Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
1
Nr 192.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den
15 juni 193b (nr 26b) om erkända arbetslöshetskassor;
given Stockholms slott den 5 april 19b9.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av
27 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF
Gustav Möller.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås viss utvidgning av nuvarande möjligheter att placera
de erkända arbetslöshetskassornas fonder. Såsom nya tillåtna placeringsobjekt
föreslås bl. a. dels obligationer utfärdade av Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag
eller av hypoteksaktiebolag, som står under tillsyn av bank- och
fondinspektionen, dels fordringsbevis utfärdade av postsparbanken, Svenska
jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit med undantag
dock för förlagsbevis, dels under vissa förutsättningar skuldförbindelser,
för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i fast egendom eller
tomträtt, dels ock aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomisk förening,
därest bolaget eller föreningen uteslutande bar till uppgift alt äga och förvalta
fastighet, avsedd för kassans verksamhet.
1—- Bilaga till riksdagens protokoll 19b9. I sand. Nr 192.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 27 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända
arbetslöshetskassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
27 §. 27 §.
Erkänd arbetslöshetskassa---siffror bestämmer.
Utbetalning av — ---lämnat medgivande.
överskott å---tillföras fonden.
Fonden får —--löpande utgifter.
Fondens tillgångar skola redovisas:
1)
i obligationer, som utfärdats
eller garanterats av staten;
2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks
eller Konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer;
3) i fordringsbevis, utfärdade av
riksbanken, bankbolag eller sparbank;
-
Fondens tillgångar skola redovisas
:
1) i obligationer eller andra skuldförbindelser,
som utfärdats eller
garanterats av staten;
2) i obligationer, utfärdade av
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan
eller Inteckningsbanken aktiebolag
eller av hypoteksaktiebolag, som
enligt vad därom finnes stadgat står
under tillsyn av bank- och fondinspektionen;
3)
i fordringsbevis, utfärdade av
riksbanken, svenskt bankaktiebolag,
postsparbanken, svensk sparbank,
Svenska jordbrukskreditkassan eller
centralkassa för jordbrukskredit,
med undantag av sådana för den allmänna
rörelsen avsedda förskrivningar,
som medföra rätt till betalning
först efter utfärdarens övriga
fordringsägare (förlagsbevis);
1 Senaste lydelse av 27 § se 1937:227.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
(Gällande lydelse:)
4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,
utfärdade eller garanterade
av kommuner, som till lånets
upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;
5) med tillsynsmyndighetens medgivande
i fastighet, avsedd för kassans
verksamhet; dock att i varje
fall åbyggnad å fastigheten skall
vara brandförsäkrad i något med vederbörligen
fastställd bolagsordning
försett brandförsäkring sbolag inom
riket.
(Föreslagen lydelse:)
4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,
utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till
lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd;
5) med tillsynsmyndighetens medgivande
i fastighet, avsedd för kassans
verksamhet, eller i aktier i aktiebolag
eller andelar i ekonomisk
förening, därest bolaget eller föreningen
uteslutande har till uppgift
att äga och förvalta sådan fastighet;
dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten
skall vara brandförsäkrad i
försäkringsbolag, som avses i lagen
om försäkringsrörelse, eller i utländsk
försäkringsanstalt med rätt
att driva försäkringsrörelse här i riket.
Utan hinder av vad ovan föreskrivits
må med tillsynsmyndighetens
medgivande högst en femtedel av
fondens tillgångar redovisas i skuldförbindelser,
för vilka kassan äger
säkerhet genom inteckning i fast
egendom eller tomträtt inom tvä
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde;
och skall i fråga om
brandförsäkring av åbyggnad gälla
vad vid 5) stadgas.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1949.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 5 april 1949.
N är varan de:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg. Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet
Andersson, anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
fråga om ändrade bestämmelser för redovisning av de erkända arbetslöshetskassornas
fonder.
Föredraganden anför.
I skrivelse den 17 december 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit
en utvidgning av de nuvarande möjligheterna att placera de erkända
arbetslöshetskassornas fonder. Över denna skrivelse har statskontoret, pensionsstyrelsen,
försäkringsinspektionen, fullmäktige i riksbanken, Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och De erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation beretts tillfälle att yttra sig. Ärendet
har därefter varit föremål för övervägande inom socialdepartementet, och
jag anhåller nu att få redogöra för detsamma.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor
(nr 264; ändr. 227/1937, 99/1938, 494/1941, 185/1943, 405/1944, 777/1944,
332/1946, 712/1946, 245/1947 och 368/1947) kan registrerad understödsförening,
vilken enligt sina stadgar bereder medlem understöd vid arbetslöshet,
antagas till erkänd arbetslöshetskassa av den myndighet, under vars
tillsyn föreningen står (1 § första och andra styckena). Tillsynsmyndighet
är numera arbetsmarknadsstyrelsen. De erkända arbetslöshetskassornas
verksamhet finansieras genom medlemsavgifter (26 §) och statsbidrag (1 §
tredje stycket). Det kan anmärkas att för budgetåret 1949/50 i statsbidrag
beviljats anslag å tillhopa 8,3 miljoner kronor.
Erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att såsom fond avsätta tillgångar
av viss storlek, och utbetalning av understöd får ej påbörjas förrän tillsynsmyndigheten
med hänsyn till fondens storlek samt kassans ekonomiska
ställning i övrigt lämnat medgivande därtill. Överskott å verksamheten
skall tillföras fonden, som får tagas i anspråk endast i den mån kassans
inkomster ej förslå till täckande av kassans löpande utgifter (27 § första—
fjärde styckena).
Kungl. Maj.ts proposition nr 192. 5
I fråga om fondmedlens placering stadgas i 27 § femte stycket arbetslöshet
skasseförordningen.
Fondens tillgångar skola redovisas:
1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;
2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer;
3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank;
4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av kommuner, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;
5) med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans
verksamhet, dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad
i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag
inom riket.
I detta sammanhang må anmärkas, att socialvårdskommittén i september
1948 avgivit betänkande med utredning och förslag till lag om obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948: 39). Förslaget innehåller två alternativ.
Enligt alternativ I skall försäkringen hplt och hållet uppbäras av samhälleliga
organ och staten svara för försäkringens ekonomiska förpliktelser.
Några bestämmelser om fondbildning äro enligt detta alternativ icke erforderliga.
Enligt alternativ II, som är att anse såsom kommitténs huvudförslag,
skola däremot de nuvarande erkända arbetslöshetskassorna bibehållas
såsom ekonomiskt självständiga organ. Detta alternativ innehåller därför
bestämmelser om fondering. Rörande det sätt, varpå fondmedlen skola redovisas,
föreslår kommittén ingen annan saklig ändring i förhållande till
vad som nu gäller inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen än att fordringsbevis,
utfärdade av postverket och av centralkassa för jordbrukskredit,
upptagas såsom tillåtna placeringsobjekt.
Såsom framgår av det förut anförda äro de erkända arbetslöshetskassorna
till sin natur understödsföreningar. För understödsföreningar i allmänhet
finnas bestämmelser om fondplacering i 19 § lagen den 24 mars 1938 (nr
96) om understödsföreningar. Dessa bestämmelser äro icke så restriktiva
som de nyss berörda föreskrifterna om fondplacering i arbetslöshetskasseförordningen.
Enligt understödsföreningslagen är det nämligen tillåtet att
redovisa fonderna — förutom i sådana värdehandlingar som angivas i 27 §
femte stycket 1)—4) arbetslöshetskasseförordningen — dels i skuldförbindelser,
för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning i fast egendom
inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, under förutsättning
dock att fastigheten är i vederbörlig ordning brandförsäkrad, dels ock
i sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade
obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som
till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med
några av de eljest medgivna placeringsobjekten.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
En annan form av understödsföreningar äro de erkända sjukkassorna.
För dem finnas bestämmelser om fondplacering upptagna i 35 § förordningen
den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor. Dessa bestämmelser
skilja sig från motsvarande bestämmelser i arbetslöshetskasseförordningen
såtillvida, att fordringsbevis, som utfärdats av centralkassa för
jordbrukskredit, likställas med fordringsbevis utfärdade av riksbanken och
bankbolag in. fl. Tillåtna placeringsobjekt äro vidare skuldförbindelser,
för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i annan i stad, köping
eller municipalsamhälle belägen brandförsäkrad fastighet än industrifastighet
eller i brandförsäkrad jordbruksfastighet å landet inom hälften eller,
med tillsynsmyndighetens — d. v. s. pensionsstyrelsens — medgivande inom
två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet icke må räknas värdet av växande skog.
Det må anmärkas, att lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring
— vilken ännu ej trätt i kraft — i stort sett innehåller samma
föreskrifter om fondplacering som sjukkasseförordningen.
Slutligen må erinras om de bestämmelser, som enligt lagen den 17 juni
1918 (nr 433) om försäkringsrörelse gälla för redovisning av försäkringsfonden.
I 274 § nämnda lag stadgas följande härom.
Vid envar tidpunkt skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden för
livförsäkringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats
av staten;
2. obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska
skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,
som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av
bank- och fondinspektionen;
3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank,
Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit
utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana för den allmänna
rörelsen avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis);
4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;
5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag;
6. skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteckning i
fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,
ävensom skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i tomträtt inom
två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare
begränsning med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter,
som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall
åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas,
vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i
Kungl. Maj.ts proposition nr 192. 7
utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i
riket;
7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den
säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de under 1—6
nämnda; dock att värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias i
främmande valuta, må användas för redovisning allenast i den mån de motsvara
försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i samma valuta;
eller
ock i följande tillgångar av annan art:
8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet;
9. värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av i återförsäkring
övertagna livförsäkringar, dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts
ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av
försäkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringstagarnas
säkerhet finner kunna medgivas.
Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande
högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar
i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket
1—7 avses, dock icke i aktier.
Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som
icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.
Arbetsmarknadsstyrelsens framställning.
I sin skrivelse den 17 december 1948 anför arbetsmarknadsstyrelsen inledningsvis,
att vid skilda tillfällen önskemål uttalats om vidgade placeringsmöjligheter
för de erkända arbetslöshetskassornas fonder. Erfarenheterna
hade givit vid handen, att det många gånger varit svårt att inom
ramen av de nu gällande bestämmelserna redovisa kassornas fonder i mera
räntabla placeringsobjekt. Behovet av dylika objekt hade under senare år
blivit mera framträdande, eftersom den låga arbetslösheten och understödsutbetalningen
möjliggjort betydande fondökningar (år 1947 sammanlagt
17,7 miljoner kronor).
En av arbetsmarknadsstyrelsen företagen undersökning angående a rbetslö
shets kassornas fond placeringar per den 31 december
1 9 4 7 visar att kassornas sammanlagda fonder vid nämnda tidpunkt
uppgingo till 105 miljoner kronor och voro fördelade på följande sätt:
1 000-tal kronor |
0/ /O |
|
Kontant i kassan |
24 |
|
Postgiro ............................. |
1 163 |
1,1 |
Bank medel ........................... |
41 024 |
38,9 |
Obligationer ......................... |
53 232 |
50,5 |
Oredovisade förskottsmedel och avgifter |
3 843 |
3,7 |
Fordran på statsbidrag |
6 136 |
5,8 |
Summa 105 422 |
100,9 |
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
I anslutning till denna sammanställning anför arbetsmarknadsstyrelsen.
Av sammanställningen framgår, att kassorna arbeta med relativt små
kontantbelopp. I allmänhet äro de medel, som erfordras för den löpande
verksamheten, insatta på postgirokonto eller checkräkning. Till stor del
täcka under nuvarande sysselsättningsförhållanden på arbetsmarknaden
inkommande avgifter löpande utgifter. Medelsdispositionerna ske i regel
via kassans postgirokonto.
De egentliga fondmedlen äro placerade antingen på sparkasse- eller kapitalräkning
med bank eller i obligationer. Oredovisade förskottsmedel och
utestående avgifter kunna ej betraktas såsom egentliga fondplaceringar,
vilket givetvis även gäller fordran på statsbidrag. Dessa poster ha dock medtagits
i detta sammanhang för att giva en fullständig redovisning av kassornas
tillgångar.
Placeringen av fondmedlen är mycket skiftande i olika kassor. Obligationsinnehavet
hos kassorna varierar mellan 0,0 och 95,7 % av fonden. Högst
25 % redovisades av 9 kassor, mellan 26 och 50 % av 14 kassor, mellan 51
och 75 % av 11 kassor och över 75 % av 2 kassor.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att kassornas fonder, sedda ur den
allmänna kapitalmarknadens synpunkt, äro obetydliga. Sålunda utgjorde
kassornas obligationsinnehav vid årsskiftet 1947/48 endast 4,8 promille av
då utelöpande obligationer, som utfärdats av staten eller kommun samt
hypoteksinrättningar (11,1 miljarder). Av bankernas utlåning (15,6 miljarder)
motsvarade kassornas andel endast 2,6 promille.
Beträffande kassornas bankmedel, fördelade efter placeringsform, ränta
och uppsägningstid, hänvisar arbetsmarknadsstyrelsen till följande sammanställning:
-
Ränta |
Uppsägningstid |
Belopp i 1 000-tal |
Procentuell fördelning |
||
Kapitalräkning .... |
2,0 |
13 män. k » |6 »> |
2 247 36 664 207 39 H8 |
5,5 89,4 0,5 |
95,4 |
Sparkasseräkning .. Uppsägningsräkning |
(2,0 )2,5 0,5 |
varierande » 14 dagar |
68 641 709 160 |
0,1 1,6 |
1,7 0,4 2,5 |
1,95 |
(medelränta) |
41 024 |
100,0 |
Bankmedlen äro — framhåller arbetsmarknadsstyrelsen •—• till ojämförligt
största delen placerade på kapitalräkning med en uppsägningstid av i
regel 4 månader, undantagsvis 3 och 6 månader. I fråga om de på sparkasseräkning
insatta medlen kunde ej uppsägningstiden placeras in i något
schema, då variationerna vore ganska stora: 1 vecka, 3 månader, 1 000
kronor per månad, stående uppsägning av visst belopp, o. s. v.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
Kassornas obligationer fördelade sig sålunda:
Medelränta |
Belopp i 1 000-tal |
Procentuell |
|
kronor |
fördelning |
||
Statsobligationer ................ |
3,23 |
36 415 |
68,3 |
Kommunala obligationer |
3,00 |
6 335 |
11,9 |
Kommunalt garanterade obligationer |
3,00 |
1 097 |
2,1 |
Övriga .......................... |
3,06 |
9 385 |
17,7 |
3,17 53 232 100,0
Några krav på räntabilitet kunna enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening
icke uppställas för de medel, som användas i den löpande verksamheten
(kontant kassa, postgirokonto och checkräkning). Däremot vore det
önskvärt, att långtidsplacerade medel erhölle bästa möjliga räntabla placering,
dock utan att kraven på likviditet och säkerhet eftersattes. Av bankmedlen
vore största delen placerad mot 2 procent ränta. Medelräntan på
det kapital, som funnes insatt å bank, stannade emellertid i anledning av
de summor, som funnos insatta på uppsägnings- eller checkräkning, vid
1,95 %. Beträffande obligationerna vore spridningen av räntan större, dock
med tyngdpunkten på tre procent obligationer. Medelräntan vore här 3,17 %.
Efter räntesatsen fördelade sig kassornas obligationer på följande sätt:
Ränta |
1 000-tal kronor |
Proentuell |
% |
fördelning |
|
2,50 .................. |
.......... 325 |
0,6 |
2,75 .................. |
.................... 3 177 |
6,0 |
3,00 .................. |
................ 31 520 |
59,2 |
.3,25 .................. |
................... 500 |
0,9 |
3,50 .................. |
.................. 15 918 |
29,9 |
4,00 .................. |
1 333 |
2,5 |
4,50 .................. |
.................... 455 |
0,9 |
4,75 .................. |
.................... 4 |
— |
53 232 1(10,0
Arbetsmarknadsstyrelsen anmärker, att de i uppställningen angivna räntesatserna
avsåge den nominella och ej den effektiva räntan. Avvikelserna
vore emellertid obetydliga då i ett större obligationsbestånd av denna karaktär
vid nuvarande kurser en utjämning i allmänhet skedde mellan överoch
underränta. Styrelsen anför vidare.
En jämförelse mellan bankränta och obligationsränta ger vid handen,
att den senare ligger i genomsnitt 1,22 procentenheter högre. Det synes ej
orimligt att under nuvarande arbetsmarknadsläge placera åtminstone ytterligare
omkring 25 miljoner av arbetslöshetskassornas banktillgodohavanden
i obligationer eller liknande bättre räntabla objekt. Man kan nämligen förutsätta,
att för närvarande inflytande avgifter, statsbidrag och räntor i stort
sett äro tillräckliga för att bestrida kostnaderna för understödsrörelsen och
kassornas övriga löpande utgifter samtidigt som fonderna tillföras nya me
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
del. En sådan omplacering, i den mån den är möjlig, skulle tillföra kassorna
en årlig räntevinst av minst 300 000 kronor, vilket belopp motsvarar
ungefär 40 000 understödsdagar eller redogörararvodet för cirka 120 000
medlemmar.
Beträffande kassornas önskemål i fråga o in f o n d placeringen
uttalar arbetsmarknadsstyrelsen.
Då tillsynsmyndigheten infordrade de uppgifter, som legat till grund för
den tidigare nämnda undersökningen, hemställdes samtidigt om att kassorna
skulle tillkännagiva sina erfarenheter och önskemål beträffande medelsplaceringen.
Tio kassor ha i anledning härav meddelat, att de haft svårigheter
att erhålla räntabla placeringar och föreslagit vissa nya placeringsobjekt,
som man ansett lämpliga. Detta får ingalunda tolkas så, att övriga
kassor icke skulle anse behov föreligga av ändrade föreskrifter i fråga om
redovisningen av fonderna. Tvärtom var man vid en nyligen hållen konferens
med kassornas föreståndare ganska enig om behovet av vidgade placeringsmöjligheter.
Såsom lämpliga placeringsobjekt ha de ovan nämnda
kassorna föreslagit industriobligationer, industrifondsbevis utställda av
Kooperativa förbundet, fordringsbevis utfärdade av samma förbunds eller
HSB :s sparkassor samt inteckningar även i fastigheter, som ej äro avsedda
för kassans verksamhet. Beträffande inteckningar i fastigheter har föreslagits
en begränsning inom 60 å 70 % av taxeringsvärdet.
Endast en kassa har anfört betänkligheter mot att medgiva andra placeringsmöjligheter
än de nu tillåtna. Därvid har framhållits, att en förmånlig
förräntning ej finge tillmätas avgörande betydelse framför säkerheten hos
placeringen och möjligheten att vid behov snabbt kunna lösgöra erforderliga
belopp. Redan det nu tillåtna obligationsinnehavet kunde medföra
riskmoment i det att en allmän räntehöjning kunde förorsaka betydande
kapitalförlust genom fallande kursvärden. Visserligen kunde obligationerna
belånas, men en sådan belåning kunde ej ske till fulla värdet och måste
dessutom medföra en ränteförlust. En säker placering utgjorde lån mot inteckning
i fast egendom, men denna placering hade den nackdelen att den
erbjöde mindre möjligheter att snabbt frigöra erforderliga medel. Placering
i industriobligationer och börsnoterade aktier borde över huvud ej tillåtas
för arbetslöshetskassornas fondmedel.
Arbetsmarknadsstyrelsen framlägger härefter vissa allmänna synpunkter
på frågan om en vidgad placerings rätt beträffande
arbetslöshetskassornas fonder och framhåller, att styrelsen genom sin
revisor i varje kassa utövade en fortlöpande kontroll av att fonden redovisades
i föreskrivna värdehandlingar och att placeringarna vore försvarbara
ur räntabilitetssynpunkt. Vid påpekanden om att medel i ökad omfattning
borde överflyttas från bankräkning till obligationer hade ofta gjorts den
invändningen att detta ej vore möjligt, enär sådana placeringsobjekt icke
funnes tillgängliga på kapitalmarknaden. Visserligen hade beträffande obligationsmarknaden
under senare tid skett en omsvängning, så att efterfrågan
på obligationer, åtminstone med lägre räntesats, i stor utsträckning kunnat
tillgodoses. Sistnämnda förhållande ändrade dock icke styrelsens uppfattning
att det på längre sikt vore nödvändigt att giva arbetslöshetskassorna
Kungl. Mnj:ts proposition nr 192.
11
bättre placeringsmöjligheter för fonderna. Härvid finge givetvis berättigade
krav på säkerhet och likviditet icke eftersättas.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning har kapitalmarknaden numera
tillförts flera placeringsobjekt, vilkas bonitet torde vara fullt jämförlig
med de i nuvarande lagstiftning tillåtna placeringsobjektens. Styrelsen
erinrar i detta sammanhang om den placeringsrätt, som enligt 274 § lagen
om försäkringsrörelse föreligger i fråga om försäkringsfonden för livförsäkringar,
samt fortsätter.
Beträffande säkerheten torde för arbetslöshetskassornas del fullt tillräckliga
garantier erhållas vid placering av fondmedel inom den av nämnda
lagstiftning angivna ramen. I fråga om likviditeten synes det däremot vara
nödvändigt att för kassornas verksamhet uppställa större krav än för annan
försäkringsrörelse. Frekvensen av försäkringsfallen är inom arbetslöshetskassorna
mycket ojämn. Vissa arbetslöshetstoppar under en högkonjunktur
samt massarbetslöshet vid en hastigt utbrytande lågkonjunktur
kunna kräva frigörande av betydande fondbelopp inom en ganska begränsad
tidrymd. Härtill kommer risken för att under de tider, då behovet av
likvida medel inom arbetslöshetsförsäkringen är som störst, förhållandena
på kapitalmarknaden kunna försvåra belåningen och försäljningen av vissa
värdehandlingar. Erinras må emellertid om de förbättrade möjligheter att
erhålla förskott på statsbidrag, som införts genom förordningen den 13 februari
1948 (nr 43) angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 15 juni
1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Härigenom
torde en arbetslöshetskassa i ett beträngt ekonomiskt läge i regel vid behov
kunna erhålla erforderligt andrum och ej vara tvingad att realisera
sina tillgångar på ett alltför ofördelaktigt sätt. Man har från kassahåll
även pekat på möjligheterna av att hos respektive fackförbund vid behov
kunna få belåna en arbetslöshetskassas värdehandlingar.
För arbetslöshetskassorna blir det sålunda i stort sett fråga om en lämplig
avvägning mellan å ena sidan räntabilitet och å andra sidan risk för
värdeförlust. En viss begränsad risk för kursförluster torde emellertid
kunna försvaras, därest man, såsom fallet är för närvarande, kan placera
medel exempelvis i industriobligationer till 4 CU ränta medan räntan på
kapitalräkning i bank samtidigt endast är 2 %. Förutsättningen är emellertid
att endast en mindre del av fonden kommer i fråga för dylik
placering.
På grund av de angivna större kraven på likviditet hos arbetslöshetskassornas
fonder kunna i arhetslöshetskasseförordningen icke i oförändrat
skick infogas de vidgade bestämmelser angående redovisning av försäkringsfonden
för livförsäkringar, som finnas i 1948 års lag om försäkringsrörelse.
Redan i jämförelse med bestämmelserna om redovisning av denna
fond i 1917 års lag om försäkringsrörelse voro arbetslöshetskasseförordningens
fondplaceringsbestämmelser snävare.
1 anslutning till det anförda föreslår arbetsmarknadsstyrelsen att den
första gr u p p e n av nu tillåtna placeringsobjekt — omfattande obligationer,
som utfärdats eller garanterats av staten — utvidgas till att omfatta
även a n d r a skul d f ö r bindelse r, som utfärdats e 1 1 e r
garanterats av staten. Härigenom skulle de av riksgäldskontoret
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 192.
eller av annan statlig myndighet utfärdade reverserna (statsskuldförbindelser)
och de s. k. skattkammarväxlarna komina att utgöra generellt medgivna
placeringsobjekt.
Andra gruppen av placeringsobjekt, som f. n. omfattar obligationer
utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen kompletteras
så att den även kommer att omfatta obligationer utfärdade av
Svenska bostadskredit kassan, Svenska skeppshypotekskassan
eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av
hypoteksförening, som står under tillsyn av bank- och
fond inspektionen.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför härom.
Obligationer från de nu omnämnda kreditinstituten torde ge fullt betryggande
säkerhet. I både bostadskreditkassan och skeppshypotekskassan äro
låntagarna delägare och ömsesidigt ansvariga för kassans förbindelser.
Därjämte finnes viss statlig garanti samt statligt inflytande på förvaltningen.
Även de till denna kategori hörande aktiebolagen stå — som nyss
nämnts — under offentlig kontroll och tillsyn. Hypoteksaktiebolagen äro
sålunda underkastade bestämmelserna i lagen den 14 juni 1946 (nr 313)
om hypoteksaktiebolag. Då samtliga bär angivna obligationer äro medgivna
såsom generella placeringsobjekt i försäkringslagen torde ytterligare
motivering ej vara erforderlig.
I den tredje gruppen av nu tillåtna placeringsobjekt — omfattande
fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank
— anser styrelsen endast smärre kompletteringar böra göras. Numera vore
bankaktiebolag den enda tillåtna formen för enskild bankverksamhet enligt
banklagen, varför »bankbolag» borde ändras till »bankaktiebolag». Samma
förtydligande som i försäkringslagen föresloges genom införande av ordet
»svenskt» före bankaktiebolag, liksom »svensk» före sparbank. För fullständighetens
skull borde här även medtagas postsparbanken. Såsom
helt nya placeringsobjekt i denna grupp föresloges av Svenska
jordbrukskredit kassan eller centralkassa för jordbrukskredit
utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana
för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medförde rätt
till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).
Visserligen torde de ifrågavarande fordringsbevisen i detta sammanhang
vara av ringa praktisk betydelse, men de syntes av principiella skäl böra
medtagas.
I den fjärde gruppen av placeringsobjekt — obligationer utfärdade
eller garanterade av kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd —- föreslår styrelsen icke någon ändring
i sak. Däremot anser styrelsen, att det i tydlighetens intresse uttryckligen
bör angivas att det endast gäller svensk kommun.
Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår vidare, att femte gruppen av nu
13
Kurnjl. Maj.ts proposition nr W2.
tillåtna placeringsobjekt — fastighet avsedd för kassans rörelse utvidgas
till att omfatta jämväl aktier i aktiebolag eller andelar i
ekonomisk förening, därest bolaget eller föreningen
uteslutande har till uppgift att äga och förvalta sådan
fastighet. Styrelsen anför i detta hänseende.
Såsom förut nämnts kan en arbetslöshetskassa enligt gällande lagstiftning
redovisa en del av sina fondtillgångar i fastighet avsedd för kassans
verksamhet. Då sådant fastighetsinnehav enligt nuvarande lagstiftning
icke kan grundas på andelar i ekonomisk förening eller aktier i aktiebolag,
har det emellertid visat sig svårt för kassorna att förvärva egna fastigheter.
Ingen kassa redovisar heller för närvarande någon del av sin fond på
detta sätt. Det är angeläget att de nya bestämmelserna om fondplacering
så utformas, att de medge kassorna att i valfri form äga och intill fastighetens
fulla värde placera medel i fastighet, som anskaffas för kassans
verksamhet. Ofta torde sådana inköp komma att ske tillsammans med
vederbörande fackförbund. Genom föreskrift om att varje placering, varom
här är fråga, skall prövas och godkännas av tillsynsmyndigheten, erhålles
kontroll på att rimliga krav på säkerhet och likviditet uppfyllas. För godkännande
bör fordras, att åbyggnad å fastigheten är brandförsäkrad till
betryggande belopp i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse,
eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse
här i landet.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening böra placeringsmöjligheterna
emellertid utvidgas ytterligare. Styrelsen förordar därför, att möjlighet
öppnas för kassorna, att med tillsynsmyndighetens medgivande placera
sina fonder i skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i fast
egendom inom två tredjedelar av taxeringsvärdet samt i skuldförbindelser
med säkerhet av inteckning i tomträtt inom två tredjedelar
av taxeringsvärdet och med den ytterligare begränsning, som tillsynsmyndigheten
med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter
föreskriver. Styrelsen anför i denna del.
Eftersom fastighetsvärdena representera en betydande del av kapitalmarknaden
bör ett sådant medgivande väsentligt underlätta en räntabel
placering av fondtillgångarna. Härtill kommer, att kassorna torde ha relativt
goda möjligheter alt erhålla direkt kontakt med dessa placeringsobjekt.
Visserligen kan mot denna placeringsform riktas den invändningen, att
det skulle bli förenat med svårigheter att i mån av behov frigöra de medel,
som äro bundna i skuldförbindelser mot inteckning i fast egendom. Detta
torde emellertid ej bli fallet om man sätter lånegränsen tillräckligt lågt.
Olika gränser ha diskuterats, men av nu nämnda anledning har arbetsmarknadsstyrelsen
stannat vid samma gräns som tillämpas för försäkringsfonden
för livförsäkringar och som torde vara den gängse, d. v. s. två
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Eftersom en fastighets
taxeringsvärde ofta ligger betydligt lägre än dess marknadsvärde finnes
redan här en hetydandc säkerhetsmarginal och sannolikt goda möjligheter
att vid behov frigöra de i inteckningslån bundna tillgångarna. Beträffande
rätten att använda tomträttsinteckning för fondredovisning föreslås, i över
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
ensstämmelse med vad lagen om försäkringsrörelse härom stadgar, att
denna rätt skall vara underkastad den ytterligare begränsning, som med
hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter föreskrives
av tillsynsmyndigheten.
För att nu ifrågavarande redovisning skall kunna godkännas bör fordras
att åbyggnad å inteckningsfastigheten skall vara brandförsäkrad till betryggande
värde i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse
eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket.
Såsom en helt ny grupp av placeringsobjekt bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen
medtagas av svenska industriföretag utfärdade
obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt
bankaktiebolag. Viss tveksamhet hade gjort sig gällande beträffande
denna placeringsform. Med hänsyn till den säkerhet och den i allmänhet
goda räntabilitet, som dessa värdepapper erbjöde, funne styrelsen
sig dock böra föreslå, att kassorna medgåves rätt att i viss utsträckning
redovisa sina tillgångar i dylika obligationer.
I detta sammanhang erinrar styrelsen om följande synpunkter, som anförts
vid tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse.
Beträffande uppläggning och administration av de industriobligationslån,
vilka offentligt utbjudas av bankaktiebolag, gäller följande. Den bank
eller det bankkonsortium, som handhar emissionen av obligationslånet,
verkställer före densamma en värdering av den erbjudna realsäkerheten,
för vilken uppgift erforderlig sakkunskap anlitas. Härvid tages hänsyn
icke endast till säkerhetens värde utan även till andra faktorer, framför
allt industriföretagets räntabilitet. Under obligationslånets löptid står realsäkerheten
under bankens fortlöpande kontroll; enligt förekommande klausul
i låneavtalet äger banken påfordra förstärkning av säkerheten, om omständigheterna
därtill föranleda. Vanligen utbetalas lånesumman av banken,
som därvid övertager och på egen risk offentligen försäljer obligationerna
till allmänheten. En viss trygghet ligger i föreskriften, att lånet skall
emitteras offentligt och genom svenskt bankaktiebolag. Såsom förmedlare
av allmänhetens kapitalplaceringar ha bankerna ett betydande intresse av
att förtroendet för dem upprätthålles. Visserligen innebär tillsynen av
affärsbankerna från det allmännas sida icke någon materiell prövning av
säkerheten för ett obligationslån, men den torde dock i detta avseende innebära
en viss garanti. I Sverige emitterade utländska obligationslån synas
av försiktighetsskäl ej böra jämställas med de svenska obligationslånen
såsom placeringsobjekt, enär bankerna här i allmänhet icke ha möjlighet
till samma tillförlitliga kontroll av realsäkerheten varjämte de utländska
lånens värde är beroende av speciella politiska och ekonomiska faktorer.
Med hänsyn till den tveksamhet, som gjort sig gällande beträffande industriobligationer,
föreslår arbetsmarknadsstyrelsen emellertid dels att placeringar
i värdehandlingar av detta slag i varje särskilt fall skola godkännas
av tillsynsmyndigheten och dels att redovisning i industriobligationer
och vissa andra i det följande angivna värdehandlingar får uppgå till högst
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
en femtedel av fonden vid placeringstillfället. Härigenom torde enligt styrelsens
mening rimlig hänsyn tagas till fondens säkerhet och likviditet.
För att möjliggöra för arbetslöshetskassorna att utnyttja vissa placeringsobjekt,
vilka icke ingå i de förut angivna grupperna men som tillgodose
berättigade krav i fråga om trygghet och likviditet, anser arbetsmarknadsstyrelsen
det lämpligt att kassorna erhålla rätt till fondredovisning
även i inhemska värdehandlingar, som till sin art och
till den säkerhet de erbjuda kassorna anses jämförliga
med värdehandlingarna i de förut nämnda grupperna.
Bland de placeringsobjekt, som här kunde komma i fråga, kunde nämnas
obligationer utfärdade av trafikbolag eller industriella inrättningar. Till
denna grupp torde under vissa omständigheter även kunna hänföras de
av vissa kassor föreslagna placeringarna i industrifondbevis utställda av
Kooperativa förbundet samt fordringsbevis utfärdade av detta förbunds
eller HSB:s sparkassor. Däremot borde redovisning av försäkringsfonden
i aktier ej vara tillåten, såvida aktierna ej utfärdats av bolag, som uteslutande
hade till uppgift att äga och förvalta fastighet avsedd för kassans
verksamhet. Även nu ifrågavarande placeringsrätt borde göras beroende
av tillsynsmyndighetens medgivande i varje särskilt fall.
Arbetsmarknadsstyrelsen behandlar härefter frågan huruvida fri
placeringsrätt bör medgivas för någon del av fonden. Denna
fråga besvaras nekande av styrelsen, som anför.
I 1948 års försäkringslag har införts principen om fri placeringsrätt i
fråga om försäkringsfond för livförsäkringar, vilken rätt dock begänsats
till att avse endast tio procent av fonden. Nämnas må, att i England försäkringsbolagens
kapitalplacering är helt och hållet obunden av lagbestämmelser
medan i Frankrike den fria placeringen är begränsad till en fjärdedel
av de tekniska reserverna. Någon fri placeringsrätt synes dock icke
böra medgivas arbetslöshetskassorna. Bortsett från de ökade risker, som
en sådan placeringsrätt skulle kunna medföra, måste den onödigtvis komplicera
revision och kontroll från tillsynsmyndighetens sida. Under alla
förhållanden skulle det vara nödvändigt att göra den fria placeringskvoten
så liten, att placeringsmöjligheterna därigenom knappast skulle komma att
väsentligt utvidgas.
Med hänsyn till de stora kraven på kassornas tillgång på likvida medel
är det enligt arbetsmarknadsstyrelsen nödvändigt att begränsa placeringsr
ätten beträffande industriobligationer och icke
specificerade värdehandlingar. Gränsen borde sättas till högst
eu viss kvot av fonden vid placeringstillfället. Kvotens storlek hade föreslagits
mellan 15 och 25 %. Om sektorn gjordes alltför smal torde förbättringen
av placeringsmöjligheterna genom de föreslagna bestämmelserna
bli tämligen illusorisk. Därtill konnne att det för fondredovisning i här
aktuella värden alltid förutsattes tillsynsmyndighetens medgivande. Styrelsen
ansåge sig därför kunna förorda, att ifrågavarande kvot fastställdes
till 20 ''/ av fonden vid placeringstillfället.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
Yttranden.
Arbetsmarknadsstyrelsens förslag lämnas utan erinran av Suenska arbetsgivareföreningen
ävensom av De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,
som förklarar att den helt ansluter sig till framställningens
syftemål.
Med hänsyn bl. a. till att samorganisationen yttrat sig i ärendet har
Landsorganisationen funnit sig böra avstå från att avgiva särskilt utlåtande.
Statskontoret anför.
Vid tillkomsten av de i 27 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända
arbetslöshetskassor intagna föreskrifterna om redovisning av kassornas
fonder hänvisades till vad som gällde beträffande de erkända sjukkassorna.
Dock ansågs för arbetslöshetskassornas del den inskränkningen böra göras,
att medgivande ej skulle lämnas till placering av tillgångarna i inteckningar
i fast egendom. Avsikten med dessa snäva gränser för medelsplaceringen
var att fondernas tillgångar skulle i händelse av en omfattande
arbetslöshet vara lätt realiserbara.
Socialvårdskommittén har i sitt betänkande (XVI) med utredning och
förslag angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring icke föreslagit
annan ändring av nu gällande föreskrifter än att punkten 3) skulle erhålla
sådan lydelse att fondtillgångarna skulle få redovisas i fordringsbevis, utfärdade
av riksbanken, postverket, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank
eller centralkassa för jordbrukskredit. Genom dessa ändringar skulle
man uppnå överensstämmelse med motsvarande regler i sjukförsäkringslagen
(79 §). Däremot har kommittén icke ansett sig böra utsträcka placeringsrätten
till att, såsom gäller i fråga om sjukförsäkringen, även omfatta
inteckningar i vissa fastigheter. Som motivering härför har utredningen
hänvisat till att arbetslöshetskassas fonder måste vara lätt realiserbara.
Detta skulle icke bliva fallet, om kassorna i större utsträckning placerade
fondmedlen i fastigheter. Kommittén har ej heller föreslagit någon
ändring i fråga om den redan förefintliga möjligheten att placera fondmedel
i fastighet, avsedd för kassans verksamhet.
Statskontoret biträder socialvårdskommitténs uppfattning att några mera
betydande ändringar i nu gällande bestämmelser angående redovisningen
av kassornas fondmedel icke böra vidtagas. Förutom likviditetssynpunkten
borde även beaktas den ställning kassorna intoge i förhållande till statsverket,
som i betydande omfattning finansierade understödsverksamheten.
Med hänsyn härtill borde andra placeringsobjekt icke ifrågakomma än sådana,
som godtoges beträffande fonder, förvaltade av statsverket. I enlighet
härmed avstyrkte statskontoret förslaget om placering av fondmedel i
sådana, icke närmare specificerade värdehandlingar, som omförinäldes sist
i förslaget. Ämbetsverket kunde icke heller förorda, att placering medgåves
i fordringsbevis, utfärdade av Svenska jordbrukskreditkassan eller
centralkassa för jordbrukskredit. Däremot ville ämbetsverket icke motsätta
sig att en viss möjlighet bereddes kassorna att placera sina fonder
eller åtminstone viss del därav mot säkerhet i inteckningar i fast egendom.
17
Kungl. Mnj:ts proposition nr 192.
Sålunda borde kassorna erhålla möjlighet att efter särskilt medgivande av
tillsynsmyndigheten utlåna medel mot inteckning i fast egendom i stad
inom 60 procent av senast fastställda taxeringsvärde under de villkor i
övrigt, som arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit. Däremot borde skuldförbindelser
mot säkerhet av inteckning i tomträtt icke godtagas. I de fall enskilda
företag utgåve obligationslån mot säkerhet av fastighetsinteckningar
liggande inom nyssnämnda gräns borde givetvis fondmedel kunna redovisas
1 dylika obligationer med stöd av bemyndigandet att placera medel mot
säkerhet av inteckningar. I övriga fall borde däremot av enskilda företag
utfärdade obligationer ej godkännas som placeringsobjekt. I anslutning
härtill borde obligationer, utfärdade av Inteckningsbanken aktiebolag, utgå
ur förslaget.
Pensionsstyrelsen erinrar om, att de erkända arbetslöshetskassorna i föreningsrättsligt
hänseende äro understödsföreningar och såsom sådana underställda
lagen om understödsföreningar. Styrelsen anför vidare.
Vid sidan av nämnda lag gäller för arbetslöshetskassorna dessutom förordningen
om erkända arbetslöshetskassor. De erkända arbetslöshetskassorna
intaga sålunda i egenskap av organ för av staten understödd försäkringsverksamhet
i föreningsrättsligt avseende och även i andra hänseenden
en likartad ställning som de erkända sjukkassorna. För dessa senare gäller
vid sidan av understödsföreningslagen förordningen om erkända sjukkassor.
Vid tillkomsten av nuvarande lagstiftning för erkända sjukkassor och
erkända arbetslöshetskassor synes en viss likformighet av redovisningsbestämmelserna
ha eftersträvats i huvudsak inom ramen av understödsföreningslagens
motsvarande bestämmelser. Sjukkasseförordningens bestämmelser
angående redovisning av till sjukhjälpsfond avsatta medel ha i stora
delar utformats efter förebild av 87 § tredje stycket i 1912 års lag om understödsföreningar.
Motsvarande redovisningsbestämmelser i nu gällande 1938 års understödsföreningslag
skilja sig från bestämmelserna i 1912 års lag i stort sett
endast såtillvida, att enligt nuvarande understödsföreningslag placering
mot säkerhet av inteckning i fast egendom samt i egen fastighet får ske intill
~ls av taxeringsvärdet utan sådan prövning från tillsynsmyndighetens
sida, som enligt 1912 års lag i vissa fall skulle äga rum. Vid utformandet
av sjukkasseförordningen skärptes i vissa avseenden understödsföreningslagens
bestämmelser, då dessa ansågos ej vara tillräckligt betryggande. Så
skedde beträffande placering mot säkerhet av inteckning i fast egendom.
Vidare borttogs möjligheten enligt understödsföreningslagen alt redovisa
fondmedel i utländska obligationer ävensom i av enskilda järnvägar och
industriella inrättningar utfärdade obligationer. Å andra sidan utvidgades
möjligheten alt redovisa fondmedel i egen fastighet i så måtto, att redovisningen
kunde avse hela fastigheten.
Sedermera ha sjukkasseförordningens placeringsbestämmelser icke ändrats
i vidare mån än att bland de tillåtna placeringsobjekten upptagits även
fordringsbevis utfärdade av centralkassa för jordbrukskredit.
Bestämmelserna angående redovisning av de erkända arbetslöshetskassornas
fonder ha, såsom framgår av förarbetena till förordningen, utfor
2
Bilaga till riksdagens protokoll 194-9. I sand. Nr 192.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 792.
mats i anslutning till motsvarande bestämmelser i förordningen om erkända
sjukkassor. De skilja sig i huvudsak endast såtillvida från varandra,
att arbetslöshetskasseförordningen icke medgiver redovisning av tillgångar
mot säkerhet av inteckning.
Av det anförda framgår, att vid tillkomsten av nuvarande placeringsbestämmelser
i sjukkasse- och arbetslöshetskasseförordningarna i första
hand eftersträvats att ernå säkerhet för kassornas tillgångar. Även i fortsättningen
bör, enligt pensionsstyrelsens uppfattning, kravet på säkerhet
för placeringarna tillgodoses i främsta rummet. Ett sådant krav bör obetingat
sättas före anspråket på högre avkastning.
I detta sammanhang vill pensionsstyrelsen erinra om att enligt lagen om
allmän sjukförsäkring, vilken skall träda i kraft den 1 juli 1951, redovisningsbestämmelserna
(79 §) erhållit en utformning, som i väsentliga delar
ansluter sig till nuvarande bestämmelser i sjukkasseförordningen. Vidare
är att märka, att i socialvårdskoinmitténs år 1948 avgivna betänkande angående
lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring motsvarande redovisningsbestämmelser
vid alternativ II (96 §, sid. 53—54) föreslagits skola
erhålla en lydelse, som ansluter sig till förenämnda bestämmelser i lagen
om allmän sjukförsäkring, endast med den skillnaden att i sistnämnda
förslag icke medtagits någon motsvarighet till föreskriften i lagen om allmän
sjukförsäkring om rätt till placering mot säkerhet av inteckning i
fastighet.
Slutligen må framhållas, att i huvudsak samma placeringsföreskrifter,
som enligt understödsföreningslagen gälla för till fond avsatta eller reserverade
medel, för närvarande även gälla för stiftelser, som avses i lagen
om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser den 18 juni 1937, i
vad avser medel som icke utgöra fordran hos vederbörande bolag.
Efter tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse finnes enligt pensionsstyrelsens
mening skäl för en översyn av understödsföreningslagen
bl. a. i vad avser placeringsbestäminelserna. Ändringar i sistnämnda lag
vore också påkallade på grund av antagandet av sjukförsäkringslagen. Innan
denna översyn skett borde placeringsbestäminelserna för de erkända
arbetslöshetskassorna icke ändras så, att de lämnade möjlighet till en vidsträcktare
och friare placering av tillgångarna än som medgåves enligt
gällande bestämmelser i understödsföreningslagen och sjukkasseförordningen.
Utan att ingå på eu närmare prövning av de föreslagna bestämmelsernas
lämplighet ville pensionsstyrelsen därför föreslå, att frågan om ändringar
i arbetslöshetskasseförordningen tills vidare finge anstå. Någon
större olägenhet syntes ett sådant uppskov ej behöva medföra för arbetslöshetskassorna,
vilka såvitt arbetsmarknadsstyrelsens framställning gåve
vid handen, icke till fullo utnyttjat de möjligheter till en mera räntebärande
placering, som redan vid nuvarande placeringsbestämmelser erbjöde sig.
Försäkringsinspektionen finner arbetsmarknadsstyrelsens förslag i huvudsak
ägnat att tillgodose det trefaldiga syftet: ökning av placeringsmöjligheterna
utan eftersättande av säkerheten, åstadkommande av gynnsammare
förräntningsförhållanden och upprätthållande av likviditetskravet.
Inspektionen ansåge sig dock böra ifrågasätta vissa modifikationer av för
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
slaget. Sålunda syntes gruppen obligationer eller andra skuldförbindelser,
utfärdade eller garanterade av kommun, som till lånets upptagande eller
garanterande erhållit Konungens tillstånd, böra utvidgas att omfatta även
lån, för vilka underställning icke erfordrades jämlikt 7 kap. 79 § 2 mom.
lagen om kommunalstyrelse på landet resp. 7 kap. 74 § 2 mom. lagen om
kommunalstyrelse i stad. Vidare syntes för skuldförbindelser med säkerhet
i inteckningar böra föreskrivas en uppsägningstid av högst sex månader
i likhet med vad som enligt huvudregeln i 26 § fjärde stycket lagen om
sparbanker gällde för av sparbanker utlämnade lån med säkerhet av inteckning
i fast egendom. Jämförelsen med sparbanker låge nära till hands,
enär för deras vidkommande liknande likviditetsproblein förelåge som för
arbetslöshetskassorna. Samma jämförelse ledde ock till att skuldförbindelser
med säkerhet av inteckning i industrifastighet syntes böra uteslutas
med hänsyn till bestämmelserna i 25 § första stycket nämnda lag.
Försäkringsinspektionen påpekar slutligen utan särskilt yrkande, att de
föreslagna ändringarna sträcka sig längre än socialvårdskommitténs förslag
till motsvarande bestämmelser i lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Riksbanksfullmäktige finna det med hänsyn till utvecklingen på kapitalmarknaden
under 1940-talet anmärkningsvärt, därest svårigheter verkligen
skulle ha förelegat att i större utsträckning än som skett placera arbetslöshetskassornas
fonder i värdehandlingar av det slag, som fonderna må
redovisas i jämlikt gällande bestämmelser. Möjligheterna att finna placeringsobjekt
bland dylika värdehandlingar hade under de senare åren varit
tämligen goda, och under överskådlig tid torde knapphet på sådana placeringsobjekt
icke komma att uppstå. Utifrån de synpunkter fullmäktige
hade att företräda syntes skäl icke föreligga att tillstyrka arbetsmarknadsstyrelsens
framställning. Därest emellertid Kungl. Maj :t funne sig icke
böra vidhålla mera restriktiva bestämmelser för arbetslöshetskassornas
medelsplacering än motsvarande bestämmelser för försäkringsbolagen,
ville fullmäktige icke ställa sig avvisande till det framlagda förslaget.
I fråga om förslagets detaljer ifrågasätta fullmäktige huruvida de särskilda
krav på likviditet, som måste ställas på arbetslöshetskassornas medelsplaceringar,
kunna anses bliva behörigen tillgodosedda vid placering av
kassornas fondmedel i skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i last
egendom eller i tomträtt. Arbetsmarknadsstyrelsen hade motiverat sitt förslag
i berörda hänseende med att svårigheter icke torde föreligga all vid
behov frigöra de på dylikt sätt placerade medlen, därest lånegränsen i förhållande
till taxeringsvärdet sattes tillräckligt lågt. Detta torde visserligen
gälla under normala förhållanden, men situationer kunde dock uppkomma,
då ej ens den mest betryggande säkerhet vore eu garanti för all en tillgång
omedelbart kunde realiseras utan förluster.
20
Kanyl. Maj.ts proposition nr 192.
Departementschefen.
Den fond, som de erkända arbetslöshetskassorna enligt 1934 års förordning
om erkända arbetslöshetskassor äro skyldiga att ha, är till sin karaktär
eu utjämningsfond, till vilken under goda år avsättning skall göras av
överskott å verksamheten och som vid större påfrestningar får användas
lör att täcka underskott. För arbetslöshetskassorna har fondbildningen sålunda
till huvudsaklig uppgift att möta de anspråk, som kunna ställas på
kassorna till följd av svängningar i arbetslöshetsrisken. Med hänsyn härtill
och till de variationer, som kunna förekomma beträffande arbetslösheten,
måste kassornas fonder vara placerade icke blolt så att kravet på
säkerhet blir tillgodosett utan även så att fondmedlen utan förlust kunna
frigöras med tämligen kort varsel. Härvidlag bör beaktas att behovet av
likvida medel i kassorna är störst i depressionstider, då svårigheterna att
snabbt realisera värdehandlingar ju äro större än eljest.
Vad nu anförts har föranlett alt placeringsbestämmelserna i arbetslöshetskasseförordningen
— vilka icke ändrats sedan förordningens tillkomst
år 1934 — blivit ganska snävt avfattade. Generellt medgivna placeringsobjekt
äro sålunda endast vissa uppräknade värdehandlingar, vilka ansetts
särskilt kvalificerade i fråga om såväl säkeidiet som likviditet, nämligen dels
obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten, dels Sveriges allmänna
hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer,
dels fordringsbevis, som utfärdats av riksbanken, bankbolag eller
sparbank, och dels obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller
garanterade av kommun, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att upptaga
eller garantera lånet. Under förutsättning av att tillsynsmyndigheten lämnar
sitt medgivande därtill är det dessutom tillåtet att placera fondmedel i
fastighet, som är avsedd för kassans verksamhet.
Arbetsmarknaden har under de senare åren kännetecknats av hög sysselsättningsnivå,
och arbetslöshetsprocenten bland de erkända arbetslöshetskassornas
medlemmar har oavbrutet minskats. Till följd härav ha kassorna
samlat betydande fonder. Vid årsskiftet 1947/48 uppgingo fonderna till i
runt tal 105 miljoner kronor. Därav var omkring hälften placerad i obligationer,
medan 41 miljoner kronor innestodo å bank.
Enligt uppgift av arbetsmarknadsstyrelsen — som är tillsynsmyndighet
lör de erkända arbetslöshetskassorna — skulle man bland kassorna många
gånger ha funnit det svårt att inom ramen för gällande bestämmelser redovisa
kassornas fonder i tillräckligt räntabla placeringsobjekt, varför man
önskat att kassorna skulle få vidgade möjligheter att placera sina fonder.
1 anslutning härtill konstaterar arbetsmarknadsstyrelsen att på senare tid
efterfrågan på obligationer i stor utsträckning kunnat tillgodoses. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens
mening är det likväl på längre sikt nödvändigt att
ge arbetslöshetskassorna bättre placeringsmöjligheter för fonderna, och styrelsen
har hos Kungl. Maj:t gjort framställning härom.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
Arbetsmarknadsstyrelsens framställning om friare placeringsrätt beträt -fande arbetslöshetskassornas fonder har lämnats utan erinran av försäkringsinspektionen,
svenska arbetsgivareföreningen samt de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation, medan statskontoret, pensionsstyrelsen
och riksbanksfullmäktige ställt sig principiellt avvisande mot förslaget. Från
de sistnämnda remissinstansernas sida har framhållits bl. a. att det under
1940-talet icke varit svårt att finna placeringsobjekt i statsobligationer och att
kassorna icke utnyttjat de möjligheter till en mera räntebärande placering,
som redan de nuvarande bestämmelserna lämnade. Vidare har man pekat
på att, då arbetslöshetskassorna till sin rättsliga natur äro understödsföreningar,
ifrågavarande spörsmål borde prövas i sammanhang med en -—
jämväl av andra skäl påkallad — översyn av understödsföreningslagen.
För egen del betvivlar jag icke, att arbetslöshetskassorna tidigare kunna
ha haft svårigheter att placera sina medel. Situationen på kapitalmarknaden
har emellertid helt förändrats under senare år. Möjligheterna att finna
placeringsobjekt bland guldkantade värdehandlingar te sig för närvarande
tämligen gynnsamma och de torde under överskådlig tid knappast komma
att försämras. Härtill kommer det samband, som otvivelaktigt råder mellan
arbetslöshetskasseförordningens placeringsbestämmelser och motsvarande
föreskrifter i undérstödsföreningslagen, vilken lag i sinom tid torde
komma att bli föremål för en allmän översyn. På grund härav är jag icke
beredd att för närvarande förorda någon mera genomgripande ändring av
gällande regler rörande arbetslöshetskassornas kapitalplacering. En viss utvidgning
av placeringsbestämmelserna helt inom ramen för de principer,
varpå 27 § arbetslöshetskasseförordningen bygger, synes mig emellertid redan
i detta sammanhang kunna vidtagas. På kapitalmarknaden torde nämligen
finnas vissa slag av värdehandlingar, vilka för närvarande icke äro
tillåtna objekt för placering av arbetslöshetskassornas fonder men som
kunna anses jämbördiga med de i 27 § arbetslöshetskasseförordningen angivna
placeringsobjekten eller, om också icke i allo likvärdiga med dessa,
av sådan beskaffenhet alt de väl försvara sin plats inom området för de til 1-låtna placeringarna.
Av särskilt intresse i detta sammanhang äro de bestämmelser, som enligt
274 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse gälla för redovisning av livförsäkringsfond.
I detta lagrum uppräknas åtskilliga placeringsobjekt, som
efter en allsidig utredning — redovisad i propositionen nr 50 till 1948 års
riksdag — befunnits erbjuda fullgod trygghet för livförsäkringsbolagens
fonder och som utan vidare torde kunna godkännas såsom föremål även
för arbetslöshetskassornas fondplacering.
Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, alt de tre första grupperna av
nu tillåtna objekt för placering av arbetslöshetskassornas fonder kompletteras
så att de komma alt överensstämma med motsvarande grupper av placeringsobjekt
enligt 274 § lagen om försäkringsrörelse. Detta innebär, att
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
kretsen av nu tillåtna placeringsobjekt utökas med följande värdehandlingar,
nämligen dels andra av staten utfärdade eller garanterade skuldförbindelser
än obligationer — statsskuldsförbindelser och skattkammarväxlar
— dels obligationer, utfärdade av Svenska bostadskreditkassan, Svenska
skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,
som står under tillsyn av bank- och fondinspektionen, och
dels fordringsbevis, utfärdade av postsparbanken, Svenska jordbrukskreditkassan
eller centralkassa för jordbrukskredit, med undantag av förlagsbevis.
Samtliga dessa värdehandlingar uppfylla enligt min åsikt rimliga krav på
såväl säkerhet som likviditet och jag förordar därför att de upptagas som
tillåtna objekt för placering av arbetslöshetskassornas fonder.
I den fjärde gruppen av nu medgivna placeringsobjekt — obligationer
eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommuner,
som erhållit Konungens tillstånd att upptaga eller garantera lånet — har
arbetsmarknadsstyrelsen icke föreslagit någon saklig ändring. Ej heller jag
anser någon ändring härvidlag böra ske.
Såsom förut nämnts äger arbetslöshetskassa med tillsynsmyndighetens
medgivande placera fondmedel i fastighet, som är avsedd för kassans rörelse,
under förutsättning att fastighetens åbyggnad är brandförsäkrad i
något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag
inom riket. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit att denna bestämmelse
utvidgas så, att kassorna få rätt att efter medgivande av tillsynsmyndigheten
redovisa fondmedel jämväl i aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomisk
förening, därest bolaget eller föreningen uteslutande har till uppgift
att äga och förvalta sådan fastighet. Den sålunda föreslagna utvidgningen
synes välgrundad. Genom föreskriften, att medgivande i varje särskilt
fall erfordras av tillsynsmyndigheten, vinnes garanti för att säkerhetsoch
likviditetskraven äro uppfyllda. Föreskrifterna om brandförsäkring synas
böra jämkas så att åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad
i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk
försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Härigenom
uppnås överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 274 § lagen
om försäkringsrörelse.
Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare föreslagit, att arbetslöshetskassas
fondmedel med tillsynsmyndighetens medgivande skola få placeras i skuldförbindelser,
för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i fast egendom
inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, samt i skuldförbindelser
med säkerhet av inteckning i tomträtt inom två tredjedelar avsenast
fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning, som
tillsynsmyndigheten med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra
omständigheter föreskriver. Det förutsättes dock att åbyggnad skall vara
betryggande försäkrad. Förslaget innebär i denna del en nyhet för arbetslöshetskassornas
vidkommande men det överensstämmer med placerings
-
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
bestämmelserna i 274 § lagen om försäkringsrörelse utom såtillvida, att
tillstånd av tillsynsmyndigheten icke fordras enligt detta lagrum. Både understödsföreningslagen
och den nya lagen om sjukförsäkring tillåta också
investering av ifrågavarande slag.
Enligt min mening torde det i vissa fall kunna vara till fördel om arbetslöshetskassorna
få placera fondmedel i skuldförbindelser med säkerhet av
inteckningar i fast egendom eller tomträtt. Jag vill därför icke motsätta mig
att denna placeringsform införes. Emellertid anser jag det nödvändigt att
här gå fram med försiktighet så att tillbörliga krav på säkerhet och likviditet
icke bli åsidosatta. Sålunda synas skäl föreligga att begränsa placeringsrätten
till viss del av fonden. Jag förordar att gränsen dragés så, att
endast en femtedel av fondens tillgångar får redovisas i skuldförbindelser
av nu ifrågavarande slag. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit
böra vidare endast sådana inteckningar godkännas som äro belägna inom
två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Härutöver bör gälla,
att tillsynsmyndigheten i varje särskilt fall skall ha lämnat sitt medgivande
till placeringen. Några närmare föreskrifter om de riktlinjer,
som tillsynsmyndigheten har att iakttaga, synas icke vara erforderliga.
Givetvis bör medgivande lämnas endast i fall då kraven på säkerhet
och likviditet äro uppfyllda. 1 sistnämnda hänseende bör bland annat beaktas,
att uppsägningstiden icke är alltför lång. Och vad angår tomträttsinteckningar
bör hänsyn tagas till tomträttsavtalets innehåll. Belåning av
inteckning i industrifastighet kan ofta till sin karaktär vara mera en förlagskredit
än en fastighetskredit, varför återhållsamhet bör iakttagas, då
fråga är om placering i skuldförbindelser mot säkerhet i inteckning i industrifastighet.
Någon ytterligare utvidgning av placeringsmöjligheterna utöver vad som
framgår av det föregående anser jag mig för närvarande icke böra tillstyrka.
Anledning synes mig nu alltså icke föreligga att göra industriobligationer
och därmed jämförliga värdehandlingar till tillåtna placeringsobjekt.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett
förslag till förordning angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den la
juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor. Därvid ha även vissa
formella jämkningar i nu gällande bestämmelser ansetts påkallade. Sålunda
har ordet »svensk» inskjutits framför ordet »sparbank» och ordet »kommuner»
utbytts mot orden »svensk kommun». Vidare har ordet »bankbolag»
ersatts med orden »svenskt bankaktiebolag».
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den 1 ö juni
193b (nr 2(ib) om erkända arbetslöshetskassor.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 192.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J. O. Widmnn.
Iduns tryckeri, Esselte al). Stockholm 1940
916567