Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående subventionering
av införseln av vissa varor m. mgiven Stockholms
slott den 18 mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Karin Kock.

Sammanfattning.

Redogörelse lämnas dels för användningen av reservationsanslaget till
Subventionering av införseln av vissa varor för budgetåret 1948/49, dels för
under samma år vidtagna åtgärder för subventionering av hushållens
bränslekostnader.

För budgetåret 1949/50 äskas reservationsanslag till Subventionering av
införseln av vissa varor med 20 000 000 kronor och till Subventionering av
hushållens bränslekostnader med 25 000 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 172.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 19i9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikesärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Kock, fråga om subventionering
av införseln av vissa varor m. m. och anför.

Subventionering av införseln av vissa varor.

Till Subventionering av införseln av vissa varor anvisades å tilläggsstat I
för budgetåret 1946/47 ett reservationsanslag å 25 000 000 kronor (prop.
360/46; r.skr. nr 567). Till samma ändamål anvisades för budgetåret 1947/48
ett reservationsanslag av 35 000 000 kronor (prop. 250/47; r.skr. nr 419).
Genom beslut av 1948 års riksdag (prop. 284/48; r.skr. nr 432) medgavs, att
det av riksdagen för budgetåret 1947/48 anvisade reservationsanslaget till
Subventionering av införseln av vissa varor, trots ändrade förutsättningar,
även fortsättningsvis finge användas till därför avsett ändamål. I fråga om
de under tiden till och med utgången av budgetåret 1947/48 vidtagna subventionsåtgärderna
torde jag i första hand få hänvisa till förenämnda propositioner.
Jag torde emellertid sammanfattningsvis få erinra om följande.

I proposition nr 360 till 1946 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att till Subventionering av införseln av vissa varor å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor. Dåvarande chefen för folkhushållningsdepartementet
anförde därvid bl. a.

Det vore i dåvarande läge nödvändigt att öppna möjlighet för Kungl.
Maj :t att medgiva viss importsubventionering. Med hänsyn till vådorna av
en dylik subventionering borde densamma emellertid tillämpas restriktivt.
Den borde sålunda äga rum endast där sannolika skäl förelåge för antagandet,
att prisstegringen vore av övergående karaktär. Vidare borde den i
huvudsak begränsas till sådana importerade råvaror, vilkas importpriser
utövade ett väsentligt inflytande på den allmänna prisnivån inom landet.
Det syntes dock icke böra vara uteslutet, att subvcntioneringen skulle kunna
tillämpas även å varor, som representerade ett senare stadium av produktionsprocessen,
i den mån synnerligen starka skäl av förut angiven art förelåge.
Subventionsåtgärd borde kunna vidtagas endast efter beslut av Kungl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172. 3

Maj:t, som därvid jämväl borde meddela närmare föreskrifter angående
subventioneringens utformning i detalj. Redogörelse för vidtagna subventionsåtgärder
borde framläggas för 1947 års riksdag. Bemyndigandet för
Kungl. Maj:t att medgiva subventionering borde i anslutning därtill begränsas
till att gälla till utgången av juni 1947.

I skrivelse den 18 december 1946 anmälde riksdagen, att riksdagen anvisat
det begärda anslaget samt underströk i samband därmed angelägenheten
av att subventioneringen tillämpades restriktivt och allenast under av
departementschefen angivna förhållanden. Riksdagen godtog även departementschefens
förslag, att bemyndigandet för Kungl. Maj:t att medgiva subventionering
skulle avse tiden till utgången av juni 1947. I anslutning till
vad departementschefen därom anfört förutsatte riksdagen, att redogörelse
för vidtagna subvention såtgärder • komme att framläggas för 1947 års
riksdag.

Efter särskilda framställningar av statens priskontrollnämnd ställde
Kungl. Maj:t genom beslut den 21 mars och den 25 april 1947 av nyssnämnda
reservationsanslag sammanlagt 17 000 000 kronor till priskontrollnämndens
förfogande, därav 6 000 000 kronor för subventionering av införseln
av bomull och 11 000 000 kronor för införseln av hudar. En redogörelse
för utformningen av dessa subventionsåtgärder lämnades i Kungl.
Maj:ts proposition nr 250 till 1947 års riksdag.

I denna proposition hemställde Kungl. Maj :t på förslag av min företrädare
i ämbetet, att riksdagen ville till Subventionering av vissa varor å riksstaten
för budgetåret 1947/48 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 40 000 000 kronor. Vid behandlingen av detta ärende uttalade
departementschefen bland annat följande.

Vid ett bedömande av frågan om en fortsatt subventionering av importen
borde största avseende fästas vid utsikterna i fråga om den kommande prisutvecklingen.
Därest den internationella prishöjningen kunde antagas vara
av övergående art, syntes starka skäl tala för att man även i fortsättningen
vidtoge åtgärder till förebyggande av att denna prishöjning i sin helhet
finge slå igenom på den inhemska marknaden. Därvid borde beaktas svårigheterna
att vid ett framtida prisfall utomlands få priserna inom landet
att återgå i en mot prisfallet svarande utsträckning. Å- andra sidan komme
uppenbarligen frågan om eu subventionering av importen i ett annat läge,
därest priserna på de internationella marknaderna skulle stabilisera sig
på rådande höga nivå. På något längre sikt syntes det nämligen icke möjligt
att genom subventionsåtgärder uppehålla en i viss mån konstlad skillnad
mellan den utländska och den inhemska prisnivån. Även om det icke
vore möjligt alt fälla något bestämt omdöme rörande den sannolika prisutvecklingen
utomlands, syntes dock skäl föreligga för antagandet alt den
under det senast förflutna året inträffade prisstegringen åtminstone i viss
utsträckning vore av övergående natur. Det syntes därför påkallat att ännu
någon tid framåt vidtaga åtgärder för alt begränsa återverkningarna på den
svenska marknaden av denna internationella prishöjning. Med hänsyn till
de principiella betänkligheter, som kunde anföras mot eu subvenlionering

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

av importen, borde en dylik emellertid genomföras endast i begränsad omfattning
och under närmare angivna förutsättningar. Såsom sådana syntes
kunna uppställas, att sannolika skäl talade för antagandet, att prisstegringen
till mera väsentlig del vore av övergående karaktär, och att fråga
vore om sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående varor,
vilkas importpriser utövade ett väsentligt inflytande på den allmänna prisnivån
inom landet. Möjlighet borde emellertid föreligga för Kungl. Maj:t
att i fall, där särskilt starka prispolitiska skäl kunde anföras, förordna om
importsubventionering även där fråga vore om andra än nyss angivna
varuslag.

I anslutning härtill uttalade departementschefen, att subventionsåtgärder
borde kunna vidtagas endast efter beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt
fall, samt att Kungl. Maj :t därvid även borde meddela föreskrifter rörande
subventioneringens utformning i detalj.• Vidare föreslog departementschefen,
att bemyndigandet för Kungl. Maj :t att medgiva subventioner borde
avse budgetåret 1947/48, varjämte departementschefen förutsatte, att en redogörelse
för vidtagna subventionsåtgärder skulle framläggas för 1948 års
riksdag.

I skrivelse nr 419 anmälde riksdagen, att riksdagen i anledning av nämnda
proposition till Subventionering av importen av vissa varor för budgetåret
1947/48 under elfte huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 35 000 000
kronor. Riksdagen underströk samtidigt ånyo vikten av att subventioneringen
tillämpades restriktivt och allenast under i propositionen angivna
förhållanden. Förslaget att bemyndigandet för Kungl. Maj:t att medgiva
subventionering skulle avse budgetåret 1947/48 godtogs av riksdagen, som
även, i anslutning till vad därom uttalats i propositionen, förutsatte, att en
redogörelse komine att framläggas för 1948 års riksdag angående vidtagna
subventionsåtgärder.

Efter särskilda framställningar av statens priskontrollnämnd ställde
Kungl. Maj:t genom beslut den 21 november och 12 december 1947 till
priskontrollnämndens förfogande för subventionering av importen av bomull
under andra halvåret 1947 ett belopp av 7 600 000 kronor, respektive ett
belopp av 1 340 000 kronor för subventionering av importen av hudar under
samma tid. Genom beslut den 30 december 1947 bestämde Kungl. Maj :t, i
anledning av en av priskontrollnämnden i skrivelse den 27 december 1947
gjord framställning, att subventioneringen av bomull skulle upphöra med
utgången av 1947. Anledningen till att subventioneringen av bomull slopades
var att inga tecken tydde på en nedgång av bomullspriserna och att därför
de för subventioneringens genomförande angivna betingelserna icke
längre ansågos vara för handen. Subventioneringen av införseln av hudar
fullföljdes emellertid även under tiden efter 1 januari 1948. Genom beslut
den 30 april 1948 anvisade Kungl. Maj:t ett belopp av 5 000 000 kronor för
subventionering av hudar som infördes under första halvåret 1948. En redogörelse
för utformningen av subventionsåtgärderna under budgetåret 1947''48
lämnades i Kungl. Maj :ts proposition nr 284 till 1948 års riksdag.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

I denna proposition hemställde Kungl. Maj :t på förslag av min företrädare
i ämbetet, att riksdagen ville medgiva att det av riksdagen å riksstaten
för budgetåret 1947/48 under elfte huvudtiteln till Subventionering av införseln
av vissa varor anvisade reservationsanslaget även fortsättningsvis finge
användas till därför avsett ändamål. Vid behandlingen av detta ärende anförde
min företrädare i ämbetet bland annat följande till statsrådsprotokollet.

Att subventioneringen av bomull slopades från och med den 1 januari
1948 grundade sig på det förhållandet, att de för subventioneringens genomförande
angivna betingelserna icke längre ansågos vara för handen. Jag
erinrar om att såsom en dylik förutsättning angivits, bland annat, att sannolika
skäl talade för antagandet, att prisstegringen till mera väsentlig del
vore av övergående natur. Förväntningarna om en prissänkning utomlands
ba emellertid hittills icke infriats. Priserna på såväl bomull som hudar ligga
tvärtom nu på en högre nivå än då subventioneringen började tillämpas.
Även om något bestämt omdöme icke kan uttalas om den kommande prisutvecklingen,
synas för närvarande knappast några mera bärande skäl
kunna anföras för en mera betydande och varaktig nedgång i prisläget inom
den närmaste tiden.

Vid ett bedömande av frågan om subventioneringens fortsatta tillämpning
torde emellertid även vissa andra omständigheter böra beaktas. Jag
vill i detta sammanhang erinra om de överläggningar med tjänstemännens
huvudorganisationer i fråga om grunderna för de nyreglerade lönernas och
pensionernas höjning för tiden efter innevarande budgetårs utgång, för
vilka en redogörelse lämnats i proposition 276 till årets riksdag. Såsom i
nämnda proposition angivits, ha organisationerna härvid ansett sig kunna
godtaga, att nuvarande procenttal för höjningen, 12 procent, får gälla jämväl
under återstående delen av innevarande år. Vid detta sitt ståndpunktstagande
ha organisationerna utgått ifrån att nu förutsebara prisstegringar
icke skola behöva föranleda en höjning av indextalet i 1935 års serie med
mer än ett par enheter och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna i
möjligaste mån elimineras. Den av årets jordbrukskalkyl föranledda prisförbättringen
på jordbruksprodukter har med hänsyn härtill i väsentlig
utsträckning ansetts böra ske genom anslag finansierade över budgeten.
Anslag för detta ändamål har i annat sammanhang äskats.

För genomförandet av den vid uppgörelsen med tjänstemännens huvudorganisationer
förutsatta prisstabiliseringen erfordras emellertid härutöver
ytterligare åtgärder. Sålunda torde det för att undgå en ytterligare höjning
av priserna på bomullsvaror bli nödvändigt alt återinföra subventioneringen
av bomull. Vidare torde subventioneringen av hudar böra fortsätta.

Efter att hava erinrat om att en reservation av omkring- 30 000 000 kronor
kunde beräknas kvarstå vid utgången av budgetåret 1947/48 på anslaget
till Subventionering av införseln av vissa varor och att kostnaderna för
de ifrågasatta subventionsåtgärderna under budgetåret 1948/49 därför syntes
kunna täckas utan att ytterligare medel behövde äskas för ändamålet
uttalade min företrädare i ämbetet att, med hänsyn till betingelserna för
subventioneringen numera vore andra än de av riksdagen vid dess behandlingar
av frågan angivna, riksdagens medgivande torde böra inhämtas att

<> Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

under rådande förutsättningar disponera ifrågavarande anslag för fortsatt
importsubventionering under tiden till och med den 30 juni 1949.

I skrivelse nr 432 anmälde riksdagen, att riksdagen i anledning av nämnda
proposition medgivit, att det av riksdagen å riksstaten för budgetåret 1947/48
under elfte huvudtiteln till Subventionering av införseln av vissa varor anvisade
reservationsanslaget även fortsättningsvis finge användas för därmed
avsett ändamål. I statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 225)
i ärendet uttalades bland annat följande.

Utskottet viil i anslutning till vad fjolårets riksdag uttalade i ärendet
framhålla, att utskottet är medvetet om de vådor, som äro förenade med en
subventionering av ifrågasatt slag. Utskottet har likväl på de skäl departementschefen
anfört ansett sig böra tillstyrka, att ett subventionsförfarande
i av departementschefen angiven omfattning må komma till stånd under
nästa budgetår. Utskottet får understryka vikten av att subventioneringen
tillämpas restriktivt. 1 enlighet med vad av departementschefen därom anförts
förutsätter utskottet, att redogörelse kommer att framläggas för 1949
års riksdag angående vidtagna subventionsåtgärder.

Det av riksdagen sålunda lämnade bemyndigandet har under innevarande
budgetår utnyttjats för subventionering av importen av bomull och hudar.
Beträffande omfattningen och den närmare utformningen av de vidtagna
subventionsåtgärderna må nämnas följande.

Genom beslut den 6 augusti 1948 ställde Kungl. Maj :t, efter en av priskontrollnämnden
i samråd med statens industrikommission i skrivelse den
Öl juli 1948 gjord framställning, ett belopp av 3 000 000 kronor till priskontrollnämndens
förfogande för subventionering av bomull under andra
halvåret 1948. Subventionen utgick med 23 öre för kilogram av sådan bomull,
som under andra halvåret 1948 förbrukades av spinnerierna för framställning
av rent bomullsgarn samt sytråd, vigognegarn, cottolingarn och
cellullblandat bomullsgarn. Detta belopp utgjorde skillnaden mellan det för
första och andra halvåret 1948 av priskontrollnämnden fastställda kalkylpriset
av 2 kronor 87 öre för kilogram bomull samt det för andra halvåret
1948 beräknade återanskaffningspriset för bomull, 3 kronor 10 öre för kilogram.
Vid beräkning av återanskaffningspriset hade priskontrollnämnden
utgått från att industrien vid utgången av 1948 skulle ha ett lager av råbomull
motsvarande högst 472 månaders förbrukning. Återanskaffningspriset,
3 kronor 10 öre för kilogram, utgjorde ett vägt medeltal av priserna
på brasiliansk bomull, 2 kronor 98 öre för kilogram, och på ostindisk bomull,
3 kronor 85 öre för kilogram.

I samband med anvisandet av medel för subventionering av bomull under
andra halvåret 1948 föreskrev Kungl. Maj:t, att det anvisade beloppet
skulle användas för subventionering i huvudsaklig överensstämmelse med
av nämnden i skrivelsen den 31 juli 1948 angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer
inneburo följande.

De belopp, varmed subventionen skulle utgå, beräknades med ledning av

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

vid vederbörande spinnerier under snbventionsperioden framvunnet och av
dem utlevererat garn. Vid bestämmandet av det sammanlagda belopp, varmed
subventionen för varje särskilt spinneri skulle utgå, togs hänsyn till
den av vederbörande spinneri redovisade åtgången av råbomull vid garnframställningen.
Beträffande prima kardat garn ansågs åtgången oavsett
garnets nummer utgöra 1,22 kilogram bomull för 1 kilogram garn. Spinneri
vore skyldigt att, i den mån priskontrollnämnden så funne erforderligt,
styrka den verkliga åtgången av råbomull vid garnframställningen. I den
mån spinnerierna använde bomullsavfall vid produktionen av bomullsgarn,
fick detta avfall icke medtagas vid beräkning av bomullsåtgången med hänsyn
till att subvention skett redan i fråga om det först spunna garnet. Utomlands
lönspunnet garn räknades som importerat garn och blev sålunda icke
föremål för subventionering. Vad beträffar administreringen av och kontrollen
över subventioneringen i övrigt skulle denna handhavas i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som tillämpats under år 1947. Rörande
dessa riktlinjer har i propositionen nr 250 till 1947 års riksdag anförts
bland annat följande.

Det belopp, varmed subventionen skall utgå till de enskilda spinnerierna,
beräknas med ledning av de uppgifter rörande kvantiteten utlevererat garn,
som spinnerierna äro skyldiga att avgiva till industrikommissionen varannan
månad. Industrikommissionen utövar teknisk kontroll över dessa
uppgifters riktighet. Administrerandet av subventionssystemet sker på så
sätt, att utbetalning av subventionerna sker med ledning av de uppgifter,
som sålunda komma industrikommissionen tillhanda och vilka översändas
till priskontrollnämnden, sedan deras riktighet efter granskning genom
auktoriserade revisorer bestyrkts av industrikommissionen. Utbetalningen
handhaves av priskontrollnämndens kansli (kameralbyrån).

Genom beslut den 17 december 1948 ställde Kungl. Maj:t, efter därom
gjord framställning, ett belopp av 7 700 000 kronor till priskontrollnämndens
förfogande för subventionering av bomull under första halvåret 1949.
Subventionen utgår under innevarande halvår med 47 öre för kilogram av
sådan bomull som under första halvåret 1949 förbrukas av spinnerierna för
framställning av rent bomullsgarn samt sytråd, vigognegarn, cottolingarn
och cellullblandat bomullsgarn. Det av priskontrollnämnden fastställda
kalkylpriset för bomull utgör för ifrågavarande period liksom under år

1948 2 kronor 87 öre för kilogram, medan det för första halvåret 1949 fastställda
återanskaffningspriset för bomull utgör 3 kronor 34 öre för kilogram,
innebärande eu höjning i förhållande till återanskaffningspriset under
andra halvåret 1948 med 24 öre för kilogram. Beträffande bomullsåtgången
för kilogram prima kardat garn skall denna från och med den 1 januari

1949 oavsett garnets nummer anses utgöra 1,20 kilogram mot tidigare beräknade
1,22 kilogram. Bortsett härifrån sker subventioneringen efter tidigare
tillämpade, i det föregående angivna riktlinjer.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

För subventionering av importen av hudar under andra halvåret 1948
ställdes genom beslut den 17 september 1948 ett belopp av 5 600 000 kronor
till priskontrollnämndens förfogande.

I den till grund för Kungl. Maj :ts förenämnda beslut liggande, den 7
september dagtecknade framställningen från priskontrollnämnden anförde
nämnden bland annat.

De under första halvåret 1948 inkomna hudpartierna liksom även de
hudar, som beräknas inkomma under andra halvåret 1948, bestå delvis av
sådana hudsorter, som tidigare icke indrivits vid svenska garverier. Det är
sålunda icke möjligt att förutse, vilket kvantitativt utbyte (rendement) och
vilket kvalitativt sorteringsutfall de komma att lämna. Ur dessa synpunkter
är det mycket vanskligt att på förhand angiva de kalkylpriser per kilogram
hud, vartill dessa hudsorter böra upptagas i garveriernas kalkyler,
för att kalkylpriserna skola kunna inrymmas i de läderpriser, som fastställts
för skilda lädersorteringar. Härav följer även, att beräkningen av
subventionskostnaden för nämnda hudar tills vidare endast kan bli ungefärlig.
På grund härav och även ur andra redovisningssynpunkter torde det
vara lämpligt, att de hudpartier, som visserligen inkommit till riket under
första halvåret, men för vilka till följd av nyssnämnda skäl faktureringspriserna
och därmed kalkylpriser och subventionsbelopp för närvarande
icke kunna fixeras, få vid avgörandet av subventionsfrågorna hänföras till
de hudpartier av samma eller liknande slag, som inkommit eller beräknas
inkomma under andra halvåret. För de hudar, som köpas på den för Sverige
traditionella sydamerikanska marknaden — Argentina och Uruguay —-torde det tidigare gällande kalkylpriset av 1 krona 61 öre för kilogram
kunna bibehållas, under det att kalkylpriserna på hudar från Brasilien
samt Syd- och Mellanafrika blott kunna beräknas preliminärt. Efter förhandlingar
med industrikommissionen och representanter för garveriindustrien
har nämnden ansett sig kunna på grundval av de preliminära kalkylpriserna
beräkna, att det genomsnittliga subventionsbeloppet för under
andra halvåret 1948 importerade hudar kommer att uppgå till ungefär
1 krona för kilogram. Det sammanlagda subventionsbehovet, frånsett de
från första halvåret överförda hudkvantiteterna, skulle därvid komma att
utgöra omkring 5,6 miljoner kronor.

Kungl. Maj :t medgav i förenämnda beslut den 17 september 1948 att det
genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 april 1948 för subventionering av till
riket under första halvåret 1948 införda hudar anvisade beloppet av högst
5 000 000 kronor finge, i den mån beloppet icke av priskontrollnämnden
använts för subventionering av sådan införsel, av nämnden användas för
subventionering av hudar, vilka infördes till riket under andra halvåret
1948. I samband härmed föreskrevs, dels att beträffande från Argentina
och Uruguay införda hudar de belopp, varmed subventionen skulle utgå,
skulle beräknas på grundval av ett för garverierna fastställt kalkylpris av
1 krona 61 öre för kilogram, dels att i fråga om övriga till riket införda
hudar de belopp, varmed subventionen skulle utgå, tills vidare skulle grundas
på av priskontrollnämnden för varje särskilt parti beräknade kalkylpriser,
vilka sedermera av nämnden skulle underställas Kungl. Maj:t för

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

prövning, dels att de hudpartier, som inkommit till riket under första halvåret
1948 och för vilka faktureringspriser ännu icke fastställts, finge vid
bestämmande av subventionsbeloppen räknas såsom införda till riket under
andra halvåret 1948, dels ock att subventioneringen i övrigt skulle genomföras
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som under första
halvåret 1948 tillämpats för subventionering av importen av hudar.

Nämnda riktlinjer innebära i huvudsak följande.

Importen äger rum genom svenska garveriidkarnas import- och råvaruförening
1940 u. p. a. Denna öppnar rembours, för vilken medlemmarna
ställa borgen. Föreningen fördelar de inköpta hudarna på de olika garverierna,
vilka vid hudarnas ankomst till Göteborg var för sig betala på dem
belöpande andelar till fastställt kalkylpris, varefter priskontrollnämnden
erlägger skillnaden mellan det faktiska inköpspriset och nämndens kalkylpris.

Genom beslut den It februari 1949 medgav Kungl. Maj:t på därom gjord
framställning, att det genom beslut den 17 september 1948 till priskontrollnämndens
förfogande ställda beloppet av 5 600 000 kronor för subventionering
av importen av hudar för andra halvåret 1948 finge, i den mån beloppet
icke av nämnden använts för subventionering av till riket under
andra halvåret 1948 införda hudar, av nämnden användas för subventionering
av hudar, vilka införas till riket under första halvåret 1949.

I skrivelse den 5 mars 1949 angående subventionering av hudar under
första halvåret 1949 har priskontrollnämnden anfört bland annat.

Enligt en inom statens industrikommission uppgjord försörjningsplan
skulle behovet av importerade bottenlädershudar under år 1949 utgöra omkring
9,G miljoner kilogram, motsvarande omkring 800 000 kilogram för
varje månad. För första halvåret 1949 torde importbehovet kunna beräknas
uppgå till halva årsbehovet eller sålunda till omkring 4,8 miljoner kilogram
hudar. Härav ha, enligt uppgift från svenska garveriidkarnas import-
och råvaruförening 1940 u. p. a., hittills under år 1949 inköpts omkring
1,9 miljoner kilogram, som emellertid ännu icke till någon del inkommit
till riket. Under innevarande halvår skulle sålunda återstå att inköpa
omkring 2,9 miljoner kilogram för införsel till riket under första
halvåret 1949. Samtliga hittills avslutade köp ha skett i Argentina. Den
resterande kvantiteten av de för första halvåret 1949 planerade köpen
torde sannolikt ävenledes komma att ske i Argentina. Därest pågående förhandlingar
om betalningsöverenskommelse med Uruguay skulle resultera
i att möjligheter skulle öppnas till import av varor från delta land, torde
dock köp av hudar i viss utsträckning komma att ske även därstädes.

De hudar, vilka importeras från Argentina och Uruguay, äro att anse
såsom »reguljära», varför det belopp, varmed subventionen skall utgå enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 17 september 1948 skall beräknas på grundval
av ett för garverierna fastställt kalkylpris av 1 krona 61 öre för kilogram.
Då inköpspriset för de från Argentina och Uruguay införda hudarna till
följd av deras bättre kvalitet i regel är högre än för hudar från andra
marknader, beräknas detta förhållande påverka subventionskostnaden i

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

stegrande riktning. Under det att subventionen å sistnämnda hudar utgjort
i genomsnitt ungefär 1 krona för kilogram, beräknas sålunda den
genomsnittliga subventionskostnaden för de »reguljära» hudarna komma
att uppgå till 1 krona 35 öre för kilogram. Det erforderliga subventionsbeloppet
för de omkring 4,8 miljoner kilogram hudar, som beräknas komma
att införas till riket under första halvåret 1949, torde sålunda komma att
uppgå till omkring 6,5 miljoner kronor.

Beträffande det tekniska tillvägagångssättet vid hudimporten får nämnden
meddela, att förhandlingar upptagits med industrikommissionen och
Svenska garveriidkareföreningen i syfte att få till stånd en omläggning av
detsamma. Nämnden har därvid — under förutsättning av Kungl. Maj :ts
godkännande — framlagt ett förslag, som i huvudsak innebär, att varje
enskilt garveri i fortsättningen självständigt skulle få importera hudar i
stället för att, såsom hittills varit fallet, importera uteslutande genom importföreningen,
samt att återanskaffningspris och kalkylpris på olika hudsorter
skulle fastställas att gälla för viss period, varigenom subventionen
under perioden i fråga bleve fixerad till visst belopp för kilogram. De med
industrikommissionen och garveriidkareföreningen förda överläggningarna
ha emellertid hittills icke lett till något definitivt resultat. Med hänsyn till
av industrikonnnissionen framförda försörjningsskäl har nämnden emellertid
icke ansett möjligt att i avvaktan på uppnåendet av en överenskommelse
beträffande det tekniska förfaringssättet vid importen fördröja importen
av hudar, utan har ansett det nödvändigt tillstyrka import av hudar
enligt de normer, som hittills gällt, även under innevarande halvår. Nämnden
avser emellertid att, så snart industrikommissionen och garveriidkareföreningen
avgivit sina respektive yttranden i ärendet, inkomma till Kungl.
Maj :t med definitivt förslag till omläggning av importsystemet.

Med anledning av priskontrollnämndens förenämnda framställning anvisade
Kungl. Maj :t genom beslut den 11 mars 1949 ett belopp av 6 500 000
kronor till subventionering av hudar, som införas till riket under första
halvåret 1949. Kungl. Maj:t föreskrev tillika, dels att de belopp, varmed
subventionen skulle utgå, tills vidare skulle beräknas på grundval av ett
för garverierna fastställt kalkylpris av 1 krona 61 öre för kilogram, dels
ock att subventioneringen i övrigt skulle genomföras i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som under 1948 tillämpats för subventioneringen
av importen av hudar.

Subventionering av införseln av andra varor än bomull och hudar har
under den förflutna delen av innevarande budgetår icke ägt rum och är ej
heller avsedd att ske under den återstående delen av budgetåret. Kostnaderna
för de vidtagna subventionsåtgärderna kunna sammanfattningsvis
angivas på följande sätt.

Reservationsanslag till Subventionering av införseln av vissa varor har
anvisats för budgetåren 1946/47 och 1947/48 med tillhopa 60 000 000 kronor.
Subventionskostnaderna utgjorde under första halvåret 1947 omkring
15 700 000 kronor, därav nära 5 000 000 kronor för bomull och något över
10 700 000 kronor för hudar. Då det för budgetåret 1946/47 för ändamålet
anvisade reservationsanslaget uppgick till 25 000 000 kronor, kvarstod till

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

budgetaret 1947/48 ett belopp av omkring 9 000 000 kronor. För budgetåret
1947/48 stod sålunda till förfogande ett sammanlagt belopp av
(9 000 000 + 35 000 000 =) 44 000 000 kronor. Kostnaderna för de under
budgetåret 1947/48 vidtagna subventionsåtgärderna uppgick till omkring
10 650 000 kronor, därav något över 4 750 000 kronor för bomull och nära
5 900 000 kronor för hudar. För budgetåret 1948/49 har sålunda stått till
förfogande ett belopp av nära 34 000 000 kronor. För budgetåret 1948/49
ha för subventionering av bomull anvisats 10 700 000 kronor och för subventionering
av hudar 12 100 000 kronor eller sammanlagt nära 23 000 000
kronor. Å det av riksdagen till subventionering av införseln av vissa varor
anvisade reservationsanslaget kan sålunda vid utgången av innevarande
budgetår beräknas kvarstå en reservation av omkring 11 000 000 kronor.

I skrivelse den 18 november 1948 har priskontrollnämnden till behandling
upptagit frågan huruvida och i vilken utsträckning importsubventionering
bör förekomma även under budgetåret 1949/50 och angående de
eventuella anslagsbehov, som kunde föreligga i detta avseende. Nämnden
har därvid till en början anfört följande.

Under innevarande budgetår har subventionering förekommit endast beträffande
införseln av bomull och hudar. Enligt nämndens uppfattning
föreligger icke för närvarande någon anledning att utvidga subventioneringen
till andra varuslag än dessa. Att nu förutsäga storleken av eventuella
anslagsbehov för subventioneringen av importen av bomull och hudar
under budgetåret 1949/50 innebär stora svårigheter, med hänsyn till att
den framtida prisutvecklingen på ifrågavarande varuområden icke för närvarande
kan överblickas med någon större grad av säkerhet. Så mycket
torde dock kunna sägas, att några väsentliga prissänkningar icke synas
vara att förvänta inom det närmaste året.

Nämnden har därefter uttalat att, därest ungefär samma betingelser för
importsubventioneringen antoges komma att föreligga under budgetåret
1949/50 som under första halvåret 1949, subventionsbehovet för sagda budgetår
kunde beräknas bliva omkring dubbelt så stort som för nyssnämnda
halvår.

I sin skrivelse beräknade nämnden, att subventioneringskostnaderna för
budgetåret 1949/50, under förutsättning att återanskaffningspriserna kunde
hållas oförändrade i förhållande till första halvåret 1949, skulle komma att
uppgå till omkring 21 000 000 kronor för bomullsimporten och till omkring
12 000 000 kronor för liudimporten eller tillhopa omkring 33 000 000 kronor.

Vid sin beräkning av erforderligt subventionsbelopp för bomull utgick
nämnden emellertid från ett beräkningssätt, som avsevärt avvek från det
under år 1948 tillämpade systemet. Härom torde i korthet böra nämnas
följande.

Vid förhandlingar mellan priskontrollnämnden och svenska bomullsfabrikantföreningen
angående fastställande av normer för prissättningen

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

av bomullsindustriens produkter under första halvåret 1949 hade från föreningens
sida framförts yrkande om höjning av spinnlönen. Genom vissa
justeringar i kalkylen för bomullsgarn hade nämnden begränsat ifrågavarande
prishöjning till 22 öre för kilogram bomullsgarn. På grund av behovet
av en förbättrad kostnadstäckning för bomullsspinnerierna och då
en höjning av spinnlönen skulle möjliggöra viss ökning av garnproduktionen
ansåg nämnden en dylik höjning erforderlig. Den angivna höjningen
av priset på bomullsgarn skulle, om den finge slå igenom på bomullsvävnadernas
priser, medföra en genomsnittlig höjning av dessa med omkring
3 procent. Med hänsyn till angelägenheten av att förhindra en höjning av
prisnivån för bomullsvaror hade från nämndens sida framförts den tanken
att ifrågavarande spinnlönehöjning skulle subventioneras på så sätt att det
gällande kalkylpriset för bomull, 2 kronor 87 öre för kilogram, sänktes till
2 kronor 69 öre för kilogram och att detta pris lades till grund för beräkningen
av subventionsbeloppets storlek. Kalkylpriset för bomull skulle således
reduceras med ett belopp svarande mot den föreslagna höjningen av
garnpriset. Kostnaden för en dylik subventionering beräknades av nämnden
uppgå till omkring 6 000 000 kronor för år räknat.

I förenämnda skrivelse hemställde priskontrollnämnden därför, med förmälan
att nämnden, för att under år 1949 ett tillfredsställande produktionsresultat
i fråga om bomullsgarn, cellullgarn samt bomull/cellullgarn skulle
kunna ernås, ansåge nödvändigt med en höjning av spinnlönen för nämnda
garner med i genomsnitt 22 öre för kilogram, att Kungl. Maj :t måtte godkänna
att vid beräkningen av importsubventionen av bomull för första
halvåret 1949 kalkylpriset å bomull finge sänkas från gällande 2 kronor
87 öre för kilogram till 2 kronor 69 öre för kilogram för att därigenom
undvika den prishöjning å bomullsgarn, som bleve nödvändig till följd av
den föreslagna höjningen av spinnlönen.

Genom beslut den 17 december 1948 fann emellertid Kungl. Maj :t, som
lämnade utan erinran den av priskontrollnämnden föreslagna höjningen
av ifrågavarande spinnlön, ej skäl bifalla vad nämnden sålunda hemställt.

Då den av priskontrollnämnden angivna kostnaden för subventionering
av bomull under budgetåret 1949/50, 21 000 000 kronor, innefattade kostnaden
jämväl för subvention av förenämnda spinnlönehöjning, skall detta
belopp med hänsyn till Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut reduceras till omkring
15 000 000 kronor.

I sin förenämnda skrivelse uttalade priskontrollnämnden slutligen, att de
omständigheter, som enligt proposition nr 284 till 1948 års riksdag låge
till grund för subventionering under innevarande budgetår, icke torde
komma att i någon avsevärd grad förändras under den närmaste framtiden.
Det syntes nämnden vara av särskild betydelse att prisstegringar på här
ifrågavarande varuområden undvekes. Ehuru det innebure stora svårigheter
att i dåvarande läge bedöma huruvida samma betingelser komme att

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

råda även under nästa budgetår, funne nämnden det dock önskvärt, att
anslag för eventuella subventionsbehov funnes tillgängliga även för budgetåret
1949/50. Nämnden hemställde därför, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta
därom att — utöver återstående belopp av tidigare anvisade reservationsanslag
till importsubventionering — ytterligare subventionsmedel
om minst 25 000 000 kronor funnes tillgängliga för budgetåret 1949/50.

Departementschefen. Vid ett bedömande av frågan huruvida en fortsatt
subventionering av införseln av vissa varor bör äga rum under nästa budgetår
torde jag först få erinra om att såsom förutsättning för subventioneringens
genomförande från början angivits, bland annat, att sannolika skäl
talade för antagandet att prisstegringen till mera väsentlig del vore av övergående
natur. I proposition nr 284 till 1948 års riksdag uttalade min företrädare
i ämbetet, att förväntningarna om en prissänkning utomlands dittills
icke hade infriats och att i dåvarande läge knappast några mera bärande
skäl kunde anföras för en mera betydande och varaktig nedgång i
prisläget inom den närmaste tiden.- Trots de sålunda ändrade förutsättningarna
medgav riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts hemställan, att
anslaget till importsubventionering även fortsättningsvis finge disponeras
för därför avsett ändamål. Skälet härtill var, att fortsatta subventioneringsåtgärder
ansågos erforderliga för genomförandet av den prisstabilisering,
som utgjorde förutsättningen för den uppgörelse som våren 1948 träffades
med tjänstemännens huvudorganisationer i fråga om grunderna för höjning
av lönerna enligt statens löneplansförordning (prop. nr 276/48).

Något bestämt omdöme beträffande den kommande prisutvecklingen på
de internationella råvarumarknaderna kan i dagens läge icke uttalas. Tecken
synas dock tyda på att en viss omsvängning i den internationella prissituationen
på senaste tiden ägt rum. Utsikterna till någon nedgång i priserna
synas för närvarande mera sannolika än när frågan om importsubventioneringen
behandlades föregående år. Utifrån de betingelser, som från
början uppställts för importsubventioneringens genomförande, kunna sålunda
skälen för ett fortsättande av subventionsåtgärderna ännu någon tid
för närvarande sägas vara starkare än för ett år sedan.

Priserna på de subventionerade råvarorna, bomull och hudar, ligga för
närvarande så avsevärt över respektive kalkylpriser, att betydande importprissänkningar
skulle erfordras för att importsubventioneringen skulle
kunna slopas utan prishöjningar på den svenska marknaden.

Vid bedömandet av det föreliggande spörsmålet anser jag mig böra fästa
avgörande vikt vid alt den lönestabilisering, som uppnåtts inom landet och
som utgör eu av hörnstenarna i den förda politiken för ernående av samhällsekonomisk
balans, är helt beroende av eu motsvarande stabilisering av
priserna. Del är därför enligt min mening uteslutet, att man i nuvarande
läge skulle kunna acceptera den relativt betydande stegring av levnadskost -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

naderna, som bleve följden av ett slopande av importsubventionerna. Jag
vill i detta sammanhang erinra om de vid årsskiftet 1948/49 med tjänstemännens
huvudorganisationer förda förhandlingar, för vilka eu redogörelse
lämnats i proposition nr 84 till årets riksdag. Dessa överläggningar ha lett
till överenskommelse om fortsatt bindning under år 1949 av det rörliga tilllägget
å lönerna på samma sätt som under det senare halvåret 1948, förutsatt
att pristalet ej uppgår till minst 124. De stora samhällsgrupper, för
vilka lönerna bestämmas avtalsmässigt, ha vidare, under förutsättning även
i stort sett oförändrad prisnivå, lämnat sin anslutning till en prolongering
av de löneavtal, som gällde närmast före innevarande år.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört förordar jag, att subventioneringen
av införseln av bomull och hudar fortsättes under det kommande
budgetåret.

Den totala kostnaden för en subventionering av införseln av bomull och
hudar under budgetåret 1949/50 synes kunna beräknas till omkring
28 000 000 kronor, fördelade med omkring 15 000 000 kronor för bomull och
omkring 13 000 000 kronor för hudar. Vid denna beräkning ha till utgångspunkt
tagits de subventionsbelopp, som anvisats för innevarande halvår.
Då, såsom tidigare framhållits, vid innevarande budgetårs utgång en reservation
av omkring 11 000 000 kronor beräknas kvarstå på anslaget till Subventionering
av införseln a''/ vissa varor, skulle således för täckande av kostnaderna
för de ifrågasatta subventioneringsåtgärderna erfordras ytterligare
omkring 17 000 000 kronor. Med hänsyn till det ovissa prisläget, vilket gör
kostnadsberäkningen i viss mån osäker, synes beloppet böra avrundas till
20 000 000 kronor. Eu beg ränsning av anslaget till delta belopp förutsätter
emellertid, att någon ytterligare nämnvärd stegring av priserna icke kommer
alt äga rum under nästa budgetår.

Subventioneringen bör, liksom hittills varit fallet, begränsas till att avse
sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående varor, vilkas
importpriser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna prisnivån inom
landet, dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att i fall, där särskilt starka
prispolitiska skäl kunna anföras, förordna om importsubvention även av
andra än nu angivna varuslag. Subventioneringsåtgärder böra kunna vidtagas
endast efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Kungl. Maj:t
bör därvid på samma sätt som hittills skett meddela närmare föreskrifter
rörande subventioneringens utformning i detalj. Eu redogörelse för vidtagna
subventioneringsåtgärder bör även framläggas för 1950 års riksdag.

Subventionering av hushållens bränslekostnader.

I proposition nr 284 till 1948 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t på
förslag av min företrädare i ämbetet, att riksdagen ville medgiva att för

Kungl. Maj.ts proposition nr 172. 15

subventionering av hushållens bränslekostnader under år 1948/49 finge användas
ett belopp av intill 80 000 000 kronor av de medel, som funnos tillgängliga
i kolclearingkassan. Vid behandlingen av detta ärende anförde
min företrädare i ämbetet bland annat följande till statsrådsprotokollet.

1 anslutning till den tidigare berörda uppgörelsen angående storleken
av det rörliga tillägget å de statsanställdas löner under andra halvåret 1948
och den därvid angivna förutsättningen om stabilisering av prisnivån har
fråga uppkommit rörande viss subventionering av hushållens hränslekostnader
under budgetåret 1948/49. Den höjning av normalpriserna på ved,
som genomförts i samband med slopandet av produktionspremierna, jämte
höjda priser på koks och stegrade transportkostnader beräknas nämligen,
enligt vad jag inhämtat från statens bränslekommission, medföra eu ökning
av bränslekostnaderna med omkring 30 000 000 kronor. Med hänsyn till den
tidigare berörda uppgörelsen med tjänstemännens organisationer synes det
angeläget att undvika, att denna kostnadsökning får slå igenom i hushållens
bränslekostnader. För detta ändamål erfordras en subventionering. Vid
en dylik synes det vara lämpligast att i första hand sänka priserna på de
dyraste bränslena. På grund härav ävensom av tekniska skäl torde subventionen
böra läggas på antracit och antracitbriketter samt koks.

Denna subventionering synes kunna genomföras med anlitande av medel,
som finnas tillgängliga i den av bränslekommissionen förvaltade kolclearingkassan.
Enligt vad bränslekommissionen upplyst beräknas kassans
säkra tillgångar den 30 juni 1948 komma att utgöra omkring 68 000 000
kronor. Härifrån avgå emellertid omkring 30 000 (100 kronor, motsvarande
de överföringar från kassan som enligt gjorda åtaganden skola äga rum
nämnda dag. Vid det nya bränsleårets ingång kan kolclearingkassan sålunda
beräknas uppgå till 38 000 000 kronor. Då kassan står prisfallsgaranti
för förhållandevis betydande kvantiteter fossila bränslen i lagerhandeln
och dessutom vissa kostnader även i fortsättningen måste täckas
ur densamma, kan det i händelse av eu fortsatt sjunkande pristendens
längre fram bli nödvändigt att tillföra kassan ytterligare medel. Därest så
blir fallet, torde denna fråga framdeles få underställas riksdagen.

.lag får sålunda förorda, att riksdagens medgivande inhämtas till genomförande
av en subventionering av hushållens bränslekostnader under
bränsleåret 1948/49 med anlitande av de medel, som finnas tillgängliga i
kolclearingkassan. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
föreskrifter rörande den närmare utformningen av subventioneringen.

I skrivelse nr 432 anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts
förenämnda förslag.

Med skrivelse den 29 juli 1948 inkom bränslekommissionen med förslag
till bestämmelser rörande ifrågavarande subventionering. I skrivelsen anförde
kommissionen till en början följande.

För praktiskt laget samtliga bränsleslag ha kostnaderna för anskaffning
och transporter stigit. Kollagerhandlarna ha vidare av priskontrollnämnden
och bränslekommissionen erhållit rätt att uttaga förhöjda marginaler.
För att hindra att dessa kostnadsökningar slå igenom i levnadskostnadsindex
böra priserna för fossila bränslen i första hand bibehållas på nuvarande
nivå. För dessa subventioner beräknas åtgå cirka 18 000 000 kronor.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

I andra hand bör lämnas en subvention motsvarande de höjda vedprisen.
Det får emellertid numera anses vara tekniskt ogenomförbart att direkt
subventionera veden. Prishöjningen för veden bör därför kompenseras
därigenom att priset på övriga fasta bränslen sänkes ytterligare. En sådan
subvention kräver cirka 12 000 000 kronor.

Tillhopa skulle sålunda för subventioner erfordras cirka 30 000 000 kronor
att utgå ur kommissionens kolclearingkassa. Kommissionen utgår därvidlag
från att gasverken ur clearingkassan erhålla det belopp som svarar
mot subventionen av den gasverkskoks som går till hushållsförbrukare,
300 000—350 000 ton.

I fråga om avvägningen av subventionsbeloppen de olika bränsleslagen
emellan uttalade kommissionen, att dessa hade differentierats så att subventionen
vore störst för antracit och antracitbriketter och minst för hushållskol.
De två förstnämnda bränsleslagen kunde vid osubventionerad
prisnivå betecknas som mindre begärliga; de komme troligen icke att förekomma
under kommande bränsleår. Hushållskol vore vid osubventionerad
prisnivå det billigaste bränslet.

I enlighet med förenämnda riktlinjer

framlade

kommissionen följande

förslag till subventionering av

bushållens bränslekostnader för bränsleåret

1948/49.

Spis- och uppvärmningsbränsle

Kvantitet

1 000 ton

S u b v
Kronor
per ton

e n t i o n
Total kostnad
1 000 kr.

Hushållskol .............

355

4

1 420

Antracit .................

190

38

7 220

Koks ...................

1 392

11

15 312

Torv ...................

30

16

480

Torvbriketter ...........

26

8

208

Brunkolsbriketter .........

45

9

405

Antracitbriketter ..........

84

37: 29

3 132

Summa

2 122

28 177

Varmvatten (75 dagar)

Antracit ..................

10

38

380

Koks ..................

14

11

154

Antracitbriketter .........

16

37: 29

597

Summa

40

1 131

Totalt

2 162

29 308

Genom beslut den 30 juli 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t bränslekommissionen
dels att använda högst 30 000 000 kronor ur kommissionens kolclearingkassa
för att subventionera hushållens bränslekostnader under
bränsleåret 1948/49 i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits
i bränslekommissionens förenämnda skrivelse, dels ock att i samråd
med priskontrollnämnden fastställa normalpriser på stenkol och koks
in. m. i huvudsaklig överensstämmelse med ett av bränslekommissionen

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

framlagt förslag, varvid förutsatts att i de fall, där subvention skulle utgå,
eljest gällande normalpriser skulle minskas med subventionsbeloppet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts ifrågavarande bemyndigande fastställde
bränslekommissionen i samråd med priskontrollnämnden normalpriser för
stenkol och koks in. in. att gälla i lagerhandeln från och med den 1 augusti
1948 tills vidare. Beträffande leveranser mot hushållslicenser utfärdade av
kristidsstyrelse avseende typ 52—58 enligt bränslekommissionens cirkulärskrivelse
nr 179, § 12, gällde priserna retroaktivt från och med den 1 juli
1948.

'' Av efterföljande tabell över normalpriser i A-hamn (Stockholm, Göteborg,
Malmö in. fl.) för stenkol och koks i lagerhandelns detaljhandel, prisgrupp
3, framgå de vid leveranser mot hushållslicenser gällande subventionerade
priserna jämförda med de vid leveranser mot industrilicenser in. in.
gällande osubventionerade priserna på olika bränsleslag.

Priserna angivas

i kr

pr hl resp. pr ton i lös vikt

Mot industrilicenser samt

Mot hushållslicenser

mot av SBK utfärdade licen-

utfärdade av kristids-

ser litt. Hb ävensom mot av

styrelse avseende typ

kristidsstyrelse utfärdade

5G—58 enligt SBK:s

hushållslicenser av typ

cirkulärskrivelse

51—55, 59—62 enligt SBIv:s

nr 179, § 12.

cirkulärskrivelser nr

179

och

362.

hl

ton

ni

ton

Koks, 60—SO mm och grövre..........

5: 60

112

6: 10

123

. » 40—60 » ....................

5: 70

112

—

6: 20

123

—

» 20—40 » ....................

5: 95

112

—

6: 45

123

—

» 10—20 » ....................

5:95

112

—

6: 45

123

—

» lin krossad under 12 mm (harpad)

5: 60

92

—

6: 10

103

—

Koksstybb............................

3: 60

54

—

3: 60

54

—

Antracit 1—5 ........................

7: 90

88

—

11:35

126

—

Antracitstybb ........................

4:45

47

—

4: 45

47

—

Antracitbriketter ......................

*4: 60

95

—

*6:—

125

—

Stenkol, stora och små ................

6: 95

87

—

7:30

91

—

Stenkolsstybb ........................

4: 30

51

50

4: 30

51

50

Bunkerkol, levererade fob exkl. lämpning

—

—

7: 30

91

—

Brunkolsbriketter......................

5: 55

75

—

6.20

84

—

Brunkolsbrikettstybb ..................

1: 95

25: —

1: 95

25

—

1 1 säck om 48 kg.

Med skrivelse den It februari 1949 har statens bränslekommission överlämnat
en inom kommissionen upprättad promemoria rörande frågan om
subventionering av hushållens bränslekostnader under bränsleåret 1949/50.

I promemorian framhålles till en början alt det givetvis icke är möjligt
att redan nu fastställa tilldelningarna av de olika bränsleslagen för 1949/50.
Kommissionen ansåge sig dock kunna utgå från att mindre kuranta fossila
bränslen endast i ringa omfattning skulle behöva komma till användning
och all tilldelningen sålunda till huvudsakligaste del koimne atl utgå i form
2 — Bilxang till riksdagens protokoll 19^9. 1 sand. Nr 172.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

av stenkol och koks, antracit lör vissa lokaleldade lägenheter samt eldningsolja
och normalved. För de bränslen, som komme att vara reglerade även
under 1949/50, förutsattes totaltilldelningen utgå med samma procent som
innevarande år.

Beträffande importprisutvecklingen för fossila bränslen uttalas i promemorian,
att tecken tydde på prisrörelser både uppåt och nedåt. Enligt kommissionens
uppfattning torde ett hävande av kolregleringen medföra, att
subvention av stenkol icke komme att erfordras, enär priserna sannolikt
komme att sjunka till minst den nivå, som motsvarades av nuvarande subventionerade
priser. För koks och engelsk antracit ansåge kommissionen
del för dagen försvarligt att räkna med oförändrade importpriser. Det vore
emellertid möjligt, att en utjämning av den nu rådande stora prisdifferensen
mellan Ruhrkoks och övrig västeuropeisk koks kunde komma att ske,
varigenom totalkostnaden för koksimporten kunde komma att stiga.

Beträffande kostnaderna för subventionering av hushållens bränslekostnader
under 1949/50 har kommissionen i promemorian anfört följande.

Under innevarande bränsleår har prishöjningen på brännved kompenserats
genom prissänkningar på fossila bränslen. Beloppet beräknades till
12 milj. kronor. Vedregleringens slopande kommer sannolikt att medföra
lokala prisförändringar såväl uppåt som nedåt. Storleken av dessa lokala
prisändringar kan ännu icke exakt bestämmas. Enligt en kalkyl, grundad
på gällande normalpriser från och med den 1/7 1949, synas emellertid större
prisförändringar inom de s. k. indexorterna icke komma att äga rum. Som
eu följd av att ersättningsved icke beräknas komma till användning under
1949/50, kommer subventionsbeloppet för brännved emellertid att minskas
med uppskattningsvis 3—4 milj. kronor eller till 8—9 milj. kronor. Å andra
sidan komma de nu kraftigast subventionerade bränslena (amerikansk antracit,
antracitbriketter m. in.) att nästan helt bortfalla, varigenom den huvudsakligaste
delen av subventionen kommer att utgå för koks. Härav följer,
att med bibehållen subvention på dessa bränslen utgiftsposten för
bränsle i levnadskostnadsindex måste stiga. En kalkyl visar, att om utgiftsposten
skall bibehållas oförändrad, subventionen av koks måste stegras från
nuvarande 11:— kronor till 15—16: 50 kronor per ton. Med den sammansättning
av olika bränsleslag, som kommissionen beräknar skall komma att
tilldelas hushållen, och sistnämnda subvention på koks torde totala kostnaden
för subventionerna komma att uppgå till 28—33 milj. kronor.

Bibehålies den nuvarande subventionen på de bränslen, som beräknas
komma till användning under 1949/50, uppskattas däremot utgiften för subventionen
till 20—25 milj. kronor. I så fall torde bränsleutgiften i levnadskostnadsindex
komma att stiga med cirka 8—10 kronor. Enligt uppgift från
socialstyrelsen skulle detta motsvara en höjning av generalindex enligt 1935
års serie med mindre än 0,25 enheter.

Under erinran att bränslekostnaderna under innevarande bränsleår subventioneras
genom medel från kommissionens kolclearingkassa framhålles i
promemorian, att denna kassa med hänsyn till de utgifter, som enligt instruktionerna
skola bestridas av kassan, icke komme att ha medel tillgängliga
för en fortsatt bränslesubventionering. Ett eventuellt subventionsbelopp

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

för det kommande bränsleåret måste därför utgå av anslag å riksstaten.
Kommissionen har emellertid ansett, att fortsatt bränslesubvenlioneiing
icke borde äga rum utan att de höjda bränslekostnaderna borde slå igenom
i priserna. Som skäl härför har i promemorian anförts, att nuvarande
system för subventionering av bushållens bränslekostnader syntes
komma att omöjliggöra avvecklingen av kvarvarande bränsleregleiingai.
Subvention sbeloppet vore beräknat för en värmestandard motsvarande tilldelningarna
1948/49. Skäl syntes icke föreligga för subventionering av kostnaden
för en högre värmestandard. Skulle utgiften under 1949/50 kunna begränsas
till i det föregående redovisade belopp, måste reglering av tilldelningarna
av subventionerade bränslen upprätthållas. I motsatt fall hade
konsumenterna möjlighet att till subventionerat pris inköpa obegiänsade
kvantiteter. Ett slopande av konsumtionsregleringen skulle dessutom omöjliggöx-a
en kontroll av subventionsbeloppens användning.

I promemorian framhålles slutligen att, om det ansåges nödvändigt att
kompensera den höjning av levnadskostnadsindex, som bleve en följd av
ett slopande av bränslesubventioneringen, detta borde ske genom en motsvarande
subvention av någon allmän och enhetlig konsumtionsvara.

Departementschefen. Av samma skäl som jag i det föregående anfört beträffande
frågan om fortsatt importsubventionering under budgetåret
1949/50 anser jag mig böra förorda, att en subventionering av hushållens
bränslekostnader genomföres jämväl under nästa budgetår. Då, såsom framhålles
i bränslekommissionens promemoria, de för närvarande starkast subventionerade
bränsleslagen, såsom antracit m. m., nästan helt komma att
bortfalla under nästa bränsleår, kommer den huvudsakligaste delen av
bränslesubventioneringen att utgå för koks. En ökad subventionering av
koks för att motväga den mindre utgiftsökning, som föranledes av bortfallet
av de nu mest subventionerade bränsleslagen, anser jag dock icke
böra ifrågakomma. Jag förordar därför, att den nu utgående subventionen
på de bränsleslag, som beräknas komma till användning under bränsleåret
1949/50, bibehålies oförändrad. Jag vill emellertid understryka, att för
den händelse förutsättningar skulle visa sig föreligga för en avveckling av
koksregleringen under nästa budgetår, Irågan om bränslesubventionei ingen
bör upptagas till förnyad prövning. Enligt bränslekommissionens beräkningar
skulle för eu subvention under budgetåret 1949/50 i nyss angiven
omfattning erfordras ett belopp av högst 25 000 000 kronor. Med hänsyn
till storleken av den behållning, som kan beräknas föreligga i bränslekommissionens
kolclearingkassa vid utgången av innevarande budgetår, är det
icke möjligt alt, såsom under innevarande budgetår, anlita denna kassa för
bränslesubventionering. Ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor till
Subventionering av hushållens bränslekostnader bör därför uppföras å riksstaten
för budgetåret 1949/50. Del torde få ankomma på Kungl. Maj:t alt

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

meddela närmare bestämmelser om subventioneringens utformning. En redogörelse
för utformningen av subventioneringsåtgärderna bör framläggas
för 1950 års riksdag.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln
anvisa

a) till Subventionering av införseln av vissa varor ett reservationsanslag
av 20 000 000 kronor;

b) till Subventionering av hushållens bränslekostnader ett
reservationsanslag av 25 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenlen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar J:son Rörs.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916487