Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
1
Nr 64.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den
3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar, m. m.; given
Stockholms slott den 18 februari 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av
§ 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
} Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 saml. Nr 64.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3
augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om
bostadskreditföreningar.
Härigenom förordnas, att § 2 förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar skall erhålla följande
ändrade lydelse.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp
av minst trettio miljoner kronor.
Grundfondsobligationerna fortfara att
tillhöra staten, som dock ej äger att
för annat ändamål förfoga över dem,
så länge kassans samtliga förbindelser
icke äro fullgjorda.
Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av
minst trettiofem miljoner kronor.
Grundfondsobligationerna fortfara att
tillhöra staten, som dock ej äger att
för annat ändamål förfoga över dem,
så länge kassans samtliga förbindelser
icke äro fullgjorda.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 64.
3
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari
1949.
Närvarande:
Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
höjning av grundfonden för Svenska bostadskreditkassan samt anför därvid
följande.
Enligt § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska
statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av minst 30 miljoner kronor. Grundfondsobligationerna
fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål
förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.
I § 3 stadgas, att kassan för sin lånerörelse utfärdar räntebärande till innehavaren
ställda obligationer, och att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande
obligationer icke må uppgå till mera än tio gånger beloppet av
grundfonden.
I en den 1 december 1948 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har
Svenska bostadskreditkassan hemställt om ökning av kassans grundfond
från 30 till 40 miljoner kronor. Såsom motivering härför har kassan anfört
att då grundfonden utgjorde 30 miljoner kronor, vore kassans upplåningsrätt
begränsad till 300 miljoner kronor. Vid slutet av november 1948
hade kassan utelöpande obligationer till ett belopp av i runt tal 280 miljoner
kronor. Den outnyttjade upplåningsrätten utgjorde således allenast ca
20 miljoner kronor. För att kassan skulle kunna möta låneanspråken sedan
den nu kvarstående lånerätten utnyttjats, vilket beräknades ske under loppet
av år 1949, syntes en ökning av grundfonden påkallad, ökningen borde
lämpligen bestämmas till förslagsvis 10 miljoner kronor.
Över nämnda framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av bankoch
fondinspektionen samt fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.
4
Kurigl. Maj.ts proposition nr 64.
Bank- och fondinspektionen har anfört följande.
I betänkande med förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen
för bostads- och jordbruksändamål till en statlig kreditgarantigivning (SOU
1947: 86) uttalade 1945 år bankkommitté bl. a. (s. 24), att bostadskreditorganisationen
icke syntes kunna inplaceras i sagda system. Under hänvisning
härtill föreslog kommittén, att organisationen borde upplösas samt
dess nuvarande portfölj överföras till stadshypoteksinstitutionen för avveckling.
I viss anslutning härtill har sedermera Kungl. Maj :t genom beslut den
21 januari 1949 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän
med uppdrag att utreda frågan om svenska bostadskreditkassans
fortsatta verksamhet; enligt vad inspektionen erfarit ha sådana utredningsmän
numera blivit utsedda.
Huruvida den sålunda påbörjade utredningen skall föranleda, att bostadskreditorganisationen
avvecklas samt om dess uppgifter skola övertagas av
annan kreditinstitution, kan alltså för närvarande ej avgöras, helst som frågan
om kreditgarantisystemets införande på bostadsbelåningens område
ännu ej slutbehandlats. Intill dess utredningsuppdraget slutförts samt ställning
tagits till de förslag, som därvid framkomma, torde emellertid organisationen
— som för närvarande obestridligen fyller en viss funktion på
fastighetskreditmarknaden — böra fullfölja sin verksamhet. Med reservation
för den betydelse som de penningpolitiska synpunkterna må äga vid
bedömande av den remitterade framställningen, anser sig ämbetsverket
fördenskull sakna skäl till erinran mot att densamma bifalles.
Fullmäktige i riksbanken ha anfört, att bostadskreditkassan tillskapades
för att tillgodose främst behovet av sekundärlån för hyresfastigheter. Såsom
1945 års bankkommitté framhållit i sitt betänkande den 24 november
1947 med förslag till statlig kreditgarantigivning hade sedan kassan inrättades
sådana ökade möjligheter att erhålla fastighetskrediter tillskapats, att
något större behov av en särskild organisation för sekundärbelåning av
bostadsfastigheter icke längre kunde anses föreligga. Med hänsyn härtill
och då särskilt tillkallade utredningsmän för närvarande vore sysselsatta
med att utreda frågan om bostadskreditkassans fortsatta verksamhet, syntes
man kunna ifrågasätta lämpligheten av att nu öka grundfonden och
därmed kassans utlåningsmöjligheter, särskilt som kassans outnyttjade
upplåningsrätt — omkring 20 miljoner kronor — finge anses tillfyllest för
att i tillfredsställande utsträckning möta det ökade utlåningsbehov som
kunde uppstå innan frågan om kassans fortsatta verksamhet utretts.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha meddelat, att fullmäktige icke hade
något att erinra mot bifall till framställningen.
Beträffande den i två av remissutlåtandena åberopade utredningen om bostadskreditkassans
fortsatta verksamhet — för vars verkställande tre sakkunniga
tillkallats den 31 januari 1949 — må nämnas, att i direktiven för
utredningen uttalats, att bostadskreditkassans framställning om en höjning
av grundfonden från 30 till 40 miljoner kronor aktualiserade det av 1945
års bankkommitté diskuterade spörsmålet om bostadskreditkassans fortsatta
verksamhet. Det borde dock framhållas att bankkommittén vid sitt
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
ståndpunktstagande utgått från att systemet med statlig kreditgaranti skulle
införas. Genom statsmakternas beslut år 1948 hade kreditgarantisystemet
börjat tillämpas beträffande vissa jordbrukslån, medan frågan om dess utvidgning
att omfatta även finansiering av bostadsproduktionen ännu icke
slutbehandlats. I direktiven uttalades vidare, att en rationalisering av fastighetskreditgivningen
givetvis vore i hög grad önskvärd. Innan ståndpunkt
kunde tagas till de förslag rörande bostadskreditkassan, som bankkommittén
framlagt, syntes emellertid nödvändigt att företaga ytterligare undersökningar.
Denna utredning borde vara förutsättningslös och behandla icke
endast de förslag, som kommittén framställt, utan även andra alternativ, som
kunde finnas, för att åstadkomma den lämpligaste organisationen av här
ifrågavarande kreditgivning. Vid utredningen borde, enligt vad i direktiven
framhölls, största vikt tillmätas fördelarna för låntagarna av ett förenklat
låneförfarande.
Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår att Svenska
bostadskreditkassan — vars grundfond alltsedan kassans tillkomst år 1929
utgjort 30 miljoner kronor och vars upplåningsrätt med hänsyn till grundfondens
storlek är begränsad till 300 miljoner kronor — i november 1948
utnyttjat omkring 280 miljoner kronor av denna upplåningsrätt. Enligt vad
kassan anfört komme den kvarstående upplåningsrätten att tagas i anspråk
under år 1949, varför en ökning av grundfonden vore påkallad.
Frågan om ökning av bostadskreditkassans grundfond är i viss mån
beroende av hur spörsmålet om kassans fortsatta verksamhet löses. I detta
hänseende må erinras om att 1945 års bankkommitté föreslagit att bostadskreditkassan,
som icke syntes kunna inplaceras i det nya systemet med statlig
kreditgarantigivning, borde upplösas. Å andra sidan har i direktiven
för den nu igångsatta utredningen rörande kassans fortsatta verksamhet
framhållits, att vid utredningen borde undersökas även andra alternativ
för att åstadkomma den lämpligaste organisationen på förevarande område.
Enligt min mening bör bostadskreditkassan i avvaktan på resultatet av
nyssnämnda utredning fullfölja den verksamhet som organisationen hittills
drivit. Den omständigheten, att frågan om bostadskreditorganisationens
framtida ställning är svävande, torde sålunda icke i och för sig böra föranleda,
att förslaget om höjning av kassans grundfond avvisas.
Vid framläggandet för innevarande års riksdag av förslaget om höjning
av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank (propositionen nr 26)
framhöll jag, att det kunde ifrågasättas — bl. a. på grund av den återhållsamhet
beträffande kreditgivningen, som för närvarande borde iakttagas -huruvida en höjning av hypoteksbankens grundfond nu vore nödvändig.
Enligt vad i samma proposition vidare uttalades kunde emellertid tillräckliga
skäl icke anses föreligga att helt avvisa förslaget om en höjning av
nämnda grundfond, bl. a. med hänsyn till att möjligheter borde finnas till
en mera liberal utlåningspolitik i händelse den ekonomiska utvecklingen
skulle komma att medgiva detta. De här återgivna synpunkterna torde i
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
stort sett vara tillämpliga även beträffande spörsmålet om höjning av bostadskreditkassans
grundfond.
I enlighet härmed anser jag mig böra tillstyrka, att kassans grundfond
höjes med 5 miljoner kronor. Denna höjning torde vara tillräcklig för att
täcka kassans upplåningsbehov under tiden till dess definitivt avgörande
kan träffas i frågan, huruvida organisationen alltjämt bör bestå eller icke.
Då jag tillstyrker höjningen av grundfonden förutsätter jag vidare att bostadskreditkassan
i likhet med övriga hypoteksinstitutioner i nuvarande läge
— av skäl som anförts i förenämnda proposition nr 26 -— i största möjliga
utsträckning begränsar sin utlåning. I den mån närmare överenskommelse
härom erfordras, synes en dylik böra träffas mellan riksbanken och bostadskreditkassan
såsom skett beträffande hypoteksbankens och stadshypotekskassans
kreditgivning. De av bankofullmäktige anförda synpunkterna
beträffande bostadskreditkassans utlåning under det närmaste året torde
härigenom kunna tillgodoses.
För genomförandet av den nu förordade höjningen av bostadskreditkassans
grundfond erfordras ändring i § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr
256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar. Förslag
om sådan ändring torde böra framläggas för riksdagen. Därest riksdagen
biträder ändringsförslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta att
staten skall — för ökning av bostadskreditkassans grundfond — genom
fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra
och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida,
till ett nominellt belopp av fem miljoner kronor med rätt för kassan att i
enlighet med bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga sagda obligationer
i anspråk.
I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3
augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.
Härefter hemställer föredragande departementschefen, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att,
dels antaga nyssnämnda förslag till förordning angående
ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr
256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,
dels ock besluta att staten skall — för ökning av Svenska
bostadskreditkassans grundfond — genom fullmäktige i
riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra
och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av fem miljoner kronor
med rätt för kassan att taga obligationerna i anspråk
7
Kungi. Maj:ts proposition nr 64.
i enlighet med bestämmelserna i förordningen om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Berggren.