
Ca 25 (361 befattningar) och Ca 27 (7 befattningar) samt en lönegrad av
landsfiskalerna i Ca 26 (43 befattningar). Alternativt har föreslagits, att ett
årligt provisoriskt lönetillägg skulle utgå till landsfiskalerna i Ca 25 och
Ca 27 med 1 200 kronor samt till landsfiskalerna i Ca 26 med 600 kronor.
Utredningen har även förordat en provisorisk uppflyttning av kontoristerna
med polismans förordnande från lönegrad Ce 13 till lönegrad Ce 14.
Vidare har föreslagits, att distriktsåklagarkursen omlägges så, att kursen
påbörjas varje år i stället för såsom nu vartannat år. I samband därmed
har förordats en ökning av arvodena till vissa lärare från 50 till 75
kronor per timma samt höjning av tentamensavgifterna.
I det följande tillstyrker jag den föreslagna uppflyttningen av kontoristerna
med en lönegrad. Förslaget om löneförbättring för landsfiskalerna
har jag däremot ansett mig f. n. icke kunna biträda. För att åstadkomma
lättnad i landsfiskalernas arbetsbörda förordar jag emellertid i det följande
en viss förstärkning av personalen på landsfiskalskontoren.
Förslaget att inrätta årliga distriktsåklagarkurser har från min sida ej
föranlett någon erinran. Den föreslagna höjningen av lärararvodena och
tentamensavgifterna har jag ansett mig icke kunna tillstyrka.
I anledning av vissa förslag av länsstyrelserna föreslår jag, att 19 ickeordinarie
biträden erhålla ordinarie tjänster i Ca 8, att 1 landsfiskalstjänst i
Ca 25 överföres till övergångsstat samt att 2 ordinarie kanslibiträdestjänster
i Ca It avföras från personalförteckningen.
Anslagen till landsfiskalerna in. fl.: avlöningar och omkostnader äro i
riksstaten för löpande budgetår upptagna med 10 900 000 resp. 2 063 000
kronor. Jag föreslår, att anslagen för nästa budgetår anvisas med resp.
11 800 000 och 2 200 000 kronor eller samma belopp som preliminärt beräknats
i årets statsverksproposition.
Landsfiskalsutredningens tillkomst m. in.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 maj 1947 tillkallade
jag den 26 juni samma år 4 sakkunniga för utredning rörande landsfiskalsorganisationen.
De sakkunniga voro landshövdingen E. A. Westling,
ordförande, samt ledamoten av riksdagens andra kammare J. W. Mårtensson,
landsfogden, numera landssekreteraren M. B. O. Stiernström och avdelningschefen
i inrikesdepartementet, kanslirådet A. V. R. Tottie. Enligt
utredningsdirektiven skulle de sakkunniga, om så befunnes lämpligt, få
redovisa sitt arbetsresultat i etapper. De sakkunniga, som antagit benäm
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
ningen 1947 års landsfiskalsutredning, ha den 3 december 1948 avgivit
betänkande angående viss förbättring av landsfiskalernas löneförmåner
in. m.
över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, länsstyrelserna
i samtliga län — i flertalet fall efter hörande av landsfogden i länet
och i länet verksamma personalsammanslutningar inom landsfiskalsorganisationen
— nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,
föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler, Sveriges landsfislcalsassistenter
och Sveriges landsfiskalsbiträden samt civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund.
Vidare har utredningen i skrivelse den 5 november 1948 föreslagit en
omläggning av distriktsåklagarkursen vid Stockholms högskola samt i samband
därmed viss ökning av lärararvodena och höjning av vissta tentamensavgifter.
I anledning av skrivelsen ha begärda yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
statskontoret, nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,
styrelsen för statens polisskola, föreningarna Sveriges landsfogdar,
Sveriges landsfiskaler och Sveriges landsfiskalsassistenter samt styrelsen för
Stockholms högskola.
Anställnings- och avlöningsförhållandena för landsfiskalerna och
kontoristerna.
Nuvarande förhållanden.
Arbetsuppgifterna. Vid 1940 och 1941 års riksdagar (prop. nr
219/1940, riksd. skr. nr 438; prop. nr 225/1941, riksd. skr. nr 442) beslutades
en allmän lönereglering för landsfiskalerna. Samtidigt genomfördes
en skärpning av villkoren för behörighet till landsfiskalstjänst.
Landsfiskalernas arbetsuppgifter lämnades i stort sett oförändrade. Alltjämt
omfattar deras arbetsområde tre huvudgrupper av göromål, nämligen
polis-, åklagar- och utmätningsuppgifter. För landsfiskalerna gäller
instruktionen av den 30 december 1947 (nr 999), vilken upptager huvudsakligen
samma bestämmelser som den tidigare gällande. Därutöver ha emellertid
tillagts föreskrifter, som föranletts av den nya rättegångsordningen
samt omläggningen av uppbördssystemet.
Utredningen lämnar följande redogörelse för landsfiskalernas arbetsuppgifter.
Landsfiskalens befattning med utsökningsgöromål har två sidor. Han
skall såsom utmätningsman fullgöra vad överexekutor förordnar, verkställa
dom samt i vissa fall förrätta utmätning och lämna handräckning. I fråga
om underhål Isskyldiga skall han vidtaga vissa på utmätningsman ankom
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
mande åtgärder. Hans andra uppgift som utmätningsman är att verkställa
indrivning och redovisning av skatter, allmänna avgifter och höter in. in.
Han skall vidare verkställa inventering hos exekutionsbiträden och hos vissa
polismän.
Vad angår åklagargöromålen är landsfiskalen inom sitt distrikt allmän
åklagare i alla fall, där åtalsrätten icke uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet
— vanligen landsfogden — eller där icke särskild åklagare
blivit förordnad. Fördelningen av åklagaruppgifterna mellan landsfogden
och landsfiskalen är i stort sett så avvägd, att landsfogden skall åtala
grövre och ur juridisk synpunkt mera svårbedömda brott, vanligen brott
för vilka straffet kan uppgå till straffarbete i 4 år eller mera. Landsfiskalen
har anförtrotts åtalsrätten för övriga brott enligt allmänna strafflagen, däribland
stöld-, bedrägeri- och förskingringsbrotten, ävensom samtliga brott
utanför strafflagens område. Landsfiskalen handhar vissa straffprocessuella
tvångsmedel, såsom anhållande, husrannsakan etc. I mål, som ligga inom
landsfiskalens kompetensområde, är han åklagare även i hovrätt. Fullföljd
till högsta domstolen kan medgivas av riksåklagarämbetet.
Såsom åklagare har landsfiskalen att pröva frågan om eftergift av åtal.
Genom institutet strafföreläggande ha vissa dömande funktioner tilldelats
honom.
Polisgöromålen avse ordnings- och kriminalpolistjänst samt annan polisverksamhet.
Ordningspolisgöromålen äro av växlande slag, såsom åtgärder till förekommande
av brott, övervakande av trafiksäkerheten samt av ordningen på
nöjesplatser och vid tillställningar, möten, folksamlingar etc.
Kriminalpolisgöromålen stå i nära samband med landsfiskalernas åklagarfunktioner
och avse åtgärder till beivrande av begångna brott. Härunder
falla sådana åtgärder som spaning efter brottslingar, gripande, förhör och
transport av dylika, utredningar innefattande brottsplatsundersökningar
och insamlande av indicier samt annan bevisning, hörande av vittnen m. m.
Övriga polisgöromål äro mångskiftande. Såsom polismyndighet inom distriktet
har landsfiskalen att pröva vissa tillståndsärenden, att granska anmälningar
in. in. samt att kontrollera författningarnas efterlevnad. Landsfiskalen
bör ägna uppmärksamhet åt fattigvård, samhällets barnavård och
ungdomsskydd samt allmän hälsovård. Han skall vidare för länsstyrelsen
anmäla behov av ingripanden på nämnda områden ävensom på samfärdselns
område eller då tillämpning erfordras av bestämmelser i de s. k. stadsstadgorna
och byggnadslagen. Han skall dessutom öva tillsyn över utlänningar,
bettlare, lösdrivare och alkoholister.
Vid sidan av dessa polisgöromål har landsfiskalen som den allmänt administrativa
myndigheten i sitt distrikt att tillhandagå länsstyrelsen och
andra myndigheter med yttranden angående förhållanden, som beröra
distriktet, utredningar om personer inom detta, införskaffande av andra
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
slag av upplysningar, förande av talan för det allmänna i rättegångar, vid
syner och andra förrättningar in. in.
En maktpåliggande uppgift utanför landsfiskalernas egentliga område är
deras befattning med civilförsvaret. De äro författningsenligt skyldiga att
åtaga sig uppdrag inom detta. Landsfiskalen är i regel civilförsvarschef i
sill distrikt och har i denna egenskap bl. a. att upprätta organisationsplaner
och i övrigt att organisera civilförsvaret inom distriktet samt att under
krig eller beredskapstillstånd leda detta.
Den nya rättegångsordningen torde i väsentlig mån ha inverkat på arbetsuppgifternas
omfattning. Antalet tingsförhandlingar har enligt hittillsvarande
erfarenhet avsevärt utökats. 1 mål, som fullföljas till hovrätt, blir
tidsutdräkten betydligt större än tidigare, då landsfiskalen ofta måste använda
flera dagar för inställelsen. Utredningsarbetet och förberedelsen av
målen synes kräva mera tid, enär allt material, som åklagaren vill åberopa
vid huvudförhandlingen, måste föreligga färdigt, när åtal väckes. Detta
ställer även större krav på omdöme, förutseende och noggrannhet. Som en
följd av det nya rättegångsförfarandet samt den fortgående omläggningen
av straffsystemet bör landsfiskalen vidare fatta ståndpunkt till och giva
rätten del av sin uppfattning om vilken av de nu alltmer talrika reaktionsformerna
mot brott, som i det enskilda fallet får anses vara den ur
kriminalpolitisk synpunkt lämpligaste för den skyldiges tillrättaförande.
Hur uppbördsväsendets omläggning inverkar kan ännu icke på samma
sätt överblickas, enär reformen icke förrän om några år kan väntas
leda till att det gamla uppbörds- och restindrivningssystemet i sin helhet
avvecklats.
Övriga arbetsuppgifter synas ha undergått viss stegring, men ökningen
är icke möjlig att hänföra till enstaka, mera omfattande åligganden. Den
får i stället ses som ett uttryck för den allmänna tillväxten av statsförvaltningen,
vilken helt naturligt även måste beröra landsfiskalsorganisationen
såsom den statliga administrationens yttersta utpost gentemot allmänheten.
Distriktsindelningen. 1940—41 års reform hade som riktpunkt
uppställt indelning av riket i distrikt med i runt tal 10 000 invånare. Avvikelserna
från denna norm ha emellertid blivit ganska många. I flera fall
har måst inrättas distrikt med mindre folkmängd på grund av den ringa
boendetätheten eller av hänsyn till domsagoindelningen. I andra fall har
arbetsbördan av särskilda skäl varit så stor, att den motiverat en minskning
av distrikten. Även avvikelser i motsatt riktning ha gjorts, när man
velat undvika att dela eu stad eller eu större landskommun i flera distrikt.
Den ojämnhet i distriktens storlek, som sålunda uppkommit, har medfört
att personalorganisationen måst göras ganska varierande. 1 distrikt
med mycket stor folkmängd och boendetäthet, har man funnit eu uppdelning
av landsfiskal stjänsten på två befattningar, eu för polis- och åklagargöro
-
6
Kungi. Maj.ts proposition nr 76.
mål och en för utsökningsgöromål, vara ägnad att medföra en rationell
arbetsfördelning. Detta system har införts i åtta distrikt. Övriga distrikt
äro ännu odelade.
I detta sammanhang må beröras vissa av landsfiskalsutredningen gjorda
överväganden rörande distriktsindelningen.
Utredningen har anfört, att den under sina överläggningar funnit anledning
upptaga frågan om landsfiskalsdistriktens lämpliga storlek. Utgångspunkten
hade därvid varit att om möjligt söka finna en sammansättning
av distriktens personal, som medgåve en lämplig fördelning mellan olika
befattningshavare av kvalificerade och mindre kvalificerade göromål utan
att distrikten gjordes så stora, att personalens och i främsta rummet landsfiskalens
person- och lokalkännedom ginge förlorad. Distrikten borde enligt
utredningens mening vara av sådan storleksordning, att varje distrikt
kunde förses med minst två biträden, nämligen som regel ett manligt biträde
med polisutbildning och ett biträde för kontorsgöromål i allmänhet.
Av länsstyrelserna avgivna preliminära förslag till distriktsindelning,
vilka utarbetats enligt dessa grunder, hade visat, att länsstyrelserna ansett
indragning vara möjlig av ett 40-tal landsfiskalsdistrikt. Utredningen ansåge
sig etter en summarisk genomgång av det från länsstyrelserna inkomna
materialet kunna preliminärt uttala, att en indragning av ett så stort antal
distrikt som ett 40-tal förefölle svår att genomföra, då den skulle medföra
olägliga verkningar ur rekryteringssynpunkt. Ett stort antal landsfiskalsbefattningar
skulle sålunda under lång tid behöva hållas vakanta för att
förhindra befordran till landsfiskalstjänster, som vid omläggningen skulle
bliva övertaliga. I nuvarande ömtåliga rekryteringsläge funne utredningen
icke tillrådligt att ifrågasätta en så omfattande vakanssättning med därav
följande stockning i befordringsgången. Utredningen föreställde sig därför,
att en distriktsindragning av den storleksordning, som länsstyrelsernas
svar antydde, icke kunde komma till stånd.
Personalläget. Utredningen har anfört, att personalläget beträffande
landsfiskaler och landsfiskalsassistenter kunde på ett överskådligt
sätt belysas med vissa uppgifter, som föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter
låtit sammanställa och som publicerats i tidningen Landsstaten. Enligt
dessa uppgifter skulle antalet landsfiskaler och landsfiskalsassistenter
den 31 juli 1948 enligt organisationsplanerna uppgå till 410 resp. 176. Det
faktiska antalet hade utgjort 403 resp. 161. Vid nämnda tidpunkt hade
alltså förelegat en brist på 7 landsfiskaler och 15 assistenter. Den reservkader
på omkring 50 färdigutbildade men icke befordrade aspiranter, varmed
man tidigare räknat och som vore erforderlig för att fylla behovet
av vikarier (jfr prop. nr 298 till 1943 års riksdag sid. 18), vore sålunda
obefintlig.
Enligt av föreningen lämnade uppgifter hade under ett stort antal va -
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
kansdagar vikarier utan behörig kompetens måst anlitas eller vikarie icke
alls stått att få. Förhållandena framgå av följande sammanställning.
Befattningshavare |
Antal vakansdagar |
|||||
med behörig |
med icke behörig |
utan vikarie |
||||
April 1918 |
Juli 1948 |
April 1948 |
Juli 1948 |
April 1948 |
Juli 1948 |
|
1 793 |
4 441 |
14 891 |
247 1 755 |
24 1 278 |
142 2 921 |
|
Landsfiskalsassistenter .... |
Såsom vikarier för landsfiskalerna hade tjänstgjort pensionerade landsfiskaler,
landsfiskaler i granndistrikt, landsfiskalsassistenter, färdigutbildade
aspiranter och kontorspoliser samt tidvis i vissa län även juris studerande,
icke färdigutbildade aspiranter, elever och i ett fall en kriminalkonstapel.
För landsfiskalsassistenterna hade tjänstgjort färdigutbildade aspiranter,
icke färdigutbildade aspiranter, kontorspoliser, polis- och fjärdingsmän,
juris studerande och i ett fall kontorsbiträde.
Under tiden den 1 januari—den 18 oktober 1948 hade 77 ansökt att bliva
antagna till landsfiskalselever. Av dessa hade 51 antagits och 26 avvisats.
5 elever hade sedermera lämnat banan. Nettotillskottet hade således varit
46. Resultatet — vilket i hög grad syntes ha påverkats av de under året
förbättrade förmånerna för elever och aspiranter samt av en omfattande
propaganda från antagningsnämndens sida — kunde anses som relativt tillfredsställande
vid jämförelse med den normala storleken av en årskull
färdigutbildade aspiranter, 20 ä 25 personer. En bedömning allenast med
denna utgångspunkt bleve emellertid enligt utredningens uppfattning missvisande.
Den ringa tillströmningen under föregående år måste nämligen
kompenseras med ökad nyintagning under de kommande åren. ^ idaie
måste hänsyn alltid tagas till en viss avgång under utbildningstiden. Även
om årets rekrytering i och för sig finge anses vara tillfredsställande vore
den icke tillräcklig för att täcka den redan tidigare uppkomna bristen.
I fråga om kontoristerna med polismans förordnande vore läget likaså
otillfredsställande. Antalet befattningar enligt 1945 års organisationsplan
vore 163. Av dessa tjänster hade — enligt uppgifter, som lämnats av föreningen
Sveriges landsfiskalsbiträden — den 1 april 1948 6 varit vakanta.
Under tiden den 1 januari 1945—den 1 juni 1948 hade 62 befattningshavare
lämnat banan. Enligt den nya organisationsplanen av den 1 oktober 1948
vore antalet kontoristtjänster 167. Det hade uppgivits för utredningen, att
antalet sökande till ledigförklarade kontoristbefattningar varit i sjunkande
och att kompetensen hos de sökande försämrats.
Landsfiskalernas löneställning. Vid löneregleringen 1940
(prop. nr 219) förordade chefen för socialdepartementet den av 1937 års
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
stadsliskals- och landsfiskalsutredning föreslagna lönesättningen. Denna
innebar, att landsfiskalsbefattningarna skulle placeras i tre olika lönegrader,
nämligen A 22—A 24 (motsv. Ca 25—Ca 27). Vid avvägningen av lönegradsplaceringen
hade de sakkunniga tagit hänsyn till bl. a. arten av de på
landsfiskalerna ankommande göromålen, de skärpta kompetensbestämmelserna,
gällande lönebestämmelser för befattningshavare i länsstyrelser och
inom andra förvaltningsområden samt uppbördskommitténs förslag till
lönereglering för häradsskrivare. Vad sålunda förordats blev även riksdagens
beslut (skr. nr 438).
Gällande personalförteckning upptager 7 landsfiskaler i lönegrad Ca 27,
43 i lönegrad Ca 26 och 361 i lönegrad Ca 25.
Kontoristernas löneställning. Kontoristbefattningarna inom
landsfiskalsorganisationen tillkommo enligt beslut av 1945 års riksdag. Belordi
ingsgången för dessa kontorister är följande. Sökande utan föregående
polisskoleutbildning placeras högst i lönegraden Cg 7, och befordran sker
efter ett år till Ce 9 samt efter ytterligare två år till Ce 11. Polisskoleutbildade
sökande kunna placeras omedelbart i högst Cg 11 och uppflyttas efter ett
år till Ce 13. Extra ordinarie tjänsteman i någon av lönegraderna Ce 9 eller
Ce 11 må, sedan han med godkända betyg genomgått konstapelsklassen i
statens polisskola, antagas till extra ordinarie kontorist i Ce 13. Har extra
ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 11 icke inom tre år från vunnen anställning
i denna lönegrad förskaffat sig angivna polisutbildning, skall han
uppsägas från sin befattning.
Utredningen.
Landsfiskalerna. De sakkunniga ha till en början uttalat, att de
genom sina undersökningar kommit till den uppfattningen, att förhållandena
inom landsfiskalsorganisationen f. n. i åtskilliga avseenden vore otillfredsställande.
Arbetsuppgifterna i allmänhet hade svällt ut som eu följd
av statsvei ksamhetens utveckling under senare år. Eu ökning och kvalitativ
förändring särskilt av åklagargöromålen hade föranletts av rättegångsreforrnen.
Rådande personalknapphet hade orsakat svårigheter för landsfiskalerna
att utnyttja fritid eller erhålla behövlig semester. Dessa omständigheter
hade medfört påfrestningar, vilka hotade att rubba förutsättningarna
för organisationens smidiga och friktionsfria funktion. Härtill komme,
att statsmakternas ställningstagande till frågan om lönesättningen för å
ena sidan landsfiskalstjänsterna och å andra sidan dessa tjänsters närmaste
motsvarighet på den lokala länsadministrationens kamerala område
— häradsskrivarbefattningarna — uppenbarligen inom landsfiskalskåren
skapat ett missmod, som bidroge att skärpa de psykologiska verkningarna
av förut berörda påfrestningar i arbetet och som samtidigt indirekt vore
ägnat att försvåra den ökade rekrytering till banan, som vore en huvud
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
9
förutsättning för att bereda en tillfredsställande personaltillgång. Med nuvarande
distriktsindelning funnes visserligen landsfiskalskontor, där arbetsmängden
vore jämförelsevis liten och arbetsförhållandena därför relativt
lugna, men dessa distrikt representerade undantagsfall, vilka icke
kunde i avsevärd mån förminska totalomdömets giltighet.
Efter att ha konstaterat angelägenheten av att återställa förutsättningarna
för landsfiskalsorganisationens fulla funktionsduglighet och för en
nyrekrytering av tillräcklig omfattning har utredningen upptagit frågan om
möjligheterna att åtminstone delvis undanröja missförhållandena genom
andra åtgärder än en ändring av lönegradsplaceringen. Utredningen har
dock kommit till den uppfattningen, att genom sådana åtgärder — t. ex.
ökad biträdestilldelning, överförande av vissa uppgifter på andra myndigheter,
rationalisering av kontorsarbetet in. in. — icke skulle stå att vinna
några resultat, som på ett avgörande sätt kunde påverka frågan om landsfiskalernas
löneställning eller undanröja den inom landsfiskalskåren rådande
misstämningen på grund av vad som inom kåren betraktas såsom en
bristande uppskattning av dess uppgifter, arbetsprestationer och ansvar.
I det hela syntes kraven på landsfiskalerna på grund av tjänstens allmänna
natur förbliva sådana, att banan knappast torde bliva tillräckligt
lockande med mindre vid lönesättningen tillbörlig hänsyn toges till den
särskilda bundenheten, det betydande måttet av ansvar och påfrestningen
i denna befattning.
Utredningen har i detta sammanhang erinrat om att i direktiven rekommenderats
en prövning av möjligheterna att lätta rekryteringssvårigheterna
genom att vidga rekryteringsbasen till att omfatta exempelvis dugande
polismän, som icke avlagt studentexamen. Utredningen har uttalat, att någon
större ökning av antalet elever icke kunde väntas även med en mycket
generös tillämpning av den redan nu förefintliga rätten att dispensera från
kravet på studentexamen.
Under angivna omständigheter samt med hänsyn till att landsfiskalernas
arbetsuppgifter icke obetydligt ökats i svårighetsgrad och omfattning genom
de senaste årens utveckling och väsentligen genom den 1948 ikraftträdda
rättegångsreformen har utredningen funnit eu omprövning av löneställningen
i nuvarande läge i och för sig berättigad. En eventuell löneförbättring
måste emellertid enligt utredningen bliva av provisorisk natur med
hänsyn till bl. a. ovissheten om den framtida distriktsindelningen och om
arbetsbördans utveckling i vad anginge utsökningsgöromålen.
Vid övervägande av frågan om skälig löneställning för landsfiskalerna har
utredningen sökt finna jämförelsepunkter genom att undersöka arbetsuppgifterna
för häradsskrivarna, vilka i samband med uppbördsreformen inplacerats
i lönegrad (ia 27. Vid en avvägning av arbetsmängden, svårighetsgraden
av de beslut, som vederbörande hade att fatta, samt arbetsförhållandena
har utredningen funnit, att en lägre löneställning för landsfiska
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
lerna än för häradsskrivarna knappast framstode såsom rättvis. Utredningen
har förklarat, att den med den gjorda jämförelsen endast velat
framhålla, att en uppflyttning av landsfiskalstjänsterna i allmänhet till
jämställdhet med häradsskrivarna syntes vara principiellt försvarlig. Genom
en löneförbättringsåtgärd med detta syfte skulle vinnas, att landsfiskalskåren
erhölle ett påtagligt bevis på statsmakternas intresse av en rättvis avvägning
av löneställningen med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar.
Efter att ha berört olika synpunkter på lämpligheten att i nuvarande
samhällsekonomiska och statsfinansiella läge genomföra en löneförbättring
för landsfiskalerna har utredningen föreslagit, att en provisorisk lösning
utformades enligt följande grunder. Samtliga landsfiskaler, som nu tillhörde
lönegrad Ca 25, ävensom de, vilka tillhörde Ca 26, borde uppflyttas
till Ca 27. Som ett skäl för att icke uppflytta båda dessa
grupper två lönegrader har utredningen åberopat, att det icke varit
utredningen möjligt att f. n. taga ståndpunkt till frågan om differentiering
av de till lönegraderna Ca 25 och Ca 26 hörande landsfiskalstjänsterna, men
att den nuvarande uppdelningen på nämnda grader icke längre syntes stå
i rättvis relation till arbetsuppgifterna i resp. distrikt. Landsfiskalerna i
Ca 27, vilka samtliga tillhörde mycket stora distrikt, borde enligt utredningens
mening uppflyttas till Ca 29. De stora distrikten, vilka i allmänhet omfattade
en större stad eller kommuner med många tätorter, syntes under
inga förhållanden kunna klyvas i mindre distrikt.
Såsom ett alternativ till löneförbättring genom lönegradsuppflyttning har
utredningen föreslagit, att landsfiskalerna i Ca 25 och Ca 27 tillerkändes
ett provisoriskt lönetillägg med 1 200 kronor per år och landsfiskalerna i
Ca 26 ett dylikt tillägg om 600 kronor per år. Fördelen med att välja lönetillägg
skulle enligt utredningen vara, att beslutet på detta sätt klarare
framstode såsom en tillfällig åtgärd, vilken icke på samma sätt föregrepe
en slutlig lönegradsplacering. Den ekonomiska skillnaden vore obetydlig.
Viktigare vore skillnaden i pensionsrätt och vissa sociala förmåner in. m.
Denna omständighet syntes dock icke vara av avgörande betydelse, när
det gällde ett provisorium för en relativt kort tid.
Kostnaderna för en uppflyttning i lönegrad enligt utredningens förslag
ha beräknats till i runt tal 520 000 kronor, medan kostnaderna för ett provisoriskt
lönetillägg skulle stanna vid omkring 470 000 kronor.
Ledamoten av utredningen Mårtensson har beträffande denna fråga avgivit
särskilt yttrande av följande innehåll.
På det förberedande stadium, vari utredningsarbetet för närvarande befinner
sig, samt med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget förefaller
det vara mindre lämpligt att nu förorda en provisorisk förbättring av landsfiskalernas
löner.
Om den stabiliseringspolitik på det ekonomiska området, som förordats
av regeringen och som vunnit anslutning från såväl flertalet politiska par
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 7(i.
tier som stora löntagargrupper, skall kunna genomföras, fordras i första
hand, att de grupper, som under senare år fått sina löner väsentligt förbättrade,
iakttaga stor återhållsamhet i sina lönekrav, framförallt under
det närmaste året. Visas icke denna återhållsamhet, kan det riskeras, att
stabiliseringsarbetet försvåras med påföljd att löntagarnas ekonomiska läge
ytterligare förvärras.
Med anledning härav har jag icke kunnat ansluta mig till kommitténs
förslag till rekommendation för en provisorisk löneförbättring för landsfiskalerna.
Kontoristerna. Utredningen har upplyst, att anledningen till att
kontoristernas lönefråga nu upptagits till behandling inom utredningen varit
upplysningar om stigande rekryteringssvårigheter, vilka särskilt berodde
på konkurrensen från det kommunala polisväsendet. En kommunalt anställd
ordinarie fjärdingsman hade numera regelmässigt lön enligt Ca 14.
Även konstaplarna i den statliga poliskåren i Boden tillhörde denna lönegrad.
Kriminalkonstapel hade hänförts till Ca 10 och överkonstapel till
Ca 19.
Vid överläggningar, som utredningen fört med representanter för kontoristerna,
hade dessa framfört önskemål om uppflyttning i lönehänseende,
så att de åtminstone komme i jämnhöjd med kommunalt anställda polismän.
Andra önskemål vore, att befattningshavarna skulle erhålla ordinarie ställning
samt att i vissa distrikt inrättades befattningar i 19 lönegraden.
För egen del har utredningen ansett, att en ombildning av kontoristtjänsterna
vore beroende av frågan om polisväsendets förstatligande, varom
särskild utredning f. n. påginge. Det vore därför enligt utredningens mening
icke möjligt att redan nu framlägga något förslag i detta ämne. Fara
förelåge emellertid, att personalläget i fråga om kontoristgruppen under
mellantiden ytterligare försämrades. Utredningen emotsåge en sådan utveckling
med oro och vore för sin del övertygad om att åtgärder redan nu
borde vidtagas för att göra banan mera konkurrenskraftig gentemot andra
verksamhetsgrenar, till vilka kontoristerna nu frestades att övergå. Den
åtgärd, som därvid låge närmast till hands, syntes vara att provisoriskt
medgiva en höjning av den nuvarande slutplaceringen till samma lönegrad
som fjärdingsmännens, d. v. s. 14 lönegraden. Enligt utredningens uppfattning
talade starka sakliga skäl för att åtminstone likställa dessa grupper.
Ordinarie tjänst syntes dock ännu icke böra komma i fråga med hänsyn
till att spörsmålet om kontoristtjänsternas framtida ställning ännu vore
oavgjord.
Med hänsyn till det anförda och för att kunna säkerställa rekrytering av
vakanta kontoristtjänster under den tid, som förflöte till dess organisationsfrågan
i sin helhet kunde upptagas, har utredningen såsom eu provisorisk
åtgärd föreslagit, att befattningarna som kontorist med polismans
förordnande vid landsfiskalskontoren placerades i lönegrad Ce 14 fr. o. in.
den 1 juli 1949. Den slutliga lönegradsplaeeringen komme all av utred
-
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
ningen behandlas i samband med avgivandet av utredningens definitiva
förslag.
Kostnaderna för att uppflytta ifrågavarande kontoristbefattningar en
lönegrad ha beräknats till i runt tal 44 000 kronor för år.
Yttrandena.
Landsfiskalerna. Två av de hörda myndigheterna — statskontoret
och riksräkenskapsverket — avstyrka förslaget om löneförbättring.
Statskontoret har framhållit, att resultatet av rekryteringen till landsfiskalsbanan
under år 1948 borde betraktas såsom uppmuntrande för den
framtida utvecklingen av personalläget. Ämbetsverket har understrukit, att
definitiv ställning till landsfiskalernas avlöningsvillkor kunde tagas först
sedan närmare erfarenhet vunnits rörande rättegångs- och uppbördsreformernas
inverkan på landsfiskalernas arbetsuppgifter samt landsfiskalsorganisationen
utformats med hänsyn till den nya kommunindelningen.
Vidare har statskontoret hänvisat till gjorda utfästelser om inkomstbegränsning.
Riksräkenskapsverket har uttalat, att förslaget innebär ett avsteg från de
uppdragna allmänna riktlinjerna för en stabilisering av löne- och prisnivån
och har funnit det välbetänkt, att man avvaktade åtminstone något års
erfarenhet beträffande verkningarna av den år 1948 genomförda löneförbättringen.
Övriga hörda myndigheter ha i huvudsak tillstyrkt en löneförbättring
för landsfiskalerna. Statens lönenämnd samt länsstyrelserna i Malmöhus
och Kopparbergs län ha dock tillstyrkt under förutsättning att hinder ej
möter ur statsfinansiella och samhällsekonomiska synpunkter. Tio länsstyrelser
ha å andra sidan uttryckligen framhållit, att tillstyrkan skett i
medvetande om det statsfinansiella läget.
Med bortseende från vissa erinringar i fråga om detaljspörsmål kunna
de framförda synpunkterna sammanfattas på följande sätt.
Den växande arbetsbördan för landsfiskalen, skärpta krav på hans förmåga
att handha kvalificerade uppgifter, ökat ansvar, svårigheter att på grund
av personalbrist erhålla semester samt större bundenhet vid tjänsten även
under fritid i jämförelse med de flesta andra tjänstemän ha vitsordats i
flertalet remissvar, övervägande antalet hörda myndigheter ha funnit den
nuvarande löneställningen uppenbarligen för låg och ansett en löneförbättring
vara ofrånkomlig, samt tillstyrkt den av utredningen förordade
lönegradsuppflyttningen. Samtidigt har i några yttranden understrukits,
att det ej vore rätt att låta en kår med så mångskiftande och ur samhällets
synpunkt betydelsefulla uppgifter vänta på en löneförbättring, som för
liinge sedan rättvisligen bort tillerkännas den. Med skärpa har framhållits,
att förbättringen borde skyndsamt genomföras samt att det låge fara i
13
Kungi. Maj.ts proposition nr 76.
dröjsmål. I flera yttranden har påpekats, att stor brist på kvalificerad personal
förelåge inom landsfiskalsorganisationen till följd av en alltför ringa
i-ekrytering, vilken hämmats av den låga löneställningen av sluttjänsten.
Antagningsnämnden har lämnat följande siffermässiga översikt av den
beräknade situationen beträffande rekryteringen av landsfiskalsbanan under
de år (1949—1953), då på banan nu befintliga elever och aspiranter
successivt avsluta sin utbildning.
1949 |
1950 |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
|
Antalet vakanta landstiskalstjänster |
||||||
på grund av pensionering ................ |
18 |
10 |
12 |
18 |
24 |
13 |
av annan anledning (uppskattat antal) .... |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
Underskott från närmast föregående år ...... |
10 |
10 |
4 |
11 |
28 |
5 |
33 |
25 |
21 |
34 |
57 |
23 |
|
Färdigutbildade aspiranter .................. |
23 |
21 |
10 |
6 |
52 |
— |
Underskott ................................ |
10 |
1 |
11 |
28 |
5 |
— |
Engångsbehov av vikarier .................. |
50 |
50 |
50 |
50 |
50 |
— |
Totalt underskott .......................... |
60 |
54 |
61 |
78 |
55 |
— |
Till sammanställningen har fogats följande kommentar.
För närvarande finnas 112 landsfiskalselever och icke färdigutbildade
landsfikalsaspiranter. Av dessa beräknas 23 avsluta utbildningen under
våren och hösten 1949, 17 våren 1950 och 4 hösten samma år, sammanlagt
10 under år 1951, 6 våren 1952 och 52 våren 1953. Under ett vart av åren
1949—1953 beräknas respektive 23, 15, 17, 23 och 29 landsfiskalstjänster
bliva vakanta på grund av pensionering eller av annan anledning. Antalet
vakanta assistenttjänster minskat med antalet färdigutbildade aspiranter
utgör 10 vid ingången av år 1949. Såsom framgår av sammanställningen
kunna icke ens de i anledning av ledigblivna landsfiskalstjänster uppkommande
vakanserna å landsfiskalsassistenttjänst fyllas med färdigutbildade
landsfiskalsaspiranter. Antalet vakanta assistenttjänster kommer enligt
dessa beräkningar att åren 1949—1953 utgöra respektive 10, 4, 11, 28 och
5. Härtill kommer, att den kader av cirka 50 utbildade aspiranter, vilka ej
erhållit fast assistenttjänst och som avsetts att tagas i anspråk vid semestrar
och andra ledigheter på landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänst,
icke kan till någon del tillskapas. Den totala bristen på färdigutbildade
aspiranter under ifrågavarande period uppgår således enligt dessa beräkningar
till 60 år 1949, 50—55 år 1950, cirka 60 år 1951, nära 80 år 1952 och
55 år 1953. I verkligheten kommer emellertid bristen att bli ännu
större. Vid beräkningen har nämligen hänsyn icke tagits till avgången
bland landsfiskalsassistenterna och bland landsfiskalselever och landsfiskalsaspiranter.
Under de senaste sex åren ha i genomsnitt 9 elever och
aspiranter per år lämnat banan.
Rörande formen för och storleken av eu provisorisk löneförbättring ha
remissmyndigheterna haft olika uppfattningar. I vissa yttranden har förordats
en längre gående löneförbättring än den utredningen föreslagit.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 76‘.
Den av utredningen berörda frågan om en vidgad rekryteringsbas genom
meddelande i större omfattning än tidigare av dispens från villkoret att ha
avlagt studentexamen har upptagits av riksåklagarämbetet och antagningsnämnden.
Riksåklagarämbetet har funnit en sådan vidgning icke tillrådlig
med hänsyn till kravet på en fullt skickad landsfiskalsorganisation för
de krävande åklagaruppgifterna i den nya processen. Antagningsnämnden
har för sin del framhållit, att sådan dispens — frånsett vid antagningen
1942 jämlikt övergångsbestämmelserna till antagningskungörelsen — lämnats
i ett mindre antal fall samt att nämnden ansett sig därvid ha gått så
långt i eftergift som i det allmännas och sökandenas intresse varit försvarligt.
Samtidigt har nämnden upplyst, att antalet dispenssökande hittills
varit så obetydligt, att det ur rekryteringssynpunkt spelade ringa roll. Något
behov av att genom generella regler vidga rekryteringsbasen förelåge
ej enligt nämndens mening.
Kontoristerna. Utredningens förslag har avstyrkts av statskontoret
och statens lönenämnd. Statskontoret har därvid anfört, att vad ämbetsverket
uttalat beträffande landsfiskalerna, syntes i tillämpliga delar gälla
även kontoristerna. Lönenämnden har för sin del icke kunnat finna, att
utredningen förebragt avgörande skäl för en uppflyttning nu i lönegradshänseende
av ifrågavarande kontorister. Båda myndigheterna ha framhållit,
att den slutliga löneställningen för befattningshavarna vore beroende
av resultatet av pågående utredning rörande polisväsendets eventuella förstatligande.
Övriga hörda myndigheter ha tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat
detsamma utan erinran. Frånsett vissa förslag om ytterligare höjning av
kontoristernas löneställning utöver vad utredningen föreslagit innehålla
remissvaren sammanfattningsvis följande.
Svårigheterna att rekrytera kontoristtjänsterna vitsordas i flera remisssvar.
Därvid har framhållits, att del ur rekryteringssynpunkt vore starkt påkallat
med en löneförbättring. En länsstyrelse har uttalat, att utan en sådan
lönereglering torde de flesta kontoristtjänsterna snart komma att stå
vakanta. Vidare har framhållits, att lönerna för kontoristerna vore så låga,
att uppenbar risk förelåge att sedan vederbörande tillägnat sig en icke föraktlig
utbildning vid statens polisskola, de efter kortvarig tjänst på landsfiskalskontor
utbytte denna tjänst mot en niera inkomstbringande privat
syssla.
I några remissvar har förordats en högre löneställning än den av utredningen
föreslagna. Länsstyrelsen i Gotlands län har sålunda ansett starka
skäl tala för att placera dessa befattningshavare i lönegrad Ce 15. Även
länsstyrelsen i Gävleborgs län har funnit den föreslagna löneställningen
icke tillräckligt hög samt förordat, att befattningshavarna placeras i lägst
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
15
16 lönegraden för att efter genomgång av överkonstapelsklassen kunna
uppflyttas till 21 lönegraden.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och föreningen Sveriges
landsfiskalsbiträden ha i gemensamt yttrande hemställt, att den provisoriska
löneregleringen måtte genomföras fr. o. in. den 1 januari 1941) samt
att befattningshavarna beredas möjlighet att genomgå överkonstapelsklassen
vid polisskolan på samma villkor, som gälla för deras utbildning i
konstapelsklassen.
Departementschefen.
I sitt förslag till omorganisation av landsfiskalsbefattningarna förordade
1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning, att landsfiskalerna skulle
placeras i lönegrader, motsvarande Ca 25—Ca 27. Vid avvägningen av lönegradsplaceringen
hade de sakkunniga tagit hänsyn till bl. a. arten av de
på landsfiskalerna ankommande göroinålen, de skärpta kompetensbestämmelserna,
då gällande lönebestämmelser för befattningshavare i länsstyrelser
och inom andra förvaltningsområden samt uppbördskommitténs förslag
till lönereglering för häradsskrivare. Förslaget godtogs av föredragande
statsrådet och lämnades utan erinran av riksdagen.
Det nu av 1947 års landsfiskalsutredning framlagda förslaget innebär, att
landsfiskalerna i högsta lönegraden provisoriskt skulle placeras i 29 och
övriga landsfiskaler i 27 lönegraden. Som ett alternativ härtill har förordats,
att landsfiskalerna skulle erhålla ett motsvarande provisoriskt lönetillägg.
Till stöd för förslaget har utredningen anfört olika skäl. Arbetsbördan
för landsfiskalerna hade under senare år successivt ökats som en följd av
statsverksamhetens utveckling. Genomförandet av rättegångsreformen hade
tillfört befattningshavarna nya och delvis mera krävande uppgifter. På
grund av en alltför ringa tillströmning av rekryteringspersonal till banan
hade svårigheter uppstått för landsfiskalerna att erhålla semester samt att
under sådan och andra ledigheter få kompetenta vikarier. Icke minst med
hänsyn till den fortsatta rekryteringen vore en löneförbättring av sluttjänsterna
påkallad. Landsfiskalerna vore i högre grad än flertalet andra
tjänstemän bundna av sin tjänst även under fritid. Slutligen hade en jämförelse
mellan landsfiskalernas och häradsskrivarnas arbetsförhållanden
givit vid handen, att den lägre löneställningen för landsfiskalerna knappast
framstode såsom rättvis.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att den ökade arbetsbördan
på sina håll åsamkar landsfiskalerna övertidsarbete i en utsträckning,
som ej kan anses försvarlig. Till icke ringa del torde detta missförhållande
bottna i en ej fullt ändamålsenlig arbetsfördelning. Genom en
mera rationell uppdelning av göromålen torde vissa mindre kvalificerade
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
uppgifter kunna avlastas från landsfiskalerna och deras arbetsbörda därigenom
minskas. Detta förutsätter dock en översyn av den nuvarande biträdesorganisationen.
Frågan om biträdestilldelningen torde emellertid icke
kunna lösas definitivt förrän i samband med den nya distriktsindelningen.
Dock torde vissa provisoriska åtgärder kunna vidtagas för att bereda landsfiskalerna
arbetslättnad.
Svårigheterna för landsfiskalerna att erhålla semester och kompetenta
vikarier äro i hög grad beroende av rekryteringen. Utfallet av denna år
1948 med ett nettotillskott av 48 elever mot 2 år 1947 måste enligt min
mening betecknas som förhållandevis gott. Till icke ringa del torde detta
ha berott på samma år genomförda förbättringar för rekryteringspersonalen
samt den intensifierade upplysningsverksamhet, som i samband därmed
bedrivits av antagningsnämnden. Den av antagningsnämnden beräknade
bristen på rekryteringspersonal är emellertid avsevärd. Ännu så sent som
år 1953 skulle sålunda det totala underskottet av rekryteringspersonal
uppgå till 55. I denna siffra är ej inräknad avgången under 5 år av aspiranter
och elever, vilken i genomsnitt uppgått till 9 per år. Ej heller har
därvid hänsyn tagits till avgången av assistenter. Det torde icke vara möjligt
att öka elevantagningen så, att personalbristen kan fyllas på allenast
ett år. Därest elevantagningen i fortsättningen kan hållas uppe vid samma
omfattning som under sistförflutna år och avgången av rekryteringspersonal
begränsas, torde balans mellan behov och tillgång på kvalificerad personal
kunna uppnås under åren närmast efter 1953. En utveckling i denna
riktning förutsätter dock, att anställningsförhållandena äro sådana, att
yrket kan konkurrera med andra levnadsbanor. Härvid är givetvis lönesättningen
av sluttjänsterna av stor betydelse.
Med landsfiskalstjänsten är förbunden ett icke ringa mått av ansvar och
uppgifterna äro i många fall krävande. Framförallt rättegångsreformen har
på senare år i vissa hänseenden medfört skärpta krav på de personliga
kvalifikationerna hos landsfiskalerna. Reformen har också såsom utredningen
framhållit tillfört dem nya och mera kvalificerade uppgifter.
Nu anförda omständigheter kunna enligt min mening i och för sig utgöra
skäl för en omprövning av landsfiskalernas löneställning. Med hänsyn till
den allmänna återhållsamhet, som i rådande ekonomiska läge måste prägla
budgeten, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka, att en sådan omprövning
nu kommer till stånd.
För att bereda landsfiskalerna arbetslättnad i viss utsträckning anser
jag emellertid, att den icke-ordinarie personalen i de mera arbetstyngda
distrikten bör ökas. Härför torde såväl kontorister med polismans förordnande
som biträden för kontorsgöromål böra anställas.
Beträffande uppflyttningen av kontoristerna med polismans förordnande
från Ce 13 till Ce 14 har utredningen framhållit, att en kommunalt anställd
fjärdingsman numera regelmässigt har lön enligt lönegrad Ca 14. Jag vill
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
även erinra, att 1948 års riksdag bifallit förslag om uppflyttning av de
extra ordinarie konstaplarna vid poliskåren i Boden till sistnämnda lönegrad
samt att poliskonstaplarna i städerna i regel erhållit motsvarande lönegradsplacering.
Som en följd härav torde även nu ifrågavarande befattningshavare
böra erhålla den föreslagna löneförbättringen. Jag tillstyrker alltså
utredningens förslag i denna del. Lönegradsuppflyttningen bör genomföras
fr. o. m. nästa budgetår. Befattningshavarna i 14 lönegraden torde böra
benämnas konstapel.
Omläggning av distriktsåklagarkursen.
I skrivelsen den 5 november 1948 har landsfiskalsutredningen föreslagit
en omläggning av distriktsåklagarkursen vid Stockholms högskola samt
höjning av ersättningen till kurslärarna.
Nuvarande ordning.
Landsfiskalselev, som icke avlagt juris kandidatexamen, hänvisas efter
provtjänstgöring att genomgå särskild distriktsåldagarkurs. Sådan kurs
anordnas vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning.
Kursen avslutas med distriktsåklagarexamen.
Utbildningen omfattar examensämnena finansrätt, förvaltningsrätt, privaträtt,
straffrätt och processrätt. Dessutom fordras genomgång av den för
juris studerande anordnade propedeutiska kursen i civilrätt, straffrätt och
processrätt. Kunskapsfordringarna överensstämma i ämnena finansrätt
och förvaltningsrätt med fordringarna för samma ämnen i juris kandidatexamen
och i ämnet privaträtt väsentligen med dem, som krävas i detta
ämne för statsvetenskaplig-juridisk examen. I ämnena straffrätt och processrätt
motsvara kraven i huvudsak fordringarna i juris kandidatexamen.
Studieplanen förutsätter f. n. en normal studietid av fyra terminer. Under
den första terminen skall den propedeutiska kursen genomgås och undervisning
meddelas i ett av ämnena finansrätt, förvaltningsrätt och privaträtt.
Under den andra terminen sker undervisning i de båda återstående
av de angivna ämnena. De två sista terminerna skola ägnas åt undervisning
i straffrätt och processrätt. Ämnena skola studeras och tentamina avläggas
i samma ordning, i vilken undervisning meddelas.
Den första distriktsåklagarkursen tog sin början hösten 1944. Nya kurser
ha anordnats hösten 194G och hösten 1948. Avsikten har varit att även i
fortsättningen låta kurserna taga sin början på hösten varje år med jämnt
årtal. Aspiranterna deltaga därvid vartannat år i den ordinarie undervisning,
som Stockholms högskola årligen anordnar för juris kandidatexamen
i ämnena finansrätt och förvaltningsrätt. I ämnet privaträtt har vart annat
år anordnats kurs för landsfiskalsaspiranter och vart annat år för studerande,
som skola avlägga statsvetenskaplig-juridisk examen. I ämnet straff2—
Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 76.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
rätt ha aspiranterna delvis kunnat deltaga i den ordinarie undervisningen
för juris studerande, men därutöver har särskild undervisning anordnats.
Så har även skett i ämnet processrätt.
Den särskilda undervisningen omfattar: undervisningskurs i privaträtt
om 55 timmar, preparandkurs i straffrätt om 60 timmar, examinatorium i
straffrätt om 15 timmar, preparandkurs i processrätt om 60 timmar samt
examinatorium i processrätt om 40 timmar.
Undervisningen är avgiftsfri för eleverna.
Efter avläggandet av distriktsåklagarexamen hänvisas aspirant till genomgång
av polischefskurs vid statens polisskola i Stockholm. Sådan kurs
avser att bibringa kunskaper i vissa polisvetenskapliga ämnen, såsom kriminalteknik,
polistaktik, rättsmedicin in. m.
Då distriktsåklagarkurs hittills anordnats endast vartannat år, ha aspiranter,
som antagits år med udda årtal, måst vänta ett år efter fullgjord
praktik, innan de kunnat få tillträde till kursen. För att ge dem tillfälle
att utnyttja väntetiden har antagningsnämnden medgivit, att de få genomgå
polischefskurs före distriktsåklagarkurs. Därigenom ha de vunnit ungefär
ett halvår. Under den övriga väntetiden ha dessa aspiranter normalt brukat
beredas arbete på landsfiskalskontor eller hos landsfogde samt ha under
senare tid i stor utsträckning utnyttjats även för vikariat.
Det har emellertid visat sig vara förenat med olägenheter, att distriktsåklagarkurserna
anordnats endast vartannat år. Denna ordning medför i
första hand, att halva antalet aspiranter genomgå polischefsutbildning innan
de förvärvat nödiga juridiska kunskaper, vilket är till men för polisutbildningens
effektivitet. Dessa aspiranter förlora dessutom ett halvt år i väntetid
i jämförelse med de kamrater, som antagits år med jämna årtal. Det har
även visat sig mindre lämpligt att vid den koncentrerade undervisning, som
meddelas under distriktsåklagarkursen, ha ett så stort antal deltagare som
två årgångar elever samtidigt, varjämte tentamensbördan blir mycket betungande
för lärarna.
Enligt de nuvarande ersättningsnormerna utgår ersättning till ordinarie
lärare vid högskolan eller docent med 50 kronor per timma samt till biträdande
lärare med 30 kronor. För examination utgår ett särskilt arvode
av 15 kronor per elev i ämnena straff- och processrätt samt 10 kronor per
elev i övriga ämnen. Därutöver skall av statsverket till högskolan
utbetalas 2 800 kronor som bidrag till högskolans administrationskostnader
samt 2 000 kronor till en av avdelningen utsedd studieledare, allt per hel
kurs, ävensom bränsle- och ljusavgift för varje elev och termin med 30
kronor.
Med utgångspunkt från ett elevantal av 40 per kurs kunna kostnaderna
sammanfattas så som skett i vidstående tablå.
I enlighet med tabellen skulle årskostnaderna uppgå till 10 750 kronor.
Kungl. Majrts proposition nr 76.
19
Ämne |
Tent amensavgif t |
Arvode |
Summa |
Propedeutisk kurs................ |
40 x 10: — |
— |
400: — |
Finansrätt ...................... |
40 x 10: — |
— |
400: — |
Förvaltningsrätt.................. |
40 X 10: — |
— |
400: — |
Privaträtt........................ |
40 X 10: — |
55 X 50: — |
3150:— |
Straffrätt ........................ |
40 X 15: — |
60 X 30: — |
|
— |
15 X 50: — |
3 150: — |
|
Processrätt ...................... |
40 X 15: — |
60 X 30: — |
|
— |
40 X 50: — |
4 400: — |
|
Studieledaren .................... |
— |
4 X 500: — |
2 000: — |
Administrationskostnader.......... |
— |
— |
2 800: — |
Bränsle- och ljusavgift............ |
4 X 40 X 30: — |
— |
4 800: — |
21 500: — |
Utredningens förslag.
Kurs påbörjas varje höst för ett minskat antal aspiranter (ca 20—25).
Med hänsyn till minskningen av elevantalet samt till den förbättrade tillgången
till för kursdeltagarna lämpad kompendie- och annan studielitteratur
kan antalet kurstimmar reduceras utan men för undervisningens effektivitet.
Högskolans ordinarie juridiska undervisning kan utnyttjas i ökad
utsträckning. Den nuvarande väntetiden på ett halvt år för de aspiranter,
vilka inträda på banan år med udda årtal, skulle härigenom försvinna. Därmed
inbesparades den till aspiranterna under detta halvår utgående ersättningen
om 300 kronor i månaden, dvs. 36 000 kronor för en årskull om 20
elever. Omläggningen anses även medföra flera fördelar ur studiesynpunkt.
Den viktigaste skulle vara, att undervisningen i juridik alltid komme att
föregå polischefskursen och att aspiranternas utbildningstid bleve lika lång,
vare sig de började år med jämnt eller år med udda årtal. Undervisningen
skulle i högre grad bygga på deltagarnas självständiga studier av litteratur
och kompendier. Genom den ökade samundervisningen skulle bättre kontakt
kunna vinnas med de juris studerande. Det minskade elevantalet borde
bidraga till att underlätta en mera personlig handledning från lärarnas
sida. De svårigheter högskolan f. n. hade att erhålla kompetenta lärarkrafter
för denna undervisning skulle i någon mån minskas genom begränsningen
av timantalet.
Studieplanen komme att få följande utseende. Under den första höstterminen
genomgås den ordinarie propedeutiska kursen samt den ordinarie
kursen i finansrätt. Under följande vårtermin studeras förvaltningsrätt i anslutning
till den ordinarie kursen i ämnet samt privaträtt. De f. n. vartannat
år hållna kurserna i privaträtt för statsvetenskapsstuderande sammanföras
härvid med kurserna för landsfiskalsaspiranterna till gemensamma årliga
kurser och timantalet minskas — med hänsyn till förbättrat kompendiematerial
— från 55 till 40. Under tredje terminen studeras straffrätt, varvid
30 timmar av den ordinarie undervisningskursen begagnas i stället för nu
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
varande 25. Den särskilda preparandkursen skulle då kunna slopas, varvid
dock exaniinatoriet för aspiranter, vilket skulle hållas årligen, finge utökas
från 15 till 30 timmar. I processrätt kan samordning med den ordinarie
undervisningen i ämnet ej åstadkommas, då aspiranterna måste läsa detta
ämne sist, dvs. under andra vårterminen, medan den ordinarie kursen endast
hålles under höstterminerna. Även i detta ämne kan preparandkursen
om 60 timmar utgå, därest det särskilda exaniinatoriet för aspiranter utökas
från 40 till 60 timmar.
Den särskilda undervisningen skulle alltså komma att omfatta: undervisningskurs
i privaträtt om 40 timmar, examinatorium i straffrätt om 30
timmar samt examinatorium i processrätt om 60 timmar.
Utredningen har även föreslagit en höjning av timersättningen för ordinarie
lärare vid högskolan eller docent från 50 till 75 kronor. Biträdande
lärare skulle enligt den föreslagna studieplanen icke behöva anlitas, varför
den timersättning om 30 kronor, som nu utginge för preparandkurserna i
straff- och processrätt, kunde slopas. I detta sammanhang har utredningen
anfört, att det vore naturligt, att en övergång till mera akademiska former
för undervisningen med iordningställande av lämplig litteratur och kompendier
för självstudier samt mera koncentrerad undervisning måste på lärarna
ställa större krav, vilka i och för sig motiverade en högre ersättning. Det
förefölle vidare rimligt, att anpassning skedde till de höjda levnadskostnaderna,
såsom skett beträffande den statliga lönesättningen över lag. Det
finge även framhållas, att Stockholms högskola vore en privat institution,
som icke kunde åläggas att vidtaga den föreslagna omläggningen utan att
hänsyn toges till högskolelärarnas synpunkter och önskemål. Därest en
överenskommelse om omläggningen icke skulle kunna vinnas, finge statsmakterna
vara beredda att överflytta kursen till Uppsala eller Lunds universitet,
varmed emellertid skulle följa vissa svårigheter och ökade kostnader,
enär universiteten saknade motsvarighet till de fria undervisningskurser,
som funnes vid Stockholms högskola och som vore en väsentlig
förutsättning för den nuvarande studieordningen för landsfiskalsaspiranterna.
Vidare har utredningen — sedan krav därom framställts av lärarna —
föreslagit en höjning av tentamensavgiften till ett för samtliga examensärnnen
lika belopp av 20 kronor. Därvid har icke inbegripits det förhör, som
avslutar den propedeutiska kursen. För detta förhör har nuvarande ersättning,
10 kronor, ansetts böra bibehållas.
Årskostnaderna för en undervisningskurs skulle vid bifall till nu nämnda
förslag bliva de, som vidstående tabell utvisar.
Kostnadsökningen skulle alltså uppgå till (16 650 — 10 750) 5 900 kronor,
varav 3 550 kronor skulle belöpa på arvoden och tentamensavgifter samt
2 350 kronor på övriga kurskostnader.
Denna kalkyl måste emellertid enligt utredningen kompletteras med hän -
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
21
Ämne |
Tentamensavgift |
Arvode |
Summa |
|
Propedeutisk kurs................ |
20 X 10: — |
— |
200 |
— |
Finansrätt ...................... |
20 X 20: — |
— |
400 |
— |
Förvaltningsrätt.................. |
20 x 20: — |
— |
400 |
— |
40 X 75:—1 |
||||
20 x 20:— |
1 900 |
— |
||
Straffrätt........................ |
20 X 20: — |
2 30 X 75: — |
2 650 |
_ |
Processrätt ...................... |
20 X 20: — |
60 X 75: — |
4 900 |
— |
Studieledaren .................... |
— |
2 X 500: — |
1 000 |
— |
Administrationskostnader.......... |
— |
— |
2 800 |
— |
Bränsle- och ljusa vgift............ |
2 X 40 x 30: — |
— |
2 400 |
— |
16 650 |
— |
|||
1 Delas mellan staten och högskolan med hänsyn till högskolans intresse av att årlig |
||||
kurs finnes tillgänglig för studerande till statsvetenskaplig-juridisk examen. |
synstagande till den ersättning — 300 kronor per elev och månad — som
numera utgår till aspiranterna under studietiden. Under den nuvarande
väntetiden på ett halvt år har staten att för en årskull på 20 aspiranter
utgiva en sammanlagd arvodesersättning till ett belopp av 18 000 kronor.
Detta belopp skulle årligen insbesparas vid övergång till årliga distriktsåklagarkurser.
Om från denna summa droges den årliga merkostnaden enligt
ovan gjorda kalkyl, 5 900 kronor, bleve nettoresultatet en årlig kostnadsminskning
av 12 100 kronor.
Utredningen har slutligen förordat, att förslagen genomfördes fr. o. m.
den 1 juli 1949.
Yttrandena.
I yttrandena har förslaget till omläggning av distriktsåklagarkursen
genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. Riksåklagarämbetet har
dock ifrågasatt huruvida icke en undersökning borde företagas om möjlighet
föreligger att anordna distriktsåklagarkurser vartannat år vid Stockholms
högskola och vartannat år vid universitetet i Lund. Ämbetet har upplyst,
att det enligt inhämtade uppgifter icke vore uteslutet att sådana kurser
skulle kunna anordnas i Lund. Stgrelsen för Stockholms högskola har
framhållit, att den föreslagna anordningen i ämnet privaträtt icke vore helt
lycklig, då ämnesområdet för distriktsåklagarexamen och för statsvetenskaplig
examen icke borde vara alldeles sammanfallande. Anordningen
kunde emellertid godtagas såsom ett provisorium, framtvunget av bl. a.
bristen på lärarkrafter.
Förslaget om höjning av arvodena har avstyrkts av statskontoret. En
sådan höjning skulle enligt ämbetsverket stå i strid mot strävandena att
åstadkomma allmän inkomstbegränsning samt medföra konsekvenser beträffande
bisysslearvoden på olika håll inom förvaltningen. I övriga remisssvar
har förslaget i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Departementschefen.
Vid anmälan den 25 februari 1944 av propositionen nr 145/1944 angående
anslag till landsfiskalerna in. fl. för budgetåret 1944/45 uppdrog föredragande
departementschefen riktlinjerna för hur landsfiskalsaspiranternas
teoretiska utbildning skulle anordnas. Därvid anförde han, att utformningen
av distriktsåklagarkursen endast till sina grundlinjer borde betraktas
som definitiv. Vad anginge detaljerna såsom kursplaner in. m. borde
de erfarenheter, som vunnes vid de första kurserna, få bli bestämmande för
kursernas slutliga utformning.
Utredningens förslag innebär en omläggning av distriktsåklagarkursen
så till vida, att den göres årlig. I samband därmed har föreslagits slopande
av vissa delar av den särskilda undervisningen för landsfiskalsaspiranterna
samt en övergång till studier i något friare former än hittills. Såsom utredningen
framhållit skulle vissa fördelar vinnas genom den föreslagna
omläggningen. Med hänsyn härtill tillstyrker jag omläggning av kursen i
enlighet med förslaget. Den härav föranledda kostnadsökningen beräknar
jag till 2 350 kronor.
Kursen bör som hittills varit fallet tills vidare förläggas till Stockholms
högskola.
Utredningens förslag innefattar även en höjning av timarvodena till de
lärare vid Stockholms högskola, som meddela särskild undervisning i
distriktsåklagarkursen, samt en ökning av tentamensavgifterna för flertalet
ämnen. I likhet med statskontoret anser jag mig icke kunna tillstyrka
dessa förslag.
Vissa förslag av länsstyrelserna m. m.
Länsstyrelserna ha, såvitt gäller befattningar, som skola upptagas på
personalförteckningen, föreslagit, att ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättas
för 19 icke-ordinarie biträden. Länsstyrelsen i Jämtlands lån har upplyst,
att den å övergångsstat uppförda befattningen som kanslibiträde i
Ca 11 i Brunflo distrikt, vars innehavare erhållit avsked under 1946, kan
indragas. Vidare har länsstyrelsen i Norrbottens län meddelat, att kanslibiträdet
å övergångsstat i Ca 11 i Edefors distrikt numera beviljats avsked
från sin tjänst.
Departementschefen.
I enlighet med länsstyrelsernas förslag förordar jag, att 19 icke-ordinarie
biträden enligt grunderna för den reglerade befordringsgången för biträdespersonal
fr. o. m. nästa budgetår erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänster.
Antalet ordinarie lcontorsbiträden skulle vid bifall härtill uppgå till 141.
De två på övergångsstat uppförda kanslibiträdestjänsterna i Brunflo och
Kungl. Maj.ts proposition nr 76. 23
Edefors distrikt torde fr. o. m. nästa budgetår avföras från personalförteckningen.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t genom beslut
denna dag i anledning av bl. a. ändrad domsagoindelning förordnat,
med tillämpning fr. o. m. den 1 april 1949, att Hällestads landsfiskalsdistrikt
skall upphöra samt att innehavaren av landsfiskalstjänsten i distriktet skall
tills vidare tjänstgöra vid länsstyrelsen i Östergötlands län. Till följd härav
torde landsfiskalstjänsten, vilken är placerad i Ca 25, böra överföras från
ordinarie stat till övergångsstat. Innehavaren av tjänsten har förklarat sig
icke ha något att erinra häremot.
Jag torde härjämte få anmäla, att Kungl. Maj :t förordnat dels den 26
juni 1948, att Fredrika landsfiskalsdistrikt skall upphöra fr. o. m. den
1 augusti samma år, dels den 24 september sagda år att i Sollefteå landsfiskalsdistrikt
skola vara anställda två landsfiskaler, av vilka den ene skall
vara polischef och allmän åklagare i Ca 26 samt den andre utmätningsman
i Ca 25. Genom sistnämnda beslut har vidare innehavaren av den indragna
landsfiskalstjänsten i Fredrika distrikt utnämnts att vara utmätningsman
i Sollefteå distrikt.
Slutligen torde få anmälas, att Kungl. Maj:t den 10 december 1948 i anledning
av indragning av Spånga landsfiskalsdistrikt föreskrivit, att i Solna
landsfiskalsdistrikt skall fr. o. in. den 1 januari 1949 vara anställd ytterligare
en landsfiskal, placerad i Ca 26, vilken skall vara allmän åklagare.
Till sistnämnda tjänst har landsfiskalen i Spånga distrikt förflyttats.
Anslagsberäkningar.
Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar.
Anslag Nettoutgilt
1947/48 .............................. 9 830 000 10 881 311
1948/49 (statsliggaren s. 993—998) ...... 10 900 000 —
1949/50 (förslag) ...................... 11 800 000 —
Kungl. Maj :t har den 14 maj 1948 fastställt följande avlöningsstat för
landsfiskalerna m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1948/49:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................ kronor
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis . . »
3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl., förslagsvis »
4. Tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat,
förslagsvis .................................... »
5. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ »
5 250 000
4 200 000
350 000
3 000
1 114 900
Summa kronor 10 917 900
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Särskilda uppbördsmedel.
Ersättning från Trollhättans och Karlskoga städer ... kronor 17 900
Summa förslagsanslag kronor 10 900 000
Enligt av länsstyrelserna gjorda beräkningar skulle för budgetåret
1949/50 behöva anvisas tillhopa 11 743 048 kronor.
Departementschefen.
Under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat ha länsstyrelserna uppskattat anslagsbehovet för nästa
budgetår för grundlöner och vikariatsersättningar till 5 280 027 resp. 2 100
kronor. Belastningen å posten utgjorde budgetåret 1947/48 i runt tal
5 111 000 kronor. Kostnaderna för grundlöner åt de 19 icke-ordinarie biträden,
som enligt vad jag förordat böra erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänster,
uppgå till i runt tal 87 000 kronor. Med utgångspunkt från belastningen
under förra budgetåret uppskattar jag kostnaderna för grundlöner
åt ordinarie tjänstemän för nästa budgetår till (5 111 000 + 87 000) 5 198 000
kronor. För vikariatsersättningar torde böra avses 2 000 kronor. Posten bör
alltså bestämmas till (5 198 000 + 2 000) 5 200 000 kronor.
Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
skulle enligt länsstyrelsernas äskanden för nästa budgetår uppföras med
4 995 882 kronor. Föregående budgetår belastades anslagsposten med i runt
tal 4 558 000 kronor. Härav utgjorde ca 3 839 000 kronor grundlöner, omkring
139 000 kronor vikariats- och övertidsersättningar samt i runt tal
580 000 kronor kostnader för tillfällig personal. Posten bör å ena sidan
minskas med kostnaderna för grundlöner åt de biträden, som i det föregående
föreslagits skola få ordinarie anställning, eller med 87 000 kronor.
Å andra sidan föranledes ökning av grundlönerna av den föreslagna löneförbättringen
för kontoristerna med polismans förordnande. Kostnaderna
härför beräknar jag i likhet med utredningen till 44 000 kronor. En ytterligare
uppräkning av grundlönerna erfordras med 350 000 kronor för avlöning
till aspiranter, som antagits under innevarande budgetår eller som
kunna beräknas bliva antagna under återstoden av detta och under nästa
budgetår, samt för lönegradsuppflyttningar av aspiranter. Lönegrads- och
löneklassuppflyttningar i övrigt kunna beräknas till 135 000 kronor. Till
grundlöner skulle alltså erfordras (3 839 000 — 87 000 + 44 000 + 350 000 +
135 000) 4 281 000 kronor. Vikariats- och övertidsersättningar torde böra
upptagas med 139 000 kronor. I enlighet med vad jag tidigare anfört bör
biträdespersonalen på landsfiskalskontoren i viss omfattning ökas för att
bereda landsfiskalerna lättnad i arbetsbördan. Kostnadsökningen i anledning
härav beräknar jag till 100 000 kronor. Med tillägg för tillfällig personal
av ett belopp motsvarande medelsåtgången under budgetåret 1947/48
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
skulle alltså anslagsposten i sin helhet böra upptagas till (4 281 000 4-139 000 + 100 000 + 580 000) 5 100 000 kronor.
Anslagsposten till arvoden till landsfiskalselever in. fl. —
belastad med i runt tal 117 000 kronor budgetåret 1947/48 — beräknar jag
med hänsyn till den ökade rekryteringen till 360 000 kronor.
Under förra året togs posten till tilläggsförmåner åt befattningshavare
å äldre stat ej i anspråk. Länsstyrelserna ha ej heller
för nästa budgetår beräknat några utgifter från densamma. Posten torde
därför böra utgå ur avlöningsstaten.
För rörligt tillägg erfordras 1 158 000 kronor.
I ersättning från städerna Trollhättan och Karlskoga
kan antagas komma att inflyta 18 000 kronor.
Enligt de gjorda kalkylerna skulle till avlöningar till landsfiskalerna m. fl.
för nästa budgetår behöva anvisas ett anslag av (5 200 000 + 5 100 000 +
360 000 + 1 158 000 — 18 000) 11 800 000 kronor.
Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader.
Anslag
1946/47 ............................ 1 794 000
1947/48 ............................ 2 063 000
1948/49 (statsliggaren s. 998—1003) .... 2 063 000
1949/50 (förslag) .................... 2 200 000
Kungl. Maj:t har den 14 maj 1948 fastställt följande omkostnadsstat för
landsfiskalerna m. fl., att tillämpas under budgetåret 1948/49:
Nettoutgift
2 209 376
2 504 530
Omkostnadsstat.
1.
2.
3.
4.
Sjukvård in. m., förslagsvis .................
Reseersättningar, förslagsvis.................
Expenser, förslagsvis .......................
Övriga utgifter:
a) Antagningsnämndens verksamhet,
förslagsvis ...................... kronor
b) Lokalbidrag in. m., förslagsvis .... »
c) Handledning under landsfiskalsaspi
ranternas
praktiska polistjänstgöring,
högst ...................... »
d) Kostnader för distriktsåklagarkurs,
förslagsvis ...................... »
e) Kostnader för tjänstedräkt, förslagsvis
........................ »
2 000
375 000
1 000
12 000
13 000
kronor
35 000
900 000
725 000
403 000
Summa kronor 2 063 000
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 76.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Länsstyrelserna ha uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till sammanlagt
2 524 690 kronor.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att länsstyrelserna i Jönköpings
och Norrbottens län i skrivelser den 1 resp. 23 april 1948 hemställt
om medel för inköp av reseskrivmaskiner åt landsfiskalerna. Framställningarna
ha motiverats med att landsfiskalerna efter rättegångsreformens
genomförande ofta måste upprätta förhörsprotokoll på platser, där skrivmaskin
ej funnes att tillgå. Genom inrikesdepartementets försorg har verkställts
utredning om behovet av sådana maskiner inom samtliga län.
Departementschefen.
Anslagsposten till sj ukvård m. m. torde böra upptagas med oförändrat
belopp, 35 000 kronor.
För reseersättningar förbrukades under föregående budgetår
1 081 000 kronor. Med hänsyn härtill torde medelsanvisningen böra något
ökas. Jag vill dock förorda, att för nästa budgetår icke beräknas större belopp
än 950 000 kronor.
Framställningarna om inköp av reseskrivmaskiner anser jag mig kunna
tillstyrka på så sätt, att successiv anskaffning sker inom ramen för de medel,
som anvisas länsstyrelserna till landsfiskalernas m. fl. expenser.
Belastningen på denna post uppgick förra budgetåret till 910 000 kronor.
Jag föreslår, att posten för nästa budgetår anvisas med 775 000 kronor,
varav 700 000 kronor för eget behov och 75 000 kronor för annat än eget
behov.
De i anslagsposten till övriga utgifter ingående delposterna till antagningsnämndens
verksamhet, handledning under landsfiskalsaspiranternas
praktiska polistjänstgöring och kostnader för tjänstedräkt torde böra
anvisas med oförändrade belopp eller med resp. 2 000, 1 000 och 13 000 kronor.
Delposten till lokalbidrag m. in., vilken förra budgetåret belastades med
i runt tal 434 000 kronor, torde böra uppräknas. Jag förordar, att posten
för nästa budgetår uppföres med 410 000 kronor. I enlighet med vad jag
tidigare föreslagit bör delposten till kostnader för distriktsåklagarkurs
höjas med 2 350 kronor. Posten bör på grund härav bestämmas till 14 350
kronor, vilket belopp torde avrundas till 14 000 kronor. Anslagsposten till
övriga utgifter bör alltså uppföras med (2 000 + 1 000 + 13 000 + 410 000 +
14 000) 440 000 kronor.
Enligt dessa beräkningar skulle anslaget för nästa budgetår behöva anvisas
med (35 000 + 950 000 + 775 000 + 440 000) 2 200 000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att,
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
a) besluta, att å personalförteckningen för landsfiskalerna
m. fl. skola upptagas 141 ordinarie lcontorsbiträdestjänster,
att från ordinarie stat till övergångsstat skall överföras
1 landsfiskal i lönegrad Ca 25 samt att från personalförteckningen
skola avföras 2 tjänster som kanslibiträde å
övergångsstat i lönegrad Ca 11;
b) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna
m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1949/50:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis .................. kronor 5 200 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................. » 5 100 000
3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl.,
förslagsvis ...................... » 360 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 1 158 000
Summa kronor 11 818 000
Särskilda uppbördsmedel.
Ersättning från Trollhättans och Karlskoga
städer .................... kronor 18 000
Summa förslagsanslag kronor 11 800 000;
c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar under elfte huvudtiteln
för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag
av 11 800 000 kronor;
d) till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader under elfte
huvudtiteln för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag
av 2 200 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Olofsson.