Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående frågor
om befrielse från betalningsskyldighet till kronan;
given Stockholms slott den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Allan Vougt.

Sammanfattning.

Kiksdagen har genom skilda beslut bemyndigat Kungl. Maj:t att i viss utr
sträckning avgöra frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

I den föreliggande propositionen underställas riksdagens provning dels
fråga om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i viss utsträckning jämväl under
budgetåret 1949/50 medgiva befrielse från ersättningsskyldighet till kronan,
dels ock sex ärenden om avstående av fordringsrätt vilka icke täckas av de
av riksdagen lämnade bemyndigandena.

1-587 49

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 145.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Utdrag av ■protokollet över för sv ar särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Qltensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, vissa frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet och anför härutinnan.

Riksdagen har i skrivelse 1946: 565 bemyndigat Kungl. Maj:t att i enlighet
med vissa närmare angivna riktlinjer pröva frågor om befrielse från skyldighet
att återbetala löne- och pensionsbelopp som felaktigt utbetalats i strid
mot undei riksdagens medverkan tillkomna bestämmelser. I överensstämmelse
med riksdagens uttalande i nämnda skrivelse, att redogörelse borde lämnas
riksdagen över av Kungl. Ma,j:t meddelade beslut om befrielse från återbetalmngsskyldighet
varom här vore fråga, kommer att i annat sammanhang till
vederbörligt utskott överlämnas en förteckning över samtliga av Kungl. Maj:t
under år 1948 i detta avseende meddelade beslut. Vidare har riksdagen i
skrivelse 1948: 79 lämnat Kungl. Maj:t bemyndigande att under budgetåret
1948/49 avgöra dels frågor om befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörande
krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande av fordran som
grundar sig på kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg
etc. enligt de i ämnet, gällande ansvarsreglema, allt i den mån kronans
fordran i det särskilda fallet icke överstiger 5 000 kronor. Jag framlägger här
under punkt 1 förslag om att detta bemyndigande utsträckes till att avse
jämväl budgetåret. 1949/50 med bibehållande av den hittills gällande gränsdragningen.

Härjämte underställer jag under punkterna 2—7 riksdagens prövning sex
ärenden om avstående av fordringsrätt vilka icke täckas av de av riksdagen
lämnade bemyndigandena.

1.

Vid anmälan av propositionen 1948: 46 (punkt 1 av utdraget av protokollet
över försvarsärenden för den 23 januari 1948) lämnade jag en närmare redogörelse
för hur frågan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i viss utsträckmng
avgöra ärenden om befrielse från ersättningsskyldighet dittills bedömts
av riksdagen och hemställde samtidigt att bemyndigande av enahanda slag
som riksdagen tidigare i detta avseende lämnat måtte utverkas även för budgetåret
1948/49. I anledning av denna hemställan lämnade riksdagen i skrivelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 145. 3

1948:79 Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet jämväl för budgetåret
1948/49.

Med stöd av detta och tidigare erhållet bemyndigande har Kungl. Maj:t
under tiden den 1 januari—den 31 december 1948 medgivit befrielse från ersättningsskyldighet
på sätt framgår av en förteckning, vilken torde få såsom
bilaga fogas vid detta protokoll (motsvarande förteckningar över de tidigare,
med stöd av riksdagens bemyndigande, avgjorda ärendena återfinnas såsom
bilagor till propositionerna 1946: 82, 1947: 56 samt 1948: 46). Vid dessa ärendens
behandling har beaktats vad riksdagen framhållit i skrivelse 1945: 55.
Ehuru här avsedda ärenden numera icke uppgå till samma betydande antal
som under åren närmast efter beredskapstidens slut, synas dock såväl ärendenas
art som deras antal motivera det förenklade handläggningssätt, som
vinnes om dessa frågor i viss utsträckning kunna avgöras av Kungl. Maj:t.
Med hänsyn härtill bör enahanda bemyndigande utverkas även för budgetåret
1949/50.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1949/50 avgöra
dels frågor om befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada
å egendom tillhörande krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande
av fordran som grundar sig på kronans regressrätt mot
förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet
gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran i det
särskilda fallet icke överstiger 5 000 kronor.

2.

Genom försvarets civilförvaltnings två särskilda resolutioner den 26 november
1947 på av dess revision gjorda anmärkningar mot krigsflygskolans räkenskaper
för månaderna juli 1944—november 1945 förpliktades kaptenen L. Berg
och löjtnanten TJ. Palm att till civilförvaltningens kassa inbetala till personal
i flygvapnets reserv felaktigt utbetalade flyglärartillägg, Berg 5 560 kronor
20 öre och Palm 811 kronor 48 öre eller tillhopa 6 371 kronor 68 öre, dock
med dem öppen lämnad rätt att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.

De närmare omständigheterna voro följande.

Vid krigsflygskolan hade under tiden juli 1944—november 1945 till samtlig
flyglärarpersonal utbetalats flyglärartillägg beräknat för tiden juli 1944—juni
1945 i form av arvode efter 45 kronor per månad jämte dyrtidstillägg samt
för tiden juli—november 1945 efter 50 kronor per månad. Enligt förteckning
å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän, fastställd
av Kungl. Maj:t den 2 juni 1944 att gälla för budgetåret 1944/45, samt
kungl. brevet den 24 november 1944 angående disposition av de i nämnda förteckning
upptagna posterna var emellertid arvode som andre flyglärare vid
aspirant- och flygrescrvskolorna avsett att utgå allenast till ordinarie tjänste -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

män. Vidare utgjorde flyglärartillägg enligt 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet
(SFS nr 275/39) i dess lydelse enligt kungörelsen den 29 juni
1945 (nr 448) om ändring i vissa delar av sagda reglemente icke sådan förmån,
som utgick till personal, underkastad bestämmelserna i reservbefälskungörelsen
för flygvapnet den 19 november 1943 (nr 817). Under sagda tid hade till
ett antal officerare i flygvapnets reserv och värnpliktiga (kadetter) vilka
tjänstgjort såsom flyglärare felaktigt utbetalats tillhopa 6 371 kronor 68 öre.
För anordningsbesluten voro Berg och Palm ansvariga, Berg med sammanlagt
5 560 kronor 20 öre, Palm med 811 kronor 48 öre, dock med dem öppen lämnad
rätt att söka sitt åter efter befogenhet.

I en den 27 januari 1948 dagtecknad skrift ha Berg och Palm hemställt om
befrielse från ifrågavarande återbetalningsskyldighet. De ha därvid anfört, att
utbetalningarna skett i god tro med tanke på arvodets karaktär, varvid de
förbisett, att författningstextens formulering endast inrymde ordinarie personal.

Chefen för flygvapnet har i ett den 3 februari 1948 avgivet yttrande tillstyrkt
framställningen under hänvisning till att i 1948 års statsverksproposition
tillstyrkts framställning från honom den 27 februari 1946 att åt reservpersonal
och värnpliktiga måtte få utgå flyglärartillägg retroaktivt från den 1
juli 1945 och att det måtte få bero vid de felaktiga utbetalningar av flyglärararvoden
till sådan personal som dessförinnan ägt rum.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 4 augusti 1948 anfört i
huvudsak följande.

Beträffande i målet omhandlade värnpliktiga (kadetter) torde, på grund av
innehållet i kungl. brevet den 30 juni 1948 angående flyglärartillägg m. m.
till värnpliktiga, ansökningen i detta avseende icke erfordra vidare åtgärd.

Vidkommande övrig omliandlad, flygvapnets reserv tillhörande personal
vill civilförvaltningen erinra, att riksdagen i förevarande fråga genom skrivelse
nr 4 den 22 juni 1948 meddelat beslut i överensstämmelse med statsutskottets
förslag enligt dess utlåtande nr 4 därom att jämväl reservpersonal skulle
komma i åtnjutande av flyglärartillägg enligt samma grunder som aktiv personal.
Med hänsyn till att Kungl. Maj:t enligt förberörda nådiga brev, bland
annat, låtit bero vid före den 1 juli 1945 gjorda utbetalningar av arvoden, motsvarande
flyglärartillägg för värnpliktiga, tillstyrkes ansökningen i vad densamma
avser ifrågavarande reservpersonal.

Kammarrätten har i utlåtande den 14 oktober 1948 anslutit sig till vad civilförvaltningen
i ärendet anfört.

Departementschef en. Av Bergs och Palms framställning framgår, att deras
beslut om utgivande av flyglärartillägg till ifrågavarande personalkategorier
grunda sig på en feltolkning av de vid tiden för utbetalningarna gällande bestämmelserna.
Såsom civilförvaltningen anfört har Kungl. Maj:t genom beslut
den 30 juni 1948 låtit bero vid före den 1 juli 1945 gjorda utbetalningar av
arvoden, motsvarande flyglärartillägg till värnpliktiga. Riksdagen har genom
skrivelse den 22 juni 1948 meddelat beslut, att jämväl reservpersonal skulle
komma i åtnjutande av flyglärartillägg enligt samma grunder som aktiv personal.
I enlighet därmed finner jag i likhet med civilförvaltningen och kam -

5

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 145.

marrätten, att Berg och Palm böra befrias från dem i förevarande hänseende
ålagd återbetalningsskyldighet. Vid sådant förhållande torde kronan icke
heller böra göra sin regressrätt gällande mot dem som felaktigt uppburit flyglärartilläggen
i fråga.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

a) att kaptenen L. Berg och löjtnanten U. Palm befrias från
dem jämlikt försvarets civilförvaltnings två särskilda resolutioner
den 26 november 1947 åvilande återbetalningsskyldighet för felaktigt
utbetalta flyglärartillägg samt

b) att vid ifrågavarande felaktiga utbetalningar jämväl i övrigt
må bero.

3.

Under beredskapstjänstgöring vid ett fältförband inom Morjärvs försvarsområde
förde värnpliktige nr 541—66—34 Curt Henry Länder natten mellan
den 11 och 12 juli 1942 en kronan tillhörig lastbil på allmänna landsvägen
Övertorneå—Korpilombolo. Därvid lämnade bilen vägen och tornade mot ett
träd med påföljd bl. a. att bilen skadades. Länder, som icke hade körkort och
icke erhållit körorder, dömdes, förutom till disciplinstraff, att erlägga ersättning
till kronan med sammanlagt 5 264 kronor 96 öre jämte ränta.

De närmare omständigheterna voro följande.

Vid det fältförband Länder tillhörde hade på kvällen den 11 juli 1942 i
förläggningens matsal varit anordnad dans vilken Länder bevistat. Länder,
som tjänstgjorde såsom kock vid förbandet, hade efter dansens slut vid 1-tiden
på natten på förläggningens parkeringsplats startat en koklastbil, vilken nyttjades
av förläggningsköket, för att hämta kokkärl från matsalen till förläggningsköket
där dessa skulle användas påföljande morgon. Han hade icke körorder
eller tillstånd av kompanibefälet att begagna fordonet för ändamålet och
innehade icke heller körkort. Vid förhör om olyckan sade han sig vara av
den uppfattningen, att för hämtning av kokkärlen från matsalen till förläggningsköket,
varvid körningen skedde inom förläggningen, icke erfordrades körorder.
Han hade vid ett tidigare tillfälle fört samma fordon utan körorder
inom förläggningsområdet. När Länder före olyckstillfället var sysselsatt
med att starta bilen befunno sig värnpliktiga Wiklander, Brännström och Bergkvist
i närheten och dessa medföljde bilen. Under färden till matsalen kom
Länder på tanken att köra allmänna landsvägen mot Korpilombolo för att
hinna fatt och skjutsa några flickor som deltagit i dansen. Sedan han kört
en sträcka av ungefär 6 kilometer från förläggningen, vände han för att färdas
åter till förläggningen och hämta kokkärlen. På återvägen, då bilen enligt
Landers uppgift hade ungefär 40 kilometers hastighet, kom bilen efter en
kurva i sladdning och lämnade vägen, varvid den körde mot ett träd och ramponerades
svårt. Härvid skadades Länder, som bl. a. erhöll hjärnskakning,
och två av de medföljande värnpliktiga som dock endast erhöllo lättare skador.
Såväl Länder som hans kamrater förnekade på det bestämdaste, att de kvällen
före olyckan förtärt spritdrycker.

Med anledning av det inträffade fördes vid fältkrigsrätten vid Morjärvs
försvarsområdesstab ansvars- och skadeståndstalan mot såväl Länder som

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Wiklander, Brännström och Bergkvist. Genom utslag den 28 september 1942
dömde krigsrätten envar av Länder, Wiklander, Brännström och Bergkvist
för olovligt nyttjande av krigsmakten tillhörig egendom till disciplinstraff av
vaktarrest, Länder i tolv dagar samt envar av de övriga i fyra dagar. Länder,
som ansågs ensam ansvarig för de uppkomna skadorna, dömdes därjämte att
ersätta kronan med 3 644 kronor 96 öre i reparationskostnader för bilen och
1 620 kronor i stilleståndsersättning eller sammanlagt 5 264 kronor 96 öre
jämte ränta.

Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

I en den 14 april 1948 dagtecknad skrift har Länder hos Kungl. Maj:t anhållit
om befrielse från betalningsskyldighet eller i vart fall väsentlig nedsättning
av denna. Som skäl härför har Länder anfört, att han, som är gift
och har två barn, saknar betalningsförmåga. Utöver sin arbetsinkomst om 180
kronor var fjortonde dag har han uppgivit sig icke äga andra tillgångar än
nödtorftigt lösöre. Han har därjämte sagt sig häfta i skuld för oguldna skatter.

Försvarets civilförvaltning, som i ärendet införskaffat utredning rörande
Landers ekonomiska förhållanden jämte yttrande från försvarsområdesbefälhavaren
för Kalix försvarsområde, samt arméförvaltningen (tygavdelningen)
ha i utlåtande den 21 september 1948 anfört i huvudsak följande.

Av utredningen rörande Landers ekonomiska förhållanden framgår bl. a. att
Länder, som är gift och har två minderåriga barn, under år 1947 haft en
arbetsinkomst av omkring 4 500 kronor samt att han för närvarande har en
dagsinkomst av 16 kronor. Landers skulder uppgå till 1 200 kronor, varjämte
han resterar för utskylder med ett belopp av 253 kronor.

Ehuru Länder gjort sig skyldig till en mycket allvarlig förseelse, vilja
civilförvaltningen och arméförvaltningen, med hänsyn till Landers svaga ekonomiska
ställning, icke motsätta sig att en väsentlig nedsättning av ersättningsbeloppet
beredes honom, förslagsvis till 100 kronor, under villkor dock,
att nämnda belopp skall vara inbetalt före viss av Kungl. Maj:t fastställd
tidpunkt.

Statskontoret har i utlåtande den 16 oktober 1948 anslutit sig till vad försvarets
civilförvaltning och arméförvaltningen i ärendet anfört och hemställt.

Departementschefen. I likhet med de hörda myndigheterna finner jag, att
Länder gjort- sig skyldig till en så allvarlig förseelse, att fullständig befrielse
från ersättningsskyldigheten icke bör ifrågakomma. Med hänsyn till Landers
svaga ekonomi finner jag mig emellertid liksom myndigheterna böra föreslå,
att ersättningsskyldigheten nedsättes till 100 kronor. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma om tid för inbetalning av beloppet.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att Curt Henry Länder må, därest han inom tid som av Kungl.

Maj:t bestämmes till försvarets civilförvaltning inbetalar ett be -

7

Kungl.. Maj:ts proposition nr 145.

lopp av 100 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet
till kronan på grund av utslag den 28 september 1942 av fältkrigsrätten
vid Morj ärvs försvarsområdesstab.

4.

Genom två särskilda utslag av kammarrätten den 11 september 1946 på
besvär av värnpliktige fänriken 328—26—40 Olle Walther över försvarets civilförvaltnings
resolutioner den 1 november 1944 och den 10 januari 1945 förpliktades
Walther att till civilförvaltningens kassa inbetala tillhopa 5 175
kronor 72 öre avseende till personal vid bevakningschefens i Norrköping stab
felaktigt utbetald kontant ersättning för krigsportion, dock med honom öppen
lämnad rätt att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.

De närmare omständigheterna voro följande.

Till personal vid bevakningschefens i Norrköping stab, vilken enligt gällande
bestämmelser ägt rätt att av kronan erhålla krigsportion men som ej
begagnat sig av kvarterförplägnad anordnad av kronan å hushållsskolan
Margareta i Norrköping, hade under tiden juni 1942—juni 1943 och augusti
1943—mars 1944 samt under maj månad 1944 utbetalats kontant ersättning för
krigsportion. Ifrågavarande ersättning hade utgått med 3 kronor 50 öre per
person och dag eller med samma belopp som enligt överenskommelse mellan
kronan och hushållsskolan skulle utgå för kvarterförplägnad. Vid underhandsförfrågan
hos en befattningshavare inom dåvarande marinförvaltningens sjörevision
hade stöd erhållits för förfaringssättet. Enligt marinförvaltningens
föreskrifter den 17 maj 1940 rörande förplägnad vid mobilisering m. m. och
marinförvaltningens cirkulärskrivelse den 9 september 1942 angående kontant
ersättning för utbekommen krigsportion och krigsskeppsportion in. m. ägde
emellertid personal, som i stället för anordnad kvarterförplägnad ansåges
böra medgivas att själv sörja för sin förplägnad, erhålla kontantersättning för
krigsportion med allenast en krona 70 öre för dag för tiden den 1 februari—-den 30 september 1942 och med en krona 90 öre för dag för tiden från och
med den 1 oktober 1942 tills vidare. På grund därav hade till ifrågavarande
personal för här avsedd tid för mycket utbetalats tillhopa 5 175 kronor 72 öre.
För ifrågavarande utbetalningar, vilka till sammanlagt 1 027 kronor 20 öre
gällde Walther personligen, var Walther såsom intendent ansvarig.

I en i mars 1947 avgiven skrivelse har Walther anhållit om befrielse från
honom genom kammarrättens ifrågavarande utslag ålagd betalningsskyldighet.
Som skäl härför har han anfört, att han icke lyckats erhålla sitt åter från
vederbörande samt att han icke har möjlighet att ersätta kronan ens det belopp
som ankommer på honom personligen, enär härvid skulle riskeras att hans och
hans familjs ekonomi bleve helt undergrävd.

Försvarets civilförvaltning, som den 14 april 1948 avgivit yttrande i ärendet,
har införskaffat uppgift angående Walthers ekonomiska ställning. Av uppgiften
framgår, att Walther, som är gift och har ett barn, är försäljningschef med
en månadslön av 500 kronor samt saknar förmögenhet och har en skuld på 1 400
kronor. I sitt yttrande har civilförvaltningen i anslutning till Kungl. Maj:ts tidigare
beslut i ärenden av principiellt likartad innebörd, bl. a. den 6 februari
1948 avseende besvär till regeringsrätten av kaptenen .Einar Berggren, till -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

styrkt bifall till förevarande ansökan. Med hänsyn till det ifrågakomna beloppets
storlek har ärendet synts civilförvaltningen vara av natur att böra underställas
riksdagens prövning.

Kammarrätten har i utlåtande den 29 september 1948 anfört, att kammarrätten
ej har något att erinra mot att Walther befrias från skyldigheten att
återbetala 1 027 kronor 20 öre, utgörande å honom personligen belöpande del
av ifrågavarande ersättningsbelopp. I övrigt finner sig kammarrätten icke
kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Departementschefen. Walther har uppenbarligen vid utbetalningen av de
felaktiga ersättningsbeloppen ansett, att han förfarit riktigt. Han synes även
ha erhållit stöd för denna uppfattning från en revisionstjänsteman inom
marinförvaltningen. Kungl. Maj:t har tidigare i principiellt likartade ersättningsärenden
medgivit befrielse. På grund av Walthers relativt svaga ekonomiska
ställning och då han icke synes kunna erhålla sitt åter från dem som
uppburit de felaktiga ersättningsbeloppen, finner jag mig i likhet med civilförvaltningen
böra tillstyrka, att Walther befrias från hela den ifrågavarande
återbetalningsskyldigheten. Vid sådant förhållande synes kronan icke heller
böra göra sin regressrätt gällande mot dem som i förevarande fall i övrigt
uppburit felaktiga ersättningsbelopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

a) att Olle Walther befrias från honom jämlikt kammarrättens
två särskilda utslag den 11 september 1946 åvilande ersättningsskyldighet
till kronan samt

b) att vid de felaktiga utbetalningarna i ifrågavarande hänseende
jämväl i övrigt måtte bero.

5.

Med anledning av att kompaniadjutanten vid 6. kompaniet Göta trängkår
i Skövde, sergeanten Folke Bengtsson, avlidit den 6 oktober 1947 beordrade
kårchefen inventering av ett till Bengtsson utlämnat stående förskott å 7 000
kronor. Härvid framkom att Bengtsson av förskottet i fråga icke kunnat redovisa
ett belopp av 2 514 kronor 61 öre, för vilket sålunda dödsbodelägarna
häftade i skuld till kronan.

I en den 29 juni 1948 dagtecknad skrift ha den avlidnes dödsbodelägare,
nämligen hans moder änkefru Ester Bengtsson samt hans syster Ella Bengtsson,
gjort framställning att betalningsskyldigheten för det oredovisade beloppet
av nåd skulle nedsättas till 1 000 kronor, vilken summa de samtidigt
inbetalat till kronan.

Av en framställningen bifogad bouppteckning framgår, att den avlidne
efterlämnat tillgångar om 2 850 kronor under det att skulderna uppgingo till
3 585 kronor.

9

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 145.

Som skäl för framställningen har anförts i huvudsak följande. Modern och
systern ville icke undandraga sig att söka ersätta den avlidnes skuld till
kronan men betalning av hela skulden skulle ej vara dem görlig. Av skilda
anledningar, bl. a. att förfarandet skulle draga avsevärda kostnader, hade de
icke velat avträda egendomen till konkurs. Modern som är född 1891 lider av
hjärtsjukdom och har f. n. inga andra försörjningsmöjligheter än sjukpension
å 1 000 kronor om året. System är mottagningsbiträde hos en läkare och bistår
sin moder ekonomiskt.

Försvarets civilförvaltning, som den 12 oktober 1948 avgivit yttrande i
ärendet, har införskaffat ett handlingarna bilagt yttrande från chefen för Göta
trängkår. Denne tillstyrker, att ersättningsskyldigheten nedsättes enligt ansökningen,
då utkrävande av full ersättning skulle föranleda ekonomisk misär
för den avlidnes moder.

Civilförvaltningen har i sitt yttrande anfört bl. a. följande. Därest dödsboet
avträtts till konkurs, hade kronans andel i utdelningen säkerligen icke
kommit att uppgå till det belopp om 1 000 kronor som dödsbodelägarna inbetalt
till statsverket. Att dödsbodelägarna icke velat avträda egendom till
konkurs bör skäligen icke föranleda att högre belopp än de redan erlagt till
kronan avkräves dem. För denna ståndpunkt talar även hänsyn till dödsbodelägarnas
svaga ekonomiska ställning. Under åberopande av vad sålunda
anförts tillstyrker försvarets civilförvaltning bifall till framställningen.

Statskontoret har i ett den 30 oktober 1948 avgivet utlåtande i likhet med
försvarets civilförvaltning tillstyrkt bifall till framställningen.

Departementschefen. Jag ansluter mig till vad försvarets civilförvaltning
och statskontoret anfört och finner sålunda, att ersättningsskyldigheten till
kronan för Folke Bengtssons dödsbodelägare bör nedsättas till ett belopp av
1 000 kronor, vilket redan inbetalats.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans återstående fordran hos sergeanten Folke Bengtssons
dödsbo efterskänkes.

6.

Under befäl av löjtnanten i kustartilleriets reserv Knut Bertil Svensson
bogserades den 3 mars 1947 en luftvärnskanon med en kronan tillhörig lastbil
över isen från Hinsholmshöjden mot Styrsö. Därvid brast isen så att bilen
och kanonen kommo i vattnet.

De närmare omständigheterna voro följande.

Den 3 mars 1947 utfördes under befäl av Svensson bogsering av en 40 mm
luftvärnsautomatkanon med en kronan tillhörig lastbil från Hinsholmshöjden
över isen mot Styrsö. Efter nedfarten på isen vid Saltholmen följde Svensson
icke den militära isvägen, som enligt av chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar
utfärdat tjänstemeddelande skulle användas och som enligt samma
meddelande var särskilt utmärkt, utan tog en östligare, för civil trafik använd

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

väg till Donsö samt fortsatte därifrån i riktning mot Rävholmssundet söder
om Styrsö. Då lastbilen med tillkopplad kanon kommit nära östra inloppet
till Rävholmssundet brast isen under bilen och kanonen, vilka båda kommo i
vattnet. Bärgnings- och reparationskostnaderna uppgingo till 8 040 kronor varjämte
tyg- och intendenturmateriel förkorn till ett sammanlagt värde av 379
kronor.

Med anledning av det inträffade fördes vid regementskrigsrätten vid Älvsborgs
kustartilleriregemente ansvars- och skadeståndstalan mot Svensson. I
utslag den 7 maj 1947 fann krigsrätten, att Svensson gjort sig skyldig till försummelse
i fullgörande av tjänsteplikt och dömde honom till arrest utan bevakning
tre dagar. Enär Svensson vållat den skada för vilken kronan i målet
fordrade ersättning, ålade krigsrätten därjämte Svensson att till kronan utgiva
8 419 kronor.

Efter besvär av Svensson har krigshovrätten genom utslag den 14 november

1947 ej funnit skäl att göra ändring i krigsrättens utslag. Krigshovrättens utslag
har vunnit laga kraft.

Kungl. Maj:t har på ansökan av Svensson genom beslut den 13 februari

1948 förordnat, att Svensson skulle av nåd befrias från det ådömda straffet.

I en den 7 april 1948 dagtecknad skrift har Svensson anhållit att av nåd

bliva befriad från ersättningsskyldighet till kronan. Som skäl för sin framställning
har han anfört, att han såsom egen företagare driver en relativt nystartad
rörelse utan kapital. Ett fullgörande av ersättningsskyldigheten skulle
bringa honom i en sådan ekonomisk situation, att han skulle bli nödsakad att
inlämna konkursansökan.

Försvarets civilförvaltning, som införskaffat yttrande från chefen för Älvsborgs
kustartilleriregemente samt utredning rörande Svenssons ekonomiska
förhållanden, och marinförvaltningen ha den 2 november 1948 avgivit gemensamt
utlåtande i ärendet.

Chefen för Älvsborgs kustartilleriregemente har i sitt yttrande tillstyrkt
nådeansökan med hänsyn till Svenssons ekonomiska förhållanden.

Civilförvaltningen och marinförvaltningen ha i sitt utlåtande anfört i huvudsak
följande. Av den ekonomiska utredningen inhämtas bl. a., att Svensson,
som är ogift, år 1947 haft en inkomst av 3 865 kronor samt att han resterar för
utskylder med ett sammanlagt belopp av 1 340 kronor. Med hänsyn till Svenssons
svaga ekonomiska ställning vilja ämbetsverken icke motsätta sig att han
befrias från vidare ersättningsskyldighet på villkor att han inom viss av
Kungl. Maj:t fastställd tid till kronan erlägger ett belopp av förslagsvis 500
kronor.

Statskontoret har enligt utlåtande den 27 november 1948 i likhet med försvarets
civilförvaltning och marinförvaltningen icke velat motsätta sig att
Svensson, därest han inom viss av Kungl. Maj:t fastställd tid inbetalar förslagsvis
500 kronor, befrias från vidare ersättningsskyldighet.

Departementschefen. Av handlingarna i ärendet framgår, att Svensson gjort
sig skyldig till försummelse i tjänsten. Han har därigenom ådragit sig bety -

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

dande ersättningsskyldighet till kronan. Yid straffmätningen synes dock försummelsen
icke ha bedömts vara av svårare art. Jag finner mig därför och
med hänsyn till Svenssons svaga ekonomiska ställning i likhet med myndigheterna
böra föreslå, att ersättningsskyldigheten nedsättes till 500 kronor. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma om tid för inbetalning av beloppet.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att löjtnanten i kustartilleriets reserv Knut Bertil Svensson,
därest han inom tid som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets
civilförvaltning inbetalar ett belopp av 500 kronor, befrias från
återstående ersättningsskyldighet till kronan på grund av krigshovrättens
utslag den 14 november 1947.

7.

Genom krigshovrättens utslag den 27 januari 1948 förpliktades kaptenen
Lars Olof Gunnar Wärle och förre kontoristen Bror Hartvig Hall att solidariskt
till kronan utgiva, jämte ränta, 8 314 kronor 83 öre vilket belopp Hall
förskingrat av medel utlämnade såsom förskott till Wärle.

De närmare omständigheterna voro följande.

Wärle, vilken sedan den 1 oktober 1946 tjänstgjort som ingenjörofficer vid
Malmö försvarsområdes stab, hade från kassaförvaltningen vid staben fått till
sig utlämnat ett stående förskott, vilket innestått å ingenjörofficerens postgirokonto.
Hall, vilken haft civilanställning som kontorist å ingenjöravdelningen,
hade från och med oktober 1946 såsom biträde åt Wärle handhaft
förskottsmedlen. Sedermera framkom, att Hall vid skilda tillfällen under tiden
från slutet av oktober 1946 av förskottsmedel förskingrat sammanlagt 1 012
kronor 99 öre samt att Hall vid skilda tillfällen under samma tid, genom att
å av honom utställda räkningar för materiel som försålts genom ingenjöravdelningen
felaktigt angiva att betalningen skulle ske till ingenjörofficerens i
stället för till kassaförvaltningens postgirokonto, tillgodofört förstnämnda
konto sammanlagt 7 301 kronor 84 öre av uppbördsmedel och förskingrat jämväl
dessa medel. Förskingringarna hade möjliggjorts därigenom, att Wärle
försummat den honom såsom förskottsinnehavare åliggande skyldigheten att
utöva fortlöpande övervakning över ingenjörofficerens postgirokonto och förskottsmedlens
användning.

Krigsrätten vid Skånska luftvärnskåren fann genom utslag den 9 augusti
1948 i den del varom nu är fråga, att Hall gjort sig skyldig till grov förskingring
i förening med uppsåtlig förbrytelse i tjänsten och att Wärle försummat
honom såsom förskottsinnehavare åliggande tjänsteplikt. Krigsrätten prövade
därför rättvist döma Hall till straffarbete i åtta månader och Wärle att undergå
arrest utan bevakning i tolv dagar. Beträffande i målet förd ersättningstalan
fann krigsrätten Hall skadeståndsskyldig för av honom förskingrade
belopp samt Wärle, genom sin försummelse att utöva kontroll, jämte Hall
skadeståndsskyldig för de belopp om tillhopa 8 314 kronor 83 öre, som Hall

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

förskingrat av medlen å ingenjörofficerens postgirokonto. Krigsrätten förpliktade
därför, såvitt nu är i fråga, Hall och Wärle att solidariskt till kronan
utgiva 8 314 kronor 83 öre.

Krigshovrätten fann genom ovanberörda utslag ej skäl göra ändring i krigsrättens
utslag.

I en den 23 februari 1948 dagtecknad skrift har "Wärle anhållit att av nåd
bliva befriad från honom genom krigshovrättens ifrågavarande utslag ålagd
ersättningsskyldighet. "Wärle har därvid anfört bl. a. följande.

Skadeståndet förefölle honom icke stå i rimlig proportion till hans försummelse.
Han hade innehaft två krävande befattningar, som tygofficer och som
ingenjörofficer, med överhopning av arbete samt bristande utbildning som
ingenjörofficer och hade därför ej haft möjligheter att genomföra alla de
arbetsuppgifter som pålagts honom. Han ville även framhålla, att han upprepade
gånger anhållit hos försvarsområdesbefälhavaren att bliva befriad från
ingenjörofficerstjänsten, emedan han haft varken tillräcklig utbildning eller
tid till den effektiva kontroll som erfordrats. Han hade även anhållit att bliva
befriad från det stående förskott, som innehades av ingenjörofficeren, enär
utbetalningarna kunde ske direkt från kassaavdelningen. Han ansåge sig slutligen
ej i stånd att kunna fullgöra den ådömda ersättningsskyldigheten, enär
han i så fall skulle bliva helt ruinerad och oförmögen att sköta åtagna förbindelser.

Försvarets civilförvaltning har i ett den 6 april 1948 avgivet utlåtande anfört
följande. Försvarets civilförvaltning anser sig av principiella skäl icke
kunna tillstyrka, att sökanden helt befrias från sin ifrågavarande skadeståndsskyldighet.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter — särskilt sökandens
arbetsbörda vid tiden för oegentligheterna, hans ålder och långa, väl vitsordade
tjänstgöring samt de betydande svårigheter ett erläggande av hela beloppet
uppenbarligen skulle medföra -— vill ämbetsverket emellertid icke
motsätta sig, att sökandens betalningsskyldighet väsentligt nedsättes — förslagsvis
till 500 kronor — under förutsättning dock att nämnda belopp inbetalas
inom viss av Kungl. Maj:t fastställd tid.

Statskontoret har i utlåtande den 28 april 1948 under åberopande av ett av
statskontorets ombudsman avgivet yttrande, vilket bilagts, anslutit sig till
vad försvarets civilförvaltning i ärendet anfört och hemställt.

Departementschefen. I likhet med myndigheterna finner jag med hänsyn
såväl till grunden för Wärles skadeståndsskyldighet som till hans relativt begränsade
ekonomiska tillgångar, att hans ersättningsskyldighet bör väsentligt
nedsättas. En sådan nedsättning torde, såsom statskontorets ombudsman
framhållit, icke påverka möjligheten för kronan att göra hela sin återstående
fordran gällande mot Hall. I vad mån det föreligger faktisk möjlighet att utfå
denna fordran av Hall kan emellertid icke bedömas med ledning av handlingarna
i ärendet. Det inbördes rättsförhållandet mellan "Wärle och Hall
torde icke röna någon inverkan av att "Wärles ersättningsskyldighet nedsättes
utan torde, i den händelse det aktualiseras, få bli föremål för domstols prövning.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Jag förordar därför att Wärle, därest han inom tid som det torde få ankomma
på Kungl. Maj it att bestämma inbetalar 500 kronor, befrias från vidare
skadeståndsskyldighet till kronan i förevarande hänseende.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att kaptenen Lars Olof Gunnar Wärle, därest han inom tid
som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 500 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av krigshovrättens utslag den
27 januari 1948.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1—7 hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Kourtzman.

14

Eungl. Maj:ts proposition nr 145.

Bilaga.

Förteckning över av Kungl. Maj:t från den 1 januari 1948 intill den
1 januari 1949 avgjorda, helt eller delvis bifallna ärenden angående
befrielse från ersättningsskyldighet.

Sökande

Grund för ersätt-

Av domstol ut-dömt eller i an-

Kungl. Maj:ts beslut

ningsskyldighet

märkningsväg last-ställt belopp

Dag

Beslutets innebörd

i

2

3

4

5

Värnpliktige

J. R. Carlsson

Skada å bilmotor
(sönderf ruset
motorblock)

794 kr. 85 öre

J/io-48

Befrielse mot inbe-talning av 50 kr.

V ärnpliktige

S. G. O. Olsson

Skada å bilmotor
(sönderfruset
motorblock)

302 kr. 50 öre

Hel befrielse

Värnpliktige

Tältbrand

622 kr. 18 öre

»

Hel befrielse

B. A. L. Adolfson

Underofficeren av 2 : a
graden E. A. Ström-

Förkommen pistol
jämte tillbehör

209 kr.

T>

Hel befrielse

qvist

Korpralen

M. U. L. Karlsson

Skador å ett kronan
tillhörigt flyg-plan

285 kr. 10 öre

»

Hel befrielse

Värnpliktige sergeanten
C. W. Johansson

Förkommen inten-denturmateriel

476 kr. 57 öre

Vio-48

Hel befrielse

Konstituerade under-officeren av 2: a graden

Förkomna bekläd-nadspersedlar

185 kr. 96 öre

>

Hel befrielse

E. W. Ljungdahl

Majoren T. E. C. Lindén

Förkommen tyg-materiel

499 kr. 93 öre

>

Befrielse mot inbe-talning av 100 kr.

F. d. furiren

A. K. A. Andersson

Förkommen mate-riel

802 kr. 36 öre

>

Befrielse mot inbe-talning av 200 kr.

Värnpliktige

E. V. Åsberg

Vid framförande
av kronan till-hörig bil upp-komna skador

985 kr. 80 öre

>

Befrielse mot inbe-talning av 100 kr.

Värnpliktige

M. L. Andersson

Vid framförande
av en kronan
tillhörig bil upp-komna skador

870 kr.

T>

Befrielse mot inbe-talning av 200 kr.

Värnpliktige

A. E. T. Elowsson

Förskingrade

medel

3 696 kr. 83 öre

)

Befrielse mot inbe-talning av 1000 kr.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.