Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
I
Nr 146.
Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen angående anslag
för budgetåret 1949/50 till hjälpverksamhet för utlandssvenskar
och flyktingar; given Stockholms
slott den 11 mars 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF
Gustav Möller.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I avbidan på prövning av ett nyligen framlagt förslag till riktlinjer för
hjälpverksamheten i framtiden för utlandssvenskar och flyktingar föreslås
den av utlandssvenskarnas förening med statsmedel bedrivna hjälpverksamheten
få fortgå även under nästa budgetår. Verksamheten föreslås
emellertid få minskad omfattning.
Även den särskilda hjälpverksamheten för flyktingar föreslås under
nästa budgetår fortgå i stort sett i tidigare former i avbidan på ställningstagande
till nämnda förslag.
Hihani/ till riksdagens protokoll 1049. 1 samt. Nr 146.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, har Kungl. Maj:t på
min hemställan under punkterna 100 och 101 föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1949/50 beräkna
dels
till Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning in. in. ett förslagsanslag
av 1 500 000 kronor,
dels ock till Bidrag till omhändertagande av utlandssvenskar m. m. ett
förslagsanslag av 500 000 kronor.
Jag anhåller nu att få till fortsatt behandling upptaga ifrågavarande
spörsmål.
I. Inledning.
1948 års riksdag (statsutsk. uti. nr 5, punkt 53, rd. skr. nr 5) anhöll om
utredning av frågan om överförande snarast möjligt av den av utlandssvenskarnas
förening bedrivna understödsverksamheten till annat organ.
Vidare förutsatte riksdagen, att de skäl, som tala för upphörande av statens
flyktingsnämnds verksamhet, skulle komma under beaktande i samband
med nämnda utredning. Med anledning härav tillkallade jag jämlikt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 ordföranden i statens
utlänningskommission, byråchefen N. P. Hagelin, ledamoten av riksdagens
andra kammare, direktören J. H. Hjalmarson och ordföranden i svenska
träindustriarbetareförbundet K. Larsson att verkställa nämnda utredning.
Tillika uppdrogs åt Hagelin att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Utredningsmännen antogo benämningen 1948 års kommitté för utlandssvenskar
och flyktingar. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den
10 december 1948 uppdrog jag samma dag åt direktören i svenska socialvårdsförbundet
E. C. A. Wahlberg att vara ledamot av kommittén.
Utredningsmännen ha den 22 februari 1949 avlämnat betänkande med
förslag angående den sociala omvårdnaden om utlandssvenskar och utlän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr Hd.
3
ningar (stencilerat). Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.
Då härvid kort remisstid utsatts, har i flera yttranden anförts, att de i
betänkandet framlagda förslagen icke hunnit prövas med den grundlighet,
som varit önskvärd. Ej heller inom socialdepartementet har tiden medgivit
en ingående granskning av förslagen. På grund härav ha kommitténs
förslag endast i vissa delar ansetts böra nu föreläggas riksdagen. I det
följande återges därför kommittébetänkandet och de däröver avgivna yttrandena
endast översiktsvis.
II. Hjälpverksamheten för utlandssvenskar.
Nuvarande hjälpverksamhet m. m.
Grunderna för den hjälpverksamhet, som med statsmedel bedrives av
utlandssvenskarnas förening, fastställdes av 1945 års riksdag (prop. nr
306, statsutsk. uti. nr 206, rd. skr. nr 452). Hjälpverksamheten omfattar
följande grenar.
1. Omhändertagande av utlandssvenskar och svenskfödda vid ankomsten
och under den närmaste tiden därefter. Vid anmälan av 1948 års statsverksproposition
(V ht., s. 149) anförde jag, att föreningens verksamhet
fr. o. m. budgetåret 1948/49 borde begränsas såtillvida, att personer som
vid nämnda tidpunkt vistats längre tid än 12 månader i Sverige skulle
hänvisas till de kommunala socialvårdsorganen. Möjlighet borde dock stå
öppen för föreningen att göra undantag från nämnda tidsbegränsning.
Statsutskottet (uti. nr 5, s. 29) föreslog, att sistnämnda möjlighet borde
utgå. Riksdagen godkände utskottets förslag.
2. Lån till komplettering av klädesutrustning, inköp av möbler, arbetsredskap
o. dyl.
3. Lån till utlandssvenskar, som äro arbetsföra men på grund av uppnådd
ålder eller av annan anledning icke utan svårighet kunna erhålla
arbetsanställning utan lämpligast kunna vinna sin utkomst genom att
starta en rörelse i silt tidigare yrke. Dylika lån kunna utgå med högst
10 000 kronor och lämnas räntefritt.
4. Hjälpsändningar av livsmedel, medicin m. in. till svenskar i utlandet.
För verksamheten under budgetåret 1947/48 har anslagits 1 000 000
kronor och för budgetåret 1948/49 750 000 kronor.
1948 års riksdag ifrågasatte, om icke den låneverksamhet, som bedrevs
av föreningen, snarast möjligt borde överflyttas till annat organ. Över huvud
taget vore det angeläget med snara åtgärder för att i största möjliga utsträckning
tillgodose det behov, som anslaget avsåge, på annat sätt än genom
bidrag till utlandssvenskarnas förening, som själv endast i mycket
ringa grad bidroge till verksamhetens finansiering. Hur hjälpen till utom
-
4
Kangl. Maj:ts proposition nr 1W.
lands boende svenska medborgare och svenskfödda borde administreras
krävde enligt riksdagens uppfattning ett närmare övervägande.
Framställning från utlandssvenskarnas förening.
I skrivelse den 16 november 1948 har utlandssvenskarnas förening framlagt
vissa allmänna synpunkter på frågan om omhändertagande av utlandssvenskar
samt i anslutning härtill anhållit om statsbidrag för budgetåret
1949/50 med 605 000 kronor.
Föreningen redogör till en början för de svårigheter, som möta utlandssvenskar
vid hemkomsten och omnämner, att de — förutom direkt ekonomiskt
bistånd till uppehälle in. in. — ofta behöva hjälp med frågor av juridisk,
medborgerlig, social och ekonomisk natur t. ex. berörande förvärv,
förlust och återvinnande av medborgarskap, deklaration och skattefrågor,
värnplikt, rösträtt, lägre och högre undervisning och yrkesutbildning, stipendier,
folkpension, sjukvård, fattigvård, försäkring av olika typer, arbetsanskaffning,
bosättning, bostadsanskaffning, valutafrågor, förvärv av egendom
samt av körkort, trafiktillstånd och licenser av olika slag. Föreningen
framhåller även betydelsen av den låneverksamhet, som föreningen nu
ombesörjer med statsmedel och som möjliggör, att rörelselån kunna beviljas
personer, vilka återvänt från krigshärjade länder och på grund av
ålder eller arten av tidigare yrke ej lämpligen kunna på annat sätt placeras
i arbetslivet.
Föreningen fortsätter.
Utlandssvensken, vilken i regel direkt eller indirekt företräder svensk företagsamhet
och därigenom är av värde för landets ekonomi i dess helhet, är värd
all uppmuntran och bör beredas lättnad i de svårigheter, varmed han har att
kämpa i jämförelse med hemmasvensken, som icke behöver för sin existens taga
samma risker som utlandssvensken. Det synes därför väl berättigat att i princip
vissa statliga åtgärder vidtagas till underlättande av utlandssvenskarnas verksamhet
och till beredande åt dem av lämplig hjälp i olika former.
Föreningen har härefter närmare behandlat behovet av statsbidrag för
budgetåret 1949/50.
Beträffande hjälpverksamheten i Sverige anför föreningen bl. a. följande.
Riksdagen beslöt våren 1948, att stadigvarande hjälpfall skulle överflyttas
till den allmänna socialvården efter högst tolv månaders vistelse i landet. Redan
när statsverkspropositionen framlades, hade denna överflyttning till den allmänna
socialvården påbörjats. Arbetet var i stort sett genomfört vid budgetårsskiftet
den 1 juli 1948. Emellertid kvarstå alltjämt till omhändertagande dels personer,
som vid budgetårsskiftet icke vistats i landet tolv månader och av olika anledningar
ej ännu kunnat överföras, dels även personer, som efter nämnda tidpunkt
återkommit till Sverige från krigshärjade länder.
Sammanlagt understöddes den 15 november 1948 omkring 200 familjer, till -
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
5
sammans omkring 800 personer. I detta antal äro inräknade svenskfödda, utländska
medborgare och deras barn.
Det är ogörligt att förutsäga, om antalet återvändande i framtiden kommer att
öka eller ej, då detta väsentligen beror av dels det allmänna politiska läget i världen,
dels ekonomiska faktorer. Till belysande av tendensen kan tjäna det antal
personer, som ijnder tiden januari—september år 1948 återkommit och måst
av föreningen ekonomiskt hjälpas. Detta antal utgjorde 90, varav 58 vuxna och
38 barn.
De under tredje kvartalet återkomna stammade från så vitt skilda länder som
Finland, Italien, Palestina, Rumänien och Tyskland.
Med en beräknad återflyttning under nästkommande budgetår av 150 personer
i behov av ekonomiskt stöd och då erfarenheten visar att kostnaderna för varje
person uppgå till mellan 900 och 1 000 kronor, skulle alltså ett belopp av omkring
150 000 kronor erfordras, vilket torde vara tillräckligt för att hjälpa även
från innevarande budgetår kvarstående hjälpfall.
Personer, som hittills återkommit, ha i vissa fall haft möjlighet att erhålla
lån till startande av rörelse. Det synes icke rättvist om denna möjlighet skulle
vara förmenad dem, som återvänt först i ett sent skede. Storleken av erforderligt
belopp låter sig svårligen beräkna på förhand, men ett anslag av 60 000 kronor
torde vara tillfyllest.
Sammanlagt skulle alltså enligt föreningens beräkning för hjälpverksamheten
i Sverige erfordras (150 000 -j- 60 000) 210 000 kronor.
Beträffande hjälpverksamheten utom Sverige anför föreningen.
Vad beträffar hjälpen till i utlandet vistande svenskar utgår föreningen från
att, då livsmedelsläget i världen under budgetåret 1949/50 ännu ej kan överblickas,
försiktigheten bjuder att räkna med nödvändigheten att fortfarande
sända livsmedel och kläder.
För innevarande budgetår har föreningen beräknat detta behov till omkring
3 800 livsmedelspaket per kvartal till en kostnad av 360 000 kronor för hela året.
Även om skördeutfallet i Europa nästa år väsentligt förbättras, beräknar dock
föreningen att varje kvartal ett antal livsmedelspaket behöva sändas till nedan
angivna länder.
Land Antal paket
England med Skottland ........................ 100
Frankrike .................................... 800
Italien ....................................... 70
Polen ........................................ 15
Tyskland ..................................... 2 600
Österrike ..................................... 100
Summa 3 685
Hänsyn har härvid tagits till att livsmedlen i vissa länder äro så dyra, att
personer i små omständigheter svårligen kunna anskaffa vad de verkligen behöva
till livets nödtorft.
Det beräknade antalet paket innebär en minskning i förhållande till innevarande
budgetår med endast ett par hundra paket. Med en förutsedd utsändning
av ett paket per kvartal, d. v. s. omkring 14 800 paket per år, och med en
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
genomsnittskostnad per paket (vari även ingår emballage, frakt, försäkring, eventuell
tull m. m.) av 25 kronor, skulle medelsbehovet för budgetåret 1949/50 uppgå
till 368 000 kronor. Då emellertid föreningen beräknar att paketinnehållet till
vissa länder kan något förenklas och även en del paket betalas genom enskilda
personer, torde erforderligt belopp kunna begränsas till 300 000 kronor.
Föreningen anför slutligen beträffande sina administrationskostnader
följande.
Till bestridande av administrationskostnader för den med statsmedel bedrivna
hjälpverksamheten har föreningen för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av 120 000 kronor.
För den i viss mån begränsade hjälpverksamhet, som föreningen föreslagit för
budgetåret 1949/50, beräknas de särskilda administrationskostnaderna komina
att uppgå till 65 000 kronor.
För sin ordinarie administration har föreningen alltsedan budgetåret 1943/44
anvisats ett bidrag av 30 000 kronor. Då behovet av ett dylikt bidrag alltjämt
kvarstår för att föreningen skall kunna bedriva sin ordinarie verksamhet i önskad
omfattning, får föreningen anhålla, att även för budgetåret 1949/50 för nämnda
ändamål erhålla ett anslag å nämnda belopp.
Det sammanlagda medelsbehovet beräknas alltså av föreningen till
(210 000 + 300 000 + 65 000 -f 30 000) 605 000 kronor.
Kommittéförslaget.
1948 års kommitté för utlandssvenskar och flyktingar har anfört, att
till Sverige anländande utlandssvenskars hjälpbehov bör jämställas vare
sig vederbörande själv lyckats taga sig hit eller överlämnats av myndigheter
i utlandet. Någon uppspaltning rent organisatoriskt av de olika
klientelen anser kommittén därför ej böra ske. Samma organ böra betjäna
den utblottade utlandssvensken, vare sig han anlänt på egen hand eller
överlämnats hit. Kommittén föreslår därför en omarbetning och utvidgning
av 1918 års förordning om vad iakttagas bör med avseende å nödställda
svenska medborgare, vilka från utländsk ort överlämnas till hemlandet.
Det skulle härefter huvudsakligen bli länsstyrelserna, som skulle
ha att ansvara för hjälpen till hemvändande, utblottade utlandssvenskar.
Beträffande omfattningen av den hjälp, som bör lämnas de till riket ankommande
utblottade utlandssvenskarna, anser kommittén, att denna bör
innefatta såväl uppehälle som komplettering av den personliga klädesutrustningen
ävensom visst mindre kontantbidrag för personliga utgifter
och utgå under en tid av högst 90 dagar. I många fall kan hjälpen slutligt
behöva utgöras även av resekostnaderna till den ort, där vederbörande
skall bosätta sig, jämte ett visst belopp till underhåll under resan. Kommittén
anför vidare att arbetsförmedlingsorganen i samband med att anställning
anskaffas böra kunna lämna den starthjälp, som i det speciella
fallet kan vara erforderlig. Förutom hjälp med resan samt bidrag till uppe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
7
hälle under denna för sig och den övriga familjen behöver den arbetsplacerade
i sådant avseende vanligen viss arbetsklädesutrustning, kontanthjälp
till hyres- och hushåll sutgifter intill första avlöningstillfället samt,
i den mån omöblerad bostad erhålles, hjälp till bohagsutrustning. Dylik
hjälp bör enligt förslaget utgå mot återbetalningsskyldighet. Rese-, flyttnings-
och fraktkostnaderna böra dock utgå utan återbetalningsskyldighet.
I fråga om hjälpen till nyanlända utlandssvenskar bör enligt kommitténs
uppfattning utlandssvenskarnas förening i fortsättningen fungera som kuratorsorgan
för de personer, som hänvända sig till densamma, och förmedla
kontakten mellan dessa och de olika myndigheterna.
Den låneverksamhet, som utlandssvenskarnas förening bedriver med
statsmedel i syfte att stödja sådana utlandssvenskar vilka icke kunnat erhålla
anställning men anses ha möjlighet att försörja sig genom att starta
rörelse i sitt tidigare yrke, anser kommittén mycket lovvärd och anför beträffande
densamma följande.
Den ger tillfälle för sådana utlandssvenskar, som på grund av en relativt hög
ålder och arbetsgivarnas skeptiska inställning till arbetssökande med längre
utlandsvistelse äro starkt handikapade på arbetsmarknaden, att ändock låta sina
erfarenheter komma till nytta. Kommittén skulle beträffande denna låneverksamhet
vilja föreslå en utvidgning av nu gällande villkor, som föreskriva, att rörelsen
skall startas i vederbörandes tidigare yrke. Vissa verksamhetsområden kräva
nämligen ej utpräglad branschkännedom utan fordra främst att dess utövare ha
allmän affärsvana. Därför anser kommittén, att nämnda villkor i fortsättningen
böra utgå. Huvudsaken bör vara, att de lånesökandes förutsättningar att sköta
föreslagen rörelse bedömas gynnsamma, så att syftet med verksamheten vinnes,
nämligen att få vederbörande självförsörjande.
Till skillnad från vad som nu är fallet, vill kommittén föreslå, att lånen icke
lämnas räntefritt utan åsättas gängse bankränta. Över huvud taget bör låneverksamheten
uppläggas mera bankmässigt än vad som nu är fallet. Vad beträffar
storleken av de lån, som i fortsättningen anses böra kunna utgå, kan nämnas,
att lånebeloppen f. n. äro maximerade till 10 000 kronor. Därtill kommer, att
utlandssvenskarnas förening i samband med utbetalning av lån vanligen även
beviljat vederbörande månadsunderstöd intill dess rörelsen kunnat giva innehavaren
hans försörjning. Med hänsyn till att möjligheterna till dylikt månadsunderstöd
bortfalla, eftersom det torde kunna förutsättas att rörelselån ej kommer
att beviljas personer, berättigade till obligatorisk fattigvård, bör i fortsättningen
det för uppehället under förslagsvis högst ett år erforderliga beloppet kunna
ingå i lånesumman. Om kostnaderna för uppehället — med hänsyn till att vederbörande
ofta torde vara familjeförsörjare — beräknas till högst 5 000 kronor
— som jämförelse kan nämnas att för vissa utländska läkare, som genomgå fortutbildning,
motsvarande summa har beräknats till 0 000 kronor — skulle det
totala maximibeloppet böra höjas till 15 000 kronor. Emellertid borde det endast
i undantagsfall föreligga skäl att bevilja lån motsvarande maximisumman. Med
nuvarande ansökningsfrekvens torde antalet beviljade lån komma att stanna vid
ett tiotal per år. Själva beviljandet av lånen liksom eventuella anstånd med
amorteringar in. in. böra, såsom tidigare vid olika tillfällen bl. a. statskontoret,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
dåvarande arbetsmarknadskommissionen samt flyktingsnämnden föreslagit, uppdragas
åt en mera allsidigt sammansatt nämnd än den delegation inom utlandssvenskarnas
förenings styrelse, som nu ombesörjer denna hjälpform.
I fortsättningen föreslår kommittén, att de kamerala och juridiska frågorna
i samband med låneverksamheten uppdragas åt statskontoret.
Beträffande den hjälp i form av gåvopaket, läkemedel in. in., som utlandssvenskarnas
förening nu ombesörjer, har kommittén anfört följande.
Vid de överläggningar, som ägt rum med utlandssvenskarnas förening, har
man från föreningens sida framhållit, att även om efterfrågan på dylika hjälpsändningar
kommer att successivt minska allteftersom försörjningssituationen förbättras
i världen torde man dock ha att räkna med att visst behov av dylik
hjälp alltid kommer att förefinnas bland svenskar ute i världen. Föreningen är
för sin del beredd att fortsätta verksamheten, om visst statsunderstöd garanteras.
Att enbart driva verksamheten på enskilda medel anser föreningen icke möjligt,
helst som betalningen delvis inflyter i sådana valutor, som föreningen ej kan
tillgodogöra sig.
Kommittén, som icke satt som sin uppgift att inskränka sådan verksamhet, av
vilken ett konstaterat behov föreligger, utan fastmer strävat att göra dylik om
möjligt mera ändamålsenlig och effektiv inom ramen för de medel, som anses
böra anslås för densamma, har stannat vid att i stort sett föreslå ett bibehållande
av nuvarande ordning. Dock vill kommittén förorda att det i det föregående föreslagna
organet för låneärenden även får i uppdrag att följa utvecklingen av
frågan rörande hjälp till utomlands boende svenskar och svenskfödda och i fortsättningen,
efter vederbörlig prövning av utlandssvenskarnas förenings framställningar,
förmedla de statsmedel, som bedömas böra utgå till dylik paketsändningsverksamhet.
Kommittén framhåller slutligen, att den bedömt vissa hjälpformer —
låneverksamheten och medelsanvisningen till paketsändningar m. in. till
utlandet — vara av sådan art, att deras utövande bör ske centralt. Härvid
har kommittén — på grund av de speciella hänsyn, som måste tagas vid
hjälpens utövande — icke ansett sig böra föreslå dessa hjälpformers överförande
till något ordinarie organ utan i stället förordat en speciell nämnd
för ändamålet. Vid överväganden rörande denna nämnd har kommittén
funnit, att den nuvarande flyktingsnämnden i huvudsak har den sammansättning,
som kan anses lämplig även för nu berörda verksamhet, och
efter viss rekonstruktion, hl. a. genom komplettering med en representant
för utlandssvenska intressen samt namnförändring, skulle vara skickad
även för dessa uppgifter. I detta sammanhang må redan nu nämnas, att
kommittén föreslagit viss ytterligare inskränkning av flyktingsnämndens
nuvarande uppgifter men icke ansett sig kunna rekommendera en total avveckling
av nämnden, som i sin nya sammansättning föreslås få benämningen
statens nämnd för utlandssvenskar och flyktingar.
I kommitténs kostnadsberäkningar över hjälpen till utlandssvenskar anföres,
att ett belopp av 50 000 kronor — i stället för av föreningen beräk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr iW.
9
nade 150 000 kronor — torde vara tillräckligt till mottagningshjälpen med
hänsyn till att kommittén bl. a. föreslagit en inskränkning av denna hjälp
till endast tre månader mot av föreningen beräknade tolv. Med hänsyn
till att i rörelselånen även hör inbegripas uppehälle under viss tid föreslår
kommittén en höjning av det belopp, som av föreningen beräknats härför,
från G0 000 till 90 000 kronor. Mot föreningens beräkning av medelsbehovet
till paketsändningar till utlandet har kommittén icke framställt någon
erinran.
Yttranden över kommittéförslaget.
Flertalet remissmyndigheter har i stort sett tillstyrkt kommittéförslaget
eller lämnat det utan erinran. Vissa erinringar ha dock framförts.
Utlandssvenskarnas förening anser den av kommittén föreslagna tidrymden
för mottagningshjälpen, 90 dagar från tidpunkten för ankomsten,
alltför kort och föreslår, att densamma hör kunna utsträckas till maximum
180 dagar. Beträffande låneverksamheten tillstyrker föreningen utredningsförslaget;
dock föreslår föreningen en sådan utvidgning av lånemöjligheterna,
att lån skall kunna utgivas även till förutvarande svenska
medborgare. Liknande synpunkter anföras även av socialstyrelsen.
Statskontoret anför, alt ämbetsverket i och för sig intet har att invända
mot att utlandssvenskarnas förening även i fortsättningen omhänderhar
förmedlingen av gåvopaket, läkemedel in. in. Ämbetsverket förutsätter
emellertid, att vid den statliga medelsanvisningen vederbörlig hänsyn tages
till det förbättrade livsmedelsläget utomlands.
Mot förslaget om samhällelig hjälp till utlandssvenskar utöver ordinarie
socialvårdshjälp kunna enligt arbetsmarknadsstyrelsens åsikt starka principiella
erinringar resas, och de av kommittén anförda motiven för att skapa
en särskild hjälpform åt utlandssvenskarna enbart för att från början
ställa dem på samma plattform som en mer eller mindre utblottad hemlandssvensk
anser styrelsen ganska långsökta. Beträffande rörelselånen anför
styrelsen, att denna hjälpform synes mest tveksam, då den särskilt
framhäver den förmånsställning en utlandssvensk erhåller framför en
hemlandssvensk. Kommitténs förslag att uppdraga prövningen av dylika
låneansökningar åt en särskild nämnd kan inte vinna styrelsens anslutning.
Denna mycket obetydliga uppgift bör kunna åläggas ett redan förhandenvarande
statligt organ. Arbetsmarknadsstyrelsen är beredd att åtaga
sig denna uppgift. Beträffande hjälpen i form av gåvopaket, läkemedel
in. m. till svenskar i utlandet anför styrelsen hl. a., att dessa gåvosändningar
ha sitt upphov i det av kriget förorsakade svära försörjningsläget
i ett flertal länder. Styrelsen anser, att det hör allvarligt övervägas alt nu
slopa denna hjälpform. Skulle det visa sig på några hall fortfarande vara
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 746''.
starkt behov av denna hjälp bör den ännu en tid kunna få fortgå i utlandssvenskarnas
förenings regi men med insyn från ett statligt organ.
Statens flyktingsnämnd ställer sig mycket tveksam till förslaget att vissa
uppgifter skola överlämnas till en omorganiserad flyktingsnämnd. Flyktingsnämnden
föreslår, att möjligheterna för ett överförande av låneverksamheten
på arbetsmarknadsstyrelsen undersökas med hänsyn till att
prövning av låneansökningarna bör ske i relation till de sökandes möjligheter
att försörja sig på den ordinarie arbetsmarknaden.
Departementschefen.
Av det skäl som jag inledningsvis anfört är jag ännu icke beredd att
taga slutlig ställning till de av 1948 års kommitté för utlandssvenskar och
flyktingar framlagda förslagen beträffande hjälpverksamheten för utlandssvenskar.
Bl. a. anser jag det böra ytterligare övervägas, huruvida en permanent
mottagningshjälp skall ordnas i den form som nu gäller för av konsulära
in. fl. myndigheter hemsända utblottade svenskar. Även förslaget
att statens flyktingsnämnd skall bestå som ett permanent organ med huvuduppgift
att behandla frågor om lån och livsmedelshjälp åt utlandssvenskar
— vilka hjälpformer skulle få en mera permanent karaktär —
synes böra ytterligare prövas. Det är min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t,
att proposition angående hjälpverksamhetens ordnande på längre sikt skall
föreläggas 1950 års riksdag. Då emellertid fortfarande årligen något hundratal
hemvändande utlandssvenskar kan beräknas vara i behov av hjälp,
torde, intill dess ställning tagits till kommitténs förslag, möjligheten att
bispringa dem genom föreningen böra hållas öppen.
En fortsatt inskränkning av hjälpverksamheten bör emellertid eftersträvas.
Vad angår mottagningshjälpen ansluter jag mig därför till kommitténs
förslag att tiden för det första omhändertagandet genom utlandssvenskarnas
förening skall ytterligare förkortas. Tiden torde dock icke
böra maximeras till 90 dagar utan hjälpen bör vid behov kunna utsträckas
till 180 dagar. Såsom kommittén föreslagit bör starthjälpen vid tillträdande
av arbetsanställning vara förknippad med återbetalningsskyldighet.
Beträffande villkoren för låneverksamheten anser jag, att kommitténs
förslag i stort sett bör godtagas. Räntefriheten för rörelselånen bör alltså
avskaffas såvitt angår nya lån. Det synes nämligen i detta fall icke vara
påkallat att tillhandahålla lån på särskilt gynnsamma räntevillkor utan
syftet med låneverksamheten bör vara att öppna en möjlighet till erhållande
av lån för utlandssvenskar, som ej ha sådana personliga förbindelser
i hemlandet att de kunna erhålla lån mot borgen. Det högsta lånebeloppet
bör på av kommittén anfört skäl höjas till 15 000 kronor. Det f. n. gällande
villkoret att endast sådana utlandssvenskar, som ej kunna erhålla lämplig
Kungl. Maj:ts proposition nr /46‘.
11
arbetsanställning på grund av ålder eller dylik omständighet, kunna erhålla
lån, bör fortfarande gälla. Någon utvidgning av lånemöjligheterna till att
gälla även förutvarande svenska medborgare anser jag mig icke f. n. böra
förorda.
Låneverksamheten är av ringa omfattning. Endast ett tiotal nya rörelselån
beviljas per år. Med hänsyn härtill finner jag det föga ändamålsenligt
att överflytta verksamheten till ett statligt organ, innan ställning tagits till
frågan om verksamhetens framtida bestånd. Prövningen bör därför även
under nästa budgetår ankomma på utlandssvenskarnas förening. De statliga
organen böra emellertid ges ökat inflytande genom att en representant
för socialstyrelsen och en representant för arbetsmarknadsstyrelsen ingå
som ledamöter i den delegation, som inom föreningen prövar låneansökningarna.
Även sändningarna av livsmedel m. in. till svenskar i utlandet torde böra
fortgå under nästa budgetår, ehuru jag räknar med att sändningarnas omfattning
skall kunna icke obetydligt minskas.
Utlandssvenskarnas förening har hemställt, att föreningen under nästa
budgetår skall erhålla bidrag med sammanlagt 605 000 kronor. Kommittén
har uppskattat medelsbehovet för nu ifrågavarande ändamål till 505 000
kronor. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört synes medelsbehovet
kunna beräknas något lägre. Jag beräknar till sändningarna av livsmedel
in. m. 200 000 kronor samt till verksamheten i övrigt 250 000 kronor
eller sammanlagt 450 000 kronor, i vilket belopp även bör inräknas bidrag
med 30 000 kronor till föreningens ordinarie verksamhet.
III. Hjälpverksamheten för flyktingar.
Nuvarande verksamhet.
Särskild understödsverksamhet för flyktingar bedrives f. n. av följande
statliga myndigheter, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen, statens flyktingsnämnd
och medicinalstyrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsen driver tre för mottagande av flyktingar avsedda
förläggningar. Dessa äro belägna i Gottröra i Stockholms län, Landskrona
och Haparanda. Flertalet till Sverige illegalt anländande utlänningar
överlämnas av den polismyndighet, som tagit vederbörande i förvar, till
något av dessa läger och vistas där intill dess att utlänningskommissionen
beslutat, huruvida flyktingen skall få stanna i landet eller avvisas. Flykting,
som erhållit medgivande att stanna, placeras av den offentliga arbetsförmedlingen
i arbete och erhåller därvid s. k. starthjälp, d. v. s. understöd
för tiden intill första löneutbetalningen samt klädesutrustning
och bohag i den mån så erfordras. Starthjälpen lämnas som lån. Flykting,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 44ti.
som icke kan beredas anställning utan omskolning, vartill bl. a. räknas
språkundervisning, erhåller omskolning genom arbetsmarknadsorganen.
Åtskilliga flyktingar — främst sådana som inkommit till Sverige under
den stora flyktingtillströmningen åren 1944-1945 — ha icke kunnat beredas
arbetsanställning i öppna marknaden utan ha erhållit arkivarbete.
Åt arbetslösa flyktingar kan även i vissa fall lämnas annan arbetslöshetshjälp
genom länsarbetsnämnderna.
Kostnaderna för mottagningslägren bestridas från förslagsanslaget till
Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning in. in. Kostnaderna för
övriga förenäinnda hjälpåtgärder utgå däremot från anslagen till Kostnader
för arbetslöshetens bekämpande in. in. och Kostnader för överflyttning
av arbetskraft.
Statens flyktingsnämnd handhar i enlighet med kungörelsen den 30
juni 1947 (nr 550) om statlig och statsunderstödd flyktingshjälp in. m.
ärenden om bidrag av statsmedel till enskilda sammanslutningar (flyktingskommittéer)
samt ärenden angående bistånd i övrigt åt flyktingar (utlänningar),
vilka icke ankomma på annan myndighet.
Statsbidrag utgår f. n. endast till två flyktingskommittéer. Nämndens
individuella hjälpverksamhet har numera till största delen avvecklats. De
återstående arbetsuppgifterna äro följande. På nämnden ankommer att
pröva ansökningar angående bidrag till kostnader för resa till hemlandet
för flyktingar, som under kriget sökt en tillflyktsort i Sverige och vilka
numera önska återvända, samt för resa till andra länder för flyktingar,
som visat svårigheter att acklimatisera sig i svenska förhållanden. Vidare
lämnar nämnden bidrag motsvarande mödrahjälp samt lämnar även i övrigt
direkta bistånd i undantagsfall till nödställda utlänningar med hjälp, som
icke täckes av den obligatoriska fattigvården enligt 1 § fattigvårdslagen
eller andra av statsmedel bekostade hjälpformer för utlänningar. Slutligen
har nämnden i samband med avvecklingen av den verksamhet, som bedrivits
av kommittén för estlandssvenskarna, övertagit vissa kostnader för
å ålderdomshem inackorderade estlandssvenska åldringar. Genom kommitténs
försorg ha omkring 250 estlandssvenskar utackorderats på skilda
ålderdomshem i landet. Därvid har det visat sig omöjligt att erhålla vårdplatser
för en dagskostnad motsvarande vårdtaxan enligt fattigvårds- och
barnavårdslagarna, d. v. s. den ersättning av statsmedel, som kommun erhåller
genom länsstyrelsen. De överskjutande dagskostnaderna liksom även
bidrag till fickpengar, kläder, medicin o. dyl. ha ersatts genom kommittén
för estlandssvenskarna men betalningsansvaret har sedan den 1 januari
1948 överflyttats å flyktingsnämnden. Dessutom har genom nämndens
försorg ett tjugotal flyktingar utackorderats på ålderdomshem. Även för
dessa flyktingar betalar nämnden merkostnaden utöver ersättning enligt
vårdtaxan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
13
Kostnaderna för flyktingsnämndens verksamhet bestridas från förslagsanslaget
till Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning in. in.
Medicinalstyrelsen driver å ett antal s. k. E-paviljonger vid sanatorier
sjukförläggningar för flyktingar. De flyktingar, som vistas på dessa, ha
alltsedan sin ankomst till Sverige varit omhändertagna på förläggningar.
Vidare driver styrelsen en konvalescentförläggning i Stråtenbo i Kopparbergs
län samt utnyttjar som sådan förläggning det av en förening drivna
Vrigstadhemmet i Jönköpings län. Antalet flyktingar, vilkas omvårdnad
medicinalstyrelsen övertog den 1 juli 1947, utgjorde 820. Den 1 mars
1949 hade antalet nedgått till 339. Av dessa vistades vid sistnämnda tidpunkt
sammanlagt 127 personer å Stråtenboförläggningen och Vrigstadhemmet.
Kostnaderna för den av medicinalstyrelsen bedrivna verksamheten ha
under budgetåren 1947/48 och 1948/49 bestritts från reservationer å under
sjunde huvudtiteln anvisade anslag till internationellt återuppbyggnadsarbete.
I detta sammanhang torde även få nämnas något om den särskilda för
estlandssvenskar bedrivna hjälpverksamheten.
Kommittén för estlandssvenskarna räknar med att i stort sett kunna
slutföra sin verksamhet med utgången av år 1949, dock att även efter
denna tid vissa uppgifter komma att kvarstå i samband med indrivningen
av de av kommittén och Rågöstiftelsen lämnade lånen av olika slag. Kommittén
har rörande avvecklingen av sin verksamhet uppgivit, att av dess
arbetsuppgifter numera endast följande återstå.
1) Hjälp vid sökande av svenskt medborgarskap för c:a 2 300 personer.
2) Indrivning av utlämnade handlån, bohagslån och studielån.
3) Avveckling av den i samband med Rågöstiftelsen bedrivna kolonisationsverksamheten.
4) Remissyttranden till utlänningskommissionen över vissa inreseansökningar.
På initiativ av kommittén för estlandssvenskarna drives sedan februari
1946 ett särskilt ålderdomshem för estlandssvenska åldringar, stiftelsen
Kustbohemmet, med plats för 41 personer. Kostnaderna för driften av hemmet
bestridas helt av statsmedel.
Medelsframställningar avseende budgetåret 1949/50.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse den 18 november 1948 anfört,
att de kostnader för styrelsens flyktingverksamhet, som bestridas från anslaget
till Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning in. m., kunna
beräknas till 525 000 kronor under innevarande budgetår. Som jämförelse
14
Kanyl. Maj:ts proposition nr 146.
omnämner styrelsen, att motsvarande kostnader under budgetåret 1947/
48 uppgingo till 836 000 kronor. Styrelsen anför vidare, att antalet mottagningsfall
å lägren under nästa budgetår vid tiden för framställningens
avlåtande svårligen kunde bedömas. Styrelsen räknade emellertid med
ungefär samma antal som innevarande budgetår, c:a 2 000. Inkvarteringskostnaderna
beräknades till 200 kronor per person. Kostnaderna å mottagningslägren
beräknades därför under nästa budgetår belöpa sig till 400 000
kronor.
Statens flyktings nämnd har i skrivelse den 21 oktober 1948 anfört, att
nämnden uppskattar medelsbehovet till bidrag åt flyktingskommittéer under
budgetåret 1949/50 till 50 000 kronor. Medelsbehovet för flyktingars
resor ur landet uppskattas av nämnden till sammanlagt 35 000 kronor för
nästa budgetår.
Härefter anför flyktingsnämnden i huvudsak följande.
Beträffande direkta bistånd till nödställda utlänningar med hjälp, som icke
täckes genom andra av statsmedel bekostade hjälpformer, kvarstår under innevarande
budgetår fortfarande beviljande av bidrag motsvarande mödrahjälp för svenska
medborgare. Under förutsättning att någon ändring av mödrahjälpsförordningen
icke kommer till stånd, så att statslösa och med dem jämställda flyktingar kunna
erhålla mödrahjälp enligt denna förordning, och verksamheten icke överflyttas
å annat statligt organ, anser sig nämnden höra uppskatta medelsbehovet för
budgetåret 1949/50 till 100 000 kronor.
hör bistånd i övrigt i de fall, då hjälpbehovet icke kan täckas genom medel
från annan myndighet, uppskattar nämnden kostnaderna till 50 000 kronor.
De överskjutande dagskostnaderna liksom även bidrag till fickpengar, kläder,
medicin och dylikt, som genom flyktingsnämndens försorg utgå för på skilda ålderdomshem
utackorderade estlandssvenskar och flyktingar, uppskattar nämnden
till 75 000 kronor för nästa budgetår.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår beräknar nämnden
alltså till (50 000 + 35 000 + 100 000 + 50 000 + 75 000) 310 000 kronor.
Medicinalstyrelsen har i skrivelser den 1 oktober 1948 och 4 mars 1949
anfört, att styrelsen för sin flyktingverksamhet under innevarande budgetår
disponerar högst 1 350 000 kronor från det å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 under sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
till Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete: Repatriantverksamhet.
Styrelsen anser, att för budgetåret 1949/50 bör räknas
med i genomsnitt följande beläggning och kostnad.
Antal |
Beräknad |
||
vårdade |
dags- |
||
per dag |
kostnad |
||
Konvalescentförläggningen i Stråtenbo |
100 |
5:50 |
200 750 |
Vrigstad-hemmet ...................... |
30 |
5:— |
54 750 |
E-paviljonger ......................... |
150 |
10:— |
547 500 |
Summa kronor |
803 000 |
Kungl. Maj:ts proposition nr Ii6.
15
Social omvårdnad i form av fickpengar, kläder samt kuratorsmedel till
patienternas sysselsättning och förströelse beräknar styrelsen böra utgå,
förutom till förenämnda fall, då vårdkostnaderna bestridas av styrelsen,
även till vissa patienter intagna på ordinarie sjukvårdsinrättningar. Sty
-
relsen beräknar kostnaderna enligt följande.
Fickpengar för 285 patienter å 50 öre per dag...... 52 000
Kläder ............................................ 40 000
Kuratorsmedel:
E-paviljonger 150 patienter å 1 kr. per månad .. 1 800
Konvalescentförläggning 100 patienter å 2 kr. per
månad ...................................... 2 400
Sysselsättningsterapi .............................. 5 000
Summa kronor 101 200
Utöver för dessa kostnader beräknar medicinalstyrelsen följande behov
av medel för verksamheten.
Transport av flyktingar ur riket .................... 4 000
Tandvård........................................... 8 000
Resor till och från sjukvårdsinrättningar m. m....... 6 000
Begravningskostnader ............................... 4 000
Summa kronor 22 000
Lönekostnaderna för chefs- och läkarpersonal vid Stråtenbo-förläggningen
och för kuratorer vid bl. a. E-paviljongerna samt för extra arbetskraft
hos styrelsen för det centrala bestyret med ifrågavarande verksamhet
beräknar styrelsen till sammanlagt 45 700 kronor.
Sammanlagt skulle för omhändertagande och vård av ifrågavarande utlänningar
enligt medicinalstyrelsens beräkning erfordras (803 000 + 101 200
+ 22 000 + 45 700) 971 900 kronor, vilket belopp styrelsen föreslår avrundat
till 970 000 kronor.
Stiftelsen Kustbohemmet beräknar sina sammanlagda utgifter för år
1949 till 65 836 kronor. Av denna summa beräknas 39 236 kronor erhållas
såsom ersättning enligt vårdtaxan från Stockholms stad, som formellt står
såsom vistelsekommun och som söker beloppet åter av statsmedel i den i
fattigvårdslagen stadgade ordningen. De överskjutande vårdkostnaderna,
26 600 kronor, anhåller stiftelsen att erhålla som statsbidrag direkt av
Kungl. Maj :t.
Kommittéförslaget.
Kommittén har i sitt betänkande huvudsakligen upptagit till behandling
dels frågan angående åtgärder avseende flyktingars omhändertagande vid
ankomsten till landet dels ock problemet om socialvård åt i landet redan
bosatta utlänningar.
Beträffande de nyanlända flyktingarna föreslår kommittén, att de lo -
It)
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
kala polismyndigheterna givas ekonomiska möjligheter att i anslutning till
utlänningslagens föreskrifter om utlännings ställande under uppsikt inkvartera
illegalt anländande utlänningar å ankomstorten i avbidan på den
centrala utlänningsmyndighetens beslut om uppehållstillstånd. Vidare föreslår
kommittén, att om det anses nödvändigt att upprätta mottagningsläger
för dylika utlänningar, denna uppgift skall åvila vederbörande länsstyrelse
i egenskap av polismyndighet och verksamheten sålunda flyttas från arbetsmarknadsstyrelsen.
I det fall att flykting är varaktigt arbetsoförmögen anser kommittén, att
vederbörande bör beredas vård genom statens försorg och på statens bekostnad.
Beträffande de i landet bosatta utlänningarna anför kommittén inledningsvis,
att den anser stora svårigheter föreligga att numera skilja mellan
flyktingar, som någon tid vistats i landet, och andra utlänningar. På grund
härav förefaller det enligt kommitténs uppfattning mest rättvist, att utlänningar
i gemen behandlas lika vid uppkommande hjälpbehov och att
därför den speciella flyktingshjälpen borttages. Härefter föreslår kommittén,
att statlig merhjälp motsvarande fattigvård enligt 2 § fattigvårdslagen
eller bidrag till flyktingskommittéer ej skall utgå vidare.
Kommittén föreslår, att mödrahjälp skall tillerkännas samtliga i riket
mantalsskrivna utländska mödrar och icke som f. n. endast flyktingar och
den kollektivt överförda arbetskraften.
Beträffande arbetslöshetshjälpen anser kommittén, att dylikt bistånd bör
utgå till utlänningar i allmänhet, dock att möjligheter böra tillskapas att
i princip kunna upptaga till prövning frågan om hemsändning av sådana
utlänningar, vilka icke äro flyktingar och vilka falla samhället till last
genom att uppbära arbetslöshetshjälp.
Kommittén föreslår vidare, att viss kravverksamhet hos flyktingsnämnden
avseende tidigare till flyktingar utlämnad starthjälp skall övergå på
arbetsmarknadsstyrelsen.
Slutligen föreslår kommittén, att statens flyktingsnämnd skall ombildas
till en nämnd för utlandssvenskar och flyktingar med uppgift att huvudsakligen
handha viss i det föregående omnämnd verksamhet rörande
utlandssvenskar jämte flyktingsnämndens kvarstående arbetsuppgifter.
Dessutom skulle till den nya nämnden överföras efter utgången av år 1949
återstående avvecklingsuppgifter beträffande kommittén för estlandssvenskarna
och Rågöstiftelsen.
Yttranden.
I sina yttranden över kommitténs förslag anföra flera myndigheter, att
de till följd av den korta remisstiden icke haft möjlighet att ägna betänkandet
den omsorgsfulla granskning, som hade varit önskvärd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
17
Mot förslaget att lokal polismyndighet gives ekonomiska möjligheter
för inackordering på ankomstorten av nyanlända flyktingar ha icke några
erinringar gjorts. Däremot ha delade meningar framkommit mot förslaget
att överföra mottagningslägren till länsstyrelserna, även om majoriteten
är för en sådan lösning.
Vissa remissmyndigheter anse det mindre välbetänkt att i nuvarande
läge, innan man tagit ställning till frågan om socialvården åt utlänningar
i allmänhet, införa arbetslöshetshjälp och mödrahjälp till samtliga härstädes
vistande utlänningar.
De av kommittén föreslagna inskränkningarna av flyktingshjälpen tillstyrkas
i allmänhet.
Departementschefen.
Frågorna angående omfattningen av den hjälp som av samhället bör
lämnas till Sverige anländande eller här boende flyktingar och andra utlänningar
innefatta flera komplicerade problem. Sålunda må framhållas,
att spörsmålet huruvida den svenska socialvårdens hjälpformer böra stå
öppna för utlänningar bör bedömas i ett sammanhang beträffande samtliga
hjälpf ormer. Jag har för avsikt att med utgångspunkt från det nu föreliggande
kommittéförslaget till prövning upptaga detta spörsmål liksom
övriga av kommittén framlagda förslag rörande organisationen av ifrågavarande
hjälpverksamhet på längre sikt. Under nästa budgetår torde verksamheten
dock böra bedrivas i stort sett efter samma riktlinjer som tilllämpas
f. n.
Såsom kommittén anfört ha polismyndigheterna att svara för till Sverige
ankommande flyktingar intill dess att utlänningskommissionen meddelat
beslut i fråga om uppehållstillstånd för vederbörande. Kommittén
har föreslagit, att ansvaret för flyktingarnas första omhändertagande i
större utsträckning än f. n. skall läggas på länsstyrelserna. Sålunda skulle
länsstyrelserna i den mån så erfordras upprätta och driva förläggningar.
Ett särskilt anslag till kostnaderna härför och till övriga kostnader för
polismyndigheternas omhändertagande av flyktingar föreslås under elfte
huvudtiteln. Jag finner icke tillräckliga skäl föreligga att nu förorda ett
överförande av ansvaret för mottagningslägren på länsstyrelserna. Dessa
läger böra även under nästa budgetår drivas av arbetsmarknadsstyrelsen.
Av vad kommittén anfört och av remissyttrandena framgår emellertid, att
praktiska olägenheter uppkommit på grund av ovisshet rörande polismyndigheternas
möjligheter att bestrida kostnader för inkvartering in. in. av
flyktingar. På grund härav ha flyktingar förvarats i häkten eller fängelser
eller intagits å arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsläger även i fall, då
de lämpligen kunnat under polismyndighetens uppsikt stanna kvar å den
18
Kungl. Maj:ts proposition nr H6.
ort där de omhändertagits. Då kostnaderna för flyktingarnas omhändertagande
å läger bestridas helt av statsmedel, synas även polisens kostnader
för inkvartering in. in. av flyktingar, som utan att intagas å läger stå
under polismyndighets uppsikt, böra bestridas av staten. För ändamålet
torde böra tagas i anspråk det under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om
polisväsendet i riket stadgade ordning m. m.
Enligt förenämnda kommittéförslag skulle statens flyktingsnämnd med
ändrad sammansättning och efter namnförändring kvarstå som ett organ
huvudsakligen för frågor rörande utlandssvenskar men med vissa uppgifter
även beträffande flyktingar. Jag är icke beredd att nu taga ställning
till frågan huruvida flyktingsnämnden bör kvarstå i framtiden och
vilka uppgifter som i sådant fall böra fullgöras av nämnden. Under nästa
budgetår torde emellertid nämnden fortfarande böra finnas kvar med i
stort sett oförändrade uppgifter. Jag vill erinra, att tillströmningen av
flyktingar under de sista två åren visat en starkt stigande tendens. Medan
under år 1946 här i landet mottogos 939 flyktingar steg antalet år 1947
till 1 455 och år 1948 till 3 164. Det är därför svårt att f. n. överblicka
behovet i framtiden av ett organ av flyktingsnämndens karaktär.
Den på medicinalstyrelsen ankommande flyktingverksamheten omfattar
huvudsakligen sådana utlänningar av olika nationaliteter, som överfördes
från tyska koncentrationsläger våren och sommaren 1945 och alltsedan
dess varit intagna på olika anstalter för vård. Av de den 1 juli 1947
till styrelsen överförda 820 fallen återstå f. n. ca 340. Ifrågavarande verksamhet
bör jämväl under nästa budgetår ledas av medicinalstyrelsen.
Den särskilda hjälpverksamhet för estlandssvenskar, som bedrives av
kommittén för estlandssvenskarna och Rågöstiftelsen, beräknas vara i
stort sett slutförd med utgången av år 1949. Därefter kommer dock att
återstå indrivningen av vissa av statsmedel utlämnade lån. Det torde böra
få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta rörande det fortsatta handhavandet
av denna indrivningsverksamhet.
Vad härefter angår beräkningen av medelsbehovet under nästa budgetår
torde jag få anföra följande. Jag har icke något att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens
uppskattning av kostnaderna för mottagningslägren,
vilka kostnader av styrelsen angivits till 400 000 kronor. För den på flyktingsnämnden
ankommande verksamheten synes böra beräknas ett medelsbehov
av 195 000 kronor, varav till bidrag till resor från Sverige 35 000
kronor, till bidrag motsvarande mödrahjälp 100 000 kronor samt till ersättning
utöver vårdtaxans belopp till kommuner för vård av estlandssvenska
och andra åldringar 60 000 kronor. Den av medicinalstyrelsen beräknade
kostnaden för styrelsens flyktingverksamhet, 970 000 kronor, torde
vara något för hög. Jag beräknar för detta ändamål 930 000 kronor. Det
Kungl. Maj:ts proposition nr Vt6.
19
må anmärkas, att dessa kostnader under nästföregående och innevarande
budgetår bestritts från reservationer å under sjunde huvudtiteln anvisade
anslag till internationellt återuppbyggnadsarbete. Medel för ändamålet
kunna emellertid icke längre disponeras å sistnämnda anslag. Slutligen
erfordras medel till vissa kostnader för hjälp åt estlandssvenskar. Dessa
kostnader kunna beräknas till ca 25 000 kronor, varav ca 14 000 kronor
till bidrag, utöver vårdtaxans belopp, till kostnaderna för driften av ett
av stiftelsen Kustbohemmet drivet ålderdomshem för estlandssvenskar.
Med hänsyn bl. a. till att ersättningsbeloppen enligt vårdtaxan numera
böjts har jag vid angivna beräkningar räknat ned medelsbehovet för ersättningar
utöver vårdtaxans belopp. Vidare ha särskilda medel icke räknats
för statsbidrag till flyktingskommittéer eller till merhjälp genom flyktingsnämnden
motsvarande fattigvård enligt 2 § fattigvårdslagen, vilka
hjälpformer enligt kommittéförslaget skulle upphöra. Jag vill dock framhålla,
att behov kan framträda av i vart fall bidrag till flyktingskommittéer
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 (nr
550).
Det sammanlagda medelsbehovet skulle sålunda utgöra (400 000 -j-j-
195 000 + 930 000 -f- 25 000) 1 550 000 kronor. För ändamålet synes
även för nästa budgetår böra anvisas ett förslagsanslag under rubriken
Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning in. in.
IV. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels under femte huvudtiteln till Bidrag till omhändertagande
av utlandssvenskar in. in. för budgetåret 1949/50
anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kronor;
dels ock under femte huvudtiteln till Bidrag till flyktingars
uppehälle, yrkesutbildning m. m. för budgetåret 1949/50 anvisa
ett förslagsanslag av 1 550 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Lemne.