Kungi. Maj:ts proposition nr 182.
1
Nr 182.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
förbud mot spridning av vissa kartor m. m.; given
Stockholms slott den 25 februari 1949.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed föreslå riksdagen att, under förutsättning att av riksdagen såsom
vilande antaget förslag till tryckfrihetsförordning varder slutligen godkänt,
antaga härvid fogade förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor
m. in.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt den nya tryckfrihetsförordningen betraktas tryckt karta såsom
tryckt skrift även då den utgives separat. Nu gällande administrativa bestämmelser
om förbud mot försäljning av vissa kartor måste därför ersättas
med lagbestämmelser; detta är förutsett i tryckfrihetsförordningen, vilken
lämnar utrymme för en reglering i lag av denna fråga. Propositionen
innehåller förslag till lagstiftning härom.
Förslaget innebär att kartor över svenskt område i större skala än
1: 1 000 000 skola granskas och godkännas av kartverket i fråga om detaljer
av betydelse för försvaret. För att karta i större skala än 1: 20 000 skall
få spridas fordras särskilt tillstånd av kartverkskommissionen. I fråga om
den nya ekonomiska kartan i skalan 1: 10 000, vilken utgives av kartverket,
förutsättes att ett mindre antal kartblad skola vara hemliga och att kartbladen
i övrigt skola tillhandahållas efter rekvisition hos kartverket. Några
särskilda inskränkningar i rätten att förvärva de kartblad som icke äro hemliga
föreslås ej.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 samt. Nr 182.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
Förslag
till
Lag
om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets allmänna kartverk framställd
karta över svenskt område i större skala än 1: 1 000 000 må ej hållas
till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning
i kartverket i fråga om detaljer som kunna vara av betydelse för rikets försvar
samt, beträffande karta i större skala än 1: 20 000, tillstånd till spridningen
meddelats av kartverkskommissionen.
Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande
av karta eller tillstånd till spridning därav som avses i första stycket.
Vad i första stycket stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet
av karta som framställts för dess räkning.
2 §.
Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes
sprider karta straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Om
förverkande av karta varom fråga är gälle vad i allmänhet är stadgat om
förverkande av föremål som använts såsom hjälpmedel vid brott.
Utdömda böter ävensom förverkad karta eller dess värde tillfalla kronan.
Förverkad karta skall överlämnas till kartverket.
3 §•
Karta över svenskt område, framställd genom tryck, i skalan 1: 200 000
eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen eller den myndighet
Konungen bestämmer utföras ur riket.
4 §.
Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke
är att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig må, om den
innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas utan till
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
stånd av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer; Konungen
meddelar härom närmare bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Bär karta enligt äldre bestämmelser
vid granskning i kartverket godkänts för framställning eller
mångfaldigande, vare godkännande enligt 1 § denna lag icke behövligt. Ej
heller erfordras tillstånd till spridning av karta enligt denna lag, om sådant
tillstånd meddelats enligt äldre bestämmelser.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1969.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
fråga om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. Föredraganden
anför följande.
I den nya tryckfrihetsförordningen, vilken vid 1948 års riksdag förklarades
vilande för vidare grundlagsenlig behandling, har begreppet tryckt
skrift fått en vidsträcktare innebörd i fråga om karta, ritning eller bild. Det
har enligt de äldre, ännu tillämpliga reglerna ansetts att karta, ritning eller
bild, om den ingår i tryckt skrift, tillhör denna men däremot, om den utgives
fristående, icke skall betraktas som tryckt skrift i tryckfrihetsförordningens
mening. Därför ha bestämmelser angående förbud mot försäljning
av vissa kartor och bilder kunnat utfärdas i administrativ ordning. Då den
nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning, blir emellertid karta, ritning
eller bild enligt 1 kap. 5 § att anse som tryckt skrift, även om den ej
åtföljes av text. För att likväl möjliggöra vissa inskränkningar i spridningen
av sådan karta över Sverige eller del därav, som innehåller upplysning
av betydelse för rikets försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild
har ett särskilt stadgande upptagits i 6 kap. 2 §, enligt vilket närmare bestämmelser
beträffande spridande av dylik karta, ritning eller bild meddelas
i lag. Härigenom uppkommer alltså behov av bestämmelser i lag för
att ersätta de administrativa föreskrifter som nu finnas.
Frågan vilka bestämmelser som böra gälla på detta område har även varit
föremål för utredning, främst med tanke på den nya ekonomiska kartan
i skalan 1: 10 000, som utgives av kartverket. Kartverkskommissionen har
sålunda i skrivelse den 15 februari 1947 framlagt förslag rörande kontroll
å framställningen och försäljningen av vissa kartor. Yttranden över kartverkskoinmissionens
förslag ha efter remiss avgivits av överbefälhavaren,
kartverket, statens handelskommission samt 1943 års sekretessutredning.
Jag anhåller att nu få upptaga denna lagstiftningsfråga till behandling
och därvid till en början lämna en redogörelse för gällande bestämmelser
samt för det huvudsakliga innehållet i kartverkskommissionens förslag och
däröver avgivna yttranden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
5
Gällande bestämmelser.
Genom kungörelse den 19 april 1940 (nr 246) angående förbud mot försäljning
av vissa kartor föreskrevs att kartor över Sverige eller del därav i
större skala än 1: 1 000 000 tillsvidare icke finge försäljas i allmänna handeln
annat än mot rekvisition av statlig eller kommunal myndighet eller,
såvitt anginge enskilda, mot av statlig eller kommunal myndighet tillstyrkt
rekvisition. Denna kungörelse ersattes sedermera av kungörelsen den 6 november
1942 (nr 880) angående förbud mot försäljning m. m. av vissa kartor.
I sistnämnda kungörelse stadgades att karta över Sverige eller del därav
i större skala än 1: 1 000 000 ej finge framställas eller mångfaldigas för
försäljning eller eljest för spridning, med mindre kartan i fråga om sådana
detaljer som kunde vara av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen
blivit godkänd vid granskning i rikets allmänna kartverk. Dessutom bibehölls
det förut gällande försäljningsförbudet. Genom kungörelse den 1 juni
1945 (nr 225) har 1942 års kungörelse såtillvida ändrats att försäljningsförbudet
inskränkts till att omfatta allenast kartor i större skala än 1:50 000.
I fråga om utförsel ur riket äro kartor underkastade det allmänna exportförbud
som gäller enligt kungörelse den 21 mars 1941 (nr 168) i dess lydelse
enligt kungörelse den 27 april 1945 (nr 142) och med däri den 19
oktober 1945 (nr 680) och den 26 april 1946 (nr 153) vidtagna ändringar.
Sedan år 1939 ha inskränkningar gällt i fråga om rätten att sprida flygfotografier
och vissa andra fotografier av militär betydelse eller efterbildning
därav. Enligt den nu gällande kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802)
angående förbud mot försäljning och utförsel av flygfotografier m. m. samt
kungörelse den 27 september 1945 (nr 639) är det sålunda förbjudet att
utan tillstånd av chefen för försvarsstaben eller militär befattningshavare
som denne utsett försälja, hålla till salu eller utdela eller från riket u!tföra
fotografi som tagits under luftfärd över svenskt område, fotografi av
arméns, marinens eller flygvapnets stridskrafter eller försvarsväsendet tillhörande
befäslningsanläggning, fabrik, varv, förråd eller annan dylik anläggning
samt fotografi över kraftverksanläggning, vilket tagits på sådant
sätt att anläggningen framträder i fågelperspektiv. Förbudet gäller även efterbildning
av fotografi, varmed bl. a. avses i tryckpress framställd efterbildning.
Kartverkskommissionens förslag.
I kartverkskommissionens skrivelse uttalas att de restriktiva bestämmelser
varom kan vara fråga ha sin största betydelse för den av kartverket utgivna
ekonomiska kartan i skalan 1: 10 000, och kommissionen hänför i första
hand sitt yttrande till denna karta.
Kommissionen anför att denna karta har betydelse för stora delar av
del svenska produktiva näringslivet och för många grenar av lörvaltningcn
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 182.
samt hänvisar härom till beslutet vid 1946 års riksdag att påskynda den
ekonomiska kartläggningen, så att denna kunde fullbordas på 15 år. Enligt
vad kommissionen vidare framhåller bygger detta statsmakternas beslut på
den förutsättningen att kartan skall innehålla så många för användningen
betydelsefulla uppgifter som möjligt och bli lätt tillgänglig. Detta gäller
ej endast myndigheters utan även allmänhetens behov av kartan. Ett ledande
motiv för riksdagens beslut låg jämväl i kartans betydelse för rationalisering
av vart lands jordbruk, för vilken omfattande åtgärder övervägas
och planläggas. Kommissionen har emellertid funnit att beträffande
såväl innehåll som tillhandahållande en avvägning är nödig mellan å ena
sidan allmänhetens och civila myndigheters behov av upplysningar från
kartan samt berättigade krav att utan omgång, särskilda kostnader och tidsutdräkt
kunna anskaffa blad av densamma samt å den andra sidan de på
hänsynen till landets säkerhet grundade kraven på uteslutning och förvanskning
av vissa uppgifter samt inskränkningar i tillhandahållandet av kartan.
Därvid framhåller dock kommissionen att den ekonomiska kartans betydelse
för det civila livet är så stor att endast sådana inskränkningar böra fastställas
som med hänsyn till försvaret eller folkförsörjningen äro uppenbart
oavvisliga.
Beträffande den ekonomiska kartans innehåll framhåller kommissionen
att kartan som allmän regel icke bör med text, tecken eller på annat sätt
angiva befintligheten av befästningar och av chefen för försvarsstaben såsom
hemliga angivna förråds- och basanläggningar och ej heller upptaga
sådana detaljer som särskilt underlätta angrepp med flyg, robotbomber,
artilleri eller sabotörer mot övriga militära och civila anläggningar av väsentlig
betydelse för försvaret eller folkförsörjningen. Kommissionen tillstyrker
vissa specialföreskrifter som visa tillämpningen av denna allmänna regel
samt föreslår att Kungl. Maj:t i särskilt brev till kartverket i överensstämmelse
med vad kommissionen förordat utfärdar föreskrifter rörande vad som
i fråga om den ekonomiska kartan skall iakttagas beträffande sådana detaljer
som kunna vara av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen.
I fråga om tillhandahållande av den ekonomiska kartan anför kommissionen
att kartan, även om vissa detaljer förvanskas, kan användas vid militära
företag och att därför dess förvärvande av utländsk makt kan lända till
allvarlig skada för landets försvar. Kommissionen föreslår därför begränsningar
i försäljningen av kartan. Därvid böra olika regler gälla för skilda
delar av denna. Kartbladen böra därför, med hänsyn till områdenas betydelse
ur försvarssynpunkt, indelas i grupper. Gruppindelningen bör fastställas
av Kungl. Maj:t; ändringar däri böra dock få ske efter överenskommelse
mellan kartverket och chefen för försvarsstaben. Kommissionen förordar,
med vissa erinringar, ett av försvarsstaben utarbetat förslag, enligt vilket
kartbladen indelas i fyra grupper, benämnda I a, I b, II och III.
Kommissionen framhåller härefter att gruppindelningen måste vara hemlig
och att det ur praktisk synpunkt icke är lämpligt att kartbladen säljas i
kommission genom bokhandeln. Därför förordar kommissionen att kart
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
bladen för att få inköpas skola rekvireras centralt hos kartverket, vilket
skall vidarebefordra medgivna rekvisitioner till det förlag som enligt avtal
med kartverket framställer kartbladen. För rekvisitioner böra, anför kommissionen
vidare, blanketter i brevkortsformat fastställas och hållas tillgängliga
i bokhandeln, hos hushållningssällskap, egnahemsnämnder, skogsvårdsstyrelser
m. fl. institutioner. Enskild sökande skall ha att uppgiva motiv
för ansökningen.
Beträffande de inskränkningar som skola gälla i rätten att förvärva kartblad
av den ekonomiska kartan föreslår kommissionen i huvudsak följande.
Kartblad i grupp I a böra förklaras hemliga med stöd av 4 § sekretesslagen
och beträffande dessa kartblad bör föreskrift meddelas enligt 2 §
4 mom. tryckfrihetsförordningen att de skola förses med anteckning om att
de äro hemliga och att det skall ankomma på kartverket att pröva fråga om
utlämnande. Sekretessbestämmelserna böra dock givas sådan avfattning att
kartverket får rätt att i viss begränsad utsträckning, efter samråd med
chefen för försvarsstaben, medgiva utlämnande, exempelvis då företag och
industrier eller enskilda jord- och skogsägare, som för sin verksamhet äro
i särskilt behov av sådana kartblad, begära att utfå sådana och då därjämte
trygghet är för handen att kartbladen komma att förvaras och begagnas med
nödig försiktighet. Vid utlämnande böra i dylika fall erforderliga förbehåll
göras beträffande kartbladens förvaring och begagnande samt erinran ske
att brott mot sådant förbehåll kan enligt 41 § sekretesslagen medföra straff.
Varje särskilt kartblad inom denna grupp bör numreras innan det utlämnas.
Kommissionen föreslår vidare att beträffande de områden som avses i
grupp las. k. svarttryck samt svart- och gultryck, eller sålunda blad av
den ekonomiska kartan som sakna fotobild, icke skola vara hemliga utan
behandlas på samma sätt som kartbladen i grupp I b.
Av förslaget i fråga om grupp I a följer att framställning av annan än
myndighet att få inköpa kartblad i denna grupp — utom i de fall som angivas
i föregående stycke — skall avslås, varom kartverket skall underrätta
rekvirenten.
I fråga om kartbladen i grupperna I b, II och III anser kommissionen icke
erforderligt att dessa hållas hemliga. Vissa inskränkningar föreslås beträffande
försäljningen. Kartbladen i grupperna I b och II böra få försäljas till
statlig och kommunal myndighet samt till enskilda personer och företag
som äga eller bruka fastighet, belägen inom kartbladets område, eller som i
rekvisitionen eljest lämnat erforderlig motivering för behovet av kartblad.
I fråga om kartblad i grupp I b skall kartverket äga föreskriva att kartbladet
skall förvaras på betryggande sätt och underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse
sådant villkor bör medföra straff. Föreskriften om förvaringen bör
dock icke utgöra hinder för att kartblad användes som bilaga till ansökningar,
framställningar och beslut och ej heller att det ingår i förrättningsakter
och remissakter. Utöver vad nu sagts om gruppen I b bör i fråga
om svarttrycken samt svart- och gultrycken i grupp I a särskilt gälla att
de icke må till enskilda eller företag säljas utan särskilda skäl, exempelvis
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
att kartbladet erfordras för framställning till myndighet i jordförvärvsärende
eller dylikt.
För prövningen av rekvisitioner av kartblad i grupp III föreslås icke
några inskränkande bestämmelser.
Kommissionen föreslår att inkomna rekvisitioner i viss utsträckning skola
registreras hos kartverket.
Vad kommissionen föreslagit angående den ekonomiska kartan i skala
1:10 000 skall såväl beträffande kartans innehåll som dess tillhandahållande
även gälla av kartverket utgiven fotokarta i samma skala.
Beträffande tidigare upprättade ekonomiska kartor i skalan 1: 20 000
över vissa delar av riket anser kommissionen tillräckliga skäl icke föreligga
för bibehållande av några inskränkande bestämmelser; dessa kartor böra
alltså få säljas fritt.
Kartor som icke framställas av kartverket utan utgivas av annan myndighet,
offentlig institution eller enskild böra, enligt kommissionens förslag, i
huvudsak vara underkastade samma bestämmelser i fråga om kartans innehåll
som den ekonomiska kartan, och det enligt 1942 års kungörelse gällande
granskningstvånget bör därför bibehållas. Däremot bör i regel försäljningen
av dessa kartor vara fri. För att det emellertid icke härigenom skall
bli möjligt att fritt utgiva karta i stor skala över områden av stor betydelse
ur försvarssynpunkt, t. ex. Stockholms skärgård, anser dock kommissionen
att det skall ankomma på kartverket att i samband med granskningen av
kartan besluta angående försäljningen. Kartverket skall därvid, när det kan
anses påkallat av viktiga militära skäl, äga föreskriva rekvisitionstvång av
samma innehåll som i 1942 års kungörelse.
För kartor som kartverket framställer på beställning av statliga eller kommunala
institutioner eller enskilda böra, enligt kommissionens mening, tilllämpas
samma regler i fråga om innehåll och tillhandahållande som gäller
för kartverkets egna kartor av motsvarande art. Detsamma bör i huvudsak
gälla bildskisser och fotografiska kopior av framställt fotomaterial.
Vidare framhåller kommissionen att kartor som upprättas vid legala förrättningar
icke äro avsedda för försäljning eller annan spridning och därför
ej omfattas av bestämmelserna i 1942 års kungörelse. I vissa undantagsfall
kunna sådana kartor vara hemliga enligt gällande sekretessbestämmelser.
Kommissionen anser några åtgärder i detta sammanhang icke vara erforderliga
beträffande sådana förrättningskartor.
Kommissionen föreslår vissa inskränkande bestämmelser angående utförsel
av kartor. Såsom jag förut framhållit äro kartor underkastade det
allmänna exportförbudet; utförsel får därför ske endast med tillstånd av
statens handelskommission. Kartverkskommissionen förordar att kartor i
mindre skala än 1: 200 000 skola få fritt utföras. Andra kartor skola få
utföras endast med licens som meddelas, om kartan är i större skala än
1: 50 000, av Kungl. Maj :t och eljest av kartverket efter samråd med chefen
för försvarsstaben. I samband med resa skall dock få fritt utföras högst
fem exemplar av karta som ej är i större skala än 1: 50 000 eller av tryckta
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
turistkartor och vägledningskartor över städer och samhällen, om de godkänts
för fri försäljning.
En av kartverkskommissionens ledamöter har väl biträtt förslaget om
retuschering och förvanskning av militärt eller folkförsörjningsmässigt ömtåliga
detaljer men ansett sig böra hävda principen om friast möjliga försälj
ningsbestämmelser; denne ledamot har därför icke anslutit sig till kommissionens
förslag om hemlighållande av vissa kartblad av den ekonomiska
kartan och under alla omständigheter ansett sig icke kunna biträda förslaget
om rekvisitionstvång, kontroll å och villkor för försäljningen samt
registrering av utlämnade exemplar av den ekonomiska kartan.
Yttranden över kartverkskommissionens förslag.
Kartverkskommissionens förslag tillstyrkes i huvudsak av överbefälhavaren.
I ett allmänt uttalande rörande förslaget framhåller kartverket att
detta innebär betydande inskränkningar i friheten att framställa och avyttra
kartor över Sverige och att förslagets genomförande kommer att medföra
väsentliga nackdelar för såväl kartproducenter som kartkonsumenter,
icke minst beträffande kartverkets egen kartproduktion, som är den mest
omfattande och mest utnyttjade inom landet. Kartverket erinrar om att
kartverket tidigare ifrågasatt att kartproduktionen och försäljningen åter
skulle bli helt fria, såsom i huvudsak var fallet före andra världskrigets utbrott.
Även om så icke anses böra ske med hänsyn till de alltjämt labila
tidsförhållandena, finner sig kartverket dock böra uttala sin tvekan, huruvida
så långt gående inskränkningar som kommissionen föreslagit kunna
anses vara ofrånkomliga ur synpunkten av rikets säkerhet. Särskilt gäller
detta inskränkningar i fråga om kartornas innehåll.
Kartverket anför härom vidare.
Kartorna äro till för att lämna allmänheten och näringslivet m. m. så
många upplysningar som möjligt inom ramen för de olika karttyperna. Uteslutningar
i och förvanskningar av kartbilden äro därför alltid motbjudande
ur kartografisk synpunkt och till nackdel vid kartornas användning.
Kartverket kan ej heller underlåta att ifrågasätta, huruvida icke sådana
uteslutningar och förvanskningar a kartorna särskilt draga uppmärksamheten
till de föremål som man genom nämnda åtgärder velat göra mindre
kända. Som exempel kan tagas kravet på uteslutningar av påskrifter rörande
vissa på kartan upptagna industriers art eller namn på grund av industriernas
betydelse för försvarsväsendets behov. Da andra mindre betydande
industrier som regel tinnas angivna med påskrift, blir resultatet att
kartan indirekt ger en påtaglig upplysning om var de krigsviktiga industrierna
äro att finna. Uppgifter rörande vilka de icke namngivna industrierna
äro kunna lätt erhållas ur adresskalendrar, telefonkataloger m. m. Principen
om uteslutningar av dylik art synes därför vara diskutabel. Då emellertid
försvarsväsendets representanter ansett invändningarna icke bärande
samt kartverkskommissionen funnit sig icke kunna emot chefens för försvarsstaben
framställda krav förorda mindre långtgående restriktioner än
som i förslaget angivits, anser sig kartverket här böra inskränka sig till
dessa allmänna påpekanden om förslagets innebörd och uttala förhoppningen
att åtminstone framdeles lättnader skola kunna genomföras.
10
Kungi. Maj:ts proposition nr 182.
Beträffande tillhandahållandet av den ekonomiska kartan i skalan
1:10 000 finner överbefälhavaren kommissionens förslag vara i huvudsak
lämpligt. Sålunda framhåller överbefälhavaren att grunderna för kartans
tillhandahållande böra så utformas att de behov för vilka ett påskyndande
a\ den ekonomiska kartläggningen beslöts vid 1946 års riksdag, ävensom
övriga legala behov som kunna göra sig gällande, bli tillgodosedda, överbefälhavaren
finner förslaget väl uppfylla kraven i berörda hänseende samt
framhåller att några väsentliga olägenheter icke torde följa av det föreslagna
rekvisitionsförfarandet och ej heller av de föreslagna säkerhetsåtgärderna
med avseende på kartornas hanterande. I huvudsak tillstyrkas de föreslagna
restriktionerna i kartförsäljningen även av kartverket, som uttalar
att dessa äro av väsentligt mindre betydelse ur såväl kartproducentens som
kartkonsumentens synpunkt än inskränkningarna i kartornas innehåll.
Mot vad förslaget innehåller angående hemlighållande av vissa kartblad
finner 19i3 års sekretessutredning i princip icke något att erinra. Däremot
anser sekretessutredningen det kunna i frågasättas, huruvida de föreslagna
begränsningarna i rätten att inköpa kartblad som icke är hemligt — vilka
begränsningar ansetts påkallade med hänsyn till kartans användbarhet för
militära ändamål och åsyfta att förhindra att kartbladen förvärvas av utländsk
makt -— äro ägnade att tillgodose angivet syfte. Sålunda anför sekretessutredningen
att, sedan någon tid förflutit efter kartbladens utgivning,
det med hänsyn till storleken av den upplaga som väntas vinna avsättning
icke lär bereda främmande makt någon större svårighet att komma i besittning
av kartbladen. Det säkraste skyddet ligger alltså, enligt sekretessutredningens
mening, däri att kartblad som av främmande makt kunna användas
till skada för rikets säkerhet över huvud taget icke framställas eller
att bladen förvanskas så att de militära upplysningar som kunna hämtas
därur icke äro av större betydelse. Ett visst skydd kan även beredas genom
att kartblad hållas hemliga. Under förutsättning att hemlighållandet begränsas
till kartblad, beträffande vilka behovet av utlämnande icke gör sig
gällande med större styrka och vilka därför endast begagnas i tjänsten eller
utlämnas i ett fåtal exemplar, kan det antagas att hemlighållandet i allmänhet
tillgodoser det angivna syftet. Däremot lär detta, anför sekretessutredningen
vidare, icke uppnås allenast genom kontroll och begränsning
av försäljningen till allmänheten utan anknytning till sekretessbestämmelser.
En av administrativ myndighet utövad behovsprövning i fråga om rätten
att inköpa kartblad är förenad med betydande olägenheter, och då denna
ej kan antagas i längden tillgodose sitt syfte, anser sig sekretessutredningen
icke kunna tillstyrka bestämmelser därom.
Beträffande detaljutformningen av de föreslagna inskränkningarna i tillhandahållandet
av den ekonomiska kartan föreslår överbefälhavaren vissa
smärre ändringar, vilka överbefälhavaren finner kunna vidtagas utan eftersättande
av de legala kartbehoven. Det torde icke vara nödvändigt att i detta
sammanhang närmare redogöra för skillnaden mellan kartverkskommissionens
och överbefälhavarens förslag i detta hänseende. Jag vill endast nämna
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
11
att även i fråga om kartbladen i grupp III, för vilka kommissionen icke ansett
några inskränkningar nödvändiga, enligt överbefälhavarens förslag
skall krävas att enskilda personer eller företag för att få inköpa kartblad
lämnat tillfredsställande motivering för inköpet. Överbefälhavaren framhåller
att Kungl. Maj :t bör meddela normerande bestämmelser om vad som
skall förstås med tillfredsställande motivering. Dessa bestämmelser böra
emellertid vara tämligen allmänt hållna med hänsyn till svårigheterna att
förutse alla förekommande fall. Såsom bärande motiv kunna, enligt överbefälhavarens
mening, t. ex. angivas: planeringsverksamhet hänförlig till
innehav eller arrendering av fastighet, mark eller skog, vetenskaplig forskning,
undervisningsverksamhet, planläggning av idrottstävling och dylikt.
Kartverket ifrågasätter, om icke hemlighållandet av vissa kartblad kunde
helt undvaras, då mera betydelsefulla militära anläggningar, befästningar
och dylikt ändå icke få återgivas på kartorna. I varje fall anser kartverket
hemlighållandet av kartblad böra inskränkas till det minsta möjliga.
I fråga om tillhandahållandet av andra kartor än den nya ekonomiska
kartan företräder överbefälhavaren den uppfattningen att kartor i större
skala än 1: 20 000 icke böra få försäljas i allmänna handeln eller eljest tillhandahållas
annat än mot rekvisition av statlig eller kommunal myndighet
eller, såvitt angår enskilda, mot av sådan myndighet tillstyrkt rekvisition.
Enligt överbefälhavarens mening bör kartverket lämnas befogenhet att medgiva
försäljning av karta utan tillämpning av detta rekvisitionsförfarande
men bör denna befogenhet begränsas att gälla kartor som äro av väglednings-
eller turistkartenatur; det förutsättes att kartverket i tveksamma
fall samråder med chefen för försvarsstaben. Även kartverket anser rekvisitionstvång
böra förekomma endast för kartor i större skala än 1: 20 000
med rätt för kartverket att medgiva fri försäljning.
Kartverkskommissionens förslag rörande utförsel av kartor tillstyrkes
av kartverket, under det att statens handelskommission anser nu gällande
bestämmelser böra bibehållas.
Departementschefen.
Enligt den nya tryckfrihetsförordningen är, såsom jag inledningsvis framhållit,
tryckt karta, ritning eller bild att anse som tryckt skrift, även
om den ej åtföljes av text. Det blir därför nödvändigt att ersätta de nu gällande
administrativa bestämmelserna rörande försäljning av kartor med
särskilda'' lagregler. Det bör emellertid betonas att frågan om spridningen
av kartor icke i någon väsentlig mån är en tryckfrihetsfråga. Utvidgningen
av tryckfrihetsförordningens tillämplighet beträffande kartor har skett för
att en praktiskt tillfredsställande avgränsning av begreppet tryckt skrift
skall vinnas. Å andra sidan ha de tryckfrihetssakkunniga uttalat att ur yttrandefrihetens
synpunkt kravet på fri spridning av kartor över Sverige eller
del därav samt ritningar och bilder, som äro jämförliga därmed, icke gör sig
lika starkt gällande som då fråga är om andra tryckalster men att däremot
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
starka skäl kunna föreligga att begränsa spridningen av sådan karta, ritning
eller bild, om den innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.
Genom tryckta kartor och därmed jämförliga ritningar och bilder kunna
upplysningar spridas om förhållanden, vilka av hänsyn till rikets säkerhet
icke böra uppenbaras för främmande makt. Det skydd lagstiftningen erbjuder
häremot är principiellt detsamma som beträffande röjandet av dylika
uppgifter på annat sätt. De grundläggande straffbuden rörande sådant brott
mot rikets säkerhet äro upptagna i 8 kap. strafflagen och enligt den nya
tryckfrihetsförordningen skall offentliggörandet av uppgifter rörande förhållanden,
vilkas röjande enligt lag innefattar brott mot rikets säkerhet, anses
som tryckfrihetsbrott. I den mån karta, ritning eller bild innehåller sådana
uppgifter, kan dess utgivande således föranleda straff och dess spridande
hindras genom beslag och konfiskation i samma ordning som gäller
för andra tryckta skrifter.
Vissa uppgifter på karta kunna emellertid, även om de icke i och för sig
äro av hemlig natur, t. ex. uppgifter angående byggnaders läge och beskaffenhet,
vara till skada för rikets försvar på grund av att kartan kan komma
till direkt användning vid krigsföretag. På samma sätt kunna vissa bilder,
särskilt flygfotografier, begagnas för militära ändamål och således, om de
komma i främmande makts besittning, vara till skada för försvaret. Av
dessa skäl har i 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen upptagits ett stadgande
som möjliggör inskränkande lagbestämmelser beträffande spridande
av sådan karta över Sverige eller dei därav, som innehåller upplysning av
betydelse för rikets försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild.
Sådana lagbestämmelser erfordras i första hand för att förhindra spridningen
av karta, vilken innehåller detalj uppgifter som kunna vara av betydelse
för rikets försvar. Liksom hittills böra de kartor som äro avsedda för
spridning granskas av kartverket och uteslutning av vissa detaljer bör därvid
kunna uppställas som villkor för att spridning skall tillåtas. Av principiella
skäl möjliggör tryckfrihetsförordningen icke föreskrifter om förhandscensur.
Principiellt kan förbud således icke meddelas mot själva framställandet
och mångfaldigandet av karta, som ej blivit granskad och godkänd.
Spridningsförbud för kartan torde emellertid, såsom jag framhållit vid
framläggandet av propositionen till 1948 års riksdag angående ny tryckfrihetsförordning,
utgöra tillräcklig grund för en sådan granskning som redan
nu utövas av kartverket. I praktiken torde den som framställer kartan, för
att icke drabbas av spridningsförbudet, vanligen låta kartverket granska
denna redan då den föreligger i korrektur. Förbudet mot censur utgör icke
något hinder mot att en sådan av kartframställaren begärd granskning av
korrektur utföres.
De nu gällande bestämmelserna i 1942 års kungörelse innebära att
granskning av kartdetaljer skall ske, så snart kartan är i större skala än
1: 1 000 000. Kartverkskommissionen har förordat att denna regel bibehålies
och det torde ej föreligga några skäl att frångå densamma. Liksom hittills
bör undantag göras för kartor vilka framställas för försvarsväsendets räk
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
ning. Såsom framgår av kommissionens yttrande är det ej heller meningen
att sådan granskning skall avse hittills vanliga förrättningskartor, t. ex. för
fastighetsbildning eller planändamål.
I vilken utsträckning vissa kartdetaljer böra vara uteslutna för att karta
skall kunna godkännas för spridning torde icke lämpligen kunna regleras
i detta sammanhang. Det bör ankomma på kartverket att i det enskilda fallet
besluta härom, men jag förutsätter att Kungl. Maj :t i administrativ ordning
kommer att meddela kartverket erforderliga anvisningar.
Även om det nu förordade spridningsförbudet för kartor, som icke granskats
och godkänts, i allmänhet kommer att leda till att de kartor som spridas
bland allmänheten, vare sig de utgivits av kartverket eller av annan, icke
innehålla detaljer av mera framträdande militär betydelse, är det likväl uppenbart
att denna uteslutning av kartdetaljer icke kan drivas så långt att
kartorna helt sakna värde för krigsföretag mot vårt land. I ett modernt samhälle
föreligger för mångahanda ändamål behov av kartor i olika skalor och
utföranden samt med mer eller mindre detaljerat innehåll. Ekonomiska kartor
i stor skala äro av största betydelse för väsentliga allmänna och enskilda
intressen såsom närmare utvecklades, då frågan om påskyndande av den
ekonomiska kartläggningen behandlades vid 1946 års riksdag (prop. nr 106).
Jag hänvisar till vad som därvid förekom och vill här endast erinra om den
ekonomiska kartans betydelse för rationalisering av vårt lands jordbruk, för
fastighetsbildning och samhällsplanering, för vägväsende och skogsskötsel.
Även andra kartor i stor skala, t. ex. över städer och andra samhällen, komma
till användning inom näringslivet och för andra samhällsnyttiga ändamål.
Uppenbart är emellertid att särskilt kartor i stor skala redan därigenom
att de detaljerat och riktigt återgiva terrängen, vägar, bebyggelse m. m. också
kunna användas vid militära företag. Fråga uppkommer därför, huruvida
genom inskränkningar i spridningen av sådana kartor faran för rikets säkerhet
kan minskas utan att andra intressen i väsentlig mån eftersättas.
Kartverkskommissionen behandlar i första hand inskränkningar i spridningen
av den ekonomiska kartan i skalan 1 : 10 000, vilken utgives av kartverket.
Såsom kommissionen anfört torde det vara ofrånkomligt att vissa delar
av denna karta förklaras hemliga. Detta bör emellertid gälla blott ett ringa
antal blad över sådana områden där särskilt betydelsefulla militära anläggningar
finnas. Bestämmelser om hemlighållande av kartbladen på sådan
grund torde kunna meddelas av Kungl. Maj :t med stöd av 4 § sekretesslagen,
varför frågan icke torde behöva närmare utvecklas i detta sammanhang. Det
av kommissionen uttalade önskemålet att de hemliga kartbladen skola
kunna utlämnas i viss begränsad utsträckning, t. ex. då företag och industrier
eller enskilda jord- eller skogsägare, som för sin verksamhet äro i
särskilt behov av kartbladen, begära att utfå dessa och därjämte trygghet är
för handen att kartbladen komma alt förvaras och begagnas med nödig försiktighet,
torde böra tillgodoses. Redan genom stadgandena i 37 och 38 §§
sekretesslagen möjliggöres sådant utlämnande, varvid dock beslutet ankommer
på Kungl. Maj:t. Något hinder torde emellertid icke föreligga att giva
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 182.
de av Kungl. Maj :t med stöd av sekretesslagen utfärdade föreskrifterna
sådant innehåll att utlämnande för vissa ändamål och under vissa förutsättningar
generellt medgives, ehuru kartbladen eljest icke få utlämnas.
Av vad nu anförts framgår att till övervägande del kartbladen av den ekonomiska
kartan icke skola vara hemliga utan, i den mån de äro att anse som
allmänna handlingar, skola anses offentliga. I fråga om dessa kartblad innebär
kommissionens förslag att bestämmelser skola meddelas om kontroll
över tillhandahållandet och att därvid mer eller mindre vittgående inskränkningar
i försäljningen skola föreskrivas, allt efter kartbladens betydelse ur
försvarssynpunkt. Såsom villkor för tillhandahållande av kartblad inom den
i detta hänseende viktigaste gruppen skall även kunna meddelas föreskrift
rörande kartbladets förvaring.
De av kommissionen föreslagna bestämmelserna förutsätta ett allmänt
förbud att utan tillstånd överlåta blad av den ekonomiska kartan, i likhet
med vad som gäller t. ex. om skjutvapen eller spritdrycker. Föreskrifter
om förvaring av kartblad bli nämligen utan mening, om de icke grunda
sig på ett principiellt förbud mot överlåtelse av kartbladen. Även inskränkningar
i kartverkets försäljning av kartblad skulle bli tämligen värdelösa,
om kartbladen fritt kunde förvärvas från annan t. ex. i antikvariat. EU sådant
förbud mot överlåtelse skulle emellertid utgöra ett avsevärt hinder,
då det gäller att använda den ekonomiska kartan för de ändamål som motiverat
dess upprättande. Kartbladens begagnande för jordbruksrationalisering
och fastighetsbildning förutsätter att de kunna överlåtas t. ex. i samband
med fastighetsförsäljning. Mot ett sådant mera allmänt förbud att
överlåta dessa kartblad talar även att dess efterlevande knappast kan kontrolleras
och att det torde vara svårt att i det enskilda fallet vinna förståelse
för att ett sådant förbud behöver upprätthållas. Det kunde väl
vara anledning att bortse från de olägenheter som äro förenade med inskränkningar
i rätten att förvärva och till annan överlåta blad av den ekonomiska
kartan, om dessa inskränkningar kunde antagas vara av betydelse
för att hindra att kartbladen till skada för rikets säkerhet komma i främmande
makts besittning. Ett stort antal av varje kartblad torde komma att
spridas bland allmänheten. Det måste därför, såsom sekretessutredningen
framhållit, antagas att en av administrativ myndighet utövad behovsprövning
icke i längden tillgodoser det angivna syftet. Med hänsyn härtill finner
jag avgörande vikt böra tillmätas de invändningar som kunna riktas mot
kommissionens förslag. Inskränkande bestämmelser rörande spridningen av
den ekonomiska kartan föreslås därför icke i detta sammanhang. Dock vill
jag framhålla att det icke möter något hinder att i administrativ ordning
reglera försäljningen av denna karta på sådant sätt att den tillhandahålles
endast på ett centralt försäljningsställe och därigenom skapa möjligheter
till överblick och kontroll över försäljningen. Även om man utgår från att
försäljningen av kartbladen bör vara fri och att den som begär i regel bör
få inköpa kartblad, om detta icke är hemligt, torde en sådan centraliserad
försäljning kunna få en viss betydelse för att försvåra förvärv av kartblad i
obehörigt syfte. Jag förutsätter att administrativa bestämmelser därom kom
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
15
ma att meddelas och att därvid även föreskrives att kartverket i allmänhet
skall tillhandahålla kartbladen endast till svensk medborgare eller svensk
juridisk person; dock bör i undantagsfall även annan kunna förvärva dessa
kartblad, t. ex. utlänning som med vederbörligt tillstånd förvärvat fast
egendom i riket och behöver karta för dess skötsel. Det bör även kunna
föreskrivas att försäljning till enskilda personer skall ske endast i begränsad
omfattning och att sålunda hela serier av kartblad över militärt
viktiga områden i regel icke skola säljas till enskilda personer.
Beträffande kartor som utgivas av annan än kartverket innebär kommissionens
förslag att försäljningen i regel bör vara fri. För att det emellertid
icke därigenom skall bli möjligt att upprätta och fritt sälja karta i stor
skala över områden av stor betydelse ur försvarssynpunkt förordar dock
kommissionen att de enligt 1942 års kungörelse gällande inskränkningarna
i den allmänna handeln med dylika kartor skola bibehållas men att det skall
ankomma på kartverket att i samband med granskningen av kartorna besluta,
huruvida fri försäljning skall få ske. Därvid skulle kartverket i regel
ha att medgiva fri försäljning men i undantagsfall, när så av viktiga militära
skäl vore påkallat, kunna föreskriva att kartorna skulle vara underkastade
rekvisitionstvång. Vad nu sagts skulle således enligt kommissionens
förslag gälla kartor i större skala än 1: 50 000, dock med undantag
av vissa äldre ekonomiska kartor i skala 1:20 000, vilka skulle få säljas
fritt. Kartverket har i sitt yttrande förordat att bestämmelserna skola gälla
endast kartor i större skala än 1: 20 000 och överbefälhavaren har intagit
samma ståndpunkt men uttalat att kartverkets befogenhet att medgiva fri
försäljning borde begränsas till kartor som äro av väglednings- eller turistkartenatur.
En anordning som innebär att tillstyrkan av någon statlig eller kommunal
myndighet fordras för att karta skall få säljas i den allmänna handeln
lär i längden sakna större betydelse för att försvåra ett obehörigt anskaffande
och utnyttjande av kartor och jag kan därför icke tillstyrka dess bibehållande.
Ett fullständigt frigivande av försäljningen beträffande alla av
annan än kartverket utgivna kartor skulle emellertid å andra sidan, såsom
kommissionen anfört, kunna leda till att kartor i stor skala över områden
som äro särskilt viktiga ur försvarssynpunkt utgivas och spridas. Särskilt
då det gäller de områden över vilka kartblad av den nya ekonomiska kartan
icke skola få utlämnas till spridning utan skola hållas hemliga, är det
av vikt att spridningen av motsvarande kartor, upprättade på kommunalt
eller enskilt initiativ, kan förhindras. För spridning av kartor i stor skala,
lämpligen sådana i större skala än 1: 20 000, bör därför fordras tillstånd
med hänsyn ej allenast till de på kartan återgivna detaljerna utan även till
den betydelse kartan som helhet äger ur försvarssynpunkt. Fråga om sådant
tillstånd bör lämpligen prövas av kartverkskommissionen, i vilken
representanter finnas för både militära och civila myndigheter som kunna
beröras av frågan. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare
anvisningar rörande tillståndsprövningen. Hinder torde icke böra möta att
begränsa tillstånd till att avse spridning för visst ändamål, t. ex. planeringsverksamhet.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 182.
Enligt 1942 års kungörelse medför överträdelse av förbudet mot framställning
eller mångfaldigande av karta, som ej blivit godkänd, ej allenast
straff utan även förverkande av kartan eller, om den ej kan tillrättaskaffas,
dess värde. Uppenbarligen kan det vara av vikt att förverkande av
karta kan ske även vid överträdelse av de nu förordade bestämmelserna om
förbud mot spridning av karta i vissa fall. I allmänhet kan tryckt skrift icke
konfiskeras annat än i de fall och i den ordning tryckfrihetsförordningen
angiver. På grund av stadgandet i 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen
torde emellertid hinder icke möta att meddela bestämmelser om förverkande
av karta som där avses på grund av otillåten spridning av kartan. Det
bör dock framhållas att sådana bestämmelser icke kunna medföra att tryckt
skrift eljest kan konfiskeras; åtgärden kan således endast avse kartan och,
om denna är förbunden med annan tryckt skrift på sådant sätt att den icke
särskilt kan bli föremål för förverkande, torde sådan åtgärd icke kunna
ifrågakomma.
Kommissionens förslag innefattar vissa ändrade bestämmelser angående
utförsel av kartor. Därom gäller för närvarande att kartor äro underkastade
det allmänna exportförbud, varom förordnats i kungörelse den 21 mars
1941 (nr 168); exportlicens meddelas av handelskommissionen. Förslaget
innebär i huvudsak att exportförbud skall gälla endast kartor i skalan
1: 200 000 eller större skala samt att licensgivningen skall överflyttas beträffande
kartor i större skala än 1: 50 000 till Kungl. Maj :t och i övrigt till
kartverket. Detta förslag har lämnats utan erinran av överbefälhavaren och
kartverket, under det att handelskommissionen anser det hittills tillämpade
förfaringssättet böra bibehållas.
Med hänsyn till att tryckt karta, såsom jag tidigare framhållit, enligt nya
tryckfrihetsförordningen är att hänföra till tryckt skrift kommer den allmänna
grundsatsen om rätt att fritt sprida tryckt skrift även att gälla tryckta
kartor. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser torde icke endast gälla
spridning inom riket utan även omfatta spridning som innebär utförsel. Då
den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning sättes alltså det gällande
exportförbudet beträffande tryckta kartor ur kraft. För att förbud
mot utförsel av kartor skall kunna bibehållas erfordras därför bestämmelser
med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen. Förbudet att ur riket
utföra kartor påkallas av helt andra skäl än det allmänna exportförbudet.
Det torde därför vara lämpligt att, såsom kartverkskommissionen föreslagit,
frågan härom regleras särskilt. Härvid torde lämpligen i detta sammanhang
böra upptagas ett allmänt förbud att utan tillstånd av Kungl. Maj :t
eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer ur riket utföra genom tryck
mångfaldigad karta över svenskt område i skalan 1: 200 000 eller större
skala. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
rörande förbudets tillämpning. Vid överträdelse av förbudet bli allmänna
regler om straff för olovlig varuutförsel in. in. tillämpliga.
Vad i det föregående anförts om kartor har endast avsett tryckta sådana.
Emellertid torde det icke möta några svårigheter att mångfaldiga kartor
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
17
genom annan metod än tryck, t. ex. genom fotografisk metod. Samma synpunkter
beträffande granskning av karta och tillstånd till spridning därav
samt utförsel av karta göra sig gällande, oavsett framställningssättet. Det
torde emellertid icke föreligga någon anledning att upptaga bestämmelser
i lag för annat än tryckta kartor; i övrigt kunna motsvarande reglering ske
i administrativ ordning.
Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802) gäller förbud att
sprida flygfotografier över svenskt område och vissa andra fotografier. Förbudet
avser även efterbildning av fotografi. Sådan efterbildning kommer,
om den är framställd i tryckpress, enligt den nya tryckfrihetsförordningen
att anses som tryckt skrift; bestämmelser med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen
äro därför erforderliga. Några skäl att i sak göra ändring
i vad som gäller enligt 1940 års kungörelse föreligga icke. Kungörelsen
avser i främsta rummet bilder som framställts med fotografisk metod och
som följaktligen icke falla under tryckfrihetsförordningen. För dem gälla
även efter det den nya tryckfrihetsförordningen trätt i tillämpning de bestämmelser
som meddelas i administrativ ordning. Det torde icke vara
lämpligt att olika regler gälla för spridningen av dessa fotografier och av
efterbildningar därav. På grund härav bör i detta sammanhang stadgas att
genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke är
att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig icke må spridas
utan tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer,
om efterbildningen innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare tilllämpningsföreskrifter
till detta förbud och att därvid särskilt meddela erforderliga
bestämmelser angående tillståndsprövning och påföljd för överträdelse
av förbudet. I sådana hänseenden kunna därigenom gemensamma
bestämmelser bibehållas för nu avsedda fotografier och för efterbildningar
därav.
Nu föreslagna lagbestämmelser böra träda i kraft den 1 januari 1950, då
den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning.
I enlighet med de synpunkter som nu anförts har inom justitiedepartementet
upprättats bifogade förslag till lag om förbud mot spridning av vissa
kartor m. m.
Föredraganden hemställer att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Nordvall.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 182.