Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
1
Nr 170.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner; given Stockholms
slott den 4 mars 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Propositionens innehåll.
I propositionen föreslås, att för år 1949 skola utgå dyrtidstillägg å folkpensionerna
enligt samma huvudgrunder och med samma belopp som i
fråga om dyrtidstilläggen för år 1948.
1—B i han g till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 170.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Förslag
till
Lag
om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutillägg skall, under de
förutsättningar och i den ordning nedan sägs, erhålla dyrtidstillägg därå för
år 1949 med belopp, utgörande
30 kronor för änkepensionsberättigad och för den som uppbär hustrutiHägg,
40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension
eller till vars hustru utgår hustrutillägg, samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
2 §•
Har enligt 13 § lagen om folkpensionering gift pensionsberättigad förklarats
skola anses såsom ogift, eller ogift pensionsberättigad, vilken sammanlever
med annan under äktenskapsliknande förhållanden, förklarats skola
anses såsom gift med denne, skall det motsvarande gälla vid tillämpningen
av denna lag.
3 §•
Dyrtidstillägg skall ej anses som inkomst enligt 14 § lagen om folkpensionering.
4 §•
Vid bedömande huruvida rätt till dyrtidstillägg föreligger skall avseende
fästas endast vid förhållandena under andra månaden före den, varunder
dyrtidstillägget tidigast må utbetalas. I fall som avses i 17 § lagen om folkpensionering
skall dyrtidstillägg icke utgå, med mindre pensionsstyrelsen
för särskilt fall medgivit att dyrtidstillägg må utbetalas till den pensionsberättigade
eller nära anhörig till honom.
Dyrtidstillägg skall utgå med oavkortat belopp oavsett om folkpension
utgått under hela år 1949.
Äger fattigvårdssamhälle eller kommun enligt 18 § lagen om folkpensionering
uppbära folkpensionen för den månad som avses i första stycket,
skall dyrtidstillägget i dess helhet utbetalas till fattigvårdssamhället eller
kommunen.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
5 §•
Ansökan om dyrtidstillägg skall, i den utsträckning Konungen bestämmer
och enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, göras hos pensionsnämnden
i det pensionsdistrikt, inom vilket den pensionsberättigade
är mantalsskriven.
Pensionsnämnden prövar huruvida och med vilket belopp dyrtidstillägg
skall utgå. Nämnden må dock uppdraga åt nämndens ordförande eller någon
dess ledamot eller kommunal tjänsteman att å nämndens vägnar meddela
beslut i sådant ärende.
6 §.
Dyrtidstillägg utbetalas genom vederbörande pensionsnämnds eller annan
kommunal myndighets försorg. Angående sättet och tiden för utbetalningen
meddelar Konungen närmare bestämmelser.
7 §•
Rätt till dyrtidstillägg enligt denna lag må ej överlåtas och kan förty
icke tagas i mät för gäld.
8 §•
De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, av pensionsstyrelsen, som därvid i frågor som beröra
jämväl postverket har att samråda med generalpoststyrelsen.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars
1919.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående dgrtidstillågg
för år 19b9 å folkpensioner samt anför därvid följande.
Inledning.
Genom lagen den 30 juni 1948 (nr 529) om dyrtidstillägg för år 1948 å
folkpensioner erhöll frågan om kompensation åt folkpensionärerna för stegrade
levnadskostnader endast en provisorisk lösning. Anledning härtill var
huvudsakligen, att det material, som då förelåg för beräknande av levnadskostnadsstegringens
storlek för folkpensionärerna, icke var så tillförlitligt,
att det kunde läggas till grund för en mera permanent lagstiftning i ämnet.
Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juni 1948 tillkallade jag den 30
i samma månad sex sakkunniga för utredning av frågan om införande av
ett indexreglerat dyrtidstillägg för folkpensionärerna. I direktiven för de
sakkunniga angavs bl. a., att utredningen borde bedrivas så skyndsamt, att
förslag om ett indexreglerat dyrtidstillägg kunde föreläggas 1949 års riksdag.
Om de sakkunniga funne, att införandet av ett sådant tillägg krävde så
omfattande administrativa förberedelser att utbetalningen icke kunde begynna
i rimlig tid under kalenderåret 1949, borde de sakkunniga tillika
framlägga förslag om en fortsatt provisorisk reglering intill dess det indexreglerade
tillägget kunde träda i funktion.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t samma den 26 juni 1948 uppdrog jag
vidare åt de sakkunniga, som enligt den 26 juli 1947 lämnat bemyndigande
tillkallats för att utreda folkpensionärers bostadsförhållanden och bostadskostnader,
att i samarbete med socialstyrelsen verkställa en hushållsbudgetundersökning
beträffande dessa pensionärer samt på grundval av denna undersökning
utarbeta en levnadskostnadsindex för folkpensionärer.
De sakkunniga för indexreglerade folkpensioner1 ha den 1 februari 1949
avgivit betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna (SOU
1 De sakkunniga ha varit generaldirektören E. Bexelius, tillika ordförande, ledamoten av
riksdagens andra kammare, ombudsmannen P. Hj. Fagerholm, redaktören L. J. Hartman,
ledamoten av riksdagens första kammare, poststationsföreståndaren F. Thun, ledamoten av
riksdagens första kammare, professorn S. Wahlund, samt borgarrådet J. ''Wahlbärj.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
1949: 7). Med hänsyn till det förberedelsearbete, som den av de sakkunniga
föreslagna indexregleringen kräver, ha de sakkunniga utgått ifrån att
de nya bestämmelserna icke kunna träda i kraft förr än den 1 januari
1950. Enligt de sakkunnigas mening bleve det därför nödvändigt
att — såsom skett under år 1948 — utgiva provisoriska dyrtidstillägg
å folkpensionerna även för år 1949; och de sakkunniga ha i enlighet
härmed framlagt förslag härom.
Remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande är ännu icke avslutad.
Jag har emellertid ansett lämpligt att till särskild behandling utbryta
frågan om provisoriska dyrtidstillägg å folkpensioner för år 1949. Redan i
dagens läge står nämligen klart att en anknytning av folkpensionen till en
index av tekniska skäl icke kan avse innevarande år. över de sakkunnigas
förslag i vad det avser provisoriska dyrtidstillägg för år 1949 ha pensionsstyrelsen
och socialvårdskommittén avgivit särskilda yttranden. Jag anhåller
nu att få redogöra för denna fråga.
Gällande bestämmelser om folkpensionering m. m.
Lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947 och 732/1948), som trädde i kraft den 1 januari 1948, skiljer på
ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension. Ålderspensionen
utgår efter uppnådda 67 år; övriga pensionsförmåner utgå i förekommande
fall före fyllda 67 år. Till nämnda huvudformer av folkpension kunna
komma vissa tillägg, vilka också äro att anse såsom folkpension. Sådana
tillägg äro bostadstillägg, särskilt bostadstillägg, hustrutillägg och blindtillägg.
Den allmänna ålderspensionen utgör för år räknat för gift pensionsberättigad,
vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår
hustrutillägg, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor.
Makar, som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt 1 600 kronor,
medan den ogifte i samma ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa förmåner utgå
oberoende av inkomst- och förmögenhet.
Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig
genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under
förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den
som är blind skall städse anses lida av sådan nedsättning av arbetsförmågan,
som nyss sagts. — Invalidpensionen utgöres av grundpension a 200
kronor om året oberoende av inkomst och förmögenhet och av tilläggspension
å högst 600 kronor om året till gift och högst 800 kronor om året till
ogift pensionsberättigad. Tilläggspensionen är i sin helhet inkomstprövad.
Den höjes med en tredjedel, d. v. s. till högst 800 kronor, för gift person,
vars make icke är pensionsberättigad och ej erhåller hustrutillägg. Invalid
-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
pensionens maximibelopp är detsamma som beloppet av den allmänna ålderspensionen.
Sjukbidrag tillkommer den som oavbrutet under minst ett år lidit av
sådan nedsatt arbetsförmåga som — om nämnda nedsättning varit varaktig
— berättigat till invalidpension. Såsom ytterligare förutsättning för sjukbidrag
gäller dock, att den nedsatta arbetsförmågan skall kunna antagas
bli bestående avsevärd tid. I fråga om storlek in. m. överensstämmer sjukbidraget
med invalidpensionen.
Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och
varit gift med honom minst 5 år, dock ej till änka som eljest åtnjuter folkpension.
Om änkan fyllt 55 år under samma kalenderår som det, varunder
mannen avlidit, eller eljest särskilda skäl föranleda därtill, må änkepension
utgå oaktat 55-årsåldern uppnåtts först efter mannens frånfälle. Rätten
till änkepension upphör vid nytt gifte. Änkepensionen, som är i sin helhet
inkomstprövad, utgör högst 600 kronor om året. Visar det sig vid pensionsbeloppets
bestämmande, att änkepensionen skulle understiga 60 kronor
om året, utgår ingen änkepension.
Till samtliga nu angivna huvudformer av folkpension kunna såsom
nämnts komma vissa tillägg i form av bostadstillägg, särskilda bostadstillägg,
hustrutillägg och blindtillägg.
Vad först bostadstilläggen angår så är riket med hänsyn till bostads- och
bränslekostnaderna indelat i fem bostadskostnadsgrupper. De bostadstillägg,
som högst kunna ifrågakomma, äro följande:
Bostadskostnadsgrupp
l |
II |
III |
IV |
v |
|
gift pensionsberättigad och änkepen- |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
sionsberättigad ................. |
0 |
100 |
200 |
300 |
400 |
annan pensionsberättigad |
0 |
150 |
300 |
450 |
600 |
I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,
ifrågakommer sålunda icke bostadstillägg. Bostadskostnaderna ha här avsetts
skola täckas av den allmänna pensionen.
Bostadstillägget är i sin helhet inkomstprövat. För gift person, vars make
ej är pensionsberättigad och icke erhåller hustrutillägg, höjes bostadstilllägget
med hälften, med resultat att tilläggets högsta belopp i detta fall
kommer att överensstämma med maximibeloppet för en icke ogift person.
Utöver nyssnämnda bostadstillägg kan, där kommun så beslutat, särskilt
bostadstillägg utgå till inom kommun mantalsskriven person. Jämväl de
grunder, efter vilka detta kommunala tillägg skall utgå, ävensom storleken
av detsamma äger kommunen själv fastställa. Enligt till pensionsstyrelsen
vid utgången av år 1948 inkomna uppgifter hade särskilt bostadstillägg då
införts i sammanlagt 272 kommuner med tillhopa omkring 3,6 miljoner
invånare.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Av följande uppställning kan högsta i lagen reglerade folkpension med
bostadstillägg för de olika bostadskostnadsgrupperna i de vanligast förekommande
fallen utläsas (från det särskilda bostadstillägget bortses allt
-
så här).
ensamstående
allmän folkpension
bostadstillägg
makar, som båda ha folkpension
allmän folkpension
bostadstillägg ...............
änka
allmän änkepension
bostadstillägg ...............
Bostadskostnadsgrupp I II III IV V Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 — 150 300 450 600 |
|||||
s:a |
1 000 |
1 150 |
1 300 |
1 450 |
1 600 |
1 600 |
1 600 |
1 600 |
1 600 |
1 600 |
|
— |
200 |
400 |
600 |
800 |
|
s:a |
1 600 |
1 800 |
2 000 |
2 200 |
2 400 |
600 |
600 |
600 |
600 |
600 |
|
— |
100 |
200 |
300 |
400 |
|
s:a |
600 |
700 |
800 |
900 |
1 000 |
Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, om hon
fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres
av tilläggspension och bostadstillägg med belopp, som hustrun skulle ha
erhållit i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad till invalidpension.
Hustrutillägget är alltså i sin helhet inkomstprövat och 200 kronor
lägre än det belopp hustrun skulle hava uppburit, om hon haft invalidpension.
År mannen berättigad till ålderspension, utgår hustrutillägget endast
om det överstiger 200 kronor. Härvid är att märka, att mannens allmänna
ålderspension ökar från 800 kronor till 1 000 kronor, då hustrutilllägget
slutar utgå. När särskilda skäl därtill föranleda, kan hustrutillägg
utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år.
Maximibeloppet av folkpensionen till en man och hustrutillägget till hans
hustru blir alltså 200 kronor lägre än den folkpension, som makarna skulle
hava uppburit, om de båda varit ålderspensionsberättigade.
Blindtillägget utgår — oavsett vederbörandes inkomst- och förmögenhet
— med 700 kronor om året till den som blivit blind före fyllda 60 år och ej
jämlikt bestämmelserna om blindundervisning är skolplikt^. Blindtillägget
intager såtillvida en särställning bland folkpensionsförmånerna, att det i
motsats till övriga förmåner beaktas vid inkomstprövningen. Om inkomstprövad
pensionsförmån utgår vid sidan av blindtillägg, verkar detta alltså
reducerande på förstnämnda förmån.
I det föregående har angivits att vissa folkpensionsförmåner äro till storleken
beroende av årsinkomsten. Sålunda minskas tilläggspension, änkepension
och bostadstillägg med fem tiondelar av den pensionsberättigades
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
årsinkomst i vad den må överstiga för gift 300 kronor och för annan 400
kronor. Minskningen går proportionellt ut över tilläggs- eller änkepensionen
och bostadstillägget. Av följande uppställning framgår vid vilken årsinkomst
(eller, i fråga om gift pensionsberättigad, vid vilken sammanlagd
årsinkomst) i lagen reglerad inkomstprövad folkpension upphör att utgå.
Bostadskost nadsgrupp
ålderspension |
i Kr. |
ii Kr. |
in Kr. |
IV Kr. |
v Kr. |
»gift |
. . . . -— |
700 |
1 000 |
1 300 |
1 600 |
gift |
. . . . — |
1 000 |
1 400 |
1 800 |
2 200 |
gräns för rätt till hustrutillägg |
2 200 |
2 600 |
3 000 |
3 400 |
3 800 |
invalidpension ogift |
2 000 |
2 300 |
2 600 |
2 900 |
3 200 |
gift |
3 000 |
3 400 |
3 800 |
4 200 |
4 600 |
gräns för rätt till hustrutillägg |
3 000 |
3 400 |
3 800 |
4 200 |
4 600 |
änkepension gräns för rätt härtill ............ |
. 1490 |
1 690 |
1 890 |
2 090 |
2 290 |
Med årsinkomst avses i förevarande sammanhang enligt 14 § lagen om |
folkpensionering vad vederbörande skäligen kan antagas komma att under
den närmaste tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas dock, såsom tidigare
nämnts, ej annan folkpension än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag
eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må
vara föranledd att utgiva. Inkomst i form av naturaförmån uppskattas efter
särskilda regler. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall
denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga
för gift pensionsberättigad 7 500 kronor och för annan 10 000 kronor. I
fråga om äkta makar skall årsinkomsten och förmögenheten för envar av
dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst resp. förmögenhet.
Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar
med barn äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn under
tio år i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn under tio år,
vilket vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, under vissa
förutsättningar rätt att av allmänna medel erhålla bidrag för egen del
(s. k. änke- eller änklingsbidrag). Rätt till bidrag föreligger icke, om vårdnadshavaren
åtnjuter folkpension. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap,
upphör rätten till bidrag. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension
och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta,
att till bidragsberättigad som är mantalsskriven inom kommunen
därjämte skall utgå särskilt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i
övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om folkpensionering stadgas om änkepension,
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 170.
Det må i detta sammanhang anmärkas att — enligt beräkningar som
gjorts av de sakkunniga för indexreglerade folkpensioner — de nuvarande
pensionernas fördelning på olika slag kan antagas vara följande.
Antal
Allmän ålderspension med bostadstillägg ...................... 164 000
Annan ålderspension ........................................ 423 000
Invalidpension (sjukbidrag) innehållande inkomstprövad förmån 122 000
Invalidpension (sjukbidrag) bestående av enbart grundpension (ev.
i förening med blindtillägg) ......................... 13 000
Änkepension................................................ 11 000
Hustrutillägg .............................................. 17 000
Summa 750 000
Härtill komma omkring 2 000 bidrag till änkor och änklingar med barn
enligt den särskilda lagen om sådana bidrag.
Dyrtidstilläggen för år 1948.
Enligt den förut omnämnda lagen den 30 juni 1948 (nr 529) om dyrtidstillägg
för år 1948 å folkpensioner samt kungörelsen den 21 juli 1948
(nr 597) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen gällde
för år 1948 i huvudsak följande regler rörande dyrtidstillägg å folkpensioner.
Dyrtidstilläggen, som utgingo utan behovsprövning, voro beräknade efter
en kompensationsgrad av fem procent samt utgjorde 30 kronor för änkepensionsberättigad
och för den som uppbar hustrutillägg, 40 kronor för gift
pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjöt folkpension eller till vars
hustru utgick hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.
Vid bedömande av frågan huruvida rätt till dyrtidstillägg förelåg, skulle avseende
fästas endast vid förhållandena under september 1948. Var och en
som åtnjöt folkpension eller uppbar hustrutillägg för denna månad, var
berättigad till fullt dyrtidstillägg, oavsett huruvida folkpension utgått under
hela 1948. Ägde fattigvårdssamhälle eller kommun enligt 18 § folkpensioneringslagen
uppbära folkpensionen för september 1948, skulle dyrtidstillägget
i dess helhet utbetalas till fattigvårdssamhället eller kommunen.
Pensionsberättigad, som endast uppbar allmän ålderspension, skulle för
att erhålla dyrtidstillägg å särskild blankett göra anmälan härom hos pensionsnämnden
i det pensionsdistrikt, inom vilket han var mantalsskriven.
Uppbar annan än den pensionsberättigade eller, beträffande hustrutillägg,
den pensionsberättigades hustru på grund av pensionsstyrelsens beslut eller
i egenskap av förmyndare eller jämlikt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen
folkpensionen för september 1948, skulle anmälan göras även om annan
pensionsförmån än allmän ålderspension utgick. T övrigt utbetalades dyrtidstilläggen
utan föregående anmälan.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Vederbörande pensionsnämnd prövade huruvida och till vilket belopp
dyrtidstillägg skulle utgå. Nämnden kunde dock uppdraga åt sin ordförande
eller någon ledamot eller kommunal tjänsteman att å nämndens vägnar
meddela beslut i sådant ärende. Beträffande inom pensionsdistriktet mantalsskrivna
pensionstagare, till vilka dyrtidstillägg skulle utbetalas utan anmälan,
skedde prövningen i första hand med ledning av de från pensionsstyrelsen
erhållna uppgiftskorten, sedan kort för pensionstagare, som avlidit
före september månads ingång, bortplockats. För att möjliggöra denna
bortplockning ålades länsbyrå för folkbokföringen eller — beträffande
Stockholm, Göteborg och Malmö — den myndighet som för det tryckande
registret för staden att senast den 15 oktober 1948 till pensionsnämnden
inom varje församling överlämna en förteckning över de under tiden den
1 januari—den 31 augusti 1948 avlidna, inom församlingen kyrkobokförda
personer, som vid dödsfallet fyllt 67 år eller, oaktat de ej uppnått denna
ålder, vid dödsfallet åtnjutit folkpension. Pensionsnämnden skulle också i
den utsträckning, som prövades nödig, inhämta upplysningar om de pensionsberättigades
förhållanden från för nämnden tillgängligt exemplar av
mantalslängd ävensom från pastor och vederbörande organ för folkbokföringen.
Befanns vid prövning av ärende om dyrtidstillägg för viss pensionsberättigad
att denne var mantalsskriven inom annat pensionsdistrikt, skulle
handlingarna i ärendet ofördröj ligen översändas till pensionsnämnden i det
distriktet.
Dyrtidstillägg utbetalades genom vederbörande pensionsnämnds eller annan
kommunal myndighets försorg till den som hade att göra anmälan för
erhållande av tillägget eller, där tillägget skulle utbetalas utan anmälan, till
den som för september månad 1948 ägde uppbära ifrågavarande pensionsförmån,
allt såvida ej särskilda omständigheter gjorde en annan ordning
nödvändig. I tveksamma fall underställdes utbetalningsfrågan pensionsstyrelsen.
Utbetalningen skedde med anlitande av postverket genom särskilda
anvisningsblanketter.
De sakkunnigas förslag rörande dyrtidstillägg för år 1949.
Enligt de sakkunnigas mening böra provisoriska dyrtidstillägg å folkpensionerna
för år 1949 utgå i huvudsak efter samma grunder och med samma
belopp som dyrtidstilläggen för år 1948. I vissa avseenden föreslå de sakkunniga
dock en annan utformning med hänsyn till de av de sakkunniga
förordade principerna för en indexreglering av folkpensionerna.
I fråga om kretsen av de personer, som böra åtnjuta dyrtidstillägg,
erinra de sakkunniga om att dyrtidstillägg enligt 1948 års
lag utgick till var och en som åtnjöt någon av folkpensionens huvudformer
— ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension — samt till
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
hustrutilläggsberättigade hustrur. I de sakkunnigas förslag till indexreglering
hade emellertid förordats, att indextillägg skulle tillkomma alla åldersoch
änkepensionärer samt hustrutilläggsberättigade hustrur, men i fråga om
invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade personer hade rätten till indexförhöjning
föreslagits begränsad till dem som erhölle inkomstprövad
förmån. I ett annat avseende innebure förslaget till indexreglering
en utvidgning av de förmånsberättigade kategorierna i förhållande till
1948 års lag om dyr tid stillägg, nämligen beträffande dem som erhölle
änke- och änklingsbidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar
med barn. Dessa hade nämligen icke omfattats av 1948 års lag om dyrtidstillägg.
De sakkunniga anse att vid utformningen av bestämmelser om dyrtidstillägg
för år 1949 borde — om de sakkunnigas förslag till indexreglering
genomfördes — reglerna för rätt till dyrtidstillägg bringas att överensstämma
med motsvarande regler för rätt till indexförhöjning.
Beträffande dyrtidstilläggets belopp anföra de sakkunniga.
Dyrtidstillägget för år 1948 utgjorde 30 kronor för änkepensionsberättigad
och hustrutilläggsberättigad hustru, 40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make jämväl åtnjöt folkpension eller till vars hustru utgick
hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad. I förslaget till
indexreglering har antalet tilläggsbelopp begränsats till två. Det lägre av
dessa belopp tillkommer gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,
inkomstprövad invalidpension eller inkomstprövat sjukbidrag eller
till vars hustru utgår hustrutillägg, samt hustrutilläggsberättigad hustru,
änkepensions- eller änkebidragsberättigad änka och till änklingsbidrag berättigad
änkling. Det högre tillägget tillkommer annan gift pensionsberättigad
än förut nämnts samt icke gift pensionsberättigad som ej åtnjuter änkepension,
änkebidrag eller änklingsbidrag. Provisoriska dyrtidstillägg för år
1949 torde under sådana förhållanden böra utgå med endast beloppen 40
och 50 kronor, varvid de kategorier som för år 1948 erhöllo 30 kronor samt
änke- och änklingsbidragstagare böra hänföras till den grupp som får 40
kronor. Kostnaderna för på detta sätt konstruerade dyrtidstillägg kunna
uppskattas till omkring 35,6 miljoner kronor, medan kostnaderna för dyrtidstillägg
enligt samma grunder och med samma belopp som 1948 års tilllägg''
skulle uppgå till omkring 35,8 miljoner kronor.
Enligt de sakkunnigas mening erfordras icke något anmälningsförfarande
för utbetalning av dyrtidstillägg för år 1949. De sakkunniga
anföra härom.
Utbetalningen av 1948 års dyrtidstillägg har verkställts av pensionsnämnderna
eller andra kommunala organ. De pensionstagare som åtnjöto enbart
allmän ålderspension hade därvid att ingiva anmälningar till pensionsnämnderna,
enär nämndernas förteckningar över pensionstagare (i form av uppgiftskort
från pensionsstyrelsen samlade till kortregister) i regel icke omfattade
sådana pensionärer. Till övriga pensionstagare verkställdes utbetalningen
med ledning av förteckningarna. Fr. o. in. september 1948 utsänder
emellertid pensionsstyrelsen till pensionsnämnderna uppgiftskort även rörande
beviljade folkpensioner som bestå av enbart allmän ålderspension,
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
och styrelsen har anmodat pensionsnämnderna att med ledning av de från
pensionstagarna inkomna anmälningsblanketterna för erhållande av dyrtidstillägg
för år 1948 komplettera sina förteckningar till att avse även tidigare
beviljade allmänna ålderspensioner. Denna komplettering torde i regel ha
slutförts före april månads ingång. Ungefärligen fr. o. m. maj 1949 böra
sålunda pensionsnämnderna ha möjlighet att utan något som helst ansökningsförfarande
utbetala nya dyrtidstillägg å folkpensionerna.
Vad i övrigt angår dyrtidstilläggens utbetalande ha de sakkunniga inhämtat
från pensionsstyrelsen, att styrelsen även under år 1949 komme att
sakna möjligheter att utbetala till beloppen differentierade dyrtidstillägg,
därest förberedelsearbeten för indexreglering fr. o. m. år 1950 då skulle utföras.
Däremot förelåge — åtminstone fr. o. m. maj 1949 — inga svårigheter
att på maskinell väg utbetala ett enhetligt dyrtidstillägg med undantagande
av de invalidpensionärer och sjukbidragstagare som icke åtnjöte
inkomstprövad förmån.
De sakkunniga ha övervägt huruvida 1949 års dyrtidstillägg för möjliggörande
av utbetalning genom pensionsstyrelsen borde bestämmas till ett
för alla lika stort belopp — diskussionen hade närmast rört sig om 50 kronor
— men särskilt med hänsyn till de betänkligheter mot ett enhetligt belopp
som 1948 års riksdag uttalat ha de sakkunniga stannat för att förorda
på förut angivet sätt differentierade dyrtidstillägg att utbetalas genom de
kommunala myndigheternas försorg.
Kostnaden för dyrtidstilläggen för år 1949 böra enligt
de sakkunnigas mening liksom för år 1948 bäras helt av statsverket.
De sakkunniga beröra slutligen en detalj i utformningen av 1948 års lag
om dyrtidstillägg, som enligt vad de sakkunniga erfarit tilldragit sig en viss
uppmärksamhet från kommunalt håll. De sakkunniga anföra.
Enligt 17 § lagen om folkpensionering må för tid, under vilken pensionsberättigad
är intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad
eller eljest är på statens bekostnad intagen å anstalt eller ock tillfälligt
vistas utom anstalten, folkpension ej utgå med högre belopp än som motsvarar
200 kronor om året; dock kan pensionsstyrelsen medgiva nära anhörig,
vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigades folkpension,
rätt att uppbära denna eller del därav. Då dyrtidstillägg enligt 1948
års lag icke kan anses utgöra folkpension, har utbetalning av'' dyrtidstillägg
i de fall som omnämnas i 17 § skett till de å ifrågavarande anstalter intagna
eller vårdade pensionstagarna, medan dyrtidstillägget för av fattigvården
omhändertagna anstaltsvårdade pensionärer enligt föreskrift i 1948 års lag
utbetalats till vederbörande fattigvårdssamhälle. I konsekvens med sistnämnda
bestämmelse synes det böra övervägas att i fråga om dyrtidstillägg
för år 1949 införa en föreskrift att dyrtidstillägg icke skall utgå i de fall
som avses i 17 § folkpensioneringslagen. Pensionsstyrelsen synes dock böra
ha möjlighet att i särskilt fall medgiva nära anhörig till den pensionsberättigade
att uppbära tillägget samt eventuellt att förordna om tilläggets utbetalning
till den anstaltsvårdade när anstaltsvistelsen kan antagas bliva av
kort varaktighet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
13
Yttranden.
Över de sakkunnigas förslag rörande provisoriska dyrtidstillägg å folkpensioner
m. m. för år 1949 ha, såsom redan tidigare anmärkts, efter remiss
yttranden avgivits av pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén.
Pensionsstyrelsen har intet att erinra mot de regler, som de sakkunniga
föreslagit för rätt till dyrtidstillägg för år 1949.
Beträffande de utbetalningsspörsmål, som hänga samman med den planerade
dyrtidskompensationen, meddelar pensionsstyrelsen, att därest licens
utan dröjsmål kan utverkas, de för en indexreglering erforderliga maskinerna
torde komma att levereras före september månad 1949. Om statsmakternas
beslut i fråga om indexreglering förelåge dessförinnan, hade pensionsstyrelsen
möjlighet att med hjälp av de sålunda levererade maskinerna
genomföra den tillämnade indexregleringen från och med den 1 januari
1950. I så fall skulle emellertid pensionsstyrelsen under hösten 1949 komma
att vara belastad med ett ganska omfattande förberedelsearbete för indexregleringen.
Vid sådant förhållande kunde pensionsstyrelsen icke, såvitt nu
kunde bedömas, under 1949 även utbetala provisoriska, till beloppen differentierade
dyrtidstillägg.
Skulle däremot — framhåller pensionsstyrelsen vidare — indexregleringens
genomförande uppskjutas till den 1 juli 1950 eller senare, vore det möjligt
för styrelsen att verkställa utbetalningar av provisoriska dyrtidstillägg
för år 1949 differentierade på sätt som de sakkunniga föreslagit. Utbetalningen
av sådana dyrtidstillägg borde dock av arbetstekniska skäl ske tidigast
under oktober månad. I varje fall borde utbetalningen ej ske under
sista månaden av ett kvartal, alltså ej under december månad, då pensionsstyrelsen
hade att utöver de vanliga månadsutbetalningarna utanordna även
de pensioner som utginge kvartalsvis.
Därest det jämväl skulle befinnas lämpligt att verkställa utbetalning av
provisoriska till beloppen differentierade dyrtidstillägg under början av år
1950, förklarar sig pensionsstyrelsen också ha möjlighet därtill, om utbetalningen
skedde senast fyra månader före genomförandet av en indexreglering
och ej ägde rum under sista månaden av ett kvartal.
I detta sammanhang framhåller pensionsstyrelsen, att provisoriska tilllägg
med enhetligt belopp givetvis kunde utbetalas med kortare förberedelsetid
än differentierade och utan hänsyn till samtidigt pågående förarbete
för en indexreglering.
Pensionsstyrelsen uppgiver, att den vid sitt ståndpunktstagande utgått
från att ett differentierat dyrtidstillägg komme att utformas på sätt de sakkunniga
förordat eller på annat likartat sätt som kunde genomföras medelst
maskinellt utnyttjande av styrelsens hålkort.
De föreslagna dyrtidstilläggen till änke- och änklingsbidragen synas enligt
pensionsstyrelsen kunna utbetalas direkt från styrelsen.
14
Knngl. Maj.ts proposition nr 170.
Socialvårdskommittén anser, att dyrtidstillägg för år 1949 böra utgå efter
samma grunder som för år 1948. Kommittén anför.
De sakkunniga ha räknat med att frågan om indexreglering av folkpensionerna
i dess helhet skulle komma att föreläggas 1949 års riksdag. Det
är numera uppenbart, att så icke kan ske och att enbart frågan om provisoriska
tillägg blir föremål för prövning av sagda riksdag. Under sådana
omständigheter träder en administrativ fråga i förgrunden, nämligen angelägenheten
av att det praktiska arbetet för de kommunala organ, som handha
utbetalningen av dyrtidstil läggen, icke kompliceras mer än nödigt är.
Självfallet skulle det i avsevärd mån underlätta arbetet med 1949 års dyrtidstillägg,
om dessa få utgå efter samma grunder som tillämpats för 1948.
Då vidare de av de sakkunniga föreslagna ändringarna, vilka i viss mån
motsvara den ordning de sakkunniga åsyftat för framtiden, icke äro av den
angelägenhetsgrad, att man icke kan avvakta det definitiva ståndpunktstagandet
till indexregleringen, har socialvårdskommittén funnit sig böra avstyrka
vad de sakkunniga föreslagit i fråga om dyrtidstillägg för 1949. I stället
synas dylika tillägg böra utgå efter samma grunder som för 1948.
I ett avseende finner socialvårdskommittén emellertid lämpligt att 1948
års bestämmelser kompletteras, nämligen i fråga om tillämpningen av 17 §
folkpensioneringslagen. Härom anför kommittén.
De sakkunniga ha uttalat, att det synes böra övervägas att i fråga om dyrtidstillägg
för år 1949 införa en föreskrift, att tillägg icke skall utgå i de
fall, som avses i nämnda paragraf, dock att pensionsstyrelsen liksom beträffande
själva folkpensionen borde ha möjlighet att i särskilt fall medge nära
anhörig till den pensionsberättigade rätt att uppbära tillägget samt eventuellt
att förordna om tilläggets utbetalning till den anstaltsvårdade, när
anstaltsvistelsen kan antagas bli av kort varaktighet. Genom en sådan till
dyrtidstilläggsbestämmelserna knuten föreskrift skulle man erhålla likformighet
i behandlingen av frågan om utbetalning av själva pensionen och
dyrtidstillägget och man skulle undgå den omotiverat förmånligare behandling
man nu ger klientelet på bl. a. fångvårdsanstalter i jämförelse med folkpensionärer
på ålderdomshem. Administrativt torde en sådan justering av
1948 års bestämmelser icke behöva bereda några svårigheter.
Departementschefen.
Till grund för det vid 1948 års riksdag fattade beslutet om provisoriska
dyrtidstillägg å folkpensionerna låg en utredning av socialvårdskommittén
rörande levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärerna under tiden
från juni 1946, då den nya folkpensioneringslagen antogs, fram till september
1947. Vid denna utredning konstaterades att socialstyrelsens allmänna
levnadskostnadsindex icke på ett riktigt sätt återspeglade förändringarna i
folkpensionärernas levnadskostnader, enär folkpensionärerna i regel representerade
andra inkomstskikt och andra familjetyper än de, som låge till
grund för den allmänna levnadskostnadsindexen. Kommittén framhöll därför
såsom önskvärt att en särskild levnadskostnadsindex för folkpensionärerna
uppgjordes. Tillförlitligt underlag härför saknades emellertid.
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
15
Det material som stod till buds utnyttjades likväl för en ungefärlig beräkning
av den fördyring som kunde anses ha drabbat folkpensionärerna
under den angivna tidsperioden. Denna beräkning byggde på en hushållsbudgetundersökning,
som år 1943 verkställdes i fråga om vissa folkpensionärer,
samt därjämte på socialstyrelsens sedvanliga prisuppgifter avseende
städer och tätorter. Resultatet blev att — bortsett från den fördyring som
uppkommit genom att livsmedelsrabatterna slopades vid årsskiftet 1947/48
— levnadskostnadsstegringen för folkpensionärerna från sommaren 1946 till
september 1947 utgjort 4,9 procent. I anslutning härtill bestämde statsmakterna
att det provisoriska dyrtidstillägget till folkpensionärerna för
år 1948 skulle beräknas efter en kompensationsgrad av fem procent. De
gjorda indexberäkningarna innefattade icke kostnaderna för bostad samt ej
heller för bränsle och lyse. I konsekvens härmed utgick dyrtidstillägget blott
på den allmänna folkpensionen och icke på bostadstillägget.
Såsom jag inledningsvis framhållit ha av mig tillkallade sakkunniga i
februari 1949 avgivit betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna.
Med hänsyn till det förberedelsearbete, som genomförandet av
en indexreglering kräver, ha de sakkunniga funnit att en sådan reglering
icke kan ha avseende å innevarande års folkpensioner. De sakkunnigas förslag
innefattar därför också förslag till provisoriska dyrtidstillägg å folkpensionerna
för år 1949.
De sakkunnigas betänkande är f. n. föremål för remissbehandling. Förrän
denna är avslutad kan jag icke taga ställning till frågan om en indexreglering
av folkpensionerna. Uppenbart är emellertid att av skäl som de sakkunniga
anfört det i vart fall icke går att anknyta redan innevarande års
folkpensioner till en särskild index. Det blir därför nödvändigt att även för
detta år provisoriskt reglera frågan om dyrtidskompensation åt folkpensionärerna.
De sakkunniga ha — liksom pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén
vilka yttrat sig särskilt över sakkunnigförslaget i denna del — utgått ifrån
att provisoriska dyrtidstillägg för år 1949 böra utgå efter samma kompensationsgrad
som tillämpades i fråga om tillägget för år 1948. Härutinnan vill
jag erinra om att, såsom jag tidigare uppgivit, åt tillkallade sakkunniga uppdragits
alt i samarbete med socialstyrelsen verkställa en liushållsbudgetundersökning
beträffande folkpensionärerna samt därigenom få fram det
material, som utgör en förutsättning för att en permanent indexreglering
av folkpensionerna skall kunna genomföras. Detta uppdrag är visserligen
ännu icke slutfört men arbetet har, enligt vad jag inhämtat, fortskridit så
långt att vissa preliminära resultat kunnat utnyttjas för eu ungefärlig
indexkalkyl av samma art som föregående är. Resultatet av de preliminära
beräkningarna är att ökningen av folkpensionärernas levnadskostnader,
exklusive kostnaderna för bostad, bränsle och lyse, under tiden från
juni 1946 till december 1948 understiger 9 procent. Därest kostnaden för
bostad, bränsle och lyse medräknas uppgår kostnadsökningen till inemot 8
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
procent. I överensstämmelse med statsmakternas beslut förra året har härvid
bortsetts från den ökning i levnadskostnaderna, som inträffade till följd
av att livsmedelsrabatterna upphört.
Jag har redan i tidigare sammanhang såsom min uppfattning uttalat att
i princip full kompensation hör lämnas folkpensionärerna för den levnadskostnadsökning,
som inträffat efter det folkpensioneringslagen antogs.
Emellertid torde icke varje mindre ökning av levnadskostnaderna böra få
utlösa höjning av tillägget. Med beaktande härav finner jag att sedan dyrtidstillägg
för år 1948 beslutades, levnadskostnaderna för folkpensionärerna
icke ökat så starkt, alt dyrtidskompensation för år 1949 bör utgå
efter andra grunder än för år 1948.
Enligt de sakkunniga böra reglerna om dyrtidstillägg för år 1949 utformas
på i huvudsak samma sätt som bestämmelserna om dyrtidstillägg för
år 1948. Med hänsyn till de av de sakkunniga förordade principerna för en
indexreglering av folkpensionerna föreslås dock vissa jämkningar i nuvarande
ordning. Detta gäller både kretsen av tilläggsberättigade personer och
differentieringen av tilläggsbeloppen.
Dyrtidstillägg för år 1948 utgick till var och en som hade ålderspension,
invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg. I förslaget till
indexreglering ha de sakkunniga förordat, att indexförhöjningen, såvitt angår
invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade personer, begränsas till
dem som erhålla inkomstprövad förmån. Å andra sidan ha de sakkunniga
förordat, att indexregleringen utvidgas till att omfatta jämväl änke- och
änklingsbidragen enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.
Enligt de sakkunnigas mening böra, om deras förslag till indexreglering genomföres,
bestämmelserna om provisoriskt dyrtidstillägg för år 1949 i nu
angivna avseenden utformas i överensstämmelse, med de föreslagna reglerna
för indexförhöjning.
Vad åter angår frågan om tilläggens differentiering uppgick dyrtidstilllägget
för år 1948 till 30 kronor för änkepensionsberättigad och hustrutillläggsberättigad,
40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjöt
folkpension eller till vars hustru utgick hustrutillägg, samt 50 kronor
för annan pensionsberättigad. I förslaget till indexreglering har antalet
tilläggsbelopp begränsats till två. På grund härav böra enligt de sakkunnigas
mening de provisoriska dyrtidstilläggen för år 1949 utgå endast med
beloppen 40 och 50 kronor, varvid de kategorier, som år 1948 erhöllo 30
kronor, samt änke- och änklingsbidragstagare böra hänföras till den grupp
som får 40 kronor.
Enligt vad jag redan uppgivit blir jag först i ett senare sammanhang i
tillfälle att taga ställning till de sakkunnigas förslag om indexreglering av
folkpensionerna. Ett bifall till vad de sakkunniga i nu förevarande hänseende
föreslagit skulle otvivelaktigt delvis innebära ett föregripande av mitt
ståndspunktstagande. Härtill kommer att —- såsom socialvårdskommittén
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
framhållit — det administrativa arbetet underlättas i hög grad, om samma
principer tillämpas även i år. Jag kan därför icke tillstyrka, att kretsen
av tilläggsberättigade personer vare sig utvidgas eller inskränkes eller att
tilläggen differentieras på annat sätt än som skedde i fråga om tilläggen
för år 1948.
I iråga om en detalj föreligger emellertid enligt mitt förmenande anledning
att ändra de regler som gällde för år 1948. Enligt 17 § lagen om folkpensionering
må för tid, under vilken pensionsberättigad är intagen i fångvårds-
eller tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad eller eljest är på statens
bekostnad intagen å anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, folkpension
ej utgå med högre belopp än som motsvarar 200 kronor om året,
såvida pensionsstyrelsen icke medgiver nära anhörig, vilken för sitt uppehälle
är beroende av pensionen, rätt att uppbära denna eller del därav.
Dyrtidstillägg för år 1948 utbetalades till den pensionsberättigade även
om sådant fall var för handen som avses i nämnda lagrum. Om den pensionsberättigade
däremot var omhändertagen å fattigvårdsanstalt, utbetalades
tillägget till vederbörande fattigvårdssamhälle. De sakkunniga ha
iöreslagit, att dyrtidstillägg för år 1949 icke skall utgå i fall som avses i
17 § folkpensioneringslagen. Enligt de sakkunniga bör pensionsstyrelsen
dock ha möjlighet att i särskilt fall medgiva nära anhörig till den pensionsberättigade
att uppbära tillägget samt förordna om tilläggets utbetalning
till den anstaltsvårdade själv, när anstaltsvistelsen kan antagas bliva avkort
varaktighet. Den sålunda föreslagna ändringen har tillstyrkts av
socialvårdskommittén och pensionsstyrelsen; och även jag anser att den
hör genomföras.
Dyrtidstilläggen för år 1948 utbetalades genom pensionsnämndernas eller
andra kommunala myndigheters försorg. Att central utbetalning icke var
anordnad berodde på att pensionsstyrelsen saknade möjlighet att utbetala
till beloppen differentierade tillägg. Under riksdagsbehandlingen av frågan
om dyrtidstillägg för år 1948 diskuterades utförligt, huruvida tilläggen
borde göras enhetliga i syfte att möjliggöra central utbetalning. Den förenkling
som skulle vinnas genom sådan utbetalning ansågs dock icke vara
så stor att den uppvägde de nackdelar, som voro förknippade med enhetliga
tillägg. Jag har tidigare förordat, att tilläggen för år 1949 differentieras
på samma sätt som tilläggen för år 1948. Om detta förslag bifalles, torde
även i år utbetalningen av dyrtidstilläggen böra överlämnas till lokala
organ. Några betänkligheter häremot synes man numera icke behöva hysa,
sedan systemet tillämpats under år 1948 och då fungerat tillfredsställande.
Jag vill i detta sammanhang nämna, att problemet om central eller lokal
utbetalning av folkpensionerna ingående behandlats i de sakkunnigas betänkande
och att detta spörsmål torde komma att upptagas i samband med
frågan om indexreglering av folkpensionerna.
^ — Bihnng till riksdagens protokoll 7.94,9. 7 sand. Nr 170.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Enligt lagen om dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner skulle ansökan
om dyrtidstillägg i den utsträckning Konungen bestämde och enligt de
närmare föreskrifter Konungen meddelade göras hos pensionsnämnden i
det pensionsdistrikt, inom vilket den pensionsherättigade var mantalsskriven.
I anslutning härtill föreskrevs i tillämpningskungörelsen, att anmälan
om dyrtidstillägg skulle göras av alla pensionsherättigade som endast uppburo
allmän ålderspension. Anledningen härtill var att pensionsnämndernas
förteckningar över pensionstagare i regel icke omfattade sådana pensionärer.
Pensionsnämnderna hålla emellertid f. n. på med att komplettera
sina förteckningar så att de komma att upptaga även personer som blott
erhålla allmän ålderspension. Kompletteringen beräknas vara slutförd
under våren 1949, och det synes därför i huvudsak vara möjligt att utan
något ansöknings- eller anmälningsförfarande utbetala dyrtidstillägg för
år 1949 även till dem som enbart ha ålderspension. I fråga om de ålderspensionärer,
som föregående år underläto att göra föreskriven anmälan
och som därför icke erhöllo något dyrtidstillägg för år 1948, torde emellertid
pensionsnämnderna alltjämt komma att sakna uppgifter. Det vill därför
synas, som om med hänsyn till denna kategori en anmälningsskyldighet
icke helt kan undvaras. Enligt tillämpningskungörelsen skulle vidare anmälan
om dyrtidstillägg göras, om annan än den pensionsherättigade eller,
beträffande hustrutillägg, den pensionsberättigades hustru på grund av
pensionsstyrelsens beslut eller i egenskap av förmyndare eller jämlikt 18 §
2 mom. lagen om folkpensionering uppbar folkpensionen. Orsaken härtill
var att pensionsnämnderna i sådana fall saknade uppgift om till vilken
person pensionen skulle utbetalas. Enligt vad jag inhämtat torde det knappast
vara möjligt att utan betydande praktiska svårigheter helt slopa
anmälningsskyldigheten i dessa fall. Liksom i fjol torde det få överlämnas
åt Kungl. Maj :t att bestämma i vilka fall anmälan skall göras. Uppenbart
är dock att anmälan icke bör krävas i andra fall än då det är absolut nödvändigt.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett
förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner. Utom i de
avseenden, som angivits i det föregående, överensstämmer förslaget helt
med innehållet i lagen om dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner.
Såsom jag anfört i statsverkspropositionen böra kostnaderna för dyrtidstilläggen
bestridas från det under femte huvudtiteln, punkt 85, äskade
anslaget Bidrag till folkpensioner m. in.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda, inom
socialdepartementet upprättade förslag till lag om dyrtidstillägg för är 19i0
ä folkpensioner.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
M. Silf ver stolpe.