Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
1
Nr 197.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt
förstärkning av flygvapnet: given Stockholms slott
den 1 april 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Allan Vougt.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt beslut vid 1948 års riksdag skall jaktflyget utbyggas dels genom
förstärkning med 50 % av tre dagjaktflottiljer och dels genom ombildning
av en attackflottilj till nattjaktflottilj. Förslag framlägges nu om fortsatt
utbyggnad av dagjaktflyget genom förstärkning med 50 % av ytterligare
tre flottiljer. I samband härmed anges de allmänna riktlinjerna för eu utredning
rörande försvaret, som nu anses böra igångsiittas.
1—7i6 *9 Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Nr 197.
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 197.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 1 april 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga rörande fortsatt
förstärkning av flygvapnet och anför därvid följande.
Enligt beslut av 1948 års riksdag (proposition nr 206, statsutskottets utlåtande
nr 160; riksdagens skrivelse nr 369) skall ett av Kungl. Maj:t framlagt
förslag att inom flottiljorganisationens ram, så snart ske kan, med 50 % förstärka
de tio dagjaktflottiljer, som skola ingå i flygvapnets organisation, i
princip läggas till grund för en successiv förstärkning av dagj aktflyget. I
likhet med föredragande departementschefen fann riksdagen emellertid ej
nödvändigt att då besluta genomförandet av större del av detta program än
som erfordrades för att trygga den närmast förestående materielleveransen
och personalrekryteringen. Enligt riksdagsbeslutet borde därför i första hand
tre dagjaktflottiljer förstärkas enligt angivna grunder. Riksdagen erinrade,
att departementschefen tillkännagivit sin avsikt att förelägga 1949 års
riksdag en på ytterligare utredning grundad plan för fortsatt utbyggnad av
dagj aktflyget. I syfte att i ett sammanhang kunna överblicka samtliga kostnader
för såväl berörda som andra ifrågasatta förstärkningar av flygvapnet
borde enligt riksdagens mening i samband med nyssnämnda utredning tagas
under omprövning jämväl ett av chefen för flygvapnet väckt spörsmål om uppsättande
av ytterligare en nattjaktflottilj utöver den av samma riksdag beslutade
och frågan om de olika vägar, som därvid kunde beträdas. I den mån
den fortsatta utredningen skulle leda till förnyad omprövning av avvägningen
mellan flygslagen borde man vidare beakta attackflygets för försvaret i stort
synnerligen betydelsefulla uppgifter framförallt vid försvar mot invasion samt
för att försvåra en motståndares basframflyttningar nära svenskt område.
I anslutning till berörda riksdagsbeslut har Kungl. Maj:t den 30 juni 1948
uppdragit åt chefen för flygvapnet att verkställa den utredning rörande jaktflygets
fortsatta utbyggnad och därmed sammanhängande spörsmål angående
flygvapnets organisation, som av riksdagen förutsatts skola komma till
stånd, samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag — omfattande jämväl
byggnads- och anläggningsarbeten — som kunde föranledas av utredningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 3
Med skrivelse den 30 oktober 1948 har chefen för flygvapnet överlämnat
den honom anbefallda utredningen, som utmynnar i följande förslag:
a. Ytterligare sju dagjaktflottiljer förstärkas med 50 % enligt de grunder,
som tillämpats vid 1948 års riksdagsbeslut angående förstärkning av tre dagjaktflottiljer
(förslag A).
b. Ytterligare m attackflottilj ombildas till nattjaktflottilj, varvid den
härav förorsakade minskningen av antalet attackflottiljer kompenseras genom
att två attackflottiljer förstärkas med 50 % enligt samma principer, som tilllämpas
vid dagjaktförstärkningen (förslag B).
I ärendet ha överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,
krigsmaterielverket, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap och statens industrikommission efter remiss avgivit
yttranden.
Härefter anför statsministern:
Statsministern.
Vid den modernisering och förnyelse av försvaret som nu pågår böra ansträngningarna
inriktas på ett sådant utnyttjande av teknikens medel att
största möjliga försvars verkan kan uppnås inom ramen för våra begränsade
ekonomiska resurser. I enlighet med denna tankegång torde en sådan organisation
av vårt försvar böra eftersträvas att ett visst mått av beredskap — så
långt detta över huvud taget är möjligt i fredstid — beständigt är för handen
samt att största möjliga stridsverkan snabbt kan åstadkommas även mot plötsliga
anfall från angripare med överlägsna stridskrafter. Flygvapnet med sin
höga beredskapsgrad och sin stora rörlighet kan betraktas såsom vår första
försvarslinje, i all synnerhet vid ett överraskande anfall mot vårt land. Starka
skäl kunna därför åberopas för en fortsatt förstärkning av flygvapnet. Ett väl
utbyggt flygvapen är även i stånd att ge ökat skydd åt hemorten samt förbättra
arméns och marinens stridsduglighet.
Ofrånkomligt är emellertid att en förstärkning av försvaret genom en
modernisering, som företrädesvis inriktas på den mest tekniskt betonade försvarsgrenen,
kräver höga kostnader. Den dyrbara materielen förslites snabbt
och fordrar omsättning i rask takt. Den nu föreslagna förstärkningen måste
ses mot bakgrunden av de stora kostnader — i runt tal 800 miljoner kronor
— som Sveriges militära försvar nu drager. I detta, sammanhang vill jag även
erinra om att ett lands totala försvar kräver avsevärda utgifter även för andra
ändamål än de rent militära, främst civilförsvaret. Yissa skäl kunna anföras
för att en avvägning mellan det militära försvaret och civilförsvaret göres i
ett sammanhang beträffande såväl de materiella som personella resursernas
fördelning inom en för militära och civila försvarsändamål gemensamt fastställd
kostnadsram. Vid bedömandet av dessa frågor bör hänsyn tagas även
till sammanhanget mellan försvaret och landets produktionskraft. Då jag ansluter
mig till tanken om en utökning av flygvapnet, är det från den utgångspunkten
att de därav föranledda kostnadsökningarna skola kunna motvägas
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
genom utgiftsminskningar på andra punkter. Utan att föregripa de övervägan
den som i annat sammanhang torde komma att äga rum beträffande avvägningen
mellan olika statsutgifter utgår jag ifrån att försvarets kostnader icke
böra få på längre sikt nämnvärt överskrida deras nuvarande andel av nationalinkomsten.
Den avvägning mellan olika stridsmedel och den omprövning av de med
det totala försvaret sammanhängande problemen i övrigt, som med hänsyn
till vad nyss sagts äro erforderliga, synas böra verkställas genom särskilda
utredningsmän. Då det är önskvärt att utredningsarbetet bedrives snabbt
förutsätter jag att detta arbete lägges på det principiella planet och att utredningsmännen
— till skillnad mot vad fallet var med 1945 års försvarskommitté
—- icke belastas med uppgiften att utarbeta organisationsplaner eller
utföra detaljplanering av annat slag. Dylika uppgifter torde i mån av behov
böra utföras i annan ordning. Det bör dock ankomma på utredningsmännen
att taga del av den förberedande utredning beträffande arméns organisation,
som med anledning av 1948 års riksdagsbeslut på Kungl. Maj:ts uppdrag
verkställes av chefen för armén, samt fullfölja den sålunda avsedda översynen.
Departementschefen lämnar härefter följande redogörelse i ärendet.
Utredning av chefen för flygvapnet.
Strategiska och taktiska grunder för förslaget.
I fråga om krigserfarenheter och utvecklingstendenser har
chefen för flygvapnet hänvisat till den redogörelse för luftkrigföringens betydelse
i ett nutida och ett framtida krig, som han lämnat i yttrande över 1945
års försvarskommittés betänkande (se propositionen 1948:206, s. 24—27).
Chefen för flygvapnet har anfört, att utvecklingen under de nio månader, som
förflutit sedan yttrandet avläts, alltmer bestyrkt de av honom angivna tendenserna,
I Förenta Staterna hade beslutats en betydande förstärkning av flygvapnet,
som skulle genomföras under de närmaste åren med hög prioritet. Flygvapnet
skulle utgöra landets främsta försvarslinje och dess främsta medel att
gå till motanfall mot en angripare. En enig försvarsledning hade godtagit
dessa principer och därefter uppdragit klara gränslinjer för de tre fullt jämställda
försvarsgrenarnas ansvarsområden. Utökningen av flygvapnet hade
icke hindrat förstärkning även av de andra försvarsgrenarna, ehuru den allmänna
värnplikten tills vidare icke antagits. De luftstrategiska förhållandena
syntes komma att utöva ett dominerande inflytande på Förenta Staternas
militära och politiska planläggning. De strategiska bombförbanden, vid
behov medförande atombomber, utgjorde en rörlig maktfaktor, vars basering
och operationslinjer komme att sätta sin prägel på krigföringen vid en ny
världskonflikt. Andra rörliga delar av flygvapnet komme att förflyttas till
skydd för de brohuvuden, som upprättades antingen för bombflygets baser
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 197.
eller för att hålla andra strategiskt viktiga avsnitt. Betydande trupptransportförband
avsåges för stridskrafternas snabba omgrupperingar.
I Storbritannien hade beslutats avsevärda personalförstärkningar, såväl
vid flygvapnet som vid övriga försvarsgrenar. Flygvapnets förstärkning
hade såväl offensivt som defensivt syfte. De på grund av personalbrist starkt
reducerade tunga bombförbanden reaktiverades samtidigt som jaktflyget förstärktes,
bl. a. genom en beslutad fördubbling av jaktplanproduktionen, allt
enligt den år 1947 fastställda principen att flygvapnets slagkraft skulle tillgodoses
i första rummet bland försvarsgrenarna. Luftbevaknings- och radarorganisationerna
förbättrades genom nyanställning av personal samt beredskapsövningar.
Yad angår Sovjetunionen uppgåves flygindustrien ha återtagit samma produktionskapacitet
som under kriget. Flygvapnet befunne sig under modernisering
beträffande materielen samtidigt som övningar för krigsberedskapens
höjande påginge. Flygvapnets huvuduppgift syntes alltjämt vara massinsats
av jakt- och attackplan mot fiendens lantstridskrafter, men strategiska tunga
bombförband för luftkrigföring på djupet hade också uppsatts. Hemortens
luftförsvar droge förhållandevis avsevärt starkare krafter än under det gångna
kriget och de nya reaktionsdrivna jaktförbanden syntes främst erfordras för
denna uppgift. Transportflygförbanden hade betydande styrka och fallskärmstrupper
funnes sannolikt i hög beredskap.
Luftinvasionsföretag vore sannolika led i varje stormakts krigföring, åtminstone
sådana av begränsad, taktisk omfattning inom ramen för ett större
företag.
Utvecklingen på robotvapnens område syntes icke ha nått avsevärt längre
än vid krigets slut, åtminstone i vad avsåge från marken startade missiler
med underljudhastighet avsedda att ersätta eller komplettera bombplan. Möjligheterna
att bekämpa dessa missiler i luften hade ökats med reaktions jaktens
och radarstridsledningens införande. Det vore sannolikt, att Sovjetunionen
övertagit den tyska tekniken på detta område och att en hemortsbekämpning
med robotvapen av Yl-typ komme att ingå som ett led i sovjetrysk krigföring.
Kontinentalstaterna i västra Europa hade påbörjat förstärkning av sina
flygstridskrafter. De vore för detta ändamål beroende av engelsk och möjligen
även amerikansk flygindustri och utbildning. Det syntes sannolikt, att
den samtidigt pågående upprustningen av västmakternas egna flygvapen förhindrade
åtaganden om mera omfattande understöd åt länder, som stode utanför
västunionen, såväl i nuläget som efter det att en konflikt utbrutit.
Utvecklingen under år 1948 hade sålunda — samtidigt med att en utpräglad
skärpning av den politiska spänningen i Europa inträtt — medfört, att flygstridskrafternas
grundläggande betydelse i vårt lands försvarsmakt blivit än
påtagligare.
Rörande behovet av flygstridskrafter i allmänhet har chefen för
flygvapnet anfört, att utredningen byggde på ett åtminstone till en början
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
isolerat svenskt försvar av svenskt territorium. Någon hjälp med flygstridskrafter
från stormaktshåll hade antagits icke kunna påräknas inom en avsevärd
tidrymd.
Vad särskilt angår behovet av dag jakt flv g har i utredningen uttalats,
att detta skulle
1. inom största möjliga del av landet kunna ingripa mot flyganfall riktade
mot hemort och kommunikationer;
2. inom de viktigaste områdena kunna ingripa mot robotvapen av V 1-typ
riktade mot befolkningscentra;
3. inom alla för luftinvasion sannolika områden kunna ingripa mot fientliga
transportflygförband med lufttrupper;
4. vid gränsinvasion kunna bereda visst skydd åt egna trupper och deras
kommunikationer gentemot fiendens flyg;
5. vid kustinvasion kunna bereda visst skydd åt flottans större fartyg i
kustens närhet samt åt strandförsvaret ävensom kunna ingripa med låganfall
mot överskeppningsfarkoster;
6. bereda skydd åt vårt attackflyg under dess anfallsföretag;
7. skydda våra flygbaser och större örlogsfartyg i hamn mot flyganfall;
8. i möjlig män avvisa fientlig flygspaning mot vårt område; samt
9. under neutralitetsvakt kunna förmå de krigförande att avstå från att
överflyga svenskt område.
Denna mångfald av uppgifter innebure krav på ständig beredskap för ingripande
med viss kraft över en stor del av landet. Landets konfiguration
medförde då ovillkorligen krav på ett relativt högt minimiantal förband, om
icke viktiga delar skulle lämnas oförsvarade.
Det grundläggande för behovsberäkningen bleve kraven enligt 1.—3., enär
på dessa områden ständig beredskap krävdes och fiendens åtgärder svårligen
kunde förutses samt enär jaktflyget vore det otvetydigt främsta motmedlet
mot flyganfall och luftinvasion. Om dessa behov tillgodosåges vunnes i regel
även i någon mån trygghet enligt punkt 7. Vid kust- eller gränsinvasiion
måste i regel kraven på jaktskydd tillgodoses på bekostnad av ortsförsvaret
i en utsträckning, som bleve beroende av invasionsföretagets storlek och
betydelse för försvaret i dess helhet. Lägen kunde inträffa, då t. ex. försvaret
mot gränsinvasion i en del av landet måste lämnas helt eller delvis
utan flygstöd till förmån för försvaret mot starka flyganfall i en mera betydelsefull
del av landet. Å andra sidan kunde det inträffa, att försvaret
mot flyganfall måste tillfälligt eftersättas och huvuddelen även av jaktflyget
måste kastas in t. ex. mot en kustinvasion i kombination med luftinvasion
mot en mycket viktig del av landet. Flygvapnets basorganisation medgåve
en sådan rörlig anpassning efter läget.
För att täcka landets viktigaste delar erfordrades enligt chefens för flygvapnet
mening åtminstone 13 operativa enheter. Något tillgodoseende av
detta behov hade icke nu ifrågasatts och inginge icke heller i utredningsupp
-
Kungl. May.ts proposition nr 197. <
draget. Med 10 flottiljer måste vissa viktiga delar av landet lämnas oförsvarade.
Den föreslagna förstärkningen av varje enhet för sig med 50 % gåve
emellertid ökad kraft och uthållighet inom de områden som försvarades.
Av ett jaktförband i beredskap kunde endast en del av styrkan — en å
två divisioner — hållas stridsberedd, medan andra delar vore i vila eller under
förberedelser på marken. Det vore då av allra största betydelse, att divisionens
styrka vore tillräcklig för att utbytet av organisationen, d. v. s. verkningsförmågan
mot fienden, skulle bli tillräckligt. Den under uppbyggnad
varande radarorganisationen komme att bereda ökade möjligheter för jaktförbanden
att nå kontakt med en inflygande fiende. Den nuvarande stridsenheten,
divisionen, vore emellertid väl svag för att ge full valuta åt dessa
ökade tillfällen. Om varje division enligt förslaget ökades med 50 %, ökades
utsikterna att nedskjuta fientliga flygplan i ännu högre grad. Man kunde
nämligen påräkna icke blott med 50 % ökad vapenverkan, sedan striden upptagits,
utan även ökade tillfällen att sätta in anfall, därför att den starkare
divisionen mindre ofta behövde undvika strid och kunde taga större risker
mot en överlägsen fiende. Yinsten syntes bli särskilt framträdande, om
fiendens bombflyg använde jakteskort eller vid luftinvasionsföretag, som kunde
förmodas vara starkt eskorterade. De på låg höjd och långsamt flygande
transportflygplanen vore relativt länge utsatta för försvarets motverkan. Enligt
krigserfarenheterna hade även en stark eskort haft svårt att hindra en
första, väl riktad stöt av de förevarande jaktplanen. Vid en ökad styrka i första
stöten kunde goda resultat påräknas i denna; en andra stöt, som skulle leda
till strid med eskortjakten, behövde kanske icke tillgripas.
Resultatet av den sålunda ökade verkan av det enskilda jaktförbandet
bleve, att ett givet antal flottiljer beredde starkare försvar åt sådana områden,
där jaktförsvarslinjen förut varit alltför tunn. Ett område som tidigare tillgodosetts
med det största antalet flottiljer kunde vidare tack vare de enskilda
flottiljernas ökade styrka måhända avstå någon flottilj till ett annat område,
som tidigare varit svagt försvarat. Alltjämt kvarstode dock blottor i form av
landsdelar, som måste lämnas utan skydd.
Den ökade styrkan medgåve också, att ett betydande antal flygplan snabbt
kunde koncentreras för att ingripa i ett invasionsläge utan att hemortsförsvaret
för den skull helt övergåves. Om i dylikt fall läget så krävde, kunde
man låta en jakteskader momentant helt avstå från försvarsuppgiften för att
med hela sin styrka — utan att kvarhålla förband i beredskap — snabbt insättas
offensivt i form av jaktsvep eller låganfall mot ett invasionsföretag
inom jaktförsvarsområdet, t. ex. mot kusten. Dess vapen lämpade sig väl för
anfall mot lätta farkoster och fordon. Därmed erhölles avsevärt ökad kraft i
invasionsförsvaret. Lägen kunde till och med inträffa, då två jakteskadrar
insattes mot samma företag. Basorganisationen medgåve snabb ombasering
för ett dylikt fall.
Vid ett dylikt offensivt uppträdande i form av jaktsvep eller låganfal!
erhölles med den föreslagna förstärkningen en vapenverkan ökad med 50 %,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
vartill komme, att antalet tillfällen, då ett sådant företag kunde bedömas
lönande, bleve större, eftersom ett starkare förband alltid hade större utsikter
att slå sig fram trots fientligt motstånd genom jakt- eller luftvärn. Även vid
ett dylikt uppträdande kunde vinsten med flygvapnets förstärkning väntas
bli än större än den siffermässiga ökningen av flygplanantalet.
Förutom ökad verkan av jaktförbanden medförde förslaget ökade möjligheter
att hjälpa fram attackeskadern till anfall mot försvarade mål.
Den ena huvudorsaken till den föreslagna förstärkningen vore sålunda ökad
kraft och bredd i ett inledande krigsskede, särskilt viktig vid en överraskande
krigsöppning, då flygvapnets mobilisering kunde tänkas bli snabbare genomförd
än arméns. Den andra huvudorsaken vore det ökade djup och den uthållighet,
som jaktförbanden erhölle därigenom att reserverna, såväl av bemannade
som av obemannade flygplan, samtidigt ökades med 50 %. Därmed ökades med
all sannolikhet även de andra försvarsgrenarnas och hemortens förmåga att
hålla ut i motsvarande mån. Skillnaden kunde komma att innebära, att hjälp
hunne anlända, innan det vore för sent.
I argumenten mot flygvapnet-s förstärkning brukade anföras, att den
svenska flygindustrien hade för låg kapacitet för att ersätta förluster i krig.
Vi vore därför i ett sämre läge än en stormakt, även om antalet flygplan i
första linjen för en viss uppgift skulle vara detsamma. Denna anmärkning vore
riktig, men slutsatsen borde vara den motsatta. Om flygstridskrafter ovillkorligen
erfordrades för uppgifter, som icke kunde lösas med andra medel,
borde organisationen tillse, att flygstridskrafter så länge som möjligt kunde
deltaga i försvaret. Detta vore just avsikten med det föreliggande förslagets
ökade flygplanantal i fred.
Beträffande behovet av nattjaktflyg har chefen för flygvapnet anfört,
att nattjaktflyget skulle inom landets allra viktigaste delar ingripa mot
flyganfall och anfall med robotbomber av V 1-typ utförda under mörker samt
under dager i moln och dåligt väder.
Det vore i och för sig önskvärt, att nattjaktförbanden kunde täcka samma
område som dagjaktförbanden och om skyddet mot anfall under dager och
mörker sålunda vore detsamma. Man kunde även tänka sig en kombinerad typ
av dag- och nattjaktförband. De avsevärt högre kostnaderna för ett nattjaktförband
medförde emellertid hos oss liksom hos stormakterna, att antalet
sådana förhand måste hållas nere. Antalet områden som nattjaktförsvarades
måste sålunda begränsas till de allra viktigaste. På grund av svårigheten att
anfalla punktmål eller svårt urskiljbara mål under mörker bleve de sannolika
målen för fiendens anfall då väsentligt färre än under dagen. Därav följde
också, att en inskränkning av antalet områden som försvarades under mörker
vore naturlig.
Med den av 1948 års riksdag beslutade enda nattjaktflottiljen kunde svårligen
mer än ett mindre, men särskilt viktigt område försvaras. Skulle flottiljen
splittras på två eller flera områden, finge styrkan i beredskap inom varje
y
Kuiigl. Ma.j:ts proposition nr 1U7.
område sannolikt ej nog kraft att bereda fienden tillräckligt verksamma förluster.
Med ett minimibehov av tre nattjaktflottiljer bleve det i princip möjligt
att försvara tre områden. Förslaget begränsades dock för den närmaste
femårsperioden till två flottiljer.
Med hänsyn till fredskostnader och rådande läge på byggnadsmarknaden
syntes nyanläggning av en fredsflottilj icke kunna komma i fråga. Det återstode
sålunda att ombilda en flottilj ur något annat flygslag.
Det hade icke ansetts lämpligt och möjligt att ombilda någon dagjaktflottilj
till nattjaktflottilj, enär antalet dagjaktförband därigenom skulle bli mindre än
tio, vilket såväl här som i tidigare utredningar befunnits vara ett oundgängligt
minimum av operativa enheter i dagjaikt försvaret. Därtill komme, att organisationskostnaderna
för en nattjaktflottilj vore ungefär lika med kostnaderna för
en attackflottilj, d.v.s. avsevärt högre än dagjaktflottiljens. Såväl av strategiska
som av fredsekonomiska skäl hade därför valts att föreslå ombildning av en
attackflottilj till nattjaktflottilj. För att attackeskaderns verkningsförmåga
icke alltför mycket skulle nedsättas skulle emellertid enligt förslaget samtidigt
två andra attackflottiljer förstärkas, så att antalet attackflygplan bleve oförändrat.
Uppsättning av ytterligare nattjaktförband för att tillgodose minimibehovet
av tre flottiljer måste gå ut över dagjakten, så länge nya förband icke
kunde uppsättas. Av anförda skäl kunde en sadan förändring icke förordas
f. n. Vid avvägningen mellan dagjakt och nattjakt måste nämligen beaktas,
att fienden under alla förhållanden eftersträvade daganfall såsom de mest
verksamma. Om dagjakten vore så stark, att fienden delvis tvingades över till
de mindre verksamma nattanf allen, hade dagj akten fyllt en av sina uppgifter.
Om åter dagjakten vore svag, behövde fienden icke tillgripa nattanfall och
de dyrbara nattjaktförbanden gåve då icke full valuta.
I fråga om behovet av attackflyg har chefen för flygvapnet anfört,
att detta flygslag skulle ha till uppgift att
1. ingripa mot fiendens flyg genom anfall på framskjutna flygbaser,
2. bekämpa fiendens framskjutna robotbaser eller styrstationer för sådana;
3. bekämpa fiendens kommunikationer till lands och sjöss;
4. vid gränsinvasion bekämpa fiendens lantstridskrafter, vid och bakom
fronten;
5. vid kustinvasion redan från och med ett tidigt skede an 1 all a fiendens
sjötransportmedel och senare urlastande trupper med materiel;
fi. vid luftinvasion anfalla landsatt trupp.
Enligt 1942 års försvarsbeslut hade sju attackflottiljer uppsatts. Genom
senare ''beslut hade antalet minskats till fyra för att möjliggöra jaktflygets
förstärkning. Det hade nu synts nödvändigt att uppsätta en ny nattjaktflottilj
på bekostnad av en attackflottiljs fredsorganisation. Antalet krigsflygplan
med besättningar och teknisk personal borde emellertid behållas genom
att den indragna flottiljens materiel och personal uppdelades på två andra
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
attackflottiljer. Attackeskadern skulle sålunda komma att bestå av två förstärkta
flottiljer och en normalflottilj.
Med den mångfald av uppgifter som åvilade attackeskadern och den betydelse,
som måste tillmätas både dess anfallskraft i de första operationerna
och dess uthållighet, syntes det vara av största vikt att nattjaktflottiljens
uppsättning icke tillkomme utan kompensation för det redan starkt reducerade
attackflyget. Attackflyget fyllde väl kravet på ett sådant rörligt offensivt
element som utan tidsödande omgrupperingar kunde ingripa i vitt skilda riktningar.
Dess största verkningsförmåga och värde låge i invasionsförsvaret,
framför allt vid kustinvasion. Tack vare dagj aktflygets förstärkning kunde
man påräkna ökade tillfällen att insätta attackförbanden och mindre förluster
på grund av ökat skydd. Om attackeskadern icke ytterligare försvagades, borde
den med stöd av det förstärkta jaktflyget ha utsikter att förebygga,
avslå eller avsevärt fördröja en kustinvasion. Om åter eskadern framtvingade
ett nötningskrig från fiendens sida i syfte att reducera dess anfallskraft före
invasionen, så hade redan därigenom tid vunnits och uppgiften till en del
fyllts.
Av särskild betydelse för möjligheterna att avvärja en kustinvasion vore
attackflygets förmåga att börja verka redan i ett mycket tidigt skede. Förluster,
som då åsamkades fienden, kunde helt äventyra eller försvaga företaget,
så att de försvarande sjö- och lantstridskrafternas uppgift underlättades.
Tillvaron av ett slagkraftigt attackflyg, stött av det förstärkta jaktflyget.
borde sålunda kunna förmånligt inverka på de övriga försvarsgrenarnas
kraftfördelning.
Organisatoriska frågor m. m.
Chefen för flygvapnet har i sin utredning lämnat en redogörelse för de
ändringar i flygvapnets nuvarande organisation, som den fortsatta förstärkningen
skulle medföra. Dessa ändringar skulle vara i huvudsak följande.
Någon utökning eller förstärkning av luftbevakningen, jaktstridsledningsorganisationen
och radarorganisationen för flygsäkerhetstjänst
såsom en följd av den nu aktuella förstärkningen av flygvapnet
har bedömts icke vara erforderlig.
I detta sammanhang har dock framhållits, att den radarmateriel, som beräknades
komma att ingå i nämnda organisationer, kunde väntas bli mera
komplicerad och svårskött än vad man tidigare kunnat förutse. Den tekniska
radarpersonalen syntes därför framdeles behöva utökas. Härav föranledda
merkostnader syntes dock icke kunna påverka ett ställningstagande till nu
föreliggande förslag. — Vidare vore det f. n. svårt att på längre sikt överblicka
behovet av jaktstridsledningspersonal. Ökat behov av sådan personal
kunde därför — likaledes oberoende av den föreslagna flygvapenförstärkningen
— komma att uppstå framdeles. Beträffande fast anställd personal
syntes det dock endast kunna bli fråga om ett mycket begränsat antal beställningshavare.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Vid behandlingen av frågan om indelningen i flygslag och flygflottiljer
bär chefen för flygvapnet framhållit, att förslaget begränsats till
de åtgärder, som bedömts kunna vidtagas under den närmaste sexårsperioden.
Efter de nu föreslagna organisationsförändringarna skulle flygvapnet omfatta
följande flygförband i fred:
10 dagj aktflottilj er, samtliga förstärkta med 50 %,
2 nattjaktflottiljer,
3 attackflottiljer, varav 2 förstärkta med 50 %,
1 spaningsflottilj,
1 spaningsdivision vid flygbaskåren samt
1 flygräddningsgrupp.
I fråga om flygeskadrarna skulle de föreslagna organisationsändringarna
medföra endast att den till nattjaktflottilj ombildade attackflottiljen överfördes
från attackeskadern till en av jakteskadrarna.
Beträffande flygflottiljerna bär chefen för flygvapnet anfört att, oaktat
antalet krigsflygplan vid en flottilj enligt förslaget skulle ökas med 50 %,
det likväl visat sig möjligt att begränsa ökningen av den fast anställda personalen
till omkring 15 %. Denna senare ökning berörde ej flottiljens stabsoch
administrativa personal utan avsåge den i egentlig mening stridande delen
av flottiljen, d. v. s. de tre flygande divisionerna. Dessa borde förstärkas med
flygplan och personal enligt följande tablå.
Forstärkning av |
||||
; Flygplan |
dagjaktflottilj |
attackflottilj |
||
Personal |
tre divisio-ners flyg-styrkor |
tre divisio-ners niark-stvrkor |
tre divisio-ners flyg-styrkor |
tre divisio-ners mark-styrkor |
Krigsflygplan...................... |
18 |
— |
18 |
— |
Kompaniofficerare ................ Underofficerare1 .................. |
3 |
— |
3 |
— |
— |
— |
9 |
||
Underbefäl |
9 |
9 3 |
||
stamflygförare .................. |
— |
|||
sign alister1...................... |
— |
— |
9 36 6 3 75 |
|
hj älptekniker.................... Flygtekniker |
9 |
|||
flygplan- ........................ |
— |
24 |
||
elektro- ........................ |
— |
fl |
||
vapen- .......................... |
— |
3 |
— |
|
Värnpliktiga ...................... |
— |
57 |
— |
|
Summa personal/ |
12 |
99 |
24 |
129 |
in |
153 |
1 Flygsignalister.
Förstärkning av flottilj medförde vidare, att dess skolflygplan typ II -närmast avsedda för instrumentflygutbildning — utökades från fyra till sex.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
O inbildningen av ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj innebure
i personalhänseende, enligt vad chefen för flygvapnet vidare anfört, att tre
reservunderofficerare (en flygsignalist per division) ersattes med motsvarande
antal kompaniofficerare (navigatörer) samt att sju flygtekniker (radarutbildade
elektrotekniker) tillkomme.
Chefen för flygvapnet har i detta sammanhang framhållit, att man vid en
förstärkning av flottiljer med 50 % icke nödvändigtvis bunde sig på längre
sikt för de härmed sammanhängande årsmerkostnaderna. Den föreslagna
organisationen hade nämligen så stor elasticitet, att man — om återgång till
förutvarande flottilj storlek sedermera skulle vara önskvärd — redan kort
tid efter beslut härom kunde reducera årsmerkostnaderna med ca 87 %.
Denna stora elasticitet berodde främst på att ca 85 % av årsmerkostnaderna
fölle på förnyelse, drift och underhåll av flygmateriel. Merkostnaderna för
materielanskaffning bortfölle nämligen praktiskt taget samtidigt med ett eventuellt
beslut om återgång till förutvarande flottiljorganisation och merkostnaderna
för drift och underhåll — d. v. s. kostnaderna för merbehovet av
flygtimmar — kunde avvecklas i takt med den flygande personalen. Då merbehovet
av flygförare beräknats skola till ca 83 % fyllas med ej kontraktsbundet
korttidsanställt samt värnpliktigt manskap, kunde huvuddelen av den
nytillkomna fast anställda flygförarpersonalen vid behov avvecklas på mycket
kort tid.
Merbehovet av personal vid förstärkning av ytterligare sju dagjaktflottiljer
(förslag A) samt vid organiserande av en andra nattjaktflottilj (förslag
B) — vilket innebär, att en attackflottilj ombildas till nattjaktflottilj i
samband med att två övriga attackflottiljer förstärkas med vardera 50 % _-
framgår av följande tabell.
Personalkategori |
A |
B |
..._ A + B |
Militär personal. |
|||
Kompaniofficerare.................... |
24 |
12 |
36 1 |
Underofficerare ........................... |
— |
18 |
18 3 |
Fast anställt manskap................... |
127 5 |
45 * |
172 5 |
Värnpliktiga.......................... |
399 |
150 |
549“ |
Cimlmilitär personal. |
|||
Flygtekniker............................. |
255 |
100 |
355 |
Summa |
805 |
325 |
1 130 |
1 Varav 30 flygförare oeli 6 navigatörer, tillika flygförare. — 2 Flygsignalister. |
— 3 Varav 63 |
||
flygförare. — Varar 18 flygförare och 6 flygsignalister. — 5 Varav 81 flygförare och 6 flygsigna- |
|||
lister. — 6 Mekanikerpersonal. |
Vid förstärkningen av dagjaktflottiljerna och ombildningen av en attackflottilj
till nattjaktflottilj hade smärre avsteg gjorts från de normer, som
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 197.
tillämpats vid 1948 års riksdagsbeslut angående förstärkning av tre dagjaktflottiljer
samt ombildning av attackflottiljen F 1 till nattjaktflottilj. Dessa
avsteg, som grunda sig på senare vunna erfarenheter, medförde vad antalet
beträffar en mindre ökning av personalen men i fråga om kostnader ej oväsentliga
besparingar. Nyss angivna merbehov av personal innefattade därför jämväl
den personal, som erfordrades för att bringa redan beslutad nattjaktflottilj
och förstärkta dagjaktflottiljer till organisatorisk överensstämmelse
med i detta förslag upptagna förband av samma slag.
Utöver ovan redovisade personalbehov tillkomme — i samband med förstärkningen
av två attackflottiljer och ombildningen av ytterligare en attackflottilj
— ett merbehov av 6 reservunderofficerare (flygsignalister).
Rekrytering av ovannämnda personal vid genomförd organisation bär
av chefen för flygvapnet förutsatts skola ske enligt de grunder, varmed man
räknat i 1948 års riksdagsbeslut. I fråga om fast anställt manskap tillhörande
yrkesgrenen stamflygförare har dock ej räknats med något utökat rekryteringsunderlag.
Merbehovet av sådan personal bär förutsatts kunna tillgodoses
genom att vissa färdigutbildade stamflygförare skulle frivilligt åtaga sig
längre tjänstgöringstid än första kontraktstiden. Den årliga rekryteringen av
officersaspiranter vid genomförd organisation har beräknats behöva ökas från
50 till 55.
Utbildningens art påverkades — anförde chefen för flygvapnet vidare
— i huvudsak icke av den föreslagna förstärkningen av flygvapnet. Merbehovet
av flygtid vid genomförd organisation uppginge vid förstärkning av
ytterligare sju dagj aktflottilj er till 9 660 timmar och vid organiserandet av
en andra nattjaktflottilj — i samband med förstärkning av två andra attackflottiljer
— till 3 810 timmar eller till sammanlagt 13 470 flygtimmar per år.
Den totala årliga flygtiden för ett på angivet sätt förstärkt flygvapen skulle
uppgå till i runt tal 193 500 flygtimmar. Vid beräkningen av flygtiden hade
samma normer tillämpats som i 1948 års riksdagsbeslut, med undantag dock
för nattjaktflottilj, där följande avsteg måst göras med hänsyn till nyvunna
erfarenheter av nattjaktverksamheten. För flygförare under grundläggande
flygslagsutbildning hade den årliga flygtiden ökats från 180 till 190 timmar,
fördelade med 154 timmar på krigsflygplan och 36 på skolflygplan. För flygförare
under fortsatt flygslagsutbildning hade flygtiden ökats från 150 till
160 timmar, samtliga å krigsflygplan.
Verksamhetens omfattning vid flygvapnets utbildningsanstalter påverkades
— med undantag för den i flygvapnets centrala skolor ingående tekniska
skolan — endast i mycket ringa grad av den föreslagna förstärkningen
av flygvapnet. Antalet, elever vid flygvapnets tekniska skola skulle enligt
förslaget utökas såsom framgår av följande tablå.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Skolavd. |
Antal elever (hjälptekniker) |
|||
Enligt 1948 |
Merbehov, om |
Morbehov, om |
Totalbehov |
|
Korpralskola ................ |
115 |
13 |
4 |
132 |
Vicekorpralskola ............ |
128 |
15 |
5 |
148 |
Summa |
243 |
28 |
9 |
280 |
1 I samband med att två andra attackflottiljer förstärkas. |
Någon ökning av antalet lärare och instruktörer vid tekniska skolan har
emellertid ej förutsatts.
Antalet inryckande elever till grundläggande flygutbildning vid krigsflygskolan
beräknades — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller
för nuvarande organisation — till omkring 305 man, varav omkring 55 officersaspiranter,
5 flygingenjörsaspiranter och 245 stamflygförare.
Vad angår flygmaterielen beräknas enligt förslaget såväl engångsanskaffning
som successiv förnyelse av de flygplan, som erfordras för den föreslagna
förstärkningen av flygvapnet, kunna ske genom inhemsk tillverkning.
Kapaciteten hos flygindustriens nuvarande anläggningar vore, framhöll chefen
för flygvapnet, i stort sett tillräcklig för att tillgodose detta tillverkningsbehov.
Det kunde möjligen bli erforderligt att göra smärre tillbyggnader för
att utöka hangar- och kontorsutrymmen.
Leveransen av flygplan för förstärkning av ytterligare sju dagjaktflottiljer
med 50 % beräknades kunna genomföras under budgetåren 1951/52—1953/54.
Flygplan för den andra nattjaktflottiljen beräknades kunna levereras under
budgetåret 1954/55. Skulle nattjaktflottiljen organiseras före denna tidpunkt,
måste flygplanen köpas i utlandet. Då möjligheterna att erhålla lämpliga
nattjaktplan utifrån f. n. ej kunde överblickas, hade beräkningarna grundats
på svensktillverkade nattjaktflygplan.
Beträffande de byggnadsföretag, som erfordrades för den föreslagna
flygvapenorganisationen, har chefen för flygvapnet förutsatt, att en efter arbetskraftstillgången
anpassad successiv utbyggnad av de mest angelägna
skyddsanordningarna vid flygbaserna skulle komma till stånd. Investeringskostnaderna
för att tillgodose detta behov för den nu gällande organisationen
beräknades — omräknade till prisläget den 1 juli 1948 — uppgå till omkring
136 miljoner kronor, mot vilka svarade ett grundavskrivningsbehov av
66 miljoner kronor.
Den nu föreslagna förstärkningen av flygvapnet medförde härutöver ett
investeringsbehov för motsvarande ändamål, som av chefen för flygvapnet
beräknades till omkring 33 miljoner kronor, varav omkring 23 miljoner kronor
till följd av förstärkningen av ytterligare sju dagjaktflottiljer och omkring
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
10 miljoner kronor till följd av den förstärkning av två attackflottiljer, som
skulle vara ett led i organiserandet av en andra nattjaktflottilj. Häremot
svarande grundavskrivningsbehov beräknades uppgå till respektive 16,5, 11,5
och 5 miljoner kronor.
Nyssnämnda anläggningar syntes vara särskilt lämpliga investeringsobjekt
under arbetslöshetsperioder, som kunde inträffa under pågående utbyggnad
av basskyddet.
Den föreslagna förstärkningen av flygvapnet har av chefen för flygvapnet
ansetts icke ''behöva medföra någon utökning av drivmedelsförråden utöver
nu befintliga eller planerade anläggningar.
Den ökning av antalet flygplan vid vissa flottiljer, som vore en följd av
den föreslagna förstärkningen av flygvapnet, medförde ökat behov av hangarutrymmen.
Detta utrymmesbehov bleve dock tillgodosett i och med att nyss
nämnda skyddsanordningar vid baserna komme till utförande. Ytterligare
medelsbehov för hangarbyggen hade därför ej ansetts föreligga. Det hade
härvid förutsatts, att i första hand de skyddsanläggningar vid baserna bleve
utförda, vilka även i fred kunde utnyttjas för förvaring av flygplantillskottet
vid förstärkta flottiljer.
Förslaget att organisera en andra nattjaktflottilj medförde slutligen ökat
behov av belysningsanordningar vid vissa flygfält. Sålunda erfordrades banljus
och inflygningsljus vid nattjaktförbandets flottilj flygfält samt banljus
vid ytterligare två fält. Om ifrågavarande belysningsanordningar begränsades
till vad som behövdes för en bana vid varje fält, beräknades kostnaderna —
enligt prisläget den 1 juli 1948 — uppgå till sammanlagt omkring 2 miljoner
kronor.
Den årliga ersättningen till Försvarets fastighetsfond: Befästningars delfond
komme att öka med sammanlagt omkring 165 000 kronor. I
I fråga om organisationens genomförande har chefen för flygvapnet
uttalat, att de föreslagna förstärkningsåtgärdema borde vidtagas så snart
ske kunde. Längden av den period, under vilken den föreslagna organisationen
kunde genomföras, vore beroende av dels — och i första hand — leveransmöjligheterna
för flygmaterielen, dels möjligheterna att utbygga personalorganisationen.
I båda avseendena gällde, att ju snabbare beslut angående
jaktförstärkningen fattades och förberedande åtgärder för materielleveranser
och personalrekrytering följaktligen kunde vidtagas, desto kortare
bleve perioden för att genomföra organisationen. 1 den föreliggande utredningen
hade förutsatts, att beslut om föreslagen förstärkning av flygvapnet
skulle fattas av 1949 års riksdag. Under denna förutsättning beräknades den
föreslagna organisationen — utan extraordinära åtgärder, såsom köp av flyg
plan i utlandet, förstärkning av utbildningsanstalterna m. m. — kunna i
huvudsak genomföras under loppet av högst 6 år.
Förstärkningen av ytterligare sju dagjaktflottiljer med 50 % beräknades,
såsom förut nämnts, kunna ske med inom landet tillverkade flygplan, var
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 197.
vid 2 flottiljer skulle förstärkas under budgetåret 1951/52, 3 under 1952/53
och 2 under 1953/54. Då den av 1948 års riksdag beslutade förstärkningen av
tre dagj aktflottilj er, som avsåges ske med i utlandet inköpta flygplan, beräknades
vara klar med utgången av budgetåret 1950/51, skulle således i nu
föreliggande utredning föreslagen fortsatt dagjaktförstärkning följa direkt
efter den redan beslutade och samtliga tio dagjaktflottiljer skulle vara förstärkta
med 50 % vid utgången av budgetåret 1953/54, d. v. s. under den närmaste
femårsperioden.
Om organiserandet av en andra nattjaktflottilj skulle bygga på svensktillverkade
nattjakt-flygplan, beräknades nattjaktflottiljen icke kunna organiseras
förrän budgetåret 1954/55, d. v. s. i direkt följd på dagjaktförstärkningen.
Kunde lämpliga natt jaktflygplan anskaffas i utlandet före denna tidpunkt,
borde den andra nattjaktflottiljen tillkomma tidigare. Med hänsyn till
svårigheterna att nu överblicka, om möjligheter överhuvudtaget funnes att
före 1954/55 anskaffa lämpliga nattjaktflygplan utifrån, hade chefen för flygvapnet
räknat med att natt jaktflottilj en skulle organiseras med svensktillverkad
materiel.
De attackflygplan, som skulle frigöras vid ombildningen av attackflottiljen
till nattjaktflottilj, borde överföras till och förstärka två andra attackflottiljer
så länge flygplanens livslängd medgåve detta. Därefter borde detta
flygplantillskott vid de förstärkta flottiljerna förnyas på samma sätt som
övriga flygplan vid dessa förband.
Den föreslagna personalorganisationen beräknades kunna i huvudsak uppsättas
under den närmaste sexårsperioden. Det bedömdes möjligt att om så
skulle erfordras —- t. ex. för att organisera den andra nattjaktflottiljen före
1954/55 —- uppsätta personalorganisationen i snabbare takt än som här förutsatts.
Merbehovet av flygtekniker hade beräknats skola täckas i första
hand med utnyttjande av ■—- i förhållande till genomförd organisation — befintligt
överskott på härför lämpat fast anställt manskap i teknisk tjänst och
i andra hand genom att rekrytera civila hjälptekniker enligt det system, som
nu prövas vid flygvapnet. I fråga om elektrotekniker hade det dessutom bedömts
nödvändigt att i viss utsträckning direktrekrytera färdigutbildad personal.
Beträffande byggandet av skyddsanordningar vid flygbaserna hade någon
tidsplan ej kunnat framläggas. De föreslagna belysningsanordningarna för
den andra nattjaktflottiljen borde utföras i samband med att planerade banor
anlades vid berörda flygfält.
Det av chefen för flygvapnet framlagda förslaget innefattar även kostnadsberäkningar.
Dessa ha grundats på pris- och löneläget den 1 juli
1948. Kostnaderna innefatta medel för förnyelse av all materiel. Värnpliktskostnaderna
ha beräknats med utgångspunkt från sammanlagt tolv månaders
tjänstgöring i en följd för värnpliktiga i allmänhet. Vid beräkningarna av
avlöningskostnaderna ha löneklass och ortsgrupp bestämts enligt de grunder,
som tillämpats av 1945 års försvarskommitté (betänkandet s. 60—61).
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Kostnadsberäkningarna utvisa merkostnaderna i förhållande till gällande
organisation för de föreslagna förstärkningsåtgärderna. Beräkningarna avse
dels engångsmerkostnader för att uppsätta de föreslagna nya delarna av orga
nisationen, dels årsmerkostnader för att på längre sikt vidmakthålla dessa
delar. Merkostnaderna ha uppdelats på dels kostnader för förstärkning med
50% av ytterligare sju dagj aktflottilj er (förslag A), dels kostnader för att
ombilda ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj och i samband därmed
förstärka två andra attackflottiljer med 50 % (förslag B).
Merkostnaderna för de föreslagna förstärkningsåtgärderna ha av chefen
för flygvapnet sammanfattats i härefter intagen tabell.
För att möjliggöra en överblick över de beräknade totala årskostnaderna
för den föreslagna flygvapenorganisationen fullt genomförd, ha de i propositionen
1948: 206 upptagna årskostnaderna för nu gällande organisation fullt
genomförd — 280,7 miljoner kronor — i den föreliggande utredningen omräknats
till pris- och löneläget den 1 juli 1948, enligt vilket de skulle uppgå
till omkring 294,5 miljoner kronor. Med utgångspunkt härifrån ha årskostnaderna
för den föreslagna flygvapenorganisationen fullt genomförd beräknats
till 294,5 + 26,i (merkostnaderna vid förstärkning med 50 % av ytterligare
sju dagjaktflottiljer) + 13,4 (merkostnaderna vid ombildning av ytterligare
en attackflottilj till nattjaktflottilj samtidigt som två andra attackflottiljer
förstärkas med 50 %) — omkring 334 miljoner kronor. I dessa kostnader
bär ej inräknats ersättning till försvarets fastighetsfond, eftersom ersättningsbeloppets
storlek för nu gällande organisation fullt genomförd ej ansetts
kunna överblickas.
Ärendet är av den natur, att en fullständig redogörelse för detsamma icke
bör lämnas till statsrådsprotokollet. Mera ingående upplysningar torde böra
inhämtas genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott.
Remissyttranden.
Beträffande behovet att förstärka flygvapnet ha remissmyndigheterna
anfört i huvudsak följande.
överbefälhavaren har förklarat sig biträda uppfattningen, att en förstärkning
av flygvapnet i första hand borde gälla jaktförbanden. Den föreslagna
utbyggnaden av jaktflottiljerna skulle medföra en bestämd förstärkning av
dessa förbands slagkraft och uthållighet. Härigenom kunde ett verksammare
skydd beredas arméns, marinens och flygvapnets operationer ävensom de för
krigföringen nödvändiga transporterna. Möjligheterna att genomföra mobilisering,
koncentrering och operationer vid samtliga försvarsgrenar skulle sålunda
ökas. Härtill skulle ett starkare jaktskydd än nu kunna beredas viktiga
delar av landet, varigenom civilförsvarets uppgifter skulle underlättas och
för krigföringen och folkförsörjningen betydelsefull produktion i större utsträckning
kunna vidmakthållas. Ett verksammare jaktförsvar skulle även vid
2—716 4>j Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 197.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Sammanfattning av merkostnaderna (i miljoner hr).
1949/60 |
1950/51 |
1951/52 |
1952/53 |
|||||||
Andaraål |
||||||||||
A 1 B 2 |
I A + I |
A |
1 B |
A + B |
A |
B |
j A + I |
A |
B ! A + B |
|
1 1. Engdvgsmerkost-j nader (utom för |
| ! |
i |
||||||||
j skyddsanordningal |
< |
|||||||||
Anskaffning av flyg materiel........ Belysningsanordn. |
10 — |
10 |
15 |
“ |
15 |
45 |
i 45 |
45 |
5 j 50 |
|
vid flygfält . . . . |
1 - 1 - |
~ |
— |
— |
— |
i - |
1 — |
1 — |
1 1 1 |
|
Summa 1 |
10 - |
10 |
15 |
— |
! 15 |
45 |
| i |
; 45 |
■ 45 |
6 ! 51 |
1 2. År smerkostnader |
||||||||||
1 (utom ersättning |
||||||||||
fastiglietsfond) |
||||||||||
1 materiel........ |
— |
— |
— |
— |
4*2 |
— |
4-2 |
10-7 |
— 10-7 |
|
Övrigt .......... |
_ j _. |
_ |
_ |
__ |
_ |
2*o |
0-2 |
1 2-2 |
4-2 |
0''7 | 4-9 |
Summa 2 |
— | — |
— |
— |
- |
6 2 |
0*2 |
6-4 |
14-9 |
07 15-6 |
|
Summa 1+2 |
10 j |
10 |
15 |
— |
15 |
51-2 |
0-2 |
51-4 |
59-9 |
6 " | 66-6 |
Ändamål |
1953/54 |
1954/5 |
Genomförd organisation |
Summa engångs- 1 |
||||||
A B |
A + B |
A |
B |
A + B |
A |
B |
A + B |
A |
B A + B |
|
i 1. Engdngsmerkost-nnder (utom för |
||||||||||
Anskaffning av flyg- materiel........ Belysningsanordn. |
28 i 15 |
43 |
.... |
44 |
44 |
143 |
64 '' 207 ! |
|||
vid flygfält .... |
1 |
1 |
- i |
— |
- |
— |
— |
2 1 2 j |
||
Summa 1 |
28 16 |
44 |
44 |
44 |
— |
_ |
— |
143 |
66 | 209 |
|
i | 2. År smerkostnader |
||||||||||
(utom ersättning |
||||||||||
| fastiglietsfond) |
||||||||||
materiel........ |
18''4 | — | |
18-4 |
18''5 |
4-o |
22-5 |
18-6 |
8*6 |
27-1 |
— |
- 1 - |
Övrigt .......... |
5-8 1 2-8 j |
8-6 | |
6-3 | |
3-9 |
10-2 | |
7-6 |
4*8 |
12-4 |
— |
— | — 1 |
Summa 2 |
24-2 2-8 |
27-0 j |
24-8 | |
7-9 |
32~ |
26-1 |
13-4 |
39-5 |
— |
— 1 - |
Summa 1 + 2 1 |
52''2 j 18-8 | |
71-o |
24-8 |
51-9 1 |
76-7 |
26-1 |
13-4 |
39-5 |
143 [ |
66 | 209 |
Utöver ovannämnda engångs-merkostnader tillkommer ett investeringsbehov (mer- |
||||||||||
! behov) av ca 33 miljoner kronor för skyddsanordningar (berghang |
arer m. m.) vid flygba- |
|||||||||
serna, varav ca 23 miljoner kronor under A och |
ca 10 miljoner kronor under B. Här- |
|||||||||
emot svarar ett grundavskrivningsbehov av respektive 16,6, 11,6 och 5 miljoner kronor. |
||||||||||
| Hur stor del av dessa kostnader, som |
infalla under sexårsperioden, kan |
av förut anförda |
||||||||
skäl icke överblickas. |
||||||||||
Utöver ovannämnda års-merkostnader tillkomma kostnader för ersättning till försvarets |
||||||||||
sammanlagt ca 165 000 kronor, varav |
115 000 kronor under A och 50 000 kronor under B. |
|||||||||
1 A = förstärkning med 50 % av ytterligare sju dagjaktflottiljer. |
||||||||||
Å B = ombildning av ytterligare |
en attackflottilj till nattjaktflottilj och i samband |
därmed för- |
||||||||
stärkning av två andra attackflottiljer med 50 %. |
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
bombanfall i terroriserande syfte minska den psykiska påfrestningen på civilbefolkningen.
Det totala försvaret skulle sålunda vinna i kraft och uthållighet.
Det måste emellertid enligt överbefälhavarens mening i detta sammanhang
beaktas, att behov av förbättringar i fråga om armé- och marinstridskrafterna,
av väsentlig betydelse för vår motståndsförmåga, likaledes förelåge. Dessa
stridskrafters huvuduppgifter kunde, såsom även framginge av flygvapenchefens
skrivelse, icke övertagas av ett förstärkt flygvapen. Överbefälhavaren
ville i detta sammanhang närmast framhålla de åtgärder, som omedelbart
krävdes för en förbättring av försvarets krigsberedskap och beträffande vilka
överbefälhavaren i annat sammanhang avgivit förslag. Härtill komme vissa
ytterligare åtgärder för förbättring av arméns krigsduglighet, vilka vore att
förvänta sedan av Kungl. Maj:t anbefallt utredningsarbete slutförts.
Med hänsyn till den relativt långa tid, som krävdes för att genomföra jaktflygets
förstärkning, och de betydande risker, som en försening skulle kunna
innebära i nuvarande utrikespolitiska läge, borde flygvapnets utbyggnad
genomföras utan att ytterligare utredningsresultat avvaktades. Så borde även
kunna ske med hänsyn till att den föreslagna ökningen av flygvapnet syntes
falla inom ramen för den förstärkning och modernisering av försvaret i dess
helhet, som bedömdes erforderlig. Härmed bortfölle emellertid ingalunda behovet
av övriga ovannämnda åtgärder.
RiJcsnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att civilförsvaret
vore ett passivt försvar, i främsta rummet inriktat på att skydda civilbefolkningen
till liv och lem. För att förhindra luftanfall eller i varje fall
reducera anfallskraften krävdes aktivt försvar, luftvärn och jaktflyg. Med
tillgång på jaktflyg vunnes möjlighet att till tid och rum koncentrera försvaret
till skydd av för det ekonomiska livets bestånd livsviktiga objekt. Den
föreslagna förstärkningen av jaktflyget innebure starkare försvar för hemortens
skydd. Betingelserna för den ekonomiska verksamheten att understödja
det militära försvaret och civilförsvaret ökades i motsvarande grad. Flygvapnets
i förhållande till övriga försvarsgrenar högre beredskap och möjlighet
till snabba förflyttningar innebure vid överraskande anfall mot vårt land
dessutom, att detta försvar kunde upptagas i ett tidigt skede. Ur de synpunkter
riksnämnden hade att företräda vore därför en förstärkning av jaktflyget
angelägen, varför riksnämnden icke hade något att erinra mot föreliggande
förslag.
Civilförsvarsstyrelsen har i huvudsak hänvisat till sitt yttrande över 1945 års
försvarskommittés betänkande. I berörda yttrande hade styrelsen bl. a. erinrat,
att civilförsvarets verksamhet vore av förebyggande, skadeavhjälpande eller
liknande art men däremot ej innefattade åtgärder till försvar genom angrepp
i någon form. Därför vore för skyddandet av hemorten ofrånkomligt med
jämväl ett starkt jaktflyg och ett starkt luftvärn. Frånvaron härav ökade i
synnerlig grad riskerna för uppkomsten av skadegörelse av sådan omfattning,
att densamma medförde en helt förlamande inverkan å det civila livet och ett
nedbrytande av befolkningens moraliska motståndskraft. Det vore ett oefter
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
givligt krav, att ur hemortsförsvarssynpunkt jaktflygorganisationen avsevärt
utökades i förhållande till försvarskommitténs förslag. Åtgärder borde skyndsammast
igångsättas för organiserande av nattjaktflyg.
I anslutning till detta tidigare yttrande har styrelsen nu anfört, att den
föreslagna förstärkningen av jaktflyget vore välkommen ur de synpunkter
civilförsvarsstyrelsen hade att företräda och ägnad att underlätta civilförsvarets
verksamhet under krig. Även med den avsedda utbyggnaden måste
dock civilförsvaret räkna med att bliva ställt inför mycket svåra, stundom
olösliga uppgifter.
Styrelsen tillstyrkte ifrågavarande förslag.
Beträffande planen för den föreslagna organisationens genomförande
har överbefälhavaren uttalat, att det innebure en allvarlig svaghet,
att nattjakten icke ökades förrän 1954/55. Alla möjligheter att tidigare uppsätta
den andra nattjaktflottiljen borde tillvaratas. Därvid borde även möjligheterna
till anskaffning av utländsk flygmateriel beaktas, därest så kunde
ske utan eftersättande av andra för försvaret synnerligen viktiga importbehov.
Civilförsvarsstyrelsen har hemställt, att den föreslagna utökningen måtte
genomföras så snabbt som möjligt.
Beträffande förutsättningarna för att nå erforderlig effekt
genom den föreslagna förstärkningen av flygvapnet har överbefälhavaren anfört,
att flygvapnet icke kunde förstärkas enbart genom ökning av antalet flygplan
och genom motsvarande ökning av personalen. För att nå effekt i krig måste
alla de element, som inverkade på flygvapnets krigsduglighet, utbyggas jämsides.
Detta gällde främst luftbevakning, jaktstridsledning, flygfält och
skyddsanordningar för flygplan på marken. Redan för att kunna fullt utnyttja
de i nuvarande organisation ingående jaktförbanden måste luftbevakningen
moderniseras i första hand inom landets viktigare delar. Detta krav gjorde
sig ännu starkare gällande vid den föreslagna ökningen av jaktförsvaret.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i detta sammanhang
berört frågan om tryggandet av drivmedelsförsörjningen i krig för det förstärkta
flygvapnet och pekat på behovet av att redan i fredstid upplägga ett
beredskapslager av flygbränslen.
Vad särskilt angår behovet av byggnader m. in. ha remissmyndigheterna
anfört i huvudsak följande.
Överbefälhavaren har erinrat, att flygvapnets operationsduglighet i hög
grad vore beroende av att materielen bereddes erforderligt skydd på marken,
d. v. s. att hangarer i berg eller av betong samt skyddsrum för personal,
ammunition, drivmedel m. m. finnas i tillräcklig utsträckning. Flygvapnets
avsedda utvidgning underströke det redan nu föreliggande behovet av att
sådana anläggningar snabbt bleve färdigställda. Tanken att tills vidare kunna
inrymma de nya jaktflygplanen i skyddsrum, avsedda för den nuvarande
organisationens behov, vore en nödfallsutväg. Även denna krävde emellertid
att anläggningarna komme till stånd i förut föreslagen tidsföljd. Förslaget
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
innebure icke krav på ytterligare utbyggnad av flygfält. Brister rådde dock
redan nu i detta hänseende, överbefälhavaren ville i anslutning härtill understryka
vikten av att vissa för flygvapnets operationer erforderliga flygfält och
flygstråk komme till utförande, närmast enligt förslag av överbefälhavaren i
skrivelse den 19 november 1948.
Fortifikationsförvaltningen har anfört, att ett förverkligande av förslaget
om förstärkning av jaktflyget oundgängligen medförde krav på ökad bygg
nadskvot för försvaret. Ämbetsverket har vidare gjort vissa erinringar mot
detaljerna i kostnadsberäkningarna och i föreslaget sätt att redovisa skyddsanordningarna
inom försvarets fastighetsfond. Bl. a. finge man enligt verkets
mening räkna med att de i staten för fonden ingående posterna Avsättning
till värdeminskningskonto, Överskott att tillföras riksstaten och Ersättning
för till statsmyndigheter upplåtna lokaler komme att öka. Något statförslag
för fonden, baserat på ifrågavarande investeringar, kunde emellertid svårligen
nu uppgöras.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i förevarande sammanhang
framhållit, att beredskapslager av flygbränslen för att kunna tillgodogöras
under ett krig måste kunna skyddas mot förstörelse genom fientliga
krigshandlingar. Den föreslagna utvidgningen av flygvapnet byggde på att
det program för utbyggnad av de bombsäkra lagringsanläggningama, som
av riksnämnden framlagts i skrivelse den 30 augusti 1948, genomfördes i
samma takt som förstärkningen av flygvapnet. Beträffande den närmare
innebörden av nämndens yttrande i nu ifrågavarande hänseende torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet.
Beträffande den nu föreslagna utbyggnadens inverkan på försvarsgrenarnas
värnpliktskontingenter har överbefälhavaren framhållit, att denna utbyggnad
jämte den av 1948 års riksdag beslutade förstärkningen av tre jaktflottiljer
krävde en ökning av flygvapnets värnpliktskontingent med omkring (550 +
170=) 720 man per år. Även med beaktande av att den redan beslutade
flottiljpolisorganisationens fulla genomförande skulle frigöra 870 man per
år av flygvapnets värnpliktiga skulle armén icke kunna erlialla ett tillräckligt
tillskott av värnpliktiga och dess krigsorganisation följaktligen behöva minskas,
medan antalet värnpliktiga, som vid mobilisering icke direkt kunde utnyttjas,
komme att växa. Med hänsyn härtill borde möjligheterna att vid
flygvapnet i större utsträckning ersätta värnpliktiga med civilmilitär och civil
personal eller att på annat sätt nedbringa värnpliktskontingenten noga undersökas.
T fråga om kostnaderna för förslagets genomförande ha remissmyndigheterna
anfört följande.
överbefälhavaren har erinrat, att förslagets genomförande skulle medföra
behov av ytterligare anslag om 10 miljoner kronor under budgetåret 1949/50.
Enligt vad överbefälhavaren under hand inhämtat från flygförvaltningen
komme härtill ett ökat behov i form av beställningsbemyndigande under budgetåret
om 60 miljoner kronor, överbefälhavaren hade i princip intet att
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
erinra mot att beställningsbemyndigandet fastställdes till det föreslagna beloppet.
Försvarets civilförvaltning har — med hänsyn till att den föreslagna utbyggnaden
icke innebure några jämkningar i flygvapnets personalorganisation
för nästa år — icke funnit anledning att i detalj granska kostnadsberäkningarna
i vad de kunde beröra civilförvaltningens verksamhetsområde. Det
ville emellertid synas ämbetsverket, som om de gjorda beräkningarna skulle
kunna läggas till grund för uppskattning av kostnaderna.
Beträffande industriens möjligheter att åtaga sig erforderliga
leveranser har överbefälhavaren förutsatt att, därest förtursrätt i någon
form skulle erfordras, densamma skulle regleras så, att andra för försvaret
lika angelägna beställningar icke eftersattes.
Statens industrikommission har beträffande materialbehovet kunnat uttala
sig endast om de närmaste 2—3 åren, då någon uppskattning av försörj
ningsläget på längre sikt icke läte sig göra. De önskade materialmängderna
\ ore emellertid samtliga relativt ringa och de syntes icke nämnvärt komma
att inverka på försörjningsläget. Kommissionen vore beredd att i erforderlig
utsträckning medverka till materialbehovets fyllande. Kommissionen hade för
sin del intet att erinra mot byggandet av de föreslagna berghangarerna m. m.
Vad därefter anginge valutabehovet för den föreslagna förstärkningen
av jaktflyget har industrikommissionen framhållit, att detta icke medräknats
vid det av kommissionen uppgjorda, sedermera enligt lämnade direktiv nedskurna
förslaget till importplan för år 1949. Frågan om tilldelning av valuta
för försvarsutgifterna syntes böra tagas upp i ett sammanhang med beaktande
av att det måste förutsättas, att nu ifrågavarande valutabehov icke kunde in
rymmas under de kommissionen tilldelade valutabeloppen.
Departementschefen.
Ett genomförande av det av chefen för flygvapnet framlagda förslaget
skulle innebära dels ett fullföljande av det principbeslut, som fattades av
1948 års riksdag angående eu successiv förstärkning av dagjaktflyget med
50 % inom den nuvarande flottiljorganisationens ram, dels oek därutöver —
men i anslutning till vissa av riksdagen begärda specialutredningar — ombildning
av ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj och såsom kompensation
för den härav förorsakade minskningen av attackflyget förstärkning av
två attackflottiljer med 50 %. Vid uppgörandet av förslaget har chefen för
flygvapnet utgått från att därmed sammanhängande nyanskaffning av flygplan
skulle i största möjliga utsträckning baseras på svensk tillverkning.
Ehuru det är förenat med svårigheter att taga ställning till frågan om
förstärkning av flygvapnet, innan klarhet vunnits om möjligheterna att uppväga
de uppkommande merkostnaderna genom utgiftsminskningar på andra
punkter, såsom statsministern i det föregående angivit, torde det vara ofrånkomligt
att ett beslut redan nu fattas om en viss förstärkning av
flygvapnet. Härför talar i första rummet, att den förstärkning av
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
dagjaktflyget, som nu är möjlig att göra med utnyttjande av svenska
industriella resurser, är avsedd att utföras så att flygvapnet utöver
förut planerat antal av en i stort sett färdigställd jaktplantyp till
föres ytterligare ett antal sådana plan, samt att beställning nu omedelbart
måste ske av erforderligt antal flygplan av denna typ. Denna är nämligen
enligt flygindustriens konstruktions- och produktionsprogram avsedd
att tillverkas under åren 1950—1954 för att sedan lämna plats för en nyare
konstruktion. Om avgörandet beträffande antalet flygplan nu ställdes på
framtiden, skulle detta innebära att en utökning av antalet svensktillverkade
flygplan under de närmaste åren över huvud taget icke bleve möjlig eller
att tillverkningsprogrammet förskötes till förfång för den fortsatta produktionen
i vårt land av fullt moderna stridsflygplan. Jag vill emellertid i detta
sammanhang erinra om att den föreslagna flygvapenorganisationen har så
stor elasticitet, att de årliga merkostnaderna för förstärkningen — om det
sedermera skulle befinnas önskvärt att återgå till förutvarande storlek å
flottiljerna — mycket kort tid efter beslut härom torde kunna reduceras med
omkring 87 %. Denna betydande elasticitet beror främst på att den helt övervägande
delen av de årliga merkostnaderna faller på förnyelse, drift och underhåll
av flygmateriel. Även under uppsättningsperioden finnas givetvis möjligheter
till modifikationer i materielplanen.
I chefens för flygvapnet förslag har räknats med att den ifrågavarande ut
byggnaden av flygvapnet skulle kunna i huvudsak slutföras under loppet av
sex år. Den fortsatta förstärkningen av dagj aktflyget skulle kunna genomföras
under budgetåren 1951/52—1953/54, medan den andra nattjaktflottiljen skulle
kunna organiseras först under budgetåret 1954/55. Då förslaget om anskaffningav
ytterligare nattjaktplan utgör det ur tillverkningssynpunkt sista ledet i den
föreslagna utbyggnaden, torde det emellertid icke vara erforderligt att redan
nu fatta ståndpunkt till förslaget i denna del. Ett uppskov härmed skulle
icke behöva medföra någon fördröjning i de av chefen för flygvapnet planerade
leveranserna av sådana flygplan. Såväl överbefälhavaren som chefen
för flygvapnet ha emellertid understrukit önskvärdheten av att den andra
nattjaktflottiljen organiseras tidigare än i den framlagda planen förutsatts,
varvid även möjligheterna till anskaffning av utländsk materiel ansetts böra
beaktas. Då utsikterna att erhålla lämpliga sådana flygplan från utlandet i
nuvarande läge äro i hög grad ovissa, har jag icke ansett mig kunna bygga ett
förslag till riksdagen på en dylik eventualitet. Ej heller beträffande möjligheterna
att vid svensk tillverkning få fram nattjaktplan tidigare än i den av
chefen för flygvapnet framlagda utbyggnadsplanen förutsatts föreligga tillräckligt
fasta hållpunkter. Därest sådana möjligheter framdeles skulle yppa
sig, torde frågan om de åtgärder, som kunna föranledas därav, få tagas under
särskilt övervägande.
Yad däremot angår frågan om den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget
kan ett uppskov med avgörandet härutinnan som nyss nämnts icke äga
rum utan att ett genomförande av utbyggnaden avsevärt försenas. Med hän
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
syn härtill och enär fullföljandet av 1948 års principbeslut beträffande dagjaktflyget
av skäl, som i det föregående anförts, synes mig vara av största betydelse
för vårt försvars effektivitet och hållfasthet i ett nutida krig, vill jag för
min del tillstyrka, att förslag i denna del framlägges för 1949 års riksdag.
Vad angår frågan om antalet flottiljer, vid vilka förstärkningen nu bör
genomföras, förordar jag emellertid, att förslag framlägges beträffande allenast
tre flottiljer. Utom de förut anförda ekonomiska synpunkterna tala
för en sådan begränsning även vissa arbetsmarknadsskäl.
De sammanlagda engångskostnaderna för den av mig förordade förstärk
ningen av ytterligare tre dagj aktflottilj er ha beräknats uppgå till ett belopp
av 62,8 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1949/50—1952/53.
De årliga merkostnaderna — som icke bli aktuella före budgetåret 1951/52
— beräknas komma att stiga från omkring 6 miljoner kronor till omkring 11
miljoner kronor vid genomförd organisation.
Under nästa budgetår beräknas icke uppkomma andra merkostnader än
sådana som hänföra sig till anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m.
Enligt uppgift från flygförvaltningen erfordras under nämnda budgetår be
myndigande att beställa materiel intill ett belopp av 30 miljoner kronor ut
över den bemyndiganderam som föreslagits i årets statsverksproposition (bil.
6, punkt 116). Medelsbehovet för utbetalningar för dessa ytterligare beställ
ningar torde icke behöva föranleda uppräkning av det i statsverkspropositionen
för nästa budgetår äskade anslaget.
Den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget medför visst ökat behov
av skyddsanordningar — berghangarer m. m. — vid flygfälten, främst för
skydd av personal och materiel mot flyganfall. I den mån detta merbehov
av skydds anläggningar täckes kommer även det merbehov av hangarutrymmen
i fred, som uppstår vid förstärkta flottiljer, att tillgodoses. Chefen för
flygvapnet har ansett sig icke nu kunna framlägga någon tidsplan för utbyggnaden
av nu ifrågavarande anläggningar. Då ställning ännu icke tagits till
vilka flottiljer som skola förstärkas, kunna icke heller säkra beräkningar av
investeringsbehovet nu företes. För egen del vill jag framhålla angelägenheten
av att behovet av anläggningarna tillgodoses så snart läget på byggnadsmarknaden
det medgiver.
I likhet med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap vill jag understryka
betydelsen av att bombsäkra drivmedelsanläggningar i ökad utsträckning
ställas till försvarets förfogande. Jag förutsätter därför, att dessa behov
tillgodoses i den omfattning den begränsade byggnads- och anläggningsverksamheten
det medger. Enligt beslut av 1948 års riksdag stå medel till
förfogande för utförande av eu första etapp i en utbyggnad av dylika
anläggningar. Det ligger i sakens natur, att en förstärkning av jaktflyget
i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit är ägnad att ytterligare
framhäva behovet av en fortsatt utbyggnad av de bombsäkra lagringsutrymmena
för drivmedel, även om man — såsom framgår av vad chefen
25
Kung!. Maj:ts proposition nr 197.
för flygvapnet anfört — icke av sådan anledning behöver räkna med en utvidgning
av de program för sådan utbyggnad, som redan tidigare utarbetats.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj.t
måtte föreslå riksdagen att
a) besluta, att den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget i
huvudsak skall ske enligt de riktlinjer, som av mig i det föregående
angivits;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att beställningar å
flygmateriel m. m. må utläggas intill ett belopp av 30 miljoner
kronor utöver i 1949 års statsverksproposition i sådant hänseende
föreslaget belopp av 200 miljoner kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. F. von Horn.
3—7i6 4!» Bihang till riksdagens protokoll 1949.
1 sand. Nr 197.