Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
1
Nr 152.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
byggnadsforskning och standardiseringsverksamhet
för budgetåret 1949/50; given Stockholms slott den
18 mars 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Andersson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Andersson.
I bilaga 12 till 1949 års statsverksproposition har Kungl. Maj :t under
punkterna 39, 40 och 52 föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet för budgetåret 1949/50 beräkna
dels till Statens kommitté för byggnadsforskning ett förslagsanslag av
48 500 kronor;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 152.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 152
dels till Byggnadsforskning ett reservationsanslag av 300 000 kronor;
dels ock till Bidrag till standardiseringsverksamheten ett anslag av 400 000
kronor.
Vid anmälan av de tre punkterna yttrade chefen för handelsdepartementet
bl. a.
1947 års utredning för byggnadsfrågor har avgivit ett den 15 december
1948 dagtecknat, otryckt betänkande med förslag till ett statens byggnadsinstitut.
Förslaget innebär bl. a., att förutnämnda tre anslag skulle utgå
ur riksstaten och ersättas av vissa i betänkandet föreslagna anslag. Betänkandet
är nu under remissbehandling. Det är ännu för tidigt att avgöra,
om proposition angående inrättande av ett statens byggnadsinstitut bör föreläggas
årets riksdag. Emellertid anser jag att frågan bör övervägas av
Kungl. Maj :t så snart remissvaren inkommit.
Remissmyndigheterna ha numera yttrat sig över betänkandet och i allmänhet
tillstyrkt förslaget om att inrätta ett statens byggnadsinstitut. Såsom
tidigare anmälts av chefen för socialdepartementet torde ärendet först
efter ytterligare beredning böra framläggas för Kungl. Maj :t och riksdagen.
Vid sådant förhållande torde medel till byggnadsforskning och standardiseringsverksamhet
även för nästa budgetår böra anvisas å riksstatens tionde
huvudtitel under anslagsrubrikerna Statens kommitté för byggnadsforskning,
Byggnadsforskning och Bidrag till standardiseringsverksamheten. Till
grund för bedömningen av medelsbehovet torde läggas de i statsverkspropositionen
anmälda petitaskrivelserna den 31 augusti 1948 från statens
kommitté för byggnadsforskning och Sveriges standardiseringskommission.
Statens kommitté för byggnadsforskning har hemställt, att förslagsanslaget
till kommittén, som i årets riksstat upptagits till 48 500 kronor, för nästa
budgetår måtte uppföras med 63 000 kronor.
Enligt de för innevarande budgetår gällande dispositionsbestämmelserna
för anslaget må bl. a. till arvode åt kommitténs sekreterare vid en tjänstgöringsskyldighet
av minst sju timmar per arbetsdag användas högst 13 200
kronor, till avlöningar åt övrig personal högst 25 800 kronor och till utrustning
och expenser högst 4 000 kronor. För nästa budgetår borde enligt
petitaskrivelsen ifrågavarande poster höjas med respektive 6 000, 7 500 och
1 000 kronor. Till stöd för förslaget härom har kommittén framhållit i huvudsak
följande.
För närvarande består personalen på sekretariatet förutom av sekreteraren
av en teknisk assistent och två kontorsbiträden. Arbetet på sekretariatet
har blivit av allt större omfattning med hänsyn till att anslagen till
byggnadsforskning ökats och eftersom de forskningsresultat, som nu i allt
större utsträckning framkomma, skola bekantgöras i lämplig form. Vidare
åligger det kommittén att följa och främja den tekniskt-vetenskapliga forskningen
på byggnadsområdet. Sistnämnda del av kommitténs arbetsuppgifter
har hittills ej kunnat bli föremål för uppmärksamhet i sådan grad som kommittén
anser önskvärd, emedan personalen på sekretariatet i första hand
måste ägna sig åt löpande ärenden. För att arbetsuppgifterna på sekretariatet
skola kunna behandlas nöjaktigt erfordras en kvalificerad sekreterare,
två tekniska assistenter och två väl kvalificerade kontorsbiträden. För
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
3
de två tekniska assistenterna, vilka borde vara högskoleutbildade tekniker
med exempelvis fyra respektive ett års praktisk erfarenhet, har kommittén
räknat med årslöner å 12 000 respektive 9 600 kronor. För de båda biträdena,
av vilka en skulle vara utländsk korrespondent och en äga speciell bokföringsutbildning,
har kommittén beräknat årslönerna till 6 900 respektive
4 800 kronor.
Över denna framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret
och statens lönenämnd.
Statskontoret uttalar, att anslaget till Statens kommitté för byggnadsforskning
för nästa budgetår borde upptagas med oförändrat belopp, om
åtgärder för en enhetlig organisation för utredningar inom byggnadsområdet
icke komine att vidtagas. Ämbetsverket hade i och för sig icke funnit anledning
till erinran mot att de för full tjänstgöring angivna löneförmånerna
för assistenter och s. k. kontorsbiträden lades till grund för bestämmandet
av ersättning åt dessa inom ramen för tillgängliga anslagsmedel. Den för
sekreteraren tänkta löneställningen kunde däremot under inga förhållanden
godtagas.
Statens lönenämnd anför, att kommitténs medelsäskanden syntes lönenäinnden
innebära sådana avlöningsförbättringar för kommitténs befattningshavare,
att ett tillmötesgående därav finge anses medföra en genomgripande
omorganisation av kommitténs verksamhet, vilken icke borde genomföras
utan efter en särskild undersökning.
I den andra av förenämnda båda skrivelser från statens kommitté för
byggnadsforskning har kommittén hemställt, att reservationsanslaget till
byggnadsforskning, som för detta budgetår utgår med 300 000 kronor, för
budgetåret 1949/50 måtte beräknas till 440 000 kronor. Enligt vad jag inhämtat
från kommittén bär av årets anslag använts 100 000 kronor för
materialforskning m. in., 70 000 kronor till Samarbetskommittén för byggnadsfrågor,
50 000 kronor till vardera samhällsbyggnad och produktionsteknik,
25 000 kronor till uppvärmnings- och ventilationsteknik samt 5 000
kronor till förvaltningsteknik. Kommittén bär vid beräkningen av anslagsbehovet
för nästa år utgått från att i stort sett oförändrat belopp skulle utgå
till materialforskning in. m., att anslagen till samhällsbyggnad, produktionsteknik
samt uppvärmnings- och ventilationsteknik skulle fördubblas och att
medlen till förvaltningsteknik skulle 10-dubblas. Till publicering borde
dessutom beräknas 40 000 kronor. I sina kalkyler har kommittén icke beräknat
medel för Samarbetskommittén för byggnadsfrågor. Under hand har
från denna kommitté meddelats, att dess anslagsbehov för nästa budgetår
kunde uppskattas till 60 000 kronor.
Som allmän motivering för ökat anslag till byggnadsforskningen har statens
kommitté för byggnadsforskning anfört.
Årligen investeras mycket stora summor i byggnads- och bostadsproduktionen.
En stor del av det kapital som produktionen krävt har tillskjutits
av det allmänna. Hur nu än de ekonomiska förhållandena inom en nära
framtid kunna komma att växla, lär det allmännas årliga engagemang i
byggnads- och bostadsproduktionen komma att röra sig om ofantliga be
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
lopp. Åtgärder i syfte att förbilliga denna produktion, bl. a. genom tekniska
och ekonomiska rationaliseringsåtgärder, synas därför särskilt angelägna.
Enligt kommitténs uppfattning borde frågan om att bevilja det begärda
anslaget på 440 000 kronor behandlas helt oberoende av planerna på att inrätta
ett statens byggnadsinstitut. Ur alla synpunkter vore det lämpligt att
kommittén finge arbeta med anslag som någorlunda svarade mot föreliggande
forskningsbehov.
1947 års utredning för byggnadsfrågor bär i utlåtande över framställningen,
som avgavs innan utredningen framlade sitt betänkande, tillstyrkt
kommitténs begäran om medel, under förutsättning att förslag om att inrätta
ett statens byggnadsinstitut icke komme att föreläggas riksdagen.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj:t den 19 mars
1948 fattade beslut om att rese- och traktamentskostnaderna för en svensk
representant vid en internationell dokumentationskongress i Paris finge bestridas
från reservationsanslaget till Byggnadsforskning.
lag övergår härefter till frågan om anslag till standardiseringsverksamheten.
Till detta ändamål utgår för det nu löpande budgetåret ett anslag av
400 000 kronor. Beträffande dispositionsbstämmelserna för anslaget torde
jag få hänvisa till statsliggaren, s. 855.
I sin pelitaskrivelse har Sveriges standardiseringskommission i följande
tablå redovisat fördelningen av årets anslag och de statsanslag för nästa
budgetår, som hos kommissionen begärts av olika kommittéer och organisationer.
1948/49 1949/50
disponerade äskade
belopp belopp
Organisationer och kommittéer
Sveriges standardiseringskommission ........... 55 000 55 000
Svenska verkstadsindustriens standardcentral .... 70 000 85 000
Svenska elektriska kommissionen ............... 20 000 30 000
Byggstandardiseringen ........................ 187 000 200 000
Metallnormcentralen .......................... 30 000 40 000
Jordbrukstekniska institutet .................. 5 000 5 000
Grafiska standardiseringskommittén ............ 9 000 12 000
Emballagestandardiseringen .................. 8 000 10 000
Trädgårdsnäringens standardiseringskommitté . . 3 500 3 500
Smörj medelskommittén ...................... 1 500 1 500
Färg- och fernis,skommittén.................... 3 000 5 000
Tryckkärlskommissionen ...................... 3 000 6 000
Textilrådet .................................. — 10 000
Internationellt samarbete ...................... 5 000 12 700
Propaganda för standardisering ................ — 12 000
Kronor 400 000
487 700.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
5
Kommissionen förklarar, att den vore fullt medveten om att största sparsamhet
med statens medel i nuvarande ekonomiska läge vore absolut nödvändig.
Kommissionen hade därför undersökt möjligheterna att nedbringa
kostnaderna och funnit att ett sammanlagt statsanslag på 442 000 kronor
vore ett absolut minimum, om icke allvarliga inskränkningar i redan planerade
standardiseringsarbeten skulle uppstå.
Beträffande textilstandardiseringen framhåller kommissionen följande.
Textilstandardiseringen kan betraktas som en ny verksamhet, vilken för
sin utveckling kräver bidrag och stöd av kommissionen. Den tidigare verksamheten,
som i huvudsak varit av grundläggande natur, har helt finansierats
med enskilda medel. Det arbete som i första hand står på dagordningen
avser utarbetande av provningsmetoder, som komma att skapa möjlighet
för fabrikanterna att genom varudeklarationer, baserade på likartade
provningar, upplysa allmänheten om sina produkters kvalitet och ändamålsenlighet.
Kommissionen förklarar sig beredd att garantera att enskilda bidrag för
budgetåret 1949/50 lämnades i minst samma proportion som under innevarande
år, d. v. s. som regel 175 % av anslaget, utom såvitt anginge byggstandardiseringen,
för vilken Kungl. Maj :t hittills icke uppställt någon fordran
på tillskott av enskilda medel.
Över standardiseringskommissionens framställning har infordrat utlåtande
avgivits av kommerskollegium, som överlämnat yttrande från Sveriges
industriförbund.
Industriförbundet har tillstyrkt framställningen, medan kommerskollegium
med hänsyn till det statsfinansiella läget ej tillstyrkt högre anslag
än som beviljats för innevarande budgetår, 400 000 kronor. Denna summa
borde emellertid betraktas som ett lägsta belopp, som icke utan men för
verksamheten kunde underskridas.
Kommerskollegium har vidare anfört följande.
För att erhålla ytterligare medel torde kommissionen alltjämt liksom hittills
få lita till understöd från enskilt håll, främst från sådana producenter
som ha direkt gagn av verksamheten. I detta avseende är emellertid att
märka att vad beträffar den största posten, nämligen den till byggstandardisering,
staten hittills haft att ensam bestrida kostnaderna för verksamheten.
Såsom kollegium redan tidigare i skrivelse den 3 november 1943
framhöll torde det vara förtjänt att övervägas, huruvida icke något enskilt
bidrag skulle kunna erhållas även för byggstandardiseringens del.
Över kommerskollegii yttrande beträffande möjligheterna att erhålla enskilda
bidrag för byggstandardiseringen ha utlåtanden inhämtats av 1947
års utredning för byggnadsfrågor, byggstandardiseringen och Sveriges standardiseringskommissionen.
1957 års utredning för byggnadsfrågor anför att de medel, som disponerades
för byggstandardiseringen, i huvudsak åtginge till alt avlöna anställd
personal. Utredningen funne det nödvändigt, all byggstandardiseringens
nu pågående och planerade arbete, baserat på hittillsvarande medelsanvisning,
finge fortgå utan avbrott. Det borde med andra ord vara ett in
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
tresse, att kontinuiteten i verksamheten icke gjordes beroende av bidrag
från sådana producenter, som hade gagn därav. Fortsatt bidrag till bygg
standardiseringen borde därför icke göras beroende av enskilda bidrag.
Byggstandardiseringen anför i huvudsak följande.
Standardisering inom byggnadsfacket skiljer sig i viss mån från standardisering
inom flera andra områden. Medan inom en del andra områden fördelarna
av standardiseringen i första rummet komma tillverkarna tillgodo,
är förhållandet inom byggnadsindustrien det motsatta. Byggnadsstandardiseringen
avser i främsta rummet att förbilliga byggnadskostnaderna till förmån
för konsumenten, d. v. s. den bostadssökande allmänheten. Det synes
därför vara följdriktigt, att standardiseringsarbetet i detta fall som regel
bekostas av allmänna medel. Att basera någon del av Byggstandardiseringens
fasta stat på tillskott av privata medel torde även bereda vissa svårigheter,
då byggnadsindustrien och byggnadsmaterialindustrien icke äga några
samlade organisationer utan äro uppdelade på ett flertal mindre sammanslutningar.
Under de drygt fem år under vilka Byggstandardiseringen bedrivit
sitt arbete ha privata medel erhållits för särskilda uppgifter. Dessa
medel uppgå till sammanlagt ca 100 000 kronor, d. v. s. i runt tal 10 %
av anslagen. Det synes oss både möjligt och lämpligt att även i fortsättningen
söka erhålla pengar från industrien för bekostande av vissa speciella
utredningsuppgifter, vilka emellertid i allmänhet komma att ligga vid
sidan av det ordinarie arbetet.
Sveriges standnrdiseringskommission har instämt i byggstandardiseringens
uttalande och tillagt, att enskilda bidrag till byggstandardiseringens
verksamhet hittills ej redovisats, emedan Kungl. Maj :t icke ställt några
krav därpå. Kommissionen komme i fortsättningen att på allt sätt söka
medverka till att enskilda medel lämnades till byggstandardiseringen.
Föredraganden. Såsom jag inledningsvis sade, är det nu icke möjligt
att taga ställning till det förslag om att inrätta ett statens byggnadsinstitut,
som senast framförts av 1947 års utredning för byggnadsfrågor. Medel
till byggnadsforskning och standardiseringsverksamhet böra därför även för
nästa budgetår anvisas under samma tre anslagsrubriker som tidigare.
På grund av de betänkligheter som statskontoret och statens lönenämnd
anfört mot att öka anslaget till Statens kommitté för byggnadsforskning
anser jag att detta anslag bör bibehållas oförändrat. Med hänsyn till den
nuvarande ekonomiska situationen finner jag mig icke heller kunna förorda,
att anslagen till Byggnadsforskning samt till Bidrag till standardiseringsverksamheten
ökas, trots de skäl för anslagshöjningar som framförts i
petitaskrivelserna. Däremot förordar jag vissa jämkningar i dispositionsbestämmelserna
för de två förstnämnda anslagen.
De under anslaget till Statens kommitté för byggnadsforskning upptagna
posterna till arvode åt kommitténs sekreterare och till avlöningar till övrig
personal böra sammanslås till en post att användas enligt föreskrifter, meddelade
av Kungl. Maj :t. Härigenom torde kommittén få möjlighet att mera
effektivt utnyttja de anvisade avlöningsmedlen.
Såsom jag förut anmält, har Kungl. Maj :t under det gångna budgetåret
i ett fall medgivit, att anslaget till Byggnadsforskning finge användas för
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
7
att bestrida kostnaderna för en utlandsresa. Därest riksdagen icke har något
att erinra däremot, torde utlandsresor som väntas bliva till nytta för
svensk byggnadsforskning jämväl i fortsättningen få bekostas av anslaget
i fråga.
Ehuru jag icke kan medverka till att medel anvisas för att öka personalen
på kommitténs sekretariat i den ordning kommittén föreslagit, anser
jag att dess arbete bör underlättas på det sättet, att kommittén får möjlighet
att mer eller mindre permanent anlita byggnadstekniska experter icke
blott för egentliga forskningsuppgifter utan även för det löpande arbetet.
Under förutsättning att riksdagen icke har något att invända däremot, torde
det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om anställningsvillkoren
för dylika experter, vilka böra avlönas från anslaget till Byggnadsforskning.
Det torde likaledes få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra huru stor
del av sistnämnda anslag som skall utgå i bidrag till Samarbetskommittén
för byggnadsfrågor.
Beträffande dispositionen av anslaget till Bidrag till standardiseringsverksamheten
torde i huvudsak nu gällande regler böra tillämpas även under
budgetåret 1949/50. Jag är sålunda icke beredd att, såsom kommerskollegium
ifrågasatt, föreslå någon föreskrift om att ett större eller mindre enskilt
bidrag skall utgöra villkor för statsbidrag till byggstandardisering.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att för budgetåret 1949/50 under tionde huvudtiteln anvisa
dels
till Statens kommitté för byggnadsforskning ett förslagsanslag
av 48 500 kronor;
dels till Byggnadsforskning ett reservationsanslag av
300 000 kronor;
dels ock till Bidrag till standardiseringsverksamheten ett
anslag av 400 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Kihlstrand.