Kungl. Maj:ts proposition nr bo.
1
Nr 45.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 11 juni 1937
(nr 339) om mödrahjålp; given Stockholms slott den
11 februari 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, toreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den It juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Beslutanderätten i frågor huruvida mödrahjälp må avse tid, som infaller
senare än sex månader eller, såvitt angår hjälp till tandvård, nio månader
efter nedkomsten samt huruvida ansökan om mödrahjälp, som ingivits
senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, skall upptagas till prövning
föreslås överflyttad från socialstyrelsen till mödrahjälpsnämnderna. Vidare
föreslås att hjälpformen mödrahjälpslån avskaffas. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 45.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp
skall upphöra att gälla samt att 1 och 4 §§ samma förordning1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
1 §• 1 §•
Kvinna, som -—- ---av statsmedel.
Mödrahjälp lämnas---femhundra kronor.
Då anledning därtill finnes, må
mödrahjälp helt eller delvis lämnas
såsom räntefritt lån.
Mödrahjälp må ej avse tid, som
infaller senare än sex månader eller,
såvitt fråga är om hjälp till tandvård,
nio månader efter nedkomsten.
Socialstyrelsen äger dock, när särskilda
skäl därtill äro, medgiva undantag
från vad sålunda stadgas.
Mödrahjälp må, där ej särskilda
skål till annat föranleda, icke avse
tid, som infaller senare än sex månader
eller, såvitt fråga är om hjälp
till tandvård, nio månader efter nedkomsten.
4 §•
Ansökan om — —
4 §•
av barnavårdsmannen.
Mödrahjälp skall, där det kan ske,
sökas i god tid före den väntade nedkomsten.
Ingives ansökan senare än
å sextionde dagen efter barnsbörden,
må den icke upptagas till prövning.
Socialstyrelsen äger dock, när sökanden
finnes hava anfört giltigt skäl
för att ansökan ej ingivits inom
nämnda tid, medgiva, att ansökningen
upptages till prövning.
Vid ansökan---för nedkomsten
Mödrahjälp skall, där det kan ske,
sökas i god tid före den väntade nedkomsten.
Ingives ansökan senare än
å sextionde dagen efter barnsbörden,
må den icke upptagas till prövning,
med mindre sökanden finnes hava
anfört giltigt skäl för att ansökan ej
ingivits inom nämnda tid.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1949, dock att 8 § alltjämt
skall tillämpas å lån, som beviljats
före nämnda dag. 1
1 Senaste lydelse se beträffande 1 och 4 §§ 1944: 228 samt beträffande 8 § 1940: 786.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
februari 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga om decentralisering
av vissa ärenden angående mödrahjälp in. m. samt anför därvid
följande.
Decentraliseringsutredningen — som tillsatts enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 6 juni 1947 för att utreda möjligheterna av en ytterligare
decentralisering inom statsförvaltningen — har i en med nr 17 betecknad,
till socialdepartementet överlämnad promemoria angående decentraliseringsfrågor
inom socialstyrelsens verksamhetsområde bl. a. berört vissa i
det följande närmare angivna bestämmelser i förordningen om mödrahjälp
och därvid föreslagit vissa åtgärder.
Gällande bestämmelser.
Enligt förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp (nr 339, ändr. nr
786/1940 och 228/1944) kan kvinna, som i anledning av havandeskap eller
barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, tillerkännas mödrahjälp av
statsmedel. Hjälpen lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes
lämpligast, i en eller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst 400
kronor eller, vid flerbörd, högst 500 kronor. Då anledning finnes därtill,
må mödrahjälpen helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån (1 § första—
tredje styckena).
Mödrahjälp får icke avse tid, som infaller senare än sex månader eller,
såvitt fråga är om hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten. Från
detta stadgande äger dock socialstyrelsen meddela dispens, när särskilda
skäl äro därtill (1 § fjärde stycket).
För behandling av frågor om mödrahjälp skall i varje landstingsområde
och i varje stad, som ej deltager i landsting, finnas en mödrahjälpsnämnd,
bestående av en ordförande och två ledamöter. Ordföranden jämte
suppleant för honom samt en ledamot jämte suppleant för denne förordnas
av Kungl. Maj :t. Den andre ledamoten jämte suppleant för honom utses
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 45.
för två år i sänder av landstinget eller, vad beträffar stad som ej deltager i
landsting, av stadsfullmäktige (3 §).
Ansökan om mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den ort,
där kvinnan vistas (4 § första stycket). Barnavårdsnämnden har därefter
att insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande till mödrahjälpsnämnden,
som beslutar i ärendet. Om hjälp beviljas, skall i beslutet angivas
vilka huvudsakliga behov hjälpen avser att täcka. Det ankommer
sedan på barnavårdsnämnden att verkställa beslutet och vaka över att
hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter (5—7 §§).
Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade nedkomsten.
Ingives ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden,
får den icke upptagas till prövning. Socialstyrelsen äger emellertid meddela
dispens härifrån, därest sökanden anför giltigt skäl för att ansökningen
ej ingivits inom den föreskrivna tiden (4 § andra stycket).
Därest mödrahjälp lämnats såsom lån, äger den mödrahjälpsnämnd, som
beviljat lånet, medgiva uppskov med återbetalningen intill tio år, där så
finnes skäligt. På framställning av nämnden äger socialstyrelsen, då skäl
äro därtill, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet med avseende
å hela återstående lånebeloppet eller del därav (8 §).
Socialstyrelsen utövar, med biträde av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter,
tillsyn över förordningens tillämpning och äger att i sådant
avseende meddela nödiga råd och anvisningar till ledning för mödrahjälps-
och barnavårdsnämnderna (10 § första stycket).
Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut föres hos socialstyrelsen genom
besvär. Mot styrelsens beslut i ärende, som inkommit genom besvär, får
klagan ej föras (10 § andra och tredje styckena).
Kungl. Maj :t har den 22 oktober 1937 (nr 847) fastställt instruktion för
mödrahjälpsnämnderna (ändr. nr 792/1940) och samma dag (nr 848) utfärdat
kungörelse med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen
(ändr. nr 790/1940, 631/1945 och 718/1947).
Beträffande utlämnandet av lån till mödrahjälp har Kungl. Maj:t i brev
den 19 maj 1944 meddelat följande föreskrifter.
1. Lån till mödrahjälp skola utlämnas från den av statskontoret förvaltade,
jämlikt brev den 5 maj 1939 inrättade diversemedelsfonden för lån
till mödrahjälp.
2. I den mån lån utlämnas från fonden, skola motsvarande belopp av
statskontoret överföras till fonden från anslaget till mödrahjälp.
3. Därest lån eller del därav efterskänkes, skall det efterskänkta beloppet
avföras från fonden.
4. Avbetalningar å lån skola över fonden tillgodoföras riksstatens inkomsttitel
Övriga diverse inkomster.
5. I fråga om lån, som utbetalas av länsstyrelsen, skall det åligga länsstyrelsen
att avföra utbetalda belopp å särskild diversemedelstitel, benämnd
»Lån till mödrahjälp». Det skall vidare åligga länsstyrelsen att över konto
»Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter» från omförmälda
Kungl. Maj:In proposition nr 45.
5
fond tillgodoföra sig ersättning för gjord utbetalning, vilken ersättning
skall uppdebiteras å särskild diversemedelstitel, benämnd »Fonden för lån
till mödrahjälp» ävensom att över nyssnämnda konto »Likvider med särskilda
ämbetsverk och myndigheter» tillgodoföra statskontoret å det utlämnade
lånet verkställda amorteringar.
Decentraliseringsutredningen.
Utredningen anser, att sedan mödrahjälpsförordningen nu tillämpats i
över tio år och en fast praxis hunnit utbilda sig, beslutanderätten
i dispensärenden bör kunna överflyttas från socialstyrelsen till
mödrahjälpsnämnderna. Utredningen föreslår därför, att nämnderna anförtros
att pröva, huruvida mödrahjälp må avse tid, som infaller senare än
sex månader eller, såvitt angår hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten
och att nämnderna jämväl berättigas att till prövning upptaga ansökningar,
som ingivits senare än å sextionde dagen efter barnsbörden.
Den enhetlighet och centrala ledning, som kan anses erforderlig beträffande
dessa ärenden, bör enligt utredningens mening kunna tillgodoses genom
socialstyrelsens allmänna skyldighet att öva tillsyn över förordningens tilllämpning
samt genom styrelsens rätt att meddela råd och anvisningar till
ledning för mödrahjälpsnämnderna liksom också genom besvärsprövning.
Även prövningen av ärenden om befrielse från skyldighet att återbetala
mödrahjälpslån bör enligt utredningen kunna decentraliseras till
mödrahjälpsnämnderna. Emellertid ifrågasätter utredningen, huruvida icke
denna form av mödrahjälp med dess relativt ringa praktiska betydelse
skulle kunna avskaffas.
Utredningen diskuterar vidare en decentralisering av besvärsprö vningen
från socialstyrelsen till länsstyrelserna men avvisar denna tanke;
Till stöd för sitt ståndpunktstagande härvidlag anför utredningen.
För att socialstyrelsen skall kunna följa verksamheten samt leda densamma
genom råd och anvisningar synes önskvärt, att styrelsen får behålla
den befattning med de enskilda ärendena, som besvärsprövningen
innebär. Den av utredningen förut föreslagna decentraliseringen av viss
beslutanderätt i mödrahjälpsärenden från socialstyrelsen till mödrahjälpsnämnderna
torde för övrigt förutsätta bibehållandet av den centrala besvärsprövningen
såsom särskild garanti för erforderlig enhetlighet i tillämpningen.
Utredningen vill emellertid framhålla, att genom den föreslagna
överflyttningen från socialstyrelsen till mödrahjälpsnämnderna av beslutanderätt
i vissa enskilda mödrahjälpsärenden en begränsning inträder i
besvärsrätten. Om sådant ärende bringas under socialstyrelsens prövning
måste detta nämligen ske genom besvär och icke såsom för närvarande
genom ansökningsförfarande, varför stadgandet i 10 § mödrahjälpsförordningen
att klagan icke må föras över socialstyrelsens beslut i ärende enligt
förordningen, vilket genom besvär inkommit till styrelsen, skulle bliva tilllämpligt.
Beträffande frågan om revision av barnavårdsnämndernas mödrahjälpskassor
anser utredningen att i förordningen bör klart angivas att det
6
Kungl. Maj.ts proposition nr ''in.
ankommer å de kommunala myndigheterna att revidera barnavårdsnämndernas
förvaltning av mödrahjälpsmedel. Då emellertid frågan om kommunala
myndigheters revisionsskyldighet beträffande statsutgifter även
hade betydelse å andra områden, torde måhända frågan härom böra upptagas
i ett större sammanhang, t. ex. i samband med den aktuella frågan
om effektivisering av den statliga lokala revisionen.
Vissa å socialstyrelsen nu ankommande administrativa ärenden
rörande mödrahjälpsnämnderna böra enligt utredningens mening
utan olägenhet kunna decentraliseras. Sålunda torde mödrahjälpsnämnd
kunna anförtros att själv pröva, om behov föreligger av särskild sekreterare,
samt disponera till dess förfogande ställda expensmedel. Beträffande
ersättning till ledamot av mödrahjälpsnämnd för bestridande av sekreterargöromål,
vilket för närvarande årsvis prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall, torde generella bestämmelser kunna meddelas att tillämpas av
mödrahjälpsnämnderna. Slutligen förordar utredningen, att det ålägges
länsstyrelserna att årligen inom därför bestämd tid till socialstyrelsen inkomma
med beräkning av anslagsbehovet för mödrahjälp inom respektive
län under nästföljande budgetår. Dessa anslagsberäkningar skulle avse såväl
medel för den direkta mödrahjälpen som för avlönings- och expensmedel
för mödrahjälpsnämnderna.
Yttrandena.
Över decentraliseringsutredningens promemoria ha efter remiss yttranden
avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser ävensom Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet och
Svenska socialvårdsförbundet.
Utredningens förslag att decentralisera beslutanderätten
i dispensärendena tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser utom socialstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län.
Socialstyrelsen förordar att det nuvarande systemet bibehålies och erinrar
om att man genom att förlägga dispensprövningen till socialstyrelsen
velat sörja för en restriktiv tillämpning. Styrelsen hade konstaterat, att
mödrahjälpsnämnderna i sina yttranden över ingivna dispensansökningar
hade mycket olika uppfattning. Någon enhetlig linje kunde knappast spåras,
men i stort sett vore nämnderna benägna för en mycket generös tillämpning
av dispensmöjligheterna. Det kunde invändas, att om nämnderna erhölle
eget ansvar för besluten och socialstyrelsen meddelade anvisningar,
större enhetlighet skulle kunna ernås. Emellertid vore det svårt att genom
allmänna direktiv ge ledning för bedömande av de mycket skiftande enskilda
fallen. Tidsfristerna vore icke i första hand betingade av tekniska
eller ordningssynpunkter utan av hänsyn till att mödrahjälpen skulle kom
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 45.
ma till största möjliga nytta. En generös tillämpning av dispensmöjligheterna
vore ägnad att försämra effekten av bestämmelserna. Ur allmänhetens
synpunkt vore angeläget, att dispensärenden av detta slag behandlades
efter enhetliga grunder. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det
tveksamt om utredningens förslag i förevarande del bör genomföras. Om
så skedde kunde det nämligen befaras, att de föreskrivna tidsfristerna
skulle bli betydelselösa eller i varje fall att tillämpningen icke skulle bli
enhetlig.
Förslaget att avskaffa mödrahjälpslånen tillstyrkes allmänt.
Statskontoret, som förvaltar den fond från vilken lånen utlämnas, anför
följande.
Totalsumman av från fonden utlånade medel utgjorde vid början av
budgetåret 1943/44 ca 258 000 kronor. Samma summa uppgick vid utgången
av det senast förflutna budgetåret till ca 94 000 kronor. Låneverksamheten
under de senaste fem budgetåren framgår av nedanstående tabell.
Summorna äro avrundade till jämna tusental.
Budgetår |
Utlåning |
Återbetalning |
Avskrivning |
1943—44............................ |
30 000: — |
31 000: — |
17 000: — |
1944—45............................ |
21 000: — |
20 000: — |
35 000: — |
1945—46............................ |
13 000: — |
19 000: — |
48 000: — |
1946—47............................ |
10 000: — |
14 000: — |
11 000: — |
1947—48............................ |
6 000: — |
11 000: — |
9 000: — |
Summa |
80 000: — |
95 000:— |
120 000: — |
Tabellen ger vid handen, att under redovisningsperioden de avskrivna
beloppen överstiga de återbetalade. Det faktiska lånebehovet synes knappast
vara av den storleksordning, att det kan anses uppväga arbetet och
kostnaden med prövning av låneansökningar samt lånens indrivning och
avskrivning jämte det kamerala arbetet med lånens bokföring och redovisning.
Länsstyrelsen i Kalmar län upplyser att inom länet mödrahjälpslån ej
utgått sedan år 1941. Enligt uppgift från länsstyrelsen i Hallands län har
inom nämnda län mödrahjälpslån ej beviljats sedan år 1943.
Frågan om fullföljd av talan mot beslut, som meddelas av mödrahjälpsnämnd,
har berörts i några remissyttranden. Länsstyrelsen i Malmöhus
län uttalar, att besvärsprövningen liksom beträffande bidragsförskott
och allmänna barnbidrag bör anförtros åt länsstyrelserna. Om det ansåges
lämpligt med central besvärsprövning, kunde socialstyrelsen fungera som
högsta instans. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande
synpunkter. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det möjligen
skulle kunna ifrågasättas, huruvida utredningen haft tillräckliga skäl att
avvisa tanken på länsstyrelserna som besvärsinstans. Med hänsyn till den
nära anknytning till länsstyrelserna, som mödrahjälpsnämnderna i åtskilliga
län hade och som i viss mån kunde motivera en mera fristående be
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
svärsinstans, ävensom til] den omständigheten, att institutet som sådant i
anslutning till en blivande socialvårdsreform kunde förväntas undergå en
väsentlig omändring, ansåge sig länsstyrelsen dock böra förorda att den
nuvarande ordningen bibehölles. Samma ståndpunkt intages av länsstyrelsen
i Blekinge län.
Vad utredningen anfört rörande vissa administrativa frågor
beträffande mödrahjälpsnämnderna har föranlett socialstyrelsen att framhålla,
att samtliga mödrahjälpsnämnder sedan lång tid tillbaka erhållit
medgivande att antaga sekreterare. Det förekomme ej, att ledamot bestrede
sekreterargöromål. I fråga om expensmedlen brukade socialstyrelsen vid
budgetårets början fördela större delen av det anslagna beloppet mellan
nämnderna, som sedan självständigt disponerade det tilldelade beloppet.
Mot slutet av budgetåret fördelades resterande belopp och vidtoges eventuellt
jämkning mellan nämnderna efter vad förhållandena påkallade. De
i här förevarande avseende föreslagna decentraliseringsåtgärderna torde sålunda
sakna praktisk betydelse. I anledning av utredningens förslag, att
det skulle ankomma på länsstyrelserna att årligen till socialstyrelsen inkomma
med beräkning av anslagsbehovet för mödrahjälp och för mödrahjälpsnämndernas
avlönings- och expensmedel uttalar socialstyrelsen, att
anslagsbehovet för mödrahjälp f. n. beräknades av socialstyrelsen med ledning
av födelsestatistiken samt statistiken rörande antalet beviljade mödrahjälpsansökningar
och genomsnittligen beviljade belopp. För denna beräkning
vore det uppenbarligen värdelöst att erhålla länsvis sammanställda
uppskattningar av behovet. Vad beträffar mödrahjälpsnämndernas avlönings-
och expensmedel infordrade socialstyrelsen förslag i dessa avseenden
från mödrahjälpsnämnderna själva. Någon anledning att i denna fråga
även inkoppla länsstyrelserna syntes knappast föreligga.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att en av länsstyrelsen gjord beräkning
av anslagsbehovet måste bli synnerligen osäker och betecknas som
onödig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser värdet av en dylik
beräkning av anslagsbehovet vara tvivelaktigt med hänsyn till svårigheten
att bedöma behovet; i allt fall torde mödrahjälpsnämnderna kunna lämna
bättre uppgifter än länsstyrelserna.
Slutligen må anmärkas, att Svenska landskommunernas förbund i sitt
yttrande uttalar att tiden nu måste anses mogen för en radikal förenkling
av ifrågavarande hjälpform. Förbundet anför:
Inom mödrahjälpen har hittills in naturalinjen helt dominerat. Man har
därmed åsyftat att vinna kontroll över att mödrahjälpen verkligen skall
komma moder och barn till godo. Barnavårdsnämnder och mödrahjälpsnämnder
nedlägga ett mödosamt arbete på att precisera de olika ändamål
vartill ett visst mödrahjälpsbidrag skall få användas. Fiktionen att mödrahjälpen
skall komma endast moder och barn — icke familjen i övrigt —
tillgodo söker man upprätthålla bland annat genom föreskrifter om att
bidrag till kostförbättring får användas för inköp av endast vissa »god
-
9
Kungl. Maj:t.s proposition nr 45.
kända» varuslag. Korv och havregryn höra t. ex. till de »förbjudna» matvarorna.
Kontrollen har drivits in absurdum. Den granskning av barna%
årdsnämndernas redovisningar, som äger rum inom länsstyrelserna, förmodas
vara mycket tidsödande, eftersom varje insänd verifikation måste
granskas. Ur kommunal synvinkel te sig länsstyrelsernas anmärkningar
som rena petitesser: det rör sig i regel om något mindre kvantum av ett
eller annat förbjudet varuslag, som insmugit sig på någon räkning och som
anmärkes till avdrag. Om anmärkningar av detta slag blivit färre med
åren, behöver detta ingalunda bero på att bestämmelserna nu respekteras
bättre än tidigare. Det torde snarare bero på att barnavårdsnämnder och
köpmän lärt sig huru en mödrahjälpsräkning bör skrivas för att bli godkänd.
På sina håll torde inödrahjälpsanvisningarna ha blivit ett slags allmänt
betalningsmedel. Anvisning lämnas i affären som likvid för förnödenheter
av olika slag för familjens räkning, och det är långt ifrån säkert att
familjen — ännu mindre moder och barn — fått just de persedlar, som den
sedermera utfärdade räkningen angiver.
De invecklade bestämmelserna om mödrahjälpen framstå i en egendomlig
dager särskilt efter tillkomsten av de allmänna barnbidragen. För såväl
barnavårdsnämnderna som för hjälpklientelet måste det framstå som obegripligt
att kontantlinjen skall dominera en hjälpform, under det att en
annan närbesläkad hjälpform skall kringgärdas av allehanda rigorösa bestämmelser.
På grund av det anförda anser förbundet sådana ändringar i gällande
bestämmelser böra genomföras, att mödrahjälpen i huvudsak får utgå i
form av kontanter. Avsevärda lättnader i redovisnings- och granskningsförfarandet
skulle enligt förbundets mening härigenom vinnas.
Departementschefen.
Enligt mödrahjälpsförordningen i dess ursprungliga lydelse fick mödrahjälp
icke avse tid, som inföll senare än sex månader efter nedkomsten.
År 1940 infördes emellertid möjlighet till dispens från denna regel. Anledningen
härtill var närmast, att det visat sig svårt för mödrar att utfå beviljad
hjälp till tandvård, enär denna vård ofta icke hann avslutas inom
den föreskrivna tiden. Då författningsändringen kom till, uttalade jag att
dispensrätten huvudsakligen borde avse fall, då behövande mödrar på grund
av omständigheter, varöver de själva icke kunnat råda, ej varit i tillfälle
att utnyttja sådan mödrahjälp, som beviljats i form av tandvård. Sedermera
har hjälptiden för tandvård generellt utsträckts till nio månader. I
samband därmed lämnades dock den möjlighet att dispensvägen komma
till rätta med uppenbara obilligheter, som man år 1940 ansåg sig böra
öppna, orubbad.
Beträffande tiden för ingivande av ansökan om mödrahjälp gällde från
början såsom ovillkorlig regel att ansökan, som ingives senare än å sextionde
dagen efter barnsbörden, icke får upptagas till prövning. Med hänsyn
till de olägenheter ur rättvise- och billighetssynpunkt, som visat sig
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 45.
10
Kungi. Maj.ts proposition nr bo.
vara förbundna med denna tidsbegränsning, tillfördes emellertid mödrahjälpsförordningen
år 1944 en bestämmelse enligt vilken sökande, som kan
visa godtagbart skäl varför hon icke ingivit sin ansökan inom den föreskrivna
tiden, har möjlighet att efter dispens få ansökningen prövad.
Enligt gällande regler är beslutanderätten i här ifrågavarande dispensärenden
förbehållen socialstyrelsen. Decentraliseringsutredningen har emellertid
nu föreslagit att beslutanderätten i dessa frågor skall överflyttas till
mödrahjälpsnämnderna. Förslaget härom har vid remissbehandlingen allmänt
tillstyrkts. Socialstyrelsen har dock ansett att det nuvarande systemet
bör bibehållas och därvid framhållit vikten av en enhetlig och restriktiv
tillämpning av dispensbestämmelserna.
Då en diskretionär prövningsrätt i förevarande hänseende infördes var
det naturligt, att man ansåg sig böra centralisera beslutanderätten till den
myndighet, som utövar tillsyn över mödrahjälpsverksamheten, d. v. s. socialstyrelsen.
Därigenom fick man en garanti för enhetlighet i tillämpningen.
Sedan dispensreglerna nu tillämpats i åtskilliga år och genom socialstyrelsens
beslut i dessa ärenden en viss praxis utbildat sig, torde man emellertid
utan risk kunna decentralisera beslutanderätten till mödrahjälpsnämnderna.
Härigenom vinnes den fördelen, att förfarandet i dispensärendena
förenklas och att ärendena kunna avgöras snabbare. Någon olägenhet av
en dylik decentralisering torde ej heller vara att befara. Jag anser att man
icke bör överdriva farhågorna för att önskemålet om en så långt möjligt
enhetlig tillämpning ej skulle bli i erforderlig mån tillgodosett, därest beslutanderätten
i dessa — liksom i andra — mödrahjälpsfrågor anförtros
mödrahjälpsnämnderna. Den önskvärda enhetligheten torde i fortsättningen
kunna upprätthållas genom direktiv från socialstyrelsen. I sammanhang
härmed vill jag understryka, att någon ändring i dispensbestämmelsernas
tillämpning icke är åsyftad. I enlighet med den praxis, som i dessa ärenden
hittills tillämpats av socialstyrelsen, få dispensbestämmelserna icke tilllämpas
generöst. Såsom påpekades vid dessa bestämmelsers tillkomst är
det nämligen av stor vikt, att ansökningar om mödrahjälp göras så snart
som möjligt och att hjälpen kan sättas in på ett så tidigt stadium att den
kan komma till avsedd nytta, d. v. s. avvärja nöd under havandeskapet och
den närmaste tiden efter barnsbörden.
Mödrahjälp i form av lån är främst avsedd att tillgodose behov av utpräglat
tillfällig natur. Intresset för denna hjälpform har sjunkit undan
för undan och synes nu vara så ringa, att den, såsom decentraliseringsutredningen
föreslagit, utan olägenhet kan slopas. Med hänsyn härtill och
till det administrativa besvär, som är förenat med denna gren av mödrahjälpsverksamheten,
förordar jag, att mödrahjälpslånen avskaffas. För
redan beviljade lån böra hittillsvarande bestämmelser fortfarande gälla.
Någon anledning att decentralisera prövningen, huruvida befrielse från
skyldighet att återbetala dessa lån skall medgivas, synes icke föreligga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 4J.
11
Decentraliseringsutredningen har övervägt, huruvida hesvärsprövningen
i raödrahjälpsärenden bör överflyttas från socialstyrelsen till länsstyrelserna.
Utredningen har kommit till det resultatet, att den nuvarande ordningen
bör bibehållas, under det att ett par remissmyndigheter — länsstyrelserna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — givit uttryck för
motsatt uppfattning. De skäl, som utredningen anfört till stöd för sin mening,
synas mig bärande, och jag vill därför icke förorda någon ändring i
de gällande fullföljdsreglerna.
Jag finner f. n. skäl ej föreligga att, såsom decentraliseringsutredningen
ifrågasatt, i mödrahjälpsförordningen införa bestämmelser om skyldighet
för kommun att svara för revision av barnavårdsnämndernas mödrahjälpskassor.
I denna del torde jag få hänvisa till vad jag härutinnan anfört i
årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 14).
I ärendet ha slutligen framkommit vissa förslag berörande en del hithörande
frågor av administrativ natur. Till decentraliseringsutredningens
förslag i dessa hänseenden — vilket vid remissbehandlingen väckt kritik —•
kommer jag att taga ställning i annat sammanhang.
Emellertid har Svenska landskommunernas förbund i sitt remissyttrande
berört den — av decentraliseringsutredningen ej behandlade — mera allmänna
frågan, huruvida mödrahjälpen bör utgå kontant eller in natura,
samt förordat en övergång från den nuvarande naturalinjen till kontantlinjen.
I anledning härav vill jag erinra om att ifrågavarande spörsmål
varit föremål för uppmärksamhet vid olika tillfällen och att det diskuterats
ingående bl. a. i socialvårdskommitténs betänkande med förslag angående
moderskapsbidrag (SOU 1946: 23). Då detta betänkande f. n. överväges
inom socialdepartementet, anser jag mig icke här böra närmare ingå på
frågan om naturahjälp eller kontanthjälp. Jag vill dock anmärka, att det
synes mig som om en viss uppmjukning skulle kunna ske i nuvarande
ordning och att man, särskilt i fråga om ersättning till kostförbättring,
skulle kunna avstå från den detaljerade reglering av hjälpens art, som nu
praktiseras. Enligt vad jag under hand inhämtat, har socialstyrelsen —
som i utfärdade anvisningar uppdragit närmare riktlinjer för mödrahjälpsverksamheten
— icke något att erinra häremot.
De av mig nu förordade ändringarna i mödrahjälpsförordningen torde
böra träda i kraft den 1 juli 1949.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det
anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
12
Kungl. Maj.ts proposition nr i5.
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949
916288