Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
ur kyrkofonden för avlönande av präster m.m.; given
Stockholms slott den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §
lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, dels ock bifalla de förslag
i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.
, ,

Under Hans Mapts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Propositionens huvudsakliga innehall.

Förlängning på ett år föreslås för de tidsbegränsade, genom anslag ur
kyrkofonden bekostade särskilda provisoriska förmåner åt biskoparna och
andra präster och deras efterlevande, som beviljades av 1948 års riksdag i
form av provisoriskt lönetillägg, särskild gottgörelse åt prästgårdsinnehavare
för uppvärmningskostnad, provisorisk förbättring av semesterkostnadsbidrag
och av emeritilöner och familjepensioner samt provisoriskt representationsbidrag
åt biskoparna. Vidare föreslås, for understödjande i
begränsad utsträckning av studentprästverksamheten vid universitet och
högskolor, viss utökning av anslagsramen för avlöning av stiftsadjunkter
m. fl. För att bereda möjlighet att i skälig omfattning kompensera pastorerna
i de svenska församlingarna i utlandet för den fortgående ökningen
av levnadskostnaderna föreslås viss höjning av anslaget för dessa prästers
verksamhet. Härjämte föreslås viss höjning av det till sjömans vårdsstyrelsen
ur kyrkofonden utgående bidraget till avlöning av i nämnda styrelses
tjänst i utlandet anställda präster. Slutligen föreslås jämväl förstärkning
av det till Kungl. Maj:ts förfogande ställda anslaget ur kyrkofonden till

extra utgifter.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 191,9. 1 samt. Nr 169.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti
1932 (nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 6 §! lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Härutöver skola av kyrkofonden
utgöras:

1)---

8) anslag till extra utgifter med
ett belopp av tillhopa högst 25 000
kronor för år, som efter Konungens
bestämmande må användas till bestridande
av kostnad för härförut i
denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål.

9---

(Föreslagen lydelse:)

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Härutöver skola av kyrkofonden
utgöras:

1)---

8) anslag till extra utgifter med
ett belopp av tillhopa högst 50 000
kronor för år, som efter Konungens
bestämmande må användas till bestridande
av kostnad för härförut i
denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål.

9---

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1949.

\

1 Senaste lydelse, se 1947 : 272.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

3

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet anmäler statsrådet Quensel vissa frågor, avseende
sådana utgifter för prästlöne- och andra särskilda ändamål, som jämlikt
lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond skola bestridas ur nämnda
fond, och anför därvid följande.

1. Provisoriska avlönings- och pensionsförmåner åt vissa
präster och deras efterlevande.

De för det ordinarie prästerskapet (domprostar och övriga kyrkoherdar
och komministrar) samt för extra ordinarie präster (kyrkoadjunkter och
pastoratsadjunkter) i rikets territoriella församlingar — med undantag av
Karlsborgs delvis militära församling — för närvarande gällande grundläggande
avlöningsbestämmelserna äro meddelade i lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning. Till dessa
huvudbestämmelser ansluta sig ett antal senare tillkomna bestämmelser
i särskilda avlöningslagar och andra författningar, varigenom ifrågavarande
präster tillerkänts åtskilliga, mer eller mindre speciella, ännu bestående
tilläggsförmåner. I nära överensstämmelse med vad sålunda för församlingsprästerskapet
i allmänhet gäller äro avlöningsförmånerna för prästerskapet
i Karlsborgs församling och de två icke-territoriella militära församlingarna,
Skeppsholms församling i Stockholm och Karlskrona amiralitetsförsamling,
bestämda genom särskilda av Kungl. Maj:t i administrativ ordning
meddelade beslut. För garnisonspastorn i Boden äro avlöningsförmånerna
fastställda av Kungl. Maj:t i enlighet med beslut av 1943 års riksdag (skrivelse
nr 203). För biskoparna gälla särskilda i förordningen den 27 november
1936 nr 578 (den s. k. biskopsavlöningsförordningen) meddelade avlöningsbestämmelser.
— Utlandspastorernas och de i sjömansvardsstyrelsens
tjänst i utlandet anställda prästernas avlöningsförmåner komma att
särskilt för sig upptagas till behandling under punkt 4 i det följande.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Tjänstepensioneringen av prästerskapet i de territoriella församlingarna
i riket — med undantag för Karlsborgs församling — samt av stifts- och
kontraktsadjunkter och av pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet
regleras genom lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner
för präster. Tjänstepensioneringen av prästerskapet i de två icketerritoriella
militära församlingarna är jämlikt av Kungl. Maj:t meddelad
föreskrift i allmänhet ordnad genom församlingarna själva men i överensstämmelse
med vad för det övriga församlingsprästerskapet gäller. Biskoparnas
tjänstepensionering åter är, i huvudsak efter likartade bestämmelser
som de härförut berörda, särskilt ordnad i biskopsavlömngsförordningen.

Familjepensioneringen för såväl biskoparna och övriga förenämnda präster
som garnisonspastorerna i Karls borg och Boden är numera enhetligt
ordnad genom reglementet den 28 november 1941 (nr 904) angående familjepension
för efterlevande till präster samt de i anslutning därtill i kungörelse
samma dag (nr 910) meddelade särskilda familjepensionsbestämmelserna
för prästerskapet.

På förslag av 1946 års prästlönelcommitté ha förutnämnda prästerliga befattningshavare
senast jämlikt beslut av 1948 års riksdag (propositionen
nr 156, punkterna 1—5, riksdagens skrivelse nr 244), tillerkänts följande
särskilda provisoriska tilläggsförmåner till de förutvarande, mera bestående
förmaner, som genom nyssnämnda avlönings- och pensionsbestämmelser
tillförsäkrats dem.

a) Provisoriskt lönetillägg.

Bestämmelser om denna tilläggsförmån för tiden den 1 juli 1948_den

30 juni 1949 finnas meddelade i kungörelsen 1948: 542 (jfr kungörelsen
1947: 510). Enligt dessa bestämmelser tillkommer för närvarande provisoriskt
lönetillägg ej blott förutnämnda prästerliga befattningshavare utan
aven extra ordinarie präst, som på grund av sjukdom eller militär beredskapstjanstgörmg
beviljats ledighet från prästerligt förordnande och därvid
tar uppbara for dylikt fall bestämt särskilt prästerligt arvode, ävensom
pastor vid svensk församling i utlandet och — efter Kungl. Majrts särskilda
bestammande — vissa i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda
präster. Lönetillägget utgår till biskoparna och domprostarna samt ifnmakommande
präster i våra militära församlingar och i Boden liksom till utlandspastorerna
med ett för alla lika belopp av 60 kronor för månad (720
kronor för år), med vilket belopp det ock högst må tillerkännas nyss omnämnd
prast i sjömansvårdsstyrelsens tjänst. Till det egentliga församlingsprästerskapet
samt stifts- och kontraktsadjunkterna utgår lönetillägget
med ett efter löneställning växlande belopp, för kyrkoherdar och komministrar
uppgående lägst till 60 kronor för månad (720 kronor för år) för de
"ogst avlönade samt högst till 155 kronor för månad (1 860 kronor för årl
ior de lägst avlönade samt för de extra ordinarie prästerna av skilda kategoner
till lägst 50 och högst 165 kronor för månad (600 respektive 1 980
kronor för ar).

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

b) Gottgörelse för viss uppvärmningskostnad.

Jämlikt kungörelsen 1948: 539 ha innehavare av vissa onormalt stora
prästgårdar tillerkänts särskild, begränsad gottgörelse för av dem för prästgården
bestridd uppvärmningskostnad under eldningssäsongen 1948/49.
Gottgörelsen utgår efter stiftsnämndens beprövande, med högst 50 kronor
för hela eldningssäsongen för varje verkligt boningsrum till och med femton,
som vederbörande bostadsinnehavare för sig och sin familj disponerat och
hållit uppvärmt i kyrkoherdeprästgård utöver sju och i komministersprästgård
utöver fem.

c) Semesterkostjiadsbidrag.

Sådant bidrag, som enligt bestämmelse i prästlöneregleringslagen redan
tidigare tillkommit det ordinarie församlingsprästerskapet, utgår jämlikt
kungörelsen 1948: 541 för kalenderåret 1949 till de ordinarie församlingsprästerna
med i viss mån förhöjda belopp och dessutom jämväl till de
extra ordinarie församlingsprästerna samt till stifts- och kontraktsadjunkterna.
För närvarande må sålunda semesterkostnadsbidrag, efter domkapitlets
beprövande, utgå till ordinarie präst och vakansvikarie för sådan
för högst 30 dagar och till övriga ifrågakommande extra ordinarie präster
för högst 20 dagar. Till ordinarie präst och kyrkoadjunkt samt vakansvikarie
utgår semesterkostnadsbidraget, efter särskilda betingelser, med 5
kronor eller 2 kronor 50 öre för dag. För pastorats-, stifts- och kontraktsadjunkterna
innebär regleringen i det hela, att de under semesterledigheten
ej skola behöva vidkännas minskning i sina löneförmåner.

d) Provisoriskt förbättrade emeritilöner och familjepensioner.

I kungörelsen 1947: 664 meddelades bestämmelser om en provisorisk nyreglering
för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 av förut omnämnda
prästers emeritilöner och familjepensioner, innebärande viss förhöjning av
ifrågavarande enligt de gällande allmänna bestämmelserna utgående prästerliga
emeritilöner samt de genom samtidiga särskilda bestämmelser (kungörelsen
1947: 663) omreglerade prästerliga familjepensionerna. Genom kungörelsen
1948: 540 förordnades, att utbyte mot nyreglerad emeritilön och
familjepension i enlighet med bestämmelserna i 1947 års kungörelse skulle,
med vissa smärre jämkningar, ske jämväl för tiden den 1 juli 1948—den
30 juni 1949. Den med avseende å prästernas tjänste- och familjepensionering
sålunda genomförda provisoriska regleringen bygger i det väsentliga
och så långt kunnat ske på den motsvarande nyreglering inom pensionsväsendet
för civilstatstjänstemännen m. fl., som av 1947 års riksdag beslutades
för tiden från och med den 1 juli 1947.

e) Provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna.

De reglerande bestämmelserna rörande dylikt bidrag, vilket medgivits
biskoparna för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 med ett för dem alla
lika belopp av 2 000 kronor för år, ha av Kungl. Maj:t meddelats i brev
till statskontoret den 26 juni 1948.

I skrivelse den 11 februari 1949 har 19Jt6 års prästlöneJcommitté hemställt
att, eftersom den med dess utredning åsyftade avlönings- och pensionsreformen
icke kunde träda i kraft den 1 juli 1949, den provisoriska avlönings -

6

Kungl. May.ts proposition nr 169.

och pensionsregleringen måtte fullföljas för tiden från och med nämnda
dag. På anförda skäl förordar kommittén för sin del, att regleringen i dess
helhet måtte prolongeras att oförändrad gälla tillsvidare intill den 1 juli
1950. I avseende å de provisoriska lönetilläggen påpekar prästlönekommittén
dock, att Kungl. Maj:t, i likhet med vad för innevarande avlöningsperiod
medgivits, borde förbehållas befogenhet att, därest det rörliga tilllägget
å lön enligt statens löneplansförordning under den nya perioden komme
att utgå efter högre procenttal än 12, omräkna prästernas provisoriska
lönetillägg till överensstämmelse med sådant högre procenttal.

Föredraganden. Det torde, såsom 1946 års prästlönekommitté framhållit,
få anses naturligt att, i avvaktan på den blivande avlönings- och pensionsregleringen
för prästerna, den provisoriska tilläggsregleringen för dessa förnyas
för ett år framåt. I likhet med prästlönekommittén finner jag det
härvid icke tillrådligt att frångå för provisoriet nu gällande grunder.
Såsom prästlönekommittén förordat bör dock Kungl. Maj:t äga befogenhet
att i förekommande fall pröva i vad mån det provisoriska lönetillägget för
prästerna bör uppräknas i följd av under provisorietiden eventuellt inträdda
ändringar med avseende å levnadskostnaderna.

Jag hemställer således att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag under förevarande punkt förordat meddela bestämmelser
angående provisoriskt lönetillägg åt vissa präster,
särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare för uppvärmningskostnad,
semesterkostnadsbidrag åt präster, provisoriskt
nyreglerad emeritilön och familjepension från
kyrkofonden samt provisoriskt representationsbidrag åt
biskoparna, att gälla tills vidare, beträffande semesterkostnadsbidraget
under kalenderåret 1950 och i övrigt för tiden
intill den 1 juli 1950, ävensom medgiva, att samtliga ifrågavarande
förmåner må bestridas ur kyrkofonden.

2. Prästerlig verksamhet bland universitets- och högskole studerande

m. fl.

Jämlikt 6 § andra stycket, punkten 5 i 1932 års kyrkofondslag, i den
lydelse nämnda lagrum erhållit enligt lagen den 13 juni 1947, nr 272, må
ur kyrkofonden utgå »anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända
grunder bestämmer för avlönande av för särskild prästerlig tjänstgöring
inom riket anställda präster». Medelst detta anslag, vilket före den senaste
lagändringen var maximerat till 400 000 kronor, avlönas för närvarande
sammanlagt fyrtio stiftsadjunkter inom de särskilda stiften och fyra kontraktsadjunkter
inom Luleå stift, varjämte från anslaget utgår ett bidrag

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

till svenska kyrkans diakonistyrelse med 14 000 kronor för år till avlönande
av och till resekostnadsersättning åt vissa hos nämnda styrelse
anställda sekreterare.

I propositionen 1947: 04 har lämnats en kortfattad redogörelse för innebörden
och utvecklingen under de senaste åren av den särskilda prästerliga
tjänsteorganisation, som genom stifts- och kontraktsadjunkterna uppehälles.
Ivontraktsadjunkterna äro anställda för visst kontrakt inom Luleå
stift. De äro närmast avsedda till förstärkning av den ordinarie församlingsorganisationen
i pastoraten inom kontraktet, då dessa pastorats eget prästerskap
i följd av pastoratens stora utsträckning och merendels spridda
bebyggelse icke har möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina
församlingsvårdande uppgifter. Stiftsadjunkterna åter äro i regel anställda
för hela stift. De fingo redan från början speciella arbetsuppgifter, såsom
ungdoms- och sjömansvård, och ha sin verksamhet förlagd till stiftet i dess
helhet eller till viss större del därav. I anslutning till den utveckling och
vidare inriktning av den prästerliga verksamheten, som under senare tider
ägt rum och som de nuvarande tidsförhållandena ansetts kräva, har stiftsadjunkternas
verksamhetsfält ytterligare vidgats och omfattar numera,
förutom förutnämnda arbetsuppgifter, jämväl ledningen av kyrkligt studieoch
bildningsarbete av skiftande slag, scoutarbete, söndagsskola, juniorverksamhet
och andra likartade grenar av frivilligt kyrkligt arbete inom
stiftet. Reglerande bestämmelser om anställande av stifts- och kontraktsadjunkter
och rörande deras verksamhet ha meddelats i en Kungl. Maj:ts
cirkulärskrivelse till statskontoret m. fl. den 13 juni 1947.

Omfattningen av såväl stiftsadjunkts- som kontraktsadjunktsorganisationen
regleras omedelbart av riksdagen, som jämlikt den inledningsvis
åberopade bestämmelsen i kyrkofondslagen har att godkänna grunderna
för ifrågavarande anslags utnyttjande. De nuvarande grunderna härför
fastställdes i samband med riksdagens godkännande år 1947 (skrivelse nr
97) av det nu gällande anslagsstadgandet. Med stöd härav infördes genom
kungörelsen 1947:309 i prästavlöningsreglementet 2 kapitlet 5 § bestämmelser
angående dessa prästers avlöningsförmåner. Årsavlöningen, lika för
stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt, utgöres av ett begynnelsearvode å
5 580 kronor jämte tre ålderstillägg, ettvart å 300 kronor. Härtill komma,
förutom ödebygdstillägg i särskilda fall och resekostnadsersättning, dyrtidstillägg
och kristillägg jämlikt de grunder, som gälla för befattningshavare
i statens tjänst med äldre s. k. reglerad avlöning, ävensom provisoriskt
lönetillägg, vilket för stifts- och kontraktsadjunkterna utgår med ett begynnelsebelopp
av 60 kronor för månad (720 kronor för år).

Sedan ett antal år tillbaka har, efter initiativ från kristligt studentföreningshåll,
i såväl Uppsala som Stockholm funnits enskilt anställd en yngre
prästman, studentpr ii s t, för religiös verksamhet i skilda former bland

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

de studerande vid universitet och högskolor. Redan år 1942 beslöt sålunda
studentkårens direktion i Uppsala att anställa en studentpräst. Befattningen
inrättades från och med den 1 januari 1943. Genom stadgar, antagna
av direktionen, erhöll studentprästen här ställningen såsom en
studentkårens befattningshavare. Liksom de flesta av dessa väljes han
av direktionen och står upptagen i studentkatalogen bland kårens personal.
Över studentprästen fungerar en särskild studentprästnämnd om
fem ledamöter, varav tre utses av kårens direktion, en av Uppsala kristliga
studentförbund och en av teologiska fakulteten därstädes. I nämndens
sammanträden deltaga även studentkårens ordförande och vice
ordförande, varjämte till desamma i regel också kallas representanter för
andra, i nämnden icke omedelbart företrädda kristliga studentföreningar.
Nämnden utövar tillsyn över studentprästens verksamhet och har till
uppgift att anskaffa nödiga penningmedel för dennes avlöning och verksamhet.
Medlen förvaltas av studentkåren. Bidrag härtill har under de
första åren erhållits dels av diakonistyrelsen, dels från vissa fonder och
stiftelser (Lindauerska fonden, Samfundet pro fide, Frykbergska stiftelsen
m. fl.) och av enskilda givare. Studentkåren själv har förklarat sig
icke kunna ekonomiskt bestrida eller bidraga till verksamheten i fråga.
För år 1948 uppbar studentprästen i Uppsala ett arvode å 5 000 kronor.
Härtill erhöll studentkåren för nämnda år bidrag av diakonistyrelsen med
1 000 kronor. Efter särskilda framställningar dels av kyrkomötet, dels av
studentprästnämnden medgav dessutom Kungl. Maj:t, att för detta ändamål
fick ur kyrkofonden av det till Kungl. Maj:ts disposition stående
anslaget för extra utgifter utanordnas 1 500 kronor för första och 1 500
kronor för senare halvåret 1948. De ytterligare erforderliga 1 000 kronorna
synes studentprästnämnden ha anskaffat genom bidrag från andra fonder
och av enskilda.

Under år 1946 framfördes inom styrelsen för Sveriges kristliga studentrörelse
förslag om att anställa en generalsekreterare för ledningen av det
kristna studentarbetet i Stockholm. Efter förhandlingar med vederbörande
myndigheter och korporationer i syfte att säkerställa en sådan befattning
ekonomiskt och få densamma erkänd av studentkårerna i Stockholm kunde
styrelsen gå i författning om inrättande från och med den 1 januari 1947
av en kombinerad generalsekreterar- och studentprästbefattning i Stockholm.
Innehavaren, vilken samtidigt skulle fungera som sekreterare i Sveriges
kristliga gymnasiströrelse och utrikesledare för Sveriges förenade
kristliga studentrörelser samt verka såsom studentpräst i Stockholm och
tjänstgöra som personligt ämbetsbiträde åt pastor primarius därstädes,
erhöll av studentrörelsen ett arvode av 5 500 kronor för år. Såsom pastoratsadjunkt
skulle han dessutom äga uppbära adjunktsarvode ur kyrkofonden.
Stockholms studentkårers förbundsstyrelse, som godkände att

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

generalsekreteraren i fråga benämndes Stockholms studentpräst, beslöt tilllika,
att denne skulle adjungeras vid förbundsstyrelsens sammanträden och
i kataloger och dylikt upptagas bland dess funktionärer. Studentprästen
skulle väljas av den kristliga studentrörelsens styrelse, men före valet skulle
yttrande inhämtas från studentkårerna och förutsattes härvid, att ingen
valdes mot vilken studentkårernas förbundsstyrelse hade allvarliga invändningar.
Sedan den präst, som den 1/1 1947 tillträdde befattningen, den
31/7 1948 frånträtt densamma, visade det sig möta stora svårigheter att
finna någon som var villig att i fortsättningen påtaga sig den synnerligen
komplicerade tjänsten. Styrelsen för studentrörelsen beslöt fördenskull
att uppdela tjänsten i två arvodesbefattningar och lyckades förmå en av
Stockholms-församlingarnas kyrkoadjunkter att åtaga sig att från och med
den 1 december 1948 mot ett månadsarvode av 150 kronor bestrida de
mest nödvändiga med studentprästbefattningen förbundna tjänsteuppgifterna.
Då emellertid studentrörelsen icke fann sig i längden kunna bära
ansvaret för befattningen i fråga, underställdes denna vid senaste årsskiftet
en särskilt tillsatt nämnd, Stockholms studentprästnämnd, bestående av
representanter för Stockholms statsråd, Sveriges kristliga studentrörelse,
Stockholms kristliga studentförbund och Stockholms evangeliska studentoch
gymnasistförening. Det uppgives vara avsett, att även representanter
för Stockholms stadsmission och Stockholms fria kristliga studentförening
skola inträda i nämnden. Stockholms förenade studentkårer ha däremot
för närvarande avböjt medlemskap i nämnden.

Även i Göteborg har frågan om anställande av en studentpräst för därvarande
studentkårer varit på tal, men frågan har ännu ej funnit sin lösning.
Behovet av en studentpräst har Göteborgs kristliga studentförbunds
styrelse sökt i någon mån fylla genom återupptagande av en äldre tradition
med regelbundna studentgudstjänster. Sedan ett år tillbaka har nämnda
studentförbund dessutom förskaffat sig handledning för sina bibelstudiegruppledare
vid de särskilda högskolorna av en vid Johannes sjömanskyrka
i staden anställd präst. Jämväl Göteborgs fria kristliga studentförenings
styrelse uppgives vara positivt intresserad av planerna pa
anställande av en studentpräst för Göteborgs högskolor.

Från studentkretsarna vid Lunds universitet synes däremot hittills icke
något initiativ ha tagits för att tillsätta en studentpräst.

Inom frilufts- och idrottsrörelserna ha under senare tid även tagits flera
initiativ för närmare anknytning till och samarbete med kyrkan och dess
företrädare. I Stockholm ha sålunda sedan början av 1930-talet regelmässigt
anordnats friluftsgudstjänster med särskild anslutning från den
idrottsutövande ungdomen och i Skåne ha sedan 1930 efter framställning
av skidfrämjandet under tiden oktober—april anordnats söndagliga frilufts -

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

gudstjänster på Frostavallen i Höör. Vidare ha inom flera av stiften hållits
särskilda kontaktkonferenser mellan präster och idrottsledare till stärkande
av samarbetet dem emellan.

I tva skiivelser den 1 december 1948 (nr 7 och 9) har nu kyrkomötet i
anledning av vid mötet väckta motioner anhållit, att anslag måtte beviljas
ur kyrkofonden för anställande dels av tre stiftsadjunkter i de stift som
prövades därtill böra komma i fråga, dels av en stiftsadjunkt i vartdera
av Uppsala och Stockholms stift med huvudsaklig uppgift, i förra fallet, att
verka bland idrottsungdomen inom vederbörande stift och, i senare fallet,
för arbete bland därvarande universitets- och högskolestuderande.

I de till grund för dessa framställningar liggande, av kyrkomötets andra
tillfälliga utskott avgivna betänkandena (nr 3 och 4) anfördes i dessa frågor
bland annat följande.

Under överläggningarna i frågan om anställande av särskild idrottspräst
hade inom utskottet enstämmigt framhållits det angelägna i en
intensifiering av kyrkans arbete bland idrottens utövare, särskilt med hänsyn
till de yngre åldersgrupperna. Idrottsrörelsen vore visserligen en bland
manga folkrörelser inom vårt land, och det kunde därför synas påfallande,
att den ur kyrkans synpunkt tillerkändes en särställning. Man kunde även
betona, att idrottsfolket i regel hade sin dagliga gärning inom samhällslivets
olika områden och därför hade samma möjligheter som övriga folkgrupper
att nas med kyrkans förkunnelse. Utskottet hade emellertid beaktat, dels
att idrottsrörelsen genom sin omfattning berörde mycket stora delar av folket,
dels att idrotten väsentligen rekryterades av manlig ungdom, alltså av
den kategori, som^ kyrkan syntes ha svårast att nå genom sitt ordinarie
ungdomsarbete. Da därtill komme, att idrottens fostrande uppgifter sträckte
sig långt utöver kroppskulturens egentliga område, hölle utskottet före,
att vissa åtgärder borde vidtagas i anslutning till vad i motionen hemställts.
V ad härvid anginge motionärens yrkande, att särskilda präster skulle anstallas
för verksamhet bland idrottsfolket, syntes det utskottet närmast
böra ankomma på det lokala prästerskapet och de inom stiften redan verksamma
stiftsadjunkterna att ombesörja dessa uppgifter. Att därutöver på
vissa i förväg bestämda platser anställa särskilda »idrottspräster» med enbart
denna uppgift syntes utskottet av flera skäl mindre välbetänkt. Riktigare
vore att antalet stiftsadjunkter för ändamålet utökades inom de
stift, där behovet av sådan verksamhet gjorde sig särskilt påmint, varvid
vederbörande dock borde kunna tilldelas även andra uppgifter inom ungdomsarbetet
än de som ålåge honom med hänsyn till idrotts- och friluftsfolket.
I fråga om anställande av särskild studentpräst framhöll
utskottet till en början, att det förhållandet, att studentprästerna i Uppsala
och Stockholm ursprungligen anställts på enskilt initiativ och avlönats med
på enskild väg anskaffade medel, i sin mån vittnade om att deras anställande
motsvarat ett verkligt behov. Därom talade också erfarenheten av deras
verksamhet bland studenterna, vilken bestått i själavårdande och vägledande
samtal, deltagande i kristna och andra studentorganisationers verksamhet,
anordnande och ledande av särskilda gudstjänster för studenter

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

m. m. Arbetet hade emellertid vuxit, och den hittillsvarande ordningen syntes
icke kunna bestå för framtiden. Sålunda torde det vara omöjligt att i
längden lita helt eller övervägande till enskilt insamlade medel för lfragavarande
prästers avlöning. Detta hade även av föregående kyrkomöte beaktats.
Ej heller kunde man räkna med att Kungl. Maj:t, pa sätt för ar
1948 skett, även i fortsättningen skulle kunna bevilja bidrag för detta andamål
av anslaget ur kyrkofonden för extra utgifter. Utskottet delade fördenskull
den i motionen uttalade uppfattningen, att de ifrågavarande studentprästerna
borde anställas sasom stiftsadjunkter och deras avlöning
bestridas av härför avsedda medel. Därigenom komme studentprästerna
att stå till biskopens förfogande även för annat arbete inom stiftet, särskilt
under de perioder, då studenterna ej vore samlade i universitets- eller högskolestäderna,
och inlemmades de på ett — även för deras arbete bland
studenterna — lyckligt sätt i kyrkans normala verksamhet inom församling
och stift. Självfallet borde* detta övriga kyrkliga arbete icke få inkräkta
på studentprästens egentliga uppgift. Utskottet förutsatte vidare,
att biskopen vid förordnande av till studentpräst avsedd stiftsadjunkt samrådde
med studentkårernas ledning och även, innan han meddelade direktiv
för dessa prästers arbete, inhämtade studentkårernas önskemål och synpunkter.
Slutligen ansåge utskottet, att studentpräst borde avgiva årsberättelse
om sin verksamhet såväl till biskop och domkapitel som till studentkåren.

Över kyrkomötets ifrågavarande två framställningar ha utlåtanden avgivits,
i frågan om anställande av stiftsadjunkter för verksamhet bland
idrottsungdomen, av domkapitlen i Lund, Göteborg och Stockholm och,
i frågan om anställande av studentpräster, av domkapitlen i Uppsala och
Stockholm samt i båda frågorna dessutom av kammarkollegiet.

Domkapitlen i fråga ha var för sig tillstyrkt respektive framställning..
Härvid har dock i domkapitlet i Göteborg en ledamot anmält avvikande
mening och avstyrkt framställningen om anställande av vissa präster för
att verka inom idrottsrörelsen, under framhållande bland annat, att intet
visade att ej församlingsprästerna kunde fylla det behov som här förmenades
föreligga, ävensom att ett beslut därom kunde komma att föianleda
krav på anställande av ytterligare ett antal präster för liknande ändamål
i en utsträckning, som inte kunde överblickas.

Med avseende å frågan om anställande av stiftsadjunkter för att verka
bland idrottsungdomen framhöll kammarkollegiet, att det ej vore övertygat
om att det här åsyftade vårdbehovet inte kunde tillgodoses genom
den nuvarande kyrkliga organisationen. Kollegiet hemställde fördenskull,
under åberopande i övrigt av sitt samtidiga utlåtande rörande studentprästs
anställande, att kyrkomötets förevarande framställning icke måtte
föranleda någon vidare åtgärd.

T den senare frågan gjorde kammarkollegiet, efter erinran om att stiftsadjunktsorganisationen
enligt statsmakternas beslut år 1947 blivit avsevärt
utvidgad i det att antalet stiftsadjunkter då ökades från 32 till 40,
i huvudsak följande uttalanden.

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 169.

Med aHt erkännande av stiftsadjunkternas betydelsefulla och gagnande
arbete finge dock ej förbises, att institutionen såsom sådan i viss mån
genombrote församlingsorganisationen och samtidigt införde ett moment
av specialisering i församlings vården. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida
denna tendens, om den dreves för långt, kunde bli till båtnad för det
kyrkliga livet i stort. En fortsatt utveckling i denna riktning borde i allt
ta l ske med stor varsamhet och endast med sikte på behov som icke kunde
tillgodoses genom den nuvarande kyrkliga organisationen. — Med hänvisning
till ett sitt utlåtande över 1946 års kyrkomötes framställning om
bidrag ur kyrkofonden till avlönande av studentprästen i Uppsala ansåge
sig kollegiet ej heller nu hava funnit tillräckliga skäl anförda för inrättande
vare sig i ärkestiftet eller i Stockholms stift av en stiftsadjunktsbefattning
tor har angivna ändamål. Möjligheterna för de studerande att för tillgodoseende
av föreliggande behov av andlig vård anlita de nuvarande prästerliga
krafterna i orten syntes i varje fall otillräckligt utredda. — I sitt åberopade
ldigare utlåtande hade kollegiet framhållit, att det dåvarande ekonomiska
taget motiverade största återhållsamhet i fråga om inrättande av nya
tjänster. Kravet härpå framstode med än större tyngd i dagens ekonomiska
lage. Härtill komme, att genomförandet av den väntade genomgripande
reformen av hela prästlöneväsendet komme att ställa ökade krav på skattebetalarna,
något som ytterligare talade emot ett utökande av den prästerliga
organisationen med tjänster, om vilkas nödvändighet tvekan kunde råda,

I sitt utlåtande över kyrkomötets tidigare framställning om bidrag till
studentprästs avlönande yttrade kammarkollegiet, bland annat, i nu åberopade
delar följande.

,.£ollej?iet lla<]e icke blivit övertygad om att en särskild präst behövde ans™
för studenterna i Uppsala, För sin själavård hade de tillgång till
saväl lärarna vid den teologiska fakulteten därstädes och de äldre studenter,
vilka utbildade sig för prästerliga tjänster, som ock en i Uppsala stanonerad
stiftsadjunkt för ungdomsvården och de för Uppsala pastorat
anställda prästerna. För socialvården bland studenterna borde kåren, såsom
på andra håll skett, tillsätta särskilda kuratorer. — Det funnes i övrigt
icke större anledning att anställa särskild präst för studenterna i Uppsala
an för studenterna i Lund, Stockholm och Göteborg. Anställdes en
prästerlig befattningshavare för studenterna i Uppsala bjöde sålunda konseKvensen,
att ytterligare tre sådana befattningshavare anställdes.

Utöver de sålunda avgivna utlåtandena ha sedermera under hand ingivits
dels en gemensam framställning av Uppsala studentkårs studentprästnämnd
och studentprästnämnd en i Stockholm, dels vissa redogörelser i ämnet av
ordföranden i Stockholms studentprästnämnd, ordförandena i Stockholms
kristliga studentförbund, Stockholms fria kristliga studentförening och
Stockholms evangeliska student- och gymnasistförening samt styrelsen för
Göteborgs kristliga studentförbund, ävensom arbetsberättelser av nuvarande
och tidigare studentpräster i Uppsala och av en tidigare studentpräst
i Stockholm. Samtliga sistnämnda skrifter avse att belysa studentprästernas
arbetsuppgifter, den utsträckning i vilken de hittillsvarande studentprästerna
varit anlitade samt de ifrågavarande studenternas behov av och

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

önskemål beträffande studentprästs anställande även i fortsättningen och
de för dem därmed förbundna ekonomiska svårigheterna. I de två studentpräst
nämndernas här omnämnda framställning framhålles i dessa hänseenden
i huvudsak följande.

Alltsedan Uppsala studentkårs direktion år 1942 beslöt tillskapa en studentpräst
befattning, har det visat sig att denna svarat mot ett verkligt
behov, vilket även varit fallet i Stockholm med motsvarande tjänst. Befattningshavarna
ha under alla åren varit fullt sysselsatta med sina olikartade
åligganden. Ln väsentlig del av studentprästens arbetstid upptages
av enskilda samtal och själavård. Den ständigt stigande siffran av rådsökande
tyder på att de studerande vid universitet och högskolor under sin
studietid äro i särskilt hög grad utsatta för svårigheter, vid vilkas lösning
en prästerlig själasörjare har möjligheter att hjälpa och att anvisa ytterligare
vägar till hjälp. Här må blott antydas mångfalden av problem, som
kunna uppstå i Stockholm med storstadens speciella och för de flesta studenter
främmande miljö, och hurusom i Uppsala endast en förhållandevis
rmga del — mindre än 25 procent — av dem som uppsöka studentprästen
aro teologer. Studentprästens arbete bör sålunda ses såsom en allt annat
än betydelselös del av den sociala omvårdnad om de studerande, vars angelägenhet
på senare tid understrukits från olika håll. Då större delen av de
vid universitet och högskolor inskrivna studenterna icke äro kyrkobokförda
inom de församlingar där de under terminen vistas, och då de även ha blott
ringa kontakt med dessa församlingar, kunna studentprästtjänster icke
sägas utgöra en onödig dubblering av befintliga församlingsprästtjänster.

Studentprästernas dagböcker och redogörelser för sin verksamhet ge en
fyllig bild av det arbete som utföres. Förutom de enskilda samtalen omfattar
detta studentgudstjänster med predikan över formulerade ämnen, avsedda
att belysa för studenter aktuella frågor inom den kristna tron, vidare
kyrkliga förrättningar, föredrag, ledandet av bibelstudie- och samtalsgrupper,
anordnandet av stilla dagar och slutligen en ständigt pågående orientering
rörande den kulturella debatten bland de studerande. Därvid har
det visat sig vara betydelsefullt att en studentpräst, genom att icke vara
bunden vid andra prästerliga uppgifter, helt kan förlägga sin vistelse och
sina intressen till den miljö som är studenternas. Från vår kännedom om
förhållandena tro vi oss kunna pasta, att studentprästernas nuvarande
verksamhet icke ens till en ringa bråkdel skulle kunna utföras av de ordinarie
församlingsprästerna eller genom frivilligt åtagande av intresserade
enskilda personer. Erfarenheterna om studentprästernas arbetsförhållanden
motivera tvärtom, att deras befattningar, vilka hittills varit avsedda och
avlönade såsom halvtidstjänst i Uppsala och arvodestjänst i Stockholm,
ändras till heltidstjänster. Den nuvarande arbetsbördan överskrider nämligen
ramen för en halvtidssysselsättning eller arvodestjänst i eu utsträckning,
som kräver avsevärda personliga uppoffringar av befattningshavarna.
Till belysning härav må såsom ett exempel anföras, att den nuvarande studentprästen
i Uppsala efter därom gjord framställning åtagit sig att leda eu
samtalsgrupp inom lantbrukshögskolans studentkår. — Såsom ett ytterst
allvarbgt problem framstår emellertid för närvarande frågan om studentprästtjänsternas
ekonomiska grundvalar. Svårigheterna att är från år anskaffaerforderliga
medel synas bli allt större, vilket gör att det är osäkert
huruvida studentprästinstitutionen skall över huvud kunna bibehållas under
nuvarande ekonomiska förutsättningar.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Föredraganden. Jag är icke beredd att på grundval av den föreliggande,
alltför knapphändiga utredningen tillstyrka kyrkomötets förslag om att
utöver den nuvarande stiftsadjunktsorganisationen skulle inom vissa stift
anställas ytterligare stiftsadjunkter med särskild uppgift att verka bland
idrottsungdomen.

Mera klarlagd synes frågan vara om anslag till anställande av särskilda
studentpräster för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgått, ha både i Uppsala och i
Stockholm gjorts försök på detta område, vilka visat, att intresset för en
fastare ordnad studentprästorganisation är stort och arbetsuppgifterna
betydande. Antagandet att studentprästens arbetsuppgifter, sådana dessa
utformats inom studentkårerna i Uppsala och Stockholm, lika väl skulle
kunna fullgöras av det på universitets- och högskoleorterna tjänstgörande
församlingsprästerskapet, synes icke hållbart. Det kan knappast förutsättas,
att församlingsprästerna, vilkas antal står i bestämt förhållande till församlingsmedlemmarnas,
skulle kunna medhinna att vid sidan av sina
egentliga arbetsuppgifter i någon större utsträckning stå till förfogande
för det stora antal studerande icke-församlingsbor, som under lästerminerna
samlas på orten. Därtill kommer att högskoleungdomens intressen och
andliga behov av naturliga skäl äro ganska särpräglade. Att en studentprästs
uppgifter i erforderlig utsträckning skulle kunna på frivillighetens
väg fyllas av de teologie lärarna vid vederbörande universitet torde lika
litet kunna förutsättas; teologiska fakulteter finnas dessutom varken i
Stockholm eller Göteborg.

Jag finner sålunda önskvärt att kunna tillmötesgå framställningen om
anvisande av kyrkofondsmedel för att avlöna studentpräster på de högskoleorter,
där ett stadigvarande intresse härför konstateras föreligga. Så
synes för närvarande vara fallet åtminstone i Uppsala och Stockholm. Såsom
kammarkollegiet framhållit maste det emellertid anses befogat att,
om särskilda präster anställas för studenterna i Uppsala och Stockholm,
möjlighet öppnas att på liknande sätt tillgodose de universitets- och högskolestuderande
även i Göteborg och Lund, om intresse härför visas föreligga.

Jag förordar således, under åberopande av 6 § andra stycket, punkten 5)
kyrkofondslagen, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att bevilja anslag
för studentprästverksamhet antingen genom att medgiva anställande av
högst fyra stiftsadjunkter såsom studentpräster eller ock genom understöd
i mera begränsad omfattning. Utnyttjandet av denna befogenhet bör bil
beroende av Kungl. Maj:ts provning i varje särskilt fall. För närvarande
synes kunna ifrågakomma att medgiva anställande av en stiftsadjunkt i
Uppsala och en i Stockholm för verksamhet inom vederbörande studentkårer.
Huruvida understöd i någon form ma komma att beviljas för studentprästverksamhet
även i Lund och Göteborg bör bli beroende av, huruvida

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

tillräckligt intresse härför visas föreligga och framställningar göras om sådant
understöd.

Jag förutsätter, att studentprästemas verksamhet icke skall vara begränsad
till studentkårerna vid respektive universitet och högskolor utan även
kunna omfatta likställda studerande vid andra läroanstalter på samma ort
eller i dess omedelbara närhet, såsom t. ex. vid lantbrukshögskolan å Ultuna,
socialinstitutet i Stockholm, tandläkarhögskolan i Malmö etc. och vid seminarier.
På sätt vederbörande kyrkomötesutskott framhållit, får det anses
önskvärt att vederbörande studentkårer beredas tillfälle att i en eller
annan form medverka vid utseendet av sådana stiftsadjunkter, som avses
skola tjänstgöra som studentpräster.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att ur kyrkofonden må i enlighet med vad jag
i det föregående förordat utgå anslag för avlönande av
högst fyra för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande
m. fl. anställda präster.

8. Ändrat förfarande vid avräkningen mellan pastorat
och kyrkofonden m. m.

I kyrkofondslagen stadgas dels i 5 §, att allmän kyrkoavgift, vars grundbelopp
maximerats till femton öre för skattekrona, skall utgöras av varje
pastorat i förhallande till det antal skattekronor, för vilket församlingsavgifter
skola erläggas till pastoratet, samt att Konungen årligen
har att bestämma hur stor del av kyrkoavgiftens grundbelopp skall för
året uttagas, dels i 7 §, att pastorat skall äga ur kyrkofonden erhålla tillskott
för gäldande av sina prästlönekostnader under å r et med belopp,
som därtill erfordras utöver avkastningen av pastoratets prästlönetillgångar
m. m. jämte en uttaxering för skattekrona inom pastoratet av det öretal,
Konungen härför för året bestämmer, ävensom att vid bestämmandet
av dylikt tillskott viss därvid ifrågakommande särskild avkastning
skall upptagas till det belopp, vartill densamma för näst föregående
räkenskapsår uppgått, dels slutligen i 8 § vad som skall
iakttagas vid bestämmandet av nyssnämnda öretal och den del av allmänna
kyrkoavgiftens grundbelopp, som skall för året uttagas. Härjiimte föreskrives
i 4 §, att pastorat, som får överskott å avkastningen av sina prästlönetillgångar
sedan dess prästlönekostnader under året därmed blivit
täckta, skall hava att till kyrkofonden inleverera del av sådant överskott.

För regleringen av här angivna inbetalningar till och utbetalningar från
kyrkofonden erfordras särskilda årliga avräkningar mellan nämnda fond
och pastoraten. De niirmare bestämmelserna härom hava med stöd av
de här återgivna stadgandena i kyrkofondslagen av Kungl. Maj:t i admini -

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

strativ ordning meddelats i reglementet den 15 februari 1935 (nr 18) för
ecklesiastik medelsförvaltning. I första kapitlet nämnda reglemente återfinnas
sålunda bestämmelser om förfarandet vid avräkningarna med avseende
å den allmänna kyrkoavgiften och pastorat tillkommande tillskott
ur kyrkofonden. I andra kapitlet 5 § samma reglemente stadgas härjämte
om viss ytterligare avräkning i särskilda fall i anslutning till pastorats
redovisning av överskottsmedel enligt 4 § kyrkofondslagen.

Innebörden av avräkningsförfarandet är i korta drag följande. Belopp,
som pastorat efter bestämmande enligt kyrkofondslagen skall för visst
kalenderår erlägga till kyrkofonden i allmän kyrkoavgift, skall av stiftsnämnden
respektive, för Stockholms stift, av statskontoret uträknas och
angivas i särskild längd, som skall för stiftet upprättas och vara slutligt
uppgjord senast den 15 december aret förut. Pa motsvarande sätt bestämmes
och införes i sagda längd belopp, som pastorat för det ifrag avar ande
året kan bliva berättigat att ur kyrkofonden tillgodonjuta i tillskott för
prästlönekostnadernas gäldande. Såväl årsbeloppet av allmänna kyrkoavgiften
som det pastoratet tillkommande tillskottsbeloppet ur kyrkofonden
skall härvid beräknas på grundval av antalet skattekronor i pastoratet
enligt taxeringen under det år, då längden upprättas, eller alltså året före det
år de uträknade beloppen avse. De salunda bestämda beloppen, tillika med
summan av de familjepensionsavdrag pastoratet enligt vad särskilt är
bestämt har att till kyrkofonden redovisa, skola härefter i längden avräknas
mot varandra. Härvid uppkommet saldo, kyrkofonden eller pastoratet till
godo, skall under det påfölfande året, d. v. s. det år avräkningen avser,
av pastoratet till statskontoret inbetalas eller av statskontoret till pastoratet
utbetalas. Därest pastorat, som för viss tid tidigare inlevererat överskottsmedel
till kyrkofonden, jämlikt redovisning för året närmast före
avräkningsåret berättigats till återbäring av dylika medel, skall sadant
belopp enligt 2 kap. 5 § medelsförvaltningsreglementet jämväl kunna avraknas
mot vad pastoratet enligt avräkningslängden har att till statskontoret
inbetala.

Det sålunda reglerade avräkningsförfarandet är, på sätt av den föregående
redogörelsen framgår, i vad gäller årsbeloppet av den allmänna kyrkoavgiften
och det belopp av s. k. församlingsavgifter, som ingår i tdlskottsberäkningen,
för närvarande anknutet till det skatteunderlag i pastoratet,
varå jämlikt församlingsstyrelselagen i dess lydelse före den 1 juli 1946
avgifter till kyrkan skulle av de skattskyldiga erläggas under det år avräkningen
avser." I och med att källskattesystemet från och med år 1947
genomförts, har denna korrespondens mellan, å ena sidan, allmänna kyrkoavgiftens
och församlingsavgiftemas bestämmande för avräkningen med
kyrkofonden och, å andra sidan, den skeende utdebiteringen och uppbörden
av avgifter inom församlingarna hävts. Av källskattesystemet följer nämligen,
att den utdebitering av avgifter, som en församling för visst år

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

beslutar, och vari även ingå pastoratets utgifter för .allmän kyrkoavgift och
församlingsavgifter till prästlönekostnadernas bestridande, visserligen vid
statbehandlingen inom församlingen i viss mån alltjämt beräknas på samma
skatteunderlag, som enligt de nu gällande bestämmelserna ligger till grund
för ifrågavarande kyrkoavgifts och församlingsavgifters bestämmande för
avräkningen med kyrkofonden, men att uppbörden på grund av denna
utdebitering däremot numera sker på grundval av det skatteunderlag som
1‘astställes vid taxeringen året efter det som utdebiteringen avser (två år
efter det avräkningen med kyrkofonden uppgjorts). Detta skatteunderlag
ligger också till grund för bestämmande av det skattebelopp, som församling
äger uppbära av statsverket. Härigenom uppkommer uppenbarligen det
missförhållandet, att pastorat vid, såsom nu, stigande skatteunderlag kommer
att få erlägga för lågt belopp i allmän kyrkoavgift i förhållande till den
utdebiteringskvot, som Kungl. Maj:t härför för året bestämt, samt därjämte
i förekommande fall får uppbära högre tillskott ur kyrkofonden än pastoratet
jämlikt det fastställda öretalet för församlingsavgifterna varit berättigat
till. Å andra sidan kan även förutsättas,att utdebiteringskvoten för allmänna
kyrkoavgiften vid sådant förhållande kan ha blivit bestämd för hög.
Vid sjunkande skatteunderlag blir förhållandet i det stora hela det motsatta:
kyrkofonden får obehöriga inkomster och pastoraten få för höga utgifter.

För att råda bot härutinnan har jag velat ifrågasätta, om ej avräkningsförfarandet
vis å vis kyrkofonden borde omläggas, så att avräkningen verkställes
först i efterhand eller, närmare bestämt, under hösten sedan skatteunderlaget
bestämts för det år avräkningen skall avse. Härigenom erhålles
ett mera konkret och med de verkliga förhållandena överensstämmande
underlag för avräkningen. Jämte denna definitiva avräkning erfordras härvid
dock även en preliminär avräkning året före avräkningsåret till stöd för
pastoraten och församlingarna vid uppgörandet av deras utgifts- och inkomststater
för året. Detta skulle likväl ej behöva innebära något dubbelt
avräkningsförfarande, då nämligen den definitiva avräkningen ett år för
det närmast föregående året lämpligen även kan tjäna som preliminär
avräkning för det påföljande året. Liksom i fråga om själva avräkningarna
bör den utdebiteringskvot för allmänna kyrkoavgiften och det öretal för
församlingsavgifter, som Kungl. Maj:t vid en tillämpning av här ifragasatt
förfarande visst år skulle hava att bestämma för avräkningen för det
föregående året, jämväl kunna preliminärt gälla för den preliminära avräkningen
för det följande året.

I överensstämmelse med den administrativa reglering, som för närvarande
gäller i fråga om avräkningarna med kyrkofonden, skulle även en reglering

1 enlighet med härförut angivna grunder helt kunna genomföras i administrativ
ordning. Några lindringar i kyrkofondslagens bestämmelser äro nämligen
icke härför erforderliga. De nuvarande bestämmelserna i nämnda lag

2 — Dihang till riksdagens protokoll ltJl/O. 1 sand. Nr 1119.

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

angående beräkningen ■ av avkastningen av pastorats löneboställen och
lönefonder kunna sålunda oförändrade tillämpas. De närmare bestämmelserna
rörande nu ifrågasatt ändrat avräkningsförfarande böra givetvis
upptagas i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet, vari gällande bestämmelser
äro intagna. Som emellertid ett sålunda genomfört ändrat
avräkningsförfarande har sitt omedelbara samband med den av riksdagen
åren 1945 och 1946 beslutade och från och med år 1947 i sitt fullständiga
skick tillämpade uppbördsreformen, har det synts mig lämpligt, att riksdagens
yttrande inhämtas. Därest riksdagen icke har något att erinra mot
att ändringarna vidtagas, torde dessa böra genomföras i sådan tid, att en
definitiv avräkning avseende år 1948 kan verkställas under innevarande år.
Någon justering av avräkningsutfallet för tidigare år synes skäligen ej böra
ifrågasättas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte bereda riksdagen tillfälle att
avgiva yttrande i anledning av vad sålunda anförts.

4. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket.

Jämlikt beslut av 1941 års riksdag (propositionerna nr 219 och 238, riksdagens
skrivelser nr 292 och 313) infördes under punkt 6) i 6 § andra stycket
kyrkofondslagen en bestämmelse om att kostnad »för särskild prästerlig
verksamhet utom riket» skulle enligt bestämmande av Konungen och riksdagen
utgå ur kyrkofonden. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1942.
Härigenom överfördes på kyrkofonden kostnaderna för avlönande av kyrkoherdarna
i flertalet av de svenska församlingar i utlandet, för vilka Kungl.
Maj:t fastställt kyrkoordning, liksom även kostnaderna för bidrag till sjömansvårdsstyrelsen
för avlönande av i dess tjänst i utlandet anställda
sjömanspräster. Dessa kostnader hade dittills bestritts från anslag under
riksstatens åttonde huvudtitel. 1942 års riksdag (propositionen nr 150, riksdagens
skrivelse nr 177) godkände vissa grunder för dessa avlöningskostnader
att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1942.

I enlighet härmed utgick ur kyrkofonden för de närmaste åren dels till
en var av kyrkoherdarna i följande svenska församlingar i utlandet, nämligen
Gustafs-församlingen i Köpenhamn, Victoria-församlingen i Berlin,
Sofia-församlingen i Paris, Olaus Petri-församlingen i Helsingfors och Margareta-församlingen
i Oslo, en årslön å 6 000 kronor, dels för en var av nio
svenska sjömanspräster i utlandet, nämligen å europeiska fastlandet i Antwerpen,
Rotterdam, Stettin och Danzig och å de brittiska öarna i London,
West Hartlepool och Hull samt dessutom i Buenos Aires i Argentina och
Melbourne i Australien, ett årligt avlöningsbidrag å 5 000 kronor. Härtill
kommo dyrtidstillägg och — enligt Kungl. Maj:ts särskilda bestämmande
— kristillägg på nämnda avlöningsbelopp efter de grunder, som voro bestämda
för befattningshavare vid statens verk med s. k. oreglerad avlöning.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Slutligen utgick även för en del av de här angivna orterna å avlöningsbeloppen
en särskild ersättning för kursförluster, beräknad efter delvis
växlande grunder.

Dessa avlöningsgrunder förblevo för utlandspastorerna gällande oförändrade
blott intill den 1 juli 1944. Efter förslag av Kungl. Maj:t godkände
nämligen riksdagen nämnda år (propositionen nr 238, riksdagens skrivelse
nr 390) en provisorisk lönereglering för kyrkoherdarna i de förutnämnda
fem svenska utlandsförsamlingarna. Härigenom förhöjdes för en var av
dessa präster grundavlöningen med 2 100 kronor för år, varjämte de på det
förhöjda lönebeloppet erhöllo såväl dyrtidstillägg som kristillägg, men nu
efter de speciella grunder med viss reducering av procenttalet, som gällde
för prästerskapet i de territoriella hemlandsförsamlingarna. Dessutom erhöllo
de, mot avstående i förekommande fall från rätten till särskild kursförlustersättning
och under visst ytterligare villkor, ett tillfälligt utlandstillägg,
utgående med ett grundbelopp av för de skilda orterna växlande storlek
samt ett barnbidrag med enhetligt belopp. Det för utlandstilläggets tillgodonjutande
särskilt uppställda villkoret gick ut på att befattningshavaren,
därest han jämte sin sålunda reglerade prästerliga avlöning uppbar
arvode eller annan fast ersättning för särskilt uppdrag vid sidan av pastorstjänsten,
skulle vara pliktig att för tid, varunder dylik ersättning utginge,
vidkännas minskning med ett däremot svarande belopp av utlandstilläggets
grundbelopp. Vidare föreskrevs, att vederbörande utlandspastor icke skulle
äga mottaga särskild ersättning för honom på grund tjänsten åliggande förrättningar.

Enligt beslut av riksdagen år 1945 (propositionen nr 188, riksdagens skrivelse
nr 299) utsträcktes den provisoriska löneregleringen för utlandspastorerna
att, i avseende å det tillfälliga utlandstillägget, under viss förutsättning
gälla jämväl kyrkoherden i svenska Ulrika Eleonora-församlingen i
London. Samtidigt höjdes för samtliga utlandspastorerna det i utlandstilllägget
ingående barnbidraget. Härvid indrogs emellertid helt den del av
det å lönen utgående dyrtidstillägget, som utgjorde barntillägg. Den för
pastor i London för utlandstilläggets tillgodonjutande bestämda förutsättningen
innebar, att dennes avlöningsförmåner i övrigt, vilka av ålder bestredos
av den svenska församlingen därstädes medelst inkomsterna av,
bland annat, vissa församlingen tillagda, för svenska fartyg i engelska hamnar
utgående s. k. skeppsavgifter, icke finge av församlingen nedsättas under
ett årligt belopp av 660 pund sterling.

Den provisoriska löneregleringen har därefter för varje år oförändrad
förnyats och jämlikt beslut av 1947 års riksdag gjorts tillämplig jämväl för
pastorn vid en nyinrättad svensk församling i Buenos Aires.

De i de tillfälliga utlandstilläggen ingående grundbeloppen utgå för närvarande
med 2 600 kronor för kyrkoherden i Berlin, 2 000 kronor för en
var av kyrkoherdarna i Paris, London och Buenos Aires samt 1 600 kronor

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

för en var av kyrkoherdarna i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo, allt för år.
De i utlandstilläggen ingående barnbidragen tillkomma befattningshavare,
som på grund av försörjningsplikt underhålla barn under 19 år, och utgå för
år med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under
10 år samt med 2 000 kronor för varje äldre barn. Någon reducering av
utlandstilläggets grundbelopp i följd av åtnjuten ersättning för annat
tjänsteuppdrag lärer hittills icke ha ifrågakommit förutom för pastorn i
Paris, till vilken allt intill den 1 januari 1949 något dylikt utlandstillägg
icke utgått enär han under den tiden jämväl bestritt tjänstgöring och uppburit
ersättning av sjömans vårdsstyrelsen för biträde med sjömans vården i
Dunkerque och Calais.

Till grund för införandet år 1944 av de tillfälliga utlandstilläggen låg ett
inom ecklesiastikdepartementet under år 1938 utarbetat sakkunnigförslag
till en mera bestående avlöningsreglering för dessa präster. I detta förslag
ingingo, efter förebild i ett samtidigt föreliggande och år 1939 genomfört
förslag för befattningshavarna inom vår utrikesrepresentation, jämväl särskilda
ortstillägg jämte barnbidrag. Dessa ortstillägg, vilka enligt förslaget
skulle utgå med samma belopp som sedermera bestämdes för de tillfälliga
utlandstilläggens grundbelopp, voro enligt förslaget avvägda med hänsyn
ej blott till levnadskostnaderna på tjänstgöringsorterna utan även till sådana
faktorer som uppkommande kursförluster i samband med lönernas utbetalning,
storleken och sammansättningen av den svenska kolonien på
orten, utlandskyrkoherden åvilande representationsplikt m. m. Ortstilläggen
skulle härvid jämväl anses innefatta gottgörelse för sådana exceptionella
förhållanden, för vilka befattningshavare inom utrikesrepresentationen
erhöllo kompensation genom särskilda avlöningstillskott utöver ortstilläggen,
benämnda prisutjämningstillägg, vilka Kungl. Maj:t skulle äga att i
varje särskilt fall bestämma. Vid tiden för 1938 års sakkunnigförslag ansågos,
vad beträffar de orter där utlandskyrkoherdarna voro placerade,
dylika särskilda förhållanden endast råda i Berlin. Det var av hänsyn härtill
som ortstillägget, och sedermera grundbeloppet av det tillfälliga utlandstilllägget,
sattes till ett högre belopp för pastor i Berlin än för de övriga utlandskyrkoherdarna.

Beträffande det till sjömans vårdsstyrelsen utgående avlöningsbidraget
gäller, att bidrag för närvarande utgå för fyra sjömanspräster på europeiska
fastlandet, nämligen i Antwerpen, Kotterdam, Gdynia och Gdansk (Danzig),
tre sjömanspräster i brittiska hamnar nämligen i London, West Hartlepool
med Middlesborough och Hull, samt en sjömanspräst i Melbourne i Australien
ävensom för en av sjömansvårdsstyrelsen anställd präst i Misiones i
Argentina. Den tidigare sjömansprästbefattningen i Stettin blev under slutskedet
av det senaste kriget i Tyskland tillfälligt indragen, varvid avlöningsbidraget
ur kyrkofonden för denna tjänst överflyttades på befattningen i
Gdynia.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

För samtliga de nu nämnda befattningshavarna, för vilkas avlönande
sjömansvårdsstyrelsen erhåller bidrag ur kyrkofonden, utgår numera förutom
dyrtidstillägg även kristillägg efter förut angivna »oreglerade» grunder,
dock att kristillägget för sjömansprästen i Melbourne endast utgår med
tre femtedelar av fullt belopp. För sjömansprästerna i de brittiska hamnarna
utgår jämväl viss kursförlustersättning.

Utlandspastorerna och de i sjömans vårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda
prästerna, för vilka avlöningsbidrag utgår ur kyrkofonden, åtnjuta
— utöver förut omnämnda avlöningsförmåner — sedan den 1 juli 1947
provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden med 60 kronor för månad (720 kronor
för år), doek att det provisoriska lönetillägget för sjömansprästen i Melbourne
utgår med allenast 36 kronor för månad (432 kronor för år).

Slutligen må erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26 november
och den 30 december 1948 tillerkänt nuvarande pastorn vid svenska församlingen
i Paris B. Bjurström ett prisutjämningstillägg av 600 kronor för
månad under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949, vilket tillägg jämlikt
beslutet förskottsvis bestrides ur kyrkofonden i avsikt att senare regleras.

a) Anslag för avlönande av de svenska pastorerna i utlandet
under tiden den 1 juli 1 9Jf9—den SO juni 1950.

Genom beslut den 26 juni 1948 anbefallde Kungl. Maj:t domkapitlet i
Uppsala att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande sändebud i utlandet
samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma med
erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas
stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen av
dessas avlöningsförmåner under tiden närmast efter den löpande avlöningsperioden.

Domkapitlet i TJppsala har i anledning härav, med överlämnande av från
vederbörande beskickningschefer, i Berlin konsuln därstädes, och de särskilda
utlandspastorerna inkomna yttranden, i skrivelse den 12 oktober
1948 anfört följande.

Av de inkomna utlåtandena framgår, att den inflationistiska tendensen
på utlandspastorernas tjänstgöringsorter fortsätter. Domkapitlet finner det
nödvändigt, att utlandspastorerna på ett eller annat sätt beredas kompensation
för den härigenom och på grund av de svåra valutaförhållandena
uppkomna försämringen i deras ekonomiska villkor. Omprövningen av avlöningsförhållandena
bör ske i ett sammanhang för vederbörande utlandspastor
och utrikesrepresentationens personal på pastors tjänstgöringsort.
Slutligen vill domkapitlet framhålla, att, med hänsyn till det ekonomiska
nödläge, som i annat fall kan förväntas inträda för åtminstone vissa av
utlandspastorerna, den nya löneregleringen bör omfatta ilven innevarande
budgetår.

I de till domkapitlet av vederbörande utrikesrepresentation å stationeringsorterna
och av utlandspastorerna avgivna yttrandena vitsordas all -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

mänt med ofta mycket detaljerade upplysningar vad domkapitlet i sin
skrivelse framhållit med avseende å de höga levnadskostnaderna och svåra
valutaförhållandena å respektive orter samt utlandspastorernas i följd därav
bekymmersamma ekonomiska läge. Särskilt framhållas beträffande Paris
och Helsingfors de allvarliga svårigheter, som inträtt på dessa orter. Pastor
i Helsingfors har med hänsyn därtill, med instämmande av ministern,
gjort framställning om kompensation för samma tid som beskickningspersonalen
erhållit sådan, eller från och med den 1 juli 1948.

I särskild skrivelse den 20 januari 1949 har kyrkoherden i Helsingfors F.
Palmgren gjort förnyad framställning om avlöningsförbättring med anhållan
om prisutjämnings bidrag å 390 kronor för månad för tiden den
1 juli—den 31 december 1948 och för tiden därefter med lägst 500 kronor
för månad.

Över denna framställning ha yttranden avgivits av domkapitlet i Uppsala
och statskontoret.

Domkapitlet i Uppsala finner det uppenbart, att pastorn i Helsingfors
bör tillerkännas ett särskilt prisutjämningstillägg, och framhåller, att det
syntes troligt att även andra av utlandspastorerna befunne sig i liknande
ekonomisk situation. Domkapitlet hemställer fördenskull, att en omprövning
vidtages av samtliga utlandspastorernas löneförmåner för innevarande
budgetår.

Statskontoret erinrar till en början om att beskickningspersonalen å samtliga
de orter, där utlandspastorer äro stationerade, numera erhållit prisutjämningstillägg
utöver förut utgående ortstillägg, och anför härefter
bland annat följande.

Den omständigheten, att beskickningspersonalen å den ort, där en utlandspastor
varit verksam, erhållit prisutjämningstillägg, hade icke i något
fall efter införandet av de prästerliga utlandstilläggen — med undantag för
den provisoriska löneförhöjningen åt kyrkoherden i Paris — ansetts böra
föranleda förbättring av dylikt tillägg. Frågan om en höjning av det tillfälliga
utlandstillägget åt kyrkoherden i Helsingfors syntes därför icke böra
upptagas till prövning för sig utan i samband med översyn av samtliga
utlandspastorernas avlöningsförmåner. En motsvarande översyn av gällande
bestämmelser rörande de vid beskickningar och konsulat stationerade
tjänstemännens löneförmåner hade jämlikt av Kungl. Maj:t den 17
december 1948 lämnat bemyndigande igångsatts, vilken utredning torde
komma att föreläggas 1949 års riksdag. Ämbetsverket funne det icke motiverat,
att kyrkoherden i Helsingfors, innan den förordade översynen av
utlandspastorernas löneförmåner kommit till stånd, tilldelades något särskilt
prisutjämningstillägg. Statskontoret ansåge sig vidare böra framhålla,
att levnadskostnaderna i Helsingfors snarare syntes understiga än överstiga
samma kostnader i Oslo och Köpenhamn, där utlandstilläggen för närvarande
utginge med samma belopp som i Helsingfors. Detta framginge av,
bland annat, vissa uppgifter som statskontoret inhämtat av en för utrikesdepartementets
räkning inom socialstyrelsen verkställd utredning angående
levnadskostnaderna å vissa utländska orter i förhållande till i Stockholm.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Föredraganden. Av utredningen i ärendet torde framgå, att på åtminstone
ett flertal av utlandspastorernas stationeringsorter föreligger ett synnerligen
stort behov av en omedelbar förbättring av de nuvarande löneförmånerna.
En dylik förbättring synes i vissa fall vara påkallad redan för innevarande
budgetår. Jag anser mig fördenskull böra förorda, att den del av det för
utlandspastorernas avlönande ur kyrkofonden utgående anslaget, som tages
i anspråk för grundbeloppen av utlandspastorernas tillfälliga utlandstillägg
och som för närvarande belöper sig på sammanlagt 13 400 kronor, höjes för
innevarande budgetår till 43 000 kronor och för det nästkommande till
50 000 kronor. Härigenom skulle till Kungl. Maj:ts förfogande ställas dels

29 600 kronor för att efter särskild prövning kunna i mån av behov tilldelas
de särskilda utlandspastorerna såsom prisutjämningstillägg för tiden
intill den 1 juli 1949, dels för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 ett
belopp av 36 600 kronor för höjning, i mån så prövas erforderligt, av de för
denna tid till utlandspastorerna utgående tillfälliga utlandstilläggens grundbelopp.
Vid bifall härtill bör det förskott, som för tiden den 1 juli 1948—den

30 juni 1949 utgår ur kyrkofonden till pastorn i Paris, regleras. I övrigt
ifrågasätter jag icke någon ändring i fråga om gällande provisoriska lönereglering
för utlandspastorerna för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

b) Anslag för bidrag tills vidare från och med den 1 juli 1949 till
avlönande av i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet
anställda präster.

Med skrivelse den 29 september 1948 har sjömansvårdsstyr elsen lämnat
en redogörelse för sin i utlandet bedrivna sjömansvård och förnyat en tidigare
gjord framställning dels om utökning av avlöningsbidragen ur kyrkofonden
till att avse jämväl avlönande av sjömanspräster i Narvik, New
York och Stettin, dels ock om höjning av avlöningsbidragen med 2 100 kronor
för år, motsvarande den provisoriska förhöjning av årslönen, som tillerkänts
utlandspastorerna.

Kammarkollegiet avstyrker ifrågavarande förslag. Beträffande sjömansprästen
i Stettin syntes dock visst fog finnas för att det bidrag ur kyrkofonden,
som tidigare utgått för denna befattning, åter finge tillgodonjutas.
I fråga om den begärda höjningen av nu utgående avlöningsbidrag framhåller
kollegiet, att det ifrågasatta beloppet 2 100 kronor i provisorisk förhöjning,
då det först tillerkändes de ordinarie prästerna i hemlandet, i sig
innefattade ersättning för vissa dessa tidigare tillkommande dyrtidskompensationer,
varför ifrågavarande tilläggsbelopp ej gärna lämpade sig för
att läggas till grund för en generell höjning av sjömansprästernas löneförmåner.
I samband därmed erinrar kollegiet tillika om att provisoriska till1
äggsarvoden med avsevärt lägre belopp, 900 respektive 1 000 kronor, utgå
till extra ordinarie präster i hemlandet.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Föredraganden. Jag anser mig böra tillstyrka, att till sj ömans vårdsstyrelsen
må från och med den 1 juli 1949 utgå bidrag ur kyrkofonden för avlönande
av den i Stettin stationerade sjömansprästen. Däremot kan jag icke
för närvarande förorda, att dylika bidrag må utgå även för sjömansprästerna
i Narvik och New York.

I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om en förenkling av formerna
för bidrag ur kyrkofonden till ifrågavarande verksamhet.

Anslaget ur kyrkofonden innebär blott ett bidrag till vederbörande befattningshavares
avlöning. Sjömansvårdsstyrelsen är oförhindrad att därutöver
medgiva befattningshavaren vilka avlöningsförmåner som styrelsen
finner påkallade. Sjömansprästerna åtnjuta även vissa förmåner utöver vad
som tillkommer dem från kyrkofonden. Sålunda åtnjuta de fri bostad med
bränsle och lyse samt fri telefon ävensom viss resekostnadsersättning. Härutöver
erhålla de av sjömansvårdsstyrelsen i ett stort antal fall särskilda
representationsbidrag, utgående med belopp från 500 kronor för år upp till
1 000 kronor och därutöver. Dessa bidrag äro visserligen i första hand avsedda
för att bereda sjömansprästerna tillfälle till understöd åt och traktering
av besökande sjöfolk, men äro i vissa fall därjämte utmätta för avlöningsförstärkning
åt befattningshavaren. Framhållas må i detta sammanhang,
hurusom sjömansvårdsstyrelsen t. ex. beträffande sjömansprästbefattningen
i Melbourne, för vilken bidraget ur kyrkofonden utgår med lägre
belopp än för övriga ifrågavarande tjänster på grund av i viss mån reducerade
kristillägg och provisoriskt lönetillägg, medgivit befattningshavaren
därstädes särskilt lönetillägg av egna medel med 288 kronor för år. I anslutning
till vad jag här anfört vill jag förorda, att avlöningsbidragen till
sjömansvårdsstyrelsen för tiden från och med den 1 juli 1949 bestämmas
att utgå ur kyrkofonden med ett visst bestämt belopp för tjänst och år. Detta
bidrag skulle sedan lämpligen kunna av statskontoret utanordnas till
sjömansvårdsstyrelsen med en fjärdedel i förskott för varje kvartal. Sålunda
skulle förvaltningsförfarandet med avseende å dessa bidrag kunna avsevärt
förenklas för såväl det allmänna som sjömansvårdsstyrelsen.

Beträffande beräkningen av det enhetsbelopp per tjänst, som jag sålunda
förordat, får jag till en början lämna följande redogörelse för storleken av
här ifrågavarande prästers nuvarande avlöningsförmåner ur kyrkofonden.
Dessa utgöras för samtliga, utom för sjömansprästen i Melbourne, av årslön
å 5 000 kronor, dyrtidstillägg å 2 196 kronor, kristillägg å 1 557 kronor 60
öre samt provisoriskt lönetillägg å 720 kronor, eller tillhopa alltså 9 473
kronor 60 öre för år. Härtill kan dock för sjömansprästerna i de brittiska
hamnarna komma viss kursförlustersättning; dylik ersättning har dock ej
utgått sedan 1945. Sjömansprästen i Melbourne åtnjuter i kristillägg och
provisoriskt lönetillägg till tre femtedelar nedsatta belopp, eller 934 kronor
80 öre respektive 432 kronor och tillhopa alltså för år 8 562 kronor 80 öre.
För denne synes dock skäl föreligga, att nämnda tilläggsförmåner höjas till
paritet med de övrigas.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

En viss förstärkning av nu utgående avlöningsbidrag synes av flera skäl
befogad; en dylik förstärkning synes dock skäligen böra begränsas till cirka
1 000 kronor per befattning och år. I enlighet härmed skulle avlöningsbidraget
för var och en av de nio tjänster, för vilka sådant bidrag för närvarande
utgår, samt för sjömansprästbefattningen i Stettin böra fixeras till i avrundat
tal 10 500 kronor för år. Detta bidrag torde böra utgå ur kyrkofonden
tills vidare från och med den 1 juli 1949.

Under åberopande av vad jag i det föregående under a) och b) anfört
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att anslag ur kyrkofonden för prästerlig verksamhet
utom riket må, för avlönande av utlandspastorerna,
för tiden till och med utgången av juni 1950 samt, för bidrag
till sjömans vårdsstyrelsen för avlönande av i dess
tjänst i utlandet anställda präster, tills vidare från och med
den 1 juli 1949 utgå i överensstämmelse med vad jag här
förordat.

5. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed
äger samband.

Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas
bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa
till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid
handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en
följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta
med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen
medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge
för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp, som
angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången i
avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:

Budgetår. Anslag Medelsåtgång

kronor kronor

1942/43 ................. 12 000 11 400

1943/44 ................. 7 000 5 200

1944/45 ................. 7 000 6 000

1945/46 ................. 7 000 6 800

1946/47 ................. 7 000 6 000

1947/48 ................. 15 000 15 000

1948/49 ................. 15 000

Minskningen av anslaget från och med budgetåret 1943/44 berodde på
att en av ifrågavarande experter erhållit en för ändamålet nyinrättad tjänst

3 — Bihang till riksdagens protokoll l!)Ji9. 1 sand. Nr 169.

26

Kungl. Majds proposition nr 169.

i ecklesiastikdepartementet. De från och med budgetåret 1947/48 förhöjda
anslagsbeloppen ha till väsentlig del åtgått till vissa av särskilda experter
verkställda utredningar rörande dels det ecklesiastika arrendeväsendet, dels
tjänsteorganisationen för kyrkomusikerna, vilka jämlikt den 27 juni 1947
utfärdad lag (nr 275) äro avsedda att framdeles avlönas med tillskott ur
kyrkofonden. För innevarande budgetår har anslaget i följd av kostnaderna
för dessa två utredningar redan måst överskridas med närmare 4 000 kronor.
Utredningarna i fråga äro numera avslutade.

Föredraganden. Med hänsyn till det överskridande av före var ande anslag,
som under innevarande budgetår måst ske, synes erforderligt utverka
medgivande av riksdagen att det överskjutande beloppet får avföras på
kyrkofonden. Beloppet kan ännu ej fixeras, enär någon obetald utgiftspost
ännu kan ifrågakomma.

För tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 torde för här ifrågavarande
ändamål böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, dels att anslaget för innevarande budgetår må
överskridas med belopp, som blir erforderligt för gäldande
av kostnaderna för förut nämnda två utredningar, dels ock
att för anlitande av biträde vid handläggning inom ecklesiastikdepartementet
av boställsärenden och vad därmed
äger samband må för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni
1950 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden
utgå högst 15 000 kronor.

6. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter.

Jämlikt 6 § andra stycket punkt 8) kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden
gäldas »anslag till extra utgifter med ett belopp av tillhopa högst 25 000
kronor för år, som efter Konungens bestämmande må användas till bestridande
av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål».

Nämnda lagrum tillkom genom beslut av 1936 års riksdag (propositionen
nr 242, riksdagens skrivelse nr 352). Av förarbetena framgår, att ifrågavarande
anslag avser att för det kyrkliga området utgöra en motsvarighet
till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar som avse extra utgifter.

Föredraganden. Kyrkofondens anslag till extra utgifter har under de
gångna åren använts till skiftande ändamål av betydelse för kyrkan och
den kyrkliga organisationen. Sålunda pläga bidrag lämnas till bestridande
av kostnader för kongresser och andra möten av kyrklig natur, till reseunderstöd,
vissa tryckningskostnader, flyttningsersättning åt biskopar, kulturminnesvårdande
åtgärder beträffande kyrkor etc. Redan från början

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

synes ha visat sig, att anslaget icke kunde betraktas som rikligt. Under
krigsåren sjönk visserligen medelsåtgången, men efter fredsslutet har det
visat sig, att anslaget icke förslår för att nöjaktigt kunna tillgodose behovet.
Till stor del sammanhänger detta givetvis med att kyrkan numera återupptagit
sina under kriget avbrutna utlandsförbindelser. Men även i övrigt hai
den kyrkliga livaktigheten kommit att medföra allt större behov av att ha
tillgång till medel för anslag och understöd till olika former av kyrklig verksamhet
av sådan natur, att andra medel än förevarande anslag icke stå till
förfogande. Det må även erinras om att penningvärdet nu är ett annat än
före kriget. Jag anser mig följaktligen böra förorda, att ifragavarande anslag
från och med den 1 juli 1949 höjes med 25 000 kronor till 50 000 kronor.

Vad jag sålunda förordar föranleder ändring av förutnämnda lagrum i
kyrkofondslagen. Förslag till lag om sådan ändring har uppgjorts inom
ecklesiastikdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte

genom proposition förelägga riksdagen till antagande
förutnämnda förslag till lag angaende ändrad lydelse av
6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna
1—6 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Nyborg.