Kungl. Maj ds proposition nr JU.
1
Nr 144.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning till
Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete; given
Stockholms slott den 11 mars 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, varom föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 194Q.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och
finansdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
följande.
I fråga om de lagbestämmelser, vilka reglera rätten till ersättning vid
olycksfall i arbete, då olycksfall medfört en arbetares död, ävensom rörande
av riksdagen lämnade bemyndiganden att utbetala ersättning motsvarande
till änka utgående belopp, ehuru äktenskap icke ingåtts före
olycksfallet, torde hänvisning få ske till vad jag därom anfört under punkterna
8:o och 9:o i propositionen nr 40 till innevarande års riksdag.
Banarbetaren vid statens järnvägar Karl Johan Isidor Hjelm i Sveg blev
den 18 december 1040 på hemväg från sitt arbete påkörd och dödad av ett
1 Bi haag till riksdagens protokoll 1941). 1 samt. Nr 144.
T
Kangt. M''aj:ts proposition nr 144.
tåg- Hjelm hade i över trettio år sammanlevt med Ebba Vendla Vilhelmina
Eriksson, lödd 1888. Med henne hade han tre barn, födda 1919, 1920 och
1925. Bouppteckningen efter den avlidne utvisade en behållning av 162
kronor.
Hjelm hade haft anställning i statens tjänst — huvudsakligen vid statens
järnvägar — över 20 år. Under tiden 1 januari 1944—4 juli 1946 var han
anställd vid vägförvaltningen i Jämtlands län och underkastades därvid
1942 års tjänste- och familjepensionsreglemente för arbetare. Då Hjelm
därefter övergick till arbete vid statens järnvägar, hade pensionsavdrag icke
verkställts, enär hans anställningsförhållanden vid vägförvaltningen icke
kommit till vederbörande arbetsbefäls kännedom före hans dödsfall.
Med skrivelse den 19 september 1947 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
överlämnat framställning från Ebba Eriksson om erhållande av livränta.
Styrelsen anmärkte, att då barnen uppnått 19 års ålder pensionsrätt för
dem ej förelåg samt att Ebba Eriksson författningsenligt ej kunde tillerkännas
pension.
Vid framställningen hade fogats intyg av vice pastorn Ragnar Mellgren,
Sveg, som vitsordade, att Hjelm och sökanden sammanbott i mer än trettio
år. Det hade förr varit ganska vanligt i bygden, att en man och en kvinna
flyttat samman utan att ingå äktenskap, ehuru de i allmänna medvetandet
ansetts som äkta makar. Den avlidne och sökanden hade upprepade gånger,
inte minst under senare år, talat med varandra om att legalisera förbindelsen.
Mellgren, som väl kände familjen, tillstyrkte framställningen.
över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret, järnvägsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten.
Statskontoret erinrar, att Kungl. Maj:t i vissa tidigare fall beslutat om
understöd eller livränta av statsmedel åt sådana efterlevande efter avlidna
anställningshavare, som vid en ordnad familjepensionering icke bruka åtnjuta
pensionsrätt. Ifrågavarande understöd utgå numera med 840 kronor
för år jämte rörligt tillägg. Ämbetsverket fann omständigheterna i dessa
ärenden — frånsett anledningen till dödsfallet — väsentligen vara likartade
med dem i nu berörda fall. Vidare har statskontoret erinrat om vissa ärenden,
där till skillnad från det nu föreliggande lysning till äktenskap skett
och riksdagen, med anledning av olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring,
medgivit utbetalande av ersättning enligt samma grunder, som
skulle ha gällt, därest äktenskapet blivit fullbordat före olycksfallet.
Med hänsyn till de väsentligt förbättrade folkpensionsförmåner, som utgå
enligt den nya folkpensioneringslagen, anser statskontoret emellertid tillräckliga
skäl knappast föreligga för att bereda sökanden särskilt understöd
av statsmedel.
Statskommissarien Björn anmälde avvikande mening samt anförde.
Kungi. Maj:ts proposition nr 144.
3
Med hänsyn till omständigheterna i förevarande ärende hade statskontoret
enligt min mening bort tillstyrka, att sökanden tillförsäkras en årlig
livränta enligt grunderna för 1916 års olycksfallsförsäkringslag med belopp
som skulle ha utgått, därest hon vid tiden för olycksfallet varit gift med
Hjelm. Såsom påvisas har denna min uppfattning stöd av tidigare av statsmakterna
meddelade beslut i liknande fall.
Järnvägsstyrelsen yttrar, att då statsmakterna tidigare i liknande fall
beviljat visst understöd, styrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter
icke vill motsätta sig att sökanden tillerkännes ett årligt understöd
av förslagsvis 840 kronor.
Även riksförsäkringsanstalten finner med hänsyn till omständigheterna
billighetsskäl tala för att Ebba Eriksson tillerkännes skälig ersättning, därvid
anstalten ej har något att erinra mot att ersättningen bestämmes enligt
grunderna i olycksfallsförsäkringslagen. I fråga om ersättningens storlek
anför anstalten.
Därest äktenskap slutits före olycksfallet, skulle sökanden jämlikt lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit berättigad till
livränta, så länge hon levde ogift, å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel
av Hjelms årliga arbetsförtjänst, att utgå fr. o. m. den 19 december
1946.
Med ledning av till anstalten inkomna handlingar rörande ifrågavarande
olycksfall har Hjelms årliga arbetsförtjänst beräknats till högsta i olycksfallsförsäkringslagen
medgivna belopp, 4 800 kronor, och livräntan skulle
sålunda ha uppgått till 1 200 kronor för år. Med hänsyn till kungörelsen
med särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av olycksfallsförsäkringslagen
å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, skulle
livräntan ha utbetalats av statens järnvägar.
Departementschefen. Av handlingarna i ärendet framgår, att den avlidne
och Ebba Eriksson sammanbott i mer än trettio år. Under hänvisning till
vad jag anfört i propositionen nr 40 till innevarande års riksdag finner jag
i likhet med riksförsäkringsanstalten, att sökanden bör tillerkännas ersättning
efter samma grunder, som skulle ha gällt, därest äktenskap i legal
form kommit till stånd. Frågan huruvida jämväl pension till sökanden skall
utgå torde få prövas av Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med
det av 1930 års riksdag (skr. nr 74) givna bemyndigandet att besluta om
understöd åt efterlevande efter personer, anställda vid de affärsdrivande
verken m. in.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva
att till Ebba Vendla Vilhelmina Eriksson må av statens
järnvägars driftmedel utbetalas en livränta å 1 200 kronor
för år, räknat fr. o. in. den 19 december 1946, så länge hon
lever ogift.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 14-4,
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposi
tion av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949;
51449