Knngl. Maj.ts proposition nr 15.
1
Nr 15.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 9 september
1938 (nr 567) om handel med preventivmedel;
given Drottningholms slott den 21 januari 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Prövningen av ansökan om tillstånd att idka handel med preventivmedel
skall enligt propositionen överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna.
Vidare föreslås, att tillstånd till sådan handel, som nu får
beviljas endast för viss tid, högst tre år, skall gälla tills vidare. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 15.
2
Kungi. Maj.ts proposition nr 15.
Förslag1
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 9 september 1938 (nr 567) om
handel med preventivmedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 9 september 1938
om handel med preventivmedel skola hava ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad
6 §, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
1 §•
Den som vill, annorstädes än å
apoteksinrättning, idka handel med
preventivmedel eller eljeist tillhandahålla
allmänheten sådana medel
skall söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen
i det län där rörelsen skall
utövas eller, där rörelsen skall drivas
i Stockholm, hos överståthållarämbetet.
Med preventivmedel —
1 §•
Den som vill, annorstädes än å
apoteksinrättning, idka handel med
eller eljest tillhandahålla allmänheten
preventivmedel skall söka tillstånd
därtill hos polismyndigheten i
den ort, där rörelsen skall utövas.
— av könssjukdom.
2 §. 2 §.
Tillstånd beviljas allenast för viss Tillstånd må avse endast vissa antid,
ej över tre år, och må avse en- givna medel. När skäl därtill äro, må
dast vissa angivna medel. När skäl polismyndigheten återkalla meddelat
därtill äro, må meddelat tillstånd tillstånd.
återkallas.
Närmare föreskrifter----- -—-av Konungen.
6 §•
Polismyndighets beslut må överklagas
hos länsstyrelsen sist å trettionde
dagen efter det klaganden erhöll
del av beslutet. Klagan över
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 15
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
länsstyrelses beslut må föras hos
Konungen genom besvär, som skola
hava inkommit till inrikesdepartementet
inom tid som nyss sagts.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1949.
Tillstånd, som jämlikt 1 § i dess
förutvarande lydelse meddelats att
gälla viss tid efter den 30 juni 1949,
skall utan särskild ansökan gälla
tills vidare.
4
Kungi. Maj.ts proposition nr 15.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 21 januari 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om decentralisering
av ärenden angående handel med preventivmedel m. m. samt anför
därvid följande.
Decentraliseringsutredningen, som tillsatts av Kungl. Maj :t den 6 juni 1947
med uppgift alt utreda möjligheterna av en ytterligare decentralisering inom
statsförvaltningen, har i en med nr 12 betecknad, till inrikesdepartementet
överlämnad promemoria angående tillstånd till handel med preventivmedel
föreslagit vissa ändringar i förordningen om sådan handel. Sålunda föreslås,
att prövningen av ansökan om tillstånd att idka handel med preventivmedel
skall överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna
samt att tillstånd till sådan handel, som nu får beviljas endast för viss tid,
högst tre år, skall gälla tills vidare.
Gällande bestämmelser.
Om handel med preventivmedel stadgas i förordningen den 9 september
1938 (nr 567). Enligt 1 § skall den som vill, annorledes än å apoteksinrättning,
idka handel med preventivmedel eller eljest tillhandahålla allmänheten
sådana medel söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen
skall utövas, eller, där rörelsen skall drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet.
I 2 § föreskrives, att tillstånd beviljas allenast för viss tid, ej över
tre år, och må avse endast vissa angivna medel. När skäl därtill äro, må meddelat
tillstand återkallas. Vidare stadgas i denna paragraf, att närmare föreskrifter
om tillstånds beviljande och återkallande skola meddelas av KoRungen.
Sådana föreskrifter äro givna i kungörelse den 9 september 1938
(nr 568).
I kungörelsens 1 § stadgas, att ansökning om tillstånd att, annorstädes än
å apoteksinrättning, idka handel med preventivmedel eller eljest tillhandahålla
allmänheten sådana medel, skall göras skriftligen samt innehålla uppgift
i följande avseenden: a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla,
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 15.
b) huruvida sökanden ämnar bedriva partihandel eller detaljhandel eller
avser att på annat sätt tillhandahålla medlen åt allmänheten, c) huruvida
tillhandahållande skall äga rum allenast medelst posten, d) å vilket ställe
rörelsen skall utövas, e) vilken reklam sökanden ämnar bedriva, samt f) därest
sökanden är bolag eller förening, vem som skall förestå rörelsen. Enligt
2 § skall vid prövning av ansökning om tillstånd att tillhandahålla preventivmedel
särskilt iakttagas: att sökanden är berättigad att idka handel i
allmänhet samt med hänsyn till den reklam han uppgiver sig ämna bedriva
och i övrigt kända förhållanden är lämpad att erhålla sådant tillstånd och,
där sökanden är bolag eller förening, att rörelsen omhänderhaves av lämplig
föreståndare; att uppgiven lokal för medlens tillhandahållande är ur
hvgienisk synpunkt och i övrigt tillfredsställande, att tillstånd icke meddelas
att försälja medel som måste anses olämpliga för sitt ändamål eller kunna
befaras vara skadliga, därvid 1 tveksamma fall bör inhämtas yttrande av
medicinalstyrelsen, samt att i fråga om kemiskt verkande medel deklaration
rörande dess sammansättning alltid infordras och tillstånd icke meddelas då
medlet på grund av sin sammansättning enligt vad särskilt är stadgat i
allmänhet ej må försäljas annorstädes än å apoteksinrättning, ävensom att
vid tillstånds beviljande föreskrift meddelas därom att sådana medel vid
tillhandahållandet alltid skola åtföljas av deklaration som nyss nämnts. I
8 § är föreskrivet att i bevis som meddelas angående tillstånd att tillhandahålla
preventivmedel skall intagas erinran om att tillståndet må återkallas
när skäl därtill äro, ävensom att försäljning ej må äga rum genom kringföring
eller utomhus. Jämlikt 4 § skall vid fråga om återkallande av meddelat
tillstånd särskilt beaktas: huruvida tillståndets innehavare eller föreståndare
som avses i 2 § gjort sig skyldig till någon förseelse som har samband
med rörelsen och kan anses göra honom olämplig att vidare bedriva densamma,
huruvida olämplig reklam bedrives, samt huruvida eljest någon väsentlig
förändring inträtt i jämförelse med förhållandena vid den senaste
tillståndsprövningen.
Decentraliseringsutredningen.
I sin förut omnämnda promemoria har decentraliseringsutredningen till
en början lämnat eu redogörelse för tillkomsten av förordningen om handel
med preventivmedel. Däri erinras, att förordningen, som tillkom i samband
med upphävandet av stadgandet i 18 kap. 13 § andra stycket strafflagen,
huvudsakligen bygger på den utredning angående revision av denna
paragraf, som den 13 december 1934 avgavs av särskilda inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga (SOU 1934: 50). Beträffande tillståndsmyndigheten
omnämner decentraliseringsutredningen, att i propositionen
i ämnet (1938: 146) i anslutning till de sakkunnigas förslag förordats, att
prövningen skulle tillkomma de myndigheter, som förde handelsregistret,
d. v. s. i stad överståthållarämbetet, magistrat eller kommunalborgmästare
samt på landsbygden länsstyrelsen. Första lagutskottet föreslog däremot
i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 43) — under åberopande av
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
angelägenheten att såvitt möjligt enhetliga normer komme att följas vid
prövningen — att handläggningen borde koncentreras till länsstyrelserna
resp. övers tåthåll arämbetet. I fråga om den i förordningens 2 § stadgade
begränsningen i tillståndets giltighetstid påpekar utredningen, att denna
bestämmelse, som överensstämmer med de sakkunnigas förslag, betingats
av praktiska skäl. Såsom motivering för tidsbegränsningen hade de sakkunniga
anfört, att tillståndsmyndigheten därigenom finge anledning att
med jämna mellanrum pröva, huruvida förutsättningarna alltjämt vore sådana
att vederbörande finge bedriva ifrågavarande försäljning, samt att
den som fått tillstånd givetvis skulle vara särskilt angelägen att sköta sin
rörelse på ett tillfredsställande sätt, om han visste att efter en viss tid skulle
prövas huruvida förnyat tillstånd kunde meddelas.
Utredningen har härefter berört frågan i vad mån det i förordningen
stadgade kravet på tillstånd för rätt att idka handel med preventivmedel
borde slopas. Utredningen framhåller, att den för sin del icke vore beredd
att tillstyrka en sådan åtgärd även om enligt utredningens mening ett
visst stöd härför kunde hämtas bl. a. i utvecklingen på området sedan 1938.
Den smyghandel, som man med bestämmelserna avsåge att komma till
livs, torde i största utsträckning ha försvunnit. Formerna för en lojal
sexualupplysning i allmänhet syntes också ha stadgats och blivit allmänt
erkända. Emellertid torde erfarenheterna av det nuvarande systemet i huvudsak
vara goda och åtskilliga av de synpunkter, som föranledde detsammas
införande, torde fortfarande äga aktualitet.
Även om alltså enligt utredningens åsikt den nuvarande ordningen i huvudsak
tills vidare borde bibehållas ansåge emellertid utredningen det uppenbart,
att förenklingar i förfarandet vore möjliga att genomföra. Härom
har utredningen anfört i huvudsak följande.
Vad då först angår frågan om tillståndsmyndighct vill utredningen erinra
om att de sakkunnigas i propositionen godtagna förslag avsåg att förlägga
tillståndsprövningen till den myndighet som för handelsregistret för
vederbörande ort. Riksdagen förordade för sin del — med hänsyn till angelägenheten
av att såvitt möjligt enhetliga normer komme att följas vid
bedömningen av ifrågavarande spörsmål — såsom en medelväg mellan detta
förslag och en i och för sig icke tillrådlig centralisering att tillståndsprövningen
skulle ankomma på länsstyrelserna. För de sakkunnigas förslag talar
den omständigheten, att den tillståndsprövande myndigheten då själv
kan omedelbart kontrollera huruvida en sökande är berättigad att idka
handel i allmänhet. Detta skäl torde dock icke vara av någon större betydelse.
I fråga om den av riksdagen intagna ståndpunkten är det uppenbarligen
önskvärt att i dessa liksom andra tillståndsärenden enhetliga normer
om möjligt tillämpas. Utredningen vill dock erinra om att med nuvarande
ordning länsstyrelserna i två viktiga hänseenden oftast äro hänvisade till
de lokala polismyndigheternas omdöme, nämligen i fråga om sökandens
personliga kvalifikationer och den ifrågasatta handelslokalens lämåJighet.
De övriga synpunkter, som enligt 3 § ovannämnda kungörelse skola särskilt
beaktas, synas i allmänhet icke behöva bereda några större besvärligheter
vid prövning av tillståndsfrågor. Då tveksamhet kan råda om tillåtligheten
av ett för försäljning ifrågasatt medel, skall medicinalstyrelsens utlåtande
Kungl. Maj:ts proposition nr 15. 1
inhämtas. Följaktligen återstår för närvarande för länsstyrelsernas omedelbara
bedömande i regel allenast frågan om lämpligheten av den reklam,
en sökande kan vilja bedriva. Ej heller denna fråga torde dock i al.manhet
vara särskilt svår att avgöra. ... ....
Vad sålunda anförts finner decentraliseringsutrednmgen med hansyn till
de allmänna önskemålen att icke förlägga detalj avgörandena högre i mstansordningen
än deras natur oundgängligen kräver tala for att tillståndsprövningen
bör kunna anförtros åt länsstyrelserna underordnade myndigheter.
I vissa yttranden över de sakkunnigas förslag framfördes tanken att
förlägga tillståndsprövningen till hälsovårdsnämnderna. Med hänsyn likväl
tilf ärendenas karaktär synes lämpligast att uppgiften får handhavas avlokala
polismvndigheter. På landsbygden är i så fall landsfiskalen självskriven.
Beträffande magistratsstäderna synas vissa skäl kunna åberopas
för att magistraten skulle vara tillståndsmyndighet. I sådana städei ankomma
olika slags tillståndsärenden på magistraten, som därför allmänt
sett torde vara lämpad att handhava även dessa ärenden, som dessutom
icke kunna anses uteslutande vara av vanlig polisiär natur. Det är vidare
önskvärt att icke pålägga polisen mera göromål än nödigt för att icke därigenom
inskränka på den rena polisverksamheten. Då polisen emellertid i
re«el torde få att avgiva yttranden i förevarande ärenden, synes någon sådan
vinst av ärendenas förläggande till magistraten icke uppstå. Med hänsvn
härtill synes lämpligast att tillståndsprövningen handhaves av polismvndighet
som angives i lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall
med polismyndighet avses, d. v. s. i stad med poliskaminare denna och i
Övriga delar av riket polischefen i orten. Någon anledning alt befara att
polismyndigheterna skulle i ringare grad än länsstyrelserna beakta de för
ett tillstånd stadgade kraven torde ej föreligga. Och om polismyndigheterna
skulle bliva onödigt restriktiva kan ju rättelse ernås besvärsvägen.
Beträffande koncessionstiden anförde sakkunniga vissa skäl för att begränsa
denna. Härutöver har också åberopats det skälet, att under eu tillståndsperiod
tillståndsmyndigheten bör ha blivit i tillfälle alt genom övervakning
av försäljarens reklam och verksamhet i övrigt bilda sig ett omdöme.
huruvida förnyat tillstånd kan meddelas. Bestämmelsen om begränsad
koncessionstid synes ha varit välmotiverad med hänsyn till förhållandena
vid dess tillkomst. Utredningen håller emellertid före att utvecklingen
därefter talar för att liden för dess slopande numera får anses vara inne.
Erfarenheterna torde ha utvisat att tillståndshavarna i allmänhet lojalt
följt gällande bestämmelser. Det remedium, som möjligheten till återkallelse
innebär, torde vara tillräckligt för att komma till rätta med de enstaka
missförhållanden, som kunna uppstå. Därest omprövning av tillstånden
blir obehövlig vinnes uppenbarligen en betydande lättnad för tillståndsmyndigheterna.
Det torde icke behöva befaras, att de lokala polismyndigheterna
skulle visa sig vara mindre benägna att använda möjligheten till
återkallelse än vad länsstyrelserna kunna antagas ha varit. För tillståndshavarna
måste också ett slopande av omprövningen innebära särskilt stor
lättnad. Utredningen kan icke finna att efterlevnaden av bestämmelserna
i övrigt därigenom skulle äventyras.
Därest de av utredningen föreslagna åtgärderna genomföras torde vissa
bestämmelser för reglering av övergången till den nya ordningen bliva erforderliga.
Sålunda "böra länsstyrelserna tillse att de nya tillståndsmyndigheterna
erhålla uppgift om samtliga gällande tillstånd och villkoren därför.
De tillstånd, som skulle utlöpa efter ändringens ikraftträdande, synas lämpligen
böra förklaras skola gälla tills vidare. I samband härmed torde rätten
till återkallelse av sådana tillstånd också böra överföras på polismyndigheten.
8
Kungi. Maj.ts proposition nr lo.
Under åberopande av det anförda liar utredningen föreslagit dels att 1
och 2 §§ förordningen om handel med preventivmedel gåves sådan ändrad
lydelse att tillstånd enligt 1 § skall sökas hos polismyndighet i den ort, där
rörelsen skall utövas, samt att tillstånd skall beviljas tills vidare, dels att i
samband därmed meddelas övergångsbestämmelser av innebörd som ovan
angivits.
Yttrandena.
Över decentraliseringsutredningens promemoria ha efter remiss yttranden
avgivits av medicinalstyrelsen, riksåklagarämbetet, överståthåillarämbetet
(med bifogande av yttrande av polismästaren i Stockholm), länsstyrelsen
i Stockholms län, länsstyrelsen i Jönköpings län (med bifogande av yttranden
av förste provinsialläkaren i länet, poliskammaren i Jönköping och länets
avdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler), länsstyrelsen i Kronobergs
län, länsstyrelsen i Malmöhus län (med bifogande av yttranden av
poliskammaren i Malmö, landsfiskalen i Skurups distrikt och hälsovårdsnämnden
i Hälsingborg), länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (med bifogande
av yttrande av poliskannnaren i Göteborg), länsstyrelsen i Örebro
län (med bifogande av yttrande av förste provinsialläkaren i länet), länsstyrelsen
i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län (med bifogande
av yttrande av poliskammaren i Sundsvall), länsstyrelseutredningen,
Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,
Svenska stadsförbundet och Svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund.
Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
yttranden med undantag av dem som avgivits av poliskammaren i Jönköping
och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare.
Poliskammaren i Jönköping har avstyrkt förslaget och förordat, att tillståndsprövningen
rörande handeln med preventivmedel slopades och skyldighet
i stället infördes för den som ville annorledes än i butik saluföra
sådana medel att göra anmälan hos hälsovårdsnämnden, som det även borde
åligga att ägna tillsyn över att icke otjänliga preventivmedel utbjödes
och att försäljnings- och förvaringslokalerna vore ändamålsenliga.
Föreningen Sveriges kommunalborgmästare har icke haft något att erinra
mot en decentralisering av ifrågavarande ärenden men ansett, att tillståndsprövningen
i städerna borde tillkomma magistraten resp. kommunalborgmästaren.
Beträffande vissa med decentraliseringens genomförande sammanhängande
frågor ha följande synpunkter framförts.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit att polismyndigheterna vid
prövningen av förevarande ärenden regelmässigt borde höra de lokala hälsovårdsmyndigheterna
och ifrågasatt om icke uttrycklig föreskrift därom
borde intagas i förordningen. Vidare har länsstyrelsen uttalat önskemål
om att anvisningar utfärdades för att erhålla en så enhetlig tillståndsprövning
som möjligt. Även länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat sig för
dylika anvisningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 15-
9
Länsstyrelsen i Kronobergs län liar ifrågasatt om icke med hänsyn till
ärendenas enkla beskaffenhet besvärsrätten borde begränsas på så sätt, att
länsstyrelses beslut på besvär över polismyndighets beslut icke finge överklagas.
Departementschefen.
Liksom decentraliseringsutredningen anser jag, att handel med preventivmedel
alltjämt bör vara underkastad tillståndsprövning av offentlig myndighet.
Även om under de tio år förordningen nu ägt tillämpning en sanering
av denna handel otvivelaktigt ägt rum, torde nämligen tiden ej vara
inne att slopa den kontroll från det allmännas sida som tillståndskravet
innebär. Däremot är jag i likhet med utredningen av den uppfattningen
att vissa förenklingar i förfarandet böra kunna genomföras.
Sålunda anser jag, att tillståndsprövningen lämpligen bör överflyttas
från länsstyrelserna till dem underordnad myndighet. Några olägenheter
av en sådan ändring torde ej vara att befara. Möjligen skulle kunna
göras gällande att önskemålet att nå en så långt möjligt enhetlig tilllämpning,
vilket var den avgörande anledningen till att ärendena förlädes
till länsstyrelserna, ej skulle kunna tillgodoses i samma utsträckning, därest
ärendena decentraliserades. Farhågorna härför böra dock ej överdrivas.
Ärendena förutsättas nämligen givetvis skola kunna av sökande besvärsvägen
underställas högre myndighets prövning. Skulle det visa sig att erforderlig
ledning för en likformig prövning icke skulle kunna nås på denna
väg, har Kungl. Maj :t jämlikt stadgandet i andra stycket av 2 § förordningen
möjlighet att utfärda behövliga tillämpningsanvisningar i detta hänseende.
Vad angår frågan till vilken myndighet ärendena i händelse av decentralisering
böra överflyttas anser jag att utredningen framfört vägande skäl
för att handläggningen bör ankomma på de lokala polismyndigheterna.
Med anledning av vad länsstyrelsen i Malmöhus län anfört om att de
lokala hälsovårdsmyndigheterna borde höras i ärendena vill jag framhålla,
att i den mån — utöver de föreskrifter rörande ärendenas prövning som
äro meddelade i den tidigare omnämnda tillämpningskungörelsen till förordningen
— ytterligare bestämmelser i detta hänseende finnas erforderliga,
dessa torde böra upptagas i kungörelsen.
Förutom nu berörda ändring beträffande ordningen för ärendenas handläggning
torde även den i 2 § förordningen stadgade begränsningen av tillståndens
giltighetstid böra upphävas. De skäl, som utredningen anfört till
stöd härför, tala nämligen för att jämväl detta förslag bör förverkligas.
Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att sådan ändring vidtages
i 1 och 2 §§ förordningen om handel med preventivmedel att prövningen
av ärenden om tillstånd till sådan handel överflyttas till de lokala
polismyndigheterna samt att bestämmelsen om begränsningen av tillståndens
giltighetstid utgår. Som följd av tillståndsprövningens decentralisering
bör även rätten att återkalla meddelat tillstånd överflyttas på polismyndig2
Bihanq till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 15.
]0
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
heterna. I en ny paragraf, betecknad 6 §, torde intagas bestämmelser om
rätt att överklaga polismyndighets beslut i de ärenden som enligt förslaget
skola ankomma på denna myndighets prövning. Tillräckliga skäl att, på
sätt ifrågasatts av länsstyrelsen i Kronobergs län, begränsa klagorätten så
att klagan ej skulle få föras över länsstyrelsens beslut, synas mig icke föreligga.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1949. Tillstånd,
som enligt de nuvarande bestämmelserna meddelats att gälla viss
tid efter den 30 juni 1949, bör utan särskild ansökan gälla tills vidare. I övrigt
torde icke erfordras några övergångsbestämmelser i anledning av de
nya stadgandena.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över ett i enlighet
med det anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 9 september 1938 (nr 567) om handel
med preventivmedel.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
K. A. Åkerberg.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
490184