Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
1
Nr 207.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni
1947 (nr 303); given Stockholms slott den 8 april
1949.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
1 Biliang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 207.
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
(nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947\ vilken
jämlikt lag den 30 juni 1948 (nr 408) gäller till och med den 30 juni 1949,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1950.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.
Kungi. Maj:ts proposition nr 207.
3
Utdrng av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet
av prisreglering slag en den 30 juni 1947 (nr 303) och anför därvid
följande.
Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen, som ursprungligen gällde till och med
den 30 juni 1948, har genom lagen den 30 juni 1948 (nr 408) erhållit fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1949.
Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande
här nämnas.
Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,
för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt
förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947
(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom
nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
är alltjämt gällande.
I 2 § äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,
att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,
såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattar
minst nio för gästers härbärgerande avsedda rum, dels ock upplåtelse av
rätt att nyttja förnödenhet samt att lika med försäljning av förnödenhet
skall anses överlåtelse eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell
art, så ock upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka skog eller
att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till faslighetens
vanliga avkastning.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande
av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas
med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den
som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall
ankomma att bevilja sådant tillstånd.
I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse
beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas
eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken
försäljning må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller
utfästelsen eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.
I 5 § finnas vissa stadganden om s. k. tvångskartellering in. m.
Bestämmelser angående prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i 6 §
1 mom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller
som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å
förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften
angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänst varom
fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris
eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom
stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående
innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma moment
må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst sex
månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst
sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på
vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.
Vidare stadgas i 6 § 2 inom., att om prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som
kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl
meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet
gäller under den tid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.
Enligt 7 § äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss
tjänst utföras eller erbjudas med mindre priset å förnödenheten eller tjänsten
godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Sådan föreskrift
må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Godkänt
pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten. Har pris godkänts
på sätt nyss sagts och inträda därefter sådana på prisbildningen
inverkande förhållanden att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänk
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
r.ing. Dylikt förordnande må jämväl meddelas beträffande allenast viss
säljare eller företagare.
I 8 § meddelas ett allmänt förbud mot prisocker och 9 § innehåller bestämmelser
om s. k. kombinationsavtal. Vidare meddelas i 10 § föreskrifter
om viss uppgiftsskyldighet. Enligt 11 § äger myndighet som Konungen
bestämmer meddela vissa föreskrifter rörande anslag med prisuppgifter
m. m. I 12—14 §§ äro ansvarsbestämmelser upptagna och i 15, 17 och 18 §§
meddelas vissa processuella föreskrifter.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha
av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).
Denna kungörelse, vilken ursprungligen gällde till och med den 30 juni
1948, bär sedermera genom kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 409) erhållit
förlängd giltighet för tiden till och med den 30 juni 1949.
Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser
den 4 juni 1943 (nr 310), den 25 maj 1945 (nr 209) och den 30
juni 1947 (nr 306). Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli
1947 samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt
förlängts, senast genom kungörelsen den 30 december 1948 (nr 773).
Enligt sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet
för tiden till och med den 30 juni 1949. Prisstoppdagen är i flertalet
fall den 31 oktober 1942.
I detta sammanhang må vidare nämnas, att Kungl. Maj :t genom brev till
statens priskontrollnämnd den 21 juli 1948 meddelat provisoriska riktlinjer
för den prisreglerande verksamheten.
I en den 18 februari 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse
har statens priskontrollnämnd — under erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen
utginge den 30 juni 1949 — anfört att, såsom framhållits i
årets statsverksproposition, spänningen på det prispolitiska området alltjämt
bestode. Enligt vad i nämnda proposition anfördes måste den skärpta
priskontroll, som motiverades av rådande ekonomiska läge, upprätthållas
även under budgetåret 1949/50. En förlängning av prisregleringslagen till
den 30 juni 1950 vore därför erforderlig.
Vad härefter angår frågan huruvida ändringar må anses erfordras i prisregleringslagen
torde jag få erinra om, att statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet,
efter vederbörligt bemyndigande, år 1948 tillkallat
särskilda sakkunniga för att biträda med en översyn av allmänna
förfogandelagen, att de sakkunniga, som antagit benämningen förfoganderättskommittén,
den 8 januari 1949 avgivit betänkande med förslag till
vissa ändringar i förfogandelagen in. in. samt att priskontrollnämnden den
18 februari 1949 avgivit infordrat utlåtande över nämnda betänkande. Av
detta utlåtande från priskontrollnämnden framgår att nämnden tidigare
hos förfoganderättskommittén hemställt om vissa ändringar och förtydli
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
ganden i fråga om bl. a. de bestämmelser, som funnes upptagna i 2, 3 och
5 §§ allmänna förfogandelagen, därvid nämnden åsyftat att vinna en förstärkning
av underlaget för försörjnings- och prispolitiken, men att kommittén
i sitt betänkande uttalat att dessa spörsmål borde upptagas i anslutning
till behandlingen av prisregleringslagen eller bliva föremål för
särskild lagstiftning.
Priskontrollnämnden har i sin förut omnämnda skrivelse till Kungl. Maj :t
den 18 februari 1949 anfört, att nämnden icke föresloge några ändringar i
prisregleringslagen, men att nämnden därvid förutsatte att de synpunkter
på förfogandelagstiftningen, som nämnden framfört i sitt utlåtande över
förfoganderättskommitténs betänkande, i huvudsak bleve beaktade.
I skrivelsen har priskontrollnämnden vidare upplyst, att frågan om förlängning
av prisregleringslagen behandlats även av nämndens råd, att flertalet
ledamöter i rådet därför förklarat sig biträda nämndens hemställan,
att ledamöterna herrar Lindberger och Söderberg reserverat sig mot den
del av skrivelsen, som berörde nämndens synpunkter på förfogandelagstiftningen,
att ledamoten fru Öhman — som uttalat att allmänna förfogandelagen
i den utformning, som förordats av nämnden, icke kunde bliva ett
tillräckligt effektivt medel när det gällde att stävja monopolföretagens prisuppskörtning
och förekommande sabotage mot folkförsörjningens intressen
— reserverat sig och anfört, att prisregleringslagen borde innefatta bestämmelser,
som möjliggjorde för nämnden att avgöra, när nya företag skulle
upprättas eller bestående företag utvidgas, inskränkas eller nedläggas, att
bestämma över fördelningen av produktionen och omsättningen mellan olika
företag, och att förelägga företagare att framställa bestämda förnödenheter
eller utföra bestämda tjänster till priser och villkor, som fastställdes av
nämnden, samt att fru Öhman därutöver anfört, att Kungl. Maj :ts nu gällande
provisoriska direktiv till priskontrollnämnden angående den prisreglerande
verksamheten i tillämpliga stycken borde inarbetas i prisregleringslagen.
Departementschefen. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
har jag framhållit, att en av förutsättningarna för återvinnande av den
samhällsekonomiska balansen vore en fortsatt stabilisering av priserna. En
förutsättning för prisstabiliseringen är att den statliga priskontrollen alltjämt
upprätthålles. I enlighet härmed tillstyrker jag priskontrollnämndens
förslag om förlängning av prisregleringslagen för tiden till och med den 30
juni 1950.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har priskontrollnämnden
anfört, att nämnden icke föresloge några ändringar i prisregleringslagen
men att nämnden därvid förutsatte, att de synpunkter på förfogandelagstiftningen,
som nämnden framfört i sitt utlåtande över förfoganderättskommitténs
betänkande, i huvudsak bleve beaktade.
I anledning härav torde jag få nämna, att statsrådet och chefen för folk -
Kungi. Maj.ts proposition nr 207.
7
hushållningsdepartementet senare denna dag kommer att anmäla frågan om
ändring i allmänna förfogandelagen samt om fortsatt tillämpning av nämnda
lag och att föredraganden därvid — med hänsyn till att förfogandelagstiftningen
omedelbart bör upptagas till en mera omfattande översyn än
den av förfoganderättskommittén verkställda — har för avsikt att tillstyrka
att av priskontrollnämnden och vissa andra myndigheter framförda ändringsförslag
beträffande allmänna förfogandelagen tagas under övervägande
i samband med nämnda översyn.
Vid sådant förhållande torde någon ändring av prisregleringslagen icke
för närvarande böra vidtagas.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisreglering slag en den 30
juni 1947 (nr 303). Förslaget torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nämnda lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 207.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 april
1949.
Närvarande:
justitieråden Geijer,
Dahlman,
Lech,
regeringsrådet Quensel.
Enligt lagrådet den 6 april 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 24 mars 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen i finansdepartementet, hovrättsrådet Henning Nitelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 8 april 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 7 april 1949
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 24 mars 1949 remitterade förslaget
till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr
303J.
Föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Berggren.
2 intrång titt riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 207.