Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

1

Nr 46.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag
till den halvöppna barnavården för budgetåret
1949i50 in. in.; given Stockholms slott den 11 februari
1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas huvudsakligen ett av 1946 års kommitté för den
halvöppna barnavården framlagt förslag angående provisoriska åtgärder för
den halvöppna barnavården. Statsbidrag till driften av anstalter för halvöppen
barnavård föreslås utgå i ökad omfattning under budgetåren 1948/49 och
1949/50 men med oförändrade bidragsgrunder. Rabatt föreslås för kommuner,
som inköpa militärbaracker till daghem och barnträdgårdar. I fråga om statsbidragen
till förskoleseminarierna föreslås dels viss förbättring av statsbidragsgrunderna
— främst införande av ett hyresbidrag — dels principbeslut om
statsbidrag till planerade förskoleseminarier i Lund och Luleå dels ock dubblering
av ett av de nuvarande förskoleseminarierna. Slutligen föreslås anvisande
av medel till en kurs för praktikhandledare vid förskoleseminarierna.

315 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 46.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 31 och 32, föreslagit riksdagen att i avbidan
på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1949/50 beräkna följande
anslag.

Bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård,

reservationsanslag............................................ kronor 1920 000

Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna

barnavården, reservationsanslag............................ » 346 000

Anledningen till att anslagen i statsverkspropositionen beräknades allenast
preliminärt var, att jag då ännu icke kunnat taga ställning till vissa
förslag avseende budgetåret 1949/50, vilka 1946 års kommitté för den halvöppna
barnavården framlagt i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 november
1948. Jag anhåller nu att få till fortsatt behandling upptaga hithörande
spörsmål.

Gällande bestämmelser m. in.

Bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård. Under innevarande
budgetår utgå för ifrågavarande verksamhet statsbidrag i enlighet med de
grunder, som förordats i 1945 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
s. 116—118), samt med beaktande av vad 1945 års riksdag anfört i skrivelse
nr 5, s. 14—15. Socialstyrelsen må sålunda inom ramen för tillgängliga
medel bevilja statsbidrag åt såväl äldre som nyinrättad institution för halvöppen
barnavård. Bidrag kan vidare utgå till provisoriska anstalter på
landsbygden för mottagande av barn i olika åldrar under tider, då skördearbete
eller annat arbete kräver särskilt riklig tillgång på kvinnlig arbetskraft,
s. k. jordbruksdaghem.

Statsbidraget utgår i allmänhet dels såsom bidrag till avlönande av föreståndarinna
och annan anställd personal, som fyller vissa kompetenskrav
(lönebidrag), dels ock såsom bidrag till kostnaderna för bespisning av de
vid anstalten mottagna barnen (kostbidrag). Lönebidraget utgår med en
tredjedel (i vissa fall med hälften) av de lönebelopp, som institutionens

3

Eungl. Maj:ts proposition nr 46.

huvudman fastställt, såvida icke dessa befinnas vara oskäligt låga. Statsbidraget
får dock icke överstiga en tredjedel (resp. hälften) av vissa grundlönebelopf».
Dessa grundlönebelopp utgöra 3 000, 3 450 och 3 900 kronor.
Tidigare gällde beloppet 3 000 kronor för ortsgrupperna A, B och C, beloppet
3 450 kronor för ortsgrupperna D, E och F samt beloppet 3 900 kronor
för övriga ortsgrupper. Genom beslut den 26 juni 1948 har Kungl. Maj:t föreskrivit,
att beloppet 3 000 kronor skall gälla för ortsgrupp 1 enligt nu tillämpad
ortsgruppsindelning, beloppet 3 450 kronor för ortsgrupperna 2 och 3 samt
beloppet 3 900 kronor för ortsgrupperna 4 och 5. Kostbidraget utgår med 15
öre för barn och dag i anstalt, där en måltid lagad mat utspisas, samt med
30 öre för barn och dag i anstalt, där minst två måltider lagad mat utspisas.
För barn under ett år utgår kostbidrag med 30 öre för barn och dag, förutsatt
att barnet är omhändertaget för heldagsvård, d. v. s. mer än 6 timmar.

Till jordbruksdaghemmen utgå i regel statsbidrag med högst 60 % av
driftkostnaderna (jfr socialstyrelsens råd och anvisningar nr 29/1945).

Beslut om statsbidrag meddelas av socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet
över verksamheten. Beviljat statsbidrag utbetalas i regel halvårsvis i
efterskott.

Enligt riksdagens medgivande må under budgetåret 1948/49 statsbidrag
till driften av anstalter för halvöppen barnavård beviljas till ett belopp av
högst 1 550 000 kronor. Med hänsyn till att vid ingången av föregående
budgetår förelegat en reservation å 50 468 kronor samt denna ansetts böra
få utnyttjas nu har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 1 500 000 kronor till ifrågavarande ändamål.

Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården. Av det
för innevarande budgetår anvisade anslaget å 210 000 kronor ha 130 000 kronor
avsetts till bidrag till driftkostnaderna för de sex förskoleseminarierna i
landet, 55 000 kronor till stipendier för elever vid ifrågavarande seminarier
samt 25 000 kronor till en kompletteringskurs för ofullständigt utbildad
personal vid institutioner för halvöppen barnavård.

För statsbidragsgivningen till förskoleseminariernas driftkostnader gälla
för innevarande budgetår samma bestämmelser som för budgetåren 1946/47
och 1947/48. En redogörelse härutinnan har lämnats i 1947 års statsverksproposition,
femte huvudtiteln, s. 128, till vilken redogörelse jag torde få
hänvisa. — För stipendiegivningen åt elever vid statsunderstödda förskoleseminarier
ha bestämmelser meddelats i kungörelse den 21 december 1945
(nr 861, ändr. 263/1947). Dessa bestämmelser överensstämma nära med de
föreskrifter, vilka före den 1 juli 1947 gällde för stipendier åt elever vid
folkhögskolor. Stipendierna utgå sålunda efter tre behovsgrader. Stipendiebeloppen
utgöra högst 90, 60 och 30 kronor för läsmånad.

Socialstyrelsens framställningar.

I skrivelse den 19 augusti 1948 har socialstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för nästa budgetår under ifrågavarande båda anslag. Därvid
har socialstyrelsen beträffande anslaget till bidrag till driften av anstal -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

ter för halvöppen barnavård framhållit bl. a., att det nuvarande statliga
bidraget hitintills väl fyllt sin funktion som stimulerande faktor, men att
tiden nu är inne för ett kraftigt statligt ekonomiskt stöd enligt ändrade
bi dragsgrunder. Styrelsen avvaktade dock härvidlag förslag från 1946 års
kommitté för den halvöppna barnavården. I avbidan härpå beräknade styrelsen
medelsbehovet för budgetåret 1949/50 under detta anslag med utgångspunkt
från nu gällande bidragsgrunder. Angående anslagsberäkningen
har styrelsen anfört, att enär den från budgetåret 1946/47 förefintliga reservationen
å ca 50 000 kronor icke kommer att kunna täcka de beräknade
merkostnaderna för statsbidrag för budgetåret 1948/49 styrelsen beräknar
att härför behöva utnyttja även från budgetåret 1947/48 reserverade 120 000
kronor. För budgetåret 1948/49 beräknar styrelsen, att ansökningar om statsbidrag
komma att ingivas, omfattande anslagskrav med tillhopa 1 770 500
kronor. I denna summa ingå ej bidrag till jordbruksdaghemmen, för vilka
statsbidrag beräknas med ca 150 000 kronor. Under budgetåret 1949/50 väntar
styrelsen ytterligare ökning i antalet institutioner. Styrelsen räknar med att
under sistnämnda budgetår driftbidrag behöva beviljas till ett belopp av
2 000 000 kronor. Då statsbidrag utgår halvårsvis i efterskott, böra enligt styrelsens
mening för budgetåret medel anvisas för täckande av dels de på
första halvåret 1949 belöpande bidragen eller 920 000 kronor (750 000 +reservation
från 1946/47 50 000 + reservation från 1947/48 120 000) dels ock de
bidrag, som falla på andra halvåret 1949, eller 1 000 000 kronor. Det för
budgetåret 1949/50 erforderliga beloppet skulle alltså enligt socialstyrelsens
beräkning utgöra 1 920 000 kronor.

I skrivelse den 10 februari 1949 har socialstyrelsen hemställt att under
budgetåret 1948/49 få utnyttja förenämnda från budgetåret 1947/48 reserverade
belopp, som exakt anges till 123 531 kronor. Till stöd för framställningen
har styrelsen åberopat, att den eljest nödgas fråntaga en del institutioner
ett tidigare utgående bidrag eller avvisa ansökningar från nytillkomna
anstalter, vilka fylla de på institutionernas utformning och verksamhet uppställda
kraven och vilkas ekonomi beräknats med utgångspunkt från de utgående
statliga bidragen.

Även beträffande anslaget till bidrag till utbildning av personal inom
den halvöppna barnavården har socialstyrelsen i skrivelsen den 19 augusti
1948 förklarat sig avvakta förslag av kommittén. Styrelsen har i avbidan härpå
beräknat medelsbehovet för nästa budgetår med utgångspunkt från nu gällande
bidragsgrunder till ett oförändrat belopp av 210 000 kronor.

Av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården framlagda förslag.

Daghem, barnträdgårdar m. in.

I sin skrivelse den 12 november 1948 har 1946 års kommitté för den halvöppna
barnavården1 framlagt vissa allmänna synpunkter såsom skäl för

1 Kommittén utgöres av ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren B. F.
Elmgren, ordförande, biträdande skolöverläkaren, docenten S. Ahnsjö, f. d. riksdagsledamoten
fru Hildur Alvén, fru Signe Höjer, t. f. barnstugeinspektrisen Helena Lindblom,
fru Alva Myrdal och leg. läkaren P. Nordenfelt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

5

att vissa provisoriska förslag avseende budgetåret 1949/50 ansetts böra framläggas.
Kommittén bär liärvid anfört i huvudsak följande.

Den generalplan för småbarnsinstitutionernas framtida utveckling och utformning
i vårt land, som kommittén framlägger i sitt blivande betänkande,
tar sikte på att mera definitivt inrangera dessa institutioner bland övriga
familjesociala reformer för barnens och familjernas bästa. Det nya system
för anläggnings- och driftbidrag, som föreslås av kommittén, liksom även
regleringen av barnträdgårdslärarinnornas löner, komma att draga avsevärda
kostnader. I detta läge har kommittén ansett det angeläget att utan att göra
avkall på sitt låugsiktsprogram för småbarnsinstitutionernas utveckling nu
göra en avvägning mellan det i och för sig önskvärda och det i dagens läge
praktiskt genomförbara. Eftersom det föreligger allvarlig risk för att kommitténs
blivande förslag på grund av det statsfinansiella läget icke omedelbart
kunna presenteras riksdagen och det även är uppenbart, att småbarnsinstitutionerna
samt förskoleseminarierna äro i behov av vissa punktvis insatta
förbättringar och stödåtgärder snarast möjligt, har kommittén ansett det
nödvändigt att oavsett sitt blivande betänkande och dess olika förslag framlägga
vissa provisoriska förslag avsedda för budgetåret 1949/50.

Kommittén anför, att den vid sina överväganden tagit särskild hänsyn
till det nuvarande krisläget samt möjligheterna att genom vissa åtgärder för
omhändertagande av barnen stimulera de gifta kvinnorna till ökat förvärvsarbete.
Härom har kommittén vidare anfört bl. a.

I det långtidsprogram, som regeringen nyligen framlagt, anges att exportproduktionen
de närmaste åren måste tillföras 20 000 man. Uppenbart är
att i denna siffra även måste ingå kvinnlig arbetskraft. Att härvidlag enbart
sätta sin lit till den yngre, ogifta kvinnoarbetskraften synes av skilda skäl
inte realistiskt. De undersökningar, som de senaste åren utförts på skilda
håll i vårt land för att utröna husmödrarnas intresse för förvärvsarbete, ha
däremot visat, att sådant finns men hämmas på grund av bristen på hemhjälp,
småbarnsinstitutioner etc. Kommittén vill som ett led i exportoffensiven
för sin del rekommendera en av statsmakterna kraftigt understödd
kampanj riktad till kvinnorna för ökat förvärvsarbete, speciellt i de strategiskt
viktiga industrierna. Aven om kommittén ur skilda synpunkter skulle
anse det lyckligast, om en sådan kampanj i första hand kunde få gifta
kvinnor utan barn och mödrar med äldre barn och utan större bekymmer
för deras omhändertagande att söka sig ut på arbetsmarknaden, är det ett
faktum, att många mödrar med småbarn nu avstå ifrån förvärvsarbete endast
på grund av det tvångsmedel, som bristen på daghem utgör.

Kommittén behandlar härefter till en böljan statsbidraget till driften
av anstalter för halvöppen barnavård. Kommittén anför härvid bl. a., att
det av socialstyrelsen för budgetåret 1949/50 föreslagna beloppet är det
minimum, som denna verksamhet behöver, om man inte skall riskera att de
kommunala myndigheterna, som i många fall stimulerats att igångsätta institutioner
under förhoppning om framtida större statsbidrag, skola tappa
intresset och låta verksamheten tyna bort. F. n. täcka statsbidragen enligt
kommitténs undersökningar 10 procent av de totala utgifterna för driften av
anstalter för halvöppen barnavård, men samstämmiga rapporter från olika
delar av landet vittna, anför kommittén, om att statsbidraget trots sin relativa
litenhet haft en kraftigt stimulerande effekt och att förekomsten av så -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

dant eller utsikten att erhålla sådant är det kanske väsentligaste incitamentet,
när institutioner av detta slag planeras. Allmänt uppfattas nämligen
enligt kommittén statsbidragen som ett löfte, eu signal om att statsmakterna
avse att verkligen satsa på denna verksamhet även i framtiden.
Skulle anslaget till driften av småbarnsinstitutionerna nu t. ex. bibehållas
vid innevarande budgetårs belopp 1 500 000 kronor eller eventuellt endast
bli föremål för en mindre höjning, skulle följden otvivelaktigt bli att socialstyrelsen
måste genomföra en behovsprövning beträffande statsbidragen.
Styrelsen skulle bli tvungen att tillbakavisa uppenbart berättigade statsbidragsansökningar
på grund av brist på medel, vilket ute i landet säkerligen
skulle uppfattas med största oro. Enligt kommitténs mening bör anslaget
till driften av anstalter för halvöppen barnavård för budgetåret 1949/50
därför vara av sådan storlek att alla institutioner, som fylla de av socialstyrelsen
uppställda kraven, kunna erhålla det relativt låga statsbidrag, som
nu utgår.

Kommittén föreslår ändring av nu gällande statsbidragsbestämmelser på
en punkt. Med hänsyn till de löneförbättringar, vilka numera uppnåtts för
barnträdgårdslärarinnorna, samt den penningvärdesförsämring, som ägt rum
sedan statsbidragsreglerna för den halvöppna barnavården bestämdes, synes
det nämligen kommittén skäligt, att en uppräkning av de i statsbidragskungörelsen
angivna grundlönebeloppen äger rum på så sätt, att beloppet
i ortsgrupp 1 blir 4 000 kronor, i ortsgrupperna 2 och 3 4 500 kronor samt

1 ortsgrupperna 4 och 5 5 000 kronor. Enligt kommittén skulle en dylik
uppräkning medföra en höjning av statsbidraget med 328 000 kronor beräknat
på de tjänster, till vilka statsbidrag sökts för budgetåret 1948/49.

Om statsbidraget till driften av anstalter inom den halvöppna barnavården
skall kunna möjliggöra att alla småbarnsinstitutioner, som söka bidrag,
erhålla sådant samt dessutom inrymma den föreslagna uppräkningen av de
maximala grundlönebeloppen, kommer detta enligt kommitténs uppskattningar
att nödvändiggöra en höjning av anslaget från 1 500 000 kronor till

2 200 000 kronor.

Kommittén föreslår, vidare, att nämnda anslag skall erhålla förslagsanslags
karaktär.

Härefter har kommittén behandlat möjligheterna att snabbt avhjälpa
bristen på småbarnsinstitutioner i landet. Därvid har kommittén
upplyst, att de nu verksamma institutionerna stå till förfogande för endast
ca 30 000 barn, ett platsantal som kommittén karakteriserar som uppenbart
otillräckligt. I de flesta städer har man också, enligt vad kommittén uppger,
långa väntelistor på småbarnsinstitutionerna. Då emellertid i nu rådande
läge byggrestriktionerna lägga hinder i vägen för någon snabbare utökning
av dessa institutioners antal men det enligt kommitténs mening måste anses
angeläget, att alla utvägar nu prövas för att nå fram till lämpliga åtgärder
för vård och eftersyn av barnen, har kommittén pekat på vissa möjligheter,
som finnas för kommunerna att med relativt enkla medel nå en lättnad på
detta område, giva familjerna och mödrarna en efterlängtad hjälp samt där

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

7

igenom stimulera de liemarbetande mödrarna att i ökad utsträckning söka
sig ut på arbetsmarknaden.

I detta sammanhang har kommittén först riktat uppmärksamheten på det
system med s. k. fosterclaghem, som under de senaste åren med växlande
framgång tillämpats på skilda håll i vårt land. Kommittén framhåller, att
systemet har flera påtagliga fördelar. Det är nämligen billigt, sparar byggnadsmaterial,
lokaler och personal och är för spädbarnen och de infektionskänsliga
barnen avgjort att föredraga framför vanliga daghem. Emellertid
påpekar kommittén även flera nackdelar, såsom t. ex. att systemet givit upphov
till konflikter mellan barnets föräldrar och fosterföräldrar, att barnen
slitas mellan två hemmiljöer samt att barnen i många fall nödgas byta
fosterdaghem alltför ofta. Kommittén förklarar sig vilja trots de påtalade
olägenheterna rekommendera de kommunala myndigheterna att var och en
i sin stad söka organisera en fosterdaghemsverksamhet på det sätt, som på
orten kan befinnas lämpligast. För verksamheten synes enligt kommitténs
mening icke erfordras någon form av statsbidrag. Kommittén understryker
emellertid nödvändigheten av kommunal kontroll över fosterdaghemmen.
Kommittén föreslår, att socialstyrelsen skall erhålla i uppdrag att närmare
undersöka möjligheterna av en utveckling av systemet med fosterdaghem.

Såsom en annan lämplig åtgärd för att förbättra läget inom den halvöppna
barnavården har kommittén föreslagit, att kommunerna borde undersöka
möjligheterna att utnyttja skolbespisning slokalerna till eftermiddagshem.

En effektivare lösning av problemet om vården och eftersynen av de
förvärvsarbetande mödrarnas barn anser kommittén emellertid sannolikt
kunna uppnås genom inrättande av provisoriska daghem. Härom har kommittén
till en början anfört i huvudsak i följande.

Kommittén kommer att i sitt betänkande förorda ett mera allmänt byg
gande av enklare och billigare daghem. Inte ens dessa relativt billiga
småbarnsinstitutioner — ett monteringsfärdigt daghem med plats för 28 barn
kostar med dagens priser cirka 60 000 kronor — torde dock kunna mera
allmänt uppföras förrän under mera normala tider inte minst på grund av
angelägenheten att nu spara trä. Inför nödvändigheten att nu söka bidraga
till att undanröja de hinder, som kunna finnas för husmödrarna att åtaga
sig ökat förvärvsarbete, har emellertid kommittén kommit till den uppfattningen,
att en lämplig och framförallt snabb lösning av daghemsproblemet
skulle vara, om ett större antal av de kronan tillhöriga militärbarackerna
efter vissa omändringar och reparationer kunde apteras till småbarnsinstitutioner.
F. n. planerar kronan försäljning av ett antal baracker, av vilka
huvudparten äro på 60 kvm och enligt vad kommittén inhämtat även relativt
väl bibehållna. Nedmonterade och fraktfritt till bestämmelseorten
betinga dessa baracker ett pris av 3 200 kronor; för kommuner och ideella
föreningar 2 100 kronor. Det synes kommittén angeläget, att ett visst antal
av dessa baracker reserveras för här angivet ändamål.

Utförda undersökningar ha enligt kommittén visat, att man av tre
baracker kan åstadkomma ett ganska tillfredsställande provisoriskt daghem
på 30 platser, vilket i realiteten innebär att 35 barn kunna emottagas. Om
150 baracker omändrades till 50 daghem, skulle detta medföra, att 1 750

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

barn kunde omhändertagas. Med frånräknande av den personal, som behövs
för att driva dessa daghem, skulle detta innebära ett nettotillskott av
kvinnlig arbetskraft på 1 300—1 500 mödrar. Kommittén anser det därför
sannolikt, att dessa daghem, placerade i kommuner med exportindustrier
som kunna sysselsätta kvinnlig arbetskraft, skulle innebära ett ganska
effektivt medel att höja vederbörande industriers produktionsförmåga.

Kommittén har vidare i denna del anfört bl. a.

Vissa inom kommittén utförda undersökningar ha visat, att behövliga
omändringar och inredning av 3 dylika baracker till ett provisoriskt daghem
skulle draga en kostnad av ca 35 000 kronor, vilket i jämförelse med uppförande
av ett helt nytt daghem av trä torde innebära en icke oväsentlig
besparing, vartill ju framför allt kommer att man vid en omändring av
baracker spar trämaterial. Daghemmet bör planeras endast för barn i åldern
3—7 år. Under mera normala arbetsmarknadsförhållanden kan detta provisoriska
daghem bli mycket tillfredsställande för 2 barnträdgårdar med 2
avdelningar, d. v. s. för 80 barn.

Kommittén har anfört, att inom densamma diskuterats huruvida staten
borde subventionera kommuner med exportindustri genom att t. ex. kostnadsfritt
ställa militärbaracker till förfogande i och för deras aptering till
daghem, sedan arbetsmarknadsstyrelsen vitsordat vederbörande kommuns
behov av kvinnlig arbetskraft. På kommunerna skulle sedan ankomma att
själva vidtaga erforderliga reparations- och inredningsarbeten, till vilka
kostnader bidrag borde kunna erhållas ur allmänna arvsfonden. Härjämte
förutsätter kommittén, att åtskilliga industriföretag äro villiga att bidraga
till reparationsarbetenas finansiering. För inredning av ett sådant daghem
borde vidare byggnadstillstånd utan vidare prövning beviljas under förutsättning
att kostnaderna begränsades till visst belopp, förslagsvis 35 000
kronor. Kommittén har inte ansett det möjligt att i denna fråga framlägga
ett förslag utan har hemställt, att socialstyrelsen skall erhålla uppdrag att
framlägga förslag i ämnet.

Utbildning av personal in. in.

Härefter har kommittén behandlat utbildningen av personal inom den
halvöppna barnavården. Till en början har kommittén härvid lämnat i
huvudsak följande redogörelse för personalfrågans allmänna läge.

Den halvöppna barnavården kämpar liksom social- och hälsovården i sin
helhet med stora bekymmer på grund av bristen på kvalificerad vårdpersonal.
I stor utsträckning är denna bristsituation betingad av den på grund
av befolkningsutvecklingen uppkomna knappheten på yngre arbetskraft, men
den beror enligt kommitténs mening dessutom på en rad andra speciella
faktorer. Undervärderingen av barnträdgårdslärarinnornas yrke och arbetsuppgifter,
som bl. a. tagit sig uttryck i en enligt kommitténs uppfattning
alltför låg lönesättning, har knappast bidragit till att rekryteringen till detta
yrkesområde stimulerats. Härtill kommer att ett ganska stort antal lärarinnor
årligen lämna sina platser på grund av giftermål. På grund av
de låga lönerna lönar sig eu eventuell halvtidstjänst dessutom så litet, att
de flesta hellre avstå lielt och hållet från anställning efter giftermålet. Man
räknar också med att minst 40 % av de utexaminerade barnträdgårdslära -

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

9

rinnorna i en årskull redan de fem första åren efter examen lämna yrket
på grund av giftermål, övergång till annan sysselsättning, fortsatta studier
eller av annan anledning. Härtill torde få uppmärksammas att även barnhemmen
efterfråga barnträdgårdslärarinnor som arbetskraft.

Nu tillgängliga uppgifter visa, att bristen på barnträdgårdslärarinnor fortfarande
är markant och utgör den trängsta sektionen inom den halvöppna
barnavården. Vårterminen 1948 voro inte mindre än 136 barnträdgårdslärarinnebefattningar
vid daghem och barnträdgårdar vakanta och situationen
har sedan dess knappast förbättrats. Inom kommittén utförda undersökningar
ha visat att vid de nuvarande ca 600 småbarnsinstitutionerna äro
sysselsatta något över 900 barnträdgårdslärarinnor, men för att tillåta att
enbart dylik kvalificerad personal fick handha barnens skötsel skulle ytterligare
600—700 barnträdgårdslärarinnor behövas. Den personalbrist, som
nu råder, kan ej heller sägas vara av övergående art. Kommitténs undersökningar
ha klarlagt, att kommunerna runt om i landet planera för en
kraftig utbyggnad av småbarnsinstitutionerna. Ett realiserande av dessa
kommunala planer, när läget på byggnadsmarknaden så medger, kommer
att ytterligare skärpa bristen på kvalificerad personal för dessa institutioner.
Det vore att äventyra hela denna verksamhet och dess syften, om i en
sådan situation bristen på barnträdgårdslärarinnor skulle vara så stor, att
barnens vård och fostran kanske i stor utsträckning måste omhänderhas av
därför ej utbildad personal.

Kommittén har vidare anfört, att frågan om småbarnsinstitutionernas
personal liksom t. ex. frågan om lärartillgången för vårt skolväsende är av
sådan natur, att en planläggning av åtgärderna på detta område måste ske
i god tid. Man kan ej vänta med att vidtaga åtgärder tills man står inför den
situationen, att kommunernas omfattande planer för en utbyggnad av verksamheten
skola realiseras, då det tar tid att skaffa fram arbetskraft och
utbilda densamma. Omvänt gäller att åtgärder vidtagna nu inte få någon
omedelbar effekt utan ge resultat först efter några år.

Utifrån ett sådant betraktelsesätt finner kommittén det naturligt, att
frågan om statsstödet till utbildningen av personal inom den halvöppna
barnavården ägnas skärpt uppmärksamhet i god tid innan en mera omfattande
utbyggnad av verksamheten börjar få påtagliga konsekvenser.

Kommittén har lämnat bl. a. följande uppgifter beträffande de nuvarande
torsk ole seminarierna.

F. n. äro sex seminarier verksamma, nämligen Göteborgs förskoleseminarium,
Fröbelinstitutet i Norrköping, socialpedagogiska seminariet i Stockholm,
Södra KFUK: s pedagogiska institut i Stockholm, pedagogiska institutet
i Uppsala och Örebro socialpedagogiska institut. Antalet inskrivna
elever höstterminen 1948 utgör 347. Eftersom utbildningen är tvåårig, innebär
detta att ca 175 elever komma att utexamineras nästa år samt lika
många under år 1950. På grund av avgången ur yrket samt vissa andra
omständigheter bör man dock icke räkna med att mer än ca 130—150 barnträdgårdslärarinnor
faktiskt komma att träda i småbarnsinstitutionernas
tjänst. Det är uppenbart, att detta antal inte räcker till.

Det är dessutom uppenbart, att det råder en inte helt lycklig standardskillnad
mellan de olika seminarierna, beroende på de helt olika ekonomiska
resurserna, som stå till deras förfogande. På sina håll äro lokalerna och
utrustningen dålig, biblioteken samt undervisnings- och åskådningsmaterialet

10

Kungl. Maj ds proposition nr 46.

bristfälligt. Genom dessa och andra omständigheter ha förskoleseminarierna
också fått svårt att hävda sig i konkurrensen om elevmaterialet och det är
inte att förundra sig över att många flickor hellre söka sig till småskoleseminarierna,
som ha lägre inträdesålder och ge bättre framtidsutsikter med
högre löner och långa ferier.

Kommittén finner det vara angelägnast, att en ökning av seminariernas
utbildningskapacitet åstadkommes. En ytterligare utökning av systemet med
kompletteringskurser utöver den nu årligen anordnade kursen anser kommittén
icke lämplig, då det icke torde vara möjligt att på denna väg
få fram mer personal, som verkligen äger de personliga förutsättningarna
för att göra eu insats som kompetenta barnträdgårdslärarinnor.

Kommittén har ansett det önskvärt, att nya förskoleseminarier skola
inrättas i Lund och Luleå. Härom har kommittén anfört bl. a.

Ett hinder för rekryteringen till nu existerande förskoleseminarier är den
omständigheten, att dessa äro koncentrerade till mellansverige — Stockholm,
Norrköping, Uppsala, Örebro och Göteborg. Elevmaterialet blir härigenom
inte lika differentierat och geografiskt väl representerat, som om
seminarierna lågo mera spridda över landet. Det har vidare visat sig, att
de utexaminerade barnträdgårdslärarinnorna i rätt stor utsträckning bli placerade
i de trakter, där seminarierna äro belägna. Yissa delar av landet
bli på så sätt inte tillräckligt väl tillgodosedda med personal. I detta sammanhang
må framhållas, att utökningen av antalet jordbruksdaghem i Norrbotten
och Skåne än mer accentuerar personalbehovet i dessa delar av
landet. Ur dessa synpunkter förefaller det önskvärt, om ytterligare ett par
seminarier kunde inrättas i vårt land. Kommittén, som i första hand tänkt
sig ett nytt förskoleseminarium i Luleå och ett i Lund, har också i dessa
frågor haft förberedande överläggningar med myndigheterna i dessa städer.

Kommittén förordar, att statsmakterna nu i princip besluta sig för att i
framtiden bevilja statsbidrag till förskoleseminarier i Luleå och Lund. Kommittén
anser det särskilt viktigt, att ett sådant principbeslut fattas så snart
som möjligt, då det tar viss tid innan de eventuella seminarierna kunna
igångsättas och myndigheterna i de bägge städerna behöva ett uttalande
från statens sida för att vidtaga erforderliga förberedelser. Då de nya
seminarierna icke beräknas kunna träda i verksamhet under budgetåret
1949/50 beräknar kommittén icke något medelsbehov för nämnda budgetår.

Ett principbeslut om statens stöd till nyinrättade förskoleseminarier medför
emellertid, fortsätter kommittén, inte nu eller de närmaste åren någon
lättnad i fråga om bristen på kvalificerad personal. De eventuella nya seminarierna
skulle först kunna utexaminera sin första årskull elever 1952.
Kommittén finner det uppenbart, att effektiva åtgärder måste sättas in
redan dessförinnan om inte personalsvårigheterna inom den halvöppna
barnavården skola bli alltför stora. I detta läge har kommittén ansett det
nödvändigt att inom de nuvarande seminariernas ram söka vidga utbildningskapaciteten
så mycket som över huvud taget är möjligt. En förutsättning
härför anser emellertid kommittén vara, att förskoleseminariernas ekonomiska
svårigheter bringas ur världen. Kommittén har därför föreslagit
ökat statsbidrag till förskoleseminarierna. Härom har kommittén
anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

11

När statsbidraget till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården
genomfördes 1945, maximerades bidraget till 21 700 kronor per seminarium.
I detta belopp ingår 2 000 kronor till rektorsarvode, 2 000 kronor
till seminariets föreståndarinna, 7 000 kronor till praktikbandledararvoden
samt 10 700 kronor som bidrag till föreläsnings- och lektionskostnader.
Förskoleseminarierna i vårt land ha att kämpa med betydande ekonomiska
svårigheter och även om de kommuner, inom vilka seminarierna äro belägna,
nu i ökad utsträckning visa sitt intresse för verksamheten, anse dock dessa
kommuner seminariernas utbildningsuppgift vara rent statlig, varför de icke
äro beredda att då det gäller de årliga driftskostnaderna ikläda sig några
ekonomiska förpliktelser av mera betydande art. Eftersom det enligt kommitténs
uppfattning nu är uppenbart dels att frågan om förskoleseminarierna
varken kan eller bör få sin definitiva lösning förrän i samband med organisationen
av den allmänna lärarutbildningen i landet, dels att denna fråga
även efter framläggandet av kommitténs förslag rörande seminarierna i det
blivande betänkandet fordrar ytterligare överväganden samt dels att en slutgiltig
lösning av dessa frågor knappast kan äga rum inom de närmaste åren,
förefaller det kommittén oförsvarbart att längre uppskjuta en förbättring av
förskoleseminariernas ekonomiska villkor. I nuvarande läge ha seminarierna
svårt att kvarhålla sina lärarkrafter och det vore med hänsyn till personalsituationen
närmast ansvarslöst att ytterligare dröja med åtgärder, som kunna
förbättra seminariernas ställning, öka deras rekrytering samt därigenom höja
utbildningskapaciteten.

Kommittén utgår ifrån att nuvarande bidrag till avlönande av rektor,
föreståndare för praktikhandledningen och praktikhandledare vid seminarierna
böra lämnas oförändrade. Däremot är det enligt kommitténs mening nödvändigt
att höja bidraget till föreläsnings- och lektionskostnader, då dessa
kostnader väsentligt ökats sedan statsbidraget infördes. Kommittén föreslår
därför, att statsbidraget till föreläsnings- och lektionskostnader bestämmes
till 2 s av de verkliga kostnaderna, dock högst 14 000 kronor. Härvid borde
med hänsyn till de ökade kostnaderna statsbidraget per föreläsning beräknas
högst på ett belopp av 30 kronor i stället för nu fastställda 20 kronor.
Vidare anser kommittén, att den nuvarande bestämmelsen om att statsbidraget
till timlärararvodena må beräknas på högst de belopp, som gälla för
timlärare vid småskoleseminarierna, bör utgå. Till stöd härför har kommittén
anfört följande.

Motiveringen iir inte bara en strävan att få fram så enkla och smidiga statsbidragsbestiimmelser
som möjligt, utan även att den hänvisning till småskoleseminarierna
som tidigare skett i detta sammanhang sakligt sett inte är befogad,
eftersom dessa båda seminarietyper äro helt olika organiserade. Eörskoleseminarierna,
vilkas lärare inte äro inplacerade i något lönesystem och helt sakna
pensionsförmåner, äro hänvisade att i stor utsträckning organisera sin undervisning
som tim tjänstgöring. Eftersom dessa seminarier följaktligen sakna eu stor
del av de förmåner, som äro förbundna med den fastare anställning, som ett småskoleseminarium
kan erbjuda, måste timarvodena för undervisningen vid förskoleseminarierna
sättas relativt högt. Den omständigheten, att statsbidrag föreslås
utgå med endast 2/;i av de verkliga kostnaderna samt att bidraget dessutom
är maximerat till visst belopp, bör dock vara en tillräcklig garanti mot att
timarvodena sättas alltför högt. För att emellertid skapa en ytterligare garanti
i detta avseende har kommittén utarbetat ett förslag till minimikursplan,
vilken i fortsättningen bör tillämpas vid de olika förskoleseminarierna och
utgöra statsbidragsvillkor.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Kommittén bär vidare kommit till den uppfattningen, att ett hyresbidrag
till förskoleseminarierna inte längre kan avvisas, och föreslår därför, att ett
dylikt bidrag utgår med a/:s av de verkliga hyreskostnaderna, dock högst 6 000
kronor. Då seminariernas biblioteksbestånd och undervisningsmateriel på sina
håll ännu lämna åtskilligt övrigt att önska och en upprustning på dessa
punkter är starkt behövlig, anser kommittén det befogat med ett bidrag
på 2000 kronor för inköp av böcker och undervisningsmateriel.

I enlighet med dessa beräkningsgrunder skulle statsbidraget maximeras
till 33000 kronor per år och seminarium med minst 50 elever samt fördelas
på följande sätt: bidrag till avlönande av rektor 2 000 kronor, till avlönande
av föreståndare för praktikhandledning 2 000 kronor, till avlönande
av praktikhandledare 7 000 kronor, till föreläsnings- och lektionskostnader
14000 kronor, till hyra 6000 kronor samt till bibliotek och undervisningsmateriel
2000 kronor.

Enligt kommitténs uppfattning bör en höjning på föreslaget sätt av statsbidragets
maximibelopp medföra ett effektivt stöd åt seminarierna samt
göra dessa bättre rustade att svara för det alltmer ökade utbildningsbehovet.
En väsentligare höjning av utbildningskapaciteten kan emellertid, uttalar
kommittén vidare, i nuvarande läge inte ernås på annat sätt än genom
att omvandla ett eller flera av de nuvarande enkelseminarierna
till dubbelseminarier, d. v. s. seminarier med två parallella linjer.
Härom har kommittén anfört bl. a. följande.

Kommittén är medveten om att detta är att ställa mycket stora anspråk
på seminariernas ledning och organisation men är det oaktat av den uppfattningen,
att en sådan utvidgning är ofrånkomlig och att man får försöka
bära de olägenheter den för med sig. Kommittén har undersökt möjligheterna
att förverkliga tanken på sådana dubbelseminarier och funnit, att
en sådan utökning, ehuru med kanske på sina håll påtagliga svårigheter,
skulle kunna ske vid 3 ä 4 av de nuvarande seminarierna.

Kommittén anser det emellertid inte lämpligt att i förhandenvarande
läge rekommendera en utvidgning till dubbelseminarier för mer än två av
de nuvarande seminarierna och anser, att det bör nppdragas åt socialstyrelsen
att träffa överenskommelse i dessa frågor med de tvenne seminarier,
som efter styrelsens prövning befinnas bäst lämpade för en utvidgning. Ett
anordnande av dylika dubbelseminarier på sätt här föreslagits skulle medföra,
att ytterligare årligen 50 barnträdgårdslärarinnor kunde utexamineras.

Statsbidraget till ett djdikt dubbelseminarium bör enligt kommitténs
mening beräknas på följande sätt: bidrag till avlönande av rektor 3 000
kronor, till avlönande av föreståndare för praktikhandledning 3 000 kronor,
till avlönande av praktikhandledare 14 000 kronor, till föreläsnings- och lektionsarvoden
2/ä av de verkliga kostnaderna dock högst 20 000 kronor, till hyra
2/3 av de verkliga kostnaderna dock högst 8 000 kronor samt till bibliotek
och undervisningsmateriel 2 000 kronor eller tillhopa 50 000 kronor.

Beträffande anslagsberäkningen såvitt rör utbildning av personal inom
den halvöppna barnavården har kommittén anfört.

F. n. utgår anslaget till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården
med 210 000 kronor per år. Om anslagsbehovet för fyra av förskole -

13

Kungl. May.ts proposition nr 46.

seminarierna med förut angivna grunder beräknas till 33 000 kronor per
seminarium och vid de två dubbelseminarierna till 50 000 kronor per seminarium,
skulle anslaget till seminariernas driftkostnader uppgå till 232 000
kronor. Stipendieanslaget utgör f. n. 55 000 kronor men bör med hänsyn
till här ifrågasatt utökning av elevantalet uppräknas till 75 000 kronor. Det
tidigare utgående anslaget till kompletteringskurs med 25 000 kronor bör
enligt kommitténs uppfattning kvarstå oförändrat.

Kommittén föreslår alltså, att anslaget till bidrag till utbildning av personal
inom den lialvöppa barnavården för budgetåret 1949/50 höjes från nuvarande
210 000 kronor till 332 000 kronor.

Slutligen har kommittén föreslagit anordnande av en praktikhandledarkurs
för de barnträdgårdslärarinnor, som i anknytning till de olika seminarierna
leda och handhava elevernas praktiska utbildning. I detta hänseende
har kommittén uttalat bl. a. följande.

Det har i själva verket visat sig innebära mycket stora svårigheter för
seminarierna att erhålla lämplig personal i övningsskollärares ställning. För
alla, som äro förtrogna med förskoleseminariernas arbetssätt, framstår det
som uppenbart, att den rent praktiska utbildningen av eleverna, som försiggår
vid småbarnsinstitutionerna, måhända är av ännu större vikt än motsvarande
utbildning för de pedagoger, som arbeta bland något äldre barn.
Seminarierna söka givetvis utvälja sådana personer till praktikhandledare,
som visat sig vara särskilt skickliga småbarnspedagoger, men det säger
sig självt, att praktikhandledarna icke endast böra vara skickliga småbarnspedagoger
utan även besitta förmåga att handha ungdom och för seminarieeleverna
klargöra tillämpningen av arbetet i de praktiska kurserna.

En kompletterande utbildning för här antydda arbetsuppgifter har i vårt
land länge varit ett känt behov. Trots upprepade framställningar, bl. a.
från befolkningsutredningen i januari 1945, har emellertid någon sådan utbildning
icke kommit till stånd. Inför den utökning av verksamheten vid
seminarierna, som kommittén förordar, ter det sig emellertid omöjligt att
längre undanskjuta frågan om anordnandet av särskild utbildning för praktikhandledare
vid förskoleseminarierna. Kommittén förordar därför, att en
särskild kurs för praktikhandledare äger rum under nästa budgetår.

Kommittén föreslår, att denna första statliga praktikhandledarkurs, som
synes böra omfatta 4 veckor och vara avsedd för 30 elever, anordnas under
juli eller augusti 1949. Det torde böra ankomma på socialstyrelsen att
utarbeta detaljerad kursplan samt träffa övriga åtgärder, som krävas för
genomförandet av kursen.

Kommittén anser nödvändigt, att detagandet i praktikhandledarkursen
blir kostnadsfritt. Kommittén har beräknat kostnaderna för en dylik kurs
till för resor 1 200 kronor, för bostad och kost åt deltagarna 5 400 kronor,
för kursledararvode 1 000 kronor, för föreläsningsarvoden 5 000 kronor samt
för hyra, administration m. m. 1 800 kronor eller tillhopa 14 400 kronor.

Sedan kommittén i sin skrivelse den 12 november 1948 framlagt de förslag,
för vilka i det föregående redogjorts, har kommittén till Kungl. Maj:t
överlämnat en från stadsfullmäktige i Gävle till kommittén inkommen skrivelse
med förslag om inrättande av ett förskoleseminarium i nämnda stad.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

Yttranden.

Yttranden över kommitténs förslag ha avgivits av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, fortifikationsförvaltningen,
barackförsäljningsnämnden, Norrbottens läns landsting, Stockholms
stads barnavårdsnämnd, stadsfullmäktige i Luleå och Lund, svenska stadsförbundet,
Sveriges industriförbund, landsorganisationen i Sverige, Fröbelinstitutet
i Norrköping, Göteborgs förskoleseminarium, socialpedagogiska
seminariet, Södra K. F. U. K.: s pedagogiska institut, socialpedagogiska institutet
i Örebro, Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund, yrkeskvinnors
samarbetsförbund, Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, högerns centrala kvinnoråd, folkpartiets kvinnoförbund,
svenska landsbygdens kvinnoförbund samt Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund.

Behovet av en utbyggnad av den halvöppna barnavården har
vitsordats i flertalet yttranden. Arbetsmarknadssynpunkterna ha framhållits
av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och landsorganisationen, som förklarat sig
vilja kraftigt understryka angelägenheten av att omedelbara åtgärder vidtagas
för att underlätta för kvinnor att i ökad omfattning taga förvärvsarbete.
Samtidigt har framhållits, att icke blott provisoriska åtgärder utan även
åtgärder på längre sikt böra planeras.

Yad kommittén anfört angående behovet att skapa ökade möjligheter för
gifta kvinnor att taga arbete särskilt inom exportindustrin har emellertid
i åtskilliga yttranden föranlett kritiska synpunkter. Socialstyrelsen har framhållit,
att daghemsinstitutionerna tillkommit för att ensamstående mödrar
med förvärvsarbete utom hemmet ej skola behöva helt lämna ifrån sig
sina barn och för att familjer, där hustrurna av ekonomiska skäl -äro
tvingade att ha ett yrkesarbete, ändå skola kunna hålla samman. När
kommittén som ett av motiven för sina förslag framför angelägenheten
av att stimulera de gifta kvinnorna till ökat förvärvsarbete, kan detta,
anför styrelsen, visserligen vara ett godtagbart skäl under en tid av brist
på arbetskraft. Styrelsen understryker dock, att detta motiv icke bör åberopas
under normala förhållanden. Styrelsen framhåller vidare, att större
om också mera svårmobiliserade arbetskraftsreserver torde finnas bland
kvinnor i de åldersgrupper, som icke ha vårdnaden om småbarn. Det är
därför angeläget att i första hand stimulera just dessa till deltagande i produktionslivet.
Även från andra håll ha med större eller mindre skärpa framförts
betänkligheter mot att mödrar med små barn skola stimuleras till förvärvsarbete.
Sådana synpunkter ha anförts av stadsfullmäktige i Luleå,
socialpedagogiska seminariet, Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund,
Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, högerns
centrala kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Vidare befarar Sveriges industriförbund att arbetskraftsvinsten
av nya daghem blir relativt ringa med hänsyn till kraven på vårdpersonal
m. m. Barnavårdsnämnden i Stockholm har bl. a. anfört att om man, som
kommittén gjort, bortser från alla sociala och pedagogiska synpunkter och an -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

lägger enbart samhällsekonomiska, borde daghemsverksamlieten vara självbärande,
d. v. s. utan bidrag från stat eller kommun helt finansieras av avgifterna.
Då dagkostnaden år 1947 för heldagsvård på daghem i Stockholm uppgick till
mellan 6 och 11 kronor och då dagkostnaden för spädbarnen torde vara
ca 50% högre, kunde det med fog ifrågasättas, om det annat än i rena
undantagsfall kan vara samhällsekonomiskt försvarligt att genom dagliemsvård
för barn söka frigöra arbetskraft.

Kommitténs förslag att anslaget till bidrag till driften av anstalter
för halvöppen barnavård skall höjas samt ändras till förslagsanslag
har i stort sett tillstyrkts. Socialstyrelsen har i denna del anfört bl. a. följande.

Sedan kommittén avgivit sitt förslag, har uppgörelse träffats mellan
Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund och svenska stadsförbundet
om löneställningen för barnträdgårdslärarinnorna. Denna uppgörelse torde
i stort sett kunna antagas bli normerande för löneläget i hela landet. De
lägsta lönerna enligt denna uppgörelse överstiga med nära 1000 kronor de
av kommittén föreslagna beloppen. Styrelsen vill därför föreslå, att en uppräkning
av grundlönebeloppen sker i enlighet med nämnda uppgörelse. En
sådan uppräkning kommer icke att medverka till en löneförhöjning, som
eljest icke skulle ha ägt rum, utan endast vara en anpassning av statsbidraget
till de nuvarande löneförhållandena.

Samtidigt härmed vill socialstyrelsen föreslå, att statsbidraget beräknas
på begynnelselönen inklusive utgående dyrtidstillägg. Ålderstillägg böra liksom
hittills ersättas av statsmedel med oförändrade belopp.

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att anslaget skall erhålla förslagsanslags
karaktär.

Statslcontoret har avstyrkt kommitténs förslag i ifrågavarande del och
anfört.

Beträffande det framlagda förslaget om en sådan utökning av verksamheten
att alla institutioner, som fylla av socialstyrelsen uppställda krav, skulle
kunna erhålla statsbidrag, får statskontoret erinra om att frågan om en dylik
utvidgning av verksamheten varit föremål för prövning vid 1947 års riksdag
(prop. nr 1, Y ht. p. 96) med negativt resultat. Vid 1948 års riksdag övervägdes
jämväl en ökning för budgetåret 1948/49 från 1500 000 kronor till 2 000 000
kronor av det sammanlagda beloppet av ifrågavarande statsbidrag. Ej heller
en dylik utvidgning ansågs under dåvarande förhållanden kunna vidtagas
(prop. nr 1/1948, Y ht. p. 32). De betänkligheter av statsfinansiell art, som
torde hava föranlett statsmakternas nämnda beslut, lära alltjämt göra sig
gällande. Därest emellertid arbetsmarknadspolitiska skäl nu skulle anses motivera
ökning av det sammanlagda årliga statsbidragsbeloppet, vill statskontoret
framhålla angelägenheten av att det såvitt möjligt tillses, att genom
bidragen tillskott av arbetskraft för produktionen verkligen erhålles. E. n.
finnes icke någon utredning av frågan om och i vad män här avsedda bidragsverksamhet
leder till därmed åsyftat resultat. Även i fortsättningen
bör anslaget ha reservationsanslags karaktär och det sammanlagda statsbidragsbeloppet
sålunda fastställas till visst maximibelopp årligen.

Den föreslagna ökningen av de i statsbidragskungörelsen intagna grundlönebeloppen
för lärarpersonalen kan statskontoret icke tillstyrka. En dylik
höjning skulle stå i strid med de vidtagna åtgärderna för åstadkommande
av inkomstbegränsning.

16

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 46.

Beträffande kommitténs förslag, att de kommunala myndigheterna borde
rekommenderas att söka organisera en fosterdag li ems verksamhet,
äro meningarna delade.

Socialstyrelsen anser, att fosterdaghemsverksamlieten bör utvidgas jämsides
med att man anordnar provisoriska daghem. Det ena alternativet bör icke
förskjuta det andra. Styrelsen säger sig icke dela en inom kommittén
framförd uppfattning, att provisoriska daghem äro att föredraga framför
fosterdaghem. Erfarenheten har enligt styrelsens mening visat, att den enskilda
vårdformen för de flesta barn är att föredraga framför den kollektiva.
Styrelsen förklarar sig därför för sin del mera positivt än kommittén förorda
en intensifiering av fosterdaghemsverksamheten. Det är emellertid
enligt styrelsens mening av den största betydelse, att fosterdaghemmen
utväljas med omsorg och att verksamheten står under omdömesgill och klok
tillsyn. Barnavårdsnämnden i StocJcholm anser att en utvecklad fosterdaghemsverksamhet
är en lämplig provisorisk åtgärd ur Stockholms synpunkt.

Åtskilliga yttranden utvisa å andra sidan stor tveksamhet. Starka betänkligheter
mot fosterdaghemsverksamliet uttalas av bl. a. Norrbottens läns landsting,
stadsfullmäktige i Luleå och Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund.

Förslaget att provisoriska daghem skola anordnas med utnyttjande
av militärbaracker har utan reservation tillstyrkts av Norrbottens läns landsting,
stadsfullmäktige i Lund, socialpedagogiska seminariet och Sveriges barnträdgårdslärarinnors
riksförbund.

I flertalet av övriga remissutlåtanden ha mer eller mindre starka betänkligheter
uttalats mot förslaget i denna del. Dock har förslaget icke direkt
avstyrkts i något yttrande. Socialstyrelsen har tillstyrkt kommitténs förslag
i denna del under förutsättning att den standardsänkning, som förslagets
genomförande skulle innebära, förklaras vara föranledd uteslutande av det
nuvarande ekonomiska läget. Styrelsen har förklarat sig tveksam beträffande
hållbarheten av kommitténs beräkning av kostnaderna för att inreda baracker
till daghem. Barackförsäljningsnämnden och arbetsmarknadsstyrelsen m.fl. ha framhållit,
att omfattande renoveringar och förbättringar krävas för att militärbarackerna
skola kunna användas som daghem samt att barackerna därför
torde bli ett dyrbart provisorium. Barackerna lämpa sig enligt nämndens
mening bättre till lekstugor och barnträdgårdar. Nämnden tillstyrker emellertid,
att kommuner, som önska inköpa till försäljning utbjudna baracker till
dagbarnhem, lekstugor eller barnträdgårdar, betraktas som prioriterade köpare
och erhålla rabatt. Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att frågan om
inköp av nya monteringsfärdiga hus i stället för militärbarackerna bör
ingående prövas. Den något ökade materialåtgången är enligt styrelsens
mening att föredraga framför relativt dyrbara provisoriska anordningar, som
ej ge tillfredsställande resultat. Även landsorganisationen m.fl. rekommendera,
att frågan om inköp av nya monteringsfärdiga hus i stället för militärbaracker
prövas.

Barnavårdsnämnden i Stockholm anser den av kommittén uppgivna kostnaden
för ändring av militärbaracker till provisoriska daghem alltför låg.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 46. 17

Då förslaget om provisoriska daghem helt motiverats av intresset att öka
insatserna från exportindustrien och sålunda i nuvarande läge får anses
vara ett rent statligt intresse, böra kommunerna enligt nämndens mening
icke belastas med kostnaderna för barackerna. Nämnden framhåller vidare,
att kommittén icke givit anvisning på hur det skall vara möjligt att anskaffa
personal till de provisoriska daghemmen. Åtminstone i Stockholm finnes
enligt nämnden möjlighet att utan att sänka de nuvarande daghemmens
standard samt med relativt obetydliga merkostnader effektivare utnyttja
deras kapacitet genom att det antal barn, som högst får mottagas å hemmen,
ökas.

Statskontoret har uttalat, att skäl i och för sig kunna anföras för förslaget
att staten kostnadsfritt skall ställa baracker till förfogande för kommuner
med exportindustrier men att förutsättningen bör vara att en ökning
av arbetskraften skall komma produktionen till godo. Ytterligare
utredning erfordras enligt statskontorets mening i detta spörsmål.

Sveriges industriförbund anför, att ansvaret för daghemsverksamheten bör
åvila de samhälleliga organen och ej industriföretagen.

Kommitténs förslag angående utbildningen av personal för den halvöppna
barnavården och därmed sammanhängande spörsmål ha i stort
sett tillstyrkts, i åtskilliga yttranden under starkt framhållande av behovet
av ökade utbildningsmöjligheter och förbättring av förskoleseminariernas
ekonomiska ställning. Sålunda har t. ex. Södra K. F. U. K:s pedagogiska
institut uttalat, att den ekonomiska ställningen för särskilt de enskilda seminarierna
f. n. är svag. Det måste allvarligt befaras, att verksamheten
måste nedläggas eller att utbildningens standard kommer att sjunka på
grund av omöjligheten att hålla fullgoda lärarkrafter in. m. Även socialpedagogiska
seminariet har framhållit, att förskoleseminariernas läge tenderar att
bli alltmera kritiskt. Det år 1945 beviljade statsanslaget till verksamheten
innebar visserligen eu förbättring, uttalar seminariet, men de stadigt stigande
omkostnaderna för driften i sin helhet ställa krav på den privata
huvudmannen, som i det långa loppet bliva alltför betungande. Ett kraftigare
statligt bidrag torde därför enligt seminariets mening vara nödvändigt
om verksamheten skall kunna hålla jämna steg med utvecklingen.

Statskontoret har däremot anfört följande.

De åtgärder, som föreslagits i fråga om utbildningen av vårdpersonal,
synas statskontoret vara av beskaffenhet att med dem bör anstå i avvaktan
på ett mera definitivt ställningstagande till hela den verksamhet, varom
fråga är. I enlighet härmed torde ändring av bestämmelserna i detta hänseende
icke för närvarande böra ske. Särskilt vill statskontoret framhålla
angelägenheten av att höjning av statsbidragsbeloppen icke vidtages. En
dylik åtgärd^ skulle nämligen med säkerhet framkalla anspråk på enahanda
förmåner från andra områden, där social eller annan verksamhet bedrives
med bidrag av statsmedel.

Förslaget om inrättande av nya förskoleseminarier i Luleå och Lund
har tillstyrkts av stadsfullmäktige i de båda städerna, dock utan åtagande
att upprätta seminarier i kommunal regi. Norrbottens läns landstings för 2—315

49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 46.

18

Kungl. Maj ds proposition nr 46.

valtning sutskott har uttalat sin tillfredsställelse över att en utbildningsanstalt
av detta slag förlägges till Norrbotten.

Beträffande frågan om ökat statsbidrag till förskoleseminarierna har
Fredrika-Bremerförbundet uttalat, att löne- och pensionsförhållandena för
seminariernas rektorer borde förbättras. Sveriges barnträdgårdslärarinnors
riksförbund har framhållit önskvärdheten av att rektors- och föreståndarinnebefattningarna
vid seminarierna helt regleras av staten. Skolöverstyrelsen
ifrågasätter, huruvida anslag till elevstipendier borde beviljas till förskoleseminarierna,
då dylika anslag ej utgå till småskoleseminarierna. Såsom
ersättning för stipendierna borde enligt överstyrelsens mening förskoleseminariernas
elever erhålla hel befrielse från terminsavgifter. Den utgiftsminskning,
som förskoleseminarierna genom terminsavgifternas slopande
finge vidkännas, borde enligt överstyrelsens åsikt ersättas genom en höjning
av statsanslaget. Socialpedagogiska seminariet har framhållit behovet av höjda
stipendieanslag, då en förskjutning till lägre inkomstgrupper skett i fråga
om eleverna.

Beträffande möjligheterna att omvandla ett eller flera av de nuvarande
enkelseminarierna till dubbelseminarier hyser styrelsen för socialpedagogiska
seminariet i Örebro vissa betänkligheter med.hänsyn till svårigheterna f. n. att
erhålla tillräckligt antal fullt kvalificerade sökande till seminarierna. Skulle
det emellertid befinnas, att en sådan utvidgning är möjlig, förklarar sig
styrelsen villig att medverka och för detta ändamål ställa erforderliga lokaler
till förfogande. Göteborgs förskoleseminarium, som tillstyrker förslaget
om inrättande av dubbelseminarier, förklarar att, därest seminariet skulle
ifrågakomma såsom dubbelseminarium, det är möjligt att utöka dess kapacitet
på sätt kommittén förutsatt. Fredrika-Bremerjörbundet har uttalat, att
förslaget om dubbelseminarier får betraktas som en nödfallsutväg. Man bör
i stället inrikta sig på att snarast möjligt tillskapa flera seminarier.

Mot kommitténs förslag om anordnande av en praktikhandledarkurs ha
icke några erinringar uttalats i remissyttrandena.

Departementschefen.

Den halvöppna barnavården, d. v. s. främst daghem och barnträdgårdar, har
sedan några år tillbaka genomgått en betydande utveckling. Det är allmänt
känt, att på många orter dock platstillgången vid daghem och barnträdgårdar
långt understiger efterfrågan. Väsentligen på kommunalt initiativ pågår eller
planeras en fortsatt utbyggnad av den halvöppna barnavården. Denna utbyggnad
fördröjes emellertid f. n. genom investeringsbegränsningen och, i andra
hand, personalsvårigheter.

Riktlinjerna för den halvöppna barnavårdens framtida utformning äro
föremål för utredning genom särskilda sakkunniga, 1946 års kommitté för den
halvöppna barnavården. Kommittén har ännu icke framlagt det definitiva
resultatet av sitt utredningsarbete. Då kommittén emellertid ansett, att förutsättningar
för genomförande av dess huvudförslag f. n. icke finnas på grund

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

19

av den återhållsamhet, som nu präglar statsmakternas ställningstagande till
nya utgifter för statsverket, har kommittén framlagt förslag till provisoriska
åtgärder avseende att på vissa punkter utveckla och stärka den halvöppna
barnavården. Förslagen ha främst motiverats dels med den halvöppna barnavårdens
betydelse för att öka tillgången på arbetskraft inom näringslivet dels
ock med behovet att så snabbt som möjligt vidtaga sådana förberedande åtgärder,
som utgöra förutsättningar för en rationell utveckling av den halvöppna
barnavården i framtiden.

•Jag behandlar först de av kommittén framlagda förslagen till åtgärder för
en provisorisk utbyggnad av daghemsverksamheten.

Såsom betonats såväl av kommittén som i åtskilliga remissyttranden är det
ur barnavårdssynpunkt långtifrån önskvärt, att mödrar med mindre barn taga
yrkesarbete utom hemmet. Det är därför angeläget, att en nyrekrytering av
kvinnlig arbetskraft för näringslivet i främsta rummet inriktas på sådana kvinnor,
som ej ha vårdnaden om mindre barn. Av olika skäl har daghemsverksamheten
dock i praktiken stor betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt och
kommer sannolikt att i framtiden ha samma betydelse. Särskilt med hänsyn
till den nu rådande knappheten på arbetskraft torde den anförda synpunkten
icke böra utgöra hinder för en fortsatt utbyggnad av daghemsverksamheten.

Kommittén har pekat på flera möjligheter att åstadkomma en utbyggnad
av nämnda verksamhet. I första hand har kommittén rekommenderat användande
av militärbaracker. Med anledning härav vill jag framhålla, att
såsom förut nämnts begränsningen av byggnadsverksamheten f. n. utgör det
viktigaste hindret för genomförande av föreliggande utbyggnadsplaner beträffande
den halvöppna barnavården. Ur investeringssynpunkt torde emellertid
frågan huruvida militärbaracker utnyttjas eller t. ex. nya monteringsfärdiga
hus inköpas icke vara av väsentlig betydelse. Ett utnyttjande av militärbaracker
torde därför i stort sett icke ge större utbyggnadsmöjligheter än om
nytillverkade hus användas. Detta hindrar icke, att det i särskilda fall kan
befinnas lämpligt att utnyttja baracker. Kommun, som önskar inköpa
baracker för detta ändamål, bör därför, om riksdagen icke har något att erinra
däremot, kunna erhålla samma rabatt — 50 % av försäljningspriset — som
nu enligt riksdagens bemyndigande (prop. 1946: 311, statsutsk. uti. 1946: 270,
rd. skr. 1946: 500) lämnas för inköp av baracker för användning såsom samlingslokaler
m. m. Ett mindre antal baracker bör reserveras för nu ifrågavarande
användning. Utöver detta medgivande — som torde böra gälla baracker
till såväl daghem som barnträdgårdar — kan jag i nuvarande läge icke förorda
särskilda bidrag till anläggningskostnaderna för ifrågavarande institutioner.
Det må erinras, att bidrag till sådana kostnader i vissa fall lämnas från allmänna
arvsfonden.

Kommittén har vidare visat på den s. k. fosterdaghemsverksamlieten som
ett medel att tillgodose behovet av daghemsplatser. Om värdet av denna vårdform
i jämförelse med andra former ha olika uppfattningar gjort sig gällande.
Enligt min mening är det angeläget, att fosterdaghemmen prövas vid sidan av

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

de kollektiva daghemmen. Särskilt i nuvarande läge med brist på material och
personal synas fosterdaghemmen erbjuda beaktansvärda fördelar. Ett utnyttjande
av skolbespisningslokaler och andra utrymmen torde vidare i vissa
fall kunna innebära lämpliga utvägar att provisoriskt öka tillgången på eftermiddagshem.
Det torde få ankomma på socialstyrelsen att pröva huruvida sådana
provisoriska anordningar kunna godtagas. Självfallet måste det ankomma
på vederbörande kommunala och statliga organ att utöva särskilt noggrann
tillsyn över sådan verksamhet, som bedrives i provisoriska former.

Jag behandlar härefter de förslag, som avse reservationsanslaget till
bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård.

Kommittén har föreslagit, att statsbidraget till kostnaderna för institutioner
för halvöppen barnavård skall förbättras genom höjning av de grundlönebelopp,
varå lönebidraget beräknas. Såsom framgår av vad kommittén och
socialstyrelsen anfört, torde de gällande grundlönebeloppen ligga lågt i förhållande
till de faktiskt utgående lönerna. Detta oaktat kan jag icke f. n. tillstyrka
höjning av beloppen med hänsyn till den merbelastning för statsverket
detta skulle innebära.

Statsbidragsgivningen till den halvöppna barnavårdens institutioner begränsas,
förutom genom bestämmelser angående storleken av det statsbidrag
som kan beviljas i varje särskilt fall, genom att riksdagen för varje budgetår
fastställer det högsta belopp, som sammanlagt må beviljas i statsbidrag. Detta
belopp utgjorde under budgetåret 1947/48 1 500 000 kronor och har för innevarande
budgetår fastställts till 1 550 000 kronor, varvid 50 000 kronor motsvaras
av en från budgetåret 1946/47 kvarstående reservation. Socialstyrelsen
har anmält, att styrelsen icke utnyttjat ett belopp av ca 123 000 kronor
av det för budgetåret 1947/48 anvisade anslaget. Styrelsen har nu hemställt
att få utnyttja nämnda belopp under innevarande budgetår för att icke nödgas
fråntaga en del institutioner ett tidigare utgående statsbidrag eller avvisa
ansökningar från nytillkomna anstalter. Enligt vad jag inhämtat beräknas
nämnda belopp åtgå för utbetalning av statsbidrag, avseende senare halvåret
1948, i enlighet med gällande statsbidragsgrunder. Jag tillstyrker, att högst
120 000 kronor av reservationen få användas för detta ändamål. För att
icke statsbidragsgivningen skall behöva minskas under första halvåret 1949
fordras, att styrelsen jämväl för detta halvår erhåller medgivande att bevilja
statsbidrag med högst 120 000 kronor utöver vad som tidigare medgivits.
Socialstyrelsen torde sålunda böra bemyndigas att för budgetåret 1948/49
bevilja statsbidrag å sammanlagt högst (1550 000 + 120 000 + 120 000)
1 790 000 kronor. Då statsbidrag avseende första halvåret 1949 skola utbetalas
först under senare halvåret 1949 erfordras däremot icke ytterligare
medelsanvisning för nämnda budgetår.

För nästa budgetår erfordras medel till täckande av kostnaderna för statsbidrag
avseende kalenderåret 1949. Medelsbehovet för första hälften av
kalenderåret har av socialstyrelsen beräknats till 920 000 kronor. Styrelsen
har härjämte föreslagit, att bidragsramen för budgetåret 1949/50 skall vidgas

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

till 2 000 000 kronor, varför medelsbehovet för bidrag avseende senare hälften
av kalenderåret 1949 skulle utgöra 1 000 000 kronor. På grund av vad som
av kommittén upplysts angående statsbidragets betydelse för den halvöppna
barnavårdens fortsatta utbyggnad och med särskild hänsyn till daghemsvårdens
vikt ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt synes det mig önskvärt, att det i och
för sig relativt ringa statsbidraget — detsamma beräknas täcka endast ca 10 %
av kostnaderna — får utgå till samtliga daghem och barnträdgårdar, som fylla
de på institutioner av detta slag uppställda kraven. Jag är emellertid icke
beredd att nu förorda, att ifrågavarande anslag anvisas såsom förslagsanslag.
Intill dess att närmare ställning tagits till frågan om statens bidrag i framtiden
till den halvöppna barnavården, torde anslaget böra vara reservationsanslag
och statsbidragets sammanlagda belopp sålunda maximeras. Vad angår
nästa budgetår anser jag mig böra tillstyrka, att statsbidragsramen vidgas i
enlighet med socialstyrelsens och kommitténs förslag eller till 2 000 000 kronor.
Medelsanvisningen för nästa budgetår synes däremot kunna begränsas
till 1 870 000 kronor. Härvid har jag, i anslutning till vad jag förut anfört, för
statsbidrag avseende första hälften av kalenderåret 1949 beräknat ett belopp
av (750 000 + 120 000) 870 000 kronor samt för motsvarande ändamål under
andra hälften av kalenderåret 1 000 000 kronor.

Jag tillstyrker sålunda dels att statsbidrag för innevarande budgetår må
beviljas med 1790000 kronor i stället för tidigare fastställda 1550 000 kronor,
dels att det högsta belopp, varmed statsbidrag må beviljas under nästa
budgetår, fastställes till 2 000 000 kronor dels ock att nu ifrågavarande anslag
för nästa budgetår anvisas med (870 000 + 1 000 000) 1 870 000 kronor.

Vad härefter angår frågan om utbildning av personal inom den
halvöppna barnavården är jag ense med kommittén om att åtgärder
snarast måste vidtagas för att i möjligaste mån avhjälpa den brist på kvalificerad
personal, som f. n. råder vid daghem och lekskolor. Bristen är så
mycket mera betänklig som en tillfredsställande personalutbildning är en
förutsättning för att den halvöppna barnavården i framtiden skall kunna utbyggas
i enlighet med de planer, som kommunerna upprättat eller hålla på
att upprätta. Härtill kommer, att åtgärder för ökad personalutbildning icke
kunna få omedelbar effekt utan först efter flera år ge resultat i form av
förbättrad personaltillgång.

I detta sammanhang må framhållas, att någon garanti på grund av den
rådande knappheten på arbetskraft icke kan ges för att ökade utbildningsmöjligheter
komma att utnyttjas. De av mig i det följande förordade åtgärderna
för ökning av utbildningskapaciteten böra därför ges sådan utformning
att statsverkets ökade bidrag göres beroende av tillräcklig elevtillströmning.

Jag tillstyrker kommitténs förslag att därest nya förskoleseminarier inrättas
i Luleå och Lund statsbidrag måtte få utgå till dessa. Nämnda städer synas
av de skäl som kommittén anfört lämpliga som förläggningsplatser. Det
torde f. n. icke kunna komma i fråga att inrätta de nya förskolesemi -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

narierna såsom statliga institutioner utan de böra drivas i kommunal
eller enskild regi. Enligt vad jag inhämtat finnes det grundad anledning
antaga, att denna fråga skall kunna lösas på ett tillfredsställande
sätt i båda de nämnda städerna. Därest så skulle bliva fallet, böra
de nya seminarierna kunna påräkna statsbidrag enligt samma grunder,
som gälla för de nuvarande sex institutionerna av samma slag. Medelsanvisning
för ändamålet erfordras icke under nästa budgetår. Därest riksdagen
icke har något att erinra mot den angivna utbyggnaden är det emellertid min
avsikt att föreslå, att socialstyrelsen erhåller i uppdrag att genom förhandlingar
med vederbörande kommunala myndigheter m. fl. verka för upprättande
av förskoleseminarier å ifrågavarande orter.

Jag är f. n. icke beredd att taga ställning till frågan huruvida statsbidrag
bör utgå jämväl till ett förskoleseminarium i Gävle. Prövningen av denna
fråga synes böra anstå till dess att det definitivt klarlagts om förskoleseminarier
komma till stånd i Luleå och Lund.

Kommittén har föreslagit viss ökning av statsbidraget till förskoleseminarierna,
vilket nu utgår enligt av riksdagen 1945 fastställda grunder. Då
samtliga seminarier f. n. ha minst 50 elever, har kommittén begränsat sig till
att behandla de bidragsbelopp, som skola utgå till seminarier av denna storleksordning.
Kommittén har sålunda föreslagit, att maximibeloppet för bidrag
till föreläsnings- och lektionskostnader skall höjas från nuvarande
10 700 kronor till 14 000 kronor. Statsbidrag till angivna kostnader utgår
f. n. med 2/8 av kostnaderna, varvid statsbidraget till timlärararvoden beräknas
högst å de belopp som gälla för timlärare vid småskoleseminarierna samt
statsbidraget till föreläsararvoden högst å ett belopp av 20 kronor per föreläsning.
Enligt kommitténs förslag skulle statsbidraget till timlärararvoden
utgå med 2/s av de verkliga kostnaderna, oavsett arvodenas storlek, samt
statsbidraget till föreläsararvoden beräknas å ett belopp av högst 30 kronor
per föreläsning. Jag kan i nuvarande läge icke förorda bifall till kommitténs
förslag i denna del. Emellertid har jag inhämtat, att statsbidraget, även med
iakttagande av gällande maximering av arvodena, för flera seminarier icke
förslår till täckande av 2/a av nu ifrågavarande kostnader, enär det faktiska
timantalet överstiger det som lagts till grund vid beräkningen av maximibeloppet
10 700 kronor. Detta innebär ett missgynnande av de större seminarierna,
som icke synes sakligt motiverat. Jag är därför beredd att förorda
en jämkning av det högsta belopp, varmed statsbidrag till föreläsnings- och
lektionskostnader må utgå, från 10 700 till 12 000 kronor.

Kommittén har vidare föreslagit införande av ett hyresbidrag å 2la av
hyreskostnaden, dock högst 6 000 kronor, till varje seminarium. Ett förslag
om införande av hyresbidrag prövades av statsmakterna år 1947 men lämnades
utan bifall under hänvisning till det genom kommittén pågående utredningsarbetet
(1947 års statsverksprop., femte ht., s. 130). Härvid torde
ha förutsatts, att en definitiv reglering av seminariernas ställning skulle
komma till stånd relativt snart. Då förutsättningar härför ännu icke före -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

ligga, synes frågan om hyresbidrag böra upptagas till omprövning. Enligt
vad kommittén upplyst, utgör seminariernas svaga ekonomiska ställning ett
hinder för en önskvärd effektivisering av deras verksamhet. Med hänsyn
härtill anser jag mig böra förorda bifall till kommitténs förslag i denna del.

Jag tillstyrker vidare, att ett nytt bidrag å 2 000 kronor per seminarium
såsom kommittén föreslagit lämnas till inköp av böcker och undervisningsmateriel.

Övriga bidrag till seminariernas drift böra i enlighet med kommitténs
förslag utgå med oförändrade belopp. Statsbidraget skulle sålunda utgå med
följande högsta belopp per år och seminarium under förutsättning att antalet
elever utgör minst 50: till avlönande av rektor 2 000 kronor, till avlönande av
föreståndare för praktikhandledning 2 000 kronor, till avlönande av grupphandledare
7 000 kronor, till lektioner och föreläsningar 12 000 kronor, till hyra
6 000 kronor samt till inköp av böcker och undervisningsmateriel 2 000 kronor
eller tillhopa 31 000 kronor.

Kommittén har vidare föreslagit, att två av de nuvarande seminarierna
skola utbyggas till dubbelseminarier för att en väsentlig höjning av utbildningskapaciteten
snabbt skall kunna ernås. Med hänsyn till den nu rådande
bristen på personal och till att de av mig förordade nya seminarierna icke
kunna beräknas träda i verksamhet under nästa budgetår, anser jag mig
böra tillstyrka, att medel nu beräknas för ett dubbelseminarium. Det föreslagna
utbyggandet av ytterligare ett seminarium kan jag däremot icke
tillstyrka. Det torde böra ankomma på socialstyrelsen att utvälja den
för ett dubbelseminarium bäst lämpade institutionen och träffa nödiga
överenskommelser med denna. De av kommittén föreslagna bidragen till
dubbelseminariet kan jag godtaga med undantag av bidraget till föreläsnings-
och lektionsarvoden, vilket bidrag enligt min mening bör utgå
med högst 17 000 kronor i stället för det av kommittén föreslagna beloppet
20 000 kronor. Statsbidraget till ett dylikt dubbelseminarium bör
sålunda maximeras till 47 000 kronor per år enligt följande fördelning:
bidrag till avlönande av rektor 3 000 kronor, till avlönande av föreståndare
för praktikhandledning 3 000 kronor, till avlönande av grupphandledare
14 000 kronor, till lektioner och föreläsningar 17 000 kronor, till hyra 8 000
kronor samt till inköp av böcker och undervisningsmateriel 2 000 kronor. Närmare
bestämmelser angående villkor för statsbidrag till dubbelseminarium
m. m. torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Om man utgår ifrån att det kommer att finnas fem enkelseminarier och
ett dubbelseminarium under nästa budgetår skulle det anförda innebära, att
medelsbehovet till bidrag till seminariernas driftkostnader, som för innevarande
budgetår beräknats till 130 000 kronor, komme att uppgå till (5 X
31 000 + 47 000) 202 000 kronor. Med hänsyn till att endast en årskurs kan
beräknas bli dubblerad under nästa budgetår, torde detta belopp böra nedräknas
till 200 000 kronor. Till stipendier åt eleverna har för innevarande
budgetår beräknats 55 000 kronor. Detta belopp bör med hänsyn till den förut -

24

K-ungl. Maj.ts proposition nr 46.

satta ökningen av elevantalet genom inrättande av första årskursen vid ett
dubbelseminarium uppräknas med 5 000 kronor till 60 000 kronor. Av det
anförda framgår, att jag icke nu kan förorda skolöverstyrelsens förslag att
stipendierna skola indragas och terminsavgifterna i stället avskaffas. Till en
kompletteringskurs bör beräknas oförändrat belopp, 25 000 kronor. Hela
medelsbehovet till bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna
barnavården skulle alltså enligt min beräkning utgöra (200 000 + 60 000 +
25 000) 285 000 kronor.

Kommittén har slutligen föreslagit, att en kurs för praktikhandledare
vid förskoleseminarierna skall anordnas under sommaren 1949. Förslag om en
dylik kurs framfördes redan år 1945 av 1941 års befolkningsutredning. Förutsättningar
för anordnande av kursen ansågos dock ej föreligga vid nämnda
tid. Jag finner det värdefullt, att kursen nu kommer till stånd. Till kostnaderna
för kursen synes i enlighet med kommitténs förslag böra beräknas
ett belopp av 14 400 kronor. Detta belopp torde böra utgå från utbildningsanslaget,
som med anledning härav bör betecknas Bidrag till utbildning av
personal inom den halvöppna barnavården m. m. Det sammanlagda medelsbehovet
under detta anslag skall sålunda utgöra (285 000 + 14 400) 299 400
kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 300 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

dels medgiva, att under budgetåret 1948/49 må, utöver tidigare
medgivet belopp av 1550 000 kronor, av statsmedel beviljas
bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård
till ett belopp av högst 240 000 kronor;

dels medgiva, att under budgetåret 1949/50 må till ett belopp
av högst 2 000 000 kronor av statsmedel beviljas bidrag
till driften av anstalter för halvöppen barnavård;

dels under femte huvudtiteln till Bidrag till driften av anstalter
för halvöppen barnavård för budgetåret 1949/50 anvisa
ett reservationsanslag av 1 870 000 kronor;

dels och under femte huvudtiteln till Bidrag till utbildning
av personal inom den halvöppna barnavården m. m. för budgetåret
1949/50 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Stockholm 1049. K. L. Beckmans Boktryckeri.