Kungl. Maj.ts proposition nr 161.
1
Nr 161.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
i vissa fall enligt 1909 och 1927 års militärersättning
sförordning ar m. in.; given Stockholms slott
den 11 mars 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Allan Vougt.
Sammanfattning.
I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj:t att bevilja
ersättning enligt 1909 eller 1927 års militärersättningsförordning i fall
då ersättningsanspråket har gått förlorat till följd av preskription. Därjämte
underställes riksdagens prövning ett ärende om utgivande av livränta till
en under militärtjänstgöring skadad värnpliktig.
1 —562 i» Bihang till riksdagens protokoll 11)46. 1 sand. Nr 161.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenttn i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Votjgt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yougt, följande.
1.
Anspråk på ersättningar enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar
(SFS 1909:89 och 1927:234) äro — liksom dylika anspråk avseende
olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna — underkastade tioårig
preskription enligt de i 1862 års preskriptionsförordning givna bestämmelserna.
Beträffande ersättning enligt 1927 års förordning i anledning av
sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, gäller vidare det särskilda stadgandet,
att ersättningsrätten är förverkad om icke underrättelse om sjukdomen
lämnats eller ersättning begärts inom tre år från tjänstgöringens
eller anställningens upphörande eller den senare tidpunkt då sjukdomen
yppades eller dödsfallet inträffade (23 §). När detta stadgande är tillämpligt,
anses bestämmelserna om tioårig preskription icke tillämpliga. Även 1909
års förordning innehåller vissa särskilda preskriptionsbestämmelser (4, 12
och 14 §§).
Sedan riksdagen i skrivelse 1944: 385 i anledning av en inom riksdagen
väckt motion anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande frågan om
ändrade regler för preskription av fordran på ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen
eller 1927 års militärersättningsförordning, uppdrog Kungl.
Maj:t den 7 juli 1944 åt socialvårdskommittén att till behandling upptaga
det i skrivelsen avsedda spörsmålet.
Socialvårdskommittén har i ett i januari 1949 avgivet betänkande med förslag
till ändrade bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, anfört, att det i riksdagsskrivelsen berörda
spörsmålet komme att av kommittén upptagas till behandling vid pågående
översyn av olycksfallsförsäkringslagen. Tills vidare ville kommittén
föreslå, att Kungl. Maj:t utverkade riksdagens bemyndigande att besluta,
att anspråk på ersättning eller fortsatt ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, finge upptagas till prövning utan
hinder av att föreskriven tid för anspråkets framställande försuttits.
Departementschefen. I proposition nr 40 till innevarande års riksdag har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Maj:t
att i fall då ersättningsanspråk jämlikt olycksfallsförsäkringslagen eller yrkes
-
3
Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.
sjukdomsförsäkringslagen gått förlorat till följd av att tioårig preskription
inträtt bevilja ersättning högst med belopp, som skulle ha utgått jämlikt
nämnda lagar, därest ersättningsanspråket icke varit preskriberat. Ett motsvarande
bemyndigande synes, såsom socialvårdskommittén föreslagit, böra
utverkas, såvitt avser ersättningar enligt bestämmelserna i 1909 och 1927
års militärersättningsförordningar. Hos riksdagen torde sålunda böra hemställas
om bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta, att anspråk på
ersättning eller fortsatt ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, må upptagas till prövning utan hinder av att
föreskriven tid för anspråkets framställande försuttits. Ersättningsbeloppen
torde böra utgivas från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Vid fastställande av ersättningsbelopp
i här avsedda fall torde böra gälla, att om vederbörande
kommit i åtnjutande av sjukhjälp från erkänd sjukkassa eller inkomstprövad
förmån från pensionsstyrelse sådant avdrag bör göras å ersättningen att
de sammanlagda förmånerna ej bli större än de förmåner, som skulle ha
utgått därest preskription ej mellankommit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att enligt i det föregående angivna
grunder besluta, att anspråk på ersättning eller fortsatt
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
må upptagas till prövning utan hinder av att föreskriven
tid för anspråkets framställande försuttits.
2.
Under militär skjutövning den 22 augusti 1940 skadades dåvarande värnpliktige
furiren, numera civilingenjören P. A. Packteman genom olyckshändelse
så svårt att hans vänstra hand måste amputeras.
De närmare omständigheterna vid olyckan voro följande.
Dagen för olyckshändelsen utförde ett kompani ur Södermanlands regemente
skarpskjutning med pansarvärnskanoner. Vid en av pjäserna tjänstgjorde
Backteman som laddare. Då han därvid under utförande av laddningsrörelse
på föreskrivet sätt med vänstra handen införde en spränggranat
i laddhålet och slungade patronen in i patronläget gick skottet omedelbart
utan att Backtemau hann draga undan handen. Hylsan sprängdes delvis
och slungades bakåt. Härvid sönderslets Backtemans vänstra hand, vilken
sedermera måste amputeras.
Olyckshändelsen har varit föremål för undersökning vid fältkrigsrätten
vid Södermanlands depåregemente den 13 december 1940, varvid något
yrkande icke framställts. Det får anses utrett, att skadan uppkommit till
följd av felaktighet i den vid tillfället begagnade ammunitionen.
Med anledning av olyckshändelsen har riksförsäkringsanstalten tillerkänt
Backteman sjukpenning för tiden den 24 november 1940—den 8 januari 1941
samt livsvarig livränta efter eu invaliditetsgrad av 50 procent att utgå från
och mod den 9 januari 1941 jämto dyrtidstillägg och ersättuingstillägg.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
I skrivelse till försvarets civilförvaltning den 5 juni 1947 anhöll Backteman
genom ombud om ytterligare ersättning av kronan i anledning avskadorna
och yrkade slutligen för sveda och värk 750 kronor under förutsättning
att förlikning komme till stånd beträffande övriga anspråk, för
lyte och framtida men 4 000 kronor samt livsvarig livränta efter 5 000 kronor
för år från och med den 9 januari 1941 ävensom ombudsarvode med 200
kronor.
Försvarets civilförvaltning liar i ärendet inhämtat yttrande från försvarets
skadereglering snämnd.
Av skaderegleringsnämndens den 26 november 1948 avgivna yttrande inliamtas,
att nämnden ansett att Backteman skadats under sådana omständigheter
att ojamkat skadestånd borde utgå. Enligt nämndens mening borde
ersättningen bestämmas för sveda och värk till 1 000 kronor samt för lyte
och framtida men till 4 000 kronor, varjämte nämnden tillstyrkt att Backteman
tillerkännes livränta från och med den 9 januari 1941 efter 3 000 kronor
för år med avdrag av från riksförsäkringsanstalten utgående periodisk
ersättning, dyrtidstillägg därå ej inberäknat. Det begärda ombudsarvodet,
200 kronor, har icke föranlett erinran från nämndens sida.
försvarets civilförvaltning och arméförvaltningen (tygavdelningen) ha med
överlämnande av handlingarna i ärendet den 28 december 1948 avgivit yttrande.
Ämbetsverken, som dela skaderegleringsnämndens uppfattning såväl
beträffande kronans skyldighet att utgiva skadestånd som vad angår skadeståndsbeloppens
storlek, ha hemställt, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna
Backteman ersättning i enlighet med skaderegleringsnämndens förslag.
Genom brev den 21 januari 1949 har Kungl. Maj:t medgivit att Backteman
finge beredas dels engångsersättning för sveda och värk, lyte och framtida
men samt ombudsarvode med tillhopa 5 200 kronor, dels livränta förtiden
den 9 januari 1941 den 30 juni 1949 efter 3 000 kronor för ar med
avdrag av från riksförsäkringsanstalten för motsvarande tid utgående ersättning,
med iakttagande dock av att å livräntan icke finge utgå någon sådan
tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
Härav föranledda kostnader skulle bestridas från anslaget till Yissa
ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. Beträffande
livränta för tid efter den 30 juni 1949 ville Kungl. Maj:t framdeles meddela
beslut.
Departementschefen. Yad beträffar engångsersättning till Backteman och
livränta till honom för tiden intill den 1 juli 1949 föreligger redan beslut
av Kungl. Maj:t. För tiden från och med den 1 juli 1949 synes livränta
böra utgå till Backteman på sätt försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen
och försvarets skaderegleringsnämnd förordat. Den föreslagna livräntan
till Backteman å 3 000 kronor får anses vara beräknad med hänsyn
till det nuvarande löneläget. I enlighet med de principer, som jag anfört
enligt punkt 3 av det till propositionen 1949: 21 fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden den 28 januari 1949, synes dock Backteman
böra förklaras skyldig att från nämnda livräntebelopp avräkna honom
Kungl. Maj:ts proposition nr 161. 0
tillerkänd livränta från riksförsäkringsanstalten, dyrtidstillägg därå dock endast
intill nu gällande procentsats, 40 %. Av riksdagen bör utverkas medgivande,
att ersättningen må gäldas av anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör föreskrift meddelas
därom, att å ersättningsbeloppet icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att på grund av förutnämnda olyckshändelse må från och med
den 1 juli 1949 från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. till civilingenjören P. A. Backteman utgå livsvarig
årlig livränta efter 3 000 kronor för år — dock med avdrag
för vad han på grund av olyckshändelsen uppbär i livränta
från riksförsäkringsanstalten, dyrtidstillägg dock allenast intill
40 % — med iakttagande av att å livräntan icke må utgå någon
sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest
tillkommer pensionstagare.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1—2 hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Per Kourtzman.