Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående Svenska skifferoljeaktiebolagets
framtida verksamhet; given Stockholms
slott den 18 mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

ip--

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Sammanfattning.

I skrivelse den 20 december 1947 till Kungl. Maj :t anmälde styrelsen för
Svenska skifferoljeaktiebolaget att bolaget råkat i likviditetssvårigheter till
följd varav bolaget vore i omedelbart behov av kapitaltillskott.

Föredragande departementschefen anförde i prop. nr 69: 1948, att det inträdda
läget gjorde det nödvändigt att förutsättningslöst ompröva bolagets
ställning. Det erforderliga kapitaltillskottet för tiden t. o. in. den 30 juni
1949 angavs till 15 000 000 kronor, vilket belopp anvisades av riksdagen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen
för handelsdepartementet fem utredningsmän för att utreda frågan om skifferoljeaktiebolagets
framtida verksamhet. Den 19 februari 1949 avlämnade
utredningsmännen sitt utlåtande.

Utredningen föreslår, att bolagets verksamhet icke nedlägges utan i stället
utbygges i huvudsaklig överensstämmelse med tidigare av riksdagen fattade
beslut. Förslaget innebär att vattenreningsanläggningen kompletteras
och utbygges, att anordningarna för skifferns brytning och beredning kompletteras,
alt de tre Bergh-ugnarna vid verket ombyggas för högre produk 1

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 143.

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 143.

tion enligt av skifferoljebolaget utarbetad metod, att ångkraftverket utvidgas
till erforderlig kapacitet, att gasolanläggningen fullbordas, att två ytterligare
svavelverk anskaffas samt att nya bostadshus med sammanlagt 80
lägenheter uppföras.

Kungl. Maj :t tillstyrker i huvudsak utredningens förslag såvitt detsamma
avser att medel anvisas för budgetåret 1949/50. Det erforderliga kapitaltillskottet
för genomförande av utredningens förslag i dess helhet beräknas
uppgå till sammanlagt 21 400 000 kronor, varav 15 050 000 såsom lån. Av
det sammanlagda beloppet föreslås att för budgetåret 1949/50 anvisas
3 750 000 kronor såsom anslag och 6 000 000 kronor såsom lån. Frågan om
anvisande av återstående medel torde framdeles få upptagas till prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans-, jordbruksoch
folkhushållningsdepartementen samt statsrådet Sköld anmäler tillförordnade
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om
Svenska skifferoljebolagets framtida verksamhet och anför därvid följande.

Historik.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital
av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942 ökades
aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor. Ökningen
finansierades med ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolaget bedrev ursprungligen
sin verksamhet endast vid Kvarntorp i Ekeby socken av Örebro
län. Jämlikt medgivande av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) överfördes emellertid
den 1 juli samma-år flottans skifferoljeverk vid Kinne-Kleva å Kinnekulle
till bolaget. I samband med övertagandet av Kinne-Klevaverkets tillgångar,
höjdes bolagets aktiekapital till 29 200 000 kronor. Enligt statsräkenskaperna
utgjorde tillgångsvärdet å statens aktier i bolaget efter överförandet
av Ivinne-Ivlevaverket 29 238 459 kronor 95 öre.

Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) erhöll bolaget dessutom
för ytterligare utbyggnad av anläggningarna vid Kvarntorp och Kinne-Kleva

av staten ett lån av 25 600 000 kronor.

År 1944 beslöt riksdagen (r. skr. nr 392) att dels efterskänka ifrågavarande
lån dels ock för budgetåret 1944/45 anvisa till avskrivning av lånet ett anslag
av 25 600 000 kronor samt till avskrivning å statens aktier i skiffer oljebolaget
ett anslag av 29 238 400 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 30 juni
1944 avskrevs därefter i statsräkenskaperna lånet per den 1 juli samma år.
Statens innehav av aktier i bolaget upptogs därefter från sistnämnda dag till
100 kronor. I bolagets balansräkning per den 30 juni 1945 vidtogos mot det
efterskänkta lånet svarande avskrivningar å anläggningarna vid Kvarntorp
och Kinne-Kleva samt utjämning av den från föregående år balanserade förlusten.
Någon nedskrivning av aktiekapitalet ägde däremot icke i samband
härmed rum i bolagets räkenskaper.

1944 års riksdagsbeslut avsåg även ett godtagande av vissa principer for
prissättningen å bolagets produkter, så länge försvaret vore den väsentliga

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

avnämaren av dessa. Dessa principer inneburo, att bolagets oljepris skulle
fastställas så, att det lämnade full täckning för de direkta driftskostnaderna
samt kostnaderna för anläggningarnas underhåll och vidmakthållande. Till
sistnämnda kostnader skulle även hänföras utgifter för större, mera sällan
förekommande ombyggnads- och reparationsarbeten, för vilka det vore lämpligt
att medel tidvis funnes reserverade. Priset skulle därjämte medgiva
utgifter för teknisk forskning och utveckling inom bolagets verksamhetsområde
men däremot icke några avskrivningar och räntor å anläggningskapitalet.

I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anhöll
styrelsen för skifferoljebolaget om direktiv rörande den fortsatta driften vid
bolagets anläggningar. Styrelsen anförde, att styrelsen vid handläggning av
inånga frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur lör de båda skifferoljeverken
vid Kvarntorp och Kinne-Ivleva funnit, att det för fattandet
av riktiga avgöranden vore nödvändigt att taga hänsyn till huruvida driften
vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge försörj ningsläget
på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde planeras
och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen skulle fortsätta
även efter kriget under en längre tid. För bedömande av denna fråga överlämnade
styrelsen jämte skrivelsen en promemoria, vari behandlades dels den
dittills bedrivna verksamheten och de resultat, som driften vid de utbyggda
anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfarighetstillstånd uppnåtts, dels
ock de förutsättningar, som funnes att genom rationaliserings- och koinpletteringsåtgärder
förbättra driftsresultatet. Enligt promemorian skulle, även om
driften vid Kinne-Klevaverket rationaliserades, densamma lämna ett betydande
underskott. Styrelsen föreslog därför, att driften vid Kinne-Klevaverket
skulle få nedläggas, så snart försörjningsläget i fråga om flytande bränsle
inom landet medgåve detta. I fråga om anläggningarna vid Kvarntorp funnes
emellertid enligt styrelsens uppfattning möjligheter att genom rationaliseringar
och anläggningar för tillvaratagande av biprodukter konnna fram
till ett ekonomiskt resultat, som skulle medgiva amortering och förräntning
på det nya kapital, som för nämnda ändamål investerats i företaget. Styrelsen
ansåge därför att förutsättningar förelåge för att skifferoljeverket i Kvarntorp
skulle kunna betraktas som ett normalt långtidsföretag. Styrelsens ställningstagande
till frågan om fortsatt drift eller driftsnedläggelse vid Kvarntorp
motiverades även av hänsyn till verkets betydelse som beredskapsreserv.
Man kunde icke med bestämdhet säga om järnkonstruktioner, rörledningar
och murverk vid driftsnedläggelse kunde omses, så att de efter ett antal år
åter kunde tagas i bruk utan att större ombyggnad behövde förekomma. Man
måste därför räkna med en kapitalförtäring som tillsammans med kostnaderna
för nödvändiga underhållsarbeten kunde uppskattas till 2 500 000-3 500 000 kronor per år. Själva igångsättandet av verket vid en kris pa o jemarknaden
skulle taga ett ganska stort kapital i anspråk. For Kinne-Klevaverkets
del visade kalkylerna däremot, att det bleve billigare att lagga ned
verket än att upprätthålla driften enbart ur beredskapssynpunkt.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering, överbefälhavaren, kommerskollegium
och 1944 års drivmedelsutredning,

Remissinstanserna tillstyrkte, att oljeutvinningen vid Kinne-Kleva skulle
nedläggas så snart importen bleve fri och försörjningsläget tilläte detta. Vidare
ansågs bolaget ha förebragt vägande skäl för att Kvarntorpsanläggningen
skulle betraktas såsom ett långtid sföretag, varvid alla ansträngningar
borde göras för att företaget skulle bli ekonomiskt bärkraftigt. Härföi talade
även beredskapssynpunkter, varvid avseende fästes vid de av styrelsen framlagda
siffrorna för kostnaderna för beredskapens upprätthållande vid total
driftsnedläggelse. Överbefälhavaren framhöll därjämte, att Kvarntorpsanläggningarnas
värde ur beredskapssynpunkt vore så stort, att starka skäl förelåge
för att, om så behövdes, lämna statligt stöd för upprätthållande a\
driften.

I skrivelse den 14 februari 1945 från dåvarande statsrådet Rubbestad underrättades
styrelsen för skifferoljebolaget om att regeringen delade styrelsens
uppfattning, att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas som ett
normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid Kinne-Kleva borde nedläggas,
så snart för sörj ningsläget i fråga om flytande bränsle inom landet
medgåve detta. Rolaget borde alltså känna sig oförhindrat att vidtaga alla
de dispositioner, som överensstämde med denna regeringens ståndpunkt.

I en till chefen för handelsdepartementet ställd, den 18 februari 1946 dagtecknad
skrivelse framlade styrelsen därefter vissa förslag till rationalisering
av driften och utbyggnad av anläggningarna. I skrivelsen framhöll styrelsen
inledningsvis att den påbörjat vissa rationaliseringsarbeten vid Kvarntorpsverket
i syfte att åstadkomma ett förbättrat driftsresultat. Dessa arbeten
omfattade uppförande av en skifferkoksförbränningsanläggning och två
kalkugnar samt omläggning av skiffertransporten från bildrift till elektrisk
järnvägsdrift varjämte planerades ytterligare en kalkugn. Enligt styrelsens
beräkningar komrne den årliga driftsförlusten, när dessa anläggningar kommit
i full drift, att uppgå till cirka 1 600 000 kronor, vartill kom me årliga
värdeminskningar å tillhopa cirka 2 000 000 kronor. På längre sikt skulle sålunda
erfordras ett tillskott från statens sida av cirka 3 600 000 kronor om
året, därest anläggningarna skulle bibehållas i det skick, vari de befunno
sig efter genomförandet av nyssnämnda rationaliseringsplan. Styrelsen hade
emellertid även undersökt vilka åtgärder som kunde vidtagas för att
nedbringa eller helt eliminera den beräknade förlusten. Detta ansags kunna
ske genom omfattande nyinvesteringar, syftande till att möjliggöra ytterligare
rationalisering av produktionen samt ökad utvinning av biprodukter. Sålunda
föreslog styrelsen uppförande av en tredje kalkugn och en gasolanläggning
samt ombyggnad av tre ugnshus jämte därav betingad utvidgning
av ångkraftcentrnl m. m. De totala kostnaderna härför beräknades till sammanlagt
18 200 000 kronor. Sedan nyanläggningarna kommit i fullt bruk,
vilket ansågs kunna ske fr. o. in. verksamhetsåret 1951/52, beräknades bolaget
lämna ett årligt överskott med 2 700 000 kronor efter avdrag av av -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

skrivningar å såväl gamla som nya anläggningar samt ränta å nyanläggningskapitalet.
Enligt styrelsens förslag borde en första utbyggnad setapp
utföras till följande kostnader nämligen för tredje kalkugnen 200 000 kronor,
för gasolanläggningen 6 500 000 kronor samt för ombyggnad av ett
ugnshus 4 000 000 kronor eller tillhopa 10 700 000 kronor. Driften beräknades
kunna igångsättas vid den nya kalkugnen den 15 februari 1947 och
vid övriga anläggningar den 1 januari 1948. Utöver nämnda kapitalbehov
för planerade nyanläggningar erfordrades enligt styrelsens beräkningar för
täckning av driftsförluster under räkenskapsåret 1946/47 och 1947/48 samt
för ersättningsanskaffningar under övergångsperioden ytterligare nytt kapital
å tillhopa 5 300 000 kronor. Bolagets sammanlagda behov av nytt kapital
uppginge sålunda till 16 000 000 kronor. Det kapital å sammanlagt
7 500 000 kronor, som erfordrades för den andra etappen i utbyggnadsprogrammet
(ombyggnad av två ugnshus) ansåg styrelsen kunna täckas genom
driftsöverskott och tillfällig upplåning.

I anledning av framställningen föreslog Kungl. Maj :t i prop. nr 304: 1946
riksdagen att under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa ett
investeringsanslag av 16 000 000 kronor till nyteckning av aktier. Med godkännande
av utbyggnadsprogrammet anvisade riksdagen det begärda anslaget
(r. skr. nr 440).

I förutnämnda skrivelse den 18 februari 1946 framlades jämväl en plan
för bolagets finansiella rekonstruktion.

Enligt beslut av 1946 års riksdag (r. skr. nr 440) godkändes de av styrelsen
föreslagna åtgärderna till rekonstruktion av bolaget. Vid bokslutet per
den 30 juni 1946 skulle bolagets anläggningar nedskrivas med 16 313 000
kronor. Vidare skulle bolagets aktiekapital nedsättas till 4 000 000 kronor,
varjämte nytt aktiekapital skulle tillföras bolaget till ett belopp av 16 000 000
kronor. Bolagets aktiekapital utgjorde alltså efter 1946 års beslut 20 000 000
kronor.

Efter särskild proposition i ämnet (prop. nr 48: 1946) bemyndigade 1946
års riksdag (r. skr. nr 435) Kungl. Maj :t att medgiva skifferoljebolaget att
nedlägga driften vid skifferoljeverket vid Kinne-Kleva.

I skrivelser den 7 och 26 februari 1947 framlade styrelsen för skifferoljebolaget
sedermera en plan för distribution i egen regi av gasol samt utredning
om utbyggnad av kemisk-teknisk industri för tillverkning av högvärdiga
produkter med vissa i gasolen ingående s. k. omättade kolväten såsom
utgångsmaterial.

I fråga om finansieringen av de framlagda förslagen anförde styrelsen
att kapitalbehovet för gasoldistributionen beräknats till omkring 4 000 000
kronor i slutet av år 1952 samt att kostnaderna för utbyggnaden av den
kemisk-tekniska industrien, som föreslagits böra ske i tre etapper, uppskattades
för första etappen till 1 500 000 kronor och för andra utbyggnadsetappen
till 2 000 000—2 500 000 kronor. Beträffande den tredje utbyggnadsetappen,
som befunne sig på utredningsstadiet, ansåg sig styrelsen icke
kunna för det dåvarande framlägga ett definitivt förslag. Det sammanlagda
aktuella kapitalbehovet uppgick alltså till 8 000 000 kronor. Styrelsen före -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

slog att kapitalanskaffningen skulle ske genom upplåning och att frågan
om aktiekapitalets ökning borde upptagas först då man mera definitivt
kunde överblicka i vilken utsträckning en dylik vore erforderlig. Vid ärendets
föredragning framhöll emellertid dåvarande departementschefen, att
en del av de föreslagna investeringarna måste anses ha anläggningskaraktär
och att denna del därför i princip torde böra tillskjutas i form av aktiekapital,
medan återstoden borde finansieras i första hand med egna medel
och i andra hand genom upptagande av lån. Bolaget borde sålunda äga rätt
att i den mån egna medel icke stode till förfogande upptaga lån mot pantförskrivning
av inteckningar i bolagets egendom för genomförande av det
av styrelsen föreslagna programmet. Frågan om en konsolidering av låneskulden
kunde lämpligen anstå till dess att bolagets vid 1946 års riksdag
beslutade rationaliseringsprogram genomförts och erfarenhet vunnits rörande
gasoldistributionen. I enlighet med vad sålunda anförts föreslog
Kungl. Maj :t i prop. nr 219: 1947 riksdagen att under kapitalbudgeten, fonden
för statens aktier, till tecknande av ytterligare aktier i skifferoljebolaget
anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.

Riksdagen, som anslöt sig till vad föredragande departementschefen föreslagit
beträffande sättet för bestridande av de ifrågasatta investeringarna,
anvisade det begärda anslaget å 3 000 000 kronor till ytterligare aktieteckning
(r. skr. nr 381). Av nämnda belopp ha hittills 1 500 000 kronor tagits
i anspråk för aktieteckning. Bolagets aktiekapital utgör alltså för närvarande
21 500 000 kronor.

Med skrivelse den 20 december 1947 överlämnade styrelsen för skifferoljebolaget
en den 18 i samma månad dagtecknad promemoria, vari bland
annat anmäldes, att bolaget råkat i likviditetssvårigheter till följd varav
bolaget vore i omedelbart behov av kapitaltillskott. Till promemorian var
fogad vissa bilagor, däribland styrelsens förvaltningsberättelse för räkenskapsåret
1946/47.

Av förvaltningsberättelsen framgick bland annat, att på grund av rådande
materialbrist och knapphet på arbetskraft med därav föranledda förseningar
av leveranstider färdigställandet av vissa anläggningar blivit fördröjt
utöver vad som ursprungligen beräknats. Höjningen av den allmänna prisnivån
hade därjämte i förhållande till vad som beräknats medfört vissa icke
obetydliga merkostnader för nämnda anläggningar.

Tidigare hade styrelsen beräknat, att driftunderskottet för räkenskapsåret
1946/47 skulle stanna vid 2 300 000 kronor. I verkligheten hade driftunderskottet
för samma år uppgått till i runt tal 6 700 000 kronor. I detta
belopp inginge dock vissa utgifter för tillredningsarbetet i skilferbrottet
m. in., som egentligen borde fördelas på flera räkenskapsår. Frånräknades
dessa utgifter, erhölles som driftsförlust under året i runt tal 4 800 000 kronor.
Styrelsen förklarade i förvaltningsberättelsen, att ökningen av den beräknade
förlusten förorsakats av förseningar av förenämnda anläggningar,
av minskad tillgång på elektrisk kraft och höjning av priset på inköpt elektrisk
kraft, av höjda kollektivavtalsbundna löner samt av den stränga vinter -

8 Knngl. Maj:ts proposition nr 143.

kylan med därav föranledda driftsavbrott och igångkörningssvårigheter vid
nyanläggningar.

Av styrelsens promemoria jämte därtill fogade bilagor framgick, att de
oförutsett höga driftskostnaderna i förening med kostnadsstegringar å vissa
nyanläggningar ställt större anspråk på bolagets likvida tillgångar än som
ursprungligen beräknats. De medel, som av 1946 års riksdag beviljats för
täckande av driftsförluster och kostnader för ersättningsanskaffningar under
räkenskapsåren 1946/47 och 1947/48, hade redan förbrukats.

I denna situation hade styrelsen funnit påkallat att underställa statsmakterna
frågan om fortsatt finansiering av bolagets verksamhet.

I samband därmed inkom bolaget med en sammanställning utvisande det
medelsbehov som vore erforderligt för tiden intill den 1 januari respektive
den 1 juli 1949, därest pågående utbyggnadsarbeten nu skulle avbrytas. Medelsbehovet
vari inräknats likvider för redan gjorda beställningar, vore enligt
sammanställningen följande.

Återstående anläggningskostnader.................... kronor 1 932 000

Täckande av driftsförluster och ersättningsanskaffningar » 3 976 000

Driftsförlust 7, 1947—“/c 1948 ...................... » 3 500 000

Driftsförlust V, 1948—”/i* 1948 ...................... » 1 600 000

Markförvärv, bostadssubventioner, ränta och oförutsett. . » 2 000 000

Summa kronor 13 008 000

Driftsförlust 7i 1949—”/e 1949 ...................... kronor 1 600 000

Markförvärv, bostadssubventioner, ränta och oförutsett
Vi 1949—Ve 1949 ................................ » 300 000

Summa kronor 14 908 000.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t den 6 februari 1948 (prop.
nr 69) anförde dåvarande departementschefen, att det sålunda inträdda
läget gjorde det nödvändigt att förutsättningslöst ompröva bolagets ställning.
Denna prövning borde i första hand verkställas av särskilt tillkallade utredningsmän.
1 avbidan på utredningens resultat borde verkets fortsatta utbyggnad
enligt 1946 års riksdagsbeslut tills vidare anstå. Driften vid bolagets
anläggningar borde dock fortsätta och erforderliga medel härför ställas till
förfogande. Dessutom borde medel avses för betalning av redan gjorda beställningar.

Med hänsyn till bolagets likviditetssvårigheter föreslog departementschefen,
att frågan om medelstillskott till bolaget skulle omedelbart upptagas
till behandling och sålunda utan att avvakta det resultat, vartill utredningen
kunde komma. Då det icke med säkerhet kunde bedömas vid vilken tidpunkt
slutligt förslag i ämnet kunde föreläggas riksdagen, borde medelstillskottet
avse tiden till och med den 30 juni 1949. På grundval av bolagets förut anförda
sammanställning beräknades medelsbehovet för nämnda tid till
15 000 000 kronor.

Enligt skrivelse nr 154: 1948 anvisade riksdagen till täckande av ifrågavarande
kostnader för skifferoljebolagets verksamhet det äskade anslaget å
15 000 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

9

Kvarntorpsutredningen 1948.

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 6 februari 1948 givna bemyndigande tillkallade
dåvarande departementschefen den 17 mars samma år f. d. generaldirektören
G. Malm, ledamöterna av riksdagens I kammare R. Lundq^ ist
och B. E. F. Petrén samt ledamöterna av riksdagens II kammare G. Hedlund
och K. S. V. Ward att utreda frågan om Svenska skifferoljeaktiebolagets
framtida verksamhet. Åt Malm uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Med vederbörligt medgivande ha utredningsmännen anlitat
disponenten hos Bolidens gruvaktiebolag Bertil Norén vid utredning angående
skifferbrytning och skiffertransport in. in. samt Mellersta och norra
Sveriges ångpanneförening vid utredning angående driftförhållandena vid
bolagets oljedestillationsanläggningar och därtill anslutna biproduktverk
in. in.

I ett med skrivelse den 19 februari 1949 överlämnat utlåtande angaende
Svenska skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet ha nu utredningsmännen,
som antagit benämningen Kvarntorpsutredningen 1948, efter slutfört
uppdrag lämnat en redogörelse för resultaten av sitt arbete. Ett av
ångpanneföreningen utarbetat, den 17 februari 1949 dagtecknat utlåtande
har såsom bilaga fogats till det av utredningen avgivna utlåtandet.

Utredningsmännens utlåtande inledes med en historik, vari bl. a. redogöres
för skifferoljebolagets verksamhet till och med räkenskapsåret 1946/47.
Efter att ha berört de härefter uppkommande likviditetssvårigheterna för
bolaget samt de i anledning därav vidtagna åtgärderna, övergår utredningen
till att redogöra för resultatet av bolagets verksamhet efter utgången av
nyssnämnda räkenskapsår. I fråga härom anföres följande.

Såvitt kan bedömas av hittills tillgängliga uppgifter kommer utfallet av
skifferoljebolagets verksamhet under räkenskapsåret 1947/48 och 1948/49
att motsvara senast framlagda beräkningar. För det förstnämnda räkenskapsåret
föreligger ett fullständigt bokslut, medan för del sistnämnda räkenskapsåret
skifferoljebolaget verkställt en beräkning av den väntade
driftsförlusten på grundval av driftsresultatet andra halvåret 1948 och utsikterna
för det första halvåret 1949.

Av de inhämtade uppgifterna framgår, att driftsförlusten för räkenskapsåret
1947/48 uppgick till i runt tal 3 500 000 kronor. För räkenskapsåret
1948/49 beräknas driftsförlusten komina att uppgå till ca 3 200 000 kronor.
Nämnda, verkliga respektive beräknade belopp motsvara vad 1948 års riksdag
anvisat för täckning av driftsförluster under ifrågavarande år.

Vid bedömningen av dessa driftsförluster är att märka, att bolaget i
driftskostnaderna medtagit kostnaderna för vissa jämförelsevis omfattande
reparations- och kompletteringsarbeten, bl. a. av ugnsanläggningen. Dessa
arbeten ha ansetts nödvändiga för att produktionen fortsättningsvis skall
kunna upprätthållas. Sedan arbetena fullföljts torde man för framtiden
endast behöva räkna med kostnaderna för normalt underhåll av anläggningen.
Av denna orsak och på grund av redan genomförd rationalisering
främst i fråga om skifferbrytningen, kunna de årliga driftsförlusterna beräknas
sjunka, såsom framgår av utredningen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Anläggningsverksamheten har under tiden efter 1948 års riksdagsbeslut
fortgått allenast i den begränsade omfattning, som fastställts genom nämnda
beslut. Anskaffning och montering av material för gasolanläggningen har
sålunda upphört, med undantag dock för vissa arbeten för den redan anskaffade
utrustningens lagring och vård. Då bolaget tidigare gjort de huvudsakliga
beställningarna för ombyggnad av Bergh-ugnshuset 1, ha arbetena
med denna ombyggnad fortsatt.

Det av 1948 års riksdag för återstående anläggningsarbeten anvisade beloppet
om 1 932 000 kronor beräknas bliva helt taget i anspråk för sitt ändamål.
Även det för markförvärv, räntor, bostadssubventioner och oförutsedda
kostnader avsedda anslaget väntas bli utnyttjat till större delen. Även
om detta icke blir fallet, torde det med hänsyn till bolagets likviditetsställning
vara önskvärt, att ifrågavarande medel i sin helhet tillföras bolaget. Om
detta sker, torde bolagets tillgångar i likvida medel vid utgången av räkenskapsåret
1948/49 vara tillräckligt för den fortsatta verksamheten enligt de
riktlinjer, som av utredningen i det följande angives.

Utredningens huvudlinjer. Utredningen har, enligt vad som framgår av
dess utlåtande, ägnat skifferoljebolagets verksamhet ett ingående studium
ur tekniska och ekonomiska synpunkter. Därvid har i främsta rummet beaktats
den utveckling av bolagets verksamhet, som skulle följa, om de av
bolaget framlagda, av 1946 års riksdag i princip godkända planerna komme
att förverkligas. Till utgångspunkt har utredningen tagit läget, sådant det
kan bedömas vara den 1 juli 1949. Detta läge, kallat etapp 1, skulle bli rådande
till dess att Bergh-ugn 1 ombyggts, vilket kunde antagas bli fallet den
1 juli 1950. Vid denna tidpunkt skulle etapp 2 inträda. Härunder skulle Berghugnarna
2 och 3 ombyggas. Enligt bolagets beräkningar skulle härför erfordras
en tid av drygt två år. Utredningen räknar emellertid att tre år
åtgå för ombyggnaden. Etapp 3, som sålunda skulle markeras av att alla
Bergh-ugnarna vore ombyggda, komme i enlighet härmed att inträda den
1 juli 1953. Vid etapperna 2 och 3 har utredningen räknat med två alternativ
för utbyggnaden, nämligen dels utan, dels med den gasolanläggning, vars
uppförande beslöts av 1946 års riksdag. Denna anläggning beräknas hinna
bli färdig den 1 juli 1950, då etapp 2 skulle börja.

Sammanfattningsvis skulle förloppet sålunda bli följande:

Etapp 1. ;/, 1949—■”/« 1950: Nuvarande anläggning.

Etapp 2. V, 1950—“/« 1953: Bergh-ugn 1 ombyggd.

A It. a. Utan stora gasolanläggningen.

Alt. b. Med » »

Etapp 3. Fr. o. in. den V, 1953: Samtliga Bergh-ugnar ombyggda.

Alt. a. Utan stora gasolanläggningen.

Alt. b. Med » »

I utlåtandet framläggas resultaten av verkställda beräkningar rörande
de kostnader, som vid olika etapper och alternativ skulle uppkomma, därest
skifferoljebolagets verksamhet komme att gestaltas på nyss angivet sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr H3.

11

A7id kostnadsberäkningen har beaktats vissa möjligheter till rationalisering
av driften vid Kvarntorp, främst i fråga om skiffer- och avfallsbehandlingen
enligt den av Norén verkställda utredningen. Mot de sammanlagda tillverkningskostnaderna
ställas uppskattade försäljningsinkomster vid respektive
etapper och alternativ. Härvid framkomma de beräknade driftsresultat, på
vilka utredningen grundar sitt ställningstagande till frågan om bolagets
fortsatta verksamhet. Vid delta ställningstagande beaktas dessutom betydelsen
ur beredskapssynpunkt av att driften vid skifferoljeverket i Kvarntorp
upprätthålles, ävensom de fördelar som i sådant fall skulle komma en framlida
urantillverkning inom landet till del.

Skiffertillgång. För att kunna bilda sig en uppfattning om huruvida man
för den fortsatta driften vid Kvarntorp skulle kunna räkna med betryggande
tillgång på lämplig råvara, har utredningen från Sveriges geologiska
undersökning inhämtat yttrande rörande beskaffenheten och omfattningen
av skifferfyndigheten vid Kvarntorp. Av yttrandet, som avgivits sedan
vissa borrningar verkställts å fyndigheten, bekräftas, enligt utredningen,
att det vid Kvarntorp finnes råvara av lämplig beskaffenhet och av sådan
myckenhet, att därpå kan grundas en långsiktig drift för oljeproduktion.
Utredningen anför beträffande skiffertillgången följande.

Enligt av Sveriges geologiska undersökning och skifferoljebolaget verkställda
beräkningar uppgår fyndighetens skifferinnehåll inom det nuvarande
koncessionsområdet till omkring 90 miljoner ton skiffer, åtkomlig
genom dagbrytning, samt omkring 170 miljoner ton skiffer under kalkstenstäcke.
Medräknas områdena utanför koncessionen tillkommer ca 190
miljoner ton skiffer, som kan brytas i dagen, och ungefär 540 miljoner ton
kalkstensövertäckt skiffer. Sammanlagt innehåller fyndigheten sålunda i
runt tal 1 000 miljoner ton oljeförande alunskiffer. Totala oljeinnehållet i
skifferfyndigheten kan beräknas till ca 50 miljoner ton. Enbart den genom
dagbrytning tillgängliga skiffern inom koncessionsområdet beräknas
räcka för drift i den omfattning, varom här är fråga, i ett 30-tal år. Totala
skiffertillgången inom nämnda område beräknas räcka för upprätthållande
av drift av samma storleksordning i omkring 100 år. Reserven
utanför koncessionsområdet torde vara tillräcklig för ytterligare ca 300
års drift.

I det av Sveriges geologiska undersökning avgivna yttrandet meddelas,
framhåller utredningen vidare, vissa synpunkter på den plan, som bör
följas för de närmaste årens skifferbrytning. Yttrandet bär fördenskull
av utredningen delgivits skifferoljebolaget.

Brytning, transport och behandling av skiffern. Av utlåtandet framgår,
alt den av Norén verkställda utredningen beträffande tillvägagångssättet
vid brytning, transport och beredning av skiffer för oljetillverkningen givit
anledning till vissa omedelbara rationaliseringsåtgärder, bland vilka den
mest betydelsefulla vore införandet av tvåskiftsdrift i stället för treskiftsdrift
och anpassning därefter av sammanhörande delar av proceduren. Om -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

läggningen uppgives ha medfört en väsentlig besparing i fråga om kostnaderna
för skifferoljeverkets råvaruförsörjning. Ytterligare besparingar
beräknas vara möjliga genom rationalisering av skifferbrytningen och vissa
därmed sammanhängande delar av driften. Härför skulle emellertid enligt
utredningen erfordras nyanskaffning av utrustning och maskiner till ett
belopp av 500 000 kronor enligt följande sammanställning:

Bladtraktor ........................................ 100 000 kronor

Silos med transportanordningar ...................... 300 000 »

Utbyte av grävmaskiner .............................. 100 000 »

Summa 500 000 kronor.

Norén har även granskat bolagets anordningar för bortförandet av avfallet
efter oljetillverkningen, den s. k. skifferaskan. Han har därvid funnit att
kostnaderna härför synas kunna nedbringas avsevärt genom anskaffning av
en ny asktransportanordning, avsedd att betjäna Bergh-ugnarna. Denna anordning
beräknas kosta 250 000 kronor. Utredningen förordar ifrågavarande
nyanskaffning.

Vid beräkningen av kostnaderna för driften vid skifferoljeverket har utredningen
förutsatt att nyssnämnda rationaliseringsåtgärder och därför erforderliga
investeringar vidtagits.

Vid utbyggnad av skifferoljeverket till etapp 3 skulle enligt utredningen
ytterligare investeringar till ett sammanlagt belopp av 955 000 kronor, avseende
brytning, transport och beredning av skiffer, vara erforderliga. De
härmed sammanhängande nyanskaffningarna och kompletteringarna ha i
utlåtandet specificerats sålunda:

Silos .............................................. 200 000 kronor

Dubblering av transportband från sänkschaktet till skrädhuset
.......................................... 100 000 »

Utbyggnad av skrädhuset ............................ 100 000 »

Ny sållgrupp och nytt skrädband i skrädhuset.......... 40 000 »

Utbyggnad av finkrosshuset .......................... 75 000 »

Ny tredje finkross .................................. 200 000 »

Dubblering eller breddning av transportband från finkrosshuset
till silos .............................. 80 000 »

Kompletteringar i sållöverbyggnad .................... 110 000 »

Diverse kompletteringar av transportörerna till ugnarna

och förstärkning av sållen vid ugnarna.............. 50 000 »

Summa 955 000 kronor.

Vid beräkning av medelsbehovet för anskaffning av den sålunda specificerade
utrustningen har utredningen avrundat beloppet till 1 000 000 kronor.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Oljetillverkning. Av utlåtandet inhämtas, att oljetillverkningen äger rum
genom torrdestillation av skiffer dels i en anläggning med ugnar och dels
i den s. k. Ljungströmsanläggningen. Ugnsanläggningen består av tre
Bergh-ugnar, två IM-ugnar och en HG-ugn. Beträffande ugnarnas konstruktion
och verkningssätt anför utredningen följande.

I Bergh-ugnarna sker oljedestillationen i vertikala retortrör av stål (numera
värmebeständigt material) med ungefär 2 dm diameter och 2 m längd.
Fem retortrör äro sammanförda i en murad förbränningskammare till ett
aggregat. Fjorton dylika aggregat bilda tillsammans ett ugnsblock. I de
två först uppförda ugnarna (Bergh 1 och 2) funnos 16 ugnsblock med sammanlagt
1 120 retortrör i vardera ugnen. Den tredje ugnen (Bergh 3) har
24 ugnsblock, innehållande 1 680 retortrör.

Retortrören beskickas ovanifrån med skiffer. Under gången ned genom
retortrören, som upphettas utifrån på sätt nedan beskrives, avdestilleras
skiffern successivt, varvid destillationsgaserna utsugas genom ett i retortrörets
mitt befintligt rör, vilket står i förbindelse med kondensationsanläggningen.
Destillationsåterstoden, som till stor del består av s. k. skifferkoks,
nedfaller i ett omedelbart under retortrören befintligt rum, där
luft tillföres och skifferkoksen förbrännes. Genom ett skikt av vattenånga
skiljes förbränningsrummet från retortröret. De vid skifferkoksens. förbränning
bildade gaserna hindras därigenom att blandas med destillationsgaserna
"och ledas" i stället utmed utsidorna av retortrören, varvid dessa erhålla
den för destillationens genomförande erforderliga temperaturen, ca
500° C. Ytterligare värme tillvaratages genom i rökgaskanalerna befintliga
högtrycksångpannor av La Mont-typ. Den vid skifferkoksens förbränning
fallande askan utmatas genom en mekaniskt styrd anordning till ett under
ugnen befintligt transportband, vilket vidarebefordrar askan till en invid
ugnshusen belägen askficka. Härifrån föres askan medelst en linbana till
asktippen.

IAI-ugnarna bestå av långa, liggande cylindriska kanalugnar, genom vilka
skiffern passerar på speciellt utformade vagnar. Upphettningen åstadkommes
på så sätt att avgaserna från särskilda gas- eller oljeeldade eldstäder
utanför ugnen ledas genom rörbatterier som ligga på sidan om vagnbanan.
Genom ett fläktsystem bringas atmosfären inuti ugnen i stark rörelse och
förmedlar därvid värmen till skiffervagnarna.

HG-ugnen består liksom Bergh-ugnarna av vertikala retorter, men dessa
äro avsevärt större, ungefär 7 dm i diameter och 8 m höga. Retorterna bestå
upptill av gjutjärn och äro i den nedre, något vidare delen, utförda av
eldfast tegel. De uppvärmas genom förbränning av gas i det omgivande
ugnsrummet. Skiffern påfylles i retortens övre del och skifferkoksen uttages
nedtill.

1 annat sammanhang berör utredningen de skäl, som väglett bolaget vid
destillationsanläggningens utformning på nyss angivet sätt. Utredningen
återgiver därvid följande utdrag av vad bolagets styrelse i denna fråga anfört
i en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse den 3 oktober 1942.

Bergh-ugnen är så utformad, alt den skifferkoks, som återstår, sedan oljan
avdrivits, förbrännes och lämnar del för processen erforderliga värmet.
Genom tillgodogörande av rökgasernas värme i avgaspannorna erhålles
dessutom 7 ton ånga per timme, vilken ångmängd är mer än tillräcklig
för det svavelverk, som motsvarar Bergh-ugnens kapacitet. Dessutom erhålles
en avsevärd mängd brännbar gas (800 kbm per timme) i överskott.

u

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Metoden är alltså ur värmesynpunkt mer än självförsörjande. I de båda
andra ugnstyperna tillgodogör man sig icke det värmevärde, cirka 1 000
v. e. per kg, som skifferkoksen innehåller, sedan oljan och icke kondenserbara
gaser utvunnits, utan skifferkoksen bortgår som avfallsprodukt. Den
restgas, som erhålles, sedan oljan utkondenserats, är icke tillräcklig för
att tillföra allt för dessa båda processer erforderligt värme för direkt upphettning
och för produktion av ånga. Båda dessa metoder kräva alltså tillsatseldning.

Vad som sålunda utmärker Bergh-ugnen i förhållande till övriga här
ifrågavarande ugnstyper är, att den ger ett väsentligt värmeöverskott. Denna
omständighet ansågs emellertid icke böra utesluta att jämväl de övriga
ugnstyperna prövades i industriell drift och detta av följande skäl.

För det första skulle ett tillgodogörande av överskottsvärme från fyra
Bergh-ugnar kräva en betydande kapitalinvestering. För det andra kunde
det väntas, att de övriga ugnstyperna skulle ställa sig billigare i anläggning
och bekvämare i skötsel samt giva ett bättre oljeutbyte än Berghugnen.
I detta hänseende kan exempelvis framhållas, att övriga metoder ej
kräva samma noggranna krossning och rensiktning av skiffern, som fallet
är i Berghs metod. För det tredje slutligen innebar förbränningen av den
starkt svavelhaltiga skifferkoksen vissa risker. Koksen innehåller nämligen
ej mindre än cirka 5 % svavel, varför vid dess förbränning uppstå
stora mängder svavelsyrlighet, som bortgå med förbränningsgaserna. Vid
en fördubbling av Bergh-anläggningen skulle den förbrända svavelmängden
komma att ökas från 10 000 till 20 000 ton årligen, vilket kunde tänkas få
en ofördelaktig inverkan på växtligheten i anläggningens närhet.

Resultatet av dessa överväganden blev, att anläggningen borde göras
självförsörjande ur bränslesynpunkt men icke nödvändigtvis behövde lämna
något överskottsvärme.

Härav följde alltså, att anläggningen borde bestå av två Bergh-ugnar och
två ugnar av annan typ. Att även dessa ugnar komme att utföras enligt
skilda system berodde därpå att det syntes angeläget, särskilt med tanke på
eventuella framtida utvidgningar av slcifferoljeutvinningen, att genom
praktisk drift i full skala skaffa detaljerade erfarenheter om de båda metodernas
företräden och olägenheter.

Till vad från bolagets sida sålunda anförts fogar utredningen den anmärkningen,
att de med skifferkoksens förbränning förenade olägenheterna icke
ha kunnat undgås vid IM- och HG-ugnarna. Skifferkoksen från dessa ugnar,
framhåller utredningen, självantändes sedan den upplagts i det fria, varefter
den förbrinner under utveckling av för vegetationen skadliga svavelgaser.
För att i möjligaste mån eliminera dessa olägenheter och för att tillvarataga
värmevärdet i skifferkoksen bär uppförts en särskild skifferkoksförbränningsanläggning.
Denna anläggning lämnar ett icke obetydligt tillskott av
ånga, som användes för alstring av elektrisk kraft.

Beträffande den planerade ombyggnaden av Bergh-ugnarna framhålles, att
det tagit förhållandevis lång tid att pröva sig fram till den rätta utformningen
av förslaget och att man först i slutet av år 1948 var färdig att göra
prov i så stor skala, att ett bedömande kunde byggas därpå. Ångpanneföreningen
anför härom i sitt utlåtande följande.

Av skifferoljebolaget har tidigare utarbetats förslag till sådan ombyggnad
av Bergh-ugnarna, som skulle innebära en väsentlig höjning av oljeproduk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

15

tionen i dessa. Ombyggnaden avser i princip, att ångpanneytor inläggas i de
olika schakten, varigenom en mera intensiv förbränning av koksen blir möjlig.
För bedömande av, vilka resultat som kunna uppnås genom sådan ombyggnad,
ha nu genomförts en serie försök med ombyggda schakt i Berghugnarna
enligt det föreslagna systemet. Dessa försök ha utförts dels i december
månad 1948, dels i januari månad 1949. Den provade anläggningen
har bestått av 7 st. schakt, dvs. ett halvt block. Försöken ha utförts under
vår kontroll och i stort sett kan sägas, att försöken bekräftade de av skifferoljebolaget
tidigare utförda beräkningarna. Sålunda har det framgått, att
den genomsatta skiffermängden per tidsenhet har kunnat höjas till omkring
2 Vs gånger så mycket som tidigare med bibehållande av de specifika siffrorna,
räknat per ton skiffer, i fråga om produktionen av oljeprodukter,
ånga och gas. Med stöd av dessa försöksresultat ha vi vid beräkningar beträffande
olika utbyggnadsetapper utgått ifrån att skiffergenomsättningen i
Bergh-ugnarna skall kunna höjas till 2 ’/= gånger så mycket som för närvarande.

Vår uppfattning om driftsförhållandena vid ombyggda Bergh-ugnar grundas
emellertid på korta provperioder, genomförda under relativt gynnsamma
förhållanden med hänsyn till övervakning och skötsel. Å andra sidan har
driften under provningarna i viss mån komplicerats genom den provisoriska
karaktären hos vissa delar av provanläggningen, vilka måste tolereras med
hänsyn till den korta tid, som stått till förfogande för provningarna.

Med ledning enbart av de utförda provningarna är det svårt att med säkerhet
bedöma, i vad män det blir möjligt uppnå helt tilllfredsställande förhållanden
under kontinuerlig drift, särskilt med hänsyn till driftens beroende
av anordningarna för utmatning av aska och för upprätthållande av lämpliga
temperaturer såväl för pyrolysen som för koksförbränningen.

För att dessa ovissa förhållanden i någon mån skola beaktas i de ekonomiska
kalkylerna ha vi räknat med en ökning av ugnspersonalen efter ombyggnaden
med 2 man per skift och ugnshus.

Trots svårigheten att bedöma driftsförhållandena i detalj efter ombyggnad
av Bergh-ugnarna anse vi dock, att de resultat, som hittills föreligga från
utförda prov, tydligt angiva, att Bergh 1-ugnen bör ombyggas i enlighet med
föreliggande förslag.

Med stöd av vad Ångpanneföreningen sålunda anfört och av egna studier
i frågan uttalar utredningen i detta sammanhang, att ombyggnaden av
Bergh-ugnarna bör ske i enlighet med tidigare planer samt i den ordning,
som framgår av utredningens förslag. Riktigheten av denna åsikt bestyrkes,
framhåller utredningen, av den förbättring av driftsresultatet, som beräknas
inträda redan efter ombyggnad av Bergh-ugn 1.

Kostnaderna för ifrågavarande ombyggnad beräknas av utredningen beträffande
Bergh-ugn 1 till 4 800 000 kronor, varav emellertid 4 000 000 kronor
redan ställts till skifferoljebolagets förfogande jämlikt beslut av 1946
års riksdag. För fullföljande av ombyggnaden erfordras sålunda 800 000
kronor. Ombyggnad av Bergh-ugnarna 2 och 8 beräknas kosta sammanlagt
5 950 000 kronor. I det för ombyggnaden av Bergh-ugn 1 erforderliga beloppet
inbegripes också kostnaderna för utbyggnad av ångkraftverket till en
kapacitet, som anses tillräcklig även sedan de övriga Bergh-ugnarna blivit
ombyggda.

Ljungströmsanläggningen kännetecknas enligt utredningen av all oljan

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 143-

häx- utvinnes utan brytning av skiffern. Denna upphettas medelst elektriska
värmeelement, nedsatta i vertikala borrhåll genom skifferlagret. Utom ett försöksfält
i driftsstor skala omfattar anläggningen ett större fält för produktion
av 22 000 ton olja per år. På grund av kraftbristen är emellertid Ljungströmsanläggningen
sedan hösten 1947 tagen ur drift. Utredningen framhåller,
att detta haft en ogynnsam inverkan på företagets omslutning och
på det ekonomiska resultatet, då någon nämnvärd minskning av de allmänna
omkostnaderna ej varit möjlig. Om utsikterna att i fortsättningen erhålla
elkraft för drift av Ljungströmsanläggningen anför utredningen följande.

Under de år, då elkraftbrist alltjämt råder i vårt land, kan man ej räkna
med att få köpa kraft för Ljungströmsanläggningen. Det synes ej heller löna
sig att inmata egen elkraft i densamma utan torde vara förmånligast att
sälja överskott i elkraft till Vattenfallsstyrelsen. Enligt från nämnda styrelse
inhämtad uppgift kan ett omslag i kraftsituationen förväntas inträffa sommaren
1953. Just då skulle enligt det av utredningen antagna tidsschemat
också Kvarntorpsverkets överskott på elkraft så kraftigt växa på grund av
alla tre Bergh-ugnarnas ombyggnad att man med egen elkraft kan igångsätta
Ljungströmsanläggningen.

I enlighet härmed förutsätter utredningen, att någon drift av Ljungströmsanläggningen
under etapperna 1 och 2 icke hlir möjlig. Däremot skulle ifrågavarande
anläggning under etapp 3 kunna drivas med i huvudsak den elkraft,
som då produceras vid verket, eventuellt med viss komplettering med
inköpt kraft.

Tillverkning av vissa biprodukter. Av utlåtandet framgår, att de vid skifferdestillationen
uppkommande gaserna innehålla utom olja, som utvinnes genom
kondensering, även avsevärda mängder svavel. Det är på grund härav
icke möjligt att direkt utnyttja gasernas värmevärde genom förbränning,
eftersom rökgaserna därvid skulle komma att innehålla betydande mängder
svaveldioxid, vilken skulle ha skadliga verkningar på växtligheten i trakten
omkring verket. För att i möjligaste mån undvika detta renas gaserna i
tre s. k. svavelverk. Härvid utvinnes rent svavel, som vid försäljning ger
ett väsentligt tillskott til! bolagets inkomster. I fråga om behovet av svavelverk
anför utredningen följande.

De nu befintliga tre svavelverken äro tillräckliga för etapperna 1 och 2.
I etapp 3 och i synnerhet, då Ljungströmsanläggningen kommer i drift, räcka
däremot ej de nuvarande svavelverken helt. Det bör därför anskaffas ytterligare
ett verk för att motsvara behovet och dessutom ett i reserv, varefter
det kommer att finnas fem svavelverk. Reningen av gaserna från svavel
är nämligen så viktig med hänsyn till den omkringliggande orten, att man ej
får riskera, att det uppkommer brist på sva ve l ve r k ska pac it e t vid utförande
av nödigt underhållsarbete å svavelverken.

Svavelverken beräknas kosta 2 200 000 kronor vardera och sålunda tillsammans
4 400 000 kronor. De skola uppföras i samband med etapp 3. Om
medgivande kan erhållas att flytta det vid Kinne-Kleva befintliga svavelverket
till Kvarntorp, skulle anläggningskostnaden minskas med 1 600 000 kronor
och utgöra 2 800 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

17

För tillvaratagande av kalksten, som erhålles i samband med skifferbrytningen,
har vid skifferoljeverket uppförts tre kalkugnar, vari jordbrukskalk
framställes. I fråga om denna tillverkningsgren framhåller utredningen, att
det kunde finnas visst fog för att utvidga kalkverket efter hand som mängden
tillgänglig kalksten i de olika etapperna komme att växa. Lönsamheten
av en sådan utvidgning är emellertid så svårbedömbar, att utredningen i sina
beräkningar utgått från att kalkverket förblir vid sin nuvarande storlek i
alla tre etapperna.

1946 års riksdag anvisade till uppförande av en anläggning för tillverkning
av gasol vid skifferoljeverket i Kvarntorp ett belopp av 6 500 000 kronor.
Anläggningen beräknades kunna bli färdig den 1 januari 1948. Detta
har emellertid sedermera av olika skäl visat sig icke vara möjligt. Dessutom
ha senare beräkningar givit vid handen, att anläggningskostnaderna skulle
bli avsevärt högre än vad som ursprungligen förutsågs. Jämlikt beslut av
1948 års riksdag bär uppförandet av gasolanläggningen tills vidare avbrutits.
De för anläggningen redan gjorda beställningarna ha dock fått fullföljas
och nödiga medel för därmed sammanhängande likvider ställts till skifferoljebolagets
förfogande.

Utredningen har ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan, huruvida den
planerade och delvis redan anskaffade gasolanläggningen bör fullbordas.
Utredningen anför i fråga om produktion och försäljning av gasol i huvudsak
följande.

Gasol är den i vårt land vedertagna benämningen på till vätska komprimerade
gaser av kolväten med tre eller fyra kolatomer, företrädesvis propån
och butan. Gasol utvinnes normalt som en biprodukt vid naturgasverken
och de moderna oljeraffineringsverken, utrustade med krackningsanläggning.
Gasolen är ett högvärdigt bränsle, användbart för såväl hushålls- som
industriändamål. Vid atmosfärtryck och normal temperatur är gasolen gasformig
men antar vid relativt lågt övertryck vätskeform och kan härigenom
förvaras och distribueras i jämförelsevis billiga plåtbehållare. Ur förbränningssynpunkt
är gasolen närmast att jämföra med lysgas. Dess värmevärde
är dock avsevärt högre och är gasolen i motsats till lysgasen giftfri.
Gasolen är genom sin distributionsform och sitt höga värmevärde ett lämpligt
bränsle för flera tekniska ändamål och har i utlandet vunnit en stor
industriell användning. Ett av de största områdena är att vid gasverken
klara toppbelastningen genom gasoltillsats. Ett annat område är som skyddsgas
vid värmebehandling vid järn- och metallverk. I hushåll har gasolen
sin användning framför allt där tillgång saknas på stadsgas eller elkraft.
Den kan också i zoner, där eltaxan är hög, konkurrera med elkraften, särskilt
då hänsyn tages till den snabbare uppvärmning, som erhålles med
gasol. Framför allt i avspärrningstider kan gasolen utgöra ett viktigt utgångsmaterial
för tillverkning av skilda kemisk-tekniska produkter. Den är
också användbar som bilbränsle.

Gasolkonsuintionen har varit på ständig t i 11 växt i utlandet. För svenska
marknaden är gasol en relativt okänd produkt, beroende på att vi inom
landet icke haft någon nämnvärd tillverkning. Enda tillverkare är för närvarande
Kvarntorp med ungefär 600 ton/år, vilken gasol utvinnes genom
uttvättning av pyrolysgas. På grund av tidsläget har importen varit obetydlig.
För gasol gäller eu tullsats, motsvarande ungefär 8 öre/kg. Vid de in 2

Iiihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 143

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

hemska raffineringsverken, Koppartrans och Nynäs, kommer förmodligen
inom de närmaste åren att upptagas gasoltillverkning.

Kvarntorp har från Amerika inköpt utrustning för en gasolanläggning
med en maximal kapacitet av ca 16 000 ton gasol/år. Anläggningen som enligt
1946 års utbyggnadsprogram beräknades kosta omkring 6,5 milj. kronor
kommer enligt senare beräkningar att uppgå till ca 10,5 milj. kronor. Ökningen
beror väsentligen på prishöjningar från leverantörer och på den omständigheten,
att det visat sig nödvändigt att komplettera anläggningen med
en svavelreningsanläggning för att få produkten säljbar. Denna anläggning
kostar inkl. montage i runt tal 1 miljon kronor. Om denna svavelreningsanläggning
beställes inom första halvåret 1949, kan gasolanläggningen beräknas
tagas i drift omkring den V, 1950, d. v. s. vid samma tidpunkt som
ombvggnaden av Bergh 1 beräknas vara genomförd (etapp 2). Hittills nedlagda
kostnader å gasolanläggningen utgjorde den 1948 i runt tal 7 miljoner
kronor.

I den projekterade gasolanläggningen utvinnes gasolen genom komprimering
och tvättning av pyrolysgasen. Samtidigt härmed kommer att utvinnas
en del bensin och i samband med gasolens rening även något svavel.

Då gasol är en relativt ny produkt för den svenska marknaden, kan man
icke räkna med en omedelbar avsättning för hela den möjliga produktionen.
Skifferoljebolaget har uppställt en försäljningsprognos enligt vilken avsättning
för gasolanläggningens maximala produktion kan ske under tillverkningsåret
y7 1959—V, 1960. Härvid är räknat med att en viss mindre del av
produktionen måste avsättas för export. Exporten är önskvärd för att hålla
uppe tillverkningsvolymen och beräknas i den takt som den inhemska marknaden
arbetas upp att successivt ersättas med inhemsk försäljning. Försäljningsprognosen
är knuten till vissa antagna förutsättningar i fråga om
prisbildningen.

Här kan omnämnas, att som medeltal för inhemsk försäljning och export
räknas med ett avräkningspris i medeltal av 40 öre per kg vid behållarna
i Kvarntorp under tiden fram till och med V7 1953. Med tanke på tillkommande
producenter inom landet och möjligheten av fri import är efter denna
tid förutsatt en viss nedgång i priset.

Utredningen har genom en serie förfrågningar sökt bilda sig en uppfattning
om den svenska marknaden och också inhämtat uppgifter rörande tillverkningen
och gasolkonsumtionen speciellt i USA, Frankrike och Tyskland
och vill som sin uppfattning uttala, att den av skifferoljebolaget uppställda
försälj ningsprognosen sannolikt kan väntas hålla streck.

Utredningen har vidare verkställt beräkningar rörande gasolanläggningens
lönsamhet. Beräkningarna ge vid handen att under de tre första åren
efter det anläggningen tagits i drift erhålles icke full täckning för förräntning
och amortering av anläggningen, men att den därefter ger en vinst,
som successivt ökar i takt med försäljningen.

Det bör framhållas att, förutsatt att Bergh 2 och 3 ombyggas, gasolanläggningen
är ekonomiskt motiverad även i det läge att nu utgående tullsats å
gasol av ca 8 öre per kg skulle bortfalla.

För distribution av gasol erfordras tankvagnar, tankbilar och transportkärl
in. in. Medel för anskaffning av dylikt distributionsmaterial intill ett
belopp av 3 000 000 kronor har tidigare anvisats av 1947 års riksdag. Av
nämnda belopp ha hittills 1 500 000 kronor tillförts skifferoljebolaget. Utredningen
förutsätter, att ytterligare medel av det för ändamålet anvisade
beloppet i män av behov tillföres bolaget, därest gasolanläggningen kominer
till stånd.

19

Iiungl. Maj.ts proposition nr 143.

Utredningen har — trots den osäkerhet, som måste vara förbunden med
introducerandet i landet av en ny vara — ansett sig böra tillstyrka, att gasolanläggningen
fullbordas och som stöd härför anfört följande skäl:

1) Gasol är ett värdefullt bränsle och har i många länder visat sig få en
mycket mångsidig användning.

2) Ett betydande kapital är redan investerat i den föreslagna anläggningen
och större delen av detta skulle gå förlorat, om anläggningen ej
fullbordades.

3) Det torde finnas goda utsikter till att gasolanläggningen skall bidraga
till att göra Kvarntorp sverket till ett bärkraftigt företag.

4) Gasolen är ur beredskapssynpunkt en betydelsefull vara dels direkt
som bilbränsle, dels som utgångspunkt för framställning av viktiga kemisktekniska
produkter.

Utöver de medel, som jämlikt beslut av 1946 och 1948 års riksdagar tillförts
bolaget för anskaffning och uppförande av en gasolanläggning, beräknas
nu ytterligare 3 500 000 kronor erfordras för ändamålet.

Vissa gemensamma omkostnader. Utredningen har vidare ägnat uppmärksamhet
åt vissa för samtliga tillverkningsgrenar gemensamma omkostnader,
däribland främst kostnaderna för bostäder, skadeersättning samt
administration och forskning. I vissa fall förordar utredningen i samband
härmed verkställandet av nya investeringar.

Sålunda räknar utredningen med att för etapperna 2 och 3 skulle erfordras
en utökning av bostadsbeståndet vid Kvarntorp med sammanlagt 80 nya
lägenheter. Kostnaden för de nya bostadshusen beräknas uppgå till
2 000 000 kronor, varav hälften skulle erfordras för etapp 2 och hälften för
etapp 3. Utredningen förutsätter emellertid, att bolaget utnyttjar samma
möjligheter för erhållande av lån för bostadsbyggande som stå till buds för
industrier i allmänhet. Vid sådant förhållande skulle endast 300 000 kronor
behöva på annat sätt tillföras bolaget, därav 150 000 kronor för vardera av
etapperna 2 och 3.

I fråga om de skadeverkningar, som uppkomma till följd av skifferoljeverkets
drift och de därpå grundade skadeståndsanspråken, anföres i utlåtandet
i huvudsak följande.

Erfarenheterna från den gångna drifttiden ge vid handen, att Kvarntorpsverket
genom sin drift förorsakar vissa skadeverkningar, som föranlett
skadeståndsanspråk i rätt betydande utsträckning. Skadegörelserna
åstadkommas dels av avloppsvattnet, här kallade vattenskador, dels av de
vid olika processerna alstrade rökgaserna, här kallade rökskador.

Den brådska, med vilken Kvarntorpsverkets första utbyggnad utfördes
under trycket av den oljebrist, som avspärrningen västerifrån medförde,
medgav ej ett noggrant studium av de olägenheter, som kunde uppstå för
den omkringliggande bygden. Man saknade för övrigt erforderliga förutsättningar
förrän verket kommit i drift och alla de med fabrikationsprocesserna
följande verkningarna i detta avseende framträtt.

Avloppsfrågan löstes så, att det förorenade vattnet utsläpptes i den när -

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

belägna Frommestabäcken för att föras vidare till Kvismare kanal och därefter
ut i Hjälmaren.

Rökgaserna släpptes oförmedlat ut genom skorstenarna och några åtgärder
för att undvika uppkomsten av rök från skifferaskan eller den förbrända
skifferkoksen vidtogos icke.

Det dröjde ej länge, förrän framställningar om skadestånd i olika hänseenden
inkommo. Till en början behandlades de enligt en enkel procedur i
följande ordning. Ärendena hänskötos till en synenämnd, tillsatt gemensamt
av bolaget och de skadelidande och bestående av erfarna nämndemän från
orten, som fingo rätt att vid behov anlita i länet befintlig sakkunskap. Synenämnden
hade dock endast att ge råd och avgörandet skedde sedan genom
överenskommelse mellan parterna med stöd av synenämndens uppskattning.
I ett enstaka särskilt svårbedömt fall lät man det emellertid gå till process.

De allt tydligare framträdande olägenheterna och de stegrade skadeståndsanspråken
gjorde det emellertid uppenbart, att det måste vidtagas tekniska
åtgärder för att i möjligaste mån förebygga uppkomsten av skador samt att
frågor om ersättning för skador som icke kunde undvikas, måste bliva föremål
för en synnerligen noggrann och systematisk juridisk prövning. Detta
blev särskilt angeläget sedan statsmakterna 1946 fattat beslut om bolagets
fortsatta drift under fredstid. I det följande lämnas en kort redogörelse för
denna frågas utveckling. Helt naturligt måste man nu gå fram på vägar,
som ledde till av vederbörande domstol faställda åtgärder.

I fråga om vattenskadorna har steg för steg en förbättring inträtt, och förhållandena
i de berörda vattendragen ha blivit alltmera tillfredsställande.
Sista fasen utgör framläggandet av ett på bolagets föranstaltande genom särskild
sakkunnig utarbetat »förslag till bortledning och rening av avloppsvatten
från industrianläggningarna i Kvarntorp», som nu är föremål för
prövning av vederbörande vattendomstol. Det finnes goda skäl att antaga,
att ett genomförande av detta förslag skulle för framtiden i stort sett befria
bolaget från skadeståndsskyldighet i vad avser vattenskador.

Den föreslagna vattenreningsanordningen beräknas draga en kostnd av ca
1 200 000 kronor och anses icke kunna bli färdig förrän mot slutet av 1952.
För ändamålet erfordas ett kapitaltillskott av 1 200 000 kronor, fördelat med

400 000:— för året 1949/50
300 000:— » » 1950/51

300 000:— » » 1951/52

och 200 000:— » » 1952/53.

Dessa belopp äro upptagna i det beräknade kapitalbehovet för de olika
etapperna, dock att anslaget om 200 000 kronor för sista året är tänkt att bekostas
av förnyelsemedel, då de äldre reningsanordningarna samtidigt ersättas.

Det återstår emellertid för närvarande en del oreglerade vattenskador,
och det lär väl också vara möjligt, att bolaget blir skyldigt att ersätta vissa
vattenskador under de år, som återstå, tills det ovan angivna förslaget blivit
genomfört. Uppskattade belopp till erisättning för dessa skador ingå i driftkostnadsberäkningen.

Skadeverkningarna av röken från skifferoljeverket vid Kvarntorp synas
vara av skiftande natur. Ersättningskrav ha framställts till följd av konstaterade
eller förmenta rökskador på barrskog, fruktträd och gröda, redskap,
trådledningar och stängsel (genom ökad förrostning) samt föremål av .silver
(missfärgning).

Man har här att göra med ett område, som är mycket svårbedömbart.
Jämförelsevis ringa erfarenhet föreligger och ingående, vetenskapligt nog -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

granna undersökningar måste göras, enär förhållandena växla och erfarenheten
på den ena platsen ej kan fälla utslag på en annan. Sådana undersökningar
äro på bolagets föranstaltande igångsatta av Statens Skogsforskningsinstitut,
Statens Växt skydd san stalt och Statens Provningsanstalt (i
sistnämnda fall för rostskador o. dyl.), samtidigt som ersättningsproblemen
systematiskt bearbetas ur juridiska synpunkter. Undersökningarna äro
emellertid synnerligen tidskrävande, varför en betydande tid kan komma
att förflyta, innan eventuella skadestånd slutligen kunna fastställas.

Vad beträffar skadorna på växande skog har utredningen sökt kontakt
med Statens Skogsforskningsinstitut, som emellertid upplyst att man ännu
ej kunnat bilda sig en uppfattning i frågan. Då några större utsikter att
få fram en ekonomiskt rimlig metod för att befria rökgaserna från svaveldioxid,
som utgör det farligaste inslaget i rökgaserna, knappast torde tinnas,
synes lösningen komma att ligga däri, att man inom de påverkade
skogsarealerna söker få fram lämpliga kulturformer och synes bolaget böra
visa ett positivt intresse härför.

I fråga om rostskador har man att göra med ett område, som varken
tidigare vetenskapligt-tekniskt undersökts eller varit föremål för domstols
avgörande (såvitt man vet icke heller utomlands). Ett vägledande domstolsavgörande,
baserat på en vetenskapligt-teknisk utredning, måste därför avvaktas
i ett för närvarande anhängigt mål, innan frågorna om ersättning
för ökad förroistning kunna anses tillfredsställande klarlagda. För att möjliggöra
att under utredningsperioden erhålla den erforderliga överblicken
över förekommande skadeståndskrav samt för att i görligaste mån undvika
enskilda tvister, innan de stora principfrågorna klarlagts, har bolaget träffat
särskilt avtal med ca 300 skadeståndskrävande.

Rökskadefrågorna handläggas i samråd med Sveriges industriförbund under
beaktande av industriens allmänna intressen i dylika frågor.

Genom en del vid Kvarntorpsvenket företagna anordningar har halten
av svaveldioxid i rökgaserna minskat, och arbete pågår inom drift och forskning
med att finna utvägar att ytterligare minska rökgasens skadliga inverkan.

Det är alltså tydligt, att man här står inför en utgiftspost, som icke med
någon grad av säkerhet kan beräknas och som det kan dröja flera år att
få bestämd. En uppskattning måste ske och har i driftkostnaderna inräknats
vissa skadeersättningsbelopp.

Utredningen har slutligen verkställt en översyn av bolagets organisation
och därvid konstaterat vissa svagheter. Mest iögonenfallande vore enligt
utredningen behovet av erfarna och kvalificerade chefer för vissa driftsavdelningar.
Bolagsledningen, som varit medveten om organisationens svagheter,
har efter samråd med utredningen uppgjort ett organisationschema,
vari hänsyn tagits till de av utredningen konstaterade förhållandena.

Utredningen har under sina studier av tillhörande frågor vidare funnit,
att organisationens uppdelning på ett huvudkontor i Örebro och ett driftskontor
i Kvarntorp är ofördelaktig. Utredningen förutsätter, att bolagets
styrelse i sinom tid upptager frågan om en flyttning av huvudkontoret till
Kvarntorp. I utredningens beräkningar ha dock kostnaderna för denna flyttning
icke medtagits.

I samband med organ.isationsspörsmålet berör utredningen vidare även
bolagets forskningsverksamhet och anför därvid hl. a. följande.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Forskningen har haft en utomordentlig betydelse för det tekniskt sett
förtjänstfulla uppbyggnadet av en oljeproduktion i Kvarntorp. Mycket återstår
ännu att utforska och säkerligen är forskningen en av de viktigaste
hävstängerna när det gäller att föra fram skifferoljeindustrien till en ekonomiskt
lönande drift. Forskningen måste sålunda förbli en bestående arbetsuppgift
vid Kvarntorp.

Laboratoriearbetet utgöres dels av driftskontroll (provtagning och analyser),
dels av forskning avseende utveckling av processerna för Kvarntorpsskifferns
tillgodogörande samt utnyttjande av vid processerna erhållet
avfall och slutligen forskning för andra uppdragsgivare, särskilt KinneKlevautredningen
och AB Atomenergi.

Forskning och studier för utveckling av produktionen bör föranleda en
förbättring av ekonomien i framtiden. Tillsvidare torde det ej finnas någon
möjlighet att iskaffa pengar från annat håll utan synes enda utvägen vara
att bland bolagets driftkostnader uppföra en utgiftspost av lämplig storlek
för utvecklingsarbetet.

Under nuvarande knapphetstider för bolaget torde det vara riktigt att inskränka
forskningen i utvecklingssyfte till det som har särskild aktualitet
och att fastställa en budget för sådan forskning, förslagsvis tillsvidare
300 000 kronor, som ej få överskridas utan styrelsens beslut.

Beräknade kostnader och inkomster. Resultaten av de utförda beräkningarna
ha sammanfattats i två tabeller varav den ena, vilken som bilaga torde
få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, återgiver en ekonomisk
balans för redovisningsåren 1949/50—1959/60. Av denna tabell framgår
vilka kvantiteter av olika produkter, som beräknas kunna försäljas, därest
skifferoljeverkets utbyggnad (däri inbegripet fullbordandet av gasolanläggningen)
skulle försiggå i de etapper och enligt det tidsschema, som
förutsatts av utredningen. Vidare meddelas i tabellen uppgifter angående
de inkomster, bolaget beräknas kunna tillgodogöra sig vid försäljning av
ifrågavarande produkter. Utredningen framhåller att den vid beräkningen
av försäljningsinkomsterna utgått från priser, vilka antagits med beaktande
av nuvarande prisläge och, i den mån det varit möjligt, av de framtida marknadsutsikterna
för respektive produkter. De i tabellen upptagna driftkostnaderna
uppgivas ha beräknats på grundval av uppgifter från bolagets bokföring
och i vad avser nyanläggningar på uppskattningar, som utförts av
ångpanneföreningen i samråd med utredningen och bolaget. I driftkostnaderna
har fr. o. m. räkenskapsåret 1950/51 medräknats ränta efter 3,5 procent
å det kapital, som enligt utredningens förslag skulle komma att tillföras
bolaget i form av lån. På grundval av sålunda beräknade inkomster
och driftkostnader erhålles som slutresultat i tabellen beräknade driftsresultat
per år. Driftsresultaten redovisas dels exklusive dels inklusive avsättning
till förnyelsefond.

Beträffande enskildheterna i den ekonomiska balansen må hänvisas till
bilagan. Ur denna återgivas här endast en sammanställning av de beräknade
driftsresultaten under de första sex åren exklusive avsättning till förnyelsefond.

Kungi. Maj:ts proposition nr 143.

23

Etapp

1 .
2 .

Räkenskapsår

Driftsunderskott (—) resp.driftsöverskott
( + ), kronor/år

3

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

— 1 820 000
+ 340 000

+ 740 000

+ 550 000

+ 1 750 000
+ 2 970 000

Om planerna på skifferoljeverkets utbyggnad sålunda komme att förverkligas
på sätt som förutsatts av utredningen, skulle enligt utredningens beräkningar
det för räkenskapsåret 1949/50 väntade driftsunderskottet om
1 820 000 kronor under de närmast följande åren förbytas i ett driftsöverskott,
som efter loppet av fem år komme att uppgå till en storleksordning av
3 000 000 kronor. För räkenskapsåret 1959/60 beräknas driftsöverskottet
komma att uppgå till 3 890 000 kronor respektive — om Ljungströmsanläggningen
utnyttjas till sin fulla kapacitet — 4 500 000 kronor.

I fråga om de i beräkningarna upptagna beloppen för avsättning till förnyelsefond
anför utredningen följande.

Jämte de egentliga driftskostnaderna ha i kalkylerna även beräknats vilka
belopp som skulle erfordras för avsättning till förnyelsefond på alla anläggningsdelar,
som ingå i produktionen vare sig motsvarande värden avskrivits
enligt riksdagsbeslut eller icke. Det är nämligen enligt utredningens
mening riktigt att medtaga dessa avsättningar i en driftskalkyl, som skall
ange den verkliga kostnaden. Det är också nödvändigt för en affärsmässig
skötsel, att förnyelsemedel stå till förfogande för att produktionsapparaten
skall kunna undergå erforderlig förnyelse. Att riksdagen avskrivit en betydande
del av anläggningskapitalet betyder endast, att staten avstått från krav
på förräntning av denna del. Behovet av uppsamling av medel för förnyelse
för vad som användes i produktionen kvarstår oförminskat vid ett verk i
kontinuerlig drift.

Vid fastställandet av de anläggningsvärden, för vilka avsättning till förnyelsefond
bör beräknas, ha överläggningar ägt rum med representanter för
skifferoljebolaget och med bolagets bokföringsexpert. Det har därvid i princip
överenskommits, att avsättningsbeloppen skulle beräknas på de i drift
varande anläggningarnas bokvärden omedelbart före rekonstruktionen 1946
med tillägg av 20 %. För anläggningar, som tillkommit efter rekonstruktionen
skulle i princip de verkliga anskaffningsvärdena läggas till grund för
beräkning av avsättningen till förnyelsefond. Å de sålunda beräknade eller
verkliga anläggningsvärdena skulle avsättningen beräknas efter följande
procentsatser:

Fastigheter .............................. 3 %

Maskiner och inventarier.................. 8 %

Ledningar och cisterner .................. 5 %.

De regler, varom sålunda överenskommits, ha med endast oväsentliga undantag
följts vid beräkningarna.

Ehuru bolaget i sin nuvarande bokföring ej använder formen att avsätta
medel till eu förnyelsefond, har utredningen begagnat den metoden, då den
på enkelt sätt klargör affärsförloppet.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

I annat sammanhang framhåller utredningen att det är möjligt, att behov
av förnyelse av anläggningarna komma att framträda under årens lopp, vilka
ej kunna täckas av det beräknade löpande driftöverskottet. Huru medel skola
anskaffas för sådant fall finge övervägas i förekommande fall. Det borde
ihågkommas, att affärsresultatet hittills ej lämnat rum för avsättningar till
erforderliga förnyelser. Den verkställda utredningen gåve vid handen, att en
utveckling, sådan som här angivits, dock skulle göra det möjligt att efter
några år komma fram till ett sådant läge, att ganska betydande avsättningar
skulle kunna ske.

Utredningen anför, att beräkningarna äro försiktigt gjorda och höra lämna
gott utrymme för förbättrade resultat. Enligt bolagsledningens åsikt skulle
det också finnas betydande latenta möjligheter härtill. Å andra sidan finge
man vara beredd på att faktorer, som verka i försämrande riktning, kunna
uppkomma.

Vissa allmänna synpunkter. I utlåtandet anföres att när beslut fattades
rörande upprätthållande av driften vid Kvarntorp under fredstid på längx-e
sikt torde verkets betydelse ur beredskapssynpunkt ha tillmätts stor vikt.
Till stöd för en bedömning av detta skäl för att upprätthålla driften vid
Kvarntorp i fortsättningen har utredningen vänt sig till riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap med anhållan om yttrande i ämnet. Till svar
har riksnämnden anfört följande.

Vid bedömande av värdet av ifrågavarande anläggningar i händelse att
Sverige indrages i krig har man att utgå från att desamma äro mycket sårbara
från luften. Kvarntorp har visserligen i och för sig ett relativt gynnsamt
strategiskt läge, långt ifrån kusten, men även om jaktflyg och luftvärn skulle
ständigt kunna disponeras för denna anläggnings försvar, torde riskerna för
att fientliga flygstyrkor skola nå fram och lyckas bomba verket vara stora.
Man måste vidare anta att en eventuell fiende kommer att betrakta oljeutvinningen
i Kvarntorp som ett högst angeläget bombmål. Ur krigsberedstkapssynpunkt
kan alltså Kvarntorpsverket ej tillmätas alltför stor betydelse, även
om vissa möjligheter skulle kunna tänkas vara för handen, att Ljungströmsanläggningen
genom dess mindre sårbarhet skulle åtminstone i någon omfattning
kunna hållas i gång.

I händelse Sverige skulle avspärras utan att indragas i krig, har däremot
skifferoljeverket i Kvarntorp på grund av dess ur försörjningssynpunkt
mycket värdefulla produkter samt med hänsyn till att verket är självförsörjande
såväl med råvara som bränsle den allra största betydelse. Detta förhållande
accentueras ytterligare genom att produktionskapaciteten i en dylik
situation relativt snabbt torde förstoras genom verkets utbyggnad. Det är
då speciellt Ljungströmsanläggningen med dess enklare apparatur, som hastigt
skulle kunna utvidgas genom att det nuvarande fältet utbygges. Den i
landet hos andra företag redan befintliga raffineringskapaciteten torde i
ett dylikt läge väl förslå för att taga hand om en ökad oljeleverans från
Kvarntorp.

Även skifferoljebolagets övriga produkter, främst svavel och gasol, måste
under avspärrning tillmätas mycket stort värde.

Forskningen och det tekniska framåtskridandet på de områden där skifferprodukter
kunna nyttiggöras inom landet kommer att genom skifferoljebolagets
verksamhet intensifieras och hållas levande i kontakt med aktuella,

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

25

praktiska problem, vilket säkert kan väntas verka i gynnsam riktning, och
vars värde även ur beredskapssynpunkt må uppmärksammas.

För egen del framhåller utredningen att rikets ledning inriktat sina politiska
strävanden på att hålla landet neutralt och utanför kriget. Om detta
skulle lyckas, skulle man sålunda ej ha att räkna med krigföring inom landet.
Däremot vore givetvis risken för avspärrning alltjämt kvarstående och
Hen skulle otvivelaktigt då kunna blir mer skärpt än under sista världskriget.

Den med Sveriges allmänna politik logiskt bäst sammanhörande tanken
syntes utredningen sålunda vara att hålla Kvarntorpsverket i sådant skick,
att det kunde prestera mesta möjliga i händelse av avspärrning. Dess prestationsförmåga
bleve då av rätt väsentlig betydelse. Denna betydelse komrne
att ökas avsevärt från etapp 1, då verket skulle kunna producera 10 800 in3
bensin och 35 400 m3 brännolja, till etapp 3, då produktionen beräknas gå upp
till ca 28 000 in3 bensin och 73 000 in3 brännolja. Att för längre tid hålla verket
i något slags död beredskap, således med stillaställande av hela verksamheten
och underhåll av produktionsapparaten torde enligt utredningens mening
icke vara ändamålsenligt. En sådan beredskapshållning skulle, framhåller
utredningen vidare, säkerligen kosta mycket pengar, ty för upprätthållande
av funktionsdugligheten lär det vara nödvändigt att med vissa mellanrum
provköra de flesta produktionselementen. Bolaget har uppskattat de uppkommande
förlusterna om Kvarntorpsverket skulle hållas stillastående som
en beredskapsreserv till 2 500 000—3 500 000 kronor/år. Detta är givetvis
ett mycket approximativt belopp men storleksordningen synes enligt utredningens
mening visa, att det bleve förmånligare för staten att stödja verkets
utveckling fram till etapp 3 än att inställa driften och hålla verket stillastående
som en beredskapsreserv.

Utredningen har vidare berört en annan fråga av betydelse ur det allmännas
synpunkt, nämligen huruvida man vid en bedömning av verksamheten
vid Kvarntorp borde taga någon hänsyn till möjligheterna att tillvarataga
uranhalten i Kvarntorpsskiffern. Utredningen har emellertid efter verkställd
undersökning funnit, att då frågan befinner sig på ett förberedande
stadium, det icke är möjligt att i kalkylerna för Kvarntorpsverket insätta
någon plusfaktor, svarande mot dessa urantillgångar.

Utredningens förslag. De verkställda beräkningarna giva vid handen, framhåller
utredningen sammanfattningsvis, att skifferoljeverket vid Kvarntorp
går med en betydande förlust. Detta anser utredningen icke i och för sig vara
så anmärkningsvärt, att driften fördenskull bör nedläggas. Utredningen understryker,
att även om verket vid Kinne-Kleva var förstlingsverket, så har
verket vid Kvarntorp alltjämt haft karaktär av ett försöksverk, vid vilket ett
otal problem kvarstått att lösa och där det ännu finnes många frågor att
ytterligare studera. När verket byggdes, skedde det också i forcerad takt,
varvid ett mera långsiktigt perspektiv ej hade varit möjligt all beakta. Vissa
delar av verket hade därför fått eu mera provisorisk utformning. Genom

26

Kungl. Mcij.ts proposition nr 143.

bortfallet av produktionen i Ljungströmsanläggningen hade också företaget
såsom affär på ett ofördelaktigt sätt krympt, utan att de allmänna omkostnaderna
i nämnvärd mån kunnat minskas.

Vägen till förbättring av driftsresultatet måste, framhåller utredningen,
gå genom dels rationalisering av såväl produktionsapparaten som dess drift,
dels ytterligare utvecklande av biprodukttillverkningen och ökning av hela
företagets omslutning.

Utredningen finner vidare, att Kvarntorpsverket efter utbyggnad till etapp
3 med den därav följande ökningen av oljeproduktionen har det största värdet
ur beredskapssynpunkt. Det syntes utredningen bli förmånligare för staten
att medverka til] denna utvckling än att låta verkets utbyggnad stanna
vid någon av etapperna 1 eller 2 eller att hålla verket i stånd vid nedlagd
drift som en beredskapsreserv.

På grundval av de beräkningar och överväganden, för vilka i det föregående
lämnats en sammanfattande redogörelse, förordar utredningen att skifferoljeverket
vid Kvarntorp utbygges över etapperna 1 och 2 fram till etapp 3.
Denna utbyggnad innebär följande.

1. Vattenreningsanläggningen kompletteras och utbygges.

2. Anordningarna för skifferns brytning och beredning kompletteras.

3. De tre Bergh-ugnarna vid verket ombyggas för högre produktion enligt
av skifferoljebolaget utarbetad metod.

4. Ångkraftverket utvidgas till erforderlig kapacitet.

5. Gasolanläggningen fullbordas.

6. Två ytterligare svavelverk anskaffas (därav ett ev. från Kinne-Kleva).

7. Nya bostadshus med sammanlagt 80 lägenheter uppföras.

För bolagets fortsatta verksamhet är bolaget i behov av visst kapitaltillskott.
Sålunda erfordras medel i första hand till täckning av den väntade
driftsförlusten under räkenskapsåret 1949/50. Storleken härav beräknas av
utredningen till 1 820 000 kronor. På grund av kalkylernas osäkerhet anser
utredningen att beloppet bör avrundas till 2 000 000 kronor.

Medel erfordras vidare för bestridande av kostnaderna för förnyelse av
anläggningarna vid Kvarntorp under nyssnämnda räkenskapsår. Utredningen
anför härom att några medel icke för närvarande stå till bolagets förfogande
för detta ändamål. Det härför erforderliga medelsbehovet kan icke
tillgodoses av rörelsen och har ej heller inräknats i de belopp, som enligt
utredningens förslag avse utbyggnad till etapperna 2 och 3, utan måste tillföras
bolaget på annat sätt. Enär det icke är möjligt att nu förutse de olika
behov av förnyelse av anläggningarna, som kunna uppkomma, föreslår utredningen,
att ett anslag av 1 500 000 kronor ställes till Kungl. Maj :ts förfogande,
från vilket anslag medel i mån av behov och efter Kungl. Maj :ts
prövning i varje särskilt fall tillföras bolaget för bestridande av kostnaderna
för oundgängliga förnyelsearbeten och ersättningsanskaffningar.

Slutligen erfordras för bestridande av kostnaderna för de investeringar,
som innefattas i utbyggnadsprogrammet, enligt utredningens beräkningar
ett belopp av sammanlagt 17 900 000 kronor. Utredningen anser, att ifråga -

27

Kungi. Maj:ts proposition nr 143.

varande medel böra tillföras bolaget dels i form av lån och dels — nämligen
i den mån respektive investeringar kunna anses ha karaktär av förnyelse
av anläggningarna — i form av direkt anslag till stöd åt bolagets verksamhet.

De erforderliga medelstillskotten sammanfattas av utredningen sålunda:

För budgetåret 1949/50:

avseende utbyggnadsetapp 1:

anslag till täckning av driftsförluster................ 2 000 000 kronor

anslag till bestridande av kostnader för latenta förnyelsebehov
vid nuvarande anläggningar.............. 1 500 000

lån till skifferoljebolaget för anskaffning av viss utrustning
(för rationalisering av skifferbrytningen
500 000 kronor samt för vattenreningsanläggningen

400 000 kronor) ................................ 900 000 »

avseende utbyggnadsetapp 2:

anslag för förnyelse av asiktransportanordning........ 250 000

lån till skiffer oljebolaget för fullföljande av ombyggnaden
av Bergh-ugn 1 (800 000 kronor) och för fullbordande
av gasolanläggningen (3 500 000 kronor)
samt för viss ytterligare anskaffning (bostäder
150 000 kronor och utrustning för vattenreningsanläggningen
300 000 kronor) .................... 4 750 000

För budgetåret 1950/51:

avseende utbyggnadsetapp 3:

anslag för ombyggnad av Bergli-ugnarna 2 och 3 i den
mån ombyggnaden kan anses ha karaktär av förnyelse
av ugnarna (2 400 000 kronor) samt för ersättningsanskaffning
för vattenreningsanläggningen

(200 000 kronor) .............................. 2 600 000 »

lån åt skifferoljebolaget för bestridande av kostnaderna
för Bergh-ugnarnas ombyggnad i den mån medel
härför icke beräknats ovan (3 550 000 kronor) samt
för viss ytterligare anskaffning (bostäder 150 000
kronor, svavelverk 4 400 000 kronor samt utrustning
för ökad skifferbrytning 1 000 000 kronor och för vattenreningsanläggningen
300 000 kronor) .......... 9 400 000 »

För hela den av utredningen förordade utbyggnaden av skifferoljeverket
vid Kvarntorp samt för täckning av driftsförluster och medelsbehov för
förnyelse av anläggningarna under budgetåret 1949/50 skulle i enlighet härmed
erfordras ett belopp av sammanlagt 21 400 000 kronor, varav 15 050 000
kronor avses skola tillföras bolaget i form av lån. Utredningen föreslår, att
ränta efter 3,5 % beräknas å sistnämnda belopp från och med räkenskapsåret
1950/51, då bolagets verksamhet beräknas lämna överskott, som möjliggör
ifrågavarande räntebetalning.

I en till utredningen ingiven skrivelse, som överlämnats jämte utlåtandet,
bar skifferoljebolagets styrelse föreslagit, att bolaget under viss tid
skulle erhålla befrielse från bensinskatt. Utredningen ingår ej i närmare
prövning av förslaget men vitsordar, att denna form för understöd skulle
ge möjlighet till finansiering av utbyggnaden. Dock skulle i början en viss
kredit av kortvarig karaktär vara erforderlig.

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 143.

Remissutlåtanden.

Över utredningens betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,
statskontoret, kommerskollegium, som bifogat yttrande från
bergmästaren i västra distriktet, Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen
i Örebro län, som bifogat yttrande från kristidsstyrelsen i länet, fullmäktige
i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statens bränslekommission,
statens industrikommission, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget.

Icke någon av de hörda remissinstanserna har velat avstyrka att skifferoljebolagets
verksamhet fortsättes och utvecklas efter i huvudsak de riktlinjer
utredningen angivit. Fullmäktige i riksbanken, som anse de hittillsvarande
erfarenheterna giva anledning till stor försiktighet vid bedömningen
av bolagets möjligheter att efter de föreslagna utbyggnaderna driva en
ekonomiskt lönande verksamhet, framhålla emellertid vikten av att de skäl,
som kunna åberopas till stöd för nybyggnaderna, noggrant vägas mot nödvändigheten
att tills vidare i möjligaste mån begränsa investeringsvolymen.
Statskontoret uttalar, att vad utredningen föreslagit i fråga om sättet för
finansieringen av de föreslagna åtgärderna icke föranleder någon erinran
från ämbetsverkets sida och att de medel, som anses böra ställas till bolagets
förfogande i form av lån, torde böra anvisas under fonden för låneunderstöd.

I fråga om skifferoljeaktiebolagets möjligheter att i framtiden kunna driva
en ekonomiskt lönande verksamhet anför fullmäktige för riksgäldskontoret
följande.

De av tillkallade fackmän gjorda beräkningarna torde helt visst vara
gjorda med den största omsorg och sakkunskap. I och för sig torde icke
finnas anledning att ifrågasätta riktigheten av de resultat, beräkningarna
frambragt. För det framtida ekonomiska utfallet av bolagets rörelse har
man emellertid att räkna med så många ovissa faktorer, som bolaget icke
har någon möjlighet att påverka, att de i kalkylerna redovisade, relativt
små driftsöverskotten lätt kunna förbytas till underskott. Såsom en sådan
faktor vilja fullmäktige särskilt nämna ovissheten om den framtida utvecklingen
av världsmarknadspriserna å oljeprodukter. En oviss faktor torde
vidare vara, i vilken utsträckning avsättningsmöjligheter komma att föreligga
för gasol. Av kalkylerna synes emellertid framgå, att inkomsterna av
gasoltillverkningen tillmätas avgörande betydelse för verkets ekonomi.

Försiktigheten synes därför bjuda, att man icke räknar med något i ekonomiskt
hänseende gynnsamt utfall av Kvarntorpsverkets rörelse. Även om
detta skulle utbyggas till den omfattning, etapp 3 avser, torde det icke vara
uteslutet, att staten får vara beredd att täcka framtida driftsunderskott till
beloppet överstigande de underskott, utredningen själv räknar med såsom
brist å förnyelsemedel.

Styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget framhåller i fråga om det
framtida driftsresultatet, att om generella lönehöjningar skulle komma till
stånd, måste man räkna med en kostnadsökning, som icke kompenseras av

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

29

en motsvarande höjning av försäljningspriserna på verkets produkter, beroende
på att dessa priser äro avhängiga av importpriserna och att de sistnämnda,
som utredningen antytt, snarare kunde väntas sjunka än stiga.
Oaktat reservationer måste göras för ovissheten i antaganden och beräkningar
för framtiden, framhåller styrelsen, är det emellertid styrelsens uppfattning
att man, om utredningens förslag genomföres, skall inom rimlig
tid nå därhän, att driftsförlusterna elimineras och förbytas i driftsöverskott,
varvid god räntabilitet erhålles på nytillkommande anläggningar.

Kommerskollegium anför, att om ändringar och kompletteringar av anläggningarna
enligt förslagen genomföras under de närmaste åren, torde
man kunna förvänta, att företagets ledning ägnar erforderlig uppmärksamhet
åt sådan rationalisering och effektivisering mera i detalj av driften, som
kan befinnas möjlig och som borde kunna medföra förbättrad lönsamhet.
Särskilt framhålles, att kollegium i likhet med bergmästaren i västra distriktet
finner det påkallat att, sedan klarhet vunnits att verksamheten ej blott
skall fortsättas utan även utvecklas, såväl skifferbrytningen som fyllningen
av skifferbrotten planlägges på tillräckligt lång sikt och inrättas så rationellt
som möjligt.

Flertalet remissinstanser lägga vid bedömningen av frågan om skifferoljebolagets
framtida verksamhet stor vikt vid verksamhetens betydelse ur
beredskapssynpunkt. I detta hänseende framhåller statens bränslekommission
bland annat följande.

Värdet av en ökning av produktionskapaciteten vid Kvarntorpsverket
torde bäst framgå av följande uppgifter. Under ett vart av åren 1943—1944
förbrukades inom landet för civila ändamål ca 24 000 ms bensin och ca
40 000 in3 pannbrännolja. Kvarntorpsproduktionen uppgår för närvarande
till 10 500 in3 bensin och 35 400 in3 brännolja per år. Den beräknade utökningen
av produktionen till 28 000 m3 resp. 73 000 in3 skulle sålunda komma
att medföra en avsevärd förbättring i försörjningsläget. Detta gäller framför
allt beträffande bensin, där man genom möjligheten till inblandning av
alkohol skulle kunna erhålla en utdrygning av tillgångarna på motorbränsle.
Vid inblandning av 25 % alkohol skulle sålunda kunna erhållas 38 000 m3,
medan en inblandning av 85 % alkohol skulle giva 187 000 m3 motorbränsle.

Statens industrikommission ägnar särskild uppmärksamhet åt svaveltillverkningens
betydelse ur försörjningssynpunkt och anför därvid, att den
nuvarande produktionen vid Kvarntorp, som är den enda tillverkaren inom
landet, täcker en sjättedel av behovet samt att återstoden importeras från
Norge och U. S. A. Därest det framlagda utbyggnadsprogrammet skulle fullföljas,
framhåller kommissionen, kunde importen från U. S. A. helt bortskäras
och leveranserna från Norge eventuellt minskas något.

Överbefälhavaren och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anse,
att oljetillverkningen vid Kvarntorp på grund av sin sårbarhet för angrepp
från luften icke bör tillmätas något större värde för fö(rsörjningen
i händelse Sverige invecklas i krig. Däremot kommer skifferoljebolagets
verksamhet under eu avspärrningsperiod enligt nämnda remissinstansers
mening att få slor betydelse, överbefälhavaren framlägger emellertid två

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 143.

alternativ för tillgodoseendet av drivmedelsbehovet under en avspärrningsperiod,
nämligen dels tillverkning vid skifferoljebolaget enligt utredningens
förslag och dels bombsäker lagring av i fredstid importerade drivmedel. I
remissyttrandet anförda överslagsberäkningar tyda enligt överbefälhavarens
mening på att lagringsalternativet trots allt bleve det för staten billigaste.
Möjligheterna att inom rimlig tid genomföra detta alternativ synas dock
överbefälhavaren i dagens läge vara relativt små. Med hänsyn härtill och
dessutom bland annat till den omständigheten att ett betydande kapital redan
nedlagts på skifferoljeverkets utvidgning och rationalisering, finner
överbefälhavaren det likväl ur försvarsberedskapssynpunkt önskvärt att bolagets
verksamhet fortsättes och förordar skifferoljeverkets utbyggnad till
etapp 3 enligt utredningens förslag. Riksnämnden framhåller å sin sida beträffande
nyssberörda frågor bland annat följande.

Vid ett avspärrningsfall måste enligt riksnämndens mening en industriell
produktion av oljor inom landet i en omfattning, som det här är fråga om
(ca 100 000 in3 per år) vara till stor fördel ur beredskapssynpunkt. En dylik
industriell produktion kan ej ersättas av enbart lagring av oljor, då lagren,
om de ej kunna förnyas genom import, undan för undan komma att minska
under avspärrningstiden, under det att en inhemsk produktion i ett dylikt
läge kan tänkas hållas uppe vid maximikapacitet och till och med successivt
ökas.

För krigsfallet däremot framstår en oljelagring i bombsäkra cisternanläggningar
såsom en oavvislig nödvändighet, i betraktande av dels den stora
bombningsrisken för den inhemska oljeindustrien, förut behandlad i riksnämndens
skrivelse av den 20 december 1948, och dels vanskligheten att i
ett dylikt läge kunna igångsätta någon produktion av ersättningsbränslen.

Även för avspärrningsalternativet är självfallet en oljelagring av allra
största värde som komplement till en otillräcklig inhemsk tillverkning.

Riksnämnden finner det av utredningen angivna programmet för skifferoljeverkets
utbyggnad och rationalisering välbetänkt samt understryker
dessutom vikten av att Ljungströmsanläggningen underhålles så att apparaturen
är i så gott skick som möjligt om densamma med kort varsel skulle
behöva tagas i bruk.

Kommerskollegium, som granskat utredningens förslag ur bland annat
tekniska synpunkter, framhåller beträffande den förordade ombyggnaden
av Bergh-ugnarna, att de framlagda kalkylerna beträffande utfallet av denna
ombyggnad grunda sig på resultatet av en relativt kort provdrift. Kollegium
uttalar, att bättre klarhet rörande resultatet av omkonstruktionen
torde kunna vinnas efter ombyggnaden av Bergh-ugn 1 och framhåller såsom
självklart, att för den händelse någon allvarlig felbedömning därvid
skulle kunna konstateras, ombyggnaden av de övriga Bergh-ugnarna måste
tagas under omprövning. Beträffande driften vid Ljungströmsanläggningen
anser kollegium det nu vara för tidigt att uppgöra några närmare planer.
Sveriges geologiska undersökning förordar, att arbete omedelbart upptages
för att pröva också andra metoder än de hittills vid Kvarntorpsverket begagnade
och projekterade. Ämbetsverket förordar i sådant hänseende att
åt en lämplig institution gives i uppdrag att i samråd med bolagets repre -

Kungi. Maj:ts proposition nr 143.

31

sentanter uppdraga riktlinjer för den sålunda behövliga forskningen över
nya metoder för oljeframställning ur den svenska alunskiffern.

Länsstyrelsen i Örebro län, som i första hand yttrat sig om det planerade
bostadsbyggandet, har efter överläggningar med bolaget, länsarbetsnämnden
och länsarkitekten kommit till den slutsatsen, att någon bebyggelse utöver
den för vakt- och beredskapstjänst nödvändiga icke borde förekomma i
grannskapet till skifferoljebolaget särskilt med hänsyn till bombfaran. Länsstyrelsen
framhåller även vikten av att åtgärder för att eliminera skadeverkningarna
genom bolagets drift påskyndas och effektiviseras, något som även
kommit till uttryck i yttrandet från Örebro läns kristidsstyrelse.

Styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget erinrar om att de totala anläggningskostnaderna
för gasolanläggningen av styrelsen i en till chefen för
handelsdepartementet tidigare ingiven promemoria beräknats till It 000 000
kronor. Differensen mellan detta belopp och det av utredningen upptagna,
nämligen 10 500 000 kronor, hänför sig, framhåller styrelsen, närmast till
frågan om hur stor säkerhetsmarginal man anser sig böra räkna med för
oförutsedda omständigheter. Styrelsen anser sig emellertid av försiktighetsskäl
böra förorda att 11 000 000 kronor beräknas för ifrågavarande ändamål.

Beträffande sättet för utbyggnadsprogramrnets finansiering finner styrelsen
i första hand önskvärt, att det långfristiga kapitalbehovet" för nyanläggningarna
— i enlighet med praxis inom det privata näringslivet — täckes
genom ökning av bolagets aktiekapital. Vad angår sättet för täckande av
driftsunderskott och ersättningsanskaffning av material, anser styrelsen det
vara mest ändamålsenligt, att delta behov täcktes genom att bolaget för viss
tid befriades från skyldighet att erlägga bensinskatt.

Befrielse från bensinskatt har avstyrkts av kommerskollegium och fullmäktige
i riksgäldskontoret, som uttala, att det stöd, som staten behövde
giva bolaget, borde lämnas under öppna och klara former. Befrielsen från
bensinskatt skulle enligt dessa remissinstansers mening innebära ett förtäckt
understöd åt bolaget och giva en skev bild av dess ekonomi.

I en den 10 mars 1949 dagtecknad skrift har bergsingenjören S. V. Bergh
framlagt vissa synpunkter i anledning av utredningsresultatet.

Föredraganden.

Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp tillkommo år

1941 då den situation i vilken landet befann sig gjorde det nödvändigt att
öka den inhemska oljeproduktionen. Förutom startkapitalet, 15 000 000 kronor,
tillfördes bolaget för vidare utbyggnad av anläggningarna under åren

1942 och 1943 tillhopa ytterligare 14 200 000 kronor såsom aktiekapital och
ca 25 000 000 kronor såsom lån. Lånet efterskänktes sedermera efter beslut
av 1944 års riksdag.

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 143.

Under världskrigets sista år ställdes frågan huruvida det vore ekonomiskt
riktigt att låta bolaget också under fredsförhållanden driva sin verksamhet.
Man stannade då för den uppfattningen att skifferoljeverket i Kvarntorp
borde fortsätta, varemot den under något år i bolagets regi handhavda driften
vid skifferoljeanläggningen i Kinne-Kleva borde nedläggas.

Sedermera framlade bolagets styrelse år 1946 ett förslag till rationalisering
av driften samt fortsatt utbyggnad av Kvarntorpsverket och i samband
därmed förslag till plan för bolagets finansiella rekonstruktion. Till bestridande
av kostnaderna för de föreslagna åtgärderna — avseende främst uppförande
av en tredje kalkugn och en gasolanläggning samt ombyggnad av tre
ugnshus jämte därav betingad utvidgning av ångkraftcentralen — anvisade
1946 års riksdag 16 000 000 kronor genom teckning av ytterligare aktier i
bolaget. Styrelsen beräknade att sedan nyanläggningarna kommit i fullt
bruk, vilket ansågs kunna ske fr. o. m. verksamhetsåret 1951/52, ett visst
årligt överskott skulle uppkomma. Den sedermera genomförda planen till
finansiell rekonstruktion innebar bl. a. att aktiekapitalet nedsattes med
25 200 000 kronor till 4 000 000 kronor samt att anläggningarna nedskrevos
med 16 313 000 kronor.

Vid 1947 års riksdag anvisades 3 000 000 kronor till teckning av ytterligare
aktier i bolaget. Detta tillskott hade till ändamål att finansiera distributionen
av gasol i bolagets egen regi.

Bolagets verksamhet utvecklade sig i fortsättningen icke efter de beräkningar
som lågo till grund för 1946 års riksdagsbeslut. Sålunda blev driftunderskottet
för räkenskapsåret 1946/47, som av styrelsen beräknats komma
att uppgå till 2 300 000 kronor, i verkligheten i runt tal 6 700 000 kronor.
Styrelsen framhöll i förvaltningsberättelsen för samma år, att ökningen av
den beräknade förlusten förorsakats av förseningar i anläggningsverksamheten,
minskad tillgång på elektrisk kraft, höjning av arbetslönerna in. in.

Bolaget råkade på grund av nyssnämnda förhållanden i likviditetssvårigheter,
vilket föranledde styrelsen att i slutet av år 1947 i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära kapitaltillskott. Styrelsen framlade därvid olika alternativ. I
prop. nr 69: 1948 anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet, att
det inträdda läget gjorde det nödvändigt att förutsättningslöst ompröva bolagets
ställning och framhöll, att denna prövning borde i första hand verkställas
av särskilt tillkallade utredningsmän. I avbidan på utredningens
resultat borde verkets fortsatta utbyggnad enligt 1946 års riksdagsbeslut tills
vidare anstå. Driften vid bolagets anläggningar borde dock fortsätta och erforderliga
medel härför ställas till förfogande. Medelsbehovet uppskattades
till 15 000 000 kronor, vilket belopp anvisades av 1948 års riksdag. Därmed
hade alltsedan bolagets tillkomst till bolagets verksamhet anvisats sammanlagt
i runt tal 87 000 000 kronor. Sedan fem utredningsmän tillkallats för
att utreda frågan om bolagets framtida verksamhet ha utredningsmännen
den 19 februari 1949 avlämnat sitt utlåtande.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har utredningen enhälligt
föreslagit, att utbyggnaden av Kvarntorpsanläggningarna skall full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

33

följas. Utredningen har icke funnit den omständigheten att verket i nuvarande
skick går med förlust eller det förhållande att företaget redan kostat
det allmänna betydande belopp böra föranleda verksamhetens uppgivande.
Som förklaring till svårigheterna har utredningen allmänt hänvisat till att
verket hittills haft karaktär av ett försöksverk, vid vilket ett otal problem
kvarstått att lösa. Därutöver har framhållits att verkets utbyggnad
under krigstiden måst ske i forcerad takt, varvid ett mera långsiktigt
perspektiv ej kunnat beaktas och vissa delar av verket fått en mera provisorisk
utformning. Vägen till förbättring av driftsresultatet har utredningen
ansett böra gå genom dels rationalisering av såväl produktionsapparat
som drift och dels ytterligare utveckling av tillverkningen av biprodukter
samt ökning av företagets hela omslutning.

Från dessa utgångspunkter har utredningen i huvudsak godtagit de av
skifferoljebolagets styrelse år 1946 framlagda och av samma års riksdag
behandlade förslagen till ytterligare utbyggnad av anläggningarna. Dessutom
föreslår utredningen vissa investeringar för att möjliggöra olika rationaliseringsåtgärder
främst avseende skifferbrytningen. Utredningens förslag
innebär, att vattenreningsanläggningen kompletteras och utbygges, att
anordningarna för skifferns brytning och beredning kompletteras, att de tre
Bergh-ugnarna vid verket ombyggas för högre produktion enligt en av skifferoljebolaget
utarbetad metod, att ångkraftverket utvidgas till erforderlig
kapacitet, att gasolanläggningen fullbordas, att två ytterligare svavelverk anskaffas
(därav ett eventuellt från Kinne-Kleva) samt att nya bostadshus om
sammanlagt 80 lägenheter uppföras.

Genomförandet av de framlagda förslagen anser utredningen böra ske i
tre etapper. Under den första etappen, som avser tiden den 1 juli 1949—^len
30 juni 1950, skulle utbyggnad av vattenreningsanläggningen påbörjas
och utbyggnad av gasolanläggningen samt ombyggnad av en Bergh-ugn slutföras,
varjämte vissa maskiner m. m. för rationalisering av skifferbrytningen
skulle anskaffas. Under andra etappen, avseende tiden den 1 juli 1950—
30 juni 1953, skulle de övriga två Bergh-ugnarna ombyggas. Därefter skulle
tredje etappen inträda fr. o. in. den 1 juli 1953, varvid den av utredningen
föreslagna utbyggnaden beräknades vara i huvudsak avslutad.

Det kapitalbehov som skulle bliva erforderligt för att genomföra det
framlagda förslaget skulle enligt utredningens mening tillskjutas dels genom
anslag å riksstaten och dels genom lån. Till första och andra etapperna
skulle sålunda för budgetåret 1949/50 anvisas anslag å 2 000 000 kronor till
täckande av driftsförluster och 1 500 000 kronor till bestridande av kostnader
för olika förnyelsebehov vid nuvarande anläggningar samt 250 000
kronor för förnyelse av asktransportanordningar in. in. eller tillhopa 3 750 000
kronor. Vidare skulle för samma budgetår erfordras lån till skifferoljebolaget
å dels 900 000 kronor för anskaffning av viss utrustning för rationalisering
av skifferbrylningen ävensom för vattenreningsanläggningen, och dels
4 750 000 kronor för fullbordande av gasolanläggningen samt för anskaffning
av viss ytterligare utrustning, tillhopa alltså 5 650 000 kronor.

8 Dihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 143.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Slutligen skulle enligt utredningens förslag för budgetåret 1950/51 erfordras
anslag å 2 600 000 kronor för ombyggnad av två Bergh-ugnar samt
lån åt bolaget med 9 400 000 kronor. Lånet skulle tjäna till bestridande av
kostnaderna för samma ändamål som nyss sagts, i den män medel härför
icke beräknats under nämnda anslag, ävensom anskaffning av viss ytterligare
utrustning.

Utredningens förslag har vunnit nästan enhällig anslutning från remissinstanserna.
Överbefälhavaren har visserligen ifrågasatt, om icke behovet
av oljetillgång vid avspärrning lämpligen skulle kunna tillgodoses genom
anordnande av lagringsutrymmen för flytande bränsle, men likväl med hänsyn
till redan nedlagt kapital och övriga omständigheter tillstyrkt verkets
fortsatta utbyggnad. Fullmäktige i riksbanken ha anmält betänkligheter mot
investeringar av den storleksordning som förslaget syftar till.

Vid bedömande av frågan om Kvarntorpsverkets utnyttjande bör beredskapssynpunkterna
självfallet tillmätas stor vikt. Riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap har på begäran av utredningen fiamlagt sina synpunkter
på frågan. Härav framgår, att medan visserligen möjligheterna att
vid krigsfall hålla driften i gång bedömas såsom små med hänsyn till faran
för bombanfall, verket i den händelse Sverige skulle avspärras utan att indragas
i krig äger den allra största betydelse ur försörjningssynpunkt. De av
bränslekommissionen anförda siffrorna rörande den relativa betydelsen av
ökad skifferoljeproduktion synas bestyrka riktigheten av denna mening.
Med avseende på överbefälhavarens uttalande rörande möjligheterna att lagra
importerad olja vill jag hänvisa till vad riksnämnden i detta hänseende anfört
i sitt remissvar, nämligen att industriell produktion ej kan ersättas av
enbart lagring av oljor, då lagren, om de ej kunna förnyas genom import,
undan för undan komma att minska under avspärrningstiden.

Om man i likhet med mig anser det ofrånkomligt att sörja för att Kvarntorpsanläggningarna
skola kunna utnyttjas under en avspärrningstid, är
det därför icke givet, att driften bör uppehållas även under vanlig fredstid.
Med hänsyn till önskemålet att så långt möjligt begränsa det allmännas
kapitalinsatser bör man ställa frågan huruvida icke driften vid Kvarntorp
nu kunde nedläggas men produktionsapparaten dock underhållas så att den
i en avspärrningssituation åter kunde tagas i anspråk. Kostnaden för ett dylikt
beredskapsläge skulle emellertid, enligt vad utredningen anfört, uppgå
till 2 500 000—3 500 000 kronor per år. Därutöver märkes, att den med driften
förenade betydelsefulla forskningsverksamheten komme att avbrytas.
Både ur forskningssynpunkt och eljest är det sannolikt att man skulle ha
stora vanskligheter att övervinna när man efter stilleståndet ginge att återupptaga
driften. Utredningen har gjort en jämförelse mellan å ena sidan
det av utredningen beräknade ekonomiska utfallet vid fortsatt utbyggnad —
vilket framgår av den såsom bilaga fogade tablån över ekonomisk balans
för redovisningsåren 1949/50—1959/60 — och å andra sidan kostnaderna
vid ett stillastående av antydd art. Enligt utredningens uppfattning torde
vid fortsatt utbyggnad det årliga driftunderskottet bli mindre även om kostnaden
för räntor och ersättning till förnyelsefond medräknas. Med hänsyn

35

Kungl. Mcij:ts proposition nr H3.

härtill har utredningen avvisat tanken på att driften borde nedläggas. Denna
mening överensstämmer med remissinstansernas uppfattning och delas
även av mig. Jag vill i sammanhanget erinra om att vid anmälan av 1946
års proposition om Kvarntorp dåvarande chefen för handelsdepartementet
anförde, att skifferoljebolaget enligt regeringens åsikt — vilken närmare
utvecklats i skrivelse den 14 februari 1945 till bolagets styrelse — borde
betraktas som ett normalt långtidsföretag. Detta uttalande föranledde icke
riksdagen till något särskilt yttrande.

Utredningens förslag till fortsatt utbyggnad av bolagets anläggningar kräver
stora tillskott av kapital. Särskilt i nuvarande ekonomiska läge måste
detta ingiva betänkligheter. Fullmäktige i riksbanken ha i anledning härav
uttalat, att de skäl, som kunna åberopas till stöd för att nu genomföra de
föreslagna åtgärderna, böra noggrant vägas mot nödvändigheten att tills vidare
i möjligaste utsträckning begränsa investeringsvolymen. Man är därför
skyldig överväga om icke utbyggnaden av skifferoljeverket tills vidare
kunde anstå och driften fortsätta med nuvarande anläggningar. Emellertid
framgår av utredningens kalkyler att detta skulle medföra ett årligt underskott
av ca 2 000 000 kronor. I detta belopp ha icke inbegripits de kostnader
som komma att erfordras till oundgängligen nödvändiga förnyelser.
Kostnaderna härför kunna, såsom utredningen framhållit, icke med säkerhet
beräknas men torde dock bliva rätt betydande.

Utredningens beräkningar giva vid handen, att om den föreslagna utbyggnaden
kommer till stånd det årliga driftunderskottet snart förbytes till ett
överskott vilket fr. o. in. året 1954/55 torde uppgå till ca 3 000 000 kronor,
bortsett från avsättning till förnyelsefond. Samtidigt beräknas den föreslagna
utbvggnaden medföra en kraftig höjning av verkets produktion. Denna
skulle såvitt angår brännolja, bensin och svavel mer än tördubblas. Även
om erfarenheten visat att beräkningar på detta område äro förenade med
stora ovisshetsmoment och en varning mot optimism därför är befogad,
har jag icke kunnat undgå att finna utredningens kalkyler i denna del ägnade
att stödja utbyggnadsplanen.

Med hänsyn till de här anförda omständigheterna har jag kommit till den
slutsatsen, att verkets utbyggnad bör fullföljas efter i huvudsak de av utredningen
föreslagna linjerna.

Till förhindrande av skadegörelse genom avloppsvatten föreslår utredningen,
att vattenreningsanordningen utbygges. Visserligen ha dylika vattenskador
sedan anläggningarna togos i bruk efter hand minskat, men fortfarande
är situationen otillfredsställande. Jag anser det vara viktigt, att allt
göres för att nå en bättring härutinnan och vill därför tillstyrka utredningens
förslag i detta hänseende. Utredningen har beräknat kostnaderna härför
till totalt 1 200 000 kronor varav 700 000 kronor skulle anvisas av 1949
års riksdag i form av lån.

I fråga om de av utredningen föreslagna anskaffningarna av maskiner
m. m. för rationalisering av skifferns brytning och beredning skulle sammanlagt
krävas en medelsanvisning av 500 000 kronor såsom lån att anvisas
av innevarande års riksdag. Då dessa anordningar enligt utredningens

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

uppfattning synas göra det möjligt att åstadkomma en billig, rationell och
efter de olika arbetskvantiteterna anpassad drift — vilket torde bidraga till
en minskning av driftunderskottet — tillstyrker jag utredningens förslag i
denna del. Jag förordar även utredningens förslag om nyanskaffning av en
asktransportanordning till en kostnad av 250 000 kronor, då härigenom
driftskostnaderna synas kunna ytterligare nedbringas.

En av de viktigaste punkterna i utredningens förslag är ombyggnaden av
Bergh-ugnarna. En dylik ombyggnad innebär i princip, att ångpanneytor
inläggas i de olika schakten, varigenom en mera intensiv förbränning av
koksen blir möjlig. Härigenom skulle enligt utredningens uppfattning den
i ugnarna genomsatta skiffermängden per tidsenhet kunna höjas till två och
en halv gånger så mycket som tidigare med bibehållande av de specifika
siffrorna, räknat per ton skiffer, i fråga om produktionen av oljeprodukter,
ånga och gas. En mindre del av Bergh-ugn 1 har hittills ombyggts och provats
blott en kort tid. Utredningen anser visserligen, att det är svårt att med
ledning enbart av de utförda provningarna med säkerhet bedöma i vad mån
det blir möjligt att uppnå helt tillfredsställande förhållanden under kontinuerlig
drift, men finner dock hittills föreliggande resultat tydligt angiva,
att Bergh-ugn 1 bör ombyggas i enlighet med framlagt förslag. I samband
härmed skulle ångkraftverket utvidgas till erforderlig kapacitet. Kostnaderna
för ombyggnaden av ugnen och därtill hörande utvidgning av ångkraftverket,
utöver tidigare anvisade medel, beräknar utredningen till 800 000
kronor att tillföras bolaget i form av lån. Ehuru givetvis utrymme finnes för
tvekan om de företagna proven kunna vara tillfyllest, vill jag tillstyrka, att
en Bergh-ugn ombygges i överensstämmelse med utredningens förslag. Det
torde få bli beroende på driftresultatet vid denna ugn om även de andra
Bergh-ugnarna skola ombyggas.

I gasolanläggningen ha hittills ca 7 000 000 kronor investerats. Gasolen användes
för närvarande i ringa utsträckning i vårt land. Skifferoljebolagets
tillverkning uppgår blott till ca 600 ton per år och vidare importeras
gasol i obetydlig mängd. Utredningens kalkyler visa, att gasolanläggningen
vid full utbyggnad skulle kunna producera ca 16 000 ton per år.
Gasolen skulle, därest avsättningssvårigheter icke förefinnas, kunna bidraga
till att göra bolaget till ett bärkraftigt företag. Då gasolen även ur beredskapssynpunkt
anses betydelsefull, vill jag tillstyrka att gasolanläggningen
fullbordas. Kostnaderna härför beräknar utredningen till 3 500 000 kronor
och föreslår, att beloppet anvisas såsom lån av innevarande års riksdag.
Skifferoljebolaget har i sitt remissyttrande framhållit, att denna siffra med
hänsyn till den erforderliga säkerhetsmarginalen borde höjas och förordar,
att beloppet höjes med 500 000 kronor till 4 000 000 kronor. Med hänsyn till
den osäkerhet som alltid måste vidlåda kostnadsberäkningar av denna
storleksordning torde försiktigheten bjuda att man räknar med det högre
beloppet.

För att anpassa svavelverkskapaciteten efter den ökade gasmängd som
blir följden om samtliga Bergh-ugnar ombyggas har utredningen föreslå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

37

git, att ett nytt svavelverk uppföres samt dessutom ett i reserv. Man bör
nämligen med hänsyn till den omkringliggande orten icke riskera att vid
utförande av nödigt underhållsarbete å svavelverken gasreningen blir otillräcklig.
Kostnaderna, som beräknas till sammanlagt 4 400 000 kronor, föreslås
av utredningen böra äskas av nästa års riksdag. Utredningen har
ifrågasatt huruvida icke det vid Kinne-Kleva befintliga svavelverket kunde
flyttas till Kvarntorp. 1 så fall skulle kostnaderna kunna minskas med
1 600 000 kronor. Frågan om Kinne-Klevaverkets fortsatta drift har ännu
icke upptagits till prövning. Beslut om ett eventuellt överflyttande av svavelverket
till Kvarntorp synes mig kunna fattas samtidigt med att anslagsfrågorna
för skifferoljebolaget anmälas vid nästa års riksdag. Frånsett
dessa anslagsfrågor vill jag understryka vikten av att, såsom i remissyttrandena
påkallats, arbetet på att minska skadeverkningarna av bolagets
drift ägnas all möjlig uppmärksamhet.

Utredningens förslag om byggande av nya bostadshus vid Kvarntorp särskilt
med tanke på bolagets arbetare har avstyrkts av länsstyrelsen i Örebro
län. Länsstyrelsen anser det bl. a. ur civilförsvarssynpunkt olämpligt
att placera ytterligare bostadshus i omedelbar närhet av oljeverket med
därav följande risker under ett krigstillstånd. Jag anser mig för närvarande
icke böra föreslå någon medelsanvisning för ändamålet.

Vad utredningen anfört i fråga om bolagets administration och forskningsverksamhet
torde böra beaktas. Beträffande forskningsverksamheten
vill jag även fästa uppmärksamheten på Sveriges geologiska undersöknings
påpekande om behovet av forskning för att finna nya metoder för oljeframställning
ur skiffer.

Utredningen har även berört en av bolaget till utredningen ingiven skrivelse
däri bolaget ifrågasatt att bliva befriat från bensinskatt. Då ett bifall
härtill, såsom kommerskollegium och fullmäktige i riksgäldskontoret menat,
skulle innebära eu mindre lycklig form för subventionering av bolaget,
anser jag mig icke kunna tillstyrka förslaget.

Vid uppgörande av de ekonomiska kalkylerna för bolagets verksamhet har
utredningen för tiden fr. o. in. redovisningsåret 1950/51 räknat med en
räntesats av 3,5 procent å det kapital som erfordras för skifferoljeverkets
fortsatta utbyggnad och som skulle tillskjutas i form av lån. Vidare har i
kalkylerna räknats med årlig avsättning till förnyelsefond efter vissa procentsatser.
Affärsresultatet har hittills icke lämnat rum för avsättningar till
erforderliga förnyelser. Utredningen räknar med att ganska betydande avsättningar
skola kunna göras efter den föreslagna utbyggnaden. Huruvida
dessa avsättningar komma att bliva tillräckliga för den oundgängligen erforderliga
förnyelsen av anläggningarna låter sig icke för närvarande beräkna.
Det är sålunda icke osannolikt att medel för berörda ändamål framdeles
vid olika tillfällen få begäras av riksdagen. För budgetåret 1949/50
avses ett anslag å 1 500 000 kronor till förnyelse av nuvarande anläggningar.
Jag förutsätter, att bolaget endast efter beslut av Kungl. Maj:t må taga
i anspråk nyssnämnda medel och de ytterligare belopp som framdeles för
motsvarande ändamål kunna komma att anvisas.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Utredningen har framhållit, att de ekonomiska beräkningarna som helhet
äro försiktigt gjorda och böra lämna gott utrymme för förbättrade resultat.
Det bör dock hågkommas, att det finnes flera på det ekonomiska
resultatet inverkande faktorer varöver bolaget icke kan råda, t. ex. kostnads-
och prisutvecklingen. Med hänsyn härtill kan det relativt gynnsamma
ekonomiska resultat, som utredningen räknar med, lätt försämras, vilket
kan påkalla ökad kapitalinsats från statens sida.

Vad slutligen angår finansieringen av bolagets verksamhet ansluter jag
mig till utredningens kostnadsberäkningar, mot vilka jag icke funnit anledning
till erinran. Jag beräknar sålunda 2 000 000 kronor till täckande av
driftsförlust under räkenskapsåret 1949/50, 1 500 000 kronor till förnyelse
av nuvarande anläggningar samt 250 000 kronor till förnyelse av asktransportanordning
eller tillhopa (2 000 000 + 1 500 000 + 250 000 =) 3 750 000
kronor. Beloppet torde för nästa budgetår anvisas såsom reservationsanslag.
Vidare beräknar jag i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag 700 000 kronor till vattenreningsanläggningen, 500 000 kronor
till vissa maskiner in. m. för rationalisering av skifferbrytningen, 800 000
kronor till ombyggnad av Bergh-ugn 1 samt 4 000 000 kronor till gasolanläggningen
eller tillhopa (700 000 + 500 000 -f- 800 000 + 4 000 000 =)
6 000 000 kronor. Bolagets styrelse har i sitt remissvar uttalat önskvärdheten
av att detta belopp tillföres bolaget genom ökning av aktiekapitalet.
Jag finner emellertid i likhet med utredningen det lämpligast att ifrågavarande
medel åtminstone tillsvidare tillhandahålles bolaget såsom lån. I likhet
med vad statskontoret i sitt remissvar anfört synes mig medlen böra
anvisas under fonden för låneunderstöd.

Utbetalningen av lånet bör ske i den mån medel för anläggningarnas
utförande erfordras och med belopp varje gång som statskontoret efter framställning
av bolaget bestämmer. Å lyftat lånebelopp torde böra utgå ränta
förslagsvis beräknad efter tre procent om året från lyftningsdagen. Vad
återbetalningen av lånet beträffar lärer med hänsyn till ovissheten rörande
prisutvecklingen på oljemarknaden in. in. någon viss amorteringsplan icke
nu böra fastställas. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att
tillse, att lånet infrias i den mån medel därtill stå till bolagets förfogande.
Lånebeloppet synes alltså böra vara betalbart vid anfordran. Vid det förhållandet
att låntagaren är ett statligt bolag torde någon säkerhet för lånet
icke erfordras.

Enligt verkställda beräkningar torde för utbyggnadsprogrammets genomförande
dollarvaluta i viss utsträckning komma att erfordras för inköp av
utrustning i U. S. A. Då importplanen för år 1949 icke torde rymma ytterligare
dollarutlägg förutsätter jag att nämnda inköp så planeras att dollarbetalningar
ej ifrågakomma under innevarande år.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels till Täckande av vissa kostnader för Svenska skifferoljcaktiebolagets
verksamhet å riksstaten för budgetåret

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

39

1949/50 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 750 000 kronor;

dels ock till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å
riksstaten för budgetåret 1949/50 under kapitalbudgeten:
fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av
6 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Lennart Kihlstrand.

497357. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Bilaga.

Kvarntorpsutredningen 1948. Ekonomisk balans för redovisningsåren 1949/1950—1959/60.

Redovisningsår och etapp

1949/

50

1950/

51

1951/

52

1952/

53

1953/

54

1954/

55

1955/

56

1956/

57

1957/58

1958/59

1959/60

Energimängd till Ljung strömsfältet
per år.

1

2

2

2

3

3

3

3

3

3

3

Totalt .......................... MkWh

—

—

—

—

90

90

90

90

90

175

90

175

90

175

Från Vattenfall.................. >

—

—

—

—

2-5

10

17-5

26

29

107

31

105

31

109

Produkter för försäljning pr år.

Brännolja...................... 1 000 in3

34-2

45-3

430

36-7

64-5

67-9

67-9

67-9

67-9

70-0

67-9

72-9

67-9

72-9

Bensin ........................ »

10-5

13-0

13-0

12-2

19-6

21-9

21-9

21-9

21 9

23-8

21-9

27-7

21-9

27-7

Svavel ........................ 1 000 ton

13-1

16-7

16-7

15-6

24-3

25-6

25-6

25-6

25 c

27-5

25-6

29-4

25-6

29-4

Kalk..........................

45

45

45

45

45

45

45

45

45

45

45

45

45

45

Gasol.......................... >

0''6

3-2

5-4

7-4

9-0

10-5

12-0

13-2

13-2

14 1

13-2

150

13-2

15-7

Kraft.......................... MkWh

31-5

330

25

17

—

—

—

—

—

—

-

—

-

—

Inkomster av produkter pr dr.

Summa inkomster per år........... Mkr

9-36

12-49

12 89

12-57

17-15

18-47

18-94

19-36

19-65

20-40

1965

21-80

19-65

22-03

Utgifter pr år.

Driftskostnader .................... Mkr

11-18

11-98

11-98

11-86

14''88

14-88

14-88

14-88

14-88

15-66

14-88

15-66

14 88

15-66

Energi inköpt för Ljungströmsanl.. .. >

—

—

—

—

0-03

0-13

0-22

0-32

0 36

1 34

0-39

1-31

0 39

1 38

Summa >

1118

11-98

11-98

11-85

14-91

15-01

15-10

15-20

15-24

17-oo

15 27

16-97

15-27

17 04

Räntekostnader pr är................ >

&17

017

Öl 7

0-46

0-49

0''49

0 49

049

0''49

0''49

0 49

0''49

049

Summa utgifter pr år inkl. ränta.... >

11-18

12-15

12-15

1202

15-40

15-50

15-59

15-69

15-78

17-49

15-76

17-46

15-76

17-53

Driftsresultat pr år exkl. avsättning.. »

-1-82

+ 0-84

4 0-74

+ 0 55

+ 1-75

+ 2-97

+ 3-35

+ 3-67

+ 3-92

+ 2-9)

+ 3-89

+ 4-34

+ 3-89

t 4 50

Avsättning pr år till förnyelsefond .. >

356

4-65

4-55

4-55

5-04

5-64

5-64

564

5-64

5-64

5-64

5-64

5-64

5''64

Driftsresultat pr år inkl. avsättning.. »

-5-38

-4-21

-381

-4-00

-3-89

-2-67

-2-29

-1-97

-1-72

-2-73

-1-75

— 1-30

-1-76

-1-14

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.