Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

1

Nr 72.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 11 juni 1948
(nr 283) om pappersskatt samt om fortsatt giltighet
av förordningen, m. m.; given Stockholms slott den 25
februari 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt samt om fortsatt giltighet
av förordningen,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att förordningen om pappersskatt, vars giltighetstid
utgår den 30 juni 1949, skall erhålla fortsatt giltighet för tiden till
och med den 30 juni 1950.

Vidare föreslås ändringar i förordningen om pappersskatt beträffande
beskattningen av dels vulkanfiber och annan kemiskt beredd fiberpapp
i plattor, dels importerat ljuskänsligt, fotografiskt papper, dels pappersmassa,
som är avsedd att användas i stället för vara, för vilken pappersskatt
utgår, m. m. dels ock importerad asfalttakpapp m. m. Därjämte
föreslås ändrade bestämmelser dels i fråga om tillverkares rätt att i deklaration
göra avdrag för vissa varupartier, dels ock beträffande kontrollen
över varor, som utlämnas av tillverkare för utförsel ur riket, m. m. Samtliga
ändringar föreslås skola träda i kraft den 1 april 1949. Vidare förordas,
att pappersskatt (lagerskatt) skall utgå å vissa lager av pappersmassa,
som vid ikraftträdandet innehavas av annan än tillverkare av pappersmassa,
dock endast i den mån lagret överstiger 1 000 kilogram.

I propositionen hemställes därjämte om bemyndigande för Kungl. Maj:t
att, i enlighet med vad som förutsatts vid överläggningarna med pappersbruken
angående den inhemska försörjningen med papper och papp under år
1949, förordna om viss restitution av pappersskatt intill ett sammanlagt
belopp av 4 miljoner kronor.

I Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Kr 72.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 11 juni 1948 (nr
283) om pappersskatt samt om fortsatt giltighet av förordningen.

Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 inom. samt 2—4, 7, 13, 14 och 22 §§
förordningen den 11 juni 1948 om pappersskatt, vilken förordning gäller
till och med den 30 juni 1949, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives dels ock att förordningen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt
giltighet intill utgången av juni månad 1950.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

1

1 m o in. För följande---

(pappersskatt), nämligen

a) för papp och papper i obearbetat
skick (med undantag av träfiberplattor),
i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförliga till
statistiska numren 828—83b, 835: 2,
836, 837, 843—846 och 848—857:2,
där varan tillverkas yrkesmässigt
inom riket för avsalu eller vidare bearbetning
eller ock införes till riket,

b) för papp och papper i bearbetat
skick samt arbeten av papp och papper,
i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförliga till
statistiska numren 827—877, 968—-975, 978—990, 998, 1009, 1061—1071,
1129—1130 och 2048, där varan införes
till riket för åter för sälj ning eller
eljest för att användas i förvärvssyfte,
samt

c) för tryckalster av papp eller
papper, i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförliga till

§•

1 mom. För följande — — ■—■
(pappersskatt), nämligen

a) för papp och papper i obearbetat
skick (med undantag av träfiberplattor
samt vulkanfiber och annan
kemiskt beredd fiber papp i plattor),
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
hänförliga till statistiska
numren 828—831, 833—83b,
835: 2, 836, 837, 843—846 och 848—
857: 2, där varan tillverkas yrkesmässigt
inom riket för avsalu eller vidare
bearbetning eller ock införes till riket,

b) för papp och papper i bearbetat
skick samt arbeten av papp och papper,
i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförliga till statistiska
numren 5b2, 827—877, 968—
975, 978—990, 998, 1009, 1061—1071,
1129—1130 och 2048, där varan införes
till riket för återförsäljning eller
eljest för att användas i förvärvssyfte,

c) för tryckalster av papp eller
papper, i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförliga till

Kungl. Maj.ts proposition in 72.

3

Nuvarande lydelse:
statistiska numren 878—891, där varan
införes till riket och det tillika
är uppenbart, att varan framställts
huvudsakligen för avsättning i Sverige.

2

1 m o in. Skatten skall -— — —
äger rum.

2 m o in. Har tidningspapper
— — — av köparen.

3

1 m o in. Skyldighet att —---

äger rum.

2 m o in. Där tidningspapper
—ianspråktagande sker.

4

Skatten utgår med femton öre för
kilogram.

Föreslagen lydelse:
statistiska numren 878—891, där varan
införes till riket och det tillika
är uppenbart, att varan framställts
huvudsakligen för avsättning i Sverige,
samt

d) för pappersmassa, i gällande tulltaxa
med statistisk varuförteckning
hänförlig till statistiska numren 816
—825, där varan tillverkas yrkesmässigt
inom riket för avsalu eller vidare
bearbetning eller ock införes till riket,
samt varan tillika är avsedd att,
i befintligt skick eller efter bearbetning,
användas i stället för skattepliktig
vara eller av sådan vara framställd
produkt.

§•

1 in o m. Skatten skall — — —
äger rum.

2 m o m. Har tidningspapper
--- av köparen.

3 mom. Där vara, som utan att
skatt erlagts för densamma utlämnats
av tillverkaren för att i befintligt
skick eller efter bearbetning utföras
ur riket, av köparen använts för annat
ändamål, skall skatten erläggas av
köparen.

§•

1 mom. Skyldighet att---

äger rum.

2 m o in. Där tidningspapper
---ianspråktagande sker.

3 mom. I fall som avses i 2 § 3
mom. inträder skattskyldigheten, då
varan av köparen tages i anspråk för
annat ändamål än för utförsel ur riket
i befintligt skick eller efter bearbetning.

§•

Skatten utgår med femton öre för
kilogram, dock att skatten utgår med

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 72.

Nuvarande lydelse:

Beträffande till---varans net tovikt.

7

1 inom. Den som ämnar bedriva
tillverkning, som avses i 1 § 1 mom.
a), skall därom göra skriftlig anmälan
till kontrollstyrelsen minst fjorton
dagar före tillverkningens påbörjande
med angivande av företagets
namn och belägenhet, tillverkarens
fullständiga namn och postadress,
det eller de varuslag, tillverkningen
är avsedd att omfatta, samt dagen för
dess påbörjande.

2 mom. Har tidningspapper —

---och postadress.

3 mom. Inträder ändring i förhållande,
varom uppgift lämnats i
anmälan enligt 1 eller 2 mom., skall
underrättelse därom snarast lämnas
till kontrollstyrelsen.

13

1 mom. Den som bedriver tillverkning,
som avses i 1 § 1 mom. a),
skall för varje kalenderkvartal till
kontrollstyrelsen avlämna en på tro
och heder upprättad deklaration angående
den myckenhet skattepliktiga
varor som av honom eller för hans
räkning levererats till köpare eller ta -

Föreslagen lydelse:
fem öre för kilogram vid införsel till
riket av skattepliktig vara, hånförlig
till statistiska numret 827 i gällande
tulltaxa med statistisk varuförteckning.

Beträffande till---varans net tovikt.

§•

1 m o in. Den som ämnar bedriva
tillverkning, som avses i 1 § 1 mom.
a) eller d), skall därom göra skriftlig
anmälan till kontrollstyrelsen minst
fjorton dagar före tillverkningens
påbörjande med angivande av företagets
namn och belägenhet, tillverkarens
fullständiga namn och postadress,
det eller de varuslag, tillverkningen
är avsedd att omfatta, samt
dagen för dess påbörjande.

2 in o in. Har tidningspapper —
— — och postadress.

3 mom. I fall som avses i 2 § 3
mom. åligger det köparen att innan
han tager varan i anspråk för annat
ändamål än för utförsel ur riket i befintligt
skick eller efter bearbetning
göra skriftlig anmälan därom till
kontrollstyrelsen. Denna anmälan
skall innehålla uppgift om köparens
fullständiga namn och postadress.

4 mom. Inträder ändring i förhållande,
varom uppgift lämnats i anmälan
enligt denna paragraf, skall
underrättelse därom snarast lämnas
till kontrollstyrelsen.

§•

1 in o m. Den som bedriver tillverkning,
som avses i 1 § 1 mom. a)
eller d), skall för varje kalenderkvartal
till kontrollstyrelsen avlämna en
på tro och heder upprättad deklaration
angående den myckenhet skattepliktiga
varor som av honom eller för
hans räkning levererats till köpare

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

5

Nuvarande lydelse:
gits i anspråk för vidare bearbetning
med angivande tillika av varornas
vikt ävensom den å varorna belöpande
skatten.

Deklaration, varom--— dekla rationen

avser.

Om särskilda — -— — deklarationen
avser.

2 mom. I fall som avses i 2 § 2
mom. skall deklaration avgivas i enlighet
med de föreskrifter kontrollstyrelsen
meddelar.

14

I deklaration som avses i 13 § må
avdrag göras för den myckenhet skattepliktiga
varor, som

a) utlämnats från tillverkningsstället
för att i befintligt skick eller
efter bearbetning utföras ur riket
eller

b) enligt bevis av tullmyndighet
påförts skatt vid införsel till riket.

På särskild —--från köparen.

22

Den som utan föreskriven anmälan
bedriver tillverkning, som avses i 1 §

1 mom. a), eller tager i anspråk
tidningspapper på sätt i 2 § 2 mom.
sägs eller efter anmälan om avbrott
i rörelsen fortsätter densamma i strid
mot bestämmelserna i 8 § första

Föreslagen lydelse:
eller tagits i anspråk för vidare bearbetning
med angivande tillika av varornas
vikt ävensom den å varorna
belöpande skatten.

Deklaration, varom — -— -— deklarationen
avser.

Om särskilda -— -— — deklarationen
avser.

2 mom. I fall som avses i 2 § 2
och 3 mom. skall deklaration avgivas
i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen
meddelar.

§•

I deklaration, som avses i 13 §, må
avdrag göras för den myckenhet skattepliktiga
varor, som utlämnats från
tillverkningsstället för att i befintligt
skick eller efter bearbetning utföras
ur riket. Har vid den tillverkning,
som deklarationen avser, använts annan
skattepliktig vara, må avdrag i
deklarationen göras även för den
myckenhet av sistnämnda vara, som
visas hava tidigare blivit påförd
skatt.

På särskild — -— — från köparen.

Där kontrollstyrelsen så förordnar
är köpare av skattepliktig vara, som
utlämnats från tillverkningsstället för
att i befintligt skick eller efter bearbetning
utföras ur riket, skyldig att
till kontrollstyrelsen avlämna en på
tro och heder avgiven skriftlig försäkran
rörande ändamålet med inköpet.

§•

Den som utan föreskriven anmälan
bedriver tillverkning, som avses i 1 §
1 inom. a) eller d), eller underlåter
att fullgöra anmälningsskyldighet,
varom i 7 § 2 eller 3 mom. stadgas,
eller efter anmälan om avbrott i rörelsen
fortsätter densamma i strid

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Nuvarande lydelse:
stycket, straffes med dagsböter, ej
under tjugu.

Den som — — — sex månader.
Underlåter någon — — — trehundra
kronor.

Föreslagen lydelse:
mot bestämmelserna i 8 § första stycket
eller uppsåtligen lämnar oriktig
uppgift i försäkran som i § sista
stycket sägs, straffes med dagsböter,
ej under tjugu.

Den som---sex månader.

Underlåter någon — — -— trehundra
kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1949.

Med avseende å ikraftträdandet skola följande bestämmelser gälla.

1. Den som vid ikraftträdandet innehar pappersmassa som avses i 1 §
1 mom. d) skall, med de undantag varom nedan under punkt 2 förmäles,
erlägga pappersskatt härför (lagerskatt).

2. Lagerskatt skall icke utgå för pappersmassa, som visas hava levererats
från tillverkaren före den 1 juli 1948. Ej heller skall lagerskatt utgå
för sådan pappersmassa, som den 1 april 1949 innehades av tillverkaren
eller som före nämnda dag levererats till annan för att i befintligt skick eller
efter bearbetning utföras ur riket.

I övrigt föreligger skattskyldighet endast i den mån varans vikt överstiger
1 000 kilogram.

3. Vad i 4—6, 9—13, 15, 16, 18, 22—24, 26—29 och 31 §§ förordningen
om pappersskatt är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även beträffande
lagerskatten, dock att i 13 § omförmäld deklaration skall avlämnas senast
den 30 april 1949.

4. Kontrollstyrelsen äger utfärda de ytterligare föreskrifter som erfordras
för uttagande av lagerskatten.

5. Den som vid ikraftträdandet av denna förordning bedriver tillverkning
som avses i 1 § 1 mom. d) skall fullgöra den i 7 § 1 mom. föreskrivna anmälningsskyldigheten
senast den 20 april 1949.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 19b9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådet Ericsson anmäler chefen för
finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar i beskattningen
av papper m. m. samt anför därvid följande.

Enligt förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt skall för
papp och papper till staten erläggas särskild skatt (pappersskatt). Det skattepliktiga
varuområdet finnes angivet i 1 § nämnda förordning genom hänvisning
till vissa i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna
nummer, till vilka de skattebelagda varorna äro hänförliga. Skatt skall sålunda
enligt 1 § 1 mom. a) erläggas för papp och papper i obearbetat skick
(med undantag av träfiberplattor), i tulltaxan hänförliga till statistiska
numren 828—834, 835:2, 836, 837, 843—846 och 848—857:2, där varan
tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller vidare bearbetning eller
ock införes till riket.

Enligt 1 § 1 mom. b) skall skatt erläggas för papp och papper i bearbetat
skick samt arbeten av papp och papper, i tulltaxan hänförliga till statistiska
numren 827—877, 968—975, 978—990, 998, 1009, 1061—1071, 1129—1130
och 2048, där varan införes till riket för återförsäljning eller eljest för att
användas i förvärvssyfte.

I 1 § 1 mom. c) stadgas, att pappersskatt skall erläggas för tryckalster av
papp eller papper, i tulltaxan hänförliga till statistiska numren 878 891,

där varan införes till riket och det tillika är uppenbart, att varan framställts
huvudsakligen för avsättning i Sverige.

I 1 § 2 mom. stadgas, att skatt icke skall utgå för ofärgat eller färgat tidningspapper
som användes för tryckning av allmän nyhetstidning (ur statistiska
numren 837 och 857: 2), och att skatt ej heller skall utgå för i 1
mom. avsedd vara vilken såsom postförsändelse införes till riket.

Enligt vad i förordningen vidare stadgas skall förordningen, som trädde
i kraft den 1 juli 1948, gälla till och med den 30 juni 1949.

I det följande kommer jag närmast att behandla frågan om fortsatt giltighet
av pappersbeskattningen, och därefter torde jag fa anmäla vissa förslag
till ändringar i samma beskattning.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Frågan om pappersskattens fortbestånd för tiden efter juni 1949.

Forslaget om införandet av pappersskatt framlades för 1948 års riksdag
i propositionen den 16 april 1948, nr 215. Enligt vad i nämnda proposition
uttalades ingick denna beskattning såsom ett led i skärpningarna på den
indirekta beskattningens område i syfte att överbalansera budgeten. I propositionen
framhölls vidare, att i författningen i ämnet borde uttryckligen
angivas — för att pappersskattens tillfälliga natur skulle särskilt understrykas
— att skatten skulle utgå för endast ett år, räknat från och med
den 1 juli 1948. Samtidigt underströks emellertid i propositionen att genom
en sådan tidsbegränsning det alternativet icke uteslötes att frågan om skattens
fortbestånd efter nyssnämnda dag upptoges till prövning av 1949 års
riksdag. Dessa uttalanden föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

Såsom framgår av propositionen den 28 januari 1949 (nr 24) med förslag
till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker uttalade jag
vid framläggandet av sagda förslag, att de vid 1948 års riksdag beslutade
skatteskärpningarna — pappersskatten däri inberäknad — enligt min uppfattning
borde oförändrade fortbestå under nästkommande budgetår. Jag
ansåg mig salunda med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget icke
kunna förorda vare sig att pappersskatten redan nu borttoges eller att skattesatsen
sänktes.

I enlighet härmed föreslår jag att för riksdagen nu framlägges förslag om
fortsatt giltighet av förordningen om pappersskatt för tiden den 1 juli 1949
—den 30 juni 1950.

I anslutning härtill torde jag få omnämna de överläggningar som ägt rum
med pappersbruken om villkoren för leveranser av papper och papp till
hemmamarknaden under år 1949. En närmare redogörelse för hithörande frågor
lämnas i en inom statens bränslekommission upprättad promemoria,
vilken torde få såsom Bihang fogas till detta protokoll. Såsom av promemorian
framgår grundade sig den reglering av handeln med papper och papp,
som varit i kraft år 1948 och haft till huvudsakligt syfte att tillförsäkra den
inhemska marknaden erforderliga papperskvantiteter, bland annat på en
överenskommelse med cellulosaindustrien om leveranser av vissa kvantiteter
pappersmassa till avtalade priser. Någon motsvarande överenskommelse
kunde däremot icke träffas för år 1949. Härmed bortföll den viktigaste förutsättningen
för papper sregleringen, som därför upphävdes samtidigt som
priserna å massa och papper genom stoppriser fastställdes vid dittillsvarande
nivå. De pappersbruk, som för sin tillverkning äro helt eller delvis hänvisade
till att köpa massa, ha emellertid haft svårigheter att anskaffa erforderliga
råvarukvantiteter till fastställda stoppriser. De överläggningar som i anledning
härav ägt rum ha resulterat i att stoppriserna å massa upphävts i samband
med att en preliminär överenskommelse angående pappersförsörjningen
under år 1949 träffats med pappersbruken. Denna överenskommelse inriktar
sig uteslutande på att säkra de massaköpande pappersbrukens försörjning
med den massa, som erfordras för att bruken skola kunna leverera
papper på hemmamarknaden. Utgångspunkten har härvid varit att dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

9

pappersbruk nu räkna med att behöva betala per ton massa i genomsnitt
50 kronor mer än de i fjolårets globalavtal mellan cellulosa- och pappersbruksföreningarna
överenskomna massapriserna. Den kvantitet kemisk massa,
som levererades på hemmamarknaden i fjol, uppgick till 80 000 ton och man
utgår från samma leverans även under 1949. De ifrågavarande pappersbrukens
merkostnad för massaköpen skulle sålunda bli fyra miljoner kronor.
Slår man ut merkostnaden på den kvantitet papper, som för hemmamarknadens
behov produceras på basis av denna massa, representerar merkostnaden
en kostnadsökning av 5 öre per kilogram papper.

För att bereda pappersindustrien kompensation för denna merkostnad
ha två utvägar stått till buds. Om man å ena sidan hade velat lämna de
massaköpande pappersbruken kompensation i form av prishöjningar, skulle
man med utgångspunkt från den förutnämnda kostnadsfördyringen av 5
öre per kilogram papper blivit nödsakad att medgiva en lyftning av hela
pappersprisnivån med i genomsnitt 5 öre per kilogram. Att differentiera
prissättningen för massaköpande och självförsörjande pappersbruk är nämligen
icke tänkbart. De självförsörjande pappersbruken skulle därigenom
oundvikligen fått tillgodogöra sig det stegrade hemmamarknadsvärdet på
massa, och den totala belastningen för konsumenterna hade kommit att omfatta
omkring 15 miljoner kronor. Den andra utvägen —- som valdes i den
preliminära överenskommelsen — är att subventionera endast de massaköpande
pappersbruken, för vilket ändamål erfordras cirka 4 miljoner kronor.
Det förutsattes att denna kompensation skulle utgå i form av restitution av
erlagd pappersskatt. Visserligen är det i och för sig icke tilltalande att taga
skattemedel i anspråk för subventionsändamål av här avsett slag. Å andra
sidan torde en subvention av skattemedel med ett belopp motsvarande i genomsnitt
1,3 öre per kilogram av de totala hemmamarknadsleveranserna av
papp och papper — med undantag för tidningspapper -— avgjort vara att
föredraga framför en allmän lyftning av pappersprisnivån av nyss angiven
omfattning. Den träffade preliminära överenskommelsen torde därför innebära
en godtagbar lösning av de föreliggande svårigheterna.

I enlighet med det nu anförda torde av riksdagen böra inhämtas bemyndigande
för Kungl. Maj:t att för år 1949 till pappersbruken restituera pappersskatt
med 50 kronor per ton för tillverkning av papper och papp för
hemmamarknaden inköpt kemisk massa intill en sammanlagd kvantitet av
högst 80 000 ton eller tillhopa högst 4 miljoner kronor. — Bränslekommissionen
torde sedermera böra erhålla uppdrag att i samråd med kontrollstyrelsen
inkomma med förslag till de närmare bestämmelser, som må vara
erforderliga för restitutionens genomförande.

Vissa ändringar i förordningen om pappersskatt.

Undantog från pappersskatten beträffande vulkanfiber och annan kemiskt

beredd fiberpapp i plattor.

Vulkanfiber och annan kemiskt beredd fiberpapp i plattor redovisas i tulltaxan
med statistisk varuförteckning under statistiskt nr 832. På sätt framgår
av 1 § förordningen om pappersskatt skall skatt utgå för dessa varor.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

I en den 22 juni 1948 dagtecknad skrift har Aktiebolaget Tidan hemställt
om befrielse från skyldigheten att erlägga pappersskatt för vulkanfiber, vilken
vara inom riket tillverkades uteslutande av bolaget. Denna vara vore
enligt bolagets mening en konstprodukt, vid vars tillverkning såsom utgångsmaterial
användes cellulosa och bomullslump som genom kemiska
processer omvandlades till ett homogent, hornliknande material. Vulkanfiber
vore på grund härav att anse såsom en konstmasseprodukt, som närmast
kunde hänföras till samma kategori av produkter som bakelit eller
konstmassor av konsthartstyp, plast, celluloid o. d. Med användning av vulkanfiber
tillverkades bl. a. reseffekter, spinnkannor, transportlådor, transportvagnar,
kugghjul och packningar. Enligt bolaget tillverkades för närvarande
för förbrukning inom landet allenast omkring 300 ton vulkanfiber
årligen. Skatten å vulkanfiber komme således, efter gällande skattesats av
15 öre för kilogram, att tillföra statsverket omkring 45 000 kronor årligen.

Över nämnda framställning har infordrat utlåtande avgivits av kontrollstyrelsen
i skrivelse den 16 december 1948. Härefter ha utlåtanden över bolagets
framställning samt över kontrollstyrelsens nyssnämnda skrivelse avgivits
av generaltullstyrelsen, kommerskollegium och statens bränslekommission.
Vid det av kommerskollegium avgivna utlåtandet ha fogats yttranden
av Stockholms och Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Sveriges industriförbund och Svenska pappersbruksföreningen.

Kontrollstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att vulkanfiber icke vore att
jämställa med papp och papper i allmänhet. Genom den använda tillverkningsmetoden
hade denna vara erhållit egenskaper, varigenom densamma helt
skilde sig från papp och papper och därmed möjliggjorde begagnande inom
områden, där eljest annat material måste komma till användning. Det kunde
med hänsyn härtill icke framstå såsom stridande mot principerna för pappersbeskattningen
att undantaga vulkanfiber från denna skatt. På grund av
vulkanfiberns speciella egenskaper skulle vid sådant undantagande från beskattning
särskilda tekniska svårigheter att särskilja vulkanfiber från beskattade
papp- och pappersprodukter icke uppstå. Vulkanfiber och därav
framställda produkter konkurrerade i allmänhet icke med papp och papper
eller därav framställda liknande produkter. I stället hade vulkanfiber att utstå
viss konkurrens från exempelvis plast, läder och metall. Då dessa varor
vore obeskattade hade konkurrensmöjligheterna för produkter av vulkanfiber
givetvis i viss mån minskats. Det borde framhållas, att vissa produkter
av vulkanfiber, exempelvis resväskor, skulle kunna sägas utbjudas i konkurrens
med sådan vara av papp. Med hänsyn till den betydande prisskillnad,
som vanligen rådde mellan produkter av nu angivna slag, syntes detta
förhållande icke böra tillmätas betydelse i förevarande sammanhang. På
grund av det anförda och då den till vulkanfiber hänförliga skatteinkomsten
kunde beräknas uppgå till endast 45 000 kronor för år, syntes starka skäl tala
för undantagande av vulkanfiber från beskattning.

Övriga remissinstanser ha tillstyrkt eller lämnat utan erinran kontrollstyrelsens
förslag om undantagande av vulkanfiber från pappersskatten.

11

Kunfjl. Maj:ts proposition nr 72.

Departementschefen. Enligt vad som framgår av kontrollstyrelsens utredning
i föreliggande fråga kan vulkanfiber — vilken vara i tulltaxan med
statistisk varuförteckning är upptagen lunder statistiska numret 832
varken på grund av sina egenskaper eller med hänsyn till sättet för dess
tillverkning jämställas med de slag av papp och papper, som redovisas under
andra statistiska nummer i tulltaxan. Några tekniska svårigheter att
särskilja vulkanfiber från övriga nu skattepliktiga varor torde icke föreligga.
Jag anser mig därför böra tillstyrka kontrollstyrelsens förslag att vulkanfiber
undantages från pappersbeskattningen. Samma undantag bör föreskrivas
i fråga om annan kemiskt beredd fiberpapp i plattor som redovisas
under statistiska numret 832.

I anledning härav bör nyssnämnda statistiska nummer utgå ur författningstexten
i 1 § 1 mom. a) förordningen om pappersskatt. Det torde därjämte
vara lämpligt, att i samma moment uttryckligen angiva att från pappersskatt
undantagas — förutom träfiberplattor — jämväl vulkanfiber och
annan kemiskt beredd fiberpapp i plattor.

Beskattningen av importerat ljuskänsligt, fotografiskt papper.

Papper, som användes för framställning av ljuskänsligt, fotografiskt papper,
hänföres i tullstatistiskt avseende till statistiska numren 838 och 857: 2.
För dylikt papper skall följaktligen pappersskatt utgå då det hit införts. För
till riket infört ljuskänsligt, fotografiskt papper, hänförligt till statistiskt
nummer 542, utgår däremot icke skatt.

I en den 25 oktober 1948 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har
Aktiebolaget Ceaverken anfört bland annat, att bolaget, som helt ägdes av
svenska staten, tillverkade röntgen- och elektrokardiografpapper för sjukvårdens
behov samt övrigt ljuskänsligt, fotografiskt papper, huvudsakligen för
militära och andra statliga ändamål. Dessutom saluförde bolaget dylikt fotografiskt
papper på den civila marknaden inom landet och exporterade sina
produkter till icke oväsentliga belopp. För tillverkningen vore bolaget beroende
av import av pappersunderlag, vilket vid bolagets fabrik belädes med
det ljuskänsliga, fotografiska skiktet. Vid förtullning av dylikt pappersunderlag
uttoges pappersskatt. Då bolaget hade att konkurrera med de utländska
företagen såväl på den inhemska marknaden som vid export, komme bolaget
därigenom i ett ogynnsamt läge, alldenstund importerat ljuskänsligt, fotografiskt
papper icke vore skattebelagt. Bolaget hemställde därför om skattebefrielse
för sådant importerat underlagspapper (stal. nr 838 och 857) som
användes vid tillverkning av ljuskänsligt, fotografiskt papper.

Efter remiss ha utlåtanden i förevarande ärende avgivits av kontrollstyrelsen,
generaltiillstyrelsen och kommerskollegium. Kommerskollegium har
bifogat yttranden från Stockholms och Skånes handelskammare, handelskammaren
i Göteborg samt Sveriges industriförbund.

Kontrollstyrelsen har i sitt utlåtande omnämnt, att bolaget för tillverk -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

ning av fotografiskt papper förbrukade omkring 80 ton papper per år. Enligt
kontrollstyrelsens mening borde den av bolaget påtalade ojämnheten i
beskattningen för framtiden lämpligen elimineras på så sätt, att även till
riket infört ljuskänsligt, fotografiskt papper belädes med pappersskatt. Styrelsen
hemställde därför, att 1 § 1 mom. b) förordningen om pappersskatt
erhölle sådan ändrad lydelse, att i författningsrummet medtoges även statistiska
numret 542, till vilket nummer ljuskänsligt, fotografiskt papper
hänfördes i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning.

Generaltullstyrelsen har anfört, att styrelsen icke hade något att erinra
mot kontrollstyrelsens förevarande förslag.

Av näringsorganisationerna har Sveriges industriförbund lämnat kontrollstyrelsens
förslag utan erinran och Stockholms handelskammare har av
praktiska skäl tillstyrkt detsamma. Skånes handelskammare och handelskammaren
i Göteborg ha däremot avstyrkt förslaget under framhållande att
det ljuskänsliga, fotografiska papperet vore en fotokemisk artikel. Skånes
handelskammare har vidare erinrat om att denna vara utgjorde ett viktigt
arbetsmaterial för yrkesmännen inom den fotografiska branschen och att
dessa vid en beskattning skulle bli nödsakade begära kompensation i form
av höjda priser för de arbeten, som utfördes inom branschen.

Kommerskollegium har erinrat om att pappersskatt vid import utginge
icke endast för papp och papper i obearbetat skick utan i regel även för
pappersprodukter, däribland även för sådana produkter, för vilka bearbetningskostnaderna
vore betydande. Det syntes därför vara mest i överensstämmelse
med pappersbeskattningens nuvarande utformning, att importen
av ljuskänsligt, fotografiskt papper, stat. nr 542, belädes med skatt.
Då dylikt papper vore jämförelsevis dyrbart, skulle en skatt av 15 öre per
kilogram icke utgöra någon mera avsevärd belastning. Enligt den preliminära
redogörelsen för varuinförseln år 1947 importerades nämnda år 503 390
kilogram papper av ifrågavarande slag till ett värde av 5 274 245 kronor.
Då importvärdet sålunda vore i genomsnitt omkring 10 kronor 50 öre per
kilogram, skulle skatten — beräknad på detta värde — uppgå till ej fullt 1,5
procent. Kollegium ansåge sig under angivna förhållanden böra tillstyrka
kontrollstyrelsens förslag.

Departementschefen. Såsom framgår av det anförda är en inhemsk tillverkare
av ljuskänsligt, fotografiskt papper skyldig att erlägga pappersskatt
för det underlagspapper, som användes vid tillverkningen, medan en importör
av färdigt ljuskänsligt, fotografiskt papper undgår denna beskattning.
En viss ojämnhet föreligger sålunda i beskattningen på förevarande
område.

I överensstämmelse med vad kontrollstyrelsen föreslagit och flertalet remissinstanser
tillstyrkt förordar jag, att denna ojämnhet i beskattningen
undanröjes på så sätt att pappersskatt framdeles uttages jämväl för importerat
ljuskänsligt, fotografiskt papper.

Då papper av sist angivet slag i tulltaxan med statistisk varuförteckning

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

redovisas under statistiska numret 542, bör detta nummer införas i författningstexten
i 1 § 1 mom. b) förordningen om pappersskatt.

Införandet av pappersskatt i vissa fall å pappersmassa.

1 tulltaxan med statistisk varuförteckning redovisas pappersmassa under
statistiska numren 816—825. Pappersskatt utgår sålunda icke för pappersmassa.

I sin förut omnämnda skrivelse den 16 december 1948 har kontrollstijrelsen
hemställt, att pappersmassa i viss utsträckning måtte indragas under
pappersbeskattningen. I denna fråga har kontrollstyrelsen anfört följande.

Förutom för framställning av papp och papper försäljes pappersmassa i
mindre utsträckning inom landet för användning som skyddspapp i nybyggen,
som mellanlägg vid brädfodring av byggnader, som ytteremballage
av olika slag samt för framställning av sådana varor som packningar, ägghållare
in. m. och cellulosabomull. Vid sidan av nu angivna användningsområden
— i vilka fall massan direkt eller efter bearbetning konkurrerar
med skattepliktiga pappersvaror — nyttjas massa inom landet exempelvis
för framställning av krut, viscosmassa och cellulosamjöl. Genom att pappersmassa
icke är underkastad skatteplikt enligt förordningen om pappersskatt
har viss snedvridning av konkurrensförhållandena mellan pappersmassa
samt papp och papper uppstått. Kontrollstyrelsen får på grund härav
förorda, att jämväl pappersmassa i princip indrages under pappersbeskattningen.
Med hänsyn till vad som anförts angående användningsområden för
pappersmassa synes från beskattning dock böra undantagas exempelvis sådan
massa, som vidare bearbetas för framställning av papp och papper, krut,
viscosmassa och cellullosamjöl. På grund av svårigheten att angiva alla de
områden, inom vilka pappersmassa nu användes eller framdeles kan komma
att användas, torde det vara erforderligt, att beskattningsmyndigheten
erhåller befogenhet att bestämma, i vilka fall pappersskatt skall erläggas
för dylik massa. Beskattningsmyndigheten bör i sitt ställningstagande härvid
aktgiva på huruvida massan direkt eller efter bearbetning kommer till
sådan användning, att den konkurrerar med papp eller papper eller annan
enligt förordningen om pappersskatt skattepliktig vara eller av sådan vara
framställd produkt.

I enlighet härmed har kontrollstyrelsen föreslagit, att i 1 § 1 mom.
skulle införas en bestämmelse av följande innehåll, nämligen att med papp
och papper, som avsåges under a), skulle likställas pappersmassa, i gällande
tulltaxa med statistisk varuförteckning bänförlig till statistiska numren
816—825, där densamma vore avsedd att antingen utgöra eller ock användas
för framställning av ersättningsmedel för annan enligt förordningen
beskattad vara eller av sådan vara framställd produkt.

Över kontrollstyrelsens förevarande förslag ha, efter remiss, ijttranden
avgivits av de i det föregående omnämnda myndigheterna och sammanslutningarna
(se s. 9) ävensom av Svenska cellulosaföreningen.

Generaltullstijrelsen har anfört, att styrelsen funne sig icke böra motsätta
sig att jämväl pappersmassa belädes med skatt i den omfattning kontrollstyrelsen
förordat.

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 72.

Statens bränslekommission har förklarat, att kommissionen i princip
kunde bitriida kontrollstyrelsens förslag rörande beskattningen av pappersmassa.

Svenska cellulosaföreningen har avstyrkt förslaget. Såsom motivering
härför har föreningen åberopat, att den av principiella skäl funne beskattning''
av papp och papper oberättigad samt att den massa, som närmast avsåges,
betingade ett pris av omkring 200 kronor per ton och genom en skatt
av 150 kronor per ton skulle fördyras med 75 procent.

Svenska pappersbruksföreningen och handelskamrarna ha däremot tillstyrkt
eller i vart fall förklarat sig icke vilja motsätta sig den föreslagna utvidgningen
av beskattningen.

Kommerskollegium har anfört, att en indragning av pappersmassa under
beskattningen i enlighet med kontrollstyrelsens förslag syntes påkallad.
Kollegium tillstyrkte sålunda förslaget härom. I anledning av cellulosaföreningens
påpekande att skatten skulle medföra en fördyring av pappersmassa
för byggnad sändamål med omkring 75 procent ville kollegium erinra
om att skatten även för billigare papp och papper utgjorde en betydande
belastning även om den ej uppginge till den angivna procentsatsen.

Kontrollstyrelsen har därefter i en den 24 januari 1949 dagtecknad promemoria
anfört, att det redan kort efter den 1 juli 1948, då förordningen
om pappersskatt trädde i kraft, kommit till kontrollstyrelsens kännedom,
att vissa cellulosaprodukter, vilka otvivelaktigt vore att anse såsom pappersmassa,
utlämnades från vederbörande tillverkare för användning såsom
papp. Enligt vad kontrollstyrelsen inhämtat från statens bränslekommission
hade pappersmassa i vidgad omfattning använts av wellpappindustrien såsom
ersättning för den framför allt på grund av pappersskatten väsentligt
dyrare pappen i egentlig mening. Kontrollstyrelsen har vidare anfört.

Avsättningen av pappersmassa för direkt användning såsom papp skall
enligt lämnade uppgifter tidigare ha förekommit i relativt obetydlig omfattning.
Från den 1 juli 1948 har emellertid genom tillkomsten av skatt å papp
prisskillnaden mellan papp och massa blivit sådan, att massan kunnat finna
ökad användning utan ytterligare bearbetning, framför allt för användning
såsom byggnadspapp. Läget har ytterligare tillspetsats genom att det
s. k. globalavtalet mellan massa- och pappersindustrierna upphört att gälla
med utgången av år 1948. Enligt detta avtal hade massaindustrien förbundit
sig att till av statens priskontrollnämnd godkända priser försälja massa
till pappersbruken för framställning av papper sprodukter, avsedda för hemmamarknaden.
Genom att avtalet icke förnyats för år 1949 kan det tänkas
ligga i massaindustriens intresse, att för direkt avsättning såsom ersättning
för papp nyttja de massakvantiteter, som eljest skulle ha gått till pappersbruken
för hemmamarknadstil Iverkning, allt givetvis i den mån massan
icke kan vinna avsättning såsom exportvara till förmånligare priser. Tendenser
i sådan riktning ha ock kunnat förmärkas enligt vad under hand
upplysts från pappersbrukens sida. Denna utveckling har enligt uppgift
medfört, att pappersbruk med egen massatillverkning på sina håll av konkurrensskäl
övergått till försäljning av massa för användning såsom ersättning
för papp. På grund av angivna förhållanden finnes grundad anled -

liungl. Maj:ts proposition nr 72.

15

ning befara, att tillverkning och efterfrågan mycket hastigt kommer att inriktas
på massa i stället för skattepliktig papp, vilket kommer afl medföra
icke blott betydande sänkningar av skatteintäkterna utan även innebära
rubbningar i konkurrensläget inom branschen. Utvecklingen har sålunda
lett till en förskjutning i avsättningen å den inhemska marknaden av å ena
sidan massa och å andra sidan papp. Till detta missförhållande, vilket snarast
bör avhjälpas, kommer, att kontrollstyrelsen mer och mer ställes inför
svåra avgöranden om vad som är att hänföra till massa och vad som är
att hänföra till papp. Gränsen är relativt flytande. Kontrollstyrelsen har
för undvikande av tvister — vilkas rättsliga avgörande, med tanke på den
av styrelsen föreslagna snara utvidgningen av skatteområdet att omfatta
även massa, skulle ur prejudicerande synpunkt sakna betydelse för en framtida
gränsdragning — ansett sig böra sätta gränsen mycket nära vad som
allmänt sett måste förstås med papp. Härigenom har inom det skattefria
ömrådet kommit att falla ett flertal produkter, för vilka bruken tidigare erlagt
skatt. Detta har i sin tur till följd, att icke obetydliga kvantiteter av
massa, vilka av allmänheten måste uppfattas såsom papp, komma att saluhållas
utan pappersskatt, ett förhållande som även ur avnämarnas synpunkt
måste te sig egendomligt.

Enligt vad kontrollstyrelsen vidare anfört påkallade de sålunda angivna
omständigheterna — å ena sidan massans utbjudande såsom papp eller ersättning
för papp och å andra sidan vissa pappkvaliteters betecknande såsom
massa i skattehänseende — omedelbara åtgärder. I anledning härav borde
undersökas, på vilket sätt de åsyftade olägenheterna under tiden till
författningsändringens ikraftträdande kunde i möjligaste mån avhjälpas.
Härvid syntes endast den utvägen stå öppen att genomföra en beskattning
av de kvantiteter av nu avsedda massaprodukter, vilka vid författningsändringens
ikraftträdande inom landet funnes i lager hos annan än tillverkare.
Lagerskatt borde dock icke utgå för sådana varupartier, för vilka tillstånd
till export meddelats av statens bränslekommission. Då den som innehade
lager av massaprodukter i allmänhet icke kunde avgöra, huruvida
eu vara kunde anses såsom pappersmassa eller icke, borde såsom skattepliktig
vara anses massaprodukt, utgörande ersättning för papp eller papper,
vilken produkt utlämnats från tillverkare efter ikraftträdandet av förordningen
om pappersskatt men för vilken vid fakturering tillägg för pappersskatt
icke gjorts. Då enligt av statens priskontrollnämnd meddelade bestämmelser
pappersskatt eller pristillägg i anledning härav skulle särskilt
angivas å faktura, borde dylik varuangivning i allmänhet icke erbjuda svårigheter
vid tillämpningen. Lagerskatten borde i likhet med pappersskatten
utgå med 15 öre för kilogram och erläggas av innehavare av det skattepliktiga
lagret till kontrollstyrelsen i samband med avgivande av särskild deklaration.
Från lagerbeskattningen borde undantagas lager icke uppgående
till förslagsvis 1 000 kilogram.

över nämnda promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av genernlInllslgrclsen,
kommerskollegium, statens bränslekommission, statens priskontrollnämnd,
Svenska pappersbruksföreningen och Svenska crllnlosaföreningen.
Vid det av kommerskollegium avgivna yttrandet ha fogats yttran -

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

den av Stockholms och Skånes handelskammare samt handelskammaren
i Göteborg.

Av de remissinstanser som tillstyrkt förslaget om lagerskatt å pappersmassa
har statens priskontrollnämnd anfört.

Nämnden delar kontrollstyrelsens uppfattning, att massaprodukter, som
hittills varit skattefria men användas såsom ersättning för papp eller papper,
av de skäl kontrollstyrelsen åberopat böra i skattehänseende jämställas med
skattebelagt papp och papper. Såsom ytterligare skäl härför kan anföras,
att, därest dylika massaprodukter skulle inom förädlingsindustrien i större
omfattning komma till användning såsom ersättning för skattebelagt material,
den möjligheten icke kan uteslutas, att sådana pristillägg, som nämnden
medgivit beträffande av papp eller papper tillverkade färdigprodukter,
skulle komma att i vissa fall uttagas jämväl för varor tillverkade av skattefria
massaprodukter.

Såsom kontrollstyrelsen anfört torde det vara önskvärt, att de olägenheter,
som följa av de nuvarande beskattningsbestämmelserna, i möjligaste mån
motverkas även såvitt angår tiden till författningsändringens ikraftträdande.
Därvid vill nämnden särskilt framhålla att det förhållandet, att i samband
med författningsändringen prishöjningar å varan kunna förmodas bli
tillåtna i samtliga handelsled, ehuru skatt uttages endast hos tillverkare,
kan komma att orsaka, att andra än tillverkare av varan under mellantiden
i spekulationssyfte upplagra pappersmassa såsom ersättningsmaterial för
papp och papper i större omfattning än vanligt. I fråga om andra än tillverkare
torde i enlighet med kontrollstyrelsens förslag de angivna olägenheterna
kunna motverkas genom att beskattning sker beträffande hos dem
vid tiden för författningsändringens ikraftträdande befintliga lager av ifrågavarande
ersättningsmaterial. De hos tillverkare befintliga lagren behöva
däremot icke skattebeläggas, med hänsyn till att skatt kommer att av dem
uttagas så snart försäljning av ersättningsmaterialet sker eller detsamma av
tillverkaren själv tages i anspråk för vidare bearbetning. Någon oberättigad
vinst genom pristillägg på lagervaror kan alltså icke uppstå för tillverkaren.
Från beskattning skulle vidare undantagas sådana lagerpartier för
vilka exporttillstånd meddelats. Slutligen har kontrollstyrelsen uttalat, att
från beskattning borde undantagas »lager icke uppgående till förslagsvis
1 000 kilogram», vilket torde få tolkas så att lagerskatt skulle utgå endast
beträffande den del av lager som överstiger 1 000 kilogram. Genom dessa
undantag skulle viss överensstämmelse kunna ernås med de bestämmelser
om prissättningen på papp- och pappersvaror, som i samband med ikraftträdandet
av förordningen om pappersskatt meddelats av nämnden. Därvid
medgavs nämligen, att pristillägg för pappersskatten skulle få göras även
beträffande inom handeln och förädlingsindustrierna befintliga lagervaror,
för vilka skatt icke erlagts. Nämnden förutsatte därvid, att sagda förmån
skulle uppvägas genom alt vid pappersskattens framtida avveckling prissänkning
omedelbart skulle genomföras över hela linjen och alltså jämväl
för i lager befintliga partier av papp och papper samt produkter därav, beträffande
vilka skatt erlagts. Motsvarande uppvägning beträffande här ifrågavarande
massaprodukter blir ju icke möjlig om fullständig lagerbeskattning
tillgripes. På grund därav synes det böra övervägas att undantaga
viss del av ingångslagret från beskattning.

Svenska pappersbruksföreningen har framhållit, att föreningen redan innan
kontrollstyrelsen avlämnat sin promemoria om lagerskatten med sty -

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

17

relsen dryftat det läge, som uppkommit på pappersmarknaden därigenom
att pappersmassa, även om densamma användes för samma ändamål som
papper och papp, icke vore belagd med skatt. Föreningen vitsordade, att
detta förhållande lett till en snedvridning av tillverkning och efterfrågan
och en förskjutning av konkurrensläget inom branschen. Föreningen hade
vid diskussionerna med styrelsen särskilt belyst de svårigheter, som mötte
när det gällde att avgöra vad som vore att hänföra till pappersmassa respektive
papp. Då betydande olägenheter inom branschen eljest måste förutses,
tillstyrkte föreningen styrelsens förslag.

Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg ha lämnat
förslaget om lagerskatt utan erinran.

Å andra sidan har förslaget om särskild lagerbeskattning avstyrkts
av statens bränslekommission, som anfört följande.

Den nu väckta frågan om utsträckande av skattskyldigheten enligt förordningen
om pappersskatt att omfatta även vissa lager av tidigare skattefria
varor är till sin princip icke ny. I 1947 års konsumtionsskatteberednings
betänkande den 18 mars 1948, vilket i sina huvuddrag lagts till grund
för utformningen av pappersbeskattningen, föreslogs att en lagerbeskattning
måtte genomföras åtminstone såvitt anginge större lager av papper och
papp. Vid anmälan av proposition 1948: 215 med förslag'' till förordning om
pappersskatt förklarade sig föredragande departementschefen vara av den
uppfattningen att några allvarligare olägenheter icke skulle uppkomma därest
en lagerskatt icke uttoges vid beskattningens ikraftträdande, varför införandet
av en dylik lagerskatt icke förordades. Vad sålunda anförts föranledde
ingen riksdagens erinran. Befintliga lager av papper och papp lämnades
sålunda obeskattade i den mån de vid förordningens ikraftträdande
icke funnos kvar vid pappersbruken. Den allmänna princip för pappersskattens
konstruktion som därmed angivits bör enligt bränslekommissionens
mening icke frångås om icke starka skäl kunna anföras härför. Kommissionen
är icke övertygad om att så är fallet. Det har icke varit möjligt att
erhålla säkra uppgifter rörande storleken av de massalager som komme att
beröras av en lagerskatt, men enligt kommissionens bestämda uppfattning
kunna dessa lager till sin kvantitet icke ens tillnärmelsevis jämföras med de
papperslager som vid pappersbeskattningens genomförande ansågos kunna
utan olägenhet lämnas obeskattade.

Mot detta resonemang kan måhända anföras, att pappersbeskattningens
utsträckande att i vissa fall omfatta även massa endast avser att utfylla en
lucka i skattesystemet, vilken aktualiserats genom en oväntad förskjutning
av marknadsläget, och att sålunda den nu föreslagna lagerbeskattningen
komme att drabba varor vilka rätteligen icke bort vara skattefria. Häremot
kan åter invändas att ej heller genom en lagerskatt skapas fullständig rättvisa,
då möjlighet saknas att utsträcka skattskyldigheten att omfatta även
redan förbrukade partier av massa som rätteligen bort beskattas. Slutligen
måste det i rättssäkerhetens intresse anses i och för sig önskvärt att de
rättsliga och ekonomiska förutsättningar för näringslivets handlande — av
statsmakterna avsedda eller icke — vilka faktiskt skapades genom pappersskatteförordningens
ikraftträdande i den form den då hade, icke utan tvingande
skäl retroaktivt förändras. 1 fråga om det nu aktuella fallet innebär
detta, att den som i god tro förvärvat skattefri massa för användning i stället
för beskattat papper eller papp bör kunna förlita sig på att hans eko 2

Hihang till riksdagens protokoll 1''J''i''J. t saml. Nr 72

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

nomiska kalkyler icke i efterhand kullkastas genom en retroaktiv beskattning.

På grund av vad ovan anförts finner sig bränslekommissionen böra avstyrka
den i promemorian föreslagna lagerskatten å pappersmassa.

För det fall att lagerbeskattningen, oaktat vad kommissionen anfört till
dess avstyrkande, likväl skulle finnas böra genomföras, finner kommissionen
de i promemorian föreslagna anordningarna lämpliga med nedan angivna
undantag.

I promemorian anföres, att lagerskatt icke bör utgå för sådana varupartier,
för vilka tillstånd till export meddelats av bränslekommissionen. Ifrågavarande
exporttillstånd meddelas emellertid av statens handelskommission.
Bränslekommissionen meddelar däremot i förekommande fall tillstånd
för pappersbruken att till gällande exportpriser leverera papper och papp
för tillverkning av exportvaror eller emballage för dylika varor. Sådan papp
kan, såsom anföres i promemorian, i vissa fall ha i skattehänseende klassificerats
såsom massa och därmed beröras av förslaget. Emellertid synas
alla hithörande frågor på ett tillfredsställande sätt regleras genom tillämpning
av 14 g förordningen om pappersskatt.

Vidare har förslaget avstyrkts av Skånes handelskammare, som erinrat
om att lagerskatt ej tillgreps i samband med pappersskattens införande. En
dylik beskattning vore enligt handelskammarens mening ur principiell synpunkt
förkastlig och fordrade såsom komplement ett restitutionsförfarande
då skatten upphörde. Dessutom skulle skatten medföra stora praktiska besvärligheter
för näringslivet och fordra en omfattande kontrollapparat.

Kommerskollegium har uttalat, att en lagerbeskattning borde — av i huvudsak
de skäl som Skånes handelskammare anfört —• ifrågakomma endast
om det visade sig att upplagring skett i sådan omfattning att det
skulle medföra betydande olägenheter.

Svenska cellulosaföreningen har helt avstyrkt kontrollstyrelsens förslag.

Slutligen har generaltullstyrelsen anfört.

Frågan om införandet av lagerskatt å pappersmassa ligger icke direkt
inom styrelsens verksamhetsområde, och det är därför vanskligt för styrelsen
att göra något uttalande i ämnet. Styrelsen vill emellertid framhålla,
att den motivering, som förebragts, icke övertygat styrelsen om lämpligheten
och nödvändigheten av att taga ytterligare ett steg till utvidgning av beskattningen
på området. Såvitt styrelsen kan bedöma torde det även kunna
bliva förenat med vissa svårigheter att rättvist och effektivt uttaga en sådan
lagerskatt, som ifrågasättes.

En lagerbeskattning av pappersmassa i den av kontrollstyrelsen föreslagna
omfattningen kommer möjligen att få till följd, att massan ej längre med
fördel kan försäljas såsom ersättning för papp och papper. Det torde därför
vara lämpligt att i bestämmelser angående sådan lagerbeskattning intagas
vissa föreskrifter om befrielse från erläggande av skatt och restitution av
erlagd skatt efter prövning i förekommande fall. Dylika bestämmelser synas
även vara påkallade med hänsyn till pappersskattens temporära natur.

Departementschefen. På grund av att pappersskatt uttages för papp och
papper men däremot icke för pappersmassa bär — på sätt kontroll styrel sen
framhållit och i flera remissyttranden vitsordats — en snedvridning av kon -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

kurrensförhållandena mellan dessa varuslag uppstått. För att återställa tidigare
rådande konkurrensläge har kontrollstyrelsen föreslagit, att pappersskatt
skall utgå för pappersmassa som är avsedd att utgöra eller användas
för framställning av ersättningsmedel för annan skattepliktig vara eller av
sådan vara framställd produkt. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna, dock med undantag av Svenska cellulosaföreningen
som huvudsakligen av principiella skäl avstyrkt förslaget i
fråga.

De skäl, som kontrollstyrelsen åberopat till stöd för förslaget att utvidga
pappersbeskattningen till att omfatta jämväl sådan pappersmassa varom
här är fråga, äro enligt min mening bärande. Jag tillstyrker sålunda, att förslaget
genomföres.

I anledning härav bör i 1 § 1 mom. förordningen om pappersskatt —
lämpligen under en ny punkt d) — upptagas en bestämmelse därom, att
pappersskatt skall utgå för pappersmassa, i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförlig till statistiska numren 816—825, där varan tillverkas
yrkesmässigt inom riket för avsalu eller vidare bearbetning eller ock
införes till riket, dock endast om varan är avsedd att — i befintligt skick
eller efter bearbetning — användas i stället för skattepliktig vara eller av
sådan vara framställd produkt. Därjämte torde vissa redaktionella ändringar
böra vidtagas i 7, 13 och 22 §§.

Det är önskvärt att de föreslagna bestämmelserna om beskattning av
pappersmassa träda i kraft snarast möjligt. Jag förordar därför att ikraftträdandet
bestämmes redan till den 1 april 1949.

I sin promemoria den 24 januari 1949 har kontrollstyrelsen anfört vissa
omständigheter som motiverade att i samband med ikraftträdandet av skatten
å pappersmassa en särskild lagerskatt uttoges å nämnda vara. Sålunda
har styrelsen uttalat, att det funnes anledning befara att under tiden intill
dess beskattningen trädde i kraft pappersmassa komme att i ökad omfattning
användas såsom ersättning för papp; och härigenom skulle en ytterligare
förskjutning komma att ske i avsättningen å den inhemska marknaden
av å ena sidan pappersmassa och å andra sidan papp.

För egen del anser jag mig — även om vissa betänkligheter kunna anföras
gentemot den ifrågasatta lagerbeskattningen — likväl böra biträda kontrollstyrelsens
förslag i denna del. Den för mig avgörande synpunkten har
därvid varit att, då den inträdda förskjutningen i fråga om avsättningsförhållandena
föranletts av pappersbeskattningen, det är rimligt att siatsmakterna
beakta pappersbrukens intresse av att lagerskatt uttages för sådan
pappersmassa, som är avsedd att utgöra ersättning för papp. Jag vill
särskilt framhålla att, om en lagerskatt å pappersmassa icke uttages, man
måste räkna med att massaindustrien kan komma att under tiden till dess
den föreslagna beskattningen träder i kraft avsätta mycket betydande kvantiteter
av den såsom ersättning för papp avsedda massan. Detta kan medföra
konsekvenser för pappersbruken för avsevärd tid framåt.

I fråga om utformningen av lagerskatten ansluter jag mig i huvudsak till

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

vad kontrollstyrelsen föreslagit. Av skäl, som priskontrollnämnden anfört
i sitt remissyttrande, förordar jag emellertid, att lagerskatt uttages endast
för den del av den skattskyldiges lager, som överskjuter 1 000 kg.

Bestämmelserna om lagerskatten böra upptagas såsom övergångsbestämmelser
till den förordning, genom vilken pappersskatt införes för pappersmassa.

Ändring i fråga om skattesatsen för importerad asfalttakpapp och annan

likartad papp.

I en den 11 augusti 1948 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har
Aktiebolaget Odelberg & Olson hemställt om befrielse från skyldigheten att
utgiva pappersskatt vid införsel från Holland av ett parti asfalttakpapp om
427 ton till den del skatten skulle utgå för andra i varan ingående ämnen
än grålumppapp.

över nämnda framställning har kontrollstyrelsen avgivit infordrat utlåtande
den 27 september 1948. I utlåtandet har styrelsen erinrat om att för
till riket införd asfaltpapp, vilken vara vore hänförlig till statistiskt nummer
827, skulle jämlikt 4 § förordningen om pappersskatt skatten beräknas
efter samma vikt som lades till grund för beräkning av tullen, d. v. s.
efter varans verkliga nettovikt. Vad åter beträffar inom riket tillverkad
asfaltpapp skulle skatt icke utgå. Då asfaltpapp emellertid framställdes av
skattepliktig papp, i allmänhet grålumppapp (statistiskt nr 829) bleve varan
indirekt träffad av pappersskatten. Till skillnad från vad som gällde i
fråga om importerad asfaltpapp skattebelades dock dylik papp av inhemsk
tillverkning allenast med belopp, svarande mot vikten av den i varan ingående
gråluinppappen. Styrelsen tillstyrkte att befrielse från pappersskatten
medgåves till den del skatt eljest skulle utgått för andra i varan ingående
ämnen än papp.

Vidare har generaltiillstyrelsen i infordrat utlåtande förklarat, att styrelsen
för sin del icke hade något att erinra mot bifall till bolagets framställning.
Enligt styrelsens mening borde emellertid även andra importörer av
asfaltpapp komma i åtnjutande av samma förmån.

Genom resolution den 17 december 1948 bär Kungl. Maj :t — med stöd
av 6 § förordningen om pappersskatt — medgivit bolaget befrielsei från
pappersskatt i enlighet med vad kontrollstyrelsen tillstyrkt.

I sin förenämnda skrivelse den 16 december 1948 har kontrollstyrelsen
anfört.

Under den tid förordningen om pappersskatt hittills tillämpats bär viss
import av asfalttakpapp ägt rum, och styrelsen har erhållit kännedom om
att ytterligare import av asfalttakpapp är aktuell. För ernående av ett smidigare
tillvägagångssätt vid behandlingen av frågor rörande import av asfalttakpapp
samt även en mera likformig skattebelastning av dylika varor,
oavsett om de tillverkas inom riket eller hit införas, får styrelsen förorda
sådan ändring i förordningen om pappersskatt att asfalttakpapp och andra
till tullstatistiskt nr 827 hänförliga varor, innehållande papp och papper,

Kungi. Maj.ts proposition nr 72.

21

vid import beskattas efter en skattesats, som — med utgångspunkt från att
papphalten vanligen icke överstiger 33''A procent — nedsättes till 5 öre för
kilogram.

Samtliga myndigheter och organisationer, vilka avgivit yttranden över
kontrollstyrelsens skrivelse den 16 december 1948 (se s. 9) ha tillstyrkt
eller lämnat utan erinran kontrollstyrelsens ifrågavarande förslag.

Departementschefen. På de av kontrollstyrelsen anförda skälen tillstyrker
jag, att skattesatsen för sådan asfalttakpapp och annan till statistiskt nr
827 hänförlig papp, som införes hit till riket, nedsättes till 5 öre för kilogram.
En bestämmelse härom bör upptagas i 4 § förordningen om pappersskatt.

Ändring i fråga om tillverkares rätt att i deklaration göra avdrag för vissa

varupartier.

Enligt 14 § äger skattskyldig i sådan deklaration, som skall avgivas enligt
13 §, göra avdrag för bl. a. den myckenhet skattepliktiga varor, som utlämnats
från tillverkningsstället för att i befintligt skick eller efter bearbetning
utföras ur riket eller som enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt
vid införsel till riket.

I sin skrivelse den 16 december 1948 har kontrollstyrelsen föreslagit att
avdragsrätt enligt 14 § skulle införas jämväl för den myckenhet skattepliktiga
varor, som använts vid den tillverkning deklarationen avser och som visas
hava tidigare blivit påförd skatt.

I remissyttrandena över nämnda skrivelse har kontrollstyrelsens förslag
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Departementschefen. Därest förslaget om uttagande av pappersskatt i vissa
fall för pappersmassa genomföres, kan den situationen inträda, att vid tillverkning
av papp eller papper användes pappersmassa som redan tidigare
beskattats. Vid redovisning av skatten för pappen eller papperet bör tillverkaren
vara berättigad att åtnjuta avdrag med belopp motsvarande den för
pappersmassan erlagda skatten.

I enlighet härmed bör 14 § första stycket så omformuleras att avdragsrätt
medgives — förutom för den myckenhet av den tillverkade varan, som utlämnats
för export — jämväl för sådan myckenhet av annan skattepliktig
vara, som använts vid tillverkningen och som visas hava tidigare blivit påförd
skatt. Avfattas 14 § på nu angivet sätt, kan det nuvarande stadgandet
om avdragsrätt för sådan myckenhet, som påförts skatt vid införsel till riket,
utgå ur paragrafen.

Ändring beträffande kontrollen över varor, som utlämnas av tillverkare
för utförsel ur riket, m. m.

Såsom förut omnämnts må avdrag i deklaration göras bl. a. för den myckenhet
skattepliktiga varor, som utlämnats från tillverkningsstället för att i

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

befintligt skick eller efter bearbetning utföras ur riket. I följd härav uttages
icke pappersskatt för papp, papper eller produkter därav, då varorna äro avsedda
att försäljas på världsmarknaden. I dylika fall erfordras icke att den
skattskyldige företer av tullmyndighet utfärdat bevis att varan utförts ur
riket eller till svensk frihamn. Föreskrift angående skyldighet att på sådant
sätt styrka verkställd utförsel finnes emellertid inlagen i vissa andra skatteförfattningar,
som falla inom kontrollstyrelsens ämbetsområde. Då tillverkare,
som avses i förordningen om pappersskatt, vid skatteredovisningen fritogs
från beskattning av sådana myckenheter papp eller papper, som från
tillverkningsstället utlämnades för export eller till inhemsk förädlingsindustri
för export efter vidare bearbetning, ansågs denna anordning motiverad
med hänsyn till den förenkling i beskattningsförfarandet, som därigenom
skulle kunna vinnas.

I en den 31 januari 1949 dagtecknad promemoria har kontrollstyrelsen
anfört följande.

Vid den fortlöpande granskningen av de skattskyldigas deklarationsuppgifter
för erläggande av pappersskatt ha kontrollstyrelsens tjänstemän —
vad angår granskningen av i deklarationerna lämnade uppgifter angående
de myckenheter varor, vilka från tillverkningsstället utlämnats för direkt
export — att kontrollera riktigheten av dylika uppgifter genom avstämning
mot de skattskyldigas bokföring med därtill hörande exporthandlingar. Beträffande
åter varor, som försålts till inhemsk industri för att exporteras
efter vidare bearbetning eller såsom emballage, kan granskningen av dylika
deklarationsuppgifter i huvudsak verkställas genom avstämning mot särskilda
av statens bränslekommission för vederbörande exportindustri utfärdade
tillstånd att hos pappersbruk inköpa papp och papper för framställning
eller emballering av exportvaror.

Kontrollstyrelsen har sålunda för närvarande i stort sett tämligen goda
möjligheter att utöva kontroll över riktigheten av tillverkares deklarationsuppgifter
angående exporterade myckenheter papp och papper. I ett läge,
där särskilda tillstånd till inköp hos tillverkare av papp och papper för export
icke längre meddelas av bränslekommissionen, synes det dock för skattekontrollens
genomförande i förevarande sammanhang erforderligt, att kontrollstyrelsen
erhåller författningsenlig befogenhet avkräva köpare av skattepliktig
vara, avsedd för export, särskild på tro och heder avgiven försäkran
därom, att inköpt vara är avsedd att utföras ur riket i befintligt skick
eller efter vidare bearbetning. Enär enligt vad som under hand upplysts
från bränslekommissionen särskilda tillstånd av nu angivet slag i vissa fall
framdeles icke komma att utfärdas, torde det vara påkallat att snarast möjligt
i förordningen om pappersskatt intaga en sådan bestämmelse.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört, att i de fall där tillverkare av papp
och papper till köpare levererat skattepliktig vara utan skattedebitering — på
grund av att köparen uppgivit sig skola exportera densamma antingen i befintligt
skick eller efter bearbetning — och varan likväl av köparen förbrukats
till sådant ändamål att skatt bort utgå, syntes skatten icke rimligen
kunna uttagas hos tillverkaren. Därest verkställd undersökning skulle giva
vid handen, att inköpt vara använts för direkt avsättning inom landet eller

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

för framställning eller emballering av varor, som försålts på hemmamarknaden,
borde kontrollstyrelsen äga påföra köparen felande skatt. Skattskyldigheten
borde inträda då varan toges i anspråk för annat ändamål än som
uppgivits vid inköpet från tillverkaren.

Svenska pappersbruksföreningen har i en den 1 februari 1949 dagtecknad
skrift, som inkommit till finansdepartementet, förklarat sig tillstyrka kontrollstyrelsens
i förenämnda promemoria framlagda förslag.

Departementschefen. Såsom kontrollstyrelsen framhållit är skattskyldig berättigad
att i deklarationen göra avdrag för papp och papper, som i befintligt
skick eller efter vidare bearbetning utföras ur riket. Kontrollen över dessa
avdrag har hittills kunnat verkställas genom avstämning mot den skattskyldiges
bokföring med därtill hörande exporthandlingar eller mot särskilda,
av bränslekommissionen utfärdade tillståndsbevis för vederbörande exportindustri
att hos pappersbruk inköpa papp och papper för framställning eller
emballering av exportvaror. Då inköp framdeles torde komma att i viss omfattning
ske utan dylika tillståndsbevis, kan det hittillsvarande kontrollsystemet
icke vidare användas. I anledning härav har kontrollstyrelsen
föreslagit, att styrelsen skulle erhålla rätt att avkräva köpare av skattepliktig,
för export avsedd vara särskild försäkran på tro och heder att varan
är avsedd att utföras ur riket i befintligt skick eller efter vidare bearbetning.

Vad kontrollstyrelsen sålunda föreslagit synes böra genomföras. Den
föreslagna nya bestämmelsen bör upptagas i 14 §. I samband därmed bör
i 22 § upptagas en bestämmelse om straff för den som i försäkran, varom
här är fråga, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift.

Vidare har kontrollstyrelsen hemställt, att särskilda bestämmelser måtte
utfärdas angående skattskyldigheten för vara, som av tillverkare säljes för
export men som därefter av köparen användes för annat ändamål. I detta
hänseende har kontrollstyrelsen föreslagit, att skatten för sådan vara skulle
erläggas av köparen, och att skattskyldigheten skulle inträda då varan
toges i anspråk för annat ändamål än som uppgivits vid inköpet från tillverkaren.

Jämväl nu berörda kompletteringar av bestämmelserna om papper sskatt
torde böra vidtagas. För genomförandet av desamma erfordras vissa ändringar
i 2, 3, 7, 13 och 22 §§.

Ikraftträdandet av ändringarna i pappersbeskattningen.

Jag har tidigare förordat, att bestämmelserna angående beskattning av
pappersmassa träda i kraft den 1 april 1949. Jämväl de i övrigt föreslagna
ändringarna i pappersbeskattningen torde böra träda i kraft nämnda dag.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändring i förordningen den
11 juni 194H (nr 2S,‘l) om pappersskatt samt om fortsatt giltighet av förordningen.

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 72.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
genom proposition måtte föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda författningsförslag,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de
grunder som förut angivits förordna om restitution av erlagd
pappersskatt intill ett sammanlagt belopp av fyra miljoner
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K.-E. Renström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

25

Bihang.

PM

rörande försörjningen med råvara till vissa pappersbruk.

Med anledning av den efter kriget uppkomna höga exportprisnivån och
därmed följande risk för ojämn pappersförsörjning inom landet ävensom
i avsikt att främja exporten har under åren 1947 och 1948 handeln med
papp och papper m. in. varit föremål för handelsreglering. Principen har
varit att leveranser på hemmamarknaden skulle ske till av Kungl. Maj :t
eller statens priskontrollnämnd godkända högsta stoppriser under det att
exportpriserna skulle vara fria. För att de svenska priserna skulle kunna
hållas oförändrade har vartdera året genom myndigheternas medverkan
mellan massa- och pappersindustrierna i särskilda s. k. globalavtal överenskommits,
att vissa massakvantiteter skulle levereras till de icke självförsörjande
pappersbruken till särskilda priser, vilka väsentligt understege de
priser, som kunde uttagas på export. Dessa avtalspriser ha vederbörligen
godkänts av priskontrollnämnden. På grundval av globalavtalen ha särskilda
överenskommelser träffats mellan statens bränslekommission för Kungl.
Maj:t och Kronan samt Svenska pappersbruksföreningen, upptagande viss
dokumentationsplikt för pappersbruken på hemmamarknaden. Vid förhandlingarna
år 1947 träffades överenskommelse mellan kommissionen och föreningen
om att utleveranserna på hemmamarknaden, som under år 1946
uPPgått till 530 000 ton, skulle begränsas till högst 465 000 ton, varvid kommissionen
skulle sträva efter att söka nedbringa utleveranserna till 440 000
ton. De faktiska utleveranserna under året uppgingo till cirka 455 000 ton.

Resultatet av de förhandlingar, som fördes i slutet av år 1947 avseende
år 1948 blev, att man gjorde en ytterligare beskärning av utleveranserna på
hemmamarknaden, vilka fastställdes till högst 422 200 ton. Kommissionen
skulle dock sträva efter att söka nedbringa utleveranserna till 390 000 ton.
Av förstnämnda kvantitet skulle 25 000 ton läggas i reserv.

Avtalet för år 1948 mellan kommissionen och föreningen slöts först den
13 maj 1948. Genom underhandsöverenskommelser sköttes emellertid regleringen
under de fyra avtalslösa månaderna som om ett avtal förelegat. °

För år 1949 har något globalavtal efter samma linjer som under tidigare
ar icke kunnat träffas angående massan. Orsaken härtill har framför allt
vai it att massapriserna på export visat en fallande tendens. Inför denna
pristendens har massaindustrien icke varit villig att förhandla om nvtl globalavtal
för den inhemska marknaden.

Vid de förhandlingar, som från denna utgångspunkt fördes mellan
bränslekommissionen och pappersbruksföreningen rörande avtal för år 1949
hade enighet mellan förhandlarna nåtts om eu total dokumentationsplikt
tor pappersbruken på hemmamarknaden, omfattande 397 500 ton. Från
pappersindustriens sida begärdes vid förhandlingarna kompensation för av
industrien beraknat högre pris på sådan massa, som tidigare köpts på grundva!
avjpobalaytalen. Kommissionen ansåg sig böra föreslå eu differentierad
prishöjning på papp och papper, som hl. a. skulle täcka industriens merkostnader
for de icke självförsörjande pappersbrukens köp av massa.

Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 72.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Vid prisfrågans behandling hos priskontrollnämnden ville nämnden dock
icke medgiva någon höjning av priserna på papp och papper.

I underdånig skrivelse den 21 december 1948 har kommissionen framhållit
att, då förutsättningarna för industriens fortsatta medverkan saknades,
kommissionen ansett sig böra häva dittills tillämpade handelsreglerande bestämmelser.
Den handelsreglering, som genomförts för åren 1947 och 1948,
förutsatte nämligen en medverkan från industriens sida. Kommissionen
hade funnit en sådan medverkan vara nödvändig för genomförandet av en
handelsreglering jämväl för år 1949. Detta särskilt med hänsyn till att papp
och papper samt därav tillverkade varor icke kunde sägas utgöra ett enhetligt
regleringsobjekt i vanlig mening. Dessa varor förekomme nämligen i
en mångfald kvaliteter och sortiment med synnerligen vidsträckt användningsområde.
Härtill komme, att regleringen av papp och papper till skillnad
från övriga varuslag, där en handelsreglering genomförts, vore en överskottsreglering
tillkommen i syfte att nedbringa hemmamarknadskonsumtionen
till förmån för ökad export.

Kommissionen anförde vidare, att man vore väl medveten om att ett hävande
av regleringen beträffande papp och papper i nuvarande situation
kunde komma att medföra svåra rubbningar i försörjningsläget. Under åren
1947 och 1948 hade kommissionen genom avtalen med pappersindustrien,
som stadgade viss dokumentationsplikt på hemmamarknaden, kunnat undvika
alltför svåra bristsituationer. Det vore givetvis vanskligt att förutsäga
var bristerna komme att bliva mest framträdande. Det funnes många kvaliteter,
där även smärre omställningar kunde medföra svåra konsekvenser.

I cirkulär den 20 december 1948 har kommissionen föreskrivit, att papp
och papper samt vissa därav tillverkade varor, som vore under beslag —
med undantag av tidningspapper — finge fritt levereras från svenska pappersbruk
ävensom att envar, som innehade eller förvärvade sådan vara,
ägde att fritt förfoga över densamma. Beträffande tidningspapper gälla numera
i särskilda den 21 december 1948 resp. den 18 januari 1949 med Svenska
tidningspappersbrukens förening u. p. a. och Svenska tidningsutgivareföreningen
träffade avtal överenskomna regler.

Vidkommande priserna ha därefter inga ändrade bestämmelser utfärdats.
Vid försäljning på hemmamarknaden gälla sålunda alltjämt bestämmelser
om högsta stoppriser.

Under den tid handelsregleringen varat hade man tillämpat prisbestämmelser
vid försäljning på hemmamarknaden men fria priser vid försäljning
av papp och papper som efter förädling skulle exporteras.

Då reduceringen av hemmamarknadens leveranser fastställdes för år
1947, anmäldes farhågor att svårigheter skulle uppstå för exportindustrien
att erhålla nödigt emballage. Eftersom pappersleveranserna skulle utgå med
en i förhållanle till år 1946 reducerad kvantitet, saknade man möjligheter
att framskaffa emballage motsvarande den exportökning, som redan då
kunde påvisas eller kunde väntas. Någon förenkling i kvalitet och utförande
i likhet med vad som rekommenderats för den svenska marknaden ansågs
av flera skäl icke lämpligt att genomföra.

Sedan ärendet under hand anmälts vid beredning beslöt bränslekommissionen
i samråd med priskontrollnämnden i maj månad 1947 medgiva pappersbruken
rätt att till wellpapp- och kartongfabriker in. fl. leverera papp
och papper utöver de för svenska marknaden fastställda kvantiteterna på
villkor, att köparen skriftligen intygade att av denna råvara skulle tillverkas
emballage för exportvara.

Samma förfaringssätt medgavs beträffande papperssäckar ävensom beträffande
omslagspapper för massa- och wallboardfabrikernas export och

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

27

utvidgades under hand att omfatta även omslagspapper för andra exportindustrier
såsom järnverk, metallindustrien, möbelfabriker in. fl.

Detta arrangemang innebar emellertid, att pappersbrukens direkta export
av papper minskades i motsvarande omfattning. Det avtal, som träffades
om oförändrat pris på den för hemmamarknaden avsedda kvantiteten,
med kompensation för bruken i form av fria exportpriser, gav bruken rätt
att för de leveranser, som avsågo exportemballage eller råvara för tillverkning
av exportemballage, uttaga fria priser. Dessa torde i stort sett varit
desamma som exportpriserna för motsvarande kvaliteter.

Som ovan nämnts ha under de år handelsregleringen beträffande papp
och papper varat pappersbruken haft möjlighet att inköpa vissa kvantiteter
massa avsedd för tillverkning av varor för inhemsk konsumtion till priser,
som understego exportpriserna. I de förstnämnda s. k. globalavtalen
garanterades pappersbruken vissa massaleveranser till de lägre priserna mot
att dessa i sin tur garanterade leverans till inhemska köpare av givna mängder
papp och papper för stoppriser mot rätt att obeskuret tillgodogöra sig
världsmarknadspriser för sin export. I oktober månad 1948 beslöt priskontrollnämnden,
att i 1948 års globalavtal överenskomna priser skulle betraktas
såsom högsta stoppriser vid försäljning av massa för tillverkning av
papp och papper för förbrukning på hemmamarknaden. Samma priser ha
i nämndens meddelande den 27 december 1948 förklarats skola gälla såsom
högsta stoppriser fr. o. in. den 1.1. 1949.

Genom denna åtgärd infördes nu beträffande massan ett differentierat
prissystem. Då i avsaknad av någon överenskommelse härom massaindustrien
i fortsättningen icke förbundit sig att till exportpriserna understigande
priser leverera vissa kvantiteter massa till pappersbruken, kunde befaras
att massafabrikerna komme att avböja leveranser på hemmamarknden. Enligt
vad konnnissionn har sig bekant ha hittills ej heller förekommit några
avslut om sådana leveranser av massa till de fastställda stoppriserna.

Kommissionen har tidigare i skilda sammanhang haft tillfälle framhålla
de konsekvenser, som kunna tänkas bli följden av dessa förhållanden ävensom
dryftat vissa förslag, som kunde väntas leda till en lösning av frågan.
Av förslag, som bränslekommissionen haft under övervägande, synes dock
endast ett kunna betraktas såsom genomförbart. Detta går ut på att genom
viss restitution av pappersskatten lämna de massaköpande pappersbruken
kompensation vid inköp av massa til! fria priser. I avsikt att trygga tillförseln
på hemmamarknaden av vissa kvaliteter papp och papper efter denna
linje ha därefter förhandlingar förts mellan myndigheterna och pappersindustrien.
Man har därvid den 24 februari 1949 nått fram till viss preliminär
överenskommelse, som dock förutsatt riksdagens medgivande till den
tänkta skatteresitutionen. Som en följd av dessa'' förhandlingar har priskontroll
nämnden härjämte upphävt de den 27 december 1948 beslutade
stoppriserna på massa.

Den av kommissionen preliminärt föreslagna skatterestitutionen skulle i
korthet innebära följande.

Sedan prisstoppbestämmelserna för massa numera hävts, skulle de massaköpande
pappersbruken efter framställning härom kunna medgivas viss
restitution av den pappersskatt, som uttages vid leverans på hemmamarknaden
av vissa kvantiteter papp och papper tillverkade av den till fria priser
inköpta kemiska massan med undantag av s. k. kvistmassa. Någon restitution
för inköp av kvistmassa och mekanisk massa synes icke böra medgivas
med hänsyn till att de fastställda stoppriserna på sådan massa endast obetydligt
understigit de nu utgående globalpriserna. Restitutionsbeloppet skulle
i stort svara mot skillnaden mellan de fria priserna och stoppriserna på

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

köpmassan. Vidare bör restitutionen begränsas till för varje bruk på förhand
överenskommen kvantitet massa för framställning av varor avsedda
att levereras på hemmamarknaden.

Enligt ovannämnda med pappersindustrien träffade preliminära överenskommelse
i ämnet har beräknats att restitution av pappersskatt på sätt
här angivis skall behöva lämnas för tillverkning av papp och papper in. m.
motsvarande en råvaruförbrukning av högst 80 000 ton kemisk massa under
innevarande år. Till säkerställande av hemmainarknadsbehovet inom
ifrågavarande försörjningsområde till en mot föregående kalenderår ungefär
svarande omfattning synes sålunda ofrånkomligt att den preliminärt
träffade överenskommelsen med industrien blir bestående under innevarande
år. Härför erfordras dock riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t
att för ändamålet medgiva restitution av högst 4 milj. kronor av under
året influtna pappersskattemedel.

497230. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.