Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med hemställan om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att förordna om restitution
i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes
vid jordbrukets drift; given Stockholms slott
den 2b mars 19b9.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna
om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som användes vid
jordbruket till hensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1949—den
90 juni 1950.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 1S8.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson,
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om viss
restitution av skatt å bensin samt anför därvid följande.
Beskattning av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948: 368).
Skatten å bensin — som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och
därefter successivt höjts — har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 örle
för liter.
Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin
skall — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den
1 april 1948 utgå tilläggsskatt å bensin med 27 öre för liter. De i 1929 års
förordning meddelade bestämmelserna rörande skatt å bensin skola tillämpas
jämväl i fråga om tilläggsskatten.
Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas
i följande fall, nämligen:
a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske;
c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt
d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes vid
jordbrukets drift eller inom fiskerinäringen, har vid olika tillfällen och
senast vid 1948 års riksdag varit föremål för statsmakternas prövning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
3
Sålunda väcktes vid 1948 års riksdag — delvis i anslutning till den då
framlagda propositionen med förslag om tilläggsskatten å bensin — ett flertal
motioner, däri hemställdes dels att restitution måtte få ske i fråga om
skatt för bensin, som användes vid jordbrukets drift, dels ock att bensinskatten
måtte borttagas såvitt anginge bensin, som användes vid yrkesmässigt
utövande av fiske, eller, om detta icke läte sig göra, att skatten måtte
restitueras direkt till förbrukaren.
I anledning av dessa motioner hemställde 1948 års bevillningsutskott (betänkande
nr 23), att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att Kungl. Maj :t ville föranstalta om en allsidig och förutsättningslös
utredning snarast möjligt rörande frågan om rätt till restitution av skatt
för bensin, som användes vid jordbrukets drift eller för yrkesmässigt bedrivet
fiske, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att — därest praktiska
svårigheter icke skulle hindra genomförandet av en dylik restitution —
förordna om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukats vid
jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den
31 mars 1949.
Bevillningsutskottets betänkande godkändes av riksdagen (skrivelse nr
97).
I anslutning till förenämnda bemyndigande har Kungl. Maj :t den 14 maj
1948 uppdragit åt statens livsmedelskommission att i samråd med statens
bränslekommission och under beaktande av vad bevillningsutskottet i sagda
betänkande anfört skyndsamt utreda frågan om restitution av tilläggsskatt
å bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under
tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949, ävensom att till Kungl. Maj :t
inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Efter utredning
av frågan har livsmedelskommissionen i samråd med bränslekommissionen
i skrivelse den 30 september 1948 hemställt, att Kungl. Maj :t
måtte förordna, att restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 29 april
1948—den 31 mars 1949 (eventuellt även tiden den 1—den 28 april 1948),
skulle äga rum i huvudsaklig överensstämmelse med i skrivelsen angivna
riktlinjer. Sedan yttranden över skrivelsen avgivits av vissa myndigheter
och sammanslutningar, har Kungl. Maj :t genom särskilt beslut den 12
november 1948 förordnat, att restitution finge äga rum av tilläggsskatt å
sådan bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer
under tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949, ävensom uppdragit åt livsmedelskommissionen
att — i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer
som angivits i kommissionens skrivelse den 30 september 1948 —
vidtaga erforderliga åtgärder för restitutionens genomförande.
Vidare har Kungl. Maj :t likaledes den 12 november 1948 bemyndigat
chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag
att utreda frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som använ
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
des vid jordbrukets drift eller för yrkesmässigt bedrivet fiske. Enligt vad
som framgår av statsrådsprotokollet i nämnda ärende borde vid utredningen
i första hand prövas huruvida med hänsyn till samtliga på frågan inverkande
omständigheter jordbrukarna respektive de yrkesmässigt verksamma
fiskarna borde lämnas kompensation för de genom bensinbeskattningen
uppkommande merkostnaderna i form av skatterestitution eller huruvida
kompensation lämpligen borde lämnas i annan form. Vid utredningen borde
särskilt prövas huruvida en eventuell restitution skulle avse allenast
tilläggsskatten — som ehuru den vore av tillfällig natur likväl kunde antagas
komma att utgå även för tid efter den 31 mars 1949 — eller huruvida
restitutionen borde avse även den ordinarie bensinskatten.
De sakkunniga ha sedermera tillkallats. Enligt vad de sakkunniga anmält,
kan deras slutgiltiga förslag icke avlämnas så tidigt att förslag i ämnet
kan föreläggas innevarande års riksdag.
I en den 14 mars 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har
statens livsmedelskommission hemställt, att Kungl. Maj :t ville hos riksdagen
utverka, att det för tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949 gällande
restitutionsförfarandet beträffande skatt å bensin, som användes vid jordbruket
till bensindrivna traktorer, finge tillämpas jämväl under tiden den
1 april 1949—den 31 mars 1950 med vissa i skrivelsen närmare angivna
modifikationer. Vid skrivelsen ha fogats dels en framställning från Sveriges
lantbruksförbiind om restitution av tilläggsskatten för all i jordbruksdrift
förbrukad bensin och dels en framställning från Kronobergs läns hushållningssällskap,
däri föreslagits att restitutionsrätten måtte utvidgas till
att avse jämväl tilläggskatten för bensin till maskiner för stenröjning och
annan grundförbättring i jordbruket.
Vad först beträffar frågan om förlängning av den tid, under vilken restitution
må åtnjutas beträffande skatt å bensin som användes vid jordbrukets
drift, har livsmedelskommissionen erinrat om att det av 1948 års riksdag
fattade beslutet avsåge att Kungl. Maj :t — såsom ett provisorium i
avvaktan på resultatet av den samtidigt av riksdagen begärda allsidiga och
förutsättningslösa utredningen — skulle redan från tidpunkten för tillkomsten
av tilläggsskatten å bensin eller den 1 april 1948 införa restitution
härför. Riksdagen förutsatte härvid, att resultatet av utredningen borde
föreläggas 1949 års riksdag. Emellertid beräknades nu, att de sakkunnigas
arbete icke kunde slutföras så tidigt, att proposition i frågan kunde
framläggas för årets riksdag. Därest det gällande provisoriet icke förlängdes
eller ersattes av någon annan liknande anordning skulle således
restitutionen av bensinskatt för jordbrukets traktorer komma att upphöra
från och med den 1 april 1949 för att eventuellt återinföras vid någon senare
tidpunkt. Det syntes nämligen vara riksdagens avsikt att på grundval
av de sakkunnigas utredning besluta om en mera allmän restitution
av bensinskatten för jordbruket. Då det syntes önskvärt och i överensstäm
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 188.
5
melse med riksdagens mening att restitution av bensinskatt för jordbrukets
traktorer finge fortbestå till dess definitivt beslut fattats i anslutning till
förslag av de sakkunniga, hade kommissionen ansett sig böra taga upp frågan
om en förlängning av nu gällande provisorium. Kommissionen hade
därvid funnit sig böra hemställa, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen utverka
fortsatt bemyndigande att restituera tilläggsskatt å sådan bensin, som
förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1
april 1949—den 31 mars 1950.
I sin skrivelse den 14 mars 1949 har livsmedelskommissionen därjämte —
under åberopande av de erfarenheter rörande systemets verkningar som
kommissionen gjort under sitt arbete med restitutionsmedlens utbetalande
— föreslagit vissa modifikationer beträffande restitutionens omfattning.
Dessa modifikationer avse dels ändring av den hittills gällande begränsningen
av restitutionsrätten till sådana fall, där förbrukningen icke understigit
100 liter i kvartalet, dels införande av rätt till restitution av skatt å bensin,
som användes för stenröjning och annan grundförbättring i jordbruket, och
dels införande av restitutionsrätt för skatt å bensin som användes såsom
startbensin.
Beträffande frågan om ändrade bestämmelser rörande
m inimiförbr u k n i n g e n har livsmedelskommissionen framhållit,
att 1948 års riksdag uttalat att restitution borde åtnjutas endast under förutsättning
att kvartalsförbrukningen kunde antagas ha överstigit 100 liter.
Kommissionen har i detta hänseende anfört.
Det har under arbetet med restitutionen visat sig alt ett strikt följande
av minimeringsregeln medför vissa svårigheter och t. o. in. kan leda till
rena orimligheter. För att belysa detta må följande anföras. För jordbrukets
traktordrift tagas i relativt stor utsträckning i anspråk så kallade lånetraktorer,
vilka kunna ställas till förfogande antingen av maskinhållare
d. v. s. personer, som yrkesmässigt uthyra maskiner till jordbruket, eller
också av en granne till jordbrukaren, som tillfälligt utlånar sin traktor till
denne. I det förra fallet tilldelas restitution i allmänhet maskinhållaren,
vilken sökt tilldelningen av bensinen enligt bestämmelserna för bensinransoneringen.
Då en maskinhållare undantagslöst uppnår en förbrukning om
400 liter på ett år, ehuru maskinhållarens klientel ofta omfattar jordbrukare,
som icke på långt när uppnå den föreskrivna minimikvantiteten, utgår
restitution å sålunda använd bensin alltid. Livsmedelskommissionen har i
sin framställning den 30 september 1948 med förslag till bestämmelser rörande
restitutionens handhavande framhållit, att jordbrukarna såtillvida
redan i förväg blivit delaktiga av bensinrestitutionen, som maskinhållarna
vid skattens tillkomst i allmänhet icke kunnat höja taxorna. Konkurrensen
med andra oljedrivna traktorer kan i allmänhet antagas ha uteslutit en dylik
prishöjning. I de undantagsfall, främst i Norrland, där prishöjning dock
företagits enär konkurrens med andra maskinhållare med icke bensindrivna
traktorer saknats, erhålla emellertid maskinhållarna restitution trots atl
de redan tagit ut skattehöjningen av jordbrukarna genom böjning av taxorna
för maskinhållningen. I dessa fall, som icke äro alltför många, har livsmedelskommissionen
avsett atl, efter undersökning in casu, via maskinhållaren
direkt till jordbrukaren utbetala restitution. Men då inträder svårigheten
med minimigränsen; i delta fall skulle nämligen de jordbrukare, vilka
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
icke uppnått minimikvantiteten, bliva utan restitution. Då uppgifterna till
kristidsstyrelserna rörande maskinhållarens förbrukning av bensin för den
enskilde jordbrukarens räkning äro mycket ovissa, skulle bär säkerligen en
stark irritation uppstå om minimiregeln helt följdes. Vad vidare beträffar
det fall, då traktor tillfälligt uthyres av en granne till en jordbrukare, blir
det mera direkt fråga om en tillämpning av minimigränsen för mottagaren
av traktorarbetet, vilken ofta icke på långt när uppnår den föreskrivna minimikvantiteten.
Det synes därför skäligt, att för dessa fall tillämpa minimikvantiteten
på summaförbrukningen per år hos de jordbrukare, som använda
viss traktor. Härigenom skulle överensstämmelse komma att uppnås
med maskinhållarna i allmänhet.
Redan med hänsyn till vad nu sagts synes det skäligt att minimikvantiteten
sänkes. Som ytterligare skäl kan anföras, att gränsen 400 liters förbrukning
per år är så hög, att cirka hälften av jordbrukarna icke kunna erhålla
restitution. En mera skälig gräns synes vara 200 liter per år. Härigenom
skulle också överensstämmelse nås med vad kommissionen föreslår rörande
minimigräns för restitution av skatt för startbensin. För att ej myndigheterna
vid denna gräns skola betungas med för många ansökningar, synes
vidare böra gälla, att restitution ej skall utgå förrän jordbrukaren
kommit upp till en sammanlagd förbrukning av 200 liter.
I anslutning härtill har livsmedelskommissionen uttalat, att någon betydande
kostnadsökning genom minimigränsens sänkande knappast komrne
att inträda. Kommissionen har härvid åberopat följande tablå.
Tilldelningen av bensin under tiden maj—december 1948 (i liter.)
Förbrukningens art |
Förbrukare |
Summa |
Maskinhållare Jordbrukare |
||
Jordbearbetning, sådd och skörd ................ |
113 295 1510 429 |
1 623 724 |
Transporter till och från gården................. |
1 823 143 236 |
145 059 |
Andra drivändamål............................. |
8 906 i 507 316 |
516 222 |
Startändamål.................................. |
84 086 1 934 653 |
2 018 739 |
Stationära motorer m. in....................... |
402 585 |
402 585 |
Summa |
208110 4 498 219 |
4 706 329 |
Kommissionen har framhållit, att restitution hittills kunnat erhållas endast
för de under rubrikerna »jordbearbetning, sådd och skörd» samt »andra
drivändamål» upptagna myckenheterna samt därutöver i den mån inköp
verkställts före ransoneringens inträdande och skatt blivit erlagd för
sålunda inköpt bensin. Enligt hittills vunnen erfarenhet uppginge sistnämnda
myckenheter dock icke till några väsentliga belopp. Beräknat efter 27
öre per liter komine restitutionen även vid sänkning av minimikvantiteten
icke att uppgå till högre belopp än en halv miljon kronor för tiden den
1 april 1948—den 31 mars 1949. Att märka vore dock, att de tilldelade kvantiteterna
för år 1948 vore väsentligt lägre än motsvarande beräknade myckenheter
för år 1949, då upplagringen av bensin hos jordbruket säkerligen
minskat tilldelningarna (jordbrukare med lager hade i många fall ej sökt
bensintilldelning så länge lagret räckt).
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
7
Vad härefter angår frågan om rätt till restitution av skatt å
bensin, som användes för s t e n r ö j n i n g o c h a n n a n
grundförbättring i jordbruket, har Kronobergs läns hushållningssällskap
anfört, att den i nuvarande läge nödvändiga mekaniseringen
av jordbruksdriften försvårades avsevärt i Kronobergs län av åkerjordens
stenbundenhet. Intresset för stenröjning hade därför ökat betydligt
på senare tid, och för detta ändamål avsedda maskiner hade kommit till
användning och väntades under år 1949 få än större utbredning i länet. En
del av dessa maskiner, särskilt vissa specialbyggda kranförsedda stenröjningsvagnar,
dreves med bensin, och detsamma gällde maskiner för dikesgrävning.
Såväl stenröjning som täckdikning vore under alla förhållanden
kostsamma förbättringsåtgärder. Då de emellertid utgjorde nödvändiga förutsättningar
för en rationell jordbruksdrift, vore det för jordbrukets ekonomi
angeläget, att drivmedlet till maskiner för ifrågavarande åtgärder icke
bleve för dyrt.
Livsmedelskommissionen har anfört följande.
Åtskilligt missnöje torde föreligga i de trakter, där stenröjning och
annan grundförbättring för jordbruket pågår, d. v. s. främst i Småland
och Norrland, på grund av att restitution icke erhålles för dessa ändamål,
ehuru syftet med traktoranvändningen otvivelaktigt är förbättring av jordbrukets
driftsförhållanden. Livsmedelskommissionen, som finner detta
missnöje i viss mån berättigat, vill tillstyrka framställningen. Då emellertid
tilldelningen av bensin till dessa maskiner närmast ankommer på statens
bränslekommission torde för restitutionens handhavande lämpligen
böra förfaras sålunda, att de ansökningsblanketter, som användas vid restitutionsförfarandet
i ren jordbruksdrift, även måtte komma till användning
i här berörd angelägenhet. Ansökningarna böra inlämnas till vederbörande
kristidsnämnd, som med yttrande översänder desamma till bränslekommissionen.
Bränslekommissionen bör verifiera uppgifterna om tilldelade kvantiteter
och vidarebefordra ansökningarna till livsmedelskommissionen, som
verkställer utbetalning av den återbäring vederbörande äger bekomma.
Bränslekommissionen, som beretls tillfälle yttra sig i denna fråga, har
•— utan att ingå på sakfrågan, som nämnda kommission anser ligga helt
utanför dess bedömande — förordat här föreslaget förfarande för restitutionens
handhavande.
Beträffande frågan om restitutionsrätt för skatt å bensin,
som användes såsom st ar t bensin eller som eljest användes
inom jordbruket, har Sveriges lantbruksförbund anfört.
Jämlikt nu gällande förordning utgår restitution av tilläggsskatten endast
i fråga om sådana traktorer, som äro uteslutande drivna med bensin. Det
finnes dock enligt förbundets uppfattning inget vägande skäl för att giva
dessa traktorer eu särställning i förhållande till övriga traktorer inom jordbruket.
Med hänsyn till alt flertalet jordhrukstraktorer startas med bensin och
alt årsbehovet av slartbensin per traktor torde kunna beräknas till 11 å 400
liter ■ — bensinåtgången per starttillfälle varierar mellan eu och Ire liter
har införandet av tilläggsskatten kommit att innebära eu betydande fördyring
av traktordriften vid berörda jordbruk. Bättviseskäl tala för att även
dessa jordbruk erhålla eu direkt restitution av bensinskatten enligt samma
Kungl. Maj:ts proposition nr I8S.
8
grunder som nu tillämpas för de helt bensindrivna traktorerna. Av samma
anledning synes även i fråga om övrig bensin som jordbruket i enlighet med
livsmedelskommissionens cirkulär n:ris 3082, 3112 och 3150 erhåller i tilldelning,
principen om direkt restitution till vederbörande jordbrukare böra
tillämpas. Såsom allmän regel för att en bensinskatterestitution skall
ifrågakomma synes dock böra gälla att års- eller kvartalsförbrukningen skall
uppgå till sådan storlek, att en skatterestitution är praktiskt motiverad.
Lantbruksförbundet får fördenskull hemställa, att livsmedelskommissionen
måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att utsträcka den direkta restitutionen
av tilläggsskatten till att omfatta all i jordbruksdriften förbrukad bensin
och därigenom undanröja det nuvarande restitutionsförfarandets högst
påtagliga hristfälligheter.
Livsmedelskommissionen har förklarat, att kommissionen instämde med
lantbruksförbundet i att vissa rättviseskäl talade för att även startbensin
bleve underkastad restitution. Härvid borde samma regler som tillämpades
på de helt bensindrivna traktorerna komma i fråga. Emellertid förekomme
inom jordbruket ett mycket stort antal traktorer, som använde startbensin;
under det att antalet bensindrivna traktorer kanske stannade vid 8 000, uppginge
de oljedrivna traktorerna, där bensin användes för start, till mellan
30 000 och 40 000 stycken. Ett restitutionsförfarande beträffande startbensinen
för dessa skulle innebära en betydligt vidgad verksamhet hos såväl kristidsstyrelserna
som kommissionen. Ett sätt att begränsa denna verksamhet
vore att liksom fallet hittills varit vid bensindrivna traktorer införa en minimigräns
för startbensinens restituerande, varvid gränsen i enlighet med
lantbruksförbundets skrivelse borde sättas vid skälig nivå. Som lämplig
gräns finge kommissionen föreslå samma gräns som för drivbensinen eller
200 liters förbrukning på ett år. Därest restitution av skatt för startbensin
infördes, synes det kommissionen riktigast, att densamma finge utgå från
den 1 mars 1949 eller tidpunkten för början av tilldelningsperioden för vårbruket
samt utsträckas till den 31 mars 1950. Att låta den utgå retroaktivt
från den 1 april 1948 vore av arbetstekniska skäl ej möjligt.
Departementschefen. I enlighet med det bemyndigande, som lämnats av
1948 års riksdag, har Kungl. Maj :t genom beslut den 12 november 1948
förordnat att restitution finge äga rum av tilläggsskatten å sådan bensin,
som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den
1 april 1948—den 31 mars 1949.
I propositionen nr 24 till innevarande års riksdag med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående
omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker har förordats, att
de vid 1948 års riksdag beslutade skärpningarna på den indirekta beskattningens
område — däribland tilläggsskatten å bensin — skulle bestå jämväl
under budgetåret 1949/50.
Den i det föregående omnämnda sakkunnigutredningen rörande bl. a.
frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes vid jordbrukets
drift, kan icke bliva slutförd så tidigt, att ett eventuellt förslag i ämnet
kan underställas innevarande års riksdag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
9
Med hänsyn härtill anser jag mig nu böra förorda, att den hittills gällande
restitutionsrätten i fråga om tilläggsskatten å bensin utsträckes att
gälla även för tiden efter den 31 mars 1949. Då såsom förut framhållits
skärpningarna av de indirekta skatterna föreslagits skola fortbestå under
hela nästkommande budgetår, bör nu ifrågavarande restitutionsrätt lämpligen
avse tidsperioden den 1 april 1949—den 30 juni 1950.
För rätten att åtnjuta restitution av tilläggsskatt å bensin, som användes
under sistnämnda tidsperiod, torde böra gälla i huvudsak samma villkor som
föreskrivits beträffande den tidigare beslutade restitutionsrätten. För att
undvika de av livsmedelskommissionen påtalade olägenheterna torde dock
restitution böra medgivas redan vid en förbrukning av, för helt år räknat,
200 liter bensin. Denna utvidgning torde ur statsfinansiell synpunkt vara
av mindre betydelse.
I fråga om livsmedelskommissionens övriga ändringsförslag vill jag erinra
om att 1948 års bevillningsutskott i det betänkande (nr 23), som ligger
till grund för beslutet om restitutionsrätt för tiden till och med den 31 mars
1949, uppdrog förhållandevis snäva gränser för rätten att åtnjuta restitution.
Med hänsyn härtill och då varje utvidgning av rätten till restitution är
ägnad att väcka nya krav på restitutionsrätt, anser jag mig i nuvarande
ekonomiska läge icke böra tillstyrka att — såsom kommissionen föreslagit
— restitutionsrätt införes även för skatt å bensin, som användes för stenröjning
m. m. inom jordbruket. Härvid bör även beaktas att tilldelning av
bensin för nyssnämnda ändamål sker i annan ordning än den som gäller
för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer.
Den nyssnämnda principiella invändningen mot att i nuvarande ekonomiska
läge utvidga restitutionsrätten gäller även beträffande förslaget att
medgiva restitution för startbensin. I denna del föreligger emellertid jämväl
ett annat skäl mot bifall till den föreslagna utvidgningen. Medan den nu gällande
restitutionsrätten avser allenast cirka 8 000 traktorer, skulle ett bifall
till förslaget om rätt till restitution för startbensin medföra, att antalet
restitutionsfall utökades med 30 000 ä 40 000. Det är i rådande läge uppenbarligen
ett intresse att söka undvika det administrativa merarbete, som en
dylik kraftig ansvällning av antalet restitutionsfall skulle medföra. Jag
kan sålunda icke heller i denna del tillstyrka eu utvidgning av restitutionsrätten.
— Jag vill i detta sammanhang även erinra om att den såsom drivmedel
för de ifrågavarande traktorerna använda oljan är helt skattefri.
I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker jag, att hos riksdagen utverkas
bemyndigande för Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder som i det föregående angivits — förordna om restitution
av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukas vid jordbruket till
bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1949—den 30 juni 1950.
I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla, att de i det föregående
omnämnda sakkunniga i skrivelse den 1 mars 1949 föreslagit införande av
restitutionsrätt i fråga om viss del av tilläggsskatten å sådan bensin, som
använts vid framdrivande av motorbåt för yrkesmässigt utövande av fiske
2 II ihan g till riksdagens protokoll 19hrJ. 1 samt. Nr 188.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
under tiden den 1 maj 1948—den 30 april 1949; restitutionen föreslås till
22 öre för liter. Ett omedelbart genomförande av detta förslag torde emellertid
få konsekvenser, vilka icke för närvarande kunna helt överblickas.
Därest den föreslagna restitutionsrätten beviljades, skulle detta i viss mån
innebära ett föregripande av det slutliga ståndpunktstagandet i denna fråga.
Härtill kommer att förslaget i vad angår den tekniska utformningen av
restitutionen — vilket förslag innebär att restitutionsärendena skola handläggas
i en hittills icke prövad ordning — ännu icke hunnit remissbehandlas.
Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda att de sakkunnigas
förenämnda förslag nu framlägges för riksdagen. Jag vill härvid framhålla,
att det i och för sig icke föreligger något hinder att vid 1950 års riksdag
— sedan de sakkunnigas definitiva förslag framlagts och granskats —
upptaga frågan om restitution av tilläggsskatt å bensin, som under tid före
den 1 maj 1949 används vid yrkesmässigt bedrivet fiske.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de grunder,
som i det föregående angivits, förordna om restitution
av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukas vid jordbruket
till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1949
—den 30 juni 1950.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
497436. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.