Kungi. Maj:ts proposition nr 153.
1
Nr 153.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
främjande av bostadsförsörjningen för budgetåret
1949150 m. m.; given Stockholms slott den 11 mars
1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Sammanfattning.
I propositionen äskas anslag för den statliga låne- och bidragsverksamheten
för bostadsändamål samt för bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas
avlöningar och omkostnader. Därjämte framläggas förslag rörande
bl. a. vissa ändringar i villkoren för egnahemslån, tertiärlån och tilläggslån
samt familjebostadsbidrag ävensom rörande utvidgning av besvärsrätten
beträffande bostadsstyrelsens beslut.
En sammanfattande redogörelse för de framlagda förslagen lämnas i den
inledande översikten.
1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 153.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 19t9.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 54—61, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet,
punkterna 1—3, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1949/50 beräkna följande anslag:
A. Driftbudgeten.
Bostadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag ................ 2 300 000
Bostadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag 300 000
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar, förslagsanslag 1 400 000
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader, förslagsanslag ........ 335 000
Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån för vissa
bostadsbyggnadsföretag, förslagsanslag.................... 400 000
Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag
................................................ 21 000 000
Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag 1 500 000
Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag 6 000 000
B. Kapitalbudgeten.
Under fonden för låneunderstöd:
Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, investerings
anslag
................................................ 15 000 000
Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder, in
vesteringsanslag
........................................ 5 000 000
Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag 2 000 000
Nämnda anslag upptogos med allenast preliminärt beräknade belopp,
emedan säkra hållpunkter för bedömning av medelsbehovet icke kunde er
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
hållas, förrän någon tid förflutit efter det att de nya grunderna för lånoch
bidragsgivningen till förmån för bostadsförsörjningen börjat tillämpas,
d. v. s. den 1 juli 1948, från vilken tidpunkt jämväl en omfattande omorganisation
av de bostadspolitiska organen genomförts.
Sedan bostadsstyrelsen i skrivelse den 17 januari 1949 framlagt slutliga
beräkningar av medelsbehovet för nu ifrågavarande ändamål, torde jag få
upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling. I anslutning härtill
torde jag till prövning jämväl få upptaga vissa särskilda med förevarande
låne- och bidragsverksamhet sammanhängande frågor.
I. Översikt.
1. Gällande låne- och bidragsbestämmelser.
Under de senaste åren har riksdagen antagit nya grunder såväl för lån
och bidrag till bostadshus som för bostadsrabatter till särskilda hushållskategorier.
Lån och bidrag till bostadshus.
Egnahemslån. Bestämmelserna om egnahemslån återfinnas i kungörelsen
den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån. Flertalet
av tidigare låne- och bidragsformer för enfamiljs- och tvåfamilj shus har
ersatts med det nya egnahemslånet till vilket är knuten en kapitalsubvention
i form av en räntefri stående del av lånet; alltjämt lämnas dock ett
särskilt stöd till lantarbetarbostäder. Egnahemslån utgår till ny- och ombyggnad
av enfamiljs- och tvåfamiljshus. Till mindre förbättringar kan
erhållas förbättringslån, vilket delvis ersatt tidigare utgående förbättringsbidrag,
förbättringslån och nybyggnadslån.
Egnahemslån beviljas — i allmänhet utan särskild behovsprövning —
för ny- eller ombyggnad av hus, som uppfylla vissa standardkrav. För lägenhetens
storlek gälla följande minimivillkor: på landsbygden två rum och
kök, lägenhetsyta 60 m2 (för enfamiljshus om endast två rum och kök
krävs i regel att huset även innehåller inredningsbar vind), i stadssamhällen
tre rum och kök, lägenhetsyta 70 m2. För lägenhetens utrustning
gälla följande minimivillkor: vatten- och avloppsledningar inom lägenheten,
förutsatt att vatten och avlopp kan ordnas inom rimliga kostnader, samt i
regel centralvärme och badmöjlighet.
Såsom särskilt villkor för erhållande av kapitalsubvention gäller, att
bottenytan icke får överstiga för enfamiljshus i ett plan 100 m2, i ett och
ett halvt plan 80 m2 och i två plan 60 m2. Till tvåfamiljshus utgår kapitalsubvention
i regel endast om ytan för varje lägenhet icke överstiger 100 m2.
Utgår kapitalsuhvention kan lån beviljas mellan 50 och 90 procent av
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
belåningsvärdet, vilket skall överensstämma med den godtagbara produktionskostnaden
(tomt- och byggnadskostnad). Utgår icke kapitalsubvention
kan lån beviljas intill högst 75 procent av belåningsvärdet. I särskilda
fall kan lånets undre gräns sänkas.
Räntan på egnahemslånet utgör 3 procent. Amorteringstiden är för nybyggnad
25 år, för ombyggnad högst 25 år. Den del av lånet, som ligger
under 50 procent av belåningsvärdet, skall dock vara amorteringsfri.
Kapitalsubventionen, som utgår i form av räntefri stående del av egnahemslånet,
utgör beträffande
nybyggnad av enfamiljshus och tvåfamilj shus, vars ena lägenhet uppfyller
i det föregående angivna minimikrav beträffande storlek, 4 000 kronor,
nybyggnad av annat tvåfamiljshus 6 000 kronor,
ombyggnad av enfamiljshus och tvåfamiljshus, vars ena lägenhet uppfyller
i det föregående angivna minimikrav beträffande storlek, 20 procent
av ombyggnadskostnaden, dock högst 4 000 kronor,
ombyggnad av annat tvåfamiljshus 20 procent av ombyggnadskostnaden,
dock högst 6 000 kronor.
Efter behovsprövning kan i fråga om ombyggnad kapitalsubvention utgå
med mer än 20 procent av ombyggnadskostnaden, dock högst med nyss
angivna belopp.
Förbättringslån. Bestämmelserna om förbättringslån återfinnas i nyssnämnda
kungörelse den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån.
Till bostäder, som beräknas bli använda på längre sikt, kan förbättringsstöd
lämnas endast för anordnande av ledningar för vatten och avlopp samt
för förbättring av vattentäkt, för elektrisk installation samt i särskilda fall
jämväl för centralvärmeanläggning. Till bostäder, som beräknas bli använda
under begränsad tid, kan förbättringslån utgå för förbättringsarbete
avseende såväl byggnaden som bostaden och dess utrustning. Rent underhåll
kan icke ifrågakomma för lån.
Förbättringslånet kan helt eller delvis ha karaktär av bidrag, vilket i regel
har formen av räntefritt stående lån eller räntefri stående del av lånet.
Dylikt bidrag kan utgå först efter behovsprövning. Lån som är avsett att
förräntas och amorteras kan beviljas utan behovsprövning.
Lån som ej till någon del har karaktär av bidrag kan uppgå till högst
75 procent av den godtagbara kostnaden för förbättringen. Annat lån kan
beviljas intill 90 procent av kostnaden. För lån eller del av lån som skall
förräntas och amorteras gäller att räntan är 3 procent och att amorteringstiden
skall fastställas från fall till fall; den skall dock i regel bestämmas
till högst 10 å 15 år och får i intet fall överstiga 25 år.
Räntefritt stående lån eller räntefri stående del av lån — »bidrag» — kan
uppgå till högst 80 procent av den godtagbara kostnaden (i undantagsfall
högre, därest ömmande omständigheter föreligga), dock för enfamiljshus
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
högst 1 200 kronor för anordnande av ledningar för vatten och avlopp eller
förbättring av vattentäkt och 2 800 kronor för andra förbättringsåtgärder
eller sammanlagt högst 4 000 kronor samt för tvåfamiljshus högst 1 800,
4 200 resp. 6 000 kronor.
Statsbidrag för fiskarboståder. Bestämmelserna om dessa bidrag återfinnas
i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 472) angående statsbidrag för
fiskarbostäder inom vissa områden, i vilken ändringar vidtagits genom
kungörelserna nr 893/1940, 1/1941, 614/1942 och 549/1948.
Enligt dessa kungörelser må statsbidrag utgå för iordningställande inom
de norrländska kustlänen samt Uppland av fiskares s. k. skärbostäder,
sjöbodar och båthus, där sådant förbättringslån, som ej i sin helhet utgör
amorteringslån, icke kan utgå enligt egnahemslånekungörelsen.
Bidrag må icke beviljas till högre belopp än, för varje bostadslägenhet,
med eller utan sjöbod och båthus, 2 500 kronor, för enbart sjöbod och båthus
600 kronor, för enbart sjöbod 500 kronor samt för enbart båthus 400
kronor.
Lantarbetarbostadslån och -bidrag. Bestämmelserna om dessa lån och
bidrag återfinnas i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465) om lantarbetarbostadslån
och lantarbetarbostadsbidrag, i vilken ändringar vidtagits genom
kungörelserna nr 674/1939, 671/1940, 633/1941, 632/1943 och 548/1948.
Lantarbetarbostadslån får icke överstiga 80 procent av de uppskattade
kostnaderna för företaget, i vilket kan inbegripas förbättring av vattentäkt.
Lånet är under de tio första åren räntefritt; därefter skall erläggas ränta,
efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot (f. n. 3,25 procent). Lånet
skall amorteras under en tid av 20 år, under de tio första åren med en
tjugondedel av lånebeloppet årligen och under återstoden av lånetiden med
fast annuitet. Lägenheten skall bestå av minst två rum och kök av lämplig
storlek. Lägenheten bör så utrustas, att hygienen befordras och det husliga
arbetet underlättas. Där så kan ske inom rimlig kostnad, skall lägenheten
förses med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärmning.
Lantarbetarbostadsbidrag kan beviljas jämte lån och utgå med 300 kronor
för varje lägenhet, som förses med vatten- och avloppsledningar samt
anordningar för centraluppvärmning eller enbart vatten- och avloppsledningar
eller innehåller minst tre rum och kök. Om samtliga dessa krav
uppfyllas, utgår bidraget med 600 kronor.
Tcrtiärlän och tilläggslån. Bestämmelserna om dessa lån återfinnas i
kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån för
flerfamiljshus, vilken ersatt kungörelsen nr 551/1946 i samma ämne.
Lån kan beviljas för ny- och ombyggnad av flerfamiljshus, varmed förstås
byggnad som är avsedd att inrymma minst tre bostadslägenheter. Lån
kan också beviljas kommun eller s. k. allmännyttigt företag för förvärv av
flerfamiljshus, uppfört med stöd av lån enligt tertiärlånekungörelsen.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Lån kan beviljas till dels enskilt företag, dels kooperativt organiserat
företag, som arbetar utan enskilt vinstsyfte och under betryggande kontroll,
dels kommun och allmännyttigt företag. Vissa särskilda villkor ha uppställts
för godkännande av företag såsom allmännyttigt.
Tertiärlånen skola förräntas och amorteras. Räntan är tre procent. Amortering
skall verkställas med årligen lika stora delar av lånets ursprungliga
belopp under en tid av för
nyuppfört stenhus 40 år,
nyuppfört trähus 30 år,
ombyggt stenhus högst 40 år och
ombyggt trähus högst 30 år.
Enskilt företag skall under de sex första åren av lånets löptid utöver
den nyss angivna amorteringen verkställa en extra amortering med en procent
per år av lånets ursprungliga belopp.
Lånegränserna framgå av följande tablå.
Låntagarkategori |
Tertiärlånets högsta belopp |
Tertiärlånets |
|
i normala |
i undantags-fall |
||
Kommunala och allmännyttiga bostadsföretag Kooperativa bostadsföretag................ Övriga bostadsföretag...................... 1 Om särskilda skäl därtill föreligga, ka |
30 25 15 n tertiärlånet |
40 35 25 uppgå till h< |
100 95 851 jgst 20 resp. 30 |
Låntagaren garanteras under en period av 10 år en ränta av tre procent
på primärlån och en däremot svarande ränta på sekundärlån med den inskränkningen,
att, om räntan på dessa lån stiger, eftergift kan medges eller
redan utgående eftergift höjas med belopp motsvarande högst en procent
av primär- och sekundärlånen. Om ränteläget är sådant att eftergiften
skulle bli mycket liten utgår tills vidare icke eftergift.
Hyrorna skola fastställas av det lånebeviljande organet med ledning av
sj älvkostnadsprincipen.
Tilläggslånen ha subventionskaraktär. De äro sålunda ränte- och amorteringsfria
och skola, därest icke förändringar i det allmänna hyresläget giva
anledning till annat, avskrivas efter tio år. Tilläggslångivningen, vilken infördes
år 1942, är motiverad av den byggnadskostnadsstegring, som ägt
rum sedan början av det andra världskriget, och har till syfte att förhindra
en stegring av hyresnivån för nyuppförda bostäder. Den ingår alltså icke
såsom ett led i åtgärderna för främjande av bostadsförsörjningen på längre
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
sikt utan skall avvecklas så snart byggnadskostnadsutvecklingen öppnar en
möjlighet därtill. Kapitalsubventionen till enfamiljs- och tvåfamiljshus i
form av räntefri stående del av egnahemslån har samma karaktär som
tilläggslånen.
Tilläggslån utgår på orter, där hyresläget är lågt och inkomstläget sådant,
att det föreligger risk för att nyproduktionen av bostäder hämmas om icke
subvention lämnas. Dessa orter, fördelade på fyra grupper, angivas av
Kungl. Maj:t efter förslag av bostadsstyrelsen. Genom beslut av 1948 års
riksdag äger Kungl. Maj :t om behov därav uppkommer inrätta en femte
subventionsgrupp; en femte grupp har hittills icke inrättats. Tilläggslån
utgår med belopp, motsvarande det kapitaliserade värdet av ett för företaget
beräknat bidrag, som för de fyra ortsgrupperna uppgår till resp. 40
öre, 80 öre, en krona 20 öre och en krona 60 öre per m2 lägenhetsyta. Avdrag
med högst tre kronor per m2 lokalyta göres, då byggnaden innehåller
lokaler, vilka kunna upplåtas mot hyror avsevärt överstigande för bostadslägenheter
utgående hyror. Det förutsättes, att vederbörande kommun regelmässigt
lämnar subvention med ett belopp motsvarande en fjärdedel av
tilläggslånet. Från angivna regler angående tilläggslånets storlek kunna
vissa undantag göras.
Statsbidrag till anordnande av pensionärshem. Bestämmelserna om dessa
bidrag återfinnas i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462). Vissa delar av
kungörelsen ha ändrats genom kungörelserna nr 941/1939, 573/1942,
904/1947 och 538/1948.
Syftet med dessa bidrag är att främja tillkomsten av goda smålägenheter
till låga hyror, avsedda för åldringar med begränsade ekonomiska resurser.
Bidrag utgå endast till kommun, kommunförbund eller allmännyttigt bostadsföretag.
Villkoren för erkännande av företag såsom allmännyttigt
överensstämma icke helt med motsvarande bestämmelser i tertiärlånekungörelsen.
Lägenheterna i pensionärshem skola uppfylla vissa krav; bl. a. skall, där
så kan ordnas inom rimlig kostnadsram, hemmet förses med vatten- och
avloppsledningar, centraluppvärmning och badrum.
Till hyresgäst i pensionärshem må som regel antagas endast person,
vilken dels antingen uppnått 60 års ålder eller utan att hava uppnått
nämnda ålder åtnjuter folkpension enligt lagen om folkpensionering, dels
kan antagas vara ur stånd att med egna medel förskaffa sig nöjaktig
bostad.
För lägenheter i pensionärshem äro fastställda maximihyror, vilka framgå
av följande tablå (hyresbelopp i kronor för år, inbegripande ersättning för
vatten och uppvärmning).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Hemmet beläget å ort som i |
Lägenhet f |
ö r |
|
1 person |
2—3 personer |
4 eller flera |
|
120 |
180 |
210 |
|
2.................................. |
160 |
240 |
280 |
3.................................. |
220 |
330 |
385 |
280 |
420 |
490 |
|
5.................................. |
320 |
480 |
560 |
Statsbidraget beviljas med viss procent av de egentliga byggnadskostnaderna;
bidrag utgår alltså icke för kostnaderna för tomt, väg eller vatten-,
avlopps-, gas- eller kraftledningar utanför tomtgränsen. Bidraget
varierar med skattetrycket inom kommunen på sätt framgår av följande
tablå.
Uttaxering kronor |
Statsbidrag |
under 10 ............. |
............. 25 |
10—10,99 ............. |
............. 27 |
11—11,99 ............. |
............. 30 |
12—12,99 ............. |
............. 34 |
13—13,99 |
............. 40 |
14—14,99 ............. |
............. 48 |
15—15,99 ............. |
............. 57 |
16—16,99 ............. |
............. 68 |
17 och däröver ......... |
............. 80 |
Bostadsrabatter till olika hushållskategorier.
Familjebostadsbidrag och brånslebidrag. Bestämmelserna om dessa bidrag
återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 547) om familjebostadsbidrag
och bränslebidrag; en mindre ändring i kungörelsen har skett genom
kungörelsen nr 642/1948.
Fr. o. m. den 1 juli 1948 kan familjebostadsbidrag beviljas familjer med
minst två barn under 16 år i bostadshus färdigställda efter den 1 januari
samma år, i fråga om hus förvaltade av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag
efter den 1 juli 1946, förutsatt såväl att inkomsten icke överstiger
en viss gräns som att lägenheten uppfyller vissa krav. I förhållande
till tidigare gällande villkor för familjebidrag innebär detta, att bidragsgivningen
till förmån för de barnfostrande familjerna utsträckts i två hänseenden:
bidragsgivningen avser i fortsättningen dels olika typer av fastigheter
och icke såsom tidigare enbart fastigheter finansierade och förvaltade
på visst sätt, dels icke endast familjer med minst tre minderåriga barn utan
jämväl familjer med två barn. Bestämmelserna om familjebidrag äger alltfort
giltighet beträffande hus, vilka före den 1 juli 1948 omfattats av ifrågavarande
bidragsgivning.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Av de villkor som uppställts för erhållande av familjebostadsbidrag och
bränslebidrag må följande nämnas.
Lägenheter i ny- och ombyggda flerfamiljshus skola omfatta minst två
rum och kök med en lägenhetsyta av minst 50 och högst 100 m2 och vara
utrustade med vatten, avlopp och centralvärme samt i tätorter jämväl med
w. c. och enskilt badrum. För lägenheter i ny- och ombyggda enfamiljsoch
tvåfamiljshus gälla samma villkor som beträffande egnahemslånet och
den till detta knutna kapitalsubventionen.
Vissa inkomststreck skola tillämpas. Sålunda skall bidraget kunna utgå
endast om mannens och hustruns sammanlagda beskattningsbara årsinkomst
(enligt fr. o. m. 1948 gällande regler för taxeringen till den statliga
inkomstskatten) uppgår till i fråga om tvåbarnsfamiljer högst 4 000 kronor,
i fråga om trebarnsfamiljer 5 000 kronor, i fråga om fyrabarnsfamiljer
6 000 kronor o. s. v. Inkomstprövning skall verkställas vart femte år på
grundval av familjernas inkomster under de mellanliggande åren.
Familjebostadsbidrag utgår med ett årligt belopp av 130 kronor för barn
med undantag för familj i nyuppfört enfamiljshus finansierat med det nya
egnahemslånet, vilken erhåller ett årligt bidrag motsvarande för barn 20
procent av de ursprungliga kapitalkostnaderna, dock lägst 130 och högst
175 kronor. Bidraget kan icke utgå kontant utan lämnas i regel för flerfamiljshus
i form av avdrag på hyran och för enfamiljs- och tvåfamiljshus
såsom avdrag på de årliga kapitalkostnaderna. I sistnämnda fall kan bidrag
jämväl lämnas i form av extra amortering på i första hand egnahemslånet.
Till familjebostadsbidraget är vidare anknutet ett kristillägg, motiverat
av de nuvarande höga bränslepriserna. Detta s. k. bränslebidrag utgår för
innevarande budgetår med lägst 125 och högst 175 kronor i södra och mellersta
Sverige och lägst 150 och högst 225 kronor i de norra delarna av
landet.
Trekronor sbidrag. Genom beslut av 1947 års riksdag infördes fr. o. m.
den 1 juli sagda år en särskild bostadsrabatt, trekronorsbidrag, till hushåll
med begränsade inkomster. Under såväl föregående som innevarande budgetår
har bidragsgivningen erhållit en i viss mån försöksbetonad karaktär.
Omfattningen av bidragsgivningen bestämmes sålunda i första hand av de
produktionsinitiativ som tagits eller må komma att tagas av kommunerna.
Det har å andra sidan förutsatts, att möjligheten att erhålla statsmedel för
ifrågavarande ändamål kommer att stimulera kommunerna att i ökad utsträckning
bedriva en aktiv bostadspolitik. Kommunerna avgöra själva
vilka hushåll som skola erhålla bidrag, vilket dock endast kan utgå till
hushåll i bostadshus, som färdigställts efter den 1 juli 1946 och förvaltas
av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag i den mening vari detta uttryck
tages i tertiärlånekungörelsen. Bidraget utgör för år tre kronor per
in2 lägenhetsyta.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
2. De bostadspolitiska organen.
Genom beslut av 1948 års riksdag har fr. o. m. den 1 juli 1948 statens
byggnadslånebyrå omorganiserats till ett centralt ämbetsverk, bostadsstyrelsen,
uppdelat på fyra byråer — en kanslibyrå, en planeringsbyrå, en lånebyrå
och en teknisk byrå — jämte en fristående social sektion. Ämbetsverket
har såsom chef en generaldirektör. Bostadsstyrelsen består utom
av generaldirektören och dennes ställföreträdare av fem ledamöter utsedda
av Kungl. Maj :t. Till styrelsen ha hänförts de bostadspolitiska uppgifter
som tidigare åvilade egnahemsstyrelsen (lån och bidrag till lantarbetarbostäder,
stöd åt kollektiva tvätterier in. in.).
Från den 1 juli 1948 har vidare inrättats ett nytt bostadspolitiskt organ,
länsbostadsnämnd, vars chefstjänsteman, länsbostadsdirektören, är självskriven
ledamot av nämnden. Denna består därjämte av fyra av Kungl.
Maj :t utsedda ledamöter. Länsbostadsnämndernas arbetsuppgifter ha för
budgetåret 1948/49 förutsatts komma att väsentligen bli begränsade till
övertagande, i samband med egnahemsorganisationens upphörande den 1
juli 1948, av egnahemsnämndernas bostadspolitiska uppgifter. Länsbostadsnämnderna
skola därefter successivt övertaga lån- och bidragsgivningen till
enfamiljs- och tvåfamiljshus på landsbygden och i stadssamhällen med
högst 10 000 invånare. De skola jämväl beträffande nämnda kommuner
handha familjebostadsbidragsgivningen och förvaltningen av beviljade lån
och bidrag till enfamiljs- och tvåfamiljshus. Frågan om ytterligare decentralisering
av den statliga bostadspolitiken har förutsatts senare komma
att upptagas till övervägande.
Beträffande kommunernas organ för handläggning av löpande bostadspolitiska
arbetsuppgifter har beslutats, att förmedlingen av statliga lån och
bidrag för bostadsändamål i princip skall åvila ett enda organ i kommunen,
förmedlingsorganet. Förmedlingsorgan bör vara i stad drätselkammare och
på landet kommunalnämnd, såvida kommunen icke finner skäl föreligga
att antingen till förmedlingsorgan utse organ, som handlägger fastighetsoch
byggnadsfrågor, eller för ändamålet inrätta ett särskilt organ.
3. Bostadsförsörjningsläget.
I förutnämnda skrivelse den 17 januari 1949 har bostadsstyrelsen lämnat
en översikt över bostadsförsörjningsläget. I det följande redogöres för det
huvudsakliga innehållet i denna översikt.
Beträffande bostadsproduktionen under år 1948 lämnar
bostadsstyrelsen i huvudsak följande uppgifter.
Tillskottet av nya lägenheter under år 1948 har i stort sett väl motsvarat
den produktionsplan för bostäder, som ingick som en del av 1948 års investeringsbudget.
Enligt denna plan beräknades antalet under året färdig
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
ställda lägenheter till 55 500, varav 39 000 i kvotorterna och 16 500 lägenheter
utanför kvotorterna. (Den senare ortsgruppen motsvarar i huvudsak
egentlig landsbygd samt mindre tätorter med under 3 000 invånare.) Med
ledning av nu föreliggande uppgifter, vilka delvis äro preliminära, kan det
under år 1948 erhållna lägenhetstillskottet uppskattas till omkring 54 000
lägenheter, varav 37 000 å 38 000 i kvotorterna och 16 000 ä 17 000 utanför
kvotorterna. Det underskott på något mer än 1 000 lägenheter i förhållande
till planen, som synes föreligga för året och som kan helt hänföras till
eftersläpning i färdigställandet av företag i Stockholm, torde komma att
fyllas under de första månaderna innevarande år.
I anslutning härtill anför styrelsen vissa allmänna synpunkter på bostadsproduktionen
och bostadsförsörjningsläget
efter kriget.
Här preliminärt uppskattade produktionssiffror för senast förflutna år,
lagda till de föregående årens sedan krigets slutskede, ge resultatet att
under fyraårsperioden 1945—1948 omkring 220 000 lägenheter färdigställts
i hela landet. Härav falla i det närmaste 160 000 lägenheter på kvotorterna.
Mot detta senare bruttotillskott svarar vid den avgång av äldre lägenheter
genom rivning eller andra orsaker, som kan beräknas för ifrågavarande år,
en nettoökning av kvotorternas lägenhetsbestånd på omkring 150 000 lägenheter.
Det må anmärkas, att denna ökning väsentligt överstiger tillväxten
av bostadsbeståndet under någon föregående period av motsvarande längd.
Än mera gäller detta, om räkningen utföres i antal rumsenheter i stället
för i antal lägenheter.
Denna stora ökning till trots har som bekant bostadsbristen icke visat
någon tendens att mildras. Detta sammanhänger givetvis med den exceptionellt
uppdrivna tillväxt i stadssamhällenas hushållsbestånd under efterkrigsåren,
som betingats av hög äktenskapsfrekvens och stora inflyttningsöverskott
under högkonjunkturen för stadsnäringarna. För åren 1945—
1947 kan nettotillskottet av nya lägenheter i kvotorterna beräknas till
115 000. Under samma år beräknas ökningen av hushållens antal till
114 000. Bristläget vid utgången av år 1947 var sålunda genomsnittligen
praktiskt taget detsamma som under krigsperiodens slutskede.
Beträffande bostadsmarknadens utveckling under år
1 9 4 8 anför styrelsen följande.
Även för sistförflutna år synes man kunna räkna med ett i stort sett oförändrat
bristläge. I förarbetena till 1948 års investeringsbudget beräknades
nettotillskottet av hushåll i kvotorterna till omkring 35 000, vilket innebalen
sänkning i förhållande till år 1947 med 3 000 hushåll. Härvid antogs en
nedgång till följd av demografiska förskjutningar i antalet äktenskap med
5 procent i förhållande till 1947 samt eu minskning av inflyttningen med
omkring 15 procent — en fortsättning av tendenser, som gjort sig gällande
under år 1947.
Definitiva uppgifter om de demografiska förändringarna av betydelse
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
för beräkningen av hushållstillväxten under år 1948 äro ännu icke tillgängliga.
Av hittills föreliggande uppgifter synes framgå, att den i förväg
kalkylerade nedgången i äktenskapsbildningen icke kommit till stånd; antalet
ingångna äktenskap i städerna under de tre första kvartalen av 1948
understeg icke 1947 års siffror för motsvarande del av året. Ä andra sidan
är det uppenbart, att nedgången i nettoinflyttningen varit starkare än den
väntade. Inom Stockholms administrativa gränser har rent av nettoutflyttning
förekommit. Tidigare erfarenheter ge vid handen, att utslagen i flyttningssiffrorna
för Stockholm icke äro representativa för stadsbygden i allmänhet.
Att döma av hittills tillgängliga, preliminära siffror synes en nedgång
på omkring 40 procent i nettoinflyttningen till städerna ha inträffat
mellan 1947 och 1948, vilket enligt tillämpade beräkningsgrunder motsvarar
en minskning av hushållstillväxten med omkring 3 500. Sammanvägas dessa
demografiska förskjutningar med hänsyn till resp. faktorers betydelse
för hushåll sbildningen, får man till resultat en hushållstillväxt i stadssamhällena
under 1948, som är praktiskt taget densamma som den i prognosen
och investeringsplanen beräknade. En reservation måste dock här göras
för den osäkerhet, som ännu måste vidlåda beräkningarna med hänsyn
till uppgifternas preliminära och delvis ofullständiga karaktär.
I de på förhand gjorda uppskattningarna angavs ett bruttotillskott av
lagenheter i kvotorterna på 37 000 ä 38 000 såsom behövligt för att bristläget
genomsnittligen icke skulle försämras under år 1948. Såvitt nu kan
bedömas har det faktiska produktionsresultatet nått just denna storlek.
Det synes sålunda finnas skäl för slutsatsen, att bostadsbristen under år
1948 genomsnittligen blivit praktiskt taget oförändrad.
I anslutning härtill framhåller bostadsstyrelsen, att utvecklingen inom
olika orter icke varit enhetlig; på vissa orter, framför allt Stockholm,
har en märkbar försämring av bristläget inträffat under det gångna året.
Härom anför styrelsen ytterligare följande.
Det är obestridligt, att de bostadstillskott, som erhållits i Stockholm och
Göteborg sedan bostadskrisens utbrott, varit långt mindre i förhållande till
de för hushållstillväxten bestämmande faktorerna än vad som genomsnitt
ligen
gäller stadssamhällena i övrigt. Jämföres för hela perioden 1940_
1947 tillskotten av nya lägenheter plus den vid periodens början förefintliga
bostadsreserven inom olika orter och ortsgrupper med hushållstillskotten,
beräknade enligt en förenklad formel som nettoökningen av antalet
bestående äktenskap plus en femtedel av nettoinflyttningen, erhålles
för Stockholm relationstalet 74,3 procent, för Göteborg 88,7, för Malmö 99,7,
för städer mellan 30 000 och 100 000 invånare 100,3, för städer mellan
10 000 och 30 000 invånare 101,3 och för städer mellan 5 000 och 10 000 invånare
110,6 procent. (Det bör anmärkas, att dessa tal icke ge absoluta mått
på bostadsbristens omfattning, eftersom vissa på bostadsmarknadsläget inverkande
faktorer ej äro medräknade i den förenklade formeln; de torde
dock kunna användas som approximativa jämförelsetal för olika orter och
ortsgrupper.) Det är sålunda uppenbart, att särskilt Stockholm och i betydande
mån även Göteborg äro underförsörjda i fråga om bostäder i väsentligt
högre grad än stadssamhällena i övrigt. Det kan även nämnas, att
bland enstaka övriga orter med jämförelsesiffror långt under de genomsnittliga
finnes Solna, som ju ur bostadsförsörjningssynpunkt är nära förbunden
med Stockholm.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Beträffande orsakerna till att bostadsförsörjningsläget i Stockholm och
Göteborg är anmärkningsvärt ogynnsamt, framhåller bostadsstyrelsen
följande.
Till huvudsaklig del betingas denna de två största städernas underförsörjning
av omständigheter, som icke direkt föranletts av de senare årens
bostadsbyggnadskvotering. Framför allt spelar in de stora produktionsunderskotten
från den här beaktade periodens förra del. Det må erinras
om att redan i de betänkande^ vari förslag till motåtgärder mot
bostadsbyggnadskrisen under krigets första år framfördes, påtalades det
ringa gensvar, som de statliga stödåtgärderna mötte i de största städerna
och främst Stockholm. Av det under perioden 1940—1947 ackumulerade
underskottet i Stockholm, beräknat efter ovan angivna förenklade formel,
hänför sig 60 procent till åren 1940—1943, då tillskotten av nya lägenheter
ännu icke i nämnvärd grad kunnat påverkas av byggnadsregleringen. För
de efterföljande åren, 1944—1947, kan konstateras ett underskott i tilldelade
kvoter i förhållande till beräknat hushållstillskott på något mer än
10 procent (motsvarande 20 å 25 procent av hela det ackumulerade underskottet)
men därtill ett underutnyttjande av givna kvoter av nästan samma
storleksordning. Siffermässigt kan drygt tre fjärdedelar av underskottet
för hela perioden hänföras till underproduktion före byggnadsregleringen
och underutnyttjande av givna kvoter. Liknande jämförelser för Göteborgs
del ge vid handen, att hela underskottet för åren 1940—1947 kan hänföras
till sistnämnda två faktorer. Härmed skall givetvis icke bestridas, att byggnadsregleringen
lagt besvärande band på bostadsproduktionen i de största
städerna, men det förefaller tveksamt vilken roll kvoteringen skall tillmätas,
när de kvoter som givits icke helt utnyttjats. Att lägga skulden för
underförsörjningen främst på knappt tillmätta bostadsbyggnadskvoter är
i varje fall föga realistiskt. Det synes vara ett riktigare avvägt omdöme att
säga, att det obestridligt dåliga bostadsförsörjningsläge, som de största
städerna nu ha, jämfört med övriga stadssamhällen i genomsnitt, väsentligen
betingas av att materialknapphet och av investeringspolitiska skäl föreskriven
återhållsamhet i tillståndsgivningen icke tillåtit en återhämtning
under senare år av de stora produktionsunderskott, som dessa städer vidkändes
under de första krigsårens sammanbrott för bostadsproduktionen.
Oavsett vilken tolkning som ges den för de största städerna olyckliga
utveckling av bostadsförsörjningen, som här berörts, är det ett obestridligt
faktum, att den aktuella bristsituationen där framstår som värre än för
stadssamhällena i övrigt, vilket enligt styrelsens mening bör beaktas vid
den fortsatta tillståndsgivningen inom de gränser, som arbetsmarknadspolitiska
och investeringspolitiska hänsyn sätter.
Bostadsstyrelsen upptager därefter till behandling frågan om bostadsförsörjningsläget
under år 1 949.
I den för år 1949 fastställda investeringsbudgeten och den däri ingående
planen för byggnadstillstånd för bostäder beräknas antalet färdigställda
lägenheter under året till 43 ()()() i hela landet, varav 33 000 i kvotorterna
och 10 000 i övriga orter. Detta innebär en väsentlig nedskärning i förhållande
till de föregående årens tillskott. Det beräknade antalet lägenheter i
igångsatta företag överstiger visserligen något 1948 års siffror, och den på
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
gående produktionen i kvolorterna vid årets slut har upptagits till samma
antal lägenheter som vid sistförflutna årets utgång. I huvudsak uttrycker
1949 års beräknade tillskott det produktionsresultat, som utan utnyttjande
av »dolda reserver» svarar mot det senaste årets restriktiva tillståndsgivning.
1948 års produktionsresultat erhöll ännu betydande tillskott från
den under tidigare år igångsatta produktion, som stockats till följd av
materialbristen.
Det är ofrånkomligt, att denna nedskärning gör utsikterna för det kommande
årets bostadsförsörjning sämre. För landsbygdens del betyder den
en uppdämning av den under de första efterkrigsåren kraftiga, utomordentligt
välbehövliga förnyelsen av bostadsbeståndet. De mindre tätorterna på
landsbygden ha på senare år visat starka tillväxttendenser, som komma att
hämmas genom en stramare byggnadsreglering. För de större stadssamhällenas
del hotar en skärpning av bostadsbristen.
Den sannolika hushållstillväxten i kvotorterna under år 1949 har tidigare
av bostadsstyrelsen beräknats till 33 000. Någon anledning att nu revidera
denna beräkning föreligger icke, varmed givetvis icke är uteslutet, att
de ännu icke tillgängliga definitiva uppgifterna rörande det senaste årets
befolkningsrörelse kan komma att ge fog för vissa justeringar. Att täcka
denna preliminärt uppskattade behovstillväxt kräver ett bruttotillskott av
35 000 å 36 000 lägenheter. Även om man medräknar det tillskott på något
tusental lägenheter, vilket såsom förut berörts torde överstå från 1948 års
budget, och även om man antager, att 1949 års plan för igångsättande och
färdigställande av bostadsbyggnadsföretag går helt i lås, uppstår ett underskott
i kalkylen, vilket väl är tämligen ringa i förhållande till den sedan
flera år bestående, ackumulerade bristen men som kan bli allvarligt kännbart,
därför att man mångenstädes balanserar på gränsen till öppen husvillhet.
I anslutning härtill understryker bostadsstyrelsen angelägenheten
av en utvidgning av bostadsproduktionen.
Bostadsstyrelsen är väl medveten om de investeringspolitiska skäl, som
nu göra en hård restriktivitet nödvändig. Styrelsen anser dock, att utomordentligt
starka skäl tala för att, när i fortsättningen möjligheter kunna
yppa sig att på någon punkt öka investeringarna, bostäderna jämte kollektiva
komplement till bostadsbebyggelsen av olika slag, inkl. skolor och
sjukhusbyggnader, böra ges en prioritetsställning närmast efter sådan investering,
som kan anses ha hög angelägenhetsgrad i sammanhang med
strävandena att åstadkomma balans i utrikeshandeln.
Med utgångspunkt från de anförda uppgifterna om bostadsförsörjningsläget
har bostadsstyrelsen till prövning upptagit frågan om ytterligare
åtgärder för att begränsa verkningarna av bostadsbristen.
Härvid har styrelsen ifrågasatt, huruvida icke en lagstiftning
borde förberedas som gåve möjligheter för kommuner, som så finna ange
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 15
läget, att efter Kungl. Maj:ts medgivande föreskriva obligatorisk bostadsförmedling.
Bostadsstyrelsens skrivelse i denna del har överlämnats till chefen för
justitiedepartementet, vilken enligt vad jag inhämtat har för avsikt att anmäla
densamma i proposition till årets riksdag angående förlängning av
hyresregleringslagen.
4. Sammanfattning av i propositionen framlagda förslag rörande låne- och
bidragsbestämmelserna.
Lån och bidrag till bostadshus.
Enfamiljs- och tvåfamiljshus.
Villkor för egnahemslån. Minimikraven i fråga om bostadens storlek
föreslås göras enhetliga för hela landet. Sålunda förordas, att icke endast
på landsbygden utan även i tätorterna för belåning skall godtagas enfamiljshus
om endast två rum och kök med inredningsbar vind. Bestämmelsen
om en minimiyta för två rum och kök om 60 m2 föreslås utgå.
I propositionen framhålles, att viss tveksamhet synes råda om innebörden
av bestämmelserna om säkerhet för egnahemslån. Det förutsättes därför
att egnahemslånekungörelsen i denna del förtydligas.
Statsbidrag för fiskarbostäder. Kungörelsen angående dylika bidrag föreslås
kompletterad med en bestämmelse, att dessa statsbidrag skola avskrivas
enligt samma grunder som räntefritt, stående förbättringslån.
Flerfamilj shus.
Villkor för erkännande av bostadsföretag såsom allmännyttigt. Med hänsyn
till ansträngningarna att tillförsäkra vissa industriorter ytterligare
arbetskraft, vilket bl. a. tagit sig uttryck däri, att för dylika orter medgives
en jämförelsevis stor bostadsproduktion, föreslås att, då särskilda skäl
kunna åberopas, av kommun eller allmännyttigt företag förvaltade bostadslägenheter
skola kunna med förtur upplåtas till arbetare och tjänstemän
vid vissa industriföretag.
Villkor för tertiärlån och tilläggslån till enskilda företag. Industrier som
uppföra bostäder för sina anställda böra under vissa förutsättningar kunna
erhålla tertiärlån intill 95 procent av avkastningsvärdet ävensom medgivas
befrielse från kravet på extra amortering å lånet. I fråga om dylika företag
förordas jämväl, att till hushåll med begränsade ekonomiska resurser skall
kunna utgå trekronorsbidrag.
Tertiärlån till studentbostäder m. m. Företag, som avse att uppföra studentbostäder,
böra kunna erkännas såsom allmännyttiga enligt gällande bestämmelser
och efter prövning i vanlig ordning erhålla lån enligt dessa.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Befrielse att ställa inteckningssäkerhet. Under vissa förutsättningar böra
helkommunala stiftelser kunna befrias från att ställa inteckningssäkerhet
för tertiärlån och tilläggslån.
Kostnader för iordningställande av skyddsrum, ökade kostnader för
iordningställande av skyddsrum i flerfamiljshus böra i princip täckas genom
tilläggslån.
Villkor för tilläggslån. Möjlighet bör finnas, att jämväl under nästa budgetår
inrätta en femte subventionsgrupp, därest byggnadskostnadsutvecklingen
giver anledning därtill. Beslut härom torde få ankomma på Kungl.
Maj :t.
Bostadsrabatter.
Familjebostadsbidrag och bränslebidrag.
Villkor beträffande bostadens storlek. Samma ändringar som förordats
beträffande minimikraven i fråga om bostadens storlek för erhållande av
egnahemslån föreslås genomförda i vad det gäller villkoren för familjebostadsbidrag
och bränslebidrag.
Tillgodoföring av bidrag. I fråga om formen för utbetalning av bidrag
till tvåbarnsf amil jer i hus finansierade med egnahemslån förordas, att liksom
redan gäller beträffande flerbarnsfamiljer bidrag i regel skall kunna
utgå såsom eftergift å räntor och amortering icke endast å egnahemslånet
utan även å underliggande krediter.
Bränslebidragets storlek. Samma maximibelopp som fastställts för innevarande
budgetår föreslås gälla under nästa budgetår. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att inom ramen för dessa belopp fastställa grunderna
för beräkning av dylika bidrag.
Trekronorsbidrag.
De för innevarande budgetår fastställda grunderna för bidragsgivningen
böra tillämpas jämväl under nästa budgetår. En utvidgning av verksamheten
föreslås såtillvida, att bidrag bör kunna utgå till hushåll i bostadshus
som uppförts av industriföretag i syfte att bereda vid företaget anställda
bostäder. Verksamheten bör alltjämt ha försökskaraktär.
Särskilda frågor.
Besvärsrätten.
I propositionen föreslås att besvärsrätten beträffande bostadsstyrelsens
beslut utvidgas.
Lån till Aktiebolaget Elementhus.
I propositionen föreslås, att Aktiebolaget Elementhus, vars syfte är att
framställa monteringsfärdiga trähus enligt ett av Aktiebolaget Bostadsforskning
utarbetat system, må beviljas ett statslån å högst en miljon kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
17
II. Lån och bidrag till bostadshus.
Beträffande huvuddragen i gällande bestämmelser om lån och bidrag till
bostadshus hänvisas till redogörelsen å s. 3—8.
Egnahemslån och förbättringslån m. m.
Föreliggande förslag.
Med skrivelse den 17 januari 1949 har bostadsstyrelsen till statsrådet och
chefen för socialdepartementet överlämnat vissa promemorior, i vilka behandlas
olika låne- och bidragsfrågor. Av i promemoriorna behandlade frågor
torde i detta sammanhang följande böra beaktas, nämligen frågor angående
dels
de villkor för egnahemslån, vilka avse bostadens storlek;
dels självständig belåning av en för flera egnahem gemensam anläggning
för värme- och varmvattenförsörjning med tillhörande utrymmen;
dels avskrivning av statsbidrag för fiskarbostäder inom vissa områden;
dels vissa i propositionen nr 231/1948 berörda spörsmål.
I detta sammanhang torde slutligen få upptagas till prövning vissa frågor
sammanhängande med handläggningen av ärenden angående vatten- och
avloppsanläggningar samt elektriska installationer.
Villkor beträffande bostadens storlek. I förutnämnda promemoria angående
de villkor för egnahemslån, vilka avse bostadens storlek, har bostadsstyrelsen
inledningsvis erinrat om att kraven på bostadens storlek ha
ställts högre för enfamiljs- och tvåfamiljshus än för lägenheter i flerfamiljshus
på grund av familjens större bundenhet till egnahemsbostaden. Beträffande
de skillnader i sist berörda förhållande som föreligga mellan tätorter
och landsbygd anför styrelsen följande.
I tätorter är det för en växande familj svårare att byta till bostad av tillräcklig
storlek, om den är ägare till ett för litet egethem, än om den hyr en
alltför trång lägenhet i ett flerfamiljshus. På landsbygden, där hyresmarknad
saknas, måste emellertid behovet av smålägenheter tillgodoses i enfamiljs-
och tvåfamiljshus i stället för — som i större samhällen — i flerfamiljshus.
Det är således på grund av olikheten med avseende på hyresmarknadsförhållandena
som kraven på bostadens storlek äro olika för
landsbygd och tätort. I 2
I anslutning härtill framhåller bostadsstyrelsen, att de erfarenheter styrelsen
vunnit i samband med tillämpandet av egnahemskungörelsen visa,
att den mot minimikraven för nybyggnad av enfamiljshus på landsbygden
svarande hustypen med två rum och kök i bottenvåningen och möjligheter
till framtida inredning av vinden är önskvärd även för tätorternas vidkommande.
I denna fråga anför styrelsen vidare följande.
2 — Bilaga till riksdagens protokoll 7.94.9. 1 samt. Nr 153.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Ett stort antal egnahem uppföras av unga familjer, barnlösa eller med
endast ett ä två barn, som tills vidare väl skulle reda sig med en bostad
om två rum och kök och för vilka nämnda hustyp även på längre sikt erbjuder
tillräcklig rymlighet tack vare möjligheten till vindsinredning.
Genom att denna hustyp för tätorternas vidkommande nu ej kan egnahemsbelånas
framtvingas här en produktion av enfamiljshus om tre rum och
kök i ett plan. Dessa bostäder äro emellertid på grund av sin bristande
elasticitet behäftade med vissa nackdelar. Å ena sidan kunna de, som av
förenämnda resonemang framgår, vara onödigt stora från början, något
som med hänsyn både till familjens ekonomi och till rådande materialbrist
är olägligt. Å andra sidan äro enplanshusen svåra att utan åsidosättande
av gängse plantekniska krav utöka genom tillbyggnad. Detta förhållande
medför, att den för en växande familj önskvärda och erforderliga utbyggnaden
av bostaden till att omfatta fyra rum och kök, som vid D/2-planshus
med inredningsbar vind föreligger som latent möjlighet, i praktiken ornöjliggöres
eller i varje fall avsevärt försvåras.
Styrelsen anser fördenskull, att det vore en fördel, om den för landsbygden
gällande minimistandarden, två rum och kök med inredningsbar
vind, kunde godtagas även vid egnahemsbelåning avseende tätorterna. Såsom
ytterligare skäl för här avsedda ändring anför styrelsen följande.
Man skulle jämväl undslippa den icke minst av länsbostadsnämnderna
påtalade svårigheten att i nu ifrågavarande avseende göra skillnad mellan
»tätort» (5 § 2 st. a) och »annan del av landet» (5 § 2 st. b). Denna distinktion
är i sig själv vansklig att genomföra i praktiken. Därtill kommer,
att den måste genomföras med hänsyn till hyresmarknadsförhållandena
och därför ej kan bringas att sammanfalla med den med samma ord
(»tätort») angivna distinktion, som är av betydelse i fråga om ordnandet
av vattenförsörjning och avlopp (5 § 2 st. e). Att vad som vid tillämpningen
av författningstexten är att anse såsom tätort i en sats ej är att
anse som tätort i en annan sats i samma mening, är en given nackdel för
myndigheterna och allmänheten.
Bostadsstyrelsen anser vidare, att bestämmelsen om minsta tillåtna kvadratmeteryta,
med hänsyn till möjligheterna att utvidga enfamiljshus med
inredningsbar vind, kan undvaras beträffande sådana hus. Kravet på en
tillfredställande planteknisk utformning av bostaden borde kunna effektivt
upprätthållas genom tillämpande av styrelsens praxis för bedömande av
planlösningar.
Enligt bostadsstyrelsens uppfattning finnes icke anledning företaga ändring
i villkoren beträffande lån till ombyggnad av enfamiljshus.
Beträffande tv åfamilj shus förordar styrelsen, att gällande bestämmelser
i stort sett bibehållas. För tvåfamiljshus, som byggas med den ena lägenheten
i ett plan över den andra, borde alltså gälla att åtminstone den ena
lägenheten skall innehålla tre rum och kök med en yta av minst 70 in2.
Från denna regel borde det lånebeviljande organet äga viss möjlighet att
medgiva undantag. Lån borde sålunda kunna beviljas dels för ombyggnad
av äldre tvåfamiljshus, där ingen av lägenheterna omfattade mer än två
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
rum och kök, dels för »kopplade» tvåfamiljshus (i vilka bostadslägenheterna
äro förlagda bredvid varandra), försedda med inredningsbar vind.
Beträffande tvåfamiljshus skulle enligt bostadsstyrelsens förslag alltså
gälla, att åtminstone en av lägenheterna uppfyller det krav på bostadens
storlek, som av styrelsen föreslagits för enfamiljshus.
Belåning av en för flera egnahem gemensam anläggning för värme- och
varmvattenförsörjning. F. n. gäller att i fråga om egnahemslån till hus,
som ingår i bebyggelse med gemensam värmecentral, i produktionskostnaden
må, under de särskilda villkor, bostadsstyrelsen äger föreskriva, inräknas
å huset belöpande andel i anläggningskostnad för sådan gemensam
anläggning för värme- och varmvattenförsörjning ävensom för gemensam
tvättstuga med tillhörande utrymmen. I förutnämnda promemoria i denna
fråga framhåller bostadsstyrelsen, att ifrågavarande bestämmelse innebär,
att den gemensamma värmecentralen i själva verket belånas enligt de för
egethem gällande normerna till 75 eller 90 procent, ehuru med anlitande av
en indirekt beräkningsmetod, varigenom kostnaderna fördelas på de olika
egnahemmen.
Styrelsen anför vidare, att det vid belåning av större egnahemskomplex,
förslagsvis 25 egnahem och därutöver, torde komma att visa sig praktiskt
att kunna självständigt belåna en gemensam värmeanläggning, då härigenom
undvikes en splittring av de å anläggningen belöpande kostnaderna
på ett mycket stort antal enheter. Styrelsen föreslår därför att självständig
belåning av anläggning må medgivas i följande fall.
Självständig belåning av gemensamhetsanläggning av här avsedd natur
töreslås alltså i de fall, då dylik belåning visar sig ändamålsenlig och sådana
avtal och säkerhetsbestämmelser äro knutna till nyttjandet av anläggningen,
att densamma ur belåningssynpunkt representerar ett realvärde.
Lånevillkoren böra överensstämma med dem som gälla för egnahemslån
till de anslutna fastigheterna, och lånen böra således ligga inom 75 eller
90 procent av produktionskostnaden men ej innesluta någon räntefri, stående
del. Självständig belåning bör icke förekomma i ändra fall än då
gemensamhetsanläggningen äges och förvaltas av en intresseorganisation,
lörening, bolag, stiftelse eller annan sammanslutning, som tillgodoser samtliga
egnahemshavares intressen.
Avskrivning av statsbidrag för fiskarbostäder. I förutnämnda promemoria
angående avskrivning av statsbidrag för fiskarbostäder inom vissa områden
erinrar bostadsstyrelsen om att kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 472)
angående statsbidrag för fiskarbostäder inom norrländska kustlänen innehöll
i sin lydelse före den 1 juli 1948 en föreskrift, att frågan om avskrivning
av fordran på grund av utlämnat bidrag skulle underställas Kungl.
Maj:t, som meddelade beslut i ärendet. Sedan denna kungörelse i vissa
hänseenden ändrats genom kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 549), saknades
emellertid bestämmelser i berörda hänseende. På grund härav föreslår
styrelsen att förstnämnda kungörelse kompletteras på följande sätt.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Det synes vara lämpligt, att å bidragen för fiskarbostäder tillämpas
samma bestämmelser om avskrivning, som enligt 22 § kungörelsen den 30
juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån gälla i fråga om
räntefritt, stående förbättringslån eller räntefri, stående del av dylikt lån.
Detta skulle innebära, att bidrag som icke överstege 500 kronor, skulle kunna
avskrivas omedelbart efter det att byggnadsföretaget slutförts och godkänts
av det lånebeviljande organet, samt att annat bidrag skulle avskrivas efter
i regel tio år från utlämnandet.
Frågor som åro föremål för fortsatt prövning. I sin promemoria med
anmälan av vissa i propositionen nr 231/1948 berörda frågor lämnar bostadsstyrelsen
en redogörelse för vissa med den statliga egnahemsbelåningen sammanhängande
spörsmål, avseende missförhållandena på egnahemsmarknaden
och finansieringen av radhus och egnahem.
Bostadsstyrelsen erinrar i berörda promemoria, att föredragande departementschefen
i propositionen nr 231 till 1948 års riksdag förutsatte, att byggnadslånebyråns
undersökningar angående läget på egnahemsmarknaden
och möjligheterna att ytterligare skärpa kontrollen över såväl egnahemsbyggandet
som försäljningarna av egnahem fullföljdes och att de förslag
framlades, vartill undersökningarna kunde föranleda. Styrelsen erinrar
vidare om att statsutskottet i anledning av propositionen bl. a. uttalade, att
den utvidgning av det statliga stödet till enfamiljs- och tvåfamilj shus, som
komme att genomföras den 1 juli 1948, medförde, att riskerna för missbruk
av de statliga subventionerna ökade. Utskottet förutsatte därför, att
de bostadspolitiska organen med uppmärksamhet följde utvecklingen på
egnahemsmarknaden, särskilt i vad det gällde byggnadskostnader och försäljningspriser.
I fråga om de åtgärder som vidtagits eller planerats av bostadsstyrelsen
(byggnadslånebyrån) för att kunna följa utvecklingen på egnahemsmarknaden
och i görligaste mån förhindra spekulation i statsbelånade egnahem
lämnar styrelsen följande redogörelse.
Det må erinras, att statens byggnadslånebyrå under senare delen av år
1947 och första halvåret 1948 anordnade s. k. egnahemskonferenser i syfte,
bl. a., att komma tillrätta med missförhållandena på egnahemsmarknaden.
Till konferenserna, vilka höllos i Eskilstuna, Linköping, Jönköping, Växjö,
Kristianstad, Malmö, Göteborg, Skövde, Karlstad, Falun, Sundsvall, Umeå
och Luleå, kallades representanter för i huvudsak rikets alla kommuner.
F. n. förbereda länsbostadsnämnderna — och ha i vissa fall redan avhållit
— konferenser, till vilka kallas representanter för länets kommuner och vid
vilka bostadsstyrelsen alltid är representerad. Dessa konferenser lämna tillfälle
för kommunerna att upptaga frågor, som beröra missförhållandena på
egnahemsmarknaden, varigenom utvecklingen härvidlag kan följas.
Vid behandling av ansökningar om lån till egnahem göres i samråd med
förmedlingsorganen en noggrann kontroll för att utröna, om egnahemmet
skall uppföras på spekulation, i vilket fall ansökan avslås. Vid anmälan
och överlåtelse av statligt belånat egnahem prövas vidare försäljningspriset
ingående. 1 vissa fall företages besiktning av fastigheten. Är försäljnings
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
priset högre än vad som med beaktande av alla inverkande omständigheter
kan godtagas, uppsäges lånet till inbetalning.
Styrelsen erinrar vidare, att en lagstiftning till motverkande av spekulation
i egnahem förberetts. I en promemoria den 4 mars 1948 hade chefen
för socialdepartementets rättsavdelning framlagt förslag i ämnet och därvid
redovisat vissa av byggnadslånebyrån gjorda undersökningar i frågan.
Om dessa hade i promemorian anförts, att de syntes bestyrka, att en viss
tendens till överpriser för statligt belånade egnahem funnes, men att å
andra sidan denna tendens dittills icke tagit alltför allvarliga former.
Skäl ha hittills icke ansetts föreligga att föreslå genomförande av den i
promemorian ifrågasatta lagstiftningen. Enligt bostadsstyrelsens mening
synes icke föreligga anledning antaga, att missförhållandena på egnahemsmarknaden
ökat under sistförflutna året. Styrelsen anser fördenskull, att
läget f. n. icke torde kräva vidtagande av ytterligare kontrollåtgärder.
I styrelsens nu förevarande promemoria behandlas vidare frågan om
finansiering av radhus, enfamiljs- och tvåfamiljshus. I propositionen 231
till 1948 års riksdag föreslogs, att till radhusanläggningar med gemensam
panncentral skulle kunna lämnas egnahemslån under förutsättning att
varje lägenhet förvaltades av resp. bostadshavare. I anslutning till detta
förslag uttalade föredragande departementschefen bl. a. att lån beviljas på
olika villkor till skilda företagarkategorier. Hållpunkter för en bedömning
av frågan, huruvida dessa skillnader påverkade bostadsbyggandets inriktning
på olika hustyper, saknades. Departementschefen förutsatte, att det
bostadspolitiska centralorganet följde denna fråga med uppmärksamhet
och i samband därmed undersökte, under vilka förutsättningar statligt stöd
borde utgå till egnahem och radhus, vilka vore avsedda att uthyras.
Statsutskottet, som tillstyrkte sagda förslag, framhöll särskilt önskvärdheten
av att en grundlig undersökning skyndsamt verkställdes av frågan,
under vilka förutsättningar statligt stöd borde utgå till egnahem och radhus,
avsedda att uthyras.
Beträffande belåningen av radhusprojekt under innevarande budgetår
anför bostadsstyrelsen följande.
Belåningen av radhusprojekt har hittills under innevarande budgetår
varit mycket obetydlig. Inom bostadsstyrelsen ha arbetsuppgifterna i samband
med omorganisationen och den nytillkomna egnahemsverksamheten
varit så omfattande, att några tekniska eller ekonomiska utredningar rörande
radhus ej kunnat verkställas. Det material, som ställts i utsikt från
utomstående i fråga om radhusanläggningar, har ännu ej blivit tillgängligt.
Statens kommitté för byggnadsforskning har lämnat professor Ahrbom anslag
för utredningar om radhusanläggningars planläggning och ekonomi.
Enligt uppgift kommer Ahrbom att bedriva sitt arbete i samråd med statliga
och kommunala institutioner och de enskilda företag, som ha erfarenhet
av radhusprojekt. Även med bostadsstyrelsen har tagits kontakt i
frågan. Utredningsresultatet föreligger emellertid ännu icke. Undersökning
om driftkostnaderna för radhuslägenheter under olika upplåtelseformer är
22 Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
avsedd att igångsättas, så snart lämplig arbetskraft kan avdelas för ändamålet.
I anslutning härtill anmäler bostadsstyrelsen att den har för avsikt att,
när detta med hänsyn till föreliggande omständigheter är möjligt, igångsätta
undersökningar i berörda ämnen.
I propositionen 231 till 1948 års riksdag förordades, att med hänsyn till
önskvärdheten av att ytterligare erfarenhet vunnes beträffande uppförande
och förvaltning av enfamiljshus och radhus i kommunal och därmed jämställd
regi det lånebeviljande organet efter särskild prövning borde kunna
bevilja egnahemslån till kommun eller därmed jämställd företagare, som
uppförde och förvaltade hus av nämnt slag. Det förutsattes, att denna långivning
under det kommande budgetåret finge karaktären av försöksverksamhet.
Statsutskottet förutsatte därjämte, att verksamheten tills vidare
finge begränsad omfattning och att lån endast beviljades, där särskilda skäl
förelåge.
Bostadsstyrelsen lämnar i förevarande promemoria följande uppgifter
rörande berörda långivning under innevarande budgetår.
Hittills har under innevarande budgetår fråga uppkommit om beviljande
av egnahemslån till kommun i endast ett fall. En kommun har sökt och
erhållit sådant lån för uppförande av två egnahem, avsedda för två barnrika
familjer, vilkas bostadsfråga enligt kommunen lämpligen borde ordnas
genom att kommunen uppförde egnahem och lät familjerna bo i dessa
för att efter några år eventuellt överlåta dem till familjerna, om erfarenheterna
av deras handhavande av egnahemmen voro goda.
Härutöver har i ett fall företagare anhållit om jämställdhet med kommun
för erhållande av egnahemslån för tvåfamilj shus. Sedan vid försvarsmakten
fast anställda i Sollefteå bildat en bostadsrättsförening, har föreningen
nämligen sökt och preliminärt beviljats egnahemslån för uppförande
av sex tvåfamilj shus under förutsättning, att vissa ändringar genomfördes
i stadgarna. Härvid krävdes bl. a., att majoriteten av styrelsen
utgjordes av representanter för Sollefteå stad. Detta krav har sedermera
uppfyllts.
Bostadsstyrelsen föreslår, att ifrågavarande långivning får fortgå och
jämväl under nästa budgetår gives karaktär av försöksverksamhet.
Departementschefen.
I det följande behandlar jag i anslutning till bostadsstyrelsens nyss
nämnda promemorior dels vissa frågor som beröra villkoren för egnahemslån
och förbättringslån, dels en särskild fråga avseende bestämmelserna om
statsbidrag för fiskarbostäder.
Vad först angår egnahemslånebestämmelserna har bostadsstyrelsen föreslagit
vissa jämkningar i villkoren beträffande bostadens storlek.
På av styrelsen anförda skäl kan jag godtaga förevarande förslag, varvid
jag förutsätter, att i de fall inredning av vind kommer i fråga först så
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
småningom, det icke skall vara uteslutet att medgiva viss jämkning beträffande
storleken av tidigare beviljat egnahemslån. Ett godtagande av förslaget
får nämligen icke leda till en sänkning av utrymmesstandarden för
nybyggnad av enfamiljshus i tätorterna, vilket skulle kunna bliva fallet,
därest svårigheter skulle föreligga att finansiera med vindsinredningen förbundna
kostnader.
Vad bostadsstyrelsen anfört beträffande motsvarande villkor för lån dels
till ombyggnad av enfamiljshus, dels till ny- eller ombyggnad av tvåfamiljshus
föranleder icke särskild erinran från min sida.
Bostadsstyrelsens förslag, att vid belåning av större egnahemskomplex
självständig belåning av gemensam anläggning för värme- och varmvattenförsörjning
m. m. må medgivas, kan jag tillstyrka. Det torde få ankomma
på bostadsstyrelsen och i förekommande fall länsbostadsnämnderna att
med utgångspunkt från av styrelsen angivna riktlinjer från fall till fall
pröva, huruvida lämplighetsskäl tala för en självständig belåning av här
avsedda anläggningar.
I detta sammanhang får jag anmäla, att viss oklarhet synes råda beträffande
innebörden av bestämmelserna om säkerhet för egnahemslån. I
10 § 1 st. egnahemslånekungörelsen stadgas, att säkerhet som ställes för
egnahemslån skall ligga inom 90 eller — om kapitalsubvention ej lämnas
— 75 procent av produktionskostnaden. För att denna bestämmelse skall
bli fullt klar, torde en tydligare skillnad böra göras mellan å ena sidan
det värde, som skall ligga till grund för beräkning av lånets storlek, och å
andra sidan det värde utifrån vilket frågan om säkerhet för lånet skall
prövas.
Lånets storlek skall alltid bestämmas med utgångspunkt från produktionskostnaden,
vilken är lika med den godtagbara byggnadskostnaden, vartill
i förekommande fall skall läggas tomtkostnaden. I normala fall beviljas
lån med 40 procent av produktionskostnaden, nämligen då fråga är om
egnahemslån med kapitalsubvention jämte bottenlån hos enskilt kreditinstitut
intill 50 procent av sagda kostnad.
I fråga om säkerheten för lånet synes nyss berörda bestämmelse i egnahemslånekungörelsen
otvetydig i vad det gäller nybyggnad å en för ändamålet
inköpt tomt. Säkerhet för egnahemslånet skall nämligen i detta fall
ligga inom 90 procent eller — om kapitalsubvention ej lämnas — 75 procent
av den produktionskostnad som ligger till grund för beräkning av
lånets storlek. Beträffande detta fall föreligger alltså icke behov av förtydligande
av förevarande bestämmelse i kungörelsen. Tveksamhet torde
emellertid kunna råda om bestämmelsens innebörd i första hand för de
fall då äldre byggnad antingen ombygges eller rives och ersättes med ny
liksom för alla fall av byggnadsföretag å jordbruksfastighet. I dessa senare
fall måste nämligen en tydlig skillnad göras mellan å ena sidan den produktionskostnad
som ligger till grund för beräkning av lånets storlek och
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
å andra sidan det belåningsvärde, som bestämmer kravet på säkerhet för
lånet. Tveksamheten sammanhänger med att i propositionen nr 235 till
1947 års riksdag uttalades dels att belåningsvärdet borde överensstämma
med produktionskostnaden, dels att den övre lånegränsen borde ligga vid
90 procent av sagda värde. Lånets storlek bör även i dessa fall beräknas
på grundval av produktionskostnaden. I fråga om säkerheten för lånet har
emellertid avsikten varit, att i förekommande fall skälig hänsyn skall tagas
icke endast till produktionskostnaden utan även till fastighetens värde före
byggnadsföretagets igångsättande, vilket framgår därav att i propositionen
uttalades, att för bostadshus på jordbruksfastighet de jämkningar i fråga
om inteckningssäkerhetens placering finge företagas som betingades av att
bostadshuset inginge endast som en del och regelmässigt som en mindre
del i kreditobjektet. Man bör i dessa liksom i andra fall jämväl kräva att
den underliggande krediten är tillfredsställande ordnad.
I enlighet med det anförda böra vissa jämkningar företagas i 10 § egnahemskungörelsen.
Det torde få ankomma på bostadsstyrelsen att meddela
närmare föreskrifter rörande förutsättningarna för godkännande i här
ifrågavarande belåningsfall av underliggande kredit.
Bostadsstyrelsens redogörelse för av styrelsen vidtagna åtgärder för att
kunna följa utvecklingen på egnahemsmarknaden föranleder icke något
annat uttalande från min sida än att jag förutsätter att styrelsen fullföljer
de undersökningar varom här är fråga och framlägger de förslag vartill
dessa kunna föranleda.
Vad angår av styrelsen berörda frågor rörande finansiering av radhus,
enfamiljs- och tvåfamilj shus förutsätter jag att styrelsen så snart förutsättningar
härför föreligga verkställer de undersökningar som erfordras
för att bedöma frågan om formerna för statligt stöd till dylika hus.
Egnahemslån kan under vissa förutsättningar beviljas kommun eller
därmed jämställd företagare som uppför och förvaltar enfamiljshus eller
radhus. Denna långivning har under innevarande budgetår karaktären av
försöksverksamhet. Bostadsstyrelsens förslag, att ifrågavarande långivning
får fortgå och jämväl under nästa budgetår gives karaktär av försöksverksamhet,
kan jag tillstyrka.
Bostadsstyrelsen har påpekat, att bestämmelser f. n. saknas rörande avskrivning
av fordran på grund av utlämnat statsbidrag för fiskarbostäder.
Styrelsens förslag, att samma bestämmelser om avskrivning skola tillämpas
å nämnda bidrag som gälla om egnahemslån och förbättringslån kan
jag godtaga.
Gällande grunder för statligt stöd till anläggningar för vatten och avlopp
samt till elektriska installationer innebära att, då fråga är om företag som
avser såväl bostadshus som ekonomibyggnader och liknande, stöd kan lämnas
i flera former. Sålunda kan i fråga om bostadshuset förbättringslån be
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
viljas, medan, i vad det gäller ekonomibyggnader och liknande, bidrag och
lånegaranti kunna utgå enligt kungörelsen nr 342/1948 angående stöd för
jordbrukets yttre och inre rationalisering. Enligt vad jag erfarit av bostadsstyrelsen
är denna ordning i viss utsträckning förbunden med praktiska
olägenheter. Styrelsen, som i denna fråga samrått med lantbruksstyrelsen,
anser det önskvärt att en möjlighet öppnas att lämna stöd till dylika företag
i form av enbart antingen förbättringslån eller bidrag och lånegaranti enligt
jordbrukskungörelsen. Jämväl i vissa andra hänseenden borde gränserna
för förevarande stöd jämkas. Till detta förslag kan jag ansluta mig.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa de undantag från gällande
regler som — närmast av administrativa skäl — kunna befinnas påkallade.
Tertiärlån och tilläggslån.
Föreliggande förslag.
I bostadsstyrelsens förutnämnda promemorior behandlas följande frågor
angående villkoren för tertiärlån och tilläggslån till flerfamiljshus, nämligen
om ökade kostnader för iordningställande av skyddsrum i flerfamiljshus;
om tertiärlån till 90 procent och eftergift av krav å extra amortering för
byggnadsföretag avsedda för vid industrier anställda;
om tillämpning av de för allmännyttiga företag gällande belåningsnormerna
på vissa specialfall.
I detta sammanhang upptages till behandling jämväl ett av bostadsstyrelsen
i skrivelse den 3 december 1948 framlagt förslag angående befrielse
för helkommunala stiftelser att ställa inteckningssäkerhet för tertiär- och
tilläggslån.
Finansiering av med iordningställande av skyddsrum sammanhängande
utgifter. I förstnämnda promemoria angående ökade kostnader för iordningställande
av skyddsrum i flerfamiljshus lämnar bostadsstyrelsen inledningsvis
en redogörelse för vissa bestämmelser om iordningställande av
skyddsrum och deras betydelse ur kostnadssynpunkt. Styrelsen anför därvid
bl. a. följande.
Genom lagen den 1 mars 1940 (nr 19) om skyldighet att anordna enskilda
skyddsrum ålades fastighetsägarna att vidtaga vissa byggnadstekniska
åtgärder, vilka medförde icke oväsentliga ökningar i byggnadskostnaderna.
Dessa kostnadsökningar täcktes, då fråga var om statsbelånade
flerfamiljshus, i regel av tilläggslån, nämligen om byggnaden ej kunde,
såsom exempelvis i Stockholm, uppföras enbart med stöd av tertiärlån.
Bostadsstyrelsen erinrar, att civilförsvarsstyrelsen genom skrivelser den
29 september 1945 och den 25 februari 1946 till överståthållarämbetet och
länsstyrelserna i samtliga län med stöd av Kungl. Maj :ts beslut medgav, att
vid anordnande av enskilda eller allmänna skyddsrum finge anstå med vissa
närmare angivna åtgärder. Bostadsstyrelsen konstaterar, att dessa lättnader
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
i skyldigheten att anordna skyddsrum föranledde att behovet av tilläggslån
minskades.
Med tillämpning på nybyggnader, vilka uppföras efter den 15 november
1948, har civilförsvarsstyrelsen upphävt berörda bestämmelser om lättnader
i skyldigheten att anordna och iordningställa skyddsrum.
I förevarande promemoria redovisar bostadsstyrelsen en beräkning av
de kostnader, som till följd av civilförsvarsstyrelsens sistnämnda beslut
komma att falla på olika typer av flerfamiljshus.
Styrelsen har beräknat merkostnaden för tre typer av skyddsrum med
följande resultat:
Med utgångspunkt från vissa antaganden rörande antalet flerfamiljshus
i olika storleksklasser beräknar styrelsen ifrågavarande kostnadsökning för
under ett år tertiärbelånade hus på följande sätt:
I anslutning härtill konstaterar styrelsen, att om kostnadsökningen skall
täckas med tertiärlån följden blir en hyreshöjning per m2 lägenhetsyta med
för den minsta hustypen 8 öre, för den mittersta 20 öre och för den största
7 öre.
Styrelsen förväntar emellertid, att kostnadsökningen skall komma att
medföra en däremot svarande belastning av tilläggslåneanslaget samt konstaterar,
att därest så icke bleve fallet en hyreshöjning i statsbelånade fastigheter
skulle bli oundviklig, varav den omedelbara följden kunde bli en
höjning av den allmänna hyresnivån.
Villkoren för tertiärlån till bostadshus, avsedda för vid industrier anställda.
I förutnämnda promemoria angående fråga om tertiärlån till 90
procent och eftergift av krav å extra amortering för byggnadsföretag avsedda
för vid industrier anställda konstaterar bostadsstyrelsen inledningsvis
att Industriens bostadsförening i skrivelse den 15 december 1948 till
styrelsen gjort framställning i sagda fråga. Föreningen har sålunda anhållit,
att styrelsen måtte hos Kungl. Maj :t föreslå en sådan ändring i gällande
tertiärlånebestämmelser att industriföretag, som byggde flerfamiljshus
endast för sina anställdas räkning och överförde bostäderna på en
stiftelse, förening eller förvaltningsbolag under betryggande villkor, dels
finge generell möjlighet att låna till 90 procent av avkastningsvärdet, dels
ock befriades från den för enskilda byggnadsföretagare utgående extra
Merkostnad per skyddsrum
Skyddsrum för 18 personer (4—10 lägenheter)
» » 50 » (11—20 lägenheter)
» » 100 » (över 20 lägenheter)
375 kr
2 600 *
2 800 »
450 hus å 375 kr
200 » å 2 600 *
640 » å 2 800 »
170 000 kr.
520 000 >
1 800 000 >
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 153.
amorteringen. Av skrivelsen framginge, att bostadsrättsformen icke alltid
vore möjlig att tillämpa.
Styrelsen erinrar fortsättningsvis om att belåningsgränsen för enskilda
företag utgör 85 procent eller »där bostadsstyrelsen finner särskilda skäl
föreligga att medgiva en högre belåningsgräns», 90 procent.
I de vägledande föreskrifter, som byggnadslånebyrån utfärdade den 17
november 1947, gjordes åtskillnad mellan fyra grupper av företag, som
kunde ifrågakomma till 90 procent belåning. Beträffande företag varom
här är fråga uttalade byrån följande.
»Industriföretag, som bygga enbart för sina anställdas räkning utan anlitande
av bostadsrättsföreningsformen, böra kunna erhålla lån till 90 procent,
när svårigheter att frigöra medel för bostadsbebyggelse äro för handen
och förmedlingsorganet med vitsordande av nämnda förhållande tillstyrkt.»
I fråga om innebörden av denna föreskrift anför bostadsstyrelsen följande.
Praxis har utvecklats därhän att industriföretag, som bygga för anställda,
i relativt stor utsträckning erhålla lån till 90 procent, även om svårighet
att frigöra medel icke direkt kan påvisas. Den omständigheten att den
byggnadsverksamhet som här avses är helt fri från spekulativa tendenser
och sådant enskilt vinstsyfte, som åsyftas i författningen, har motiverat
en tillämpning av den högre belåningsgränsen i större skala.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser bostadsstyrelsen att den av
Industriens bostadsförening föreslagna författningsändringen kan undvaras
i vad den avser belåningsgränsen. Styrelsen anser emellertid, att den bör
kunna uttala, att industriföretag, som bygga för sina anställda, kunna påräkna
lån till 90 procent av avkastningsvärdet, för såvitt icke särskilda
omständigheter föranleda till att belåningsgränsen fastställes till 85 procent.
Beträffande innebörden av kravet på extra amortering av tertiärlån till
enskilt företag anför styrelsen följande.
Kravet på extra amortering av tertiärlån till enskilt bostadsföretag är
motiverat av, att risk eljest föreligger för att fastighetsägaren under de
första åren, då reparationskostnaderna äro låga, disponerar vid fastighetens
förvaltning uppkommande överskott på sådant sätt, att fastighetens ekonomi
på längre sikt äventyras. I fråga om industriföretag, som bygga för sina
anställda, kan man på goda grunder utgå från, att eventuellt uppkommande
överskott vid fastighetsförvaltningen på ett eller annat sätt kommer fastigheten
tillgodo. Med hänsyn härtill och till frånvaron av spekulativa tendenser
synas i dessa fall sådana skäl icke vara vid handen, som föranledde införande
av bestämmelsen om extra amortering.
Styrelsen anser fördenskull, att det synes föreligga visst fog för en sådan
ändring av författningen, att styrelsen får rätt att på särskilda skäl medgiva
eftergift från kravet på extra amortering. Styrelsen åsyftar härvid i
första hand de fall, då industriföretag bygga för sina anställda. Jämväl
andra fall kunde emellertid ifrågakomma, t. ex. då en förening eller ett
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
bolag med övervägande kommunalt inflytande sökt lån till 100 procent
men med hänsyn till omständigheterna endast medgåves lån till 90 procent
på de villkor som gälla för enskilt företag.
Villkoren för godkännande av bostadsföretag såsom allmännyttigt. I förutnämnda
promemoria angående tillämpning av de för allmännyttiga företag
gällande belåningsnormerna på vissa specialfall erinrar bostadsstyrelsen
inledningsvis, att statsutskottet i sitt utlåtande i anledning av propositionen
nr 231 till 1948 års riksdag (uti. nr 212) framhållit, att såsom allmännyttigt
icke borde godtagas företag, vars lägenheter genom avtal eller på annat
sätt helt eller delvis förbehölles vissa kategorier av befolkningen inom vederbörande
kommun, och att samtliga invånares berättigade intressen självfallet
borde beaktas vid upplåtelse av lägenheter i allmännyttigt bostadshus.
Styrelsen anser, att statsutskottets ifrågavarande uttalande innebär, att
ett bostadsföretag ej bör erkännas såsom allmännyttigt, om det avser att
bereda bostäder enbart åt eller med företrädesrätt för exempelvis anställda
vid en viss industri.
Styrelsen, som icke ifrågasätter dessa krav såsom allmän princip för normala
förhållanden, anser att fall kunna tänkas, då byggnadsföretag kunna
bedömas fylla ett allmännyttigt syfte, ehuru bostadshavarna rekryteras
från viss kategori. I denna fråga anför styrelsen ytterligare följande.
Sålunda kunna i nuvarande tidsläge statsmakterna komma att lämna
sådana direktiv i fråga om byggnadstillstånd, att bostadsbehovet tillgodoses
med förtur för vissa samhällsgrupper. Exempelvis torde behovet av bostäder
åt exportindustrins anställda komma att bli bättre tillgodosett än
andra bostadsbehov, varvid bostadsstyrelsen med hänsyn till speciella lokala
förhållanden kan finna det skäligt och ändamålsenligt att medgiva belåning
enligt de för allmännyttigt företag gällande grunderna.
Vidare bör lån efter angivna grunder kunna beviljas i andra undantagsfall,
exempelvis i fråga om ungkarlsbostäder, som utgöra en relativt sett
ringa del av bebyggelsen i ett allmännyttigt företags regi, eller — under
speciella förutsättningar — t. o. m. om hela byggnadsprojektet omfattar
endast ungkarlsbostäder.
I anslutning härtill lämnar styrelsen följande uppgifter rörande en framställning
till styrelsen från Göteborgs stads drätselkammare.
Drätselkammaren har hos styrelsen anhållit, att ett planerat företag benämnt
»Stiftelsen Göteborgs studenthem» måtte erkännas såsom allmännyttigt.
I studentsociala utredningens betänkande angående studentsociala
stödåtgärder (SOU 1948: 42) föreslås, att företag av den typ, varom här är
fråga, skall kunna betraktas såsom allmännyttigt och komma i åtnjutande
av statligt tertiärlån till 100 procent samt i förekommande fall jämväl
ränte- och amorteringsfritt tilläggslån. Härvid förutsättas specialbestämmelser
skola gälla i fråga om kommunalrepresentation och ansvar m. m.
Med hänsyn till angelägenheten av att vissa studentbostadsprojekt snarast
komma till utförande förordar bostadsstyrelsen, att denna företagstyp
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
tills vidare — i avvaktan på statsmakternas beslut beträffande stödåtgärder
för studentbostäder — skall kunna erkännas såsom allmännyttig enligt
gällande bestämmelser och efter prövning i vanlig ordning få lån och
bidrag enligt dessa.
Befrielse för helkommunala stiftelser att ställa inteckningssäkerhet. Enligt
1948 års tertiärlånekungörelse (10 och 14 §§) skall till säkerhet för
tertiärlån och tilläggslån lämnas inteckning i fastigheten eller tomträtten.
Undantag från denna bestämmelse föreligger emellertid, då låntagaren är
kommun eller bolag som helt äges av kommun och för vars lån kommunen
iklätt sig borgen såsom för egen skuld.
I skrivelse den 3 december 1948 har bostadsstyrelsen förordat att kravet
på inteckningssäkerhet för tertiärlån och tilläggslån till helkommunal stiftelse
skall kunna eftergivas, därest kommunen ikläder sig borgen för lånet.
Såsom motivering för förslaget anför styrelsen följande.
Bostadsstyrelsen uppställer i anslutning till gällande författningsbestämmelser
i huvudsak samma krav på stiftelse som på bolag för att företaget
skall vinna erkännande såsom allmännyttigt. Ehuru stiftelsen icke företer
samma fasthet i sin utformning som aktiebolaget, synes eftergift av krav
å inteckningssäkerhet för statligt lån till helkommunal stiftelse icke innebära
några risker, om kommunen ikläder sig borgen för lånet såsom för
egen skuld. Bostadsstyrelsen vill därför ifrågasätta, om icke inteckningsbefrielse
såsom för helkommunalt bolag bör kunna medgivas jämväl för
stiftelse med helkommunalt inflytande. Detta skulle vara ändamålsenligt
och tillika möjliggöra en minskning av lånekostnaderna, da utgifter för
uttagandet av inteckningar skulle bortfalla.
Antalet hos bostadsstyrelsen såsom allmännyttiga godkända helkommunala
stiftelser utgjorde vid tidpunkten för förslagets avgivande 40, medan
vid samma tidpunkt funnos 26 kommunägda bolag, som registrerats såsom
allmännyttiga.
Yttrande.
I utlåtande över bostadsstyrelsens här förevarande förslag har statskontoret
icke haft något att erinra mot bifall till styrelsens hemställan. Statskontoret
ifrågasätter emellertid, huruvida icke stiftelse, som befrias från
skyldighet att ställa inteckningssäkerhet för beviljade tertiärlån och tillläggslån,
skall förbinda sig att icke uttaga och för annat ändamål belåna
de inteckningar, som eljest hade måst lämnas såsom säkerhet för nämnda
slag av lån.
Departementschefen.
Bostadsstyrelsen har i två promemorior, för vilkas innehåll eu redogörelse
lämnats i det föregående, framlagt förslag om vissa jämkningar i villkoren
dels för godkännande av bostadsföretag såsom allmännyttigt, dels
för lån till bostadshus, uppförda av enskilda företagare. Vidare må nämnas,
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
att vid överläggningar, som ägt rum inom det s. k. samarbetsorganet för
produktions- och exportfrågor, önskemål ha framförts om vissa andra
jämkningar. I anslutning härtill behandlar jag i det följande från mera
allmänna utgångspunkter frågan om villkoren för lån till bostadshus på
industriorter.
Ansträngningarna från det allmännas sida att tillförsäkra försörjningsviktiga
industrier ytterligare arbetskraft ha bl. a. tagit sig uttryck däri, att
å orter med dylika företag en jämförelsevis stor bostadsproduktion medgivits.
Bristen på bostäder utgör nämligen ett av de allvarligaste hindren
för en utvidgning av arbetsstyrkan vid berörda industrier. Såsom bostadsstyrelsen
antytt kunna vidare statsmakterna i nuvarande ekonomiska läge
komma att lämna sådana direktiv i fråga om byggnadstillstånd, att bostadsbehovet
tillgodoses med förtur för arbetare och tjänstemän inom vissa
företag.
Dessa strävanden att tillgodose bostadsbehovet för försörjningsviktiga
industrier böra enligt min mening underlättas genom vissa jämkningar i
villkoren för statliga lån till flerfamiljshus. De ändringar i lånevillkoren
som jag förordar i det följande böra alltså ses mot bakgrunden av de särskilda
ansträngningar som vidtagits i syfte att öka produktionen på viktiga
punkter. De böra sålunda betraktas som en anpassning av de allmänna
villkoren för det statliga bostadsstödet till de särskilda förhållanden, som
f. n. råda på vissa industriorter.
Vad först beträffar bostadsstyrelsens förslag till jämkningar i fråga om
villkoren för godkännande av ett bostadsföretag såsom allmännyttigt, vill
jag erinra om att enligt de regler som f. n. gälla bostadsstyrelsen icke har
möjlighet att som allmännyttigt erkänna ett bostadsföretag, vars lägenheter
helt eller delvis reserverats för anställda inom viss industri. Denna
ståndpunkt har intagits i anslutning till ett uttalande av riksdagen. I sitt
av riksdagen godkända utlåtande i anledning av propositionen nr 231 till
1948 års riksdag (uti. nr 212) framhöll nämligen statsutskottet bl. a., att
såsom allmännyttigt icke borde godtagas företag, vars lägenheter genom
avtal eller på annat sätt helt eller delvis förbehölles vissa kategorier av befolkningen
inom vederbörande kommun, och att samtliga invånares berättigade
intressen självfallet borde beaktas vid upplåtelse av lägenheter i
allmännyttiga bostadshus.
Härigenom underströks att den kommunala bostadsproduktionen bör avse
kommunens invanare i allmänhet och icke förbehållas viss befolkningsgrupp.
Den sålunda uttalade uppfattningen är uppenbarligen i princip
riktig. Praktiska skäl tala dock för vissa undantag. I nu föreliggande
situation beviljas åtskilliga kommuner tillägg till bostadsbyggnadskvoten,
därför att det är angeläget att bereda bostäder för ett ökat antal arbetare
vid vissa industrier. Ett dylikt tillägg skulle förfela sin verkan om bostadstillskottet
icke helt eller delvis kunde förbehållas arbetare vid industrien
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
i fråga. Såsom nyss framhållits är det med nuvarande regler icke möjligt
att göra dylikt förbehåll beträffande ett allmännyttigt företags bostäder.
En sådan möjlighet torde böra öppnas. Jag tillstyrker sålunda bostadsstyrelsens
förslag, att med hänsyn till speciella lokala förhållanden belåning
av bostadshus bör kunna medgivas enligt de för allmännyttiga
företag gällande grunderna, även då avsikten är att med förtur tillgodose
vissa samhällsgruppers bostadsbehov. Det torde få ankomma på bostadsstyrelsen
att med beaktande av föreliggande omständigheter från fall till
fall pröva, huruvida förbehåll, varom här kan bli fråga, må medgivas. —
Jag delar bostadsstyrelsens uppfattning, att även i vissa andra fall ett allmännyttigt
företags bostäder böra kunna reserveras för en viss kategori
hyresgäster. Jag tillstyrker sålunda bostadsstyrelsens förslag beträffande
studentbostäder.
Bostadsstyrelsen har föreslagit, att för sådana enskilda bostadsföretag,
som ägas av en industri och äro avsedda för dess anställda, skall kunna
medgivas dels tertiärlån intill 90 procent av avkastningsvärdet, dels eftergift
från kravet på extra amortering. Även i vissa andra fall borde sagda
krav kunna eftergivas.
Vid en bedömning av bostadsstyrelsens förevarande förslag bör uppmärksammas,
att inom vissa orter, i första hand bruksorter, den bostadsproduktion,
som bedrives av ortens industriföretag, är av väsentlig betydelse för
bostadsförsörjningen. Företaget har ofta lång erfarenhet rörande byggnadsverksamhet,
medan kommunen av en eller annan anledning visat sig obenägen
att bedriva bostadsproduktion.
Här berörda förhållanden tala för att i varje fall i viss utsträckning och
under bestämt angivna förutsättningar till industriföretag, som uppföra
bostäder för sina anställda, tertiärlån beviljas på gynnsammare villkor än
den spekulativa bostadsproduktionen åtnjuter. I nuvarande läge tillkommer
den i det föregående berörda omständigheten, att det ur det allmännas
synpunkt är angeläget att underlätta bostadsproduktionen på vissa industriorter.
Med hänsyn till det anförda kan jag godtaga bostadsstyrelsens förslag,
att tertiärlån må kunna beviljas till angivna företag intill 90 procent ävensom
att eftergift från kravet på extra amortering må medgivas. Jag anser
vidare, att lån bör kunna lämnas intill 95 procent av avkastningsvärdet då
fråga är om industriföretag av sådan betydenhet att, om det lämnar borgen
å den del av tertiärlånet som överstiger 85 procent av värdet, säkerheten
för lånet kan betraktas såsom betryggande. Såsom en allmän förutsättning
för lån över 85 procent av avkastningsvärdet bör gälla, att ett särskilt förvaltningsföretag
bildas, att bostadsföretaget icke är av spekulativ art och att
det avser alt bereda bostäder åt vederbörande industris anställda.
Under de senaste åren ha olika industriföretag tagit initiativ till bildandet
av bostadsrättsföreningar, vilkas lägenheter varit avsedda för vid före
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
taget anställda. I dylika fall har bostadsstyrelsen medgivit lån intill 95
procent av avkastningsvärdet. Om industrin subventionerat bostadsföretaget,
har bostadsstyrelsen bl. a. godtagit, att i bostadsrättsföreningens stadgar
intagits en bestämmelse av innebörd att bostadsrätten förverkas, om
bostadsrättsinnehavarens anställning vid industrin i fråga upphör. I några
fall förekommer, att i stadgarna intagits bestämmelsen att vederbörande
industriföretag har vetorätt mot ändring av stadgarna.
Enligt vad jag erfarit har i något fall bestämmelser av angiven innebörd
medverkat till att irritation uppstått mellan företaget (bostadsrättsföreningen)
och de anställda (bostadsrättshavarna). Med hänsyn härtill och
då dylika bestämmelser synas oförenliga med företagets kooperativa karaktär,
synes det tveksamt, huruvida förevarande typ av bostadsrättsförening
bör särskilt stödjas av det allmänna. Vid godtagande av mitt förslag, att
industriföretag som bygga för sina anställda skola kunna erhålla lån intill
95 procent av avkastningsvärdet, bör därför icke längre medgivas belåning
av hus som uppföras av bostadsrättsföreningar med i stadgarna intagna
särbestämmelser av nyss angivet slag.
I detta sammanhang får jag slutligen anföra vissa synpunkter på den
särskilda bostadsrabatt, det s. k. trekronorsbidraget, vilken kan utgå till
hushåll med begränsade ekonomiska resurser, boende i kommunala och
allmännyttiga hus.
Syftet med trekronorsbidraget är, dels att i ökad utsträckning möjliggöra
för hushåll med begränsade inkomster att flytta från en dålig lägenhet till
en modern hälsobostad, dels att stimulera kommunerna att i ökad utsträckning
bedriva en aktiv bostadspolitik. Verksamheten har i viss mån försöksbetonad
karaktär. Omfattningen bestämmes sålunda i första hand av de
produktionsinitiativ som tagits eller må komma att tagas av kommunerna.
I det följande (under rubriken Bostadsrabatter) förordar jag, att ifrågavarande
bidragsgivning får fortgå jämväl under nästa budgetår på i huvudsak
oförändrade grunder. Erfarenheterna rörande verksamheten äro ännu
så länge begänsade. Jag får vidare erinra, att i propositionen nr 235 till
1947 års riksdag angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen
förutsattes, att definitiva förslag till åtgärder för att bereda hushåll
med begränsade ekonomiska resurser möjlighet att förbättra sin bostadsstandard
icke kunde utarbetas förrän hållpunkter vunnits för en bedömning
av riktlinjerna för en framtida systematisk sanering av undermåliga
delar av bostadsbeståndet. Även om det alltså är uteslutet, att f. n. ur mera
allmänna synpunkter till förnyad prövning upptaga frågan om grunderna
för och omfattningen av förevarande bidragsgivning, anser jag en viss utvidgning
av verksamheten vara motiverad i nuvarande läge. I denna fråga
får jag anföra följande.
I det föregående har jag framhållit, att på vissa orter industriföretagen
bedriva en bostadsproduktion som är av väsentlig betydelse för bostadsför
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
sörjningen inom vederbörande kommun. Med hänsyn bl. a. härtill har jag
föreslagit, att under vissa förutsättningar industriföretag som uppföra bostäder
för vid företaget anställda skola kunna erhålla lån på särskilt gynnsamma
villkor. Syftet med ifrågavarande bostadsproduktion torde vara sådant,
att det ur väsentliga synpunkter är motiverat att jämföra verksamheten
med den som bedrives av kommunala och allmännyttiga bostadsföretag.
önskvärdheten att i nuvarande ekonomiska läge underlätta bostadsproduktionen
på vissa industriorter utgör ett ytterligare skäl för att främja
industriens här avsedda bostadsproduktion. Vid sådant förhållande anser
jag det motiverat att trekronorsbidrag får utgå till — utöver kommunala
och allmännyttiga — av industriföretag bildade icke-spekulativa bostadsföretag,
som uppfylla de i det föregående angivna villkoren för erhållande
av tertiärlån intill 95 procent av avkastningsvärdet. Det bör dock självfallet
ankomma på vederbörande kommunala organ att bestämma, vilka hushåll
som skola erhålla bidrag. Sedvanliga grunder för dylik prövning böra tilllämpas,
vilket innebär, att en mera allmän subventionering av hushåll i här
avsedda hus icke kan ifrågakomma. Bidrag torde vidare böra utgå endast
beträffande hus färdigställda tidigast den 1 januari 1949.
Jag föreslår alltså, att trekronorsbidrag med nyss angivna begränsningar
skola kunna beviljas hushåll med låga inkomster, som inneha lägenhet i
hus vilka på en industris initiativ tillkommit för att bereda bostäder åt vid
företaget anställda.
Bostadsstyrelsens förslag, att under vissa förutsättningar helkommunala
stiftelser skulle kunna befrias från kravet att ställa inteckningssäkerhet för
tertiärlån och tilläggslån, kan jag godtaga; även andra slag av helkommunala
företag än bolag och stiftelser böra kunna befrias från sagda krav.
Såsom statskontoret framhållit bör dock dylik befrielse medgivas endast
under förutsättning att företaget förbinder sig att icke uttaga och för annat
ändamål belåna de inteckningar, som eljest hade måst lämnas såsom säkerhet
för de statliga lånen.
Bostadsstyrelsen har i en promemoria, för vilken en redogörelse lämnats
i det föregående, framhållit att ändringar i bestämmelserna om skyldighet
att anordna och iordningställa skyddsrum kommer att föranleda en ökning
av byggnadskostnaderna. Styrelsen, som förväntar att kostnadsökningen
skall komma att medföra en däremot svarande belastning av tilläggslåneanslaget,
beräknar att om ökningen skulle täckas med tertiärlån, följden
bleve en hyreshöjning på 7—20 öre per in2 lägenhetsyta. Enligt min mening
bör ifrågavarande kostnadsökning i princip neutraliseras genom utvidgning
av tilläggslångivningen. Med hänsyn bl. a. härtill anser jag, att
jämväl under nästa budgetår möjlighet bör finnas att inrätta en femte subventionsgrupp,
därest byggnadskostnadsutvecklingen giver anledning därtill.
Jag föreslår därför, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att, därest
behov därav uppkommer, inrätta en femte subventionsgrupp.
3 Bilaga till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. AV 153.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
III. Bostadsrabatter.
Beträffande huvuddragen i gällande bestämmelser om bostadsrabatter
hänvisas till redogörelsen å s. 8—10.
Föreliggande förslag.
I en av de med förutnämnda skrivelse den 17 januari 1949 överlämnade
promemoriorna •— promemoria angående tillgodoföring av familjebostadsbidrag
och bränslebidrag —■ behandlar bostadsstyrelsen vissa frågor sammanhängande
med formen för utbetalning av sagda bidrag till familj, bosatt
i familjemedlem tillhörigt enfamiljs- eller tvåfamilj shus.
F. n. gäller, att i de fall egnahemslån beviljats bidrag skola användas
för gäldande av räntor och amorteringar å detta lån. Äro bidragen så stora,
att de icke helt tagas i anspråk för detta ändamål, gälla olika bestämmelser
om hur det skall förfaras med den överskjutande delen, allt efter fråga är
om familjer med två minderåriga barn eller familjer med tre eller flera
minderåriga barn. Den överskjutande delen skall i fråga om tvåbarnsfamiljer
i regel tills vidare innehållas men gottskrivas familjen, medan
beträffande övriga bidragsberättigade familjer överskottet i första hand
skall användas för gäldande av räntor och amorteringar å sådana andra
lån än egnahemslånet, som upptagits i samband med egnahemmets uppförande
eller ombyggnad.
I förutnämnda promemoria erinrar bostadsstyrelsen, att särbehandlingen
av tvåbarnsfamiljer i här förevarande hänseende beror därpå, att bidragen
beräknats i regel ej överskjuta beloppen av amorteringar och räntor på
egnahemslånet. Det hade vidare förutsatts att egnahemslånet, vilket som
regel vore beläget över ett i kreditanstalt upptaget bottenlån till 50 procent
av produktionskostnaden, om så erfordrades för att förebygga uppkomsten
av överskott skulle fördjupas ned till 40 procent av samma kostnad.
I anslutning härtill framhåller styrelsen, att frågan i viss mån kommit i
ett annat läge till följd av de av 1948 års riksdag beslutade höjningarna av
maximibeloppen för bränslebidrag. Härom anför styrelsen följande.
Emellertid har det visat sig, att bidragen efter den höjning av bränslebidragen,
som beslöts vid förra riksdagen för ett mycket stort antal tvåbarnsfamiljer
överskjuta egnahemslånets annuitet, även om lånet fördjupas
på nyss angivet sätt. I alla dessa fall kommer att krävas en framtida
omräkning av amorteringsplanen, varför den med särbestämmelsen för tvåbarnsfamiljer
avsedda administrativa förenklingen icke blir av större betydelse.
Det kan därför ifrågasättas, om skäl numera föreligga att i här
berörda avseende behandla tvåbarnsfamiljer på annat sätt än flerbarnsfamiljer.
Styrelsen framhåller vidare, att en icke likformig behandling av alla
bidragsberättigade familjer föranleder vissa olägenheter vid ändring av
antalet barn, för vilka bidrag utgå, vare sig det gäller en ökning från två
barn till tre eller en minskning från tre till två. Såsom ytterligare skäl för
en ändring av gällande bestämmelser anför styrelsen följande.
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Slutligen må framhållas såsom ett skäl för omprövning av nuvarande
bestämmelser rörande tvåbarnsfamiljer, att fördjupning av egnahemslånet
synes böra i möjligaste mån begränsas till de fall, då bottenkredit icke kan
uppbringas till 50 procent av produktionskostnaden. För att bostadsstyrelsen
i nuvarande, åtstramade läge på kreditmarknaden skall kunna i förhållande
till sparbanker och andra kreditinstitut med framgång hävda
principen om ett 50-procentstreck för bottenkrediten, synes en förutsättning
vara, att styrelsen ej skall behöva fördjupa egnahemslån i fall, då
åtagande att lämna en bottenkredit upp till 50 procent redan kunnat utverkas.
Bostadsstyrelsen konstaterar, att om enhetliga bestämmelser för alla bidragsberättigade
familjer genomföras det är erforderligt att förfarandet vid
tillgodoförande av bidragen i samband därmed förenklas. I denna fråga
anför stju-elsen vidare följande.
Sålunda bör det överskjutande belopp, som må uppkomma, sedan familjebostads-
och bränslebidragen tagits i anspråk för gäldande av annuiteten å
egnahemslånet, ej överföras till primärkreditgivaren, med mindre överskottet
uppgår till ett belopp av förslagsvis 50 kronor. Överskott, som ej
uppgår till nämnda belopp, bör tills vidare innehållas och överlämnas till
kreditgivaren vid den senare tidpunkt, då bidragen jämte gottskrivet belopp
överstiga 50 kronor. Ränta synes icke behöva beräknas på de förhållandevis
obetydliga belopp, varom här kan bli fråga.
Yttrande.
I utlåtande över bostadsstyrelsens här förevarande förslag ifrågasätter
statskontoret, om icke en del av den beräknade förenklingen av utbetalningen
av bidragen skulle gå förlorad genom den föreslagna undantagsbestämmelsen,
att överskjutande belopp ej skulle överföras till primärkreditgivaren
med mindre överskottet uppginge till ett belopp av förslagsvis
50 kronor. För sin del anser statskontoret, att det vore enklare med en
föreskrift av innehåll, att varje överskott skall, oavsett storleken, överlämnas
till kreditgivaren.
Departementschefen.
Under den korta tid de nya villkoren för familjebostadsbidrag och
bränslebidrag varit gällande har endast en mycket begränsad erfarenhet
kunnat vinnas rörande ändamålsenligheten hos bestämmelsernas detaljer.
I det följande upptager jag emellertid till behandling vissa frågor, som aktualiserats
genom framställningar från bostadsstyrelsen.
I anslutning till förslag från bostadsstyrelsen har jag i det föregående
förordat, att i fråga om egnahemslån minimivillkoren för bostadens storlek
skola bli föremål för mindre jämkningar. Jag bar sålunda föreslagit, att
enhetliga bestämmelser skola gälla för hela landet; nuvarande större krav
i fråga om bostadsutrymme för hus i tätort skulle således icke längre upprätthållas.
Denna jämkning bör föranleda motsvarande ändring i villkoren
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
för erhållande av familjebostadsbidrag och bränslebidrag. Dylika bidrag
böra alltså kunna beviljas familj i enfamiljshus såväl i tätort som på landsbygd,
om huset innehåller två rum och kök och inredningsbar vind. Vidare
bör regeln att lägenhetsytan i dylikt hus skall utgöra minst 60 in2 utgå.
Familjebostadsbidrag och bränslebidrag lämnas icke familjen i kontant
form. Beträffande familjer, som äga och bebo enfamiljs- och tvåfamiljshus,
utgå bidrag i första hand i form av avdrag på ränta och amortering på
i fastigheten investerat kapital. De närmare bestämmelserna härom innebära
bl. a. att, därest summan av bidragen överstiger ränta och amortering
på såväl det statliga lånet som underliggande kredit, skillnaden skall tillgodoföras
familjen i form av extra amortering. Beträffande tvåbarnsfamiljer,
som bo i hus finansierade med egnahemslån, gäller emellertid den särskilda
regeln, att skillnaden mellan å ena sidan summan av bidragen och
å andra sidan ränta och amortering å egnahemslånet skall tillgodoföras
familjerna i form av extra amortering på detta lån. I syfte att begränsa extra
amorteringen har bestämts, att egnahemslånets nedre gräns för här förevarande
familjer skall kunna sänkas från 50 till 40 procent av produktionskostnaden.
Det har vidare förutsatts, att, därest vid tillämpning av ifrågavarande
regler den extra amorteringen skulle bli avsevärd, löpande avdrag
skulle kunna göras jämväl å räntor för bottenkredit, upptagen i öppna
marknaden.
De berörda särbestämmelserna för tvåbarnsfamiljer beträffande tillgodoföring
av familjebostadsbidrag och bränslebidrag ha tillkommit i syfte att
förenkla bestyren med utbetalning av bidragen, varvid uppmärksammats
dels att tvåbarnsfamiljerna utgöra den avgjort största gruppen av bidragsberättigade
familjer, dels att beviljandet av eftergift å räntor för lån i enskilt
kreditinstitut föranleder vissa kontrollåtgärder.
Bostadsstyrelsen har föreslagit, att även i fråga om tvåbarnsfamiljer i
hus finansierade med egnahemslån eftergift å räntor för underliggande lån
bör medgivas. Styrelsen förordar dock vissa begränsningar i utbetalning
av bidrag i denna form. Styrelsens förslag i sistnämnda del har avstyrkts
av statskontoret.
Beräkningar med utgångspunkt från bidragens nuvarande storlek giva
vid handen, att, därest icke den av bostadsstyrelsen förordade eftergiften
medgives, i många fall en betydande del av bidraget icke omedelbart skulle
komma familjerna tillgodo utan bokföras såsom extra amortering å egnahemslånet.
Med hänsyn härtill kan jag godtaga styrelsens förslag att i regel
jämväl tvåbarnsfamiljerna skola kunna erhålla bidrag i form av eftergift å
räntor för underliggande krediter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att fastställa de begränsningar av dylika utbetalningar som kunna befinnas
motiverade av administrativa skäl.
I detta sammanhang får jag till prövning upptaga frågan om bränslebidragets
storlek under nästa budgetår. För innevarande budgetår gäller, att
37
Kungl. Alaj.ts proposition nr 153.
enligt riksdagens beslut bidrag må utgå med liögst 225 kronor i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län, 200 kronor i Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt 175 kronor i annan del av landet.
Kungl. Maj:t har den 3 september 1948 bestämt att angivna maximibelopp
skola utgå i alla fall utom i fråga om dels enfamiljshus till vilket
före den 1 juli 1948 utgått bidrag med 125, 100 resp. 75 kronor, dels lägenhet
om två rum och kök i två- och flerfamiljshus. I dessa två undantagsfall
utgå bidrag som med 50 kronor understiga maximibeloppen.
Enligt min mening finnes f. n. icke anledning ifrågasätta en ändring i
de av riksdagen fastställda maximibeloppen. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj :t, att inom ramen för dessa belopp besluta om grunder för beräkning
av bidraget jämväl under nästa budgetår.
I samband med fastställandet av de nya grunderna för familj ebostadsbidrag
och bränslebidrag ha två mera allmänna frågor tilldragit sig särskild
uppmärksamhet. Jag åsyftar frågan om förutsättningarna för att utsträcka
bidragsgivningen till att avse jämväl familjer i tidigare uppförda bostadshus
samt vissa med kontrollen av hyrorna i bidragsberättigade lägenheter
sammanhängande spörsmål.
Enligt beslut den 3 december 1948 har Kungl. Maj:t uppdragit åt bostadsstyrelsen
att verkställa utredning rörande behovet av medel för utgivande av
familjebostadsbidrag och bränslebidrag vid en utvidgning på oförändrade
villkor i övrigt av bidragsgivningen till att omfatta även familjer i före
den 1 januari 1948 uppförda eller ombyggda bostadshus. Denna utredning
är ännu icke slutförd. På grund av det statsfinansiella läget synes
slutlig ställning ej heller i år böra tagas till frågan om genomförande av
här avsedd utvidgning av bidragsgivningen.
Kungl. Maj :t har den 3 december 1948 uppdragit åt bostadsstyrelsen, att
på grundval av de uppgifter, som lämnas i ansökningar om familj ebostadsbidrag
och bränslebidrag, fortlöpande utföra sammanställningar rörande
storleken av hyrorna i de med ansökningarna avsedda lägenheterna. Syftet
med dessa undersökningar är att söka erhålla material för bedömning av
frågan, hur hyrorna i hus, som icke äro finansierade med statliga lån, förhålla
sig till hyrorna i statsunderstödda hus. Sedan bl. a. genom här berörda
undersökningar hyrorna för de olika hustyperna blivit belysta, torde
slutlig ställning böra tagas till frågan, huruvida icke för lägenheter upplåtna
åt bidragsberättigade familjer ytterligare kontrollåtgärder erfordras
för att förhindra att hyrorna i vissa fall sättas högre än som kan anses
skäligt.
Vad härefter angår det löpande bidraget till hushåll med begränsade inkomster,
det s. k. trekronorsbidraget, må erinras att denna bidragsgivning
alltfort har karaktär av försöksverksamhet. Enligt min mening böra de
för bidragsgivningen fastställda grunderna i huvudsak tillämpas jämväl
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
under nästa budgetår. Jag får emellertid erinra om att jag i det föregående
i samband med behandling av frågan om vissa jämkningar i bestämmelserna
om tertiärlån och tilläggslån till flerfamiljshus (s. 32 f.)
förordat en viss utvidgning av verksamheten. Med hänsyn till att den erfarenhet
som hittills vunnits rörande bidragsgivningen är begränsad, bör
verksamheten även under nästa budgetår ha försökskaraktär.
IV. Särskilda frågor.
1. Besvärsrätten.
Gällande bestämmelser.
I 34 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån
för flerfamiljshus stadgas, att den som icke åtnöjes med bostadsstyrelsens
beslut, i vad rör antingen fråga om bidrag av kommun till kostnad för
byggnadsföretag eller sökt ändring av hyrorna för lägenheter i byggnad,
till vars uppförande, ombyggnad eller förvärv lån utlämnats enligt kungörelsen,
äger anföra besvär över beslutet hos Kungl. Maj :t. Samma rätt tillkommer
kommun, som är missnöjd med bostadsstyrelsens beslut om fördelning
mellan stat och kommun av vissa förluster, som uppkommit vid
förvaltning av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag tillhörigt flerfamiljshus
och varom stadgas i 33 § sista stycket sagda kungörelse. Hos
Kungl. Maj :t må vidare besvär föras över bostadsstyrelsens beslut i fråga,
som avses i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 566) angående statslån till
kollektiva tvätterier.
Klagan över länsbostadsnämnds beslut i frågor som avses i kungörelsen
den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån, kungörelsen
samma dag (nr 547) om familjebostadsbidrag och bränslebidrag samt
i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 472) angående statsbidrag för fiskarbostäder
inom vissa områden föres hos bostadsstyrelsen. Därest länsbostadsnämnds
beslut endast avser överlämnande av ärende till styrelsen för
prövning och avgörande, må klagan icke föras. Bostadsstyrelsens beslut i
frågor rörande sistnämnda kungörelser må ej överklagas. Samma gäller
bostadsstyrelsens beslut i fråga, som avses i kungörelsen den 22 juni 1939
(nr 465) om lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag.
Departementschefen.
Bostadsstyrelsens beslut i frågor, som avses i förenämnda kungörelser,
kunna överklagas genom besvär hos Kungl. Maj :t endast i vad gäller dels
vissa närmare angivna frågor rörande tertiärlån och tilläggslån dels ock
frågor angående lån till kollektiva tvätterier.
Styrelsens beslut i övriga frågor, som röra tertiärlån och tilläggslån,
ävensom beträffande egnahemslån, förbättringslån, lantarbetarbostadslån.
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
lantarbetarbostadsbidrag, statsbidrag till fiskarbostäder, familjebostadsbidrag
samt bränslebidrag kunna således icke överklagas.
Vid lån- och bidragsgivningen till bostadshus komma under bedömande
åtskilliga frågor, som påkalla särskild uppmärksamhet, exempelvis sådana
som sammanhänga med bostadshusets förläggande till ur vatten- och avloppssynpunkt
lämplig plats och prövningen av låntagarens ekonomiska
förutsättningar för företagets genomförande. För låntagaren torde det framstå
som rimligt att sådana frågor kunna bli föremål för prövning jämväl
av Kungl. Maj:t. Jag förordar därför att den nu gällande besvärsrätten
utvidgas till att omfatta samtliga bostadsstyrelsens beslut jämlikt berörda
kungörelser med undantag för kungörelsen om familjebostadsbidrag och
bränslebidrag. Från besvärsrätt torde även böra undantagas bostadsstyrelsens
beslut i vad de gälla dels föreskrifter rörande byggnadsföretagets
utförande, dels värdering av företaget.
2. Lån till Aktiebolaget Elementhus.
Föreliggande framställning.
I en till socialdepartementet den 21 februari 1949 inkommen skrivelse
har Aktiebolaget Element hus, Stockholm, anhållit om ett statslån
för en planerad tillverkning av monteringsfärdiga trähus.
I skrivelsen lämnas till en början vissa uppgifter angående intressenterna
i bolaget. Sålunda uppgives, att aktierna i bolaget, som är ett konsumentkooperativt
företag, ägas av ett antal svenska industriföretag och Sveriges
lantbruksförbund. Dessa aktieägare skola ha företrädesrätt till förvärv av
de framställda trähusen för att överlåta desamma mot självkostnadspris
till sina anställda resp. sina medlemmar. Vidare upplyses, att utdelning
till aktieägarna enligt bolagsordningen icke får överstiga 5 procent per år.
Beträffande bolagets verksamhet anföres följande.
Bolaget har till föremål för sin verksamhet att framställa monteringsfärdiga
trähus enligt ett av Aktiebolaget Bostadsforskning utarbetat system,
till vilket Elementhus förvärvat nyttjanderätt. Systemet kan i korthet sägas
innebära tillverkningsmetoder, varigenom beredes möjlighet till en besparing
i virkesåtgången med 35—40 %, jämfört med virkesåtgången för
nu vanliga monteringsfärdiga trähus. Enligt grundliga kalkyler utgör den
häremot svarande kostnadsbesparingen 25—30 %. Sålunda skulle ett
inonteringsfärdigt egna hem, som består av ett envåningshus om 75 in2
byggnadsyta och nu kostar ca 28 500 kronor, kunna enligt berörda system
framställas fullt färdigt för ca 20—21 500 kronor. Som förut antytts, är
denna kostnadsbesparing avsedd att komma bostadsbyggnadens blivande
innehavare till godo. Distributionen av husen kommer att undandragas all
spekulation.
För förverkligandet av sitt syfte planerar bolaget att uppföra en fabriksanläggning
i Vingåker. Alternativt ämnar bolaget förlägga fabriken till an
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
nan plats, varvid även förvärv och ombyggnad av någon befintlig träindustri
tänkes kunna komma i fråga.
För uppförande av fabriksanläggningen, som beräknats för en produktionskapacitet
av 375—500 hus per år i första utbyggnadsetappen (hälften
av full kapacitet), erfordras enligt bolaget ett kapital av minst 8,5 miljoner
kronor. Bolaget uppgiver, att det tecknade aktiekapitalet vid tiden för skrivelsens
avlåtande är 2,2 miljoner kronor och torde komma att uppgå till
åtminstone 2,5 miljoner kronor. Mot säkerhet av inteckningar och borgen
av aktieägarna uppgives lån om 5 miljoner kronor ha tillförsäkrats bolaget.
Härutöver skulle för verksamhetens bedrivande erfordras ett rörelsekapital
av en miljon kronor.
För erhållande av sistnämnda kapital anhåller bolaget om ett statslån å
en miljon kronor. Till stöd härför anför bolaget följande.
Den av bolaget skisserade verksamheten går ut på att anskaffa billiga
bostäder till industriföretagens anställda, vilket måste anses vara av ett betydande
socialt värde. Verksamheten måste ju också anses ligga helt i
linje med statsmakternas strävanden att söka lindra den rådande bostadsbristen
i landet. Härtill kommer, att det nu planerade företaget blir av stor
betydelse för utvecklandet av en i verklig mening industrialiserad och rationaliserad
husproduktion. Då företaget emellertid måste anses innefatta
ett experiment och vara förknippat med alla de risker, som följa med ett
igångsättande av en ny produktion i stor skala, synes det bolaget rimligt
med hänsyn till det i hög grad allmännyttiga syftet att en viss riskfördelning
på ovan angivet sätt finge äga rum mellan staten och näringsföretagen.
Bolaget föreslår, att ifrågavarande lån utlämnas till bolaget fr. o. m. den
1 juli 1949 och att lånet får löpa med 3,5 procent årlig ränta. För att lånet
ej skall försämra bolagets möjligheter att ev. upptaga ytterligare lån, hemställer
bolaget, att långivarens rätt till betalning blir gällande närmast efter
övriga fordringsägare men före utskiftning till aktieägare. Enär bolaget,
innan begynnelsesvårigheterna övervunnits och produktionen kommit igång
i full utsträckning, anser sig få svårt att bära av lånet betingade betalningsbördor,
hemställes tillika, att ränta å lånet fr. o. m. dagen för utbetalningen
till den 1 januari 1953 får erläggas efter sistnämnda dag genom årliga avbetalningar
med en femtondedel av den sålunda upplupna ränteskulden. På
samma grunder anhåller bolaget ytterligare, att första amortering å lånet
ej behöver inbetalas förrän den 31 december 1953 och då, samt därefter
årligen med en femtondedel av det ursprungliga lånet.
Bolaget har härjämte förklarat sig villigt att medge staten samma rätt
att till självkostnadspris erhålla andel i bolagets blivande produktion, som
tillkommer bolagets aktieägare i en omfattning motsvarande 25 enfamiljshus
om 75 in2 per år, så länge någon del av lånet kvarstår obetalat, dock
först sedan fabriken kommit väl igång, vilket skall anses vara fallet då
minst 300 hus levererats.
Slutligen åberopas en till bolagets skrivelse fogad och av Aktiebolaget
Bostadsforskning undertecknad promemoria av följande innehåll.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
AB Bostadsforsknings mål är i första hand att åstadkomma billiga bostäder
och det av bolaget utarbetade systemet för tillverkning och uppförande
av monteringsfärdiga trähus syftar just härtill. För att det uppställda
målet skall kunna vinnas, är det emellertid nödvändigt att ett tillräckligt
kapitalstarkt företag är villigt att nedlägga arbete och kostnader
för systemets praktiska utnyttjande. Aktiebolaget Elementhus är nu berett
att åtaga sig detta projekt om ett sådant lån å 1 Mkr. kan erhållas, varom
bolaget hos Kungl. Maj :t anhållit. I händelse av bifall till denna anhållan,
utfäster sig Bostadsforskning att, sedan systemet praktiskt prövats i Elementhus’
produktion, upplåta nyttjanderätt till detsamma även till andra
företag i landet utan annat vederlag än skäligt bidrag till täckande av de
med systemet och dess vidare utveckling och utvidgning förenade kostnaderna
på grund av forskning, experiment, patentskydd och praktiska prov.
Dessa kostnader uppgå för närvarande till ca 600 000 kr. och beräknas
komma att uppgå till ca 900 000 kr. då Elementhus’ fabrik är färdig.
För att syftet med Bostadsforsknings verksamhet skall uppnås, önskar
bolaget emellertid upplåta nyttjanderätt till systemet endast till sådana
företag, som äro villiga till ett sådant tekniskt samarbete med AB Bostadsforskning,
att säkerhet för de levererade husens kvalité erhålles och att
Bostadsforsknings nya rön i dess verksamhet kunna nyttiggöras i produktionen,
vilket väl även torde ligga i det allmännas intresse.
Stockholm den 16 januari 1949.
AB Bostadsforskning
N. Daniclsen Ernst Wehtje
Yttranden.
Statskontoret har i utlåtande över ansökningen framhållit att, därest
icke det allmänna kravet på största möjliga begränsning av nya kapitalinvesteringar
skulle anses utgöra hinder för ett tillmötesgående av bolagets
framställning, torde det för lånet erforderliga kapitalbeloppet böra äskas
under fonden för låneunderstöd.
Bostadsstgrelsen har anfört, att styrelsen genom sina experter har tagit
del av ifrågavarande tillverkningssystem och att detta i sin helhet ger intryck
av att dess upphovsmän grundligt genomarbetat alla de med en
fabrikstillverkning av småhus sammanhängande frågorna. Den av Aktiebolaget
Elementhus beräknade besparingen av virkesförbrukningen i jämförelse
med virkesåtgången i ett plankhus uppfört av fabrikstillverkade
delar uppgiver styrelsen överensstämma med inom densamma gjorda beräkningar.
Ehuru styrelsen ej tagit del av de beräkningar, som ligga till
grund för den av bolaget uppgivna besparingen i framställningskostnaden,
anser styrelsen en sådan besparing dock ej vara otänkbar. Styrelsen anför
vidare följande.
Styrelsen har med stort intresse tagit del av de försök att förbilliga bostadskostnaderna
i egnahem som det nu ifrågavarande systemet innebär.
Styrelsen har den uppfattningen, att en produktion enligt detta system i
den omfattning, som förutsättes skola komma till stånd, bör giva värdefulla
erfarenheter och kan visa sig bli av stor betydelse för den vidare utveck
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
lingen av bostadsproduktionen. Företaget förtjänar därför statsmakternas
stöd, och styrelsen har icke funnit anledning till erinran mot att stödet erhåller
den omfattning och den form, som angivits i bolagets framställning.
Departementschefen.
I den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen
ingår stödet till egnahemsbyggandet som en viktig del. Genom
det nya egnahemslånet, vilket utlämnas på förmånliga villkor och i regel
inbegriper en betydande kapitalsubvention, har finansieringen av enfamiljsoch
tvåfamilj shus avsevärt underlättats. Med hänsyn till egnahemmets förtjänster
som familjebostad framstår en ökad produktion av dylika hus
som i hög grad önskvärd på längre sikt. Åtgärder ägnade att nedbringa
egnaheinsägarnas bostadskostnader äro därför av utomordentlig betydelse
ur bostadspolitisk synpunkt.
Avsikten med den av Aktiebolaget Elementhus planerade framställningen
av monteringsfärdiga trähus är, att praktiskt pröva ett inom Aktiebolaget
Bostadsforskning utarbetat tillverkningssystem, vilket enligt verkställda
beräkningar skulle medgiva icke endast ur försörjningssynpunkt värdefulla
materialbesparingar, främst i vad det gäller trä, utan även en betydande
nedpressning av byggnadskostnaderna.
Syftet med bolagets verksamhet, utöver det nyss angivna, är att skaffa
billiga bostäder till industriföretagens anställda. Sålunda skola aktieägarna
ha företrädesrätt till förvärv av de framställda trähusen för att överlåta
desamma mot självkostnadspris till sina anställda resp. sina medlemmar.
Enligt av bolaget under hand lämnade uppgifter ha förutom Sveriges Lantbruksförbund
följande industriföretag hittills tecknat aktier i bolaget, nämligen
Uddeholms Aktiebolag, Skånska Cement Aktiebolaget, Aktiebolaget
Bofors, Bolidens Gruv Aktiebolag, Billeruds Aktiebolag, Aktiebolaget Mölnbacka-Trysil,
Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken, Sandvikens Jernverks
Aktiebolag, Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget, Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund.
Den för verksamheten planerade fabriksanläggningen har kostnadsberäknats
till minst 8,5 miljoner kronor. Detta kapital avses att täckas genom
aktiekapitalet och lån mot säkerhet av inteckningar och borgen av
aktieägarna. Det härutöver erforderliga rörelsekapitalet å en miljon kronor
hemställer bolaget skall av staten tillskjutas som lån.
I gengäld är bolaget villigt att låta staten erhålla andel i bolagets blivande
produktion efter i huvudsak samma grunder som skola gälla för bolagets
aktieägare. Under förutsättning att statligt lån kan erhållas har härjämte
Aktiebolaget Bostadsforskning, som utarbetat och till Elementhus upplåtit
nyttjanderätt till ifrågavarande tillverkningssystem, utfäst sig att även
till andra företag i landet upplåta nyttjanderätt till systemet, sedan det
blivit praktiskt prövat i Elementhus’ produktion.
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Till stöd för sin anhållan har Aktiebolaget Elementhus åberopat förutom
det allmännyttiga syftet med bolagets verksamhet, nämligen att skaffa billiga
bostäder, jämväl de risker, vilka måste anses vara förknippade med
ett experiment av denna storleksordning. Även om man icke kan bortse
från, att de praktiska resultaten av verksamheten till en början sannolikt
komma att bli ganska ringa, torde dock verksamheten ur det allmännas
synpunkt böra bedömas såsom i hög grad angelägen med hänsyn till att
de utarbetade virkes- och kostnadsbesparande metoderna kunna komma
att få en mycket stor betydelse för egnahemsbyggandet på längre sikt. På
grund härav tillstyrker jag, att bolaget beviljas ett lån å högst en miljon
kronor. Härvid har jag tillmätt de gjorda utfästelserna, att enskilt vinstintresse
eller ensidigt utnyttjande av tillverkningsmetoderna icke skola
ifrågakomma, särskild vikt.
Vad härefter angår lånevillkoren har bolaget föreslagit, att lånet utlämnas
fr. o. m. den 1 juli 1949 mot en årlig ränta av 3,5 procent. Den å lånet
fr. o. m. dagen för utbetalningen till den 1 januari 1953 belöpande räntan
föreslås erläggas efter sistnämnda dag genom årliga avbetalningar med en
femtondel av den upplupna ränteskulden. Bolaget hemställer vidare, att
amortering å lånet får erläggas med en femtondel årligen av det ursprungliga
lånet, samt att första amortering må inbetalas först den 31 december
1953. Den av bolaget föreslagna ränteberäkningen innebär, att ränta på den
upplupna ränteskulden skall beräknas först fr. o. m. den 1 januari 1953.
Med hänsyn till vad bolaget anfört om svårigheterna att innan produktionen
kommit i gång i full utsträckning bära av lånet betingade betalningsbördor
kan jag godtaga de föreslagna villkoren.
För lånet erforderliga medel torde såsom statskontoret anfört böra äskas
under fonden för låneunderstöd.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
om villkor och säkerhet för ifrågavarande lån.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd anvisas ett investeringsanslag till lån till
Aktiebolaget Elementbus av 1 000 000 kronor.
V. Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under
budgetåret 1949/50.
Förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1949/50.
I skrivelse den 13 september 1948 behandlade bostadsstyrelsen frågan om
anslag för nästa budgetår beträffande styrelsens verksamhetsområde. Under
hänvisning till omständigheter sammanhängande med såväl omläggningen
den 1 juli 1948 av väsentliga delar av låne- och bidragsverksamheten som
fr. o. in. angivna tidpunkt företagna förändringar i den bostadspolitiska
organisationen ansåg sig emellertid styrelsen endast kunna preliminärt be
-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
räkna medelsbehovet för nästa budgetår. På enahanda grunder upptogos
bostadsanslagen i statsverkspropositionen med allenast preliminärt beräknade
belopp; dessa framgå av sammanställningen s. 2.
I sin förutnämnda skrivelse den 17 januari 1949 med slutliga förslag till
anslagsäskande för budgetåret 1949/50 har bostadsstyrelsen i fråga om låneoch
bidragsanslagen förordat ändring i de i statsverkspropositionen upptagna
beloppen endast i vad det gäller anslaget till hyresrabatter till mindre
bemedlade, barnrika familjer. Beträffande de i skrivelsen redovisade övervägandena,
som legat till grund för styrelsens slutliga ståndpunktstagande
i anslagsfrågorna, må i detta sammanhang följande anföras.
Styrelsen anser, att från anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
böra få bestridas uppkommande förluster å förskotterade kostnader
för projekteringsarbete enligt 32 § kungörelsen om egnahemslån och
förbättringslån.
I vad det gäller anslaget till hyresrabatter till mindre bemedlade, barnrika
familjer erinrar styrelsen, att den i sin skrivelse den 13 september 1948
1 öreslagit, att för nästa budgetår anslaget preliminärt skulle beräknas till
25 000 000 kronor, medan i statsverkspropositionen upptagits ett oförändrat
belopp av 21 000 000 kronor. I denna fråga anför styrelsen vidare bl. a.
följande.
Styrelsen beräknar för budgetåret 1949/50 behovet av medel för familjebidrag
och bränslebidrag till i runt tal 15 000 000 kronor, för familjebostadsbidrag
och bränslebidrag beviljade under innevarande budgetår till ca
5 500 000 kronor samt för familjebostadsbidrag och bränslebidrag som
komma att beviljas under nästkommande budgetår, till i runt tal 4 000 000
kronor.
Med hänvisning till det anförda föreslår styrelsen, att för nästa budgetår
25 000 000 kronor anvisas för ifrågavarande ändamål.
Anslaget till särskilda bostadsrabatter, från vilket utlämnas s. k. trekronorsbidrag,
har i statsverkspropositionen upptagits med ett preliminärt
beräknat belopp av 1 500 000 kronor. I skrivelsen den 17 januari 1949 har
styrelsen lämnat vissa uppgifter om efterfrågan av medel för ändamålet
under innevarande budgetår. Styrelsen erinrar sålunda om att den i skrivelse
till Kungl. Maj :t den 10 januari 1949 tillstyrkt bidrag till ett belopp
av inalles 715 000 kronor för budgetåret 1948/49 och framhåller, att om det
förutsättes att samtliga de hushåll, vilka föreslagits erhålla bidrag under
sagda budgetår, även komma att erhålla bidrag under nästa budgetår, det
härför erforderliga behovet av medel kan uppskattas till i runt tal 1 000 000
kronor. Styrelsen konstaterar vidare, att från budgetåret 1947/48 förelåg
en reservation av 265 000 kronor. Enligt styrelsens uppfattning erfordras
för nästa budgetår ett belopp av 1 500 000 kronor för att utrymme skall
finnas för beviljande av nya bidrag under nämnda budgetår.
Med hänvisning till att av medel anvisade till bidrag till främjande av
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
bostadsbyggande på landsbygden ett odisponerat belopp på ungefär
18 000 000 kronor kan beräknas komma att finnas vid innevarande budgetårs
utgång och till att verksamheten under budgetåret 1949/50 torde komma
att medföra ett bidragsbeliov på ca 10 000 000 kronor finner styrelsen icke
anledning föreslå någon medelsanvisning för sagda ändamål. I denna fråga
har ledamoten av styrelsen herr Nilson anmält avvikande mening, anseende
att styrelsen bort hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1949/50 anvisa ett belopp av
2 500 000 kronor. — I skrivelse den 28 februari 1949 har bostadsstyrelsen
gjort framställning om anvisande av medel för förvaltningsbidrag till förmedlare
av egnahemsstatslån. Styrelsen beräknar för ändamålet ett belopp
av högst 108 000 kronor.
Bostadsstyrelsen föreslår, att till bidrag till inrättande av pensionärshem
anvisas ett belopp av 6 000 000 kronor, vilket belopp även beräknats i statsverkspropositionen.
Vad härefter angår lånefonden för bostadsbyggande erinrar styrelsen inledningsvis
om de grunder för beräkning av förevarande medelsbehov, vilka
angivits i årets statsverksproposition.
Såsom framhållits i statsverkspropositionen (V ht, s. 97) kan under beaktande
bl. a. av begränsningen i bostadsbyggandet beräknas, att långivningen
nästa budgetår kommer att avse ett sammanlagt belopp av
300 000 000 kronor. Medräknas den slutliga långivningen till företag, för
vilka preliminära lånebeslut redan föreligga vid budgetårets ingång, stiger
detta belopp till det dubbla, 600 000 000 kronor.
Vid beräkningen av anslagsbehovet för nästa budgetår utgår styrelsen
från den i statsverkspropositionen föreslagna grundsatsen, att fr. o. in.
nästa budgetår anslag till ifrågavarande fond böra anvisas endast i den mån
medel erfordras för utbetalning av beviljade belopp. Då detta medelsbehov
beräknats uppgå till ungefär samma belopp som beloppet av under fonden
hittills anvisade men vid stundande budgetårsskifte ej utbetalade medel,
ca 300 000 000 kronor, har i statsverkspropositionen ej beräknats^ något
anslag till fonden för nästa budgetår. Härvid har förutsatts, att fördjupning
av tertiärlån till att omfatta även krediten i sekundärlåneläge och av
egnahemslån till att omfatta även krediten i bottenlåneläge icke behöver
tillgripas i nämnvärt större utsträckning än hittills.
I anslutning härtill framhåller styrelsen, att tillgången på medel för utbetalningar
från fonden med hänsyn till svårigheten att få bottenlån i bank
kan komma att för nästa budgetår bli alltför knapp i förhållande till medelsbehovet,
därest ytterligare medelsanvisning ej kommer till stånd. Det syntes
emellertid icke nu möjligt alt beräkna, i vad mån denna svårighet framdeles
skulle göra sig gällande. Styrelsen föreslår därför, att i enlighet med
beräkningarna i statsverkspropositionen något anslag till fonden ej anvisas
för nästa budgetår.
I fråga om behovet av medel till tilläggslän till viss bostadsbyggnadsverksamhet
anför bostadsstyrelsen följande.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
På Kungl. Maj :ts hemställan beslöt 1948 års riksdag vissa av byggnadslånebyrån
föreslagna utvidgningar av tilläggslångivningen och bestämde
anslaget till tilläggslån för viss bostadsbyggnadsverksamhet med utgångspunkt
från de föreslagna ändringarna. Ett stort antal orter har därefter
uppflyttats i subventionsgrupp på grund av bl. a. inträffad ökning av byggnadskostnaderna.
Vid sådant förslag till uppflyttning i subventionsgrupp
har bostadsstyrelsen gjort en återhållsam bedömning. Eftersom den fortsatta
byggnadskostnadsutvecklingen är oviss och risk finnes för fortsatta
stegringar, kan ytterligare uppflyttning i subventionsgrupp bli erforderlig.
Någon prognos för utvecklingen under budgetåret 1949/50 kan dock f. n.
ej göras.
Medelsåtgången under detta anslag vore även av andra skäl svår att beräkna;
bl. a. kunde de numera skärpta föreskrifterna om inredande av
skyddsrum komma att föranleda en merbelastning (jfr vad i denna fråga
anförts s. 25 f. och 33).
Under erinran om osäkerheten i beräkningsgrunderna föreslår styrelsen,
att anslaget uppföres med det i statsverkspropositionen beräknade beloppet,
15 000 000 kronor.
Under hänvisning till begränsningen i bostadsbyggandet föreslår bostadsstyrelsen
vidare, att till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
anvisas det i statsverkpropositionen beräknade beloppet av
5 000 000 kronor.
Vad slutligen angår behovet av medel för utlämnande under nästa budgetår
av lån till anordnande av kollektiva tvåtterier har styrelsen lämnat
följande uppgifter.
i ill grund för beräkningen av medelsbehovet under detta anslag bör
läggas det belopp, inom vilket byggnadstillstånd för tvätterier kan komma
att beviljas under år 1949. Den för byggande av tvätterier, bad och idrottsanläggningar
av arbetsmarknadsstyrelsen fastställda kostnadsramen utgör
4 000 000 kronor, varav ca 2 000 000 kronor beräknas disponerade för tvätterier.
Dessa belopp avse byggnadskostnader men ej kostnader för maskinell
utrustning in. in. Då ca 90 procent av de tvätterier, för vilka byggnadstillstånd
sökas, kunna antagas vara berättigade till statslån, kvarstår ett
belopp av 1 800 000 kronor. Kostnaderna för maskinell utrustning m. in.
beräknas i genomsnitt uppgå till 35 procent av den totala anläggningskostnaden.
Anläggningskostnaden för låneberättigade tvätterier, för vilka byggnadstillstånd
kan påräknas under 1949 uppgår i enlighet härmed till
2 430 000 kronor. Då lån kan utgå med 80 procent av anläggningskostnaden,
skulle lånebehovet för dessa tvätterier alltså kunna uppskattas till
1 944 000 kronor.
Härtill komma låneberättigade företag, som avse allenast reparation eller
förnyelse av maskinparken, för vilket tillstånd ej fordras, och vidare en
avsevärd balans, som beräknas föreligga vid stundande budgetårsskifte.
Dessa poster böra uppskattas till sammanlagt minst 1 000 000 kronor.
I enlighet med det anförda skulle medelsbehovet beräknas till 3 000 000
kronor. Styrelsen anser det emellertid försvarligt, att medelsanvisningen
för nästa budgetår begränsas till det i statsverkspropositionen beräknade
beloppet av 2 000 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
47
Departementschefen.
Till grund för de i årets statsverksproposition redovisade preliminära beräkningarna
av behovet av medel för nästa budgetår å bostadsanslagen ligger
antagandet, att bostadsbyggandet kommer att begränsas på sådant sätt
att tillskottet av lägenheter under såväl år 1949 som år 1950 kommer att
uppgå till högst 45 000 lägenheter, varav ca 35 000 förutsättas tillkomma i
orter med s. k. bostadsbyggnadskvot och återstående 10 000 lägenheter i
övriga delar av landet. Av den av bostadsstyrelsen lämnade översikten över
bostadsproduktionen och bostadsförsörjningsläget, för vilken redogjorts i
det föregående (under rubriken bostadsförsörjningsläget, s. 10 ff.) torde
framgå, att det f. n. saknas anledning frångå berörda produktionsantaganden.
Ej heller ha andra omständigheter tillkommit, som motivera en omprövning
av de i statsverkspropositionen preliminärt upptagna beloppen.
Vad särskilt angår bostadsstyrelsens förslag, att det preliminärt uppförda
beloppet å 21 000 000 kronor till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika
familjer skall höjas till 25 000 000 kronor, må erinras, att nya grunder
för förevarande verksamhet infördes den 1 juli 1948. Med hänsyn till att
hittills endast en mycket begränsad erfarenhet vunnits rörande dessa rabatter
anser jag att ändring ej bör göras i det preliminärt beräknade beloppet.
Ej heller beträffande övriga anslag finner jag anledning föreslå
jämkningar i de preliminärt upptagna beloppen.
I vad det gäller särskilda frågor, direkt sammanhängande med medelsanvisningen,
får jag anföra följande.
Mot bostadsstyrelsens förslag, att uppkommande förluster å förskotterade
kostnader för projekteringsarbete enligt 32 § kungörelsen om egnahemslån
och förbättringslån skola bestridas från anslaget till kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter har jag ingen erinran.
Jämlikt tidigare av riksdagen lämnade bemyndiganden får anslaget till
hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer under vissa förutsättningar
tagas i anspråk för beviljande av familjebidrag även åt andra
mindre bemedlade, barnrika familjer än sådana som beretts bostad i med
stöd av bostadsanskaffningslån uppförd fastighet. Enligt min mening bör
även i fortsättningen möjlighet beredas ifrågavarande familjer att erhålla
familjebidrag.
I årets statsverksproposition beräknas dels att av anvisade medel till bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden vid innevarande budgetårs
utgång kommer att finnas odisponerat ett belopp av ca 18 000 000 kronor,
dels att förevarande långivning under nästa budgetår kommer att avse
ett sammanlagt belopp av ca 10 000 000 kronor. I detta sammanhang må
nämnas, att Kungl. Maj :t den 18 februari 1949 på framställning av bostadsstyrelsen
medgivit, att länsbostadsnämnderna för slutlig prövning av från
egnahemsnämnderna övertagna ärenden må disponera högst följande belopp:
för bostadsegnahemslån 851 000 kronor, för tilläggslån till bostadsegnahemslån
192 000 kronor, för nybyggnadslån 6 990 000 kronor, för för
-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr töo.
bättringslån 1 630 000 kronor samt för förbättringsbidrag 3 100 000 kronor.
Sistnämnda belopp å 3 100 000 kronor skall utgå från här förevarande anslag.
För beviljande av förbättringslån enligt fr. o. in. den 1 juli 1948 gällande
bestämmelser torde ändock komma att finnas ett belopp av (18 000 000
— 3 100 000) ca 15 000 000 kronor. Enligt vad jag under hand erfarit av
bostadsstyrelsen pågå vissa undersökningar huruvida sådana tidigare beviljade
förbättringsbidrag som ännu icke till någon del utbetalats kunna
avskrivas. Det finnes anledning räkna med att icke oväsentliga belopp
härigenom komma att bli disponibla för ny långivning, varför det under
nästa budgetår för förbättringslån tillgängliga beloppet sannolikt kommer
att icke oväsentligt överstiga 15 000 000 kronor. — Liksom under innevarande
budgetår torde från anslaget även fortsättningsvis få bestridas
utgifter för lantarbetarbostadsbidrag samt för bidrag till fiskarbostäder
ävensom för förvaltningsbidrag till förmedlare av egnahemsstatslån. För
utbetalning av sistnämnda bidrag torde ett belopp av högst 108 000 kronor
böra tagas i anspråk.
I detta sammanhang torde jag slutligen få erinra om riksdagens i anledning
av propositionen nr 149/1948 angående organisationen av rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område in. m. gjorda uttalande rörande
ett av Lantbruksförbundets byggnadsförening (LBF) framställt yrkande
om ersättning för dess utestående fordringar för sådant projekteringsarbete
som förmedlats av egnahemsorganen. Beträffande den av LBF gjorda
framställningen uttalade sålunda jordbruksutskottet (uti. nr 27), att det
enligt utskottets uppfattning syntes rimligt, att föreningen ej för ifrågavarande
verksamhet skulle behöva bära förluster, som uppkommit på grund
av uppdrag, verkställda genom förmedling av egnahemsnämnderna. Utskottet
ansåg emellertid, att med ställningstagandet till föreningens ersättningsyrkande
borde anstå till dess någon överblick vunnits över den utsträckning,
i vilken de projekterade företagen kunde antagas komma till
utförande, ävensom över möjligheterna att utfå fordringarna hos de enskilda
uppdragsgivarna.
Enligt vad jag under hand erfarit av bostadsstyrelsen synes det sannolikt,
att de av jordbruksutskottet angivna förutsättningarna för ett ställningstagande
till LBF:s ersättningsyrkande, vilket i allt väsentligt torde
avse fordringar för projekteringsarbete i fråga om bostadshus, komma att
vara uppfyllda under nästa budgetår. Under sådana förhållanden synes det
böra förutsättas, att ersättning varom här är fråga bör utgå under sagda
budgetår. Enligt av LBF erhållna uppgifter torde det sammanlagda ersättningsyrkandet
avse ca 100 000 kronor. Kostnaderna för dessa ersättningar
torde få bestridas från anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden. Indrivning av fordringar, varom här är fråga, bör
i den utsträckning bostadsstyrelsen resp. lantbruksstyrelsen finner lämpligt
övertagas av länsbostadsnämnderna och lantbruksnämnderna, varvid
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
det kan visa sig vara praktiskt att även själva fordringarna övertagas från
LBF. Fordringarna böra därvid kunna avskrivas efter en prövning av omständigheterna
i de olika fallen.
Såsom bostadsstyrelsen framhållit, råder ovisshet om byggnadskostnadsutvecklingen
under nästa budgetår, varför det f. n. icke är möjligt att utföra
en närmare beräkning av behovet av medel till tilläggslån till viss bostadsbgggnadsverksamhet.
Det ökade behov av tilläggslån, som betingas
av de höjda kostnaderna för skyddsrumsinredningar (se s. 33), torde
fördenskull icke böra föranleda omprövning av medelsbehovet för nästa
budgetår.
I detta sammanhang synes riksdagens medgivande böra inhämtas till att
räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,
fastställes till oförändrat 3,25 procent i avvaktan på en slutlig prövning av
frågan om formerna för stöd till lantarbetarbostäder.
VI. Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Bostadsstyrelsen: Avlöningar.
Under nämnda rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 2 400 000 kronor.
Kungl. Maj :t har den 26 juni 1948 fastställt personalförteckning för
bostadsstyrelsen (statsliggaren s. 330). Vidare har Kungl. Maj:t samma
dag fastställt följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1948/49:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor 245 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis ................................ » 93 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 1 812 000
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis » 10 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 239 500
Summa kronor 2 400 000
Föreliggande förslag.
I sin skrivelse den 17 januari 1949 med slutliga framställningar om anslag
för budgetåret 1949/50 har bostadsstgrelsen bl. a. framlagt beräkningar
av medelsbehovet för styrelsens avlöningar under sagda budgetår.
Styrelsen framför inledningsvis vissa allmänna synpunkter på personalorganisationen.
En viss utökning av personalen är erforderlig på grund av ökade arbetsuppgifter
för kanslibyrån och sociala sektionen. Någon förstärkning av
4 — Il ilag a till riksdagens protokoll 19''i9. 1 samt. Nr 153.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
personalen kan emellertid ej genomföras med nuvarande lokalutrymmen,
och styrelsen är därför i behov av ökat utrymme för att kunna fullgöra
sina uppgifter.
I övrigt vill styrelsen beträffande sin organisation framhålla, att lönegradsplaceringen
av vissa förvaltningstjänster på ombudsmannasektionen,
lånebyrån och sociala sektionen icke motsvarar arten av de arbetsuppgifter,
som åvila dessa tjänster. Antalet amanuenser står också i ett oförmånligt
förhållande till antalet högre tjänster, vilket föranlett avsevärda svårigheter
vid rekryteringen, särskilt av jurister.
På lånebyrån äro chefen och byrådirektören de enda högskolutbildade
teknikerna, bortsett från två tjänstemän på den provisoriskt organiserade
marksektionen. Med hänsyn till mängden av löpande ärenden, som tager
förstnämnda båda befattningshavares tid i anspråk, bör anställning av
ytterligare en högskolutbildad ingenjör övervägas för granskning av ärenden,
fortlöpande översyn av värderingsnormer samt erforderliga specialutredningar
i anslutning till låneverksamheten.
Vidare vill styrelsen framhålla, att kvalificerade arbetsuppgifter i vissa
fall handhavas av kontorsbiträden, och att en omprövning av den kvinnliga
personalens löneställning är påkallad.
I anslutning härtill framhåller styrelsen att den icke kan underlåta att
redan nu framlägga vissa förslag om jämkningar i personalens löneställning
och om inrättande av nya tjänster. Styrelsen har emellertid med hänsyn
till den korta tid som förflutit sedan styrelsens nuvarande organisation
fastställts icke ansett sig böra föreslå ändring redan under nästa budgetår
av organisationen i övrigt.
Styrelsen ingår härefter på en bedömning av personalbehovet byrå för
byrå.
Beträffande kanslibyråns allmänna sektion har styrelsen anmält,
att behov föreligger att under nästa budgetår förstärka den arbetskraft,
som står till byråchefens förfogande för uppsättning av skrivelser och
andra göromål, med en amanuens. Med hänsyn till mängden av skrivgöromål
på denna sektion erfordrades ytterligare ett kontorsbiträde.
Vad angår ombudsmannasektionen föreslår styrelsen, att en å sektionen
inrättad byrådirektörstjänst i Cg 31 överflyttas till extra ordinarie stat.
Antalet amanuenser på sektionen, som vid anslagsberäkningen förra året
antogs kunna begränsas till 2, har enligt styrelsens mening från början
varit för knappt beräknat. Styrelsen anför, att någon arbetskraft icke beräknats
för arbetet med övertagande och förvaltning av de av egnahemsstyrelsen
tidigare handhavda lantarbetarbostadsärendena, varför sektionen
under innevarande budgetår av denna anledning tillfälligt förstärkts med
en byråsekreterare från lantbruksstyrelsen med tidigare erfarenhet av
ifrågavarande stödverksamhet. Styrelsen hade vidare för granskning av
låneakter förvärvat en person med långvarig erfarenhet som banktjänsteman,
vilken dock icke anställts som amanuens utan i stället som extra
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
tjänsteman i Cg 19. På sektionen tjänstgjorde jämväl en tidigare hos statens
byggnadslånebyrå anställd person med liknande erfarenhet, vilken
placerats i Cg 13. Styrelsen beräknar att under nästa budgetår skulle utöver
sistnämnda extra befattningar erfordras 3 amanuenser.
Beträffande biträdespersonalen anför styrelsen, att behov föreligger att
för registreringsarbetet, som är särskilt ansvarsfullt med hänsyn till den
omfattande mängden säkerhetshandlingar, inrätta ytterligare en befattning
såsom kanslibiträde. Antalet biträden i högst 8 lönegraden borde i anledning
av den växande arbetsbördan ökas från nuvarande 15 till 16.
För den kamerala sektionen föreslår styrelsen, att en befattning som
kansliskrivare (kassör) i Ca 15 uppflyttas till kassörstjänst i Ca 18.
Till stöd härför framhåller styrelsen att en viss förbättring av löneställningen
icke torde kunna tåla uppskov med hänsyn till de stora krav, som
nu ställas på innehavaren av denna befattning.
I avvaktan på den successiva omprövning av kamerala sektionens organisation,
som kommer att föranledas av dess växande arbetsuppgifter, föreslår
styrelsen härutöver inrättande av en kanslibiträdesbefattning i Ce 11,
vars innehavare avses skola under kassörens överinseende anförtros mera
självständiga arbetsuppgifter. Någon minskning som följd härav i behovet
av biträdespersonal i reglerad befordringsgång anser styrelsen ej kunna
beräknas. Med ledning av uppgifter från statskontoret beräknar styrelsen
att antalet biträden, som erfordras för förvaltning av de lån, som styrelsen
beviljat och kommer att bevilja, vid slutet av nästa budgetår skall uppgå till
5, däri inräknat ett av de två nu tjänstgörande biträdena.
Styrelsen anför i detta sammanhang, att förvaltningen av fonden för
bostadsbyggande, som under innevarande budgetår är delad mellan statskontoret
och bostadsstyrelsen, fr. o. m. nästa budgetår är avsedd att helt
ankomma på styrelsen. Antalet av statskontoret förvaltade lån under denna
fond är enligt styrelsen dock ej så stort, att biträdespersonal utöver den
förut angivna behöver beräknas för detta ändamål. Styrelsen framhåller,
att ytterligare förstärkning av personalen emellertid blir erforderlig, därest
styrelsen skulle i vidare mån övertaga arbetsuppgifter, som f. n. handhavas
av statskontoret.
I denna fråga anför styrelsen ytterligare följande.
Från statskontoret har under hand framförts önskemålet, att styrelsen
skall övertaga förvaltningen av vissa äldre fonder, från vilka lån utlämnats
för förbättring av bostadsförhållandena, men från vilka lån enligt de
nya bestämmelserna ej utgå. Åtskilliga sakskäl tala för ett sådant övertagande,
som givetvis skulle avse jämväl hyresrabattar och ränteförluster,
som skola krediteras låntagarna. Detta skulle kräva överföring från statskontoret
till bostadsstyrelsen av en avdelning om 16 biträden, varav 2
kanslibiträden. Med den erfarenhet bostadsstyrelsen bar om svårigheterna
att finna en rimlig lösning av sin lokalfråga vid den nuvarande organisationen,
kan styrelsen ej tillstyrka, att ifrågavarande avdelning inom stats
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
kontoret övertages. Kan lokalfrågan mot förmodan lösas, har styrelsen
dock icke något att erinra mot förslaget.
Vad härefter angår planeringsbyrån har styrelsen anfört, att enligt
den för styrelsen gällande organisationsplanen skall tills vidare i utredningssektionen
ingå en assistent i Cg 17 med uppgift att biträda vid bearbetningen
av primärmaterialet till 1946 års hushålls- och bostadsräkning.
Denna arbetsuppgift hade tidigare beräknats slutförd under innevarande
budgetår. Då det icke vore uteslutet, att för uppgiften jämväl någon del
av budgetåret 1949/50 kunde behöva tagas i anspråk, borde avlöning å befattningen
beräknas för tre månader av nästa budgetår.
Styrelsen har vidare framhållit, att vissa arbetsuppgifter, som förutsatts
ankomma på den till tekniska byrån förlagda byggnadstillståndssektionen,
hänförts till planeringsbyrån i samband med den decentralisering av tillståndsgivningen,
som genomfördes den 1 juli 1948. Styrelsen anför, att
flertalet av de för denna sektion avsedda arbetsuppgifterna bortfallit som
en följd härav samt att sektionen, som enligt organisationsplanen upptar
2 amanuenser, 1 ingenjör i Cg 22, 1 assistent i Cg 18, 1 kanslibiträde och
6 biträden, icke heller inrättats. Kvar stode emellertid de arbetsuppgifter,
som sammanhängde med att bostadsstyrelsen liksom tidigare byggnadslånebyrån
skulle uppgöra förslag till bostadsbyggnadskvoter. Dessa arbetsuppgifter,
som nu åvilade planeringssektionen, beräknade styrelsen uppskattningsvis
erfordra en halvtidsamanuens.
Styrelsen erinrar härjämte om att byggnadslånebyrån i sitt yttrande över
organisationssakkunnigas förslag rörande den allmänna bostadspolitikens
organisation ansett, att personalen å planeringsbyråns statistiska sektion
borde förstärkas med en aktuarie i Ce 24 men att frågan härom liksom
frågan om ytterligare tjänster i propositionen nr 218/48 ansetts böra upptagas
till prövning först sedan närmare erfarenhet vunnits rörande personalbehovet
å sektionen. Styrelsen uttalar, att den utan att nu vilja ifrågasätta
en förnyad prövning av behovet av en aktuarietjänst vill framhålla
att —- sedan innebörden av från socialstyrelsen till styrelsens planeringsbyrå
beslutad överföring från den 1 januari 1949 av byggnadsverksamhetsstatistiken
blivit närmare klarlagd -—- en viss begränsad förstärkning av
statistiska sektionens personal framstår såsom erforderlig redan under budgetåret
1949/50.
Under hänvisning till det anförda beräknar styrelsen för planeringsbyråns
vidkommande nyanställning av en amanuens med uppgift att biträda å
planeringssektionen vid fullgörande av arbetsuppgifter, som sammanhänga
med uppgörande av förslag till bostadsbyggnadskvoter, samt att i övrigt utföra
arbete å statistiska sektionen.
Beträffande tekniska byråns tvätterisektion erinrar bostadsstyrelsen,
att styrelsen vid sin tillkomst övertog tvätteriärendena från egnahemsstyrelsen
och att samtidigt härmed formen för det statliga stödet åt
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
tvätterier ändrades från bidrags- till långivning. Styrelsen framhåller, att
en viss eftersläpning av äldre bidragsärenden fortfarande förefinnes. Styrelsen
förutsätter därjämte, att den av egnahemsstyrelsen bedrivna projekteringsverksamheten,
vilken enligt uttalanden vid förra årets riksdag successivt
bör avvecklas, ej kan slutföras under innevarande budgetår.
Vad tvätterisektionens organisation angår erinrar styrelsen, att denna
helt är av provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av pågående utredning
om bostadskollektiva komplement och att därför sektionens samtliga
tekniker erhållit anställning som extra tjänstemän. Beträffande sektionens
chef, en i Cg 29 placerad arkitekt, upplyser styrelsen, att denne till följd
av enskild verksamhet efter ingången av 1949 befriats från handläggningen
av vissa ärenden. Styrelsen förutsätter, att samme arkitekt efter utgången
av innevarande budgetår kommer att tagas i anspråk för tvätterisektionens
uppgifter allenast såsom av styrelsen anlitad sakkunnig. Till spörsmålet,
hur chefsskapet för sektionen i anledning härav framdeles bör utövas, förklarar
sig styrelsen icke nu beredd att taga ställning. I övrigt ifrågasätter
styrelsen ej ändring i sektionens organisation.
För löner åt personalen på tvätterisektionen har för innevarande budgetår
beräknats 75 000 kronor, varvid förutsatts, att 40 000 kronor skulle
täckas genom taxeinkomster. För nästa budgetår beräknar styrelsen oförändrat
utgiftsbelopp av 75 000 kronor, varav 15 000 kronor för ersättningar
åt sakkunniga. Sistnämnda belopp bör enligt styrelsen tills vidare beräknas
under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal. Taxeinkomsterna
för projekteringsuppdrag, som äro och bli utförda, beräknar styrelsen
kunna giva inalles ca 52 000 kronor, varav 6 000 kronor kunna beräknas
inflyta före utgången av innevarande budgetår, 18 000 kronor under nästa
budgetår och 28 000 kronor efter sistnämnda budgetårs utgång.
Beträffande byggnadstekniska sektionen anför styrelsen, att av 7 ingenjörstjänster
i högst 21 lönegraden en tjänst, till vilken styrelsen velat förvärva
en kvalificerad arbetskraft för kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar,
icke kunnat tillsättas i brist på sökande. Enligt styrelsen bör
under nästa budgetår möjlighet stå öppen att erbjuda en sådan arbetskraft
en befattning i högst Cg 27. Av de övriga nämnda ingenjörstjänsterna
kunde vidare en undvaras som följd av utflyttningen av egnahemslångivningen
till länsbostadsnämnderna.
Vad angår den för tekniska byrån gemensamma biträdespersonalen hemställer
styrelsen att en kanslibiträdestjänst i Ce 11 inrättas i utbyte mot
en tjänst i högst 8 lönegraden.
För lånebyråns enfamiljshussektion har för innevarande budgetår
beräknats 20 ingenjörer i högst Ce (Cg) 21. Enligt styrelsen bar en stor
del av dessa tjänster icke kunnat tillsättas på grund av rekryterings- och
lokalsvårigheter. F. n. uppgår antalet anställda till 13. Vid sina beräkningar
av det för nästa budgetår erforderliga antalet ingenjörer i nämnda
54
Kungi. Maj:ts proposition nr 153.
löneställning utgår styrelsen från att det för undvikande av övertidsarbete
och arbetsbalans under det nu löpande budgetåret skulle ha erfordrats,
att samtliga nämnda 20 tjänster uppehållits. Styrelsen framhåller, att
under nästa budgetår detta antal kan på grund av egnahemsärendenas
utflyttning till länsbostadsnämnderna successivt minskas till 10 vid budgetårets
slut. Styrelsen beräknar att i genomsnitt 12 ingenjörer erfordras
under nästa budgetår. Antalet biträden i högst 8 lönegraden beräknar styrelsen
kunna av samma anledning successivt minskas med 3.
För sociala sektionen upptager den vid förra riksdagen beslutade
organisationsplanen — förutom övriga befattningshavare —- 6 amanuenser,
2 kanslibiträden och 22 biträden i högst 8 lönegraden. Styrelsen
upplyser, att en amanuens utbytts mot 2 biträden och att en f. n. tjänstgör
på halvtid. För nästa budgetår beräknar styrelsen 5 amanuenser, 2 kanslibiträden
(antalet oförändrat) och 31 biträden i högst 8 lönegraden.
Beträffande behovet av den beräknade personalökningen anför styrelsen
bl. a. följande.
En avdelning, som behandlar ansökningar om bostadsanskaffningslån för
mindre bemedlade, barnrika familjer, sysselsätter f. n. två amanuenser,
varav en på halvtid, samt 9 biträden. Avdelningen kommer efter en övergångstid
att helt upphöra. Emellertid kvarstå omkring 8 000 låneärenden
att behandla, och med nuvarande personalstyrka kunna endast 2 000 å 3 000
ärenden om året beräknas bli avverkade. Under nästa budgetår synes det
icke vara möjligt att begränsa personalen på denna avdelning.
En arbetsgrupp om en kontorsskrivare och ursprungligen två biträden är
sysselsatt med ansökningar om höjning av beviljade men ännu ej slutbehandlade
bostadsanskaffningslån. Det ena av dessa biträden har senare
friställts för andra arbetsuppgifter.
Övriga avdelningar av sektionen äro till sin natur permanenta. Till en
allmän avdelning, som handhar de ärenden, som ej tillhöra någon av
specialavdelningarna, ha varit knutna en inspektör, en kansliskrivare, två
kanslibiträden och ett biträde i högst 8 lönegraden. Den ena kanslibiträdestjänsten
är nu vakant. Vid dess tillsättande torde densamma komma att
överflyttas till sådan del av styrelsen, där kanslibiträdestjänst föreslås skola
inrättas. Antalet biträden i högst 8 lönegraden bör då ökas till två.
En avdelning, som behandlar ansökningar om familjebostadsbidrag och
trekronorsbidrag, sysselsätter två amanuenser och tre biträden i högst 8
lönegraden. Denna avdelning kan icke utan förstärkning bemästra sin arbetsbörda.
Personalökningen kan dock här begränsas till 1 biträde i högst
8 lönegraden.
Slutligen omfattar sociala sektionen även en avdelning för förvaltning
av beviljade bostadsanskaffningslån och bidrag (familjebidrag, familjebostadsbidrag,
bränslebidrag och trekronorsbidrag). Den sysselsätter f. n. en
amanuens och nio biträden i högst 8 lönegraden. Arbetsförhållandena på
denna avdelning skulle i och för sig motivera tre biträdestjänster i högre
lönegrad än 8, vilkas innehavare skulle förestå var sin arbetsgrupp. Styrelsen
begränsar emellertid förslaget för nästa budgetår att avse inrättande
av en kanslibiträdestjänst i lönegrad Ce 11 och 5 biträdestjänster i högst
8 lönegraden.
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Härutöver framhåller styrelsen, att den beräknade utökningen av biträdespersonalen
på sektionen i dess helhet är att betrakta som temporär,
och att personal åter kan inbesparas, när behandlingen av ansökningar om
bostadsanskaffningslån slutförts. Å andra sidan beräknar styrelsen, att
personalbehovet för förvaltning av dylika lån samt bidrag kommer att framdeles
successivt växa.
Styrelsen har härefter framlagt beräkning av medelsbehovet under de
särskilda anslagsposterna.
Till avlöningar till ordinarie tjänstemän beräknar styrelsen
275 000 kronor. Antalet ordinarie kontorsbiträden beräknas böra vid
ingången av nästa budgetår till följd av bestämmelserna om reglerad befordringsgång
öka från 17 till 24, av vilka dock 11 antagas komma att uppehålla
högre icke-ordinarie tjänster. Med hänsyn härtill beräknar styrelsen
24 960 kronor till löner till 5 nya kontorsbiträdestjänster. Härutöver beräknas
4 000 kronor till vikariatsersättningar m. m.
Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. M a j : t har för innevarande budgetår
beräknats ett årsarvode av 21 000 kronor till en hos bostadsstyrelsen
anställd tekniker för viss byggnadsteknisk utredningsverksamhet. Vidare
har ett under anslagsposten till 15 000 kronor beräknat belopp delvis tagits
i anspråk för arvode motsvarande lönen i löneklass 27 åt en tjänsteman för
handläggning av ärenden av teknisk natur. De uppgifter, som handhavas
av dessa befattningshavare, förutsättas av styrelsen böra överföras till det
statens byggnadsinstitut, om vars inrättande förslag framlagts av 1947 års
utredning för byggnadsfrågor. Med utgångspunkt från att institutet inrättas
först den 1 januari 1950 beräknar styrelsen medel för arvoden åt ifrågavarande
experter för första hälften av nästa budgetår.
Det sammanlagda medelsbehovet under denna anslagspost uppskattar
styrelsen till 72 500 kronor.
Medelsbehovet till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal beräknar styrelsen till 1 850 000 kronor, vari inräknas 30 000
kronor för vikariats- och övertidsersättningar.
Rörande beräkningen av anslagsposten anför styrelsen i huvudsak följande.
Styrelsen har i det föregående föreslagit förstärkning av personalen med
3 amanuenser, 3 kanslibiträden och 11 kontorsbiträden samt utbyte av 1
ingenjör i högst 21 lönegraden mot en ingenjör i högst 27 lönegraden, vilka
förslag beräknas medföra en ökad utgift av 97 548 kronor.
För innevarande budgetår har ett belopp av 30 000 kronor beräknats för
löner till viss personal å lånebyråns enfamiljshussektion, erforderlig för
arbetsuppgifter, som sammanhänga med utbyggandet av länsbostadsnämnderna.
Beloppet har under budgetåret delvis tagits i anspråk på det sätt,
att chefen för ombudsmannasektionen sedan november 1948 befriats från
56
Knngl. Maj:ts proposition nr 153.
handläggningen av honom i nämnda egenskap åvilande göromål för fullgörande
av ifrågavarande uppgifter. Även efter utgången av innevarande
budgetår föreligger behov av särskild medelsförstärkning för arbetsuppgifter
sammanhängande med länsbostadsnämndernas verksamhet. I den
mån detta behov blir bestående, bör det tillgodoses genom förstärkning av
styrelsens organisation. I avvaktan på ytterligare erfarenhet beräknar styre^11
för nästa budgetår en tillfällig medelsförstärkning av 15 000 kronor
för ifrågavarande ändamål. Denna begränsning av det ursprungligen beräknade
beloppet jämte förslaget att antalet ingenjörer i högst lönegraden
21 å lånebyråns enfamiljshussektion minskas med åtta kan beräknas medföra
minskning i medelsbehovet under anslagsposten med 72 120 kronor.
Ytterligare minskning uppkommer därigenom, att ett belopp av 24 960 kronor
för avlönande av 5 kontorsbiträden, vilka vid ingången av nästa budgetår
beräknas fylla villkoren för att erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänst,
överföres till anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Ersättningar till experter och sakkunniga ha av styrelsen
upptagits till samma belopp som för innevarande budgetår eller
10 000 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg beräknar styrelsen till oförändrat
belopp, 239 500 kronor.
Sammanlagda medelsbehovet under avlöningsanslaget beräknar styrelsen
sålunda till (275 000 + 72 500 + 1 850 000 + 10 000 + 239 500) 2 447 000
kronor.
Yttranden m. m.
Statskontoret framhåller i avgivet utlåtande, att allt för kort tid förflutit
för att närmare erfarenheter kunna ha vunnits beträffande verksamheten
vid de nya bostadspolitiska organen. Ämbetsverket anför härefter
bl. a. följande.
Frågan om inrättande av ytterligare kanslibiträdestjänster synes icke
böra upptagas till prövning förrän i samband med den allmänna översyn
av lönegradsplaceringen för biträdespersonal inom styrelsen, som kan väntas
i samband med pågående utredning rörande löneställningen för dylik
personal.
Förslaget om lönegradsuppflyttning av kassörsbefattningen samt en
f. n. vakant ingenjör stjänst i högst 21 lönegraden å tekniska byråns byggnadstekniska
sektion kan statskontoret icke tillstyrka. Erinras må, att
styrelsens kamrersbefattning är så högt placerad som i 29 lönegraden samt
att å byggnadstekniska sektionen finnas anställda en byrådirektör i Ce 31,
en förste byråingenjör i Ce 29 samt tre förste byråingenjörer i Ce 27. Dessutom
har ett under arvodesposten till 15 000 kronor beräknat belopp delvis
tagits i anspråk för arvode, motsvarande lön i 27 löneklassen, åt ytterligare
en tjänsteman å sektionen för handläggning av ärenden av teknisk natur.
I avvaktan på ytterligare erfarenheter bör vidare byrådirektörstjänsten å
ombudsmannasektionen icke uppföras å extra-ordinarie stat.
Statskontoret får understryka vikten av att förvaltningen av vissa äldre
fonder, från vilka lån utlämnats för förbättring av bostadsförhållandena,
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
men från vilka lån enligt de nya bestämmelserna ej utgå, överföres från
statskontoret till bostadsstyrelsen. I samband med den successiva avvecklingen
av projekteringsverksamheten på tekniska byråns tvätterisektion
synes en icke obetydlig reducering av personalen kunna ske.
Statskontoret avstyrker att, såsom bostadsstyrelsen föreslagit, medel beräknas
till sakkunnigarvoden även under anslagsposten till övrig ickeordinarie
personal.
Statens lönenämnd anför bl. a. följande.
Vad beträffar förslaget att utbyta en tjänst såsom kansliskrivare (kassör)
mot en dylik såsom kassör i lönegraden Ca 18 vill lönenämnden erinra,
att nämnden i utlåtande över en av 1947 års biträdesutredning upprättad
promemoria angående villkor och förutsättningar för anställande
av biträden i vissa lönegrader inom den civila statsförvaltningen beträffande
tjänster för kassa- och därmed sammanhängande kamerala göromål uttalat,
att utredningsuppdraget i fortsättningen borde bedrivas med utgångspunkt
från att bl. a. 17 och 19 lönegraderna skulle användas för kassörstjänster.
Lönenämnden kan med anledning härav icke tillstyrka bostadsstyrelsens
förslag angående lönegradsplacering av kassören. Därest emellertid
en reglering av tjänsten nu anses böra komma till stånd, vill lönenämnden
— i avvaktan på den genomgång av de olika verkens biträdesorganisation,
som avses skola ske genom biträdesutredningen — icke motsätta sig,
att tills vidare en tjänst såsom kassör i lönegraden Cg 17 inrättas.
Bostadsstyrelsen har i sin framställning uttalat, att kvalificerade arbetsuppgifter
i vissa fall handhavas av kontorsbiträden och att en omprövning
av den kvinnliga personalens löneställning vore påkallad. Lönenämnden
vill för sin del, utan att nu taga ställning till frågan om förhållandet mellan
antalet högre och lägre biträdestjänster är riktigt avvägt, understryka vad
bostadsstyrelsen sålunda framhållit.
I gemensam skrivelse den 15 februari 1949 ha härjämte civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund, statsverkens ingenjörsförbund och bostadsstyrelsens
personalförening hemställt om inrättande — utöver bostadsstyrelsens
förslag — av dels en byråsekreterartjänst i Ce 29 på lånebyråns
juridiska sektion och dels en befattning såsom byråsekreterare i Ce 27 på
den del av sociala sektionen, som handhar förvaltningen av familjebidrag
och familjebostadsbidrag. Organisationerna ha vidare föreslagit att ytterligare
3 ingenjörstjänster i högst 21 lönegraden och 5 kanslibiträdestjänster
i Ce 11 inrättas samt att en befattning som materialförvaltare i Ce 14 uppflyttas
till lägst Ce 16.
Departementschefen.
Innan jag upptager frågan om bostadsstyrelsens personalorganisation under
nästa budgetår till närmare prövning, får jag anföra några allmänna
synpunkter på de bostadspolitiska organens arbetsuppgifter.
Arbetsuppgifterna ha blivit bestämda genom de beslut om nya grunder
för lån och bidrag för bostadsändamål, vilka under åren 1946—48 antagits
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
av statsmakterna. I samband med inrättandet fr. o. m. den 1 juli 1948 av
nya organ för den bostadspolitiska verksamheten fattades beslut om en viss
fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika organ under budgetåret
1948/49; slutlig ståndpunkt togs däremot icke till frågan om fördelning på
längre sikt av berörda uppgifter.
Under innevarande budgetår handhar bostadsstyrelsen huvudparten av
lån- och bidragsgivningen. Länsbostadsnämnderna svara för ärenden angående
förbättringslån. Avsikten är emellertid att nämnderna under budgetårets
sista månader skola från bostadsstyrelsen övertaga handläggningen av
flertalet ärenden angående egnahemslån ävensom familjebostadsbidrag och
bränslebidrag till familjer i enfamiljs- och tvåfamiljshus. Planläggningen
av denna överflyttning pågår f. n. och beslut om sådan överflyttning har
redan fattats beträffande Stockholms län.
Enligt statsmakternas beslut 1948 skall nämndernas verksamhet i varje
fall till en början icke omfatta städer med minst 10 000 invånare. Avvikelser
från denna gränsdragning kunna dock medgivas av Kungl. Maj :t. I
samband med nyss nämnda överflyttning av egnahemslåneärenden från bostadsstyrelsen
till nämnden i Stockholms län har det befunnits praktiskt,
att till nämnden överföra även ärenden avseende städerna med minst 10 000
invånare, d. v. s. Södertälje, Nacka, Solna, Sundbyberg och Lidingö. Genom
Kungl. Maj :ts beslut den 25 februari 1949 har sålunda medgivits att jämväl
sistnämnda grupp av ärenden överflyttas på nämnden.
Enligt vad jag under hand erfarit av bostadsstyrelsen torde det även i
fråga om andra län finnas skäl för att i större utsträckning än som avsågs
med 1948 års beslut på nämnderna överflytta beslutanderätten i egnahemslåneärenden
avseende städer med minst 10 000 invånare.
I propositionen nr 218 till 1948 års riksdag angående den allmänna bostadspolitikens
organisation anförde jag bl. a., att vissa fördelar torde vara
förbundna med en decentralisering av låneärenden avseende flerfamiljshus
med högst 10 lägenheter, varför det sedermera borde övervägas, huruvida
icke förutsättningar förelåge att överföra handläggningen av dessa ärenden
till länsorganen. Det ligger i sakens natur, att det f. n. icke är möjligt att
taga slutlig ställning till detta spörsmål; erfarenheterna rörande nämndernas
verksamhet giva sålunda icke några säkra hållpunkter för en bedömning
av frågan. Det bör dock icke anses uteslutet, att det kan befinnas ändamålsenligt
att redan under nästa budgetår för enstaka län verkställa
ifrågavarande överflyttning, främst i syfte att närmare utröna nämndernas
möjligheter att handlägga denna grupp av ärenden.
Vad slutligen angår ärenden avseende familjebostadsbidrag och bränslebidrag
synes det finnas fog för uppfattningen, att en central handläggning
är förbunden med vissa olägenheter. Granskningen av uppgifter om bl. a.
familjens sammansättning och inkomst måste under alla förhållanden verkställas
av lokalt organ, vilket talar för att beslutanderätten tillkommer dy
-
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
likt organ. Vidare är det uppenbart, att anspråken på sakkunskap av
olika slag för prövning av dessa ärenden äro väsentligt mindre än då fråga
är om lån till bostadshus. Det torde därför böra prövas, huruvida icke
redan under nästa budgetår beslutanderätten med avseende å familjebostadsbidrag
och bränslebidrag helt eller delvis bör överföras till vederbörande
förmedlingsorgan i städer med minst 10 000 invånare och till
vederbörande länsbostadsnämnd vad gäller övriga kommuner.
Av det anförda torde framgå, att det enligt min mening f. n. icke är möjligt
att taga slutlig ställning till frågan om ytterligare decentralisering av
den bostadspolitiska verksamheten. Beslut i frågan böra föregås av en omsorgsfull
prövning av en rad vitt skilda omständigheter, vilka ännu icke äro
fullt klarlagda. Jag anser det emellertid önskvärt, att möjligheten står öppen
att under nästa budgetår verkställa viss decentralisering av lån- och
bidragsgivningen i enlighet med i det föregående framförda synpunkter.
Kungl. Maj :t bör därvid vara oförhindrad att besluta om överföring till
lokalt organ av viss ärendesgrupp, eventuellt endast för ett enstaka län eller
för viss ort. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t alt efter förslag från
bostadsstyrelsen besluta om tidpunkten för och den närmare omfattningen
av överflyttning av olika ärendesgrupper från bostadsstyrelsen till de lokala
organen.
Den överföring av flertalet egnahemslåneärenden från bostadsstyrelsen
till länsbostadsnämnderna, vilken beräknas vara verkställd med utgången
av detta budgetår, medför att styrelsens behov av personal i vissa hänseenden
kommer att minska under nästa budgetår. Såsom framgår av styrelsens
i det föregående redovisade förslag till anslagsäskanden för nästa
budgetår är det i första hand lånebyrån, som berörs av sagda decentralisering.
En fortsatt överföring av ärenden till de lokala organen på sätt jag
nyss antytt torde i första hand föranleda en ytterligare nedskärning av lånebyråns
personalorganisation samt en begränsning av personalbehovet inom
vissa delar av sociala sektionen.
En annan omständighet, som måste beaktas vid bedömning av personalbehovet,
utgör den minskning av bostadsbyggandet, som genomförts under
den senaste tiden. Såsom framhållits i det föregående, kan beräknas att tillskottet
av lägenheter under år 1949 kommer att uppgå till endast 43 000
mot ca 55 000 under föregående år. Det är emellertid endast vissa delar av
den bostadspolitiska organisationen som berörs av denna produktionsminskning.
Arbetsuppgifterna å kanslibyråns ombudsmannasektion och kamerala
sektion, vilka handha utbetalning och förvaltning av lån och bidrag,
komma att öka till följd av lånestockens automatiska tillväxt.
Beträffande personalbehovet å de olika byråerna och
sociala sektionen samt frågan om lönegradsplacering för personalen
å varje byrå får jag hänvisa till i härvid fogad bilaga redovisade sammanställningar
över nuvarande organisation, bostadsstyrelsens förslag till
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
ändringar i densamma samt den av mig förordade organisationen för nästa
budgetår. I det följande angiver jag den närmare innebörden av sistnämnda
förslag, varvid jag till prövning upptager varje byrå för sig med undantag
för skriv- och kontorsbiträdespersonal.
Kanslibijrån. Bostadsstyrelsens förslag, att allmänna sektionen skall förstärkas
med en amanuens, kan jag godtaga. Styrelsens förslag till utbyggnad
av ombudsmannasektionen och kamerala sektionen avser en amanuens
och två kanslibiträden; utom organisationsplanen finnas f. n. två befattningar
i Cg 19 och Cg 13, vilka styrelsen förutsätter komma att behövas
jämväl under nästa budgetår. I propositionen nr 218 till 1948 års riksdag
angående den allmänna bostadspolitikens organisation framhöll jag, att det
förelåg stora svårigheter att bedöma personalbehovet å ombudsmannasektionen
och kamerala sektionen. Det syntes uppenbart, att arbetsuppgifterna
komme att successivt växa. Under sådana förhållanden syntes man böra
räkna med att dessa sektioner i en nära framtid kunde komma att bli i behov
av ytterligare personal. Jag förutsatte, att bostadsstyrelsen komme att
följa denna fråga med uppmärksamhet och framlägga de förslag, som utvecklingen
gåve anledning till. Styrelsens nyss nämnda förslag sammanhänger
med den årliga tillväxten av lånestocken. Jag kan fördenskull godtaga
förslaget. Däremot kan jag icke biträda styrelsens förslag, att befattningen
som kansliskrivare (kassör) i Ca 15 å kamerala sektionen skall utbytas
mot en befattning i Ca 18.
Styrelsens förslag att byrådirektörstjänsten å ombudsmannasektionen
skall överflyttas från extra till extra ordinarie stat kan jag godtaga.
Styrelsen bör jämväl under nästa budgetår kunna förfoga över en organisationsexpert.
Statskontoret har framfört önskemålet, att bostadsstyrelsen skall övertaga
förvaltningen av vissa äldre fonder, varvid från statskontoret till styrelsen
skulle överföras en avdelning om 16 biträden. Styrelsen har under
hänvisning till nuvarande lokalsvårigheter icke ansett sig f. n. kunna förorda
ett dylikt övertagande, överflyttningen, som av praktiska skäl bör
ske vid ett budgetårsskifte, bör enligt min mening verkställas den 1 juli
1950. Jag förutsätter därför, att styrelsen bl. a. undersöker, huruvida vid
den med decentraliseringen sammanhängande inskränkningen i styrelsens
personalorganisation möjligheter uppkomma att inom nuvarande lokaler
bereda rum för ifrågavarande arbetsgrupp.
Planeringsbyrån. Under hänvisning till arbetsuppgifter som sammanhänga
såväl med uppgörande av förslag till bostadsbyggnadskvoter som med
styrelsens bostadsbyggnadsstatistik har styrelsen förordat att planeringsbyrån
skall kunna förstärkas med en amanuens. Förstnämnda uppgift har
tillförts byrån emedan byggnadstillståndssektionen å tekniska byrån ej inrättats.
Detta förslag kan jag godtaga. Vad styrelsen anfört beträffande
en assistentbefattning i Cg 17 föranleder icke erinran.
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Tekniska byrån. Styrelsens förslag, att en befattning i högst Cg 27 skall
kunna inrättas å byggnadstekniska sektionen för kostnadsberäkningar och
arbetsbeskrivningar kan jag icke biträda; för beräkning av kostnader bör
personal å lånebyrån anlitas. Jag förutsätter, att å sektionen skola finnas
fem ingenjörstjänster i högst 21 lönegraden. Vad styrelsen anfört beträffande
tvätterisektionen föranleder icke särskild erinran. Erfarenheten rörande
ifrågavarande låneverksamhet, som tills vidare har försökskaraktär,
är begränsad. Organisationens provisoriska karaktär gör det angeläget att
styrelsen med uppmärksamhet följer de organisationsfrågor, som bl. a. uppkomma
i samband med projekteringsverksamhetens successiva avveckling.
Förslaget att en kontorsbiträdestjänst, tillhörande den för byrån gemensamma
biträdesgruppen, skall ersättas med en kanslibiträdestjänst i lönegraden
Ce 11 kan jag f. n. icke godtaga.
Lånebyrån. I organisationsplanen för innevarande budgetår har beräknats
20 ingenjörstjänster i högst lönegraden 21 å byråns enfamiljshussektion.
överflyttningen av egnahemslåneärendena till länsbostadsnämnderna
föranleder enligt styrelsens beräkningar en minskning av behovet av ingenjörstjänster
under nästa budgetår; i genomsnitt för budgetåret beräknas 12
tjänster. I det föregående har jag förutsatt, alt det bör övervägas huruvida
icke en ytterligare decentralisering av ifrågavarande ärendesgrupp bör genomföras
redan under nästa budgetår. Den minskning av personalbehovet
å enfamiljshussektionen, som kan föranledas härav, kan f. n. icke angivas.
Jag beräknar emellertid, att under nästa budgetår skall finnas i genomsnitt
10 ingenjörstjänster i högst lönegraden 21.
Sociala sektionen. I det föregående har jag förordat, att det bör övervägas
huruvida icke redan under nästa budgetår beslutanderätten i ärenden angående
familjebostadsbidrag och bränslebidrag bör helt eller delvis överföras
på lokala organ. Med hänsyn härtill är det f. n. icke möjligt att närmare
angiva personalbehovet å sociala sektionen. Jag räknar emellertid med att
sektionen icke skall behöva förstärkas under nästa budgetår. I organisationsplanen
har för sektionen upptagits två kanslibiträdestjänster, en av
dessa är f. n. vakant. Jag beräknar, att å sektionen under nästa budgetår
skall finnas endast en kanslibiträdesbefattning.
Skriv- och kontorsbiträdespersonal. Bostadsstyrelsen har beräknat behovet
av dylik personal för nästa budgetår till 140, varav 35 å kanslibyrån, 21
å planeringsbyrån, 13 å tekniska byrån, 40 å lånebyrån och 31 å sociala
sektionen. Jag beräknar med utgångspunkt från i det föregående anförda
synpunkter på arbetsuppgifterna behovet av skriv- och kontorsbiträden under
nästa budgetår till 125. Jag har härvid räknat med att 33 erfordras å
kanslibyrån, 18 å planeringsbyrån, 12 å tekniska byrån, 37 å lånebyrån samt
25 å sociala sektionen. Därest den i det föregående berörda decentraliseringen
av vissa delar av lån- och bidragsgivningen kan genomföras torde
biträdesbehovet under senare delen av budgetåret komma att något under
-
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
stiga det av mig såsom ett genomsnitt för budgetåret beräknade. Jag har
intet att erinra mot bostadsstyrelsens förslag, att fr. o. m. den 1 juli 1949
antalet ordinarie kontorsbiträdestjänster ökas från 17 till 24.
Sakkunniga. Såsom sakkunnig med arvode bestämt av Kungl. Maj:t är
f. n. till bostadsstyrelsen knuten en tekniker för viss byggnadsteknisk utredningsverksamhet.
Vidare finnes en tjänsteman för handläggning av ärenden
av teknisk natur med arvode motsvarande lönen i löneklass 27. Bostadsstyrelsen
förordar, att därest ett byggnadstekniskt forskningsinstitut inrättas
dessa befattningshavare överföras till institutet.
Slutlig ståndpunkt kan f. n. icke tagas till frågan om inrättande av ett
byggnadsinstitut. Med anledning av att ett dylikt institut sålunda icke kan
inrättas under nästa budgetår, bör det sörjas för att utrednings- och upplysningsverksamhet
på detta område kan bedrivas i erforderlig omfattning
under sagda budgetår. Det har tidigare hävdats, bl. a. av byggnadslånebyrån,
att en utbyggnad av förevarande utredningsarbete vore motiverad. En sådan
utbyggnad har emellertid fått anstå med hänsyn till att frågan om inrättande
av ett byggnadsinstitut ansetts kunna komma att slutligt prövas inom
en nära framtid. Det är emellertid angeläget att åtgärder för intensifiering
av här förevarande utrednings- och upplysningsverksamhet icke ytterligare
uppskjutas. Särskilt i vad det gäller de byggnadstekniska frågor som närmast
ha avseende på enfamiljs- och tvåfamiljshus bör en utvidgad och mera
systematisk behandling av vunna erfarenheter och utförda experiment
komma till stånd redan under nästa budgetår. Med hänsyn till det anförda
anser jag, att den inom bostadsstyrelsen bedrivna byggnadstekniska utrednings-
och upplysningsverksamheten bör givas något fastare former. Den
tekniker som f. n. inom styrelsen leder verksamheten bör ha tillgång till för
utredningsarbetet lämplig personal, vilken bör vara helt frikopplad från
handläggningen av enskilda låne- och bidragsärenden. En viss personalförstärkning
bör därjämte komma till stånd. När byggnadsinstitutet inrättas,
bör denna till bostadsstyrelsen knutna verksamhet kunna överföras till
institutet. Jag anser fördenskull, att under anslagsposten till arvoden fastställda
av Kungl. Maj :t medel böra beräknas för — utöver i det föregående
nämnda två tekniker — vissa andra sakkunniga.
Med hänsyn till behovet att närmare följa utvecklingen på byggnadsmaterialmarknaden,
särskilt i vad det gäller prissättningen, torde vidare möjlighet
böra finnas att till bostadsstyrelsen knyta en med denna marknad väl
förtrogen person.
Medelsbehovet under de särskilda anslagsposterna.
Beträffande anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har bostadsstyrelsen föreslagit en ökning motsvarande den beräknade kostnaden
för fem kontorsbiträdestjänster. Med hänsyn till nuvarande belastning
å posten anser jag emellertid att ett oförändrat belopp av 245 000 kronor
bör upptagas.
63
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, vilken för innevarande budgetår uppförts med 93 500 kronor,
utgå ersättningar till styrelsens ledamöter, till suppleanter för dessa samt
till generaldirektörens ställföreträdare. Härför torde för nästa budgetår
böra beräknas ett oförändrat belopp av 12 000 kronor. Vidare utgå från
anslagsposten arvoden till sektionschefen och konsulenten å sociala sektionen
samt till en organisationsexpert ävensom personligt lönetillägg för en
av byråcheferna. Härför beräknar jag ett belopp av (15 000 + 9 000 + 14 400
+ 4 500) 42 900 kronor. För de två förutnämnda byggnadsteknikerna beräknar
jag medel för hela nästa budgetår, d. v. s. 34 428 kronor. Vidare beräknar
jag dels för den i det föregående föreslagna utbyggnaden av den
byggnadstekniska utredningsverksamheten ett belopp av 25 000 kronor, dels
för en sakkunnig angående frågor rörande byggnadsmaterialmarknaden ett
belopp av 18 000 kronor. Jag beräknar sålunda medelsbehovet under ifrågavarande
anslagspost till (12 000 + 42 900 + 34 428 + 25 000 + 18 000) 132 328
kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 132 000 kronor.
Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, vilken för
innevarande budgetår uppförts med 1 812 000 kronor, bör till en början på
grund av ordinariesättningarna minskas med ett belopp av 24 960 kronor.
Den bör vidare minskas med kostnaderna för dels en ingenjör sbefattning i
Cg 22, 9 144 kronor, dels en assistentbefattning i Cg 18, 7 428 kronor, dels
en assistentbefattning i Cg 17 för en tid av 9 månader, 5 355 kronor, dels
12 ingenjörsbefattningar i högst lönegrad 21, 87 000 kronor, dels ock 10
kontors- eller skrivbiträdesbefattningar, 45 000 kronor. För innevarande
budgetår har beräknats ett belopp av 30 000 kronor för löner till viss personal
å lånebyråns enfamiljshussektion, erforderlig för arbetsuppgifter som
sammanhänga med utbyggandet av länsbostadsnämnderna. I likhet med bostadsstyrelsen
anser jag, att för nästa budgetår för ifrågavarande ändamål
bör beräknas 15 000 kronor. Posten bör å andra sidan ökas med dels kostnaderna
för två befattningar i Cg 19 och Cg 13, 13 860 kronor, dels beräknad
minskning av det belopp med vilket löner till personal å tekniska byråns
tvätterisektion kommer att täckas genom taxeinkomster, (40 000 —
18 000) 22 000 kronor, dels ock kostnader sammanhängande med reglerad
befordringsgång och löneklassuppflyttningar, ca 40 000 kronor.
Medelsbehovet under ifrågavarande post beräknas sålunda av mig till
(1 812 000 — 24 960 — 9 144 — 7 428 — 5 355 — 87 000 — 45 000 — 15 000 +
13 860 + 22 000 + 40 000) 1 693 973 kronor, vilket torde kunna avrundas till
1 694 000 kronor.
Till ersättningar till experter och sakkunniga beräknar jag ett oförändrat
belopp av 10 000 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra uppföras med ett belopp av
219 000 kronor.
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Hela avlöningsanslaget skulle alltså utgöra (245 000 + 132 000 + 1 694 000
+ 10 000 + 219 000) 2 300 000 kronor.
Bostadsstyrelsen: Omkostnader.
Under nämnda rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 300 000 kronor.
Kungl. Maj:t har för användningen av anslaget den 26 juni 1948 fastställt
följande stat:
Omkostnadsstat.
1. Sjukvård m. in., förslagsvis ............
2. Reseersättningar, förslagsvis............
3. Expenser, förslagsvis ..................
4. Publikationstryck, förslagsvis ..........
....... kronor 10 000
....... » 30 000
....... » 250 000
....... > 10 000
Summa kronor 300 000
Föreliggande förslag.
I sin skrivelse den 17 januari 1949 har bostadsstyrelsen framlagt beräkning
av medelsbehovet under budgetåret 1949/50.
För sjukvård m. m. beräknar styrelsen ett oförändrat belopp av
10 000 kronor.
Vid beräkning av medelsbehovet till reseersättningar har styrelsen
funnit en höjning med 5 000 kronor påkallad, huvudsakligen i anledning
av ökning i antalet resor till länsbostadsnämnderna för revision
m. m. Styrelsen beräknar alltså 35 000 kronor under denna anslagspost.
Under anslagsposten till expenser har styrelsen bl. a. upptagit ett
belopp av 72 000 kronor till kostnader för maskinell bearbetning av statistiskt
primärmaterial. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.
Den statistik, som löpande skall föras av bostadsstyrelsen, avser dels
byggnadsverksamheten och dels den lån- och bidragsverksamhet, som handhaves
av styrelsen och länsbostadsnämnderna. Bearbetningen av primäruPP§ifterna
är av sådan omfattning, att den bör utföras maskinellt enligt
hålkortsmetoden. Enligt vad styrelsen under hand erfarit, ämnar 1948 års
statistikutredning föreslå, att den maskincentral som f. n. disponeras av
socialstyrelsen för 1945 års allmänna bostadsräkning skall, i den mån arbetet
med bostadsräkningen avslutas, ombildas till ett statligt serviceorgan.
Vid samråd med statistikutredningen och socialstyrelsen har det befunnits
lämpligt att dit förlägga den maskinella bearbetningen av styrelsens statistik.
Omfattningen och uppläggningen av den maskinella bearbetningen av styrelsens
statistik ha ännu icke i detalj utformats. I samråd med chefen för
bostadsräkningen ha kostnaderna för ett normalår beräknats uppgå till
55 000 kronor. Den maskinella bearbetningen torde böra igångsättas redan
under innevarande budgetår. Under budgetåret 1949/50 torde en större del
av bearbetningen än som normalt kan förutsättas släpa efter från ett budgetår
till det följande återstå att bearbeta. Kostnaderna för denna bearbet
-
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
ning, som så tillvida äro av engångsnatur, ha beräknats till 17 000 kronor.
För hela budgetåret 1949/50 torde således kostnaderna komma att uppgå
till (55 000 + 17 000) 72 000 kronor. Av detta belopp avse 52 000 kronor
löner och 20 000 kronor övriga omkostnader. Hela beloppet beräknar styrelsen
dock böra belasta expensposten.
Då styrelsen beräknar oförändrat belopp för övriga utgifter, föreslås
expensposten böra uppföras med (250 000 + 72 000) 322 000 kronor.
Styrelsen föreslår härjämte, att expensposten uppdelas i två poster, en
för eget behov och en för annat än eget behov. Den sistnämnda delposten
skulle disponeras för tryck av blanketter i låne- och bidragsärenden och
borde jämväl kunna överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t. Styrelsen
beräknar, alt av det under anslagsposten föreslagna beloppet 322 000
kronor skulle 295 000 kronor avse expenser för eget behov och 27 000 kronor
expenser för annat än eget behov.
För publikationstryck beräknar styrelsen ett oförändrat belopp
av 10 000 kronor.
Sammanlagda medelsbehovet för omkostnader under nästa budgetår beräknar
bostadsstyrelsen sålunda till (10 000 + 35 000 +322 000 + 10 000)
377 000 kronor.
Yttrande.
Statskontoret förklarar i avgivet utlåtande icke vilja motsätta sig att
expensposten uppdelas i två poster. Frågan om anvisande av medel för
maskinell bearbetning av bostadsstyrelsens statistik bör enligt statskontorets
mening däremot upptagas till prövning först i samband med övervägande
av 1948 års statistikutrednings förslag till ett statligt serviceorgan
på området.
Departementschefen.
Anslagsposten till sjukvård in. m. bör såsom bostadsstyrelsen föreslagit
upptagas med oförändrat 10 000 kronor.
Under hänvisning till bl. a. ökning i antalet resor till länsbostadsnämnderna
för revision in. in. har styrelsen beräknat att anslagsposten till reseersättningar
behöver höjas med 5 000 kronor till 35 000 kronor. Detta förslag
kan jag godtaga.
Vad angår anslagsposten till expenser har styrelsen beräknat att kostnaderna
för maskinell bearbetning av primärmaterial för den statistik, som
skall föras av styrelsen, under nästa budgetår kommer att belasta förevarande
post med 72 000 kronor.
För ett normalår beräknar styrelsen kostnaderna till 55 000 kronor. Med
hänsyn till att bearbetningen av förevarande statistik torde komma att
igångsättas först i slutet av innevarande budgetår, beräknar styrelsen alt
bearbetningskostnaderna för sagda budgetår komma att uppgå till endast
5 — Iiilaga till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 153.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
28 000 kronor. Emedan en onormalt stor del av bearbetningen av uppgifter
om lån- och bidragsverksamheten kan antagas släpa efter från innevarande
till nästa budgetår, beräknar styrelsen bearbetningskostnaderna för sistnämnda
budgetår till 72 000 kronor. Styrelsen har förutsatt, att den maskincentral,
som enligt 1948 års statistikutredning skall stå till statliga
verks förfogande, skall verkställa ifrågavarande bearbetning.
Bearbetningen av det statistiska material, varom här är fråga, bör såsom
styrelsen förutsatt ske på maskinell väg. Emedan styrelsen saknar för dylik
bearbetning erforderliga maskiner torde på sätt styrelsen anfört bearbetningen
få ske utom styi''elsen genom anlitande av den maskincenlral, som
finnes inom socialstyrelsen för den allmänna bostadsräkningen. Det av 1948
års statistikutredning numera framlagda förslaget om inrättande av ett statligt
maskinserviceorgan är f. n. föremål för remissbehandling. Mot styrelsens
beräkning av kostnaderna för ifrågavarande bearbetning har jag intet
att erinra. Det för allmän bostadsräkning m. m. för nästa budgetår uppförda
anslaget torde såsom inkomst böra tillgodoföras ett mot kostnaderna
svarande belopp.
För övriga utgifter beräknar jag i likhet med styrelsen ett oförändrat belopp,
varför expensposten bör upptagas med (250 000 + 72 000) 322 000
kronor.
Styrelsens förslag att expensposten skall uppdelas i en delpost för eget
behov med 295 000 kronor och en delpost för annat än eget behov med
27 000 kronor kan jag godtaga.
Såsom styrelsen beräknat bör anslagsposten till publikationstryck uppföras
med ett oförändrat belopp av 10 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet till omkostnader beräknar jag sålunda
till (10 000 + 35 000 + 322 000 + 10 000) 377 000 kronor.
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett anslag av
723 000 kronor.
Kungl. Maj:t har den 26 juni 1948 fastställt personalförteckning för länsbostadsnämnderna
(statsliggaren s. 332) ävensom följande avlöningsstat
att tillämpas under innevarande budgetår:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis.................................. kronor 100 000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 530 000
3. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis . . » 30 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 63 000
Summa förslagsanslag kronor 723 000
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Vid anslagsberäkningarna har förutsatts, att samtliga länsbostadsnämnder
skulle tillsättas den 1 juli 1948 och att direktör, förste ingenjör och
kassör i fem nämnder ävenom för samtliga nämnder beräknade 50 biträden
skulle vara anställda i genomsnitt tre fjärdedelar av budgetåret. Vidare
har antagits, att ytterligare 10 direktörer samt 19 förste ingenjörer och 19
kassörer skulle vara anställda under i genomsnitt hälften av budgetåret.
Den 1 januari 1949 hade 19 direktörer förordnats, sex i Cg 31 och övriga
i Cg 29. Tre av de tillsatta direktörerna hade vid samma tidpunkt icke
trätt i tjänst. Den 25 februari 1949 ha tillsatts ytterligare 2 direktörer, en
i Cg 31 och en i Cg 29. Nämnderna i Jönköpings, Skaraborgs och Västmanlands
län ha ännu icke någon chefstjänsteman.
De 24 förste byråingenjörerna förordnades fr. o. m. den 1 oktober 1948.
Samtliga utom en hade tillträtt tjänsten vid årsskiftet. Alla kassörsbefattningarna
äro f. n. tillsatta, utom i Uppsala och Jönköpings län, där tjänsterna
blivit lediga. Kassörstjänsterna äro placerade i Ce 22 vid 11 nämnder
och eljest i Cg 22. Ett trettiotal biträden ha hittills anställts, 3 i Ce 11 och
övriga i högst Ce 8.
Föreliggande förslag.
I sin skrivelse den 17 januari 1949 har bostadsstyrelsen framlagt beräkning
av medelsbehovet under nästa budgetår.
Styrelsen lämnar till en början vissa uppgifter rörande verksamheten vid
länsbostadsnämnderna. Sålunda anför styrelsen bl. a.
På grund av den erforderliga tidsutdräkten med tjänsternas tillsättande
har länsbostadsnämndernas verksamhet icke kunnat komma i gång i större
omfattning förrän under sista kvartalet 1948. Fortfarande lider verksamheten
vid vissa nämnder kännbart avbräck därav, att innehavarna av de
nya befattningarna icke alltid kunnat så snabbt som önskvärt varit frigöra
sig från tidigare anställning. Särskilt framträdande ha svårigheterna varit
för nämnder, som saknat länsbostadsdirektör.
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1948 förordnat, att bostadsstyrelsen skall
i fråga om ärenden angående såväl egnahemslån som familjebostadsbidrag
och bränslebidrag fullgöra vad enligt kungörelserna i ämnet skall ankomma
på länsbostadsnämnd, intill dess sådan nämnd erhållit för ifrågavarande
verksamhets bedrivande erforderlig personal samt bostadsstyrelsen utfärdat
vederbörliga anvisningar i ämnet. Samtidigt ålades bostadsstyrelsen att,
så snart förutsättningarna härför prövades föreligga beträffande viss länsbostadsnämnd,
ofördröjligen fatta beslut om överföring av sagda arbetsuppgifter
från styrelsen till nämnden.
Sedan egnahemsnämndernas verksamhet upphört den 30 juni 1948, övertogs
bestyret med av nämnderna redan beviljade lån och bidrag av riksbanken
beträffande utbetalningarna och i övrigt provisoriskt av lantbruksnämnderna.
I den mån länsbostadsnämnderna sedan trädde i funktion,
blev deras första uppgift att dels av lantbruksnämnderna övertaga detta
bestyr och dels omhänderhava förbättringslångivningen. Hos egnahemsnämnderna
hade i åtskilliga län samlats en betydande balans av ansök
-
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
ningar om bidrag och lån, vilka på grund av begränsning i medelstilldelningen
och med hänsyn till byggnadsregleringen icke kunnat behandlas.
Denna balans har förorsakat och kommer att under avsevärd tid förorsaka
ett betydande arbete hos ett stort antal nämnder.
Bostadsstvrelsen står nu i begrepp att börja den successiva utflyttningen
till nämnderna av ärenden angående egnahemslån samt familjebostadsbidrag
och bränslebidrag. Styrelsen beräknar, att utflyttningen skall vara
genomförd vid ingången av nästa budgetår.
För nästa budgetår har man alltså att räkna med den fördelning av arbetsuppgifterna
på bostadsstvrelsen och länsbostadsnämnderna, som angives
i gällande kungörelser. Erfarenheterna om verksamheten under
nämnda budgetår synas böra avvaktas, innan frågan om ytterligare decentralisering
av den bostadspolitiska verksamheten upptages till övervägande.
Vad angår anslagsbehovet för budgetåret 1949/50 föreslår styrelsen att i
avlöningsstaten uppföres en anslagspost till avlöningar till ordinarie
tjänstemän. Styrelsen uppgiver, att vid länsbostadsnämnderna
4 befattningshavare finnas anställda, vilka inneha konstitutorial å
kontorsbiträdestjänst hos lantbruksorganisationen. Deras ordinarie tjänster
böra enligt styrelsen överflyttas till länsbostadsnämnderna. Vidare beräknar
styrelsen, att ytterligare 1 befattningshavare den 1 juli 1949 kommer
att fylla fordringarna för erhållande av ordinarie kontorsbiträdestjänst.
Då samtliga ifrågavarande 5 befattningshavare inneha högre ickeordinarie
tjänst föreslås anslagsposten uppförd med ett formellt belopp
av 100 kronor.
För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t, beräknar styrelsen samma belopp som för innevarande
budgetår eller 100 000 kronor.
Medelsbehovet till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
uppskattar styrelsen till 1 126 000 kronor. Härvid beräknar styrelsen
avlöning under helt år till i första hand 24 länsbostadsdirektörer, 24 förste
byråingenjörer, 24 kassörer och 60 biträden. Samtliga direktörer och kassörer
föreslås erhålla extra ordinarie ställning. För nästa budgetår bör
vidare enligt styrelsens mening för envar av de sex mest arbetstyngda
nämnderna beräknas en ingenjör stjänst i högst Ce 24 utöver befattningen
som förste byråingenjör. Slutligen förutsätter styrelsen, utan att nu beräkna
medel för ändamålet, att Kungl. Maj :t skall kunna medgiva anställande
av ytterligare ingenjörspersonal i högst 21 lönegraden.
Under anslagsposten till ersättningar till experter och
sakkunniga beräknar styrelsen arvode till deltidsanställda ombudsmän
med i genomsnitt 1 200 kronor för år samt 45 000 kronor för ritningsgranskning
av enfamiljshus, vilkas belåning handlägges av länsbostadsnämnd.
För granskningsarbetet avses i första hand de biträdande länsarkitekterna
kunna anlitas. För nästa budgetår beräknar styrelsen sålunda
medelsbehovet till (24 x 1 200 + 45 000) 73 800 eller avrundat 75 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 69
Anslagsposten till rörligt tillägg beräknar styrelsen till 130 900
kronor.
I enlighet härmed beräknar styrelsen avlöningsanslaget till (100 + 100 000
+ 1 126 000 + 75 000 + 130 900) 1 432 000 kronor.
Yttranden.
Statskontoret har i utlåtande över bostadsstyrelsens framställning förklarat
sig icke kunna tillstyrka att länsbostadsdirektörerna erhålla pensionsberättigande
befattningar, förrän ställning tagits till frågan för vilka
nämnder en placering av direktör stjänsten i 31 lönegraden bör ifrågakomina.
Ej heller finner ämbetsverket skäl att på extra-ordinarie stat
överföra kassörerna, då ytterligare erfarenheter beträffande deras verksamhetsområde
först borde avvaktas. Däremot vill statskontoret icke motsätta
sig att medel beräknas för anställande av en ingenjör i högst 24 lönegraden
vid envar av de sex mest arbetstyngda nämnderna.
Bostadsstyrelsens framställning har icke givit statens lönenämnd anledning
till särskilt uttalande.
Departementschefen.
I propositionen nr 218 till 1948 års riksdag angående den allmänna bostadspolitikens
organisation m. m. förordade jag följande personalorganisation
för länsbostadsnämnderna. Hos varje nämnd borde finnas en chefstjänsteman
(länsbostadsdirektör), en förste byråingenjör för teknisk och
ekonomisk granskning av bostadshus, en kassör för de kamerala uppgifterna
samt heltidsanställd biträdespersonal. Jag förutsatte vidare, att för
granskning av ritningar och tekniska beskrivningar erforderlig sakkunskap
skulle kunna tillförsäkras nämnderna; bostadsstyrelsen borde därvid bl. a.
undersöka, huruvida icke behovet av arkitektutbildad personal åtminstone
i viss utsträckning kunde tillgodoses genom samarbete mellan nämnderna
och länsarkitektkontoren. Behovet av juridisk expertis borde tills
vidare tillgodoses genom att nämnderna bemyndigades anlita jurister mot
arvode. Jag förutsatte slutligen, att vid vissa nämnder behov skulle uppkomma
av ytterligare ingenjörspersonal i högst lönegrad 24.
I vad det gäller personalorganisationen under budgetåret 1948/49 förutsatte
jag, att länsbostadsnämnderna skulle komma att utbyggas successivt
och att de till en början endast skulle komma att handlägga de grupper av
låne- och bidragsärenden, för vilka egnahemsnämnderna dittills svarat. Jag
räknade emellertid med att vissa nämnder redan under det första året
skulle övertaga hela långivningen i avseende å enfamiljs- och tvåfamiljshus
i andra kommuner än städer med minst 10 000 invånare. Av praktiska
skäl kunde det komma att visa sig lämpligt att länsbostadsnämnderna i
viss utsträckning under eu övergångstid finge utnyttja lantbruksnämndernas
organisation. Med hänsyn till önskvärdheten att länsbostadsnämnderna
70
Knngl. Maj.ts proposition nr 153.
endast under en kortare tid utnyttjade lantbruksnämndernas organisation
ansåg jag att utbyggandet av länsbostadsnämndernas personalorganisation
under budgetåret 1948/49 borde ske i sådan utsträckning, att samtliga
nämnder vid budgetårets utgång kunde självständigt handlägga de arbetsuppgifter
som dittills åvilat egnahemsnämnderna. I fråga om ett mindre
antal nämnder borde redan under sagda budgetår organisationen ytterligare
utbyggas så att dessa nämnder kunde handlägga jämväl ärenden angående
lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus.
Under angivna förutsättningar rörande nämndernas arbetsuppgifter
under budgetåret 1948/49 beräknade jag, att ett begränsat antal direktörsbefattningar
skulle kunna tillsättas redan i början av sagda budgetår
samt att senare under budgetåret ytterligare ett antal dylika befattningar
skulle kunna tillsättas eller sammanlagt under budgetåret ca 15 befattningar.
Av särskild vikt syntes vara att nämnderna under budgetåret finge
tillgång till sakkunskap för teknisk och ekonomisk granskning. Jag ansåg
fördenskull, att under budgetåret möjligheter borde skapas att tillsätta 24
förste byråingenjörer i Ce 27. Varje nämnd borde vidare kunna till sig
knyta en kassör, anställd i högst Ce (Cg) 22.
I utlåtande (nr 159) i anledning av här berörda proposition uttalade
statsutskottet bl. a., att det vore särskilt angeläget att hela låne- och bidragsgivningen
beträffande enfamiljshus i landskommuner och mindre
tätorter överflyttades på länsorganen. Utskottet förutsatte, att denna överflyttning
skedde i den mån länsorganen kunnat utrustas med för handläggningen
av förevarande ärendesgrupper erforderlig personal.
Med hänsyn till önskvärdheten att utan onödigt dröjsmål till länsbostadsnämnderna
överflytta samtliga egnahemslåneärenden avseende andra kommuner
än städer med minst 10 000 invånare, har det befunnits angeläget
att tillföra nämnderna personal i något snabbare takt än som förutsattes
i propositionen nr 218/1948. Sålunda har hittills utsetts 21 direktörer.
Återstående tre direktörsbefattningar torde böra tillsättas före budgetårets
utgång, så att samtliga nämnder fr. o. in. den 1 juli 1949 kunna handlägga
ärenden angående egnahemslån samt familjebostadsbidrag och bränslebidrag.
Svårigheterna att bedöma länsbostadsnämndernas behov av
personal under nästa budgetår äro betydande, vilket sammanhänger
icke endast med ovisshet rörande takten i decentraliseringen utan även
med vissa särskilda omständigheter. Nämndernas verksamhet har kommit
i gång först under de allra senaste månaderna; endast en obetydlig del av
personalen har övertagits från egnahemsnämnderna. I fråga om åtskilliga
län har ett stort antal äldre, ännu icke slutbehandlade ärenden förts över
från egnahemsnämnden till länsbostadsnämnden. Det förhållandet att nya
grunder för egnahemslån och förbättringslån gälla från den 1 juli 1948
ställer under en övergångstid särskilt stora krav på länsbostadsnämnderna.
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Förmedlingsorganens medverkan torde i viss utsträckning under en tid
försvåras bl. a. till följd av omläggningen av långivningen, vilket ökar
nämndernas arbetsbörda. Råd och anvisningar av skilda slag från bostadsstyrelsen
ha av naturliga skäl endast delvis hunnit utfärdas, vilket menligt
inverkar på handläggningen av ärenden.
Av det anförda torde framgå att även om de för personalbehovet bestämmande
faktorerna icke nu kunna överblickas allmänna skäl tala för att
nämndernas kapacitet redan vid oförändrad personalstyrka kommer att
successivt öka.
Organisationssakkunniga förutsatte i de förslag till personalorganisation
för nämnderna, som redovisats i propositionen nr 218/1948 (sid. 94), att
nämnderna skulle handlägga samtliga låne- och bidragsärenden. Förslaget
upptog emellertid utöver av mig i det föregående omnämnda tjänster i
huvudsak endast ett 40-tal ingenjörstjänster. Om hänsyn tages såväl till
att de sakkunniga utgingo från att bostadsproduktionen skulle omfatta ca
60 000 lägenheter årligen medan tillskottet f. n. kan beräknas till 43 000
som till att jag förutsatt att huvudparten av långivningen till flerfamiljshus
under alla förhållanden skall handhavas av bostadsstyrelsen synes det icke
orimligt räkna med att den av mig ifrågasatta decentraliseringen kan genomföras
utan att en mera betydande förstärkning av nämndernas personalorganisation
blir erforderlig. I första hand kan emotses en viss ökning
av behovet av ingenjörs- och biträdestjänster.
Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet under
de särskilda anslagsposterna.
.lag får till en början erinra att i statsverkspropositionen (V ht. p. 54)
till avlöningar till länsbostadsnämnderna upptagits ett preliminärt belopp
av 1 400 000 kronor mot 723 000 kronor för innevarande budgetår. Jag framhöll
därvid att ökningen så gott som uteslutande betingades därav, att medelsbehovet
för innevarande år beräknats under antagande av att den erforderliga
personalen komme att anställas successivt under budgetåret.
Bostadsstyrelsens förslag, att i avlöningsstaten bör uppföras en anslagspost
avlöningar till ordinarie tjänstemän kan jag godtaga. På av styrelsen
anförda grunder böra i personalförteckningen uppföras 5 befattningar såsom
kontorsbiträde i Ca 8. Mot förslaget att anslagsposten bör uppföras
med ett formellt belopp av 100 kronor har jag icke något alt erinra.
Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t, beräknar
jag ett oförändrat belopp av 100 000 kronor.
Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har
bostadsstyrelsen beräknat avlöning under helt år i första hand tilt 24 länsbostadsdirektörer,
24 förste byråingenjörer, 24 kassörer och 60 biträden.
Delta förslag kan jag tillstyrka. Styrelsen har vidare förordat, alt samtliga
direktörer och kassörer erhålla extra ordinarie anställning. Statskontoret
har avstyrkt förslaget. Enligt min mening böra kassörerna erhålla pen
-
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
sionsberättigade tjänster. Däremot kan jag icke förorda, att direktörstjänsterna
redan med ingången av nästa budgetår överföras på extra ordinarie
stat. Enligt min mening bör ifrågavarande befattningar extra ordinariesättas
först fr. o. in. den 1 juli 1950.
Styrelsen har vidare föreslagit att för envar av de sex mest arbetstyngda
nämnderna skall beräknas en ingenjörstjänst i högst lönegrad Ce 24, varjämte
styrelsen förutsatt att Kungl. Maj :t skall vara oförhindrad att på
hemställan av styrelsen medgiva anställande av ytterligare ingenjörspersonal
i högst 21 lönegraden.
Av vad jag i det föregående anfört torde framgå att det f. n. icke är möjligt
att närmare angiva behovet av ytterligare ingenjörspersonal hos nämnderna
under nästa budgetår. Det torde fördenskull få ankomma på Kungl.
Maj:t att efter förslag av bostadsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning
nämnderna skola tillföras ytterligare ingenjörspersonal. Jag förutsätter
emellertid, att det under nästa budgetår endast skall tillkomma ett mycket
begränsat antal ingenjörsbefattningar i lönegraden Ce 24.
Vid en personaluppsättning hos nämnderna om 24 länsbostadsdirektörer,
24 förste byråingenjörer, 6 byråingenjörer i högst 24 lönegraden, 24
kassörer samt 60 biträden uppskattar styrelsen medelsbehovet under anslagsposten
till 1 126 000 kronor. I denna beräkning bör ändring göras endast
i vad det gäller antalet byråingenjörstjänster i högst 24 lönegraden,
vilket jag förutsätter kan minskas till tre. I anslutning härtill beräknar jag
anslagsposten till 1 094 000 kronor.
I likhet med bostadsstyrelsen beräknar jag anslagsposten till ersättningar
till experter och sakkunniga till 75 000 kronor.
Till rörligt tillägg beräknar jag 130 900 kronor.
Hela avlöningsanslaget skulle alltså utgöra (100 + 100 000 + 1 094 000 +
75 000 + 130 900) 1 400 000 kronor.
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader.
För innevarande budgetår har under denna rubrik anvisats ett anslag av
335 000 kronor, varav för sjukvård in. in. 5 000 kronor, för reseersättningar
30 000 kronor samt för expenser 300 000 kronor. LTnder sistnämnda delpost
ha inräknats kostnader för lokaler åt länsbostadsnämnderna.
Vad angår delposten till expenser har Kungl. Maj :t den 26 juni 1948
anbefallt bostadsstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen utreda och
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående ordningen för bestridande
i framtiden av lokalkostnaderna för länsbostadsnämnderna.
Föreliggande förslag.
Bostadsstyrelsen har i skrivelse den 17 januari 1949 framlagt beräkning
av medelsbehovet för nästa budgetår.
Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 73
För sjukvård m. m. föreslår styrelsen ett oförändrat belopp av
5 000 kronor.
Medelsåtgången under delposten reseersättningar uppskattar styrelsen
till 220 000 kronor.
Vad angår delposten till expenser uppgiver styrelsen, att endast provisoriska
lokaler kunnat anordnas för vissa länsbostadsnämnder. Med hänsyn
härtill föreslår styrelsen efter samråd med byggnadsstyrelsen att styrelsen
jämväl under budgetåret 1949/50 anförtros uppgiften att anskaffa
lokaler ävensom att nämndernas lokalkostnader under nästa budgetår bestridas
från expensposten. Beträffande beräkningen av posten anför styrelsen
i huvudsak följande.
Vad först de löpande kostnaderna angår beräknar styrelsen för hyror
90 000 kronor, för städning 26 800 kronor, för telefon 35 000 kronor, för
elektrisk ström 7 000 kronor samt för diverse utgifter (papper in. m.)
42 000 kronor eller sammanlagt 200 800 kronor. Härutöver beräknar styrelsen
engångskostnader avseende komplettering av möbler in. in. till ett
belopp av 27 120 kronor.
Medelsbehovet för expenser beräknas sålunda till (200 800 + 27 120)
227 920 eller avrundat 230 000 kronor.
Omkostnadsanslaget i sin helhet beräknar styrelsen följaktligen till
(5 000 + 220 000 + 230 000) 455 000 kronor.
Yttrande.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anmärkt, att det föreslagna beloppet
till reseersättningar förefölle alltför högt i jämförelse med den beräknade
medelsåtgången under innevarande budgetår. Kostnaderna för hyra
anser statskontoret icke böra bestridas av expensmedel utan gäldas från
statens allmänna fastighetsfond.
Departementschefen.
Vad först angår anslagsposten till sjukvård m. in. biträder jag bostadsstyrelsens
förslag, att ett oförändrat belopp av 5 000 kronor uppföres.
Posten till reseersättningar, vilken för innevarande budgetår upptagits
med ett belopp av 30 000 kronor, föreslår styrelsen uppförd med ett belopp
av 220 000 kronor. Enligt vad jag under hand erfarit av styrelsen, kan beräknas
att här ifrågavarande kostnader för nämndernas sammanträden
komma att uppgå till omkring 50 000 kronor, medan för tjänstemännens
resor kostnaderna kunna uppskattas till 170 000 kronor. Behovet av dels
direkt kontakt mellan förmedlingsorganen och nämnderna, dels besök på
platsen för bedömning av ansökningar avseende ombyggnad eller förbättring
av bostadshus är enligt min mening uppenbart. Detta behov utgör i
själva verket ett av de starkaste skälen för att en betydande del av lånoch
bidragsgivningen bör handhavas av lokala organ. Jag kan fördenskull
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
godtaga styrelsens beräkning av medelsbehovet under ifrågavarande anslagspost.
Vad slutligen angår anslagsposten till expenser har bostadsstyrelsen, efter
samråd med byggnadsstyrelsen, ansett det lämpligast, att bostadsstyrelsen
jämväl under nästa budgetår anförtros uppgiften att anskaffa lokaler för
länsbostadsnämnderna. Styrelsen föreslår därför, att nämndernas lokalkostnader
under nästa budgetår bestridas från expensposten. Detta förslag
bär avstyrkts av statskontoret. Då lämplighetsskäl synas tala för att bostadsstyrelsen
jämväl under nästa budgetår svarar för nämndernas lokaler
anser jag att ifrågavarande kostnader böra bestridas från expensposten.
Vid sådant förhållande finner jag icke anledning till erinran mot styrelsens
beräkning av medelsbehovet under sagda post. Den bör alltså uppföras
med ett belopp av 230 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet till omkostnader beräknar jag sålunda
till (5 000 + 220 000 + 230 000) 455 000 kronor.
VII. Hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I. godkänna av mig förordade ändringar i olika avseenden
fr. o. m. den 1 juli 1949 av grunderna för den statliga
låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;
II.
medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån,
vilka må komma att beviljas under budgetåret 1949/50, bestämmes
till 3,25 procent;
III. för budgetåret 1949/50 anvisa
a) å driftbudgeten under V huvudtiteln,
1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å ter
tiärlån
för vissa bostadsbgggnadsföretag ett förslagsanslag
av.................................... kronor 400 000,
2) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
ett förslagsanslag av .......... kronor 21 000 000,
3) till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag
av ................................ kronor 1 500 000,
4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av .................... kronor 6 000 000,
b) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd,
1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett investeringsanslag av ............ kronor 15 000 000,
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
ett investeringsanslag av kronor 5 000 000,
3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag
av ................ kronor 2 000 000,
4) till Lån till Aktiebolaget Elementhus ett investeringsanslag
av .......................... kronor 1 000 000;
IV. besluta, att å personalförteckningen för bostadsstyrelsen
antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas
med sju samt antalet byrådirektörer i lönegrad Ce 31 med en;
V. fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1949/50:
1.
2.
3.
4.
o.
Avlöningsstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, |
kronor |
245 000 |
Arvoden och särskilda ersättningar, |
» |
132 000 |
Avlöningar till övrig icke-ordinarie |
» |
1 694 000 |
Ersättningar till experter och sak-kunniga, förslagsvis .............. |
10 000 |
|
Rörligt tillägg, förslagsvis |
» |
219 000 |
Summa förslagsanslag kronor 2 300 000;
VI. besluta, att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna
skola uppföras fem kontorsbiträdestjänster i
lönegrad Ca 8;
VII. fastställa följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1949/50:
Avlöningsstat. |
|||
1. |
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, |
||
förslagsvis ...................... |
kronor |
100 |
|
2. |
Arvoden och särskilda ersättningar, |
||
bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis |
» |
100 000 |
|
3. |
Avlöningar till övrig icke-ordinarie |
||
personal ........................ |
1 094 000 |
||
4. |
Ersättningar till experter och sak- |
||
kunniga, förslagsvis |
» |
75 000 |
|
5. |
Rörligt tillägg, förslagsvis |
» |
130 900 |
Summa förslagsanslag kronor 1 400 000;
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
VIII. under femte huvudtiteln för budgetåret 1949/50
anvisa
1. till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett
förslagsanslag av.................. kronor 2 300 000
2. till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett
förslagsanslag av ................ » 377 000
3. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar
ett förslagsanslag av........ » 1 400 000
4. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader
ett förslagsanslag av ........ » 455 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
Kungi. Maj:ts proposition nr 153.
77
Bilaga.
Bostadsstyrelsens nuvarande personalorganisation samt förslag till personalorganisation
för budgetåret 1949/50.
Befattning
1
Kanslibyrån.
Byråchef...................
Allmänna sektionen.
Förste byråsekreterare .....
Registrator.................
Materialförvaltare...........
Förste expeditionsvakt .....
Expeditionsvakt ...........
Amanuens .................
Kontors- och skrivbiträden .
Ombudsmannasektionen.
Byrådirektör..............
Förste byråsekreterare
Byråsekreterare............
Amanuenser i.............
Extra tjänstemän...........
Kansliskrivare ............
Kanslibiträden ............
Kontors- och skrivbiträden
Kamerala sektionen.
Kamrer ..................
Kansliskrivare (kassör) ....
Amanuens ................
Kanslibiträde..............
Kontors- och skrivbiträden
Planeringsbyrån.
Byråchef..................
Statistiska sektionen.
Förste aktuarie............
Amanuens ................
Indexsektionen.
Förste byråingenjör........
Byråingenjör..............
Övrig ingenjörspersonal
Tekniskt biträde ..........
Organisation för |
Organisation för budgetåret |
|
enligt bostads-styrelsens förslag |
enligt departe-mentschefens |
|
2 |
3 |
4 |
1 Ca 33 |
1 Ca 33 |
1 Ca 33 |
1 Ca 29 |
1 Ca 29 |
1 Ca 29 |
1 Ce 18 |
1 Ce 18 |
1 Ce 18 |
1 Ce 14 |
1 Ce 14 |
1 Ce 14 |
1 Ca 11 |
1 Ca 11 |
1 Ca 11 |
1 Cg 11 |
1 Cg 11 |
1 Cg 11 |
2 Ca 9 |
2 Ca 9 |
2 Ca 9 |
6 högst Ce (Cg) 9 |
6 högst Ce (Cg) 9 |
6 högst Ce (Cg) 9 |
1 |
2 |
2 |
12 |
13 |
13 |
1 Cg 31 |
1 Ce 31 |
1 Ce 31 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ca 24 |
1 Ca 24 |
1 Ca 24 |
2 |
3 |
3 |
1 Cg 19 |
1 Cg 19 |
1 Cg 19 |
1 Cg 13 |
1 Cg 13 |
1 Cg 13 |
1—15 |
1—15 |
1—15 |
2—11 |
3—11 |
3—11 |
15 |
16 |
16 |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
1—15 |
1 Ca 18 |
1 Ca 15 |
1 |
1 |
1 |
0 |
1—11 |
1—11 |
2 |
6 |
4 |
1 Ca 33 |
1 Ca 33 |
1 Ca 33 |
1 Ca 27 |
1 Ca 27 |
1 Ca 27 |
1 |
1 |
1 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 24 |
1 Ce 24 |
1 Ce 24 |
3 högst Ce (Cg) 21 |
3 högst Ce (Cg) 21 |
3 högst Ce (Cg) 21 |
1 Cg 9 |
1 Cg 9 |
1 Cg 9 |
1—13 |
1—13 |
1—13 |
Kontorist
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Organisation för |
Organisation för budgetåret |
||
Befattning |
budgetåret 1948/49 |
enligt bostads-styrelsens förslag |
enligt departe-mentschefens |
1 |
2 |
3 |
4 |
Utredningssektionen. |
|||
Förste aktuarie.................... |
1 Ca 27 |
1 Ca 27 |
1 Ca 27 |
Aktuarie.......................... |
1 Ca 24 |
1 Ca 24 |
1 Ca 24 |
Amanuens ........................ |
1 |
1 |
1 |
Assistent.......................... |
1 Cg 17 |
1 Cg 17 under |
1 Cg 17 under |
Planeringssektionen. |
|||
Förste aktuarie.................... |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
Amanuenser ...................... |
2 |
3 |
3 |
Gemensam biträdespersonal. |
|||
Kansliskrivare .................... |
1—15 |
1—15 |
1—15 |
Kontorist ........................ |
1—13 |
1—13 |
1—13 |
Kanslibiträde...................... |
1—11 |
1—11 |
1—11 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
21 |
21 |
18 |
Tekniska byrån. |
|||
Byråchef.......................... |
1 Cp 10 |
1 Cp 10 |
1 Cp 10 |
Arkitektsektionen. |
|||
Byrådirektör...................... |
1 Ce 31 |
1 Ce 31 |
1 Ce 31 |
Arkitekter ....................... |
5 högst Cg 31 |
5 högst Cg 31 |
5 högst Cg 31 |
Ritbiträde ....................... |
1 högst Cg 15 |
1 högst Cg 15 |
1 högst Cg 15 |
By ggna ds tek ni sk a sektionen. |
|||
Byrådirektör...................... |
1 Ce 31 |
1 Ce 31 |
1 Ce 31 |
Förste byråingenjör................ |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
Förste byråingenjörer.............. |
3 Ce 27 |
3 Ce 27 |
3 Ce 27 |
Byråingenjörer .................... |
2 Ce 24 |
2 Ce 24 |
2 Ce 24 |
Övrig ingenjörspersonal............ |
7 högst Ce (Cg) 21 |
1 Cg 27 5 Ce (Cg) 21 |
5 högst Ce (Cg) 21 |
Gemensam biträdespersonal. |
|||
Kanslibiträden ............. |
2—11 |
3—11 |
2 11 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
13 |
12 |
u |
Byggnadstillståndssektionen. |
|||
Amanuenser ...................... |
2 |
0 |
0 |
Ingenjör .......................... |
1 Cg 22 |
0 |
0 |
Assistent.......................... |
1 Cg 18 |
0 |
0 |
Kanslibiträde...................... |
1—11 |
0 |
0 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
6 |
0 |
0 |
Tvätterisektionen. |
|||
Förste byråingenjör................ |
1 Cg 29 |
1 Cg 29 |
1 Cg 29 |
Förste byråingenjör................ |
1 Cg 27 |
1 Cg 27 |
1 Cg 27 |
Övrig ingenjörspersonal............ |
5 högst Cg 21 |
5 högst Cg 21 |
5 högst Cg 21 |
Kontors- och skrivbiträde.......... |
1 |
1 |
1 |
Lånebyrån. |
|||
Byråchef.......................... |
1 Ca 33 |
1 Ca 33 |
1 Ca 33 |
Byrådirektör...................... |
1 Ce 31 |
1 Ce 31 |
1 Ce 31 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
79
Organisation för |
Organisation för budgetåret |
||
Befattning |
budgetåret 1948/49 |
enligt bostads-styrelsens förslag |
enligt departe-mentschefens |
1 |
2 |
3 |
4 |
Juridiska sektionen. |
|||
Förste byråsekreterare ............ |
1 Ca 27 |
1 Ca 27 |
1 Ca 27 |
Byråsekreterare.................... |
1 Ca 24 |
1 Ca 24 |
1 Ca 24 |
Amanuenser ...................... |
4 |
4 |
4 |
Kansliskrivare .................... |
1—15 |
1—15 |
1—15 |
Kontorist ........................ |
1—13 |
1—13 |
1—13 |
Kanslibiträde...................... |
1—11 |
1—11 |
1—11 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
12 |
12 |
12 |
Flerfamiljshussektionen. |
|||
Förste byråingenjör................ |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
1 Ce 29 |
Förste byråingenjörer.............. |
3 Ce 27 |
3 Ce 27 |
3 Ce 27 |
Byråingenjörer .................... |
3 Ce 24 |
3 Ce 24 |
3 Ce 24 |
övrig ingenjörspersonal............ |
12 högst Ce (Cg) 21 |
12högst Ce (Cg)21 |
12 högst Ce(Cg)21 |
Kanslibiträden .................... |
3—11 |
3—11 |
3—11 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
9 |
9 |
9 |
Enfamiljshussektionen. |
|||
Förste byråingenjör................ |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
Förste byråsekreterare.............. |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
Byråingenjör...................... |
1 Ce 24 |
1 Ce 24 |
1 Ce 24 |
Amanuenser ...................... |
2 |
2 |
2 |
Övrig ingenjörspersonal............ |
20 högst Ce (Cg) 21 |
12högst Ce(Cg)21 |
lOhögst Ce(Cg)21 |
3—11 16 |
3—11 |
8 11 |
|
Kontors- och skrivbiträden ........ |
13 |
10 |
|
Övertagandesektionen. |
|||
Förste byråingenjör................ |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
Amanuens ........................ |
1 |
1 |
1 |
Kanslibiträde...................... |
1—11 |
1—11 |
1—11 |
Kontors- och skrivbiträde.......... |
1 |
1 |
1 |
Värderingssektionen. |
|||
Förste byråingenjör................. |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
övrig ingenjörspersonal............ |
1 högst Ce (Cg) 21 |
1 högst Ce (Ca) 21 |
1 högst Ce (Cg) 21 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
2 |
2 |
2 |
Marksektionen1. |
|||
Förste byråingenjör................ |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
1 Ce 27 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
3 |
3 |
3 |
Sociala sektionen. |
|||
Sektionschef ...................... |
2 |
2 |
2 |
Konsulent ........................ |
2 |
2 |
2 |
Amanuenser ...................... |
6 |
5 |
5 |
Inspektör ........................ |
1 Cg 23 |
1 Cg 23 |
1 Cg 23 |
Kontorsskrivare .................. |
1 Ce 19 |
1 Ce 19 |
1 Ce 19 |
Kansliskrivare .................... |
1—15 |
1—15 |
1—15 |
Kanslibiträden .................... |
2—11 |
2—11 |
1—11 |
Kontors- och skrivbiträden ........ |
22 |
31 |
25 |
1 A marksektionen finnes utöver här angivna befattningar viss tillfälligt anställd |
|||
personal. 2 Arvode fastställt av Kungl. Maj:t. |
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning.
1. översikt. Sid.
1. Gällande låne- och bidragsbestämmelser.............. 3
2. De bostadspolitiska organen.......................... 10
3. Bostadsförsörjningsläget ............................ 10
4. Sammanfattning av i propositionen framlagda förslag
rörande låne- och bidragsbestämmelserna........ 15
II. Lån och bidrag till bostadshus.
Egnahemslån och förbättringslån m. m................... 17
Föreliggande förslag ...................................... 17
Departementschefen ...................................... 22
Tertiärlån och tilläggslån .............................. 25
Föreliggande förslag ...................................... 25
Yttrande................................................ 29
Departementschefen ...................................... 29
III. Bostadsrabatter.
Föreliggande förslag ...................................... 34
Yttrande................................................ 35
Departementschefen ...................................... 35
IV. Särskilda frågor.
1. Besvärsrätten ........................................ 38
Gällande bestämmelser.................................... 38
Departementschefen...................................... 38
2. Lån till Aktiebolaget Elementhus.................... 39
Föreliggande framställning ................................ 39
Yttranden.............................................. 41
Departementschefen...................................... 42
V. Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret 1949/50.
Förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1949/50 ............ 43
Departementschefen ...................................... 47
VI. Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Bostadsstyrelsen: Avlöningar .......................... 49
Föreliggande förslag ...................................... 49
Yttranden m. m......................................... 56
Departementschefen ...................................... 57
Bostadsstyrelsen: Omkostnader ........................ 64
Föreliggande förslag ...................................... 64
Yttrande................................................ 65
Departementschefen . ..................................... 65
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar.................... 66
Föreliggande förslag ...................................... 67
Yttranden .............................................. 69
Departementschefen ...................................... 69
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader.................. 72
Föreliggande förslag ...................................... 72
Yttrande................................................ 73
Departementschefen ...................................... 73
VII. Hemställan.
Bilaga.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949
916343