Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
1
Nr 111.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjuUius m. ra.;
given Stockholms slott den 11 mars 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, StrIng, Mossberg, Weijse, Kock. Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten
2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1949/50
beräkna ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor.
1—25o 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 111.
- Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om anvisande
av medel å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus.
Anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1948/49.
Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 209), att vid Vipeholms sjukhus
i Lund skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 8 mars 1946 förordat förslag uppföras en ny vårdpaviljong
för kvinnor för en beräknad kostnad av högst 895 000 kronor. Av
detta belopp anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 700 000 kronor.
Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra ifrågavarande paviljong samt föreskrev, att styrelsen för
ändamålet under budgetåret 1946/47 skulle äga disponera högst 700 000
kronor.
På förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 244 till 1947 års riksdag
anvisade vidare riksdagen (skr. nr 352) under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1947/48 ett belopp av
195 000 kronor för fullföljande av ifrågavarande byggnadsföretag.
Genom beslut den 27 juni 1947 föreskrev Kungl. Maj:t härefter, att byggnadsstyrelsen
av sistnämnda anslag skulle äga disponera högst 195 000 kronor
för byggnadsföretaget.
I skrivelse den 22 november 1948 har byggnadsstyrelsen — som i ärendet
samrått med medicinalstyrelsen — gjort framställning om anvisande av ytterligare
335 000 kronor för ifrågavarande byggnadsarbeten. Byggnadsstyrelsen
har därvid anfört följande:
Ifrågavarande byggnadsarbeten, bestående av dels en ny paviljong, dels en
tillbyggnad till befintlig sköterskebyggnad, ha påbörjats omkring den 1 juni
1948 och beräknas bliva i huvudsak färdigställda under innevarande budgetår.
Med ledning av ingångna entreprenadavtal m. m. beräknar byggnadsstyrelsen
att dessa arbeten, därest inga ytterligare prisstegringar komma att uppstå,
skola kunna slutföras för en kostnad av 1 150 000 kronor, innebärande en merkostnad
av 255 000 kronor. Denna merkostnad är helt att hänföra till den allmänna
kostnadsstegring, som inträffat sedan arbetena senast, vid prisläget
hösten 1944, kostnadsberäknades. Enligt styrelsens beräkningar uppgår
den allmänna kostnadsstegringen under ifrågavarande tidsintervall till i
genomsnitt 29 %, motsvarande i runt tal 260 000 kronor.
Styrelsen får dessutom anmäla, att viss utökning av det ursprungliga
byggnudsprogrammet företagits i samråd med medicinalstyrelsen. För avdelningen
för tuberkulösa patienter ha sålunda tillkommit liggverandor å paviljongens
södra gavel, varjämte antalet promenadgårdar utökats från två till tre
för att möjliggöra, att sagda patienter erhålla en särskild från övriga patienter
3
Kungl. May.ts proposition nr 111.
avskild promenadgård. Dessa tillkommande arbeten komma att medföra en
kostnadsökning av sammanlagt ca 40 000 kronor, varav 25 000 kronor^ för anordnande
av liggverandor och 15 000 kronor för utökning av promenadgårdarna.
Vidare får styrelsen anmäla, att den nu pågående utbyggnaden av sjukhuset
kommer att medföra viss utökning av eldarpersonalen, därest icke övergång
från handeldning till automatisk eldning vidtages. Styrelsen har därför
låtit utreda frågan om installation av automatiska eldningsapparater och därvid
kommit till det resultatet, att en installation av skruvstokers för tre pannor
skulle bliva ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast. Kostnaden för denna
installation beräknas uppgå till 40 000 kronor. Den besparing av bränslekostnaderna,
som uppnås med sagda installation, torde i huvudsak motsvara
kostnaderna för förräntning och amortering samt underhåll av installationen.
Sammanlagt erfordras sålunda för byggnadsföretagets fullföljande ett belopp
av (1 150 000 + 40 000 + 40 000) 1 230 000 kronor, varav 895 000 kronor
tidigare anvisats. Med hänsyn till att arbetena i huvudsak bliva färdigställda
under innevarande budgetår synes erforderligt tilläggsanslag, (1230 000 —
895 000) 335 000 kronor, böra anvisas å tilläggsstat.
Departementschefen. Såsom framgår av vad byggnadsstyrelsen anfört har
den allmänna stegringen av byggnadskostnaderna beräknats medföra ett ökat
medelsbehov av 255 000 kronor för arbetena med uppförandet av den nya
paviljongen m. m. vid Yipeholms sjukhus i Lund. Då jag ej funnit anledning
till erinran mot denna beräkning, tillstyrker jag, att nämnda belopp anvisas.
Jag har icke heller något att erinra mot den vidtagna utvidgningen av byggnadsprogrammet,
innebärande att liggverandor och en särskild promenadgård
anordnats för tuberkulösa patienter, samt den föreslagna installationen av
automatiska eldningsapparater. Kostnaderna för dessa tillkommande arbeten
beräknar jag i likhet med byggnadsstyrelsen till sammanlagt 80 000 kronor.
Tillhopa skulle alltså erfordras en ytterligare medelsanvisning om (255 000 +
80 000) 335 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas på tilläggsstat II till
riksstaten för innevarande budgetår.
Om- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag
framlagt förslag anvisade riksdagen (skr. nr 209) under anslaget till vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 ett
belopp av 683 000 kronor till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid S:t Jörgens
sjukhus i Göteborg.
Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att för en kostnad av högst 683 000 kronor låta utföra arbetena i fråga.
I skrivelse den 11 oktober 1948 har byggnadsstyrelsen anfört, att ifrågavarande
om- och tillbyggnadsarbeten, vilka omfattade ombyggnadsarbeten i
den s. k. kasinobyggnaden, till- och ombyggnad av paviljong I för män, ändringsarbeten
i administrationsbyggnaden samt ny transformatorstation, fortskridit
så långt, att de slutliga kostnaderna kunde överblickas. Det hade därvid
visat sig, att det anvisade beloppet icke komme att vara tillräckligt för
arbetenas slutförande utan att för ändamålet erfordrades ett tilläggsanslag av
4
Kungl. May.ts proposition nr 111
150 000 kronor. Detta belopp svarade helt mot den allmänna stegring av kostnaderna
för material, arbetslöner och transporter, som inträffat sedan arbetena
vid prisläget hösten 1945 kostnadsberäknats och som enligt styrelsens
beräkningar för ifrågavarande tidsintervall uppginge till ca 22 % av 683 000
kronor. Med hänsyn till att arbetena i huvudsak beräknades bliva färdigställda
under innevarande budgetår borde detta tilläggsanslag anvisas å tilläggsstat.
Departementschefen. Mot byggnadsstyrelsens förslag har jag intet att
erinra. Jag tillstyrker alltså, att för bestridande av merkostnaderna för ifrågavarande
byggnadsarbeten å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår anvisas ett belopp av 150 000 kronor.
Elektriska arbeten vid Furunäsets sjukhus.
I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års
riksdag anvisade riksdagen (skr. nr 209) under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 ett belopp av
81 000 kronor till vissa elektriska arbeten vid Furunäsets sjukhus vid Piteå.
Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att för en kostnad av högst 81 000 kronor låta utföra arbetena i fråga.
I skrivelse den 22 november 1948 har byggnadsstyrelsen anfört, att arbetena,
vilka vid prisläget hösten 1945 kostnadsberäknats till 81 000 kronor, såvitt
styrelsen med ledning av infordrade entreprenadanbud m. in. kunde bedöma,
syntes kunna slutföras för en kostnad av 99 000 kronor, vilket betydde en merkostnad
av 18 000 kronor i förhållande till anvisade medel. Denna merkostnad
hade uppstått på grund av den allmänna stegring av kostnaderna för material,
arbetslöner och transporter, vilken inträffat sedan tidpunkten för kostnadsberäkningarnas
utförande och som enligt styrelsens beräkningar för ifrågavarande
tidsintervall uppginge till i genomsnitt 22 %. Med hänsyn till den beräknade
tidpunkten för arbetenas färdigställande borde det belopp, som
erfordrades för täckande av uppkommande merkostnader, stå till förfogande
under innevarande budgetår.
Departementschefen. I. enlighet med byggnadsstyrelsens förslag tillstyrker
jag, att för ifrågavarande elektriska arbeten å tilläggsstat II till riksstaten för
löpande budgetår anvisas ytterligare 18 000 kronor.
Inrättande av särskilda anstalter för psykopater.
I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 244 till 1947 års
riksdag anvisade riksdagen (skr. nr 352) under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1947/48 ett belopp av
50 000 kronor till inrättande av särskilda anstalter för psykopater. Beloppet
var avsett för bestridande av kostnaderna för fortsatt utredning i frågan.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1947 tillkallade jag
5
Kungl. May.ts proposition nr 111.
den 17 juli 1947 särskilda sakkunniga för utredning rörande psykopatvårdens
organisation och därmed sammanhängande lagstiftningsfrågor.
I en den 1 mars 1949 dagtecknad promemoria ha dessa sakkunniga — vilka
antagit namnet 1947 års psykopatvårdsutredning — inkommit med uppgifter
angående kostnaderna för utredningsarbetet. Av promemorian framgår, att utgifterna
för utredningens verksamhet intill utgången av februari 1949 uppgått
till i runt tal 34 900 kronor. För återstoden av innevarande budgetår beräknar
utredningen medelsbehovet till 23 600 kronor, medan utgifterna för budgetåret
1949/50 av utredningen uppskattas till 13 000 kronor. Då, såsom nyss
nämnts, för ändamålet hittills anvisats ett belopp av 50 000 kronor, skulle
alltså enligt utredningens beräkningar erfordras ett ytterligare belopp av
(34 900 + 23 600 + 13 000 — 50 000) 21 500 kronor.
Departementschefen. Med hänsyn till de i viss mån osäkra förutsättningar,
på vilka utredningens uppskattning av det ytterligare medelsbehovet bygger,
synes mig försiktigheten bjuda, att det av utredningen beräknade beloppet
avrundas uppåt till 25 000 kronor. Då de tidigare av riksdagen anvisade medlen
beräknas bliva förbrukade redan före utgången av löpande budgetår, torde
beloppet böra anvisas på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår.
Anslag för budgetåret 1949/50.
Anordnande av särskilda avdelningar för tuberkulösa sinnessjuka och
sinnesslöa.
Inledning.
I det anförande till statsrådsprotokollet över socialärenden den 13 juni
1947, vari jag hemställde om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda
sakkunniga för fortsatt handläggning av frågorna om sinnessjukvårdens
effektivisering och utbyggande, framhöll jag bl. a., att innan ställning
kunde tagas till frågan om ett fortsatt utbyggande av denna vård, ytterligare
klarläggande krävdes på vissa viktiga punkter. Detta gällde främst vården
av sinnessjuka, som lede av tuberkulos i smittsamt skede och för vilka erforderliga
isolerings- och behandlingsmöjligheter icke stode till buds. Statens
sjukhusutredning hade i sitt yttrande över medicinalstyrelsens den 11
september 1945 framlagda tioårsplan för sinnessjuk- och sinnesslövårdens
utbyggande i riket skisserat en lösning av detta vårdproblem, som borde tagas
under närmare övervägande. Härvid borde i möjligaste mån beaktas resultatet
av den inventering rörande förekomsten av tuberkulos bland patienter
och personal vid sinnessjukhusen, som sedan någon tid igångsatts av medicinalstyrelsen.
Måhända kunde det ock befinnas lämpligt att i detta sammanhang
pröva frågan om vården av sådana sinnesslöa, som lede av tuberkulos
— ett spörsmål, som icke heller vunnit sin slutliga lösning.
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Med skrivelse den 21 januari 1949 ha nämnda sakkunniga — vilka antagit
benämningen statens sinnessjukvårdsberedning — överlämnat en promemoria
med förslag om anordnande vid vissa sinnessjukhus av särskilda avdelningar
för tuberkulösa sinnessjuka och sinnesslöa. Beredningen framhåller, att
ställningstagandet till denna fråga vore ägnat att underlätta dess fortsatta
arbete med byggnadsfrågor^. Beredningen hade därför ansett sig böra redovisa
resultatet av sin utredning om tuberkulosvården för sinnessjuka och
sinnesslöa utan att avvakta slutförandet av uppdraget i övrigt.
Över beredningens promemoria ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen
efter hörande av direktionerna för statens sinnessjukhus, byggnadsstyrelsen,
1946 års sinnesslövårdsutredning, svenska landstingsförbundet, svenska
stadsförbundet, svenska sanatorieläkarföreningen och svenska psykiatriska
föreningen.
Härefter har sinnessjukvårdsberedningen med skrivelse den 10 februari
1949 överlämnat viss kompletterande utredning i ärendet.
Med anledning härav har byggnadsstyrelsen i en den 21 februari 1949
dagtecknad promemoria ånyo yttrat sig i ärendet.
Nuvarande vår danordningar för tuber
kulöst
sinnessjuka.
Beredningen lämnar inledningsvis följande redogörelse för nuvarande
vårdanordningar för tuberkulöst sinnessjuka:
Fristående paviljonger för vård av tuberkulospatienter finnas f. n. endast
vid S:ta Maria sjukhus, nämligen en paviljong med 40 platser för kvinnliga
patienter, avsides belägen och byggd för ifrågavarande ändamål, samt en
paviljong med 27 platser för manliga patienter, genom till- och ombyggnad
iordningställd för ändamålet. Vid några sjukhus såsom S:t Lars och Sidsjön
finnas tuberkulosavdelningar, särskilt inrättade för denna vård men belägna
i byggnader, där även andra avdelningar inrymmas. Vid övriga sinnessjukhus
ha de tuberkulösa i mån av möjlighet sammandragits till särskilda
avdelningar utan att dock särskilda anordningar vidtagits för tuberkulosvården
eller för de sjukas isolering från det övriga klientelet. På sina
håll finnas dock liggverandor i anslutning till avdelningarna. Enstaka svårt
oroliga patienter vårdas i enkelrum på avdelningar, där tuberkulöst sjuka
eljest icke finnas. I den mån de tuberkulöst sjuka sammanföras till särskilda
avdelningar ha emellertid riskerna för smittoöverföring begränsats. Avdelningarna
ha försetts med eget porslin och tvättgodset har skilts från det
övriga sjukhusets. Eljest förekomma icke några särskilda hygieniska anordningar,
ej heller anlitas tuberkulosspecialister för läkarvården.
Personalen måste för att få tjänstgöra i sjukvården vara fri från tuberkulos
i smittsamt skede. För tuberkulin negativt reagerande personer vinna
icke anställning, vilket i praktiken betyder, att Calmettevaccination är obligatorisk
för denna kategori. I viss utsträckning förekommer, att tjänsteduglig
personal med tuberkulos i icke smittsamt skede placeras till tjänstgöring vid
avdelning för tuberkulösa.
Röntgenanläggningar finnas f. n. endast vid fem sinnessjukhus, nämligen
vid Sundby, Birgitta, S:t Sigfrid, Marieberg (nyligen installerad) och Sidsjön.
Ytterligare tre anläggningar ha beställts.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Undersökning rörande tuberkulos
vid statens sinnessjukhus under
senare år.
Efter att ha redogjort dels för ett av medicine doktorn C. H. Alström år 1943
framlagt program för tuberkulosfrågans lösande vid sinnessjukhusen, dels ock
det förslag i denna fråga, som framlagts av statens sjukhusutredning av år
1943 i dess yttrande över medicinalstyrelsens förslag till tioårsplan, övergår
beredningen till att lämna en närmare redogörelse för resultatet av den skärmbildsundersökning
av patienter och personal vid statens sinnessjukhus, som
verkställts under senare år, huvudsakligen 1946 och 1947, i syfte att närmare
utreda antalet tuberkulosfall vid dessa sjukhus.
Av de av beredningen lämnade uppgifterna framgår, att undersökningen
omfattat sammanlagt 25 971 personer. Yid undersökningen hade påträffats
2 536 säkert läkta fall av tuberkulos. Beträffande 184 fall vore det osäkert, om
patologiska förändringar förelåge. Inom sistnämnda grupp syntes dock ingå
en del fall, som vid fullständig klinisk undersökning visat sig vara angripna
av tuberkulos. Yidare hade påträffats 1 327 pågående eller ej säkert läkta fall
av lungtuberkulos. Härjämte hade vid undersökningen upptäckts 51 pågående
eller ej säkert läkta fall med enbart hilustuberkulos1 eller pleurit2 samt 3 fall
med kavernbildning. Beredningen framhåller, att endast en mindre del av de
fall, vilka betecknats som pågående, vore smittoförande vid varje särskilt tillfälle.
Bisk funnes dock för att jämväl de icke smittoförande tuberkulosfallen
i viss utsträckning senare kunde orsaka nedsmittning av omgivningen. Med
anledning härav hade de redovisats såsom pågående fall. Under rubrikerna
pågående fall hade även upptagits fall, som veterligen lidit av tuberkulos men
som av en eller annan anledning icke blivit skärmbildsundersökta. Summan av
nämnda grupper syntes därför rätt väl motsvara det verkliga antalet tuberkulosfall
vid undersökningstillfället.
Beredningen anför vidare följande beträffande ifrågavarande undersökning:
Totala antalet av pågående eller ej säkert läkta fall av lungtuberkulos resp.
enbart hilustuberkulos eller pleurit samt av kavernbildning uppgår till 1 381
eller 5,3 % av hela antalet undersökta. Då tuberkulosen är förhållandevis
mindre utbredd bland personalen än bland patienterna, är procenttalet för
patienternas del större än det nu angivna.
En viss könsolikhet framträder. Borträknas Ryhovs, S:t Olofs, S:t Sigfrids
och Salberga sjukhus, där uppdelning på skilda kön ej gjorts, finner man
nämligen, att pågående eller ej säkert läkt tuberkulos påvisats hos 748 män
(6,3 %) men endast hos 554 kvinnor (4,9 %).
Antalet tuberkulosfall vid de olika sjukhusen varierar avsevärt. Detsamma
gäller den relativa frekvensen. Förhållandet mellan antalet undersökta personer
och antalet pågående eller ej säkert läkta fall av tuberkulos vid de olika
sjukhusen framgår av följande procenttal:
1 Hilustuberkulos = tuberkulos i lymfkörtlarna vid lungroten, eu lindrigare form av
tuberkulos, som ej medför smittorisk för omgivningen.
2 Pleurit = tuberkulös lungsäcksinflammation (vatten i lungsäcken), ej smittsam i denna
form men sjukdomen medför för många patienter senare lungtuberkulos, oftast inom de
första fem åren.
8
Kungl. Maj.ts
Psykiatriska sjukhuset ........ 2,7
Ulleråker........................ 4,7
S:ta Anua ...................... 13,2
Sundby.......................... 5,5
Birgitta.......................... 6,4
Ryhov............................ 2,4
S:t Sigfrid ...................... 4,0
S:ta Gertrud .................... 5,9
S:t Olof ........................ 2,o
S."t Lars ........................ 7,3
Yipeholm........................ 2,9
S:ta Maria ...................... 3,2
proposition nr 111.
S:t Jörgen ...................... 2,9
Restad .......................... 4,8
Källshagen ...................... 6,4
Marieberg ...................... 9,0
Västra Mark .................... 8,2
Salberga ........................ 1,3
Säter ............................ 3,9
Gådeå............................ 10,4
Sidsjön .......................... 3,7
Frösö ............................ 5,7
Umedalen........................ 4,9
Furunäset........................ 9,2
De sjukhus, vid vilka röntgenanläggning finnes, synas i fråga om tuberkulosfrekvens
icke påfallande skilja sig från genomsnittet.
I det undersökta sinnessjukhusklientelet ingå även sinnesslöa. Tre sinnessjukhus,
Västra Marks, Salberga och Vipeholms sjukhus, äro nämligen helt
belagda med sinnesslöa och dessutom utgöres en del av patienterna vid Källshagens
sjukhus av sinnesslöa. Frekvensen av pågående eller ej säkert läkt
tuberkulos vid de tre förstnämnda sjukhusen är 3,3 %, således en lägre siffra
än medeltalet för hela materialet.
Beredningen framhåller vidare, att tuberkulosens allmänna tillbakagång
inom landet återspeglades även för sinnessjukhusens vidkommande. Detta förhållande
belystes av följande uppgifter om antalet dödsfall i tuberkulos på
statliga och kommunala sinnessjukhus jämfört med motsvarande uppgifter för
befolkningen i allmänhet.
År |
Befolkningen i allmänhet |
Patienter på sinnessjukhusen |
|||||
Summa avlidna |
Avlidna |
lungtbc |
Antal intagna |
Summa avlidna |
Avlidna |
i lungtbc |
|
Antal |
% |
Antal |
% |
||||
1930 |
71 790 |
6 294 |
8,77 |
15 861 |
763 |
182 |
23,9 |
1940 |
72 748 |
3 803 |
5,23 |
24 040 |
1219 |
198 |
16,2 |
1946 |
70 404 |
c:a 3 100 |
4,4 |
27 364 |
1665 |
191 |
11,5 |
Förekomsten av tuberkulos på landstingens
sinnesslöanstalter.
I fråga om tuberkulosvården för de sinnesslöa erinrar beredningen om att
1941 års riksdag (skr. nr 278) i anledning av en motion i ämnet (II: 105)
anhållit, att Kungl. Maj:t efter den ytterligare utredning, som kunde befinnas
erforderlig, måtte till prövning upptaga frågan om lämpligaste sättet att ordna
vården för sinnesslöa med smittsam tuberkulos. Genom beslut den 26 september
1941 hade Kungl. Maj:t uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa
den av riksdagen begärda prövningen samt inkomma med det förslag, vartill
denna kunde föranleda. I samband med förarbetena till tioårsplanen hade
styrelsen i anledning härav verkställt vissa undersökningar, vilka dock icke
hittills föranlett något förslag från styrelsens sida.
9
Kungl Maj-.ts proposition nr 111.
Beredningen meddelar vidare, att för att utröna nuläget i fråga om tuberkulosfrekvensen
bland sådana sinnesslöa, som vårdades på landstingens sinnesslöanstalter,
genom nationalföreningens mot tuberkulos förmedling klientelet
på nio sinnesslöanstalter undersökts genom skärmbild under år 1948.
Anstalterna hade utvalts med hänsyn till praktiska synpunkter, d. v. s. närhet
till centraldispensär. Från ytterligare fem anstalter hade uppgifter lämnats
över resultaten av skärmbildsundersökning, som utförts år 1947.
Dessa undersökningar ha enligt beredningen omfattat sammanlagt 2 193
sinnesslöa, varav 1 333 obildbara och 860 bildbara. I fråga om de obildbara
hade påträffats 33 säkert läkta fall av tuberkulos, medan det i 17 fall varit
osäkert, om patologiska förändringar förelåge. Yidare hade påträffats 35 pågående
eller ej säkert läkta fall av lungtuberkulos och 2 pågående eller ej
säkert läkta fall med enbart hilustuberkulos eller pleurit. Beträffande de bildbara
vore motsvarande siffror resp. 21, 2, 4 och 1.
I anslutning till dessa siffror yttrar beredningen följande:
Tuberkulosfrekvensen på sinnesslöanstalterna visar sig genomgående vara
betydligt lägre än på sinnessjukhusen. I hela materialet har pågående eller
ej säkert läkt tuberkulos påvisats hos endast 1,92 %. Bland obildbara sinnesslöa
är frekvensen väsentligt högre än bland bildbara: 2,7 8 % mot 0,5 8 %.
Med hänsyn till att det föreliggande materialet är relativt litet torde det ej
vara möjligt att avgöra, om detta förhållande är allmängiltigt eller ej. Det
synes å priori rimligt, att tuberkulosfrekvensen på sinnesslöanstalter skall
vara relativt låg, då klientelet lever i en särskilt skyddad miljö, men å andra
sidan kan ett fall av smittförande tuberkulos på en dylik anstalt givetvis lätt
orsaka en tillfällig ökning av tuberkulosfallen på någon enstaka anstalt.
Sinnes sjukvård sberedning ens
synpunkter och förslag.
Beredningen anser för egen del nödvändigt, att sinnessjukhusens tuberkulösa
patienter sammanföras till särskilda tuberkulosavdelningar
med större möjligheter till isolering och vård än vad f. n. vore
fallet. Beredningen yttrar härom följande:
Av verkställda undersökningar har framgått, att patienterna vid sinnessjukhusen
i betydligt större omfattning än befolkningen i övrigt äro behäftade
med tuberkulos. Här må endast erinras om att tuberkulosfrekvensen vid de
statliga sinnessjukhusen uppgår till i genomsnitt 5,3 % (för patienter och personal
tillsammans), medan motsvarande siffra för befolkningen i de län, som
1947—1948 genomgått allmän skärmbildsundersökning (Södermanland och
Östergötland), stannar vid 2,59 resp. 3,02 %. Visserligen intaga dessa län i
tuberkuloshänseende en relativt gynnad ställning i förhållande till riket i dess
helhet, men detta kan dock icke förklara den stora skillnad i tuberkulosfrekvensen,
som nyss angivits. Det kan även anses konstaterat, att sinnessjukhusens
patienter i stor utsträckning insjukna i tuberkulos efter intagning på
sinnessjukhusen. Dessa förhållanden understryka nödvändigheten av att tuberkulösa
patienter sammanföras till särskilda tubekulosavdelningar med större
möjligheter till isolering och vård än vad f. n. är fallet.
I anslutning till de speciella tuberkulosundersökningar, som bedrivits vid
Beckomberga sjukhus, betonar utredningen vidare angelägenheten av att en
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
rutinmässig och fortlöpande tuberkuloskontroll vid alla sinnessjukhus konnner
till stånd. En dylik kontroll syntes, efter hand som sinnesjukhusen försåges
med röntgeninstrumentarium, kunna utan svårighet ordnas genom samarbete
med vederbörande centraldispensär. Därest särskilda avdelningar inrättades
för tuberkulosfall, komme givetvis ifrågavarande kontroll att i hög grad underlättas
och effektiviseras.
I fråga om det erforderliga antalet vårdplatser på särskilda
tuberkulosavdelningar för sinnessjuka anför beredningen följande:
Att enbart med ledning av skärmbildsundersökningarnas resultat bedöma
behovet av speciell tuberkulosvård är icke möjligt, helst som undersökningarna
icke varit särskilt inriktade på att klarlägga sambandet mellan tuberkulosen
och de olika slagen av sinnessjukdomar. Så mycket torde dock med säkerhet
kunna sägas, att samtliga de patienter, hos vilka pågående eller ej säkert
läkt tuberkulos påvisats vid dessa undersökningar, i varje fall äro i behov av
att stå under tuberkulosspecialists kontroll.
Vid beräknandet av det erforderliga antalet vårdplatser synes man tills
vidare böra utgå från att samma indikationer skola tillämpas, som gälla för
psykiskt friska patienters intagning på tuberkulossjukvårdsanstalt. Tuberkulosavdelningarna
vid sinnessjukhusen komma följaktligen att beläggas icke
enbart med smittförande tuberkulossjuka utan också med icke smittförande
patienter, lidande av aktiv lung- och hiluskörteltuberkulos eller pleurit.
Det synes rimligt att antaga, att i dagens läge åtminstone 4 % av sinnessjukhusens
klientel äro i behov av vård på särskild tuberkulosavdelning.
Tuberkulosfrekvensen bland befolkningen över huvud är emellertid stadd på
tillbakagång och man torde därför ha rätt att räkna med att även bland de
sinnessjuka antalet sjukdomsfall så småningom skall avtaga, särskilt om rutinmässig
tuberkuloskontroll av sinnessjukhusens hela klientel kommer till stånd.
Därtill kommer att ifrågavarande patientkategori redan står under kontinuerlig
läkaruppsikt på sjukhus. Fall med osäker aktivitet synas därför kunna vårdas
på vanlig sinnessjukavdelning med mindre risk för tuberkulosens uppblossande
än vad som gäller för dispensärklientelet utanför sjukhus. Resultatet
av de vid Beckomberga sjukhus bedrivna undersökningarna synes dock påkalla
försiktighet vid bedömandet av utsikterna för tuberkulosfrekvensens avtagande
inom vissa grupper sinnessjuka, främst de schizofrena.
Med hänsyn till det anförda har beredningen ansett sig böra räkna med
att vårdplatser på särskilda tuberkulosavdelningar böra finnas för minst 3 %
av den del av de statliga sinnessjukhusens klientel, som icke består av sinnesslöa.
Härvid måste givetvis beaktas det ökade platsbehovet för sinnessjuka,
som beräknas föreligga inom den närmaste tioårsperioden. Yisst utrymme
torde ävenledes böra beräknas för tuberkulosfall bland de lättskötta sinnessjuka,
som nu handhas av landstingen. Med dessa utgångspunkter synes det
totala platsbehovet för tuberkulösa sinnessjuka böra uppskattas till minst 700
vårdplatser. Å andra sidan torde åtminstone några av de befintliga tuberkulosavdelningarna,
närmast de vid S:ta Maria och Sidsjöns sjukhus om sammanlagt
ca 125 platser, under avsevärd tid framåt kunna användas för ändamålet,
även om de icke inrymma de differentieringsmöjligheter, som beredningen
finner önskvärda. Behovet av nya tuberkulosplatser för sinnessjuka synes
därför kunna tills vidare begränsas till 575 å 600 vårdplatser.
Beredningen har vid sina beräkningar av vårdplatsbehovet för tuberkulösa
sinnessjuka utgått från antalet platser på statens sinnessjukhus, avsedda för
sinnessjuka, under år 1946, vilket enligt beredningen utgjorde 16 887, samt
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
vidare räknat med ett ytterligare platsbehov för sinnessjuka enligt medicinalstyrelsens
tioårsplan av 5 565 platser. Beräknat efter 3 % av summan av dessa
siffror skulle enligt beredningen tuberkulosplatsbehovet för sinnessjuka uppgå
till 673 platser.
Yad beträffar tuber kulos v år den för de sinnesslöa framhåller beredningen,
att den i det föregående omnämnda undersökningen visserligen omfattade
endast ett begränsat antal sinnesslöa. Orsaken till den påfallande skillnaden
mellan bildbara och icke bildbara hade icke heller närmare utvecklats.
[Resultatet syntes dock tillåta slutsatsen, att tuberkulosfrekvensen bland sinnesslöanstalternas
klientel vore avsevärt lägre än bland de i egentlig mening
sinnessjuka. Man syntes därför kunna begränsa sig till att utbygga vårdplatser
för 1 % av sinnesslöklientelet. Beredningen ansåge det vara en rationell
och angelägen åtgärd, att staten befriade landstingens och enskilda sinnesslöanstalter
från de där vårdade tuberkulosfallen. Från dessa utgångspunkter
och om hänsyn jämväl toges till nuvarande antalet exspektanter skulle erfordras
omkring 120 vårdplatser för tuberkulösa sinnesslöa.
Vid sina beräkningar av vårdplatsbehovet för de tuberkulösa sinnesslöa har
beredningen utgått från platsantalet för sinnesslöa år 1946, vilket enligt beredningen
utgjorde 10 637 (varav på statens sinnessjukhus 1 779, på landstingens
anstalter 4 722 och på enskilda anstalter 4136). Härutöver har beredningen
räknat med ett ytterligare platsbehov, beräknat enligt antalet år 1946
anmälda men ej intagna fall, av 1 267 platser. Tuberkulosplatsbehovet för
sinnesslöa skulle alltså, beräknat efter 1 % av (10 637 + 1 267) 11 904 platser,
uppgå till 119.
I fråga om tuberkulosavdelningarnas storlek och det erforderliga
antalet avdelningar yttrar beredningen följande:
Den speciella tuberkulosvården för hithörande klientel förutsättes komma
att meddelas av på orten stationerade sanatorie- eller centraldispensärläkare.
Med hänsyn bl. a. till dessa läkares redan nu i allmänhet dryga arbetsbörda
är det önskvärt, att avdelningarna icke göras alltför stora. Å andra sidan
finnes icke tillgång till tuberkulosläkare på eller i närheten av alla de orter,
där sinnessjukhusen nu äro belägna. Vidare måste avdelningarna vara av viss
storlek för att erforderliga differentieringsmöjligheter och rationella driftssynpunkter
skola kunna tillgodoses. Från dessa utgångspunkter och under
beaktande av att tuberkulosklientelet i betydande omfattning utgöres av kroniska
fall har beredningen kommit till den uppfattningen, att en tuberkulosavdelning
inom sinnessjukvården bör bestå av fyra vårdavdelningar om vardera
högst 30 platser, en orolig och en lugn för vardera könet. Detta innebär att
för de sinnessjuka skulle erfordras fem nya tuberkulosavdelningar, inrymmande
sammanlagt högst (5 X 4 x 30) 600 vårdplatser. Då tuberkulösa sinnesslöa
icke utan avsevärd olägenhet kunna vårdas på samma avdelning som de
sinnessjuka, torde härutöver en tuberkulosavdelning om 120 platser böra
anordnas för sinnesslöa.
Ett godtagande av detta principförslag medför, att tuberkulospatienterna
ofta komma att vårdas långt från sin hemort. Enligt beredningens mening kan
emellertid denna olägenhet icke undvikas, om en tillfredsställande differentiering
och specialistkontrollerad vård av tuberkulosklientelet skall kunna åvägabringas.
Att märka är för övrigt, att vistelsen å tuberkulosavdelning i regel
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
torde bli av relativt kort varaktighet i förhållande till vederbörandes hela
vårdtid.
Beredningen erinrar i detta sammanhang vidare om att den rådande stora
överbeläggningen vid flertalet sinnessjukhus hade till följd, att sådana vårdavdelningar,
vilka avsåges bliva föremål för ombyggnad, icke kunde frigöras
från patienter, förrän ett antal nya vårdplatser tillkommit. Det vore även ur
denna synpunkt synnerligen angeläget, att paviljongerna för tuberkulospatienter
snarast uppfördes. Härigenom skulle nämligen de vårdpaviljonger
kunna frigöras, vilka i första hand tänktes bliva föremål för ombyggnad
vid sinnessjukhusen, och man skulle kunna undgå att tillgripa alternativet
med uppförande av provisoriska baracker för evakuering. Detta skulle kunna
åstadkommas på så sätt, att tuberkulösa patienter överfördes till de nyuppförda
tuberkulospaviljongerna och de fria platser, som härigenom uppkomme,
fylldes med patienter från de avdelningar, där ombyggnad vore avsedd att
äga rum. Givetvis förutsatte detta en viss omplacering av patienter mellan
olika sjukhus men denna olägenhet syntes dock böra stå tillbaka för de väsentliga
praktiska fördelar, som vunnes.
Yad angår tuberkulosavdelningarnas förläggning yttrar beredningen
följande:
Vid de nya tuberkulosavdelningarnas förläggning måste i första hand hänsyn
tagas till att tuberkulosspecialist finnes tillgänglig i sjukhusets närhet.
Ur denna synpunkt torde för de sinnessjukas del Ulleråkers, S:t Sigfrids, S:t
Lars, S:t Jörgens, Bestads, Säters, Frösö och Umedalens sjukhus företrädesvis
kunna ifrågakomma. Vid valet mellan dessa sjukhus måste emellertid även
andra synpunkter beaktas, vilka icke helt kunna överblickas, förrän beredningen
slutfört sin översyn av sinnessjukvårdsorganisationen i övrigt. Så långt
synas dock hithörande spörsmål vara klarlagda, att en tuberkulosavdelning lämpligen
bör förläggas till vart och ett av Ulleråkers och Umedalens sjukhus, den
senare avdelningen avsedd för övre Norrland. Härvid har beredningen utgått
från att en under uppförande varande mindre avdelning för tuberkulösa vid
Furunäsets sjukhus skall användas för andra sinnessjuka, när tuberkulosfrekvensens
nedgång så medgiver. Den för sinnesslöa avsedda tuberkulosavdelningen
torde böra förläggas till Vipeholms eller kanske ännu hellre till Källshagens
sjukhus, om detta helt avdelas för sinnesslövårdens räkning. Med hänsyn
till nuvarande begränsade byggnadsmöjligheter torde ett ställningstagande
till förläggningsfrågan i vidare mån än vad som nyss angivits icke
heller nu erfordras. Som en första etapp torde lämpligen böra uppföras tuberkulosavdelningarna
vid Ulleråkers och Umedalens sjukhus, där behovet av
dylika paviljonger bedömts som särskilt angeläget. Enär tuberkulosvårdplatserna
indirekt även tillgodose behovet av evakueringsutrymmen för ombyggnadsarbeten,
synas de böra tilldelas viss förtur inom sinnessjukvårdens
byggnadsprogram.
Vid vart och ett av sist nämnda sjukhus räknar beredningen med att vårdplatserna
sammanföras till två paviljonger, en för kvinnliga och en för manliga
patienter. Varje paviljong skulle inrymma två vårdavdelningar om vardera
högst 30 platser, en för oroliga patienter, förlagd till bottenvåningen,
och en för lugna patienter, förlagd till övervåningen. Med hänsyn till önsk
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 111.
värdheten av att kunna differentiera patienterna i så stor utsträckning som
möjligt tänktes varje vårdavdelning utförd såsom en dubbelavdelning. Härmed
avsåges, att varje avdelning om 30 platser skulle uppdelas i två mindre
enheter, vardera omfattande sju enkelrum och två 4-patientrum samt dagrum,
arbetsrum, matrum, kök och liggveranda. Expeditions- och behandlingsrum,
bad, sköljrum, förråd, personalrum, besöksrum och rum för patientkläder,
vilka utrymmen tänktes gemensamma för de båda enheterna, vore förlagda
mellan dessa invid paviljongens hiss och huvudtrappa. Vårdavdelningarna
anslöte sig beträffande utformningen i övrigt huvudsakligen till de principer,
som statens sjukhusutredning föreslagit i sitt den 5 juni 1948 framlagda
betänkande. Skulle avdelningarna framdeles icke erfordras för sitt ursprungliga
ändamål, avsåges de kunna tagas i anspråk som akutavdelningar för icke
tuberkulöst klientel.
Vad angår kostnaderna för en paviljong av ifrågavarande storlek anför
beredningen, att dessa enligt preliminära beräkningar uppskattats till 1 000 000
kronor eller alltså för en hel tuberkulosavdelning 2 000 000 kronor. Härtill
komme kostnaden för yttre ledningar samt för den komplettering och utökning,
som i vissa fall kunde befinnas erforderlig beträffande panncentral m. m.
I nyss angivna byggnadskostnad inginge icke heller sådana merkostnader,
som kunde uppstå vid annat än normala grundförhållanden.
Avslutningsvis framhåller beredningen, att det enligt dess mening vore
angeläget, att riksdagen snarast möjligt bereddes tillfälle att taga ställning
till de riktlinjer för tuberkulosvårdens utbyggande för sinnessjuka och sinnesslöa,
som beredningen uppdragit. Härjämte ansåge beredningen det i hög
grad önskvärt, att medel redan under nästa budgetår ställdes till förfogande
för påbörjande av tuberkulosavdelningarna vid Ulleråkers och Umedalens
sjukhus.
Y ttr anden.
Sinnessjukvårdsberedningens förslag om anordnande vid vissa sinnessjukhus
av särskilda avdelningar för tuberkulösa sinnessjuka och sinnesslöa har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i praktiskt taget samtliga avgivna yttranden.
Medicinalstyrelsen förklarar sig sålunda med största tillfredsställelse hälsa
förslaget att skapa nya specialplatser för att i samarbete med närbeläget sanatorium
eller centraldispensär åstadkomma möjligheter till en rationell vård
av tuberkulöst sjuka patienter inom sinnesslövården och den statliga sinnessjukvården.
Styrelsen har ej heller något att erinra vare sig mot att tuberkulospaviljonger
först skulle uppföras vid Ulleråkers och Umedalens sjukhus eller mot
förläggningen av övriga planerade paviljonger. Beträffande alternativet Vipeholms
sjukhus i Lund eller Källshagens sjukhus i Vänersborg såsom förläggningsplats
för tuberkulosvården för de sinnesslöa anser styrelsen dock, att
Källshagens sjukhus vore det lämpligare med hänsyn till dess mera centrala
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
läge inom landet. Vid sistnämnda sjukhus syntes även tomtutrymmet vara
rikligare.
Styrelsen framhåller vidare, att förhandenvaro av tuberkulos hos sinnesslöa
vore en så svår komplikation i vårdavseende, att sådana patienter borde
hänföras till det svårskötta klientel, vars vård staten påtagit sig. Styrelsen
ville därför livligt tillstyrka förslaget, att staten skulle övertaga vården av
de på landstingens och på enskilda sinnesslöanstalter vårdade tuberkulospatienterna.
Med hänsyn till önskvärdheten av att ordnandet av vården för
sinnesslöa, som lede av tuberkulos, icke skötes allt för långt fram i tiden,
föreslår styrelsen, att tuberkulospaviljongen vid Källshagens sjukhus i byggnadsprogrammet
måtte komma näst efter dem, som nu komme att underställas
riksdagens prövning.
Styrelsen säger sig vidare ha haft tillfälle att under hand taga del av utarbetade
skissritningar till de föreslagna avdelningarna och finner dessa väl
agnade att läggas till grund för definitiva ritningar. Ur vårdsynpunkt ansåge
styrelsen det särskilt värdefullt, att icke större salar än för fyra patienter
planerats.
Styrelsen understryker härjämte nödvändigheten av att de statliga sinnessjukhusens
förseende med röntgenanordningar påskyndades och icke gjordes
beroende av den allmänna översyn av de statliga sinnessjukhusens materiella
resurser, som ankomme på sinnessjukvårdsberedningen. Yidare anser styrelsen
önskvärt, att eu ny allmän genomgång av patientmaterialet och personalen
på de statliga sinnessjukhusen företoges, innan den allmänna tuberkuloskontrollen
av hela befolkningen hunnit genomföras.
Så gott som samtliga sjukhus direktioner ha tillstyrkt eller lämnat beredningens
förslag utan erinran.
Några direktioner framhålla, att en centralisering av tuberkulospatientema
till vissa sinnessjukhus komme att medföra den nackdelen, att dessa komme
att vårdas långt från sin hemort, men anse denna olägenhet till fullo uppvägas
av den tillfredsställande och specialist-kontrollerade vård, som patienterna
komme att erhålla. Från flera håll framhålles vidare, att en förutsättning för
att uppnå det med beredningens förslag avsedda syftet vore, att en rutinmässig
och fortlöpande tuberkuloskontroll komme till stånd och att sjukhusen
försåges med härför nödig utrustning i fråga om personal och apparatur.
En direktion ifrågasätter, om icke något sjukhus i västra eller södra delen
av mellersta Sverige bort givas företräde framför Umedalens sjukhus till
första byggnadsetappen.
Av en annan direktion framhålles, att särskilda avdelningar för vård av
tuberkulösa sinnessjuka även i fortsättningen borde finnas vid varje sinnessjukhus.
Utöver dessa lokala tuberkulosavdelningar erfordrades ett
par tuberkulosanstalter av det slag sinnessjukvårdsberedningen föreslagit.
Dessa borde reserveras för tuberkulospatienter, som vore i behov av
en mera aktiv terapi, som fordrade specialutbildade läkare. Att helt koncentrera
vården av de tuberkulösa sinnessjuka till sådana anstalter syntes
icke vara nödvändigt.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 111. 15
En direktion anser, att för vård å centralt tuberkulossjukhus i första hand
borde ifrågakomma aktiva fall, som vore tillgängliga för speciell terapi, säkra
fall av pågående lungtuberkulos med smittorisk samt enstaka, icke säkert pågående
fall av tuberkulos hos oroliga och dementa patienter, där de psykiska
symptomen försvårade erforderliga kontrollundersökningar. Under sådana förhållanden
syntes antalet erforderliga vårdplatser uppskattningsvis kunna begränsas
till hälften av det av beredningen beräknade antalet, d. v. s. två nya
sjukhus av den av beredningen föreslagna typen.
Slutligen bär en direktion framhållit, att det med hänsyn till förhållandena
vid vederbörande sjukhus icke kunde anses vara särskilt angeläget att anordna
särskilda avdelningar för vård av tuberkulösa patienter, utan att det syntes
vara viktigare, att de härför beräknade kostnaderna lades ner på en utökning
av antalet vårdplatser för sinnessjuka samt på en förbättring av vårdmöjligheterna
vid sinnessjukhusen. Om särskilda tuberkulosavdelningar skulle inrättas,
syntes dessa böra inskränkas till att avse dels prognostiskt gynnsamma
fall, som under nuvarande förhållanden ej kunde få sanatoriemässig vård, och
dels svårskötta fall, som ur smittospridningssynpunkt vore svåra att på ett
tillfredsställande sätt isolera.
Byggnadsstyrelsen har ansett, att den till 1 000 000 kronor angivna kostnaden
för uppförandet av en tuberkulospaviljong kunde godtagas. Styrelsen
understryker dock vad sinnessjukvårdsberedningen anfört om. att i nämnda
belopp icke inginge kostnaderna för yttre ledningar samt för den mindre komplettering,
som i vissa fall kunde befinnas nödvändig beträffande befintlig
panncentral m. m., ävensom för de ytterligare grundläggningsarbeten, vilka
kunde erfordras i de fall, då undergrunden vore av dålig beskaffenhet. Omfattningen
av dylika arbeten kunde på nuvarande stadium icke närmare förutses.
1946 års sinnesslövårdsutredning framhåller, att sinnessjukvårdsberedningens
förslag om sammanförande av tuberkulösa sinnesslöa till en tuberkulosavdelning
med 120 platser, förlagd till statligt sjukhus, i princip anslöte
sig till utredningens uppfattning, att komplicerade och svårskötta fall av sinnesslöhet
borde omhändertagas på statliga anstalter, där en differentiering av
vården lättare kunde åstadkommas. Utredningen hade därför intet att erinra
mot det framlagda principförslaget.
Beträffande förslagets detaljer framhåller utredningen, att beräkningen
av vårdplatsbehovet för tuberkulösa sinnesslöa syntes grunda sig på ett beräknat
platsbehov inom sinnesslövården, som med omkring 1200 platser
understege vad utredningen med utgångspunkt från sin inventering den 1
januari 1947 funnit sig böra räkna med. Därest utredningens material lades
till grund för beräkningen av vårdplatsbehovet för tuberkulösa sinnesslöa,
syntes man sålunda böra räkna med ett platsbehov av omkring 130. Sinnessjukvårdsberedningen
hade vidare föreslagit, att samtliga tuberkulösa sinnesslöa
skulle beredas vård på en enda avdelning. Då platsbehovet sålunda syntes
komma att bliva något större än det av beredningen beräknade, ifrågasätter
utredningen, om icke två avdelningar om vardera 65 platser borde anordnas
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
för tuberkulösa sinnesslöa. Utöver förbättrade vårdförhållanden skulle härigenom
även den fördelen kunna vinnas, att patienterna icke komme att vårdas
så långt från hemorten, som bleve fallet om samtliga tuberkulösa sinnesslöa
sammanfördes till en enda avdelning.
Svenska landstingsförbundet anför, att den höga tuberkulosfrekvensen bland
de å sinnessjukhus intagna även enligt förbundets mening gjorde det till en
angelägen uppgift, att tillfredsställande vårdmöjligheter för dessa tuberkulösa
tillskapades. Naturligt syntes vara, att man i samband därmed även sökte bereda
vård åt de tuberkulösa, som funnes intagna å sinnesslöanstalter, vare
sig dessa tillhörde staten, landstingen eller enskilda. Mot det sätt, på vilket
beredningen tänkt sig lösningen av förevarande vårdfråga, hade förbundet
intet att erinra.
Även svenska stadsförbundet och svenska sanatorieläkarföreningen ha tillstyrkt
sinnessjukvårdsberedningens förslag.
Svenska psykiatriska föreningen betecknar det som upprörande, att, som nu
på en del sinnessjukhus måste ske, smittosamma tuberkulösa vårdades på
stora avdelningar tillsammans med icke tuberkulösa patienter, varvid en effektiv
isolering ofta omöjliggjordes och vidtagna åtgärder mot smittans spridning
bleve mer eller mindre illusoriska. Därför vore sinnessjukvårdsberedningens
initiativ att hälsa med den största tillfredsställelse. Föreningen framhåller
vidare, att vid paviljongernas placering inom sjukhusområdena hänsyn borde
tagas till deras eventuella framtida användning för andra vårduppgifter. Det
syntes ej innebära någon överdriven optimism, om man antoge, att den intensifierade
och rationaliserade tuberkulosvården i sinnessjukvården komme att
medföra en minskning av tuberkulosens förekomst inom sinnessjukhusen, varigenom
de nu planerade paviljongerna kunde frigöras och då bliva ett välkommet
tillskott till sjukhusens vårdplatsbestånd.
Departementschefen. Av den redogörelse, som statens sinnessjukvårdsberedning
lämnat för nuvarande åtgärder för vården av de tuberkulösa patienterna
vid de statliga sinnessjukhusen, framgår, att denna icke är tillfredsställande
ordnad. Endast vid ett sjukhus finnas sålunda särskilda fristående
paviljonger för vård av tuberkulospatienter. Vid några sjukhus finnas för
ändamålet särskilt inrättade avdelningar, som dock äro belägna i byggnader,
där även andra avdelningar äro inrymda. Vid övriga sjukhus ha de tuberkulösa,
där så visat sig möjligt, sammanförts till särskilda avdelningar utan att dock
några speciella anordningar vidtagits för tuberkulosvården eller för isolering
av de tuberkulösa från andra patienter.
Av de uppgifter, som beredningen lämnat, framgår vidare, att patienterna
vid sinnessjukhusen lida av tuberkulos i väsentligt större omfattning än befolkningen
i övrigt. Beredningen anser vidare konstaterat, att sinnessjukhusens
patienter i stor utsträckning insjukna i tuberkulos efter intagning på
sinnessjukhusen.
Med hänsyn till nu nämnda omständigheter anser jag i likhet med bered -
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
ningen angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för att åstadkomma bättre möjligheter
att isolera de tuberkulösa patienterna och bereda dem möjlighet att
komma under behandling av tuberkulosspecialist.
Beredningens förslag om anordnande vid vissa sinnessjukhus av ett antal
särskilda tuberkulosavdelningar, där den speciella tuberkulosvården skulle
handhas av på vederbörande ort stationerade sanatorie- eller centraldispensärläkare,
synes mig vara väl ägnat att uppfylla de nyss nämnda önskemålen.
Jag kan därför giva min fulla anslutning till förslaget. Jag är därvid väl medveten
om att ett realiserande av förslaget kommer att medföra, att patienterna
ofta komma att vårdas långt från sin hemort. Denna olägenhet måste dock
anses mer än väl uppvägd av de fördelar i form av tillfredsställande isoleringsmöjligheter
och specialistkontrollerad vård av patienterna, som vinnas,
om man godtager beredningens förslag.
Jag är även ense med beredningen om att staten bör befria landstingens
och enskilda sinnesslöanstalter från de där vårdade tuberkulosfallen. Såsom
medicinalstyrelsen påpekat måste nämligen förhandenvaron av tuberkulos hos
sinnesslöa betraktas som en så svår komplikation i vårdavseende, att sådana
patienter böra hänföras till det svårskötta sinnesslöklientel, vars vård staten
redan påtagit sig.
I fråga om de indikationer, som böra gälla för intagning av sinnessjuk eller
sinnesslö på särskild tuberkulosavdelning, ansluter jag mig till beredningens
förslag. I dessa fall torde alltså böra tillämpas samma indikationer, som gälla
för psykiskt friska patienters intagning på tuberkulossjukvårdsanstalt.
Yad angår det erforderliga antalet vårdplatser för tuberkulösa sinnessjuka
och sinnesslöa torde beredningens beräkningar, vilka synas försiktigt hållna,
kunna godtagas. Jag räknar sålunda med ett behov av nya tuberkulosplatser
för sinnessjuka av i runt tal 600 och för sinnesslöa i runt tal 120 platser.
Ej heller mot beredningens förslag rörande storleken av de särskilda tuberkulosavdelningarna
synes något vara att invända. Yarje avdelning torde alltså
böra omfatta 120 platser. I enlighet härmed skulle erfordras fem avdelningar
för sinnessjuka och en avdelning för sinnesslöa.
I fråga om avdelningarnas förläggning delar jag utredningens uppfattning,
att Ulleråkers och Umedalens sjukhus i första hand böra komma i fråga. Jag
föreslår därför, att beslut nu fattas om anordnande av en sådan avdelning vid
vart och ett av dessa sjukhus.
Beträffande den närmare utformningen av de nya avdelningarna vid Ulleråkers
och Umedalens sjukhus torde, såsom beredningen föreslagit, varje avdelning
böra omfatta två paviljonger, en för manliga och en för kvinnliga
patienter, envar med två vårdavdelningar om vardera 30 platser. Ej heller i
övrigt har jag något att erinra mot vad beredningen föreslagit i fråga om avdelningarnas
utformning.
Kostnaderna för en paviljong av nu föreslagen typ och storlek ha av beredningen
beräknats till 1 000 000 kronor eller för en hel tuberkulosavdelning
2 000 000 kronor. Denna beräkning torde kunna godtagas. Såsom beredningen
2—25c do Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 111.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
framhållit och ytterligare understrukits av byggnadsstyrelsen ingå emellertid
icke i dessa belopp kostnaderna för yttre ledningar, för eventuellt erforderlig
komplettering av panncentral m. m. vid vederbörande sjukhus och för eventuellt
nödvändiga särskilda grundläggningsarbeten. Dessa kostnader äro nämligen
f. n. ej möjliga att överblicka.
För att påbörja de båda av mig förordade tuberkulosavdelningama synes
för nästa budgetår ett sammanlagt belopp av 1 000 000 kronor böra ställas till
förfogande, varav för Ulleråkers sjukhus 600 000 kronor och för Umedalens
sjukhus 400 000 kronor. Under rubriken renoveringsarbeten vid Ulleråkers
sjukhus förordar jag i det följande (s. 30), att för tuberkulosavdelningen vid
detta sjukhus få tagas i anspråk 300 000 kronor av förefintlig behållning å
de medel, som tidigare anvisats för andra etappen av renoveringsarbetena vid
sjukhuset. Vid bifall härtill kan medelsbehovet för nästa budgetår för tuberkulosavdelningen
vid detta sjukhus begränsas till 300 000 kronor.
I enlighet härmed föreslår jag, att för nästa budgetår för de båda tuberkulosavdelningarna
anvisas (300 000 + 400 000) 700 000 kronor.
Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 84 till 1944 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. 422), att vid Mariebergs sjukhus
i Kristinehamn skulle verkställas om- och nybyggnadsarbeten m. m. för
en beräknad kostnad av högst 2 550 000 kronor. För denna första etapp
av byggnadsarbetena vid sjukhuset, för vilken närmare redogöres i nyssnämnda
proposition och som sedermera utvidgats i vissa hänseenden, ha av 1941, 1945,
1946 och 1948 års riksdagar anvisats (1 000 000 + 1 000 000 + 597 200 +
487 800) 3 085 000 kronor. De till denna etapp hörande arbetena äro numera
i det närmaste slutförda.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag
beslöt vidare riksdagen (skr. nr 209), att vid sjukhuset skulle såsom en
andra etapp verkställas om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad
av högst 1 235 000 kronor. Dessa arbeten avsågo ombyggnad av paviljongerna
5 och 6 samt 8 och 9, utvändiga arbeten m. in. för dessa byggnader,
ombyggnad av arbetspaviljong 10, ombyggnad av öppendörrpaviljong 11 för
män, ombyggnad av öppendörrpaviljong 12 för kvinnor, utvändiga arbeten och
diverse för sistnämnda tre byggnader ävensom nybyggnad av bostadshus för
två läkare. Vidare fattades vid 1946 års riksdag beslut om uppförande av eu
maskinistbostad för en beräknad kostnad av 55 000 kronor. För de sålunda
nämnda arbetena anvisades av 1946 och 1947 års riksdagar (555 000 + 500 000)
1 055 000 kronor. Av arbetena i fråga ha hittills utförts endast bostadshuset
för läkare och maskinistbostaden, vilka tillsammans dragit en kostnad av
177 000 kronor.
På förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 244 till 1947 års riksdag
beslöt riksdagen ytterligare (skr. nr 352), att vid sjukhuset skulle såsom
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
en tredje etapp verkställas om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad
kostnad av högst 2 250 000 kronor. I denna etapp skulle ingå följande arbeten,
nämligen uppförande av nytt ångpannehus jämte utvändiga arbeten och diverse
för denna byggnad, anordnande av uppsyningsmansbostad, ombyggnad av
paviljong 15 jämte utvändiga arbeten och diverse för denna byggnad, ombyggnad
av paviljong 13, ombyggnad av paviljong 14, omändringar av personalbostadshus
och samlingssal m. m., planeringar kring byggnader, anordnande
av promenadgårdsstängsel ävensom återstående utvändiga arbeten. För
denna etapp anvisades av 1947 års riksdag 600 000 kronor.
Slutligen beslöt 1948 års riksdag (skr. nr 235) på därom av Kungl.
Maj:t i propositionen nr 185 framlagt förslag, att vid sjukhuset skulle
uppföras en ny vårdpaviljong för en beräknad kostnad, inbegripet
erforderlig utbyggnad av värmecentralen vid sjukhuset, av högst 1610 000
kronor samt att härför finge disponeras [(1055 000 -— 177 000) 878 000 +
600 000] 1 478 000 kronor av de medel, som av riksdagen tidigare anvisats för
andra och tredje etapperna av om- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset.
Genom beslut den 4 juni 1948 uppdrog Kungl. Maj: t åt byggnadsstyrelsen
att för en kostnad av högst 1 610 000 kronor låta uppföra den nya vårdpaviljongen
och utbygga värmecentralen vid sjukhuset. Yidare föreskrev Kungl.
Maj:t, att styrelsen för ändamålet under budgetåret 1948/49 skulle äga disponera
tillhopa 1 478 000 kronor av de medel, som anvisats för andra och tredje
etapperna av om- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset. Med anledning av
ett av riksdagen gjort uttalande i ärendet föreskrev Kungl. Maj:t härjämte,
att det skulle åligga styrelsen att i samband med upprättande av erforderliga
detaljritningar för paviljongen verkställa en omprövning i syfte att utröna,
huruvida icke besparande omläggningar i byggnadsprogrammet kunde genomföras
utan men för paviljongens ändamålsenlighet.
I skrivelse den 22 november 1948 bär byggnadsstyrelsen — som i ärendet
samrått med medicinalstyrelsen — gjort framställning om anvisande av ytterligare
medel för arbetena vid sjukhuset. Styrelsen har därvid anfört följande:
Uppförandet av den nya vårdpaviljongen har nyligen påbörjats, och byggnadsstyrelsen
avser att bedriva arbetet i sådan takt, att byggnaden skall vara
i huvudsak färdigställd vid årsskiftet 1949/50. Huvudparten av de i de tidigare
beslutade andra och tredje etapperna ingående byggnadsarbetena måste anstå,
till dess den nya paviljongen färdigställts och patienterna överflyttats, meD
vissa arbeten, bl. a. ombyggnad av paviljongerna 5 och 6, kunna bedrivas
jämsides med uppförandet av nybyggnaden, sedan den i första etappen ingående
paviljongen 1—7—4 färdigställts och överflyttning dit skett. Detta
innebär, att under nästkommande budgetår medel böra stå till förfogande dels
för färdigställande av den nya vårdpaviljongen, dels för påbörjande av ombyggnadsarbetena.
De slutliga kostnaderna för den nya vårdpaviljongen jämte utvidgning av
värmecentralen kunna f. n. icke med säkerhet angivas. Med hänsyn till att
byggnadskostnaderna, sedan kostnadsberäkningen i februari 1948 verkställdes,
stegrats med i genomsnitt 4 % på grund av ökade material-, arbets- och
transportkostnader, är det emellertid sannolikt, att den angivna kostnaden icke
kommer att bliva tillräcklig för arbetenas fullföljande. Tills vidare anser sig
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
styrelsen dock icke böra göra någon ändring i avseende på den tidigare uppgivna
kostnaden 1 610 000 kronor för uppförande av den nya vårdpaviljongen
och utvidgning av värmecentralen utan avser att anmäla de slutliga kostnaderna,
sedan arbetet fortskridit så långt, att desamma kunna slutligt överblickas.
Vad den tidigare beslutade andra byggnadsetappen beträffar, böra huvudparten
av de återstående arbetena utföras i anslutning till de nu pågående
arbetena. I fråga om den tidigare beslutade tredje byggnadsetappen får styrelsen
i detta sammanhang anmäla, att den däri ingående uppsyningsmansbostaden,
vilken är sammanbyggd med paviljong 1—7—4, redan utförts i samband
med ombyggnad av denna paviljong. Kostnaden härför har uppgått till
20 000 kronor. Styrelsen beräknar, att ifrågavarande arbeten omfattande ombyggnad
av paviljongerna 5 och 6, 8 och 9 samt uppsyningsmansbostaden vid
nu rådande prisläge skola kunna utföras för en kostnad av 1 720 000 kronor i
enlighet med följande uppställning:
Om- och påbyggnad av paviljongerna 5 och 6 samt
8 och 9:
Byggnadsarbeten...................................... 970 000
Värme-, ventilations- och sanitetstekniska installationer
................................................ 320 000
Elektriska installationer.............................. 83 000
Ritningar, kontroll och oförutsett .................. 177 000 1550 000
Uppsyningsmansbostad.................................. 20 000
Yttre arbeten ............................................ 150 000
Summa kronor 1 720 000
I de äldre kostnadsberäkningarna för ifrågavarande ombyggnadsarbeten
hade beträffande fönster och dörrar endast medtagits kompletterings- och
förbättringsarbeten. Med ledning av erfarenheterna från senare utförda ombyggnadsarbeten
vid sjukhuset torde emellertid i nyssnämnda kostnader böra
inräknas anskaffande av helt nya fönster och dörrar av numera framkomna
ändamålsenligare konstruktioner. Dessutom är det nu nödvändigt att vidtaga
mera omfattande ändringar i avseende på värme-, sanitets- och ventilationsanläggningarna
än vad fallet var, då programmet uppgjordes år 1941.
Med hänsyn till den beräknade tiden för dessa ombyggnadsarbetens bedrivande
torde ungefär två tredjedelar av kostnaden eller ca 1 150 000 kronor
böra stå till förfogande under nästkommande budgetår. För nybyggnadsarbetets
fullföljande och de fortsatta ombyggnadsarbetenas påbörjande erfordras
sålunda (1 610 000 — 1 478 000 + 1 150 000) 1 282 000 eller i runt tal 1 300 000
kronor under budgetåret 1949/50.
Departementschefen. Vid förra årets riksdag framlades förslag om uppförande
av en ny vårdpaviljong vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn. Kostnaderna
för paviljongen beräknades till 1 450 000 kronor, vartill skulle komma
160 000 kronor för en för uppförandet av paviljongen erforderlig utbyggnad
av värmecentralen vid sjukhuset. Vid behandlingen av detta förslag uttalade
statsutskottet, att det funne paviljongen draga förhållandevis höga kostnader
per vårdplats. Utskottet ville emellertid icke motsätta sig att de av Kungl.
Maj:t äskade medlen anvisades, men förutsatte, att en omprövning skulle
verkställas i samband med upprättande av erforderliga detalj ritningar i syfte
att utröna, huruvida icke besparande omläggningar i byggnadsprogrammet
Kungl. Maj:ts proposition nr 111. 21
kunde genomföras utan men för paviljongens ändamålsenlighet. Yad utskottet
sålunda anfört föranledde ingen erinran från riksdagens sida.
Den av riksdagen begärda omprövningen har numera verkställts av byggnadsstyrelsen.
I en till inrikesdepartmentet avlämnad promemoria har styrelsen
erinrat om att paviljongen inrymde, förutom tre oroliga vårdavdelningar
om vardera 24 patienter, i bottenvåningen sjukhusets centralförråd.
Av den beräknade kostnaden för hela byggnaden, 1 450 000 kronor, kunde omkring
140 000 kronor beräknas belöpa på centralförrådet. I totalkostnaden för
paviljongen inginge vidare ett till 150 000 kronor uppskattat belopp för yttre
arbeten. Härjämte hade på grund av de särskilda på byggnadsplatsen rådande
grundförhållandena byggnadens grund beräknats draga en merkostnad av omkring
70 000 kronor i förhållande till vad som eljest kunde anses normalt.
Frånsett de nu nämnda särskilda kostnaderna uppginge alltså byggnadskostnaderna
för paviljongen till (1 450 000 — 140 000 -—- 150 000 — 70 000)
1 090 000 kronor. Sistnämnda belopp innebure en kostnad per vårdplats, som i
stort sett överensstämde med den uppskattade kostnaden per vårdplats —
15 000 kronor — i en paviljong av samma slag som den nu ifrågavarande och
utformad enligt det av statens sjukhusutredning framlagda principförslaget
till planering och utformning av sinnessjukhus. Byggnadsstyrelsen framhåller
vidare, att kostnaden per vårdplats för en orolig avdelning ställde sig förhållandevis
högre än för andra avdelningar inom ett sinnessjukhus, då säkerhetskraven
i fråga om olika slag av installationer, dörrar och fönster här medförde
dyrbarare konstruktioner. Det större antalet isoleringsrum inom oroliga
avdelningar ökade härjämte ytterligare kostnaden per vårdplats. Byggnadsstyrelsen
omnämner dessutom, att den, för att söka nedbringa anläggningskostnaderna,
i samråd med medicinalstyrelsen övervägt, huruvida centralförrådet
borde utgå och i stället anordnas på annan plats inom sjukhuset.
Detta hade emellertid icke visat sig lämpligt. Byggnadsstyrelsen hade dessutom
undersökt möjligheterna att i besparande syfte förenkla vårdavdelningarnas
planläggning. Med hänsyn till de synpunkter härpå, som framlagts
av sjukhusutredningen, hade styrelsen emellertid funnit detta icke vara möjligt.
Av vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört framgår, att några besparande
omläggningar i byggnadsprogrammet för den nu ifrågavarande paviljongen
icke äro möjliga, om paviljongen skall uppfylla de krav, som man numera
anser sig böra ställa på utformningen av nya vårdavdelningar för sinnessjuka.
Med hänsyn härtill har jag för egen del icke funnit mig kunna förorda någon
ändring i det för fjolårets riksdag framlagda byggnadsprogrammet.
För fullföljande av arbetena med den nya paviljongen, som börjat byggas
under hösten 1948, jämte de därmed sammanhängande arbetena inom
sjukhusets värmecentral torde i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag för
nästa budgetår böra anvisas återstoden av det för arbetena beräknade beloppet
eller (1 610 000 — 1 478 000) 132 000 kronor.
Jag tillstyrker vidare, att medel nu anvisas för fortsättande av de i andra
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
byggnadsetappen ingående arbetena. För påbörjande av de därvid närmast
aktuella arbetena, nämligen ombyggnad av paviljongerna 5 och 6 samt 8 och
9 jämte därtill hörande yttre arbeten, torde för nästa budgetår böra anvisas
1 100 000 kronor.
Slutligen torde för täckande av kostnaderna för den i tredje etappen ingående
uppsyningsmansbostaden, vilken redan färdigställts, ett belopp av
20 000 kronor böra ställas till byggnadsstyrelsens förfogande.
Sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår för arbetena vid Mariebergs
sjukhus skulle alltså uppgå till (132 000 + 1 100 000 + 20 000) 1 252 000
kronor.
Ombyggnad av Birgittas sjukhus.
Birgittas sjukhus i Yadstena är uppdelat i två delar, belägna i var
sin ände av staden. I söder ligger huvuddelen av mansavdelningen, medan i
norr ligga kvinnoavdelningen, en mindre byggnad för frigående män samt kök,
tvätt och vattenverk m. m. Sjukhusets norra del är genom en för allmän
trafik upplåten gata, Hospitalsgatan, delad i två områden. På västra
sidan om denna gata ligga dels det forna nunneklostret, uppfört på 1400-talet och åren 1827—1829 ändrat till sinnessjukhus, f. n. inrymmande
154 vårdplatser, dels en därtill ansluten, år 1893 färdig och år 1932
renoverad avdelning för oroliga kvinnor med 31 platser (den s. k. T-paviljongen),
dels anstaltens tvätt och kök, det senare färdigt år 1893, dels en äldre
träbyggnad, inrymmande bostäder för ogift personal och matsalar, dels ock
vissa andra mindre byggnader. På östra sidan om gatan ligga den s. k. B-paviljongen,
en äldre paviljong för frigående män, sjukhusets kontor, vattenverk,
bageri och flertalet övriga gemensamma ekonomibyggnader.
Vid 1946 års riksdag (prop. nr 177; riksd. skr. nr 209) beslöts, att vid
sjukhuset skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen
nr 242 till 1945 års riksdag framlagt förslag i en första etapp utföras
om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av högst 4150 000 kronor.
Dessa arbeten avse uppförande i anslutning till de öster om Hospitalsgatan
belägna sjukhusbyggnaderna av två vårdpaviljonger med tillsammans 294 platser,
en upptagningspaviljong med 60 platser, en byggnad för kök och tvätt,
en panncentral, en portvaktsbyggnad, ett obduktions- och bårhus m. m.
Det sammanlagda antalet vårdplatser i nybyggnaderna uppgår alltså till 354.
I det gamla nunneklostret avses samtidigt skola nedläggas 154 platser,
varför den verkliga platsvinsten kommer att uppgå till 200. Av nyssnämnda
belopp å 4 150 000 kronor anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 1000 000
kronor.
Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta utföra ifrågavarande om- och nybyggnadsarbeten samt föreskrev, att
styrelsen för ändamålet under budgetåret 1946/47 skulle äga disponera högst
1 000 000 kronor.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
För fullföljande av arbetena lia av 1947 års riksdag (prop. nr 244; riksd. skr.
nr 352) och 1948 års riksdag (prop. nr 185; riksd. skr. nr 235) anvisats tillhopa
2 300 000 kronor under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. för budgetåren 1947/48 och 1948/49.
I skrivelse den 11 oktober 1948 har byggnadsstyrelsen — som i ärendet
samrått med medicinalstyrelsen — gjort framställning om anvisande av ytterligare
medel för arbetena och därvid anfört följande:
Uppförandet av panncentral och ekonomibyggnad jämte vissa yttre arbeten
ha pågått sedan början av år 1947 och uppförandet av upptagningspaviljong,
bårhus och portvaktsbyggnad kommer att inom kort påbörjas. Därest byggnadstillstånd
för återstoden av de i första etappen ingående byggnaderna —
två paviljonger —- erhålles under år 1949, torde en medelsanvisning av ytterligare
1500 000 kronor bliva erforderlig för arbeten under nästa budgetår.
Detta innebär, att utöver det hittills odisponerade beloppet av den ursprungligen
beräknade totalkostnaden eller (4 150 000 -— 3 300 000) 850 000 kronor
erfordras ett belopp av 650 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen kan f. n. icke överblicka de slutliga kostnaderna för hela
byggnadsetappen men beräknar, med stöd av den principiella utredning styrelsen
verkställt beträffande den allmänna stegring av kostnaderna för
material, arbete, transporter m. m., som hittills inträffat, att dessa komma att
överskrida 5 000 000 kronor, vilket betyder att ett belopp av minst 850 000
kronor kommer att erfordras för att täcka kostnadsstegringarna. Endast
650 000 kronor av detta belopp erfordras emellertid för nästa budgetår.
Under hänvisning till det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att för
nästa budgetår för ifrågavarande arbeten måtte anvisas ett belopp av (850 000
+ 650 000) 1 500 000 kronor.
I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla frågan om den framtida
användningen av vissa av de av sjukhuset f. n. disponerade byggnaderna.
Genom beslut den 21 februari 1930 medgav Kungl. Maj:t, att vissa delar
av det forna nunneklostret, nämligen pelarsalen jämte angränsande lokaler
samt den s. k. Birgittas bönkammare, finge utrymmas och tills vidare upplåtas
till Birgittastiftelsen. Denna stiftelse har enligt sina stadgar till mål att
söka bevara det rika kulturarv, som Sverige äger i den heliga Birgittas liv
och gärning, samt vill förverkliga detta mål genom att söka få bevara och
disponera de gamla klosterhusen i Vadstena ävensom inom samma område
liggande nyare byggnader samt efter nutida behov, i den mån detta kan ske
utan störande ingrepp på de gamla byggnadernas karaktär, utnyttja dessa lägenheter
i den anda, som de ursprungligen avsågo, nämligen till fromhetslivets
och bildningens höjande samt till lidande människors stöd och vård.
Genom beslut den 27 juli 1934 och den 5 juni 1936 har Kungl. Maj:t vidare
medgivit, att Birgittastiftelsen må intill den 1 juli 1956 på vissa villkor avgiftsfritt
disponera det i närheten av nunneklostret belägna, tidigare bl. a.
för sjukvårdsändamål använda forna munkklostret i Vadstena.
I skrivelse den 8 april 1946 har Birgittastiftelsen framhållit, att stiftelsen
inför det förestående fullständiga utrymmandet av nunneklostret såge en
möjlighet att realisera viktiga punkter i sitt program, nämligen att skapa eu
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
bildningsanstalt för ungdom, tillika samlingsplats för möten, konferenser
o. d., i förening med ett hospits. I fråga om bildningsanstalten hade
frågan tagit ett stort steg mot sin lösning genom att en folkhögskola redan
upprättats i Vadstena med av Kungl. Maj:t den 30 september 1944 fastställda
stadgar. Denna skola hade med stiftelsens medgivande inrymts i munkklostret.
Då lokalerna därstädes tidigare och för längre tid av stiftelsen upplåtits
till svenska turistföreningen, måste folkhögskolans verksamhet i munkklosterbyggnaden
betraktas som ett provisorium, förknippat med stora svårigheter
i praktiskt avseende, omöjliggörande utveckling av undervisning och ökning
av elevantalet. Nunneklostret syntes däremot, sedan nödiga restaureringsåtgärder
vidtagits, kunna fylla många av de krav på en undervisningsanstalt
i förening med hospits, som kunde uppställas. Givetvis tarvade frågan om
nunneklostrets apterande för dessa ändamål en noggrann utredning, som emellertid
borde kunna medhinnas under tiden intill 1950, då byggnaderna väntades
bliva evakuerade av Birgittas sjukhus. En sådan utredning måste ta sikte
ej mindre på klostrets pietetsfulla bevarande såsom ett av vårt lands märkligaste
byggnadsminnen än även på önskemålet, att vid dess nya användning
pedagogiska och hygieniska hänsyn i rimlig utsträckning kunde tillgodoses. De
betydande kostnader, som en dylik utredning tarvade, ansåge sig stiftelsen
emellertid icke kunna nedlägga, med mindre stiftelsen ägde visshet om att
eventuellt få disponera nunneklostret i dess helhet.
I anslutning till det anförda har stiftelsen hemställt, att Kung] Maj :t
måtte förklara hinder icke möta mot att stiftelsen, när nunneklostret i dess
helhet evakuerats, finge disponera dess byggnader för att där inrymma lokaler
åt Vadstena folkhögskola i förening med ett hospits.
I skrivelse den 10 september 1946 till sjukhusets direktion har stiftelsen
sedermera framhållit, att starka skäl förelåge för stiftelsen att snarast möjligt
erhålla disposition ej blott över nunneklostret utan jämväl över de i parken
norr om detta befintliga byggnaderna. En pågående utredning visade nämligen,
att det syntes nödvändigt att för undervisnings- och hospitsändamål
disponera samtliga väster om Hospitalsgatan belägna byggnader. Då ett
partiellt realiserande av föreliggande planer, enbart i klosterhusen, skulle
bliva ekonomiskt ofördelaktigt, borde därför byggnadskomplexets framtida
användning göras beroende av att inom rimlig tid samtliga byggnader finge
disponeras. Detta hindrade givetvis icke, att byggnaderna kunde successivt
övertagas och även restaureringen utföras i etapper. Förutsättningen härför
vore emellertid, att garanti funnes för att samtliga byggnader inom överskådlig
tid ställdes till stiftelsens förfogande.
I ärendet ha yttranden avgivits av direktionen för sjukhuset, medicinalstyrelsen,
stadsfullmäktige i Vadstena, länsstyrelsen i Östergötlands län och
riksantikvarieämbetet samt av kammarkollegiet och byggnadsstyrelsen gemensamt.
Medicinalstyrelsen förklarar sig principiellt intet ha att erinra mot att
Birgittastiftelsen medgåves rätt att disponera såväl nunneklostret som samtliga
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 111.
i anslutning till detta belägna byggnader med undantag dock av ett med
köksbyggnaden sammanbyggt vattentorn. Ett överförande av de skilda
byggnaderna till stiftelsens disposition kunde emellertid enligt styrelsens förmenande
icke ske samtidigt. De egentliga klosterbyggnaderna samt nuvarande
kök och tvätt med omgivande park kunde, sedan de beslutade nybyggnaderna
uppförts, omedelbart avstås. Den äldre träbyggnaden, inrymmande bostäder
och matsalar, ävensom en portvaktsbyggnad syntes likaså relativt snart därefter
kunna överföras å stiftelsen. Vad däremot anginge den s. k. T-paviljongen
med därtill hörande promenadgård måste styrelsen reservera sig för att ett
avstående icke medgåves, förrän antalet för sjukhuset disponibla vårdplatser
för kvinnor visat sig motsvara upptagningsområdets behov. Styrelsen insåge
väl de olägenheter, som komme att bliva förenade med att en så liten avdelning
komme att drivas lokalt skild från övriga avdelningar för kvinnor och därtill
på alla sidor omgiven av byggnader, som ej disponerades för sjukvårdsändamål,
men ansåge sig med hänsyn till det stora underskott på vårdplatser inom
den statliga sinnessjukvården, som förelåge inom landet i sin helhet, icke kunna
utan vidare tillstyrka avståendet av de inom T-paviljongen befintliga vårdplatserna.
Länsstyrelsen i Östergötlands län och stadsfullmäktige i Vadstena samt
sjukhusdirektionen ha tillstyrkt stiftelsens framställning.
Riksantikvarieämbetet anser det utomordentligt angeläget, att de forna
klosterhusen i Vadstena jämte de med dem sammanhörande övriga byggnaderna
erhölle en med deras karaktär och — vad de egentliga klosterhusen
beträffade — stora antikvariska och kulturhistoriska värde väl överensstämmande
användning. Ett överlämnande av byggnaderna till stiftelsens
disposition skulle stå i full överensstämmelse med stiftelsens ändamål. Såväl
folkhögskolan som det planerade hospitset skulle vara väl lämpade att här
erhålla lokaler. Även om det vore möjligt att övertaga byggnaderna etappvis,
vore det dock nödvändigt att redan från början planlägga de båda nya företagen,
folkhögskolan och hospitset, med tanke på att dessa i fullt utbyggt
skick skulle disponera hela byggnadskomplexet. Av stiftelsen verkställda utredningar
hade visat, att det av både praktiska och ekonomiska skäl icke vore
möjligt att tillfredsställande driva dessa företag, om deras lokalutrymme skulle
begränsas. Vidare hade av utredningen framgått, att den s. k. T-paviljongen
genom sitt läge och sin form komme att spela en särskilt viktig roll för dispositionen
av de olika utrymmena.
Kammarkollegiet och byggnadsstyrelsen meddela, att ämbetsverken under
hand inhämtat från medicinalstyrelsen, att man ej kunde räkna med att byggnaderna
bleve disponibla för det ifrågasatta ändamålet förrän tidigast under
år 1951. Ämbetsverken anse, att byggnaderna, efter hand som de bleve lediga,
borde överflyttas från medicinalstyrelsens till byggnadsstyrelsens förvaltning,
varefter byggnadsstyrelsen hade att i vanlig ordning till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag angående dispositionen av byggnaderna med tillhörande
områden. Ämbetsverken hade emellertid i princip ej något att erinra mot att
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
samtliga byggnader, allteftersom de komme att utrymmas i samband med uppförande
av de planerade nybyggnaderna, ställdes till förfogande för Birgittastiftelsen.
Härvid syntes emellertid, på sätt som skett genom beslutet den
5 juni 1936 rörande disposition av munkklostret, upplåtelsen böra begränsas
till viss tid.
Departementschefen. Yad först angår medelsbehovet för nästa budgetår för
fortsättande av arbetena med den av 1946 års riksdag beslutade första etappen
av om- och nybyggnadsarbetena vid Birgittas sjukhus i Yadstena har detta
av byggnadsstyrelsen beräknats till 1 500 000 kronor. Enligt vad jag inhämtat
kan emellertid detta belopp begränsas till 1 000 000 kronor. I sammanfattningen
i det följande (s. 49) föreslår jag, att för nu ifrågavarande arbeten
få tagas i anspråk å anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. förefintliga besparingar om sammanlagt 940 000 kronor. Yid
bifall härtill kan medelsanvisningen för nästa budgetår begränsas till (1 000 000
— 940 000) 60 000 kronor.
Vad härefter beträffar den framtida användningen av det av sjukhuset nu
disponerade forna nunneklostret och de i anslutning därtill belägna, sjukhuset
tillhöriga byggnaderna föreligger, såsom framgår av det förut anförda, en
framställning från Birgittastiftelsen om tillstånd att, sedan byggnaderna utrymts,
få disponera dem för att där inrymma lokaler åt Yadstena folkhögskola
i förening med ett hospits. Med anledning härav vill jag framhålla, att det
icke nu är möjligt att säkert bedöma, när de av 1946 års riksdag beslutade nybyggnaderna
vid sjukhuset komma att bliva färdigställda och en överflyttning
till dem skall kunna ske. Med hänsyn härtill föreligger från statsmakternas
sida icke behov av att redan nu taga ställning till frågan om på vilket
sätt de byggnader, som komma att frigöras, framdeles skola disponeras. För
Birgittastiftelsens del är det emellertid, med hänsyn till de omfattande och
kostsamma utredningsarbeten, som måste verkställas, därest stiftelsen skulle
erhålla tillstånd att disponera byggnaderna, angeläget, att stiftelsen redan nu
erhåller visshet, om den kan räkna med ett sådant tillstånd. Jag vill därför
här uttala, att jag finner en sådan framtida användning av byggnaderna, som
planerats av stiftelsen, mycket lämplig och att jag därför för min del icke har
någon erinran att göra mot att byggnaderna, sedan de utrymts, ställas till stiftelsens
förfogande för de av stiftelsen angivna ändamålen. Yad särskilt beträffar
den s. k. T-paviljongen synes det både ur sjukhusets och stiftelsens
synpunkt vara mindre lämpligt att denna, sedan övriga omgivande byggnader
upplåtits till stiftelsen, fortfarande skulle disponeras för sjukvårdsändamål.
Även denna byggnad torde därför, sedan de av 1946 års riksdag beslutade nybyggnaderna
vid sjukhuset tagits i anspråk, böra upplåtas åt stiftelsen. Den
framtida upplåtelsen till stiftelsen synes alltså böra omfatta samtliga väster
om Hospitalsgatan belägna byggnader med undantag dock av det med köksbyggnaden
sammanbyggda vattentornet.
Såsom kammarkollegiet och byggnadsstyrelsen framhållit synes förvalt -
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
27
ningen av de nu ifrågavarande byggnaderna, efter hand som de bliva lediga,
böra överflyttas på byggnadsstyrelsen, varefter det bör ankomma på styrelsen
att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande de närmare villkor och bestämmelser,
som böra gälla för upplåtelsen av byggnaderna till Birgittastiftelsen.
Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus.
I propositionen nr 68 till 1936 års riksdag redovisades utförligt en av medicinalstyrelsen
med skrivelse den 12 februari 1935 framlagd plan för en fullständig
renovering av Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Genomförandet av denna
plan har uppdelats i tre etapper.
Av 1936 års riksdag (prop. nr 68; riksd. skr. nr 318) beslöts sålunda, att
såsom en första etapp av sjukhusets renovering skulle verkställas följande
arbeten, nämligen dels anläggande av en ny ångcentral jämte ombyggnad av
vattenverket, dels ock uppförande av fem bostadshus för sjukvårdspersonalen.
Dessa arbeten äro utförda.
Vid 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 256; riksd. skr. nr 413) beslötos
vidare såsom en andra etapp i sjukhusets renovering uppförande
av läkarbostad, utförande av ledningsarbeten i köksbyggnaden, anordnande
av lokaler för bageri och tvätt, ändring av gamla snickarverkstaden
till bostadsrum, vissa ändringar av målarverkstaden, uppförande av ny
snickarverkstad, inledande av vatten- och avloppsledningar i de söder om
sjukhuset belägna personalbostädema, avhjälpande av vissa med sjukhusets
svinstall förenade hygieniska olägenheter, desinfektionsanläggning, vissa utvändiga
ledningar, reningsverk för avlopp samt vissa elektriska anläggningar,
maskinell utrustning och utvändiga kablar m. m. Av de i andra etappen ingående
arbetena ha hittills utförts endast vatten- och avloppsledningar till
de söder om sjukhuset belägna personalbostäderna, ledningar för svinstall
och tvättstuga samt avloppsledningar, pumpverk m. in. för anslutning till
Uppsala stads reningsverk. Övriga i etappen ingående arbeten ha ännu icke
påbörjats.
För de nu nämnda båda etapperna av sjukhusets renovering ha av 1936,
1937, 1938, 1939, 1941 och 1946 års riksdagar anvisats (1000 000 + 524 000
+ 471000 + 900 000 + 440000 + 118 000) 3 453 000 kronor.
Av de i den förenämnda planen för sjukhusets renovering upptagna arbetena
återstod härefter som en tredje etapp renoveringen av administrationsbyggnaderna
och sjukpaviljongerna. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut
den 21 juni 1940 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen
verkställa överarbetning av denna etapp av rcnoveringsplanen, framlade
medicinalstyrelsen i skrivelse den 18 februari 1947 förslag till uppförande
vid sjukhuset av en ny vårdpaviljong för omkring 200 patienter,
vilken närmast var avsedd för att omhändertaga de patienter, som måste
evakueras från de redan befintliga paviljongerna vid sjukhuset under dessas
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
ombyggnad. Enligt styrelsens förslag skulle vårdplatserna i den nya paviljongen
fördelas på följande sätt:
Bottenvåningen
Våningen 1 tr.
Våningen 2 tr.
1
1
1
1
1
1
behandlingsavdelning för 14 män och
avdelning för halvoroliga
» » »
» » oroliga
» » tuberkulösa 33 »
» » »
14 kvinnor.
40 »
40
30
33
Summa 47 män och 157 kvinnor.
Medicinalstyrelsen framhöll, att byggnaden vore konstruerad som en
dubbelpaviljong med hiss i förbindelsepartiet. Enligt vederbörande arkitekt
vore avdelningarna inom den föreslagna paviljongen i huvudsak planlagda
efter samma system, som tillämpats vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall. Då
förslaget uppgjorts vid den tidpunkt, när en särskilt stor sparsamhet ansetts
påkallad — förslaget hade uppgjorts år 1941 och reviderats år 1943 — vore
måtten något nedpressade under den vid Sidsjöns sjukhus tillämpade standarden.
Medicinalstyrelsens förslag förelädes 1947 års riksdag i propositionen
nr 244. Med bifall till Kungl. Maj:ts däri framlagda förslag beslöt riksdagen
(skr. nr 352), att vid sjukhuset skulle uppföras en ny vårdpaviljong för en beräknad
kostnad av högst 2 200 000 kronor. Härav anvisade riksdagen under
anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret
1947/48 ett belopp av 600 000 kronor.
Genom beslut den 27 juni 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att för en kostnad av högst 2 200 000 kronor låta uppföra paviljongen samt
föreskrev, att styrelsen för ändamålet under budgetåret 1947/48 skulle äga
disponera högst 600 000 kronor.
Härefter anvisades av 1948 års riksdag (prop. nr 185; riksd. skr. nr 235)
ytterligare 1 000 000 kronor för paviljongen i fråga.
I skrivelse den 10 februari 1949 har statens sinnes sjukvårdsberedning framlagt
förslag om uppdelning av nämnda paviljong i två från varandra skilda
byggnader. Beredningen har därvid anfört i huvudsak följande:
Sedan förslag till den nya paviljongen förelagts riksdagen, har statens sjukhusutredning
framlagt sitt betänkande rörande sinnessjukvården. Med hänsyn
till utredningens synpunkter har det framstått såsom synnerligen angeläget
att snarast vid sjukhuset iordningställa centralt belägna lokaler för
olika behandlingsformer, röntgen, operation, laboratorier, apotek, läkarexpeditioner
samt tandläkare in. m.
Med anledning härav har det tidigare framlagda förslaget omarbetats och
utökats till att även inrymma ett för hela sjukhusanläggningen gemensamt
medicinskt centrum jämte centralförråd. Avdelningarnas olika lokaler, vilkas
mått ursprungligen voro nedpressade, ha jämväl något utökats i anslutning
till sjukhusutredningens principförslag. De gjorda förändringarna ha, trots
att det från början beräknade antalet vårdplatser något nedskurits, föranlett
en utökning av byggnadens volym från 18 000 m3 till omkring 24 000 ms.
29
Eungl. Maj:ts proposition nr 111.
På grund av utökningen har byggnaden, som enligt de tidigare ritningarna
utformats såsom en dubbelpaviljong, ansetts lämpligen böra uppdelas i två
från varandra skilda byggnader, förbundna medelst kulvert. De båda paviljongerna
beräknas i nu föreliggande utformning kunna inrymma 186 vårdplatser
jämte förut nämnda lokaliteter, fördelade på följande sätt:
Paviljong 1.
Källarvåningen centralförråd.
Bottenvåningen medicinskt centrum.
Våningen 1 tr. 1 vårdavdelning för 42 kvinnor.
Våningen 2 tr. 1 » _» 42 »
Summa 84 kvinnor.
Paviljong 2.
Källarvåningen skyddsrum (för båda paviljongerna).
Bottenvåningen 1 behandlingsavdelning för 16 män och 16 kvinnor.
Våningen 1 tr. 1 vårdavdelning för 35 »
Våningen 2 tr. 1 » »_35 »
Summa 51 män och 51 kvinnor.
Kostnaden för det av 1947 års riksdag godkända förslaget beräknades till
2 200 000 kronor. På grund av inträffade prisstegringar bör kostnaden för
detta förslag i dagens läge upptagas till 2 500 000 kronor. Det nu föreliggande
utökade förslaget har kostnadsberäknats till 3 150 000 kronor. Totala
kostnadsökningen uppgår således till 950 000 kronor, varav 300 000 kronor
falla på kostnadsstegringar och 650 000 kronor på ökningen av byggnadens
volym.
För påbörjande av paviljongen har byggnadsstyrelsen hos beredningen för
innevarande och nästkommande; budgetår anmält ett medelsbehov av
2 200 000 kronor. Utöver av riksdagen redan beviljade 1600 000 kronor erfordras
således för nästa budgetår ytterligare 600 000 kronor.
Genom beslut den 14 januari 1949 har Kungl. Maj:t beviljat byggnadstillstånd
för här ifrågavarande företag. Med anledning av de förändringar, som
vidtagits i det ursprungliga förslaget, har det emellertid icke ansetts möjligt
att påbörja mer än den del av företaget, som i huvudsak överensstämmer med
det av riksdagen godkända programmet, nämligen de i nyssnämnda paviljong
2 inrymda avdelningarna. Till fullföljande av det nya förslaget i dess helhet
synes riksdagens medgivande böra inhämtas.
Med stöd av det anförda föreslår beredningen, att av 1949 års riksdag utverkas
medgivande att uppföra två nya vårdpaviljonger vid Ulleråkers sjukhus
i enlighet med det av beredningen framlagda förslaget för en total kostnad
av 3 150 000 kronor, varav utöver tidigare anvisade medel för budgetåret
1949/50 erfordrades 600 000 kronor.
Departementschefen. Statens sinnessjukvårdsberedning har vid sin översyn
av det statliga sinnessjukhusbeståndet ansett synnerligen angeläget, att
Ulleråkers sjukhus i Uppsala snarast erhåller tillgång till goda-och centralt
belägna lokaler för sjukhusets medicinska centrum. Beredningen har ansett,
att denna fråga lämpligen borde lösas i samband med uppförandet av den
av 1947 års riksdag beslutade nya vårdpaviljongen vid sjukhuset. Det tidigare
av riksdagen godtagna programmet för denna paviljong har därför genom
30
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 111.
beredningens försorg omarbetats och utökats till att även inrymma ett för
hela sjukhuset gemensamt medicinskt centrum jämte oentralförråd. Med hänsyn
till den utökning av byggnadens volym, som uppkommit härigenom, har
beredningen vidare ansett lämpligt, att byggnaden, som enligt det tidigare
förslaget var utformad som en dubbelpaviljong i ett sammanhängande komplex,
uppdelas på två från varandra skilda byggnader.
För egen del anser jag i likhet med beredningen i hög grad angeläget, att
detta stora sjukhus snarast möjligt erhåller tillgång till moderna, tillräckligt
stora och centralt belägna lokaler för olika behandlingsformer, röntgen,
operation, laboratorier, apotek, läkarexpeditioner m. m. Det synes mig vidare
synnerligen lämpligt, att dessa lokalfrågor lösas redan nu i samband med
uppförandet av den av riksdagen tidigare beslutade nya paviljongen vid sjukhuset.
Jag vill därför tillstyrka beredningens förslag om att denna utökas
till att inrymma lokaler även för sjukhusets medicinska centrum och centralförråd.
Beredningens förslag, att paviljongen i samband därmed skulle uppdelas
på två skilda byggnader, anser jag mig böra livligt tillstyrka.
Yad angår kostnaderna för de båda paviljongerna synas beredningens beräkningar
kunna godtagas. Jag uppskattar alltså i likhet med beredningen
kostnaderna för det nu föreliggande förslaget till 3 150 000 kronor.
För bestridande av nyssnämnda kostnader torde till att börja med få
tagas i anspråk de tidigare för den nya paviljongen anvisade medlen å tillhopa
1 600 000 kronor. Jag föreslår, att riksdagens medgivande inhämtas
härtill. Härutöver erfordras intill utgången av nästa budgetår ett ytterligare
belopp av 600 000 kronor. I fråga om detta belopp vill jag erinra om att av
riksdagen tidigare anvisats tillhopa 3 453 000 kronor för första och andra
etapperna av byggnadsarbetena vid sjukhuset. Enligt uppgifter, som jag
under hand erhållit från medicinalstyrelsen, hade emellertid vid ingången av
löpande budgetår 1 028 018 kronor därav ännu ej tagits i anspråk. Sistnämnda
belopp hänför sig till de i andra byggnadsetappen ingående arbeten, som ännu
ej påbörjats. Då dessa arbeten i huvudsak torde böra anstå i avvaktan på
resultatet av en inom sinnessjukvårdsberedningen pågående utredning angående
sjukhusets framtida utformning, synes huvudparten av de tillgängliga
medlen lämpligen kunna tagas i anspråk för de nu aktuella arbetena vid sjukhuset.
Jag föreslår, att av nämnda medel 600 000 kronor få disponeras för
de båda nyss föreslagna nya paviljongerna och 300 000 kronor för den av
mig i det föregående förordade särskilda tuberkulosavdelningen vid sjukhuset.
Vid bifall härtill skulle för nästa budgetår icke erfordras någon
ytterligare medelsanvisning för arbetena med de två vårdpaviljonger, som
skulle ersätta den av 1947 års riksdag beslutade paviljongen vid sjukhuset.
Ombyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 420), att vid Furanäsets sjuk
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
hus vid Piteå skulle i enlighet med av chefen för socialdepartementet i
propositionen nr 281 till 1944 års riksdag förordat förslag verkställas ombyggnads-
och utvidgningsarbeten för en sammanlagd kostnad av högst 1 723 800
kronor. Av detta belopp avsågos 990 000 kronor för uppförande av en ny paviljong,
668 800 kronor för ombyggnad av huvudbyggnaden och 65 000 kronor
för reparationer å huvudbyggnaden. För påbörjande av arbetena anvisade
riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. in. för budgetåret 1945/46 ett belopp av 500 000 kronor.
Genom beslut den 29 juni 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta verkställa ifrågavarande ombyggnads- och utvidgningsarbeten
samt föreskrev, att styrelsen för ändamålet under budgetåret 1945/46 skulle
äga disponera högst 500 000 kronor.
För fullföljande av arbetena ha av 1946 års riksdag (prop. nr 177; riksd. skr.
nr 209) och 1948 års riksdag (prop. nr 185; riksd. skr. nr 235) för budgetåren
1946/47 och 1948/49 anvisats ytterligare tillhopa 850 000 kronor under anslaget
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.
I skrivelse den 22 november 1948 har byggnadsstyrelsen — som i ärendet
samrått med medicinalstyrelsen — gjort framställning om anvisande av ytterligare
800 000 kronor för ifrågavarande arbeten. Styrelsen har därför anfört
i huvudsak följande:
Av de ny- och ombyggnadsarbeten, vilka byggnadsstyrelsen erhållit uppdrag
att utföra, pågå f. n. arbetena med uppförande av den nya paviljongen,
varjämte styrelsen har för avsikt att inom kort påbörja de till anslagsposten
990 000 kronor hörande arbetena i pannhuset. Därefter återstående arbeten
avse ombyggnad och reparation av huvudbyggnaden, vilka arbeten, därest
byggnadstillstånd erhålles, komma att påbörjas omedelbart efter det att den
nya paviljongen tagits i bruk under första halvåret 1949. Dessa ombyggnadsarbeten
beräknas kunna genomföras under loppet av ca tre år, vilket innebär,
att för deras utförande erforderliga medel delvis böra stå till förfogande under
nästkommande budgetår.
Såsom styrelsen i skrivelse den 1 mars 1948 framhållit, ha väsentliga kostnadsökningar,
förorsakade av den allmänna kostnadsstegringen och uppehåll
i arbetet på grund av materialbrist, uppstått i samband med uppförande av
den nya paviljongen. Styrelsen kan ännu icke överblicka de slutliga kostnaderna
för nybyggnadsarbetena men uppskattar desamma till ca 1 250 000
kronor.
För ombyggnads- och reparationsarbetena å huvudbyggnaden har byggnadsstyrelsen
på anmodan av medicinalstyrelsen och i samråd med denna utarbetat
ett i förhållande till det ursprungliga förslaget mera omfattande program.
Detta program omfattar utöver den ursprungligen förutsedda ombyggnaden
jämväl ombyggnad av den till huvudbyggnadens norra del förlagda
ekonomiavdelningen. Programmet för det ursprungliga ombyggnadsförslaget
har dessutom för att tillmötesgå större fordringar med avseende på hygien och
ventilation väsentligt utökats. Härjämte har det visat sig nödvändigt att bl. a.
ur personalbesparingssynpunkt i samband med ombyggnaden företaga utbyte
av samtliga fönster, med undantag för i våningen 2 trappor, mot nya av
modernare konstruktion. Utöver nu nämnda utökning av ombyggnadsprogrammet
omfattar förslaget dels två tillbyggnader mot gården å vardera västra och
östra delarna av huvudbyggnaden och till samma höjd som donna, dels till
-
32
Kungl. Alaj:ts proposition nr 111.
byggnader om en vånings höjd av huvudbyggnadens södra del åt väster och
öster, dels installation av hissar samt ett underjordiskt kulvertsystem för
mattransporter m. m. Tillbyggnaderna mot gården ha tillkommit för att bereda
bättre dagrumsutrymme åt vårdavdelningarna. I tillbyggnaderna av södra
delen av huvudbyggnaden avses skola inrymmas två vårdavdelningar, den ena
för kvinnliga t. b. c.-patienter och den andra för lugna män. Kostnaderna för
sagda om- och tillbyggnadsprogram ha av byggnadsstyrelsen vid nu rådande
prisläge uppskattats till 3 800 000 kronor i enlighet med följande uppställning.
Därvid har förutsatts, att gångkulvertarna under gården skola kunna utföras
utan sprängning.
Ombyggnad av huvudbyggnaden i anslutning till tidigare bygg -
nadsprogram ..................................................................... 1 315 000
Ombyggnad av ekonomiavdelningen .......................................... 475 000
Utbyte av fönster i hela byggnaden utom översta våningen ............ 250 000
Fyra tillbyggnader åt gården ................................................... 940 000
Två tillbyggnader för nya vårdavdelningar ................................. 445 000
Nyinstallation av sju hissar ................................................... 150 000
Gångbara kulvertar .................................................................. 225 000
Summa kronor 3 800 000
För ombyggnads- och reparationsarbeten i huvudbyggnaden upptogos i den
våren 1943 utförda kostnadsberäkningen 668 800 kronor resp. 65 000 kronor
eller tillhopa 733 800 kronor. Sedan tidpunkten för denna beräkning har den
av kristiden betingade allmänna kostnadsstegringen i fråga om material, arbetslöner,
transporter m. m. medfört en stegring av byggnadskostnaderna med
i genomsnitt 35 %. Med hänsyn till arbetsplatsens belägenhet och styrelsens
erfarenheter från utförda arbeten i den nordligaste delen av landet bör emellertid
på grund av de speciella svårigheter av skilda slag, som där uppstå i samband
med byggnadsarbetena under nu rådande förhållanden, denna siffra höjas
till minst 45 %. Den av kristiden betingade kostnadsökningen kan därvid sättas
till lägst 330 000 kronor, vilket motsvarar en kostnad vid nu rådande prisläge
av (733 800 + 330 000) 1 063 800 kronor. Härtill kommer den i det föregående
nämnda utökningen av värme-, sanitets- och ventilationsprogrammet, som nödvändiggjorts
av de ökade kraven på hygien och ventilation. Kostnaden härför
kan beräknas uppgå till 250 000 kronor. Totalkostnaden för det ursprungliga ombyggnads-
och underhållsförslaget uppgår sålunda till (1 063 800 + 250 000)
1 313 800 eller avrundat 1 315 000 kronor. Övriga poster i uppställningen utgöra
kostnaderna för tidigare icke medräknade om- och tillbyggnadsarbeten.
Kostnaderna för samtliga ny- och ombyggnadsarbeten i enlighet med
tidigare fastställt och nu redovisat, nytillkommet program torde, därest inga
ytterligare fördyrande omständigheter tillkomma, kunna uppskattas till
(1 250 000 + 3 800 000) 5 050 000 kronor. Då hittills anvisats ett belopp av
1 350 000 kronor, uppgår det återstående medelsbehovet till i runt tal 3 700 000
kronor. Med hänsyn till den relativt långa byggnadstiden för ifrågavarande
arbeten behöver ej hela detta belopp stå till förfogande under nästkommande
budgetår, utan styrelsen beräknar, att ett belopp av 800 000 kronor skall vara
tillräckligt för detta ändamål.
Departementschefen. De ny- och ombyggnadsarbeten vid Furunäsets sjukhus
vid Piteå, vilka ursprungligen underställdes riksdagen i propositionen
nr 281/1944 angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 och för
vilka medel å riksstaten första gången anvisades av 1945 års riksdag, avse
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 111.
dels uppförande av en ny vårdpaviljong för manliga patienter, dels ock ombyggnad
av huvudbyggnaden vid sjukhuset.
Arbetena med uppförandet av den nya vårdpaviljongen påbörjades under
våren 1946 men måste redan under hösten samma år läggas ned på grund av
materialbrist. Arbetena ha emellertid nu återupptagits och beräknas av byggnadsstyrelsen
kunna avslutas under första halvåret 1949. Vid arbetenas utförande
har följts det byggnadsprogram, som underställdes 1944 års riksdag.
Däremot har programmet för ombyggnaden av huvudbyggnaden ansetts
böra underkastas en genomgripande omarbetning. Anledningen härtill är den
förskjutning i uppfattningen om sinnessjukhusens planläggning och allmänna
standard, som — främst med anledning av de synpunkter på dessa spörsmål,
som framlagts av statens sjukhusutredning av år 1943 — inträtt sedan år
1943, då det ursprungliga byggnadsprogrammet upprättades.
Sålunda har i det nu föreliggande ombyggnadsförslaget de olika
vårdavdelningarna genomgående gjorts betydligt mindre än i det ursprungliga
förslaget. Medan tidigare antalet vårdplatser på oroliga avdelningar
växlade mellan 33 och 37 och på halvoroliga avdelningar mellan 32
och 33 per avdelning, omfattar enligt det nya förslaget ingen orolig avdelning
mer än 24 platser och ingen halvorolig avdelning mer än 26 platser. Även
platsantalet på de lugna avdelningarna har minskats på liknande sätt. Antalet
enkelrum inom varje avdelning har dessutom ökats i förhållande till det tidigare
förslaget. Vidare ha dagutrymmena för patienterna ansetts böra utökas.
På grund härav ha tillkommit fyra utbyggnader mot byggnadskomplexets
gårdssida.
I samband med ändringsarbetena inom vårdavdelningarna har vidare ansetts
böra verkställas en utvidgning av sjukhusets i huvudbyggnadens södra
del belägna administrativa och medicinska centrum, vilket icke berördes av
det tidigare förslaget. Detta har medfört, att de vårdavdelningar, som enligt det
tidigare förslaget delvis skulle vara förlagda i denna del av byggnaden, måste
utökas genom flygelbyggnader i en våning mot öster och väster. Därjämte
har anordnats en särskild insulinavdelning med 18 platser.
Med hänsyn till att byggnaden omfattar tre våningar har det vidare — i likhet
med vad som skett vid ombyggnaden av paviljongen 1—7—4 vid Mariebergs
sjukhus i Kristinehamn — ansetts nödvändigt att installera ett antal
hissar. Dessutom har det för att undvika transporter utomhus från ekonomiavdelningarna
till vårdavdelningarna och från vårdavdelningarna till administrations-
och behandlingsavdelningarna befunnits erforderligt att anordna
ett särskilt kulvertsystem. Slutligen har det visat sig nödvändigt att byta ut
samtliga fönster i två av byggnadens våningar. Samtliga nu nämnda åtgärder
äro helt nya i förhållande till det av riksdagen tidigare godtagna byggnadsprogrammet.
Ej heller den nu föreslagna ombyggnaden av den i huvudbyggnadens norra
del belägna ekonomiavdelningen ingick i det för 1944 års riksdag framlagda
förslaget. Då emellertid vissa arbeten inom denna avdelning skulle bliva
3 —256 40 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 111.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
nödvändiga i samband med anordnandet av nyssnämnda kulvertsystem, hai
det ansetts mest rationellt att på en gång verkställa en modernisering av denna
avdelning, som i sitt nuvarande skick i varje fall endast för en kortare tid
ansetts kunna någorlunda tillfredsställande göra tjänst. En sådan modernisering
har dessutom ansetts påkallad med hänsyn till de ökade krav, som
komma att ställas på denna avdelning i och med tillkomsten av den nya
paviljongen vid sjukhuset.
Det föreliggande nya förslaget till ombyggnad av huvudbyggnaden måste
— trots att detsamma innebär att, inklusive insulinavdelningen, skulle erhållas
endast 15 nya platser mot 132 enligt det ursprungliga förslaget — anses
avgjort överlägset det äldre förslaget. Genom den nu föreslagna ombyggnaden
erhåller nämligen sjukhuset vårdavdelningar, som erbjuda större möjligheter
till en rationell differentiering av patienterna och därigenom även väsentligt
gynnsammare förutsättningar för att erhålla ett gott vårdresultat. Det
nu föreliggande förslaget innebär dessutom, att sjukhusets administrativa och
medicinska centrum samt dess ekonomiavdelning skulle erhålla en sådan utformning,
som måste anses vara en nödvändig förutsättning för att effektivt
arbete skall kunna bedrivas där. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att
ombyggnaden får utföras i enlighet med det nu framlagda förslaget.
Yad beträffar kostnaderna för det föreliggande ombyggnadsförslaget synas
byggnadsstyrelsens beräkningar kunna godtagas. Jag uppskattar alltså i
likhet med styrelsen kostnaderna för ombyggnaden av huvudbyggnaden till
3 800 000 kronor.
I fråga om den erforderliga medelsanvisningen för nästa budgetår för
arbetena vid sjukhuset kan denna enligt vad jag erfarit begränsas till 700 000
kronor mot av byggnadsstyrelsen äskade 800 000 kronor. Jag föreslår alltså,
att för arbetena för nästa budgetår anvisas ett belopp av 700 000 kronor.
Uppförande av arbetspaviljong vid Furunäsets sjukhus.
I skrivelse den 24 februari 1949 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel för uppförande av en arbetspaviljong vid Eurunäsets
sjukhus vid Piteå. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande:
Vid Furunäsets sjukhus vid Piteå pågå f. n. enligt statsmakternas beslut
omfattande ny- och ombyggnadsarbeten. Inom ej alltför lång tid bör den
beslutade renoveringen av huvudbyggnaden komma till stånd. Sjukhusets
överbeläggning är emellertid så långt driven, på manssidan f. n. över 40 %,
att icke ens ianspråktagandet av den inom de närmaste månaderna färdiga
nya paviljongen med sammanlagt 99 vårdplatser kan giva sådan lättnad, att
renoveringen av huvudbyggnaden nu kan sättas i gång i från byggnadsteknisk
synpunkt lämplig omfattning. Förflyttning av patienterna till annat sjukhus
är med hänsyn till den inom hela den statliga sinnessjukvården rådande
platsbristen och den därav följande överbeläggningen omöjlig.
Sjukhuset saknar lämpliga centralt belägna arbetslokaler för patienterna.
Såsom en första åtgärd för att råda bot på detta missförhållande har medicinalstyrelsen
låtit arkitekten Hakon Ahlberg uppgöra förslag till en arbetspaviljong
i trä, förslagsvis förlagd väster om huvudbyggnaden. Till det inre
är paviljongen så disponerad, att den tills vidare kan användas som vårdav
-
35
Kungl. Maj-.ts proposition nr 111.
delning för 49 lugna patienter. Därigenom beredes möjlighet att relativt snart
tömma erforderliga delar av huvudbyggnaden för ombyggnadsarbetets igångsättande.
Över förslaget har vederbörande sjukhuschef avgivit yttrande, vari erinringar
endast gjorts mot vissa detaljer av detsamma, vilka kunna beaktas vid
arbetets utförande.
I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen. med
överlämnande av reviderade ritningar till paviljongen, anfört, att en mera
koncentrerad planläggning syntes ha inneburit vissa fördelar med hänsyn till
byggnadens framtida användning för arbetsterapi. Då emellertid byggnaden
under en övergångstid vore avsedd att utnyttjas såsom vårdpaviljong, syntes
den föreslagna lösningen försvarlig. Byggnadsstyrelsen framhåller vidare, att
byggnadens utförande i trä icke vore i linje med nuvarande synpunkter beträffande
virkesbesparing. Styrelsen hade emellertid erfarit, att byggnadstiden
med hänsyn till den fortsatta ombyggnaden av befintliga äldre vårdavdelningar
i görligaste mån borde förkortas, vilket skulle motivera byggnadens
uppförande i trä. Vid sådant förhållande syntes dock under det fortsatta
ritningsarbetet själva väggkonstruktionen i virkesbesparande syfte böra
göras till föremål för överarbetning. Den av arkitekten Ahlberg beräknade
totalkostnaden å 440 000 kronor för paviljongen har byggnadsstyrelsen ansett
skälig.
Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att dels medgiva, att vid Furunäsets sjukhus vid Piteå finge i huvudsaklig
överensstämmelse med föreliggande förslag uppföras en arbetspaviljong för
en beräknad kostnad av 440 000 kronor, dels ock för budgetåret 1949/50 härför
anvisa nyssnämnda belopp.
Departementschefen. Av vad medicinalstyrelsen anfört framgår, att Furunäsets
sjukhus vid Piteå f. n. saknar lämpliga, centralt belägna arbetslokaler
föi patienterna. Härtill kommer, att sjukhuset vid den förestående ombyggnaden
av dess huvudbyggnad är i behov av lokaler — utöver den snart färdiga
nya vårdpaviljongen — dit de i huvudbyggnaden förlagda patienterna
skulle kunna förflyttas under ombyggnadstiden. Medicinalstyrelsen har därför
föreslagit, att vid sjukhuset skulle uppföras en arbetspaviljong, vilken
övergångsvis skulle användas som vårdpaviljong för patienter, som måste
evakueras från huvudbyggnaden. Jag anser mig böra tillstyrka detta förslag
och förutsätter därvid, att vid det fortsatta ritningsarbetet i möjligaste mån
beaktas vad byggnadsstyrelsen anfört rörande en överarbetning av väggkonstruktionen
i virkesbesparande syfte. Mot den beräknade kostnaden för
paviljongen, 440 000 kronor, har jag intet att erinra.
T detta sammanhang vill jag vidare erinra om att av 1939 års lagtima
riksdag (prop. nr 25G; riksd. skr. nr 413) anvisades ett belopp av 35 000 kronor
för uppförande vid sjukhuset av eu byggnad för tvättstuga och desinfektionsanläggning.
Vid 1939 års urtima riksdag (prop. nr 79, bil. 11; riksd. skr.
nr 97) beslöts emellertid sedermera, att dessa medel skulle få tagas i anspråk
endast i den mån Kungl. Maj:t prövade sådana förutsättningar vara för han
-
36 Kungl. May.ts proposition nr 111.
den, som gällde för användning av anslag, upptaget på allmän beredskapsstat.
Med anledning härav liar denna byggnad ännu ej kommit till stånd. T
skrivelse den 27 augusti 1948 har medicinalstyrelsen, med anledning av en
framställning i ämnet från sjukhusets direktion, hemställt, att tillstånd måtte
meddelas för uppförande snarast av ifrågavarande byggnad. Enligt vad jag
under hand inhämtat ha kostnaderna för byggnaden numera överslagsvis
beräknats till 80 000 kronor. Emellertid har jag samtidigt erhållit den upplysningen,
att tvättstugan skulle kunna anordnas i källarvåningen i den förenämnda
arbetspaviljongen. Vidare skulle möjlighet kunna finnas att anordna
en ny desinfektionsanläggning i anslutning till sjukhusets panncentral i samband
med vissa arbeten, som skola utföras där i anslutning till uppförandet
av den nya vårdpaviljongen vid sjukhuset. Då tvättstugan och desinfektionsanläggningen
på detta sätt skulle kunna anordnas för betydligt lägre kostnad
än nyssnämnda belopp, utgår jag från att byggnadsstyrelsen vid uppförandet
av arbetspaviljongen och i samband med arbetena inom panncentralen närmare
undersöker möjligheterna för en lösning av frågan på nyss angivet sätt.
Vissa ombyggnadsarbeten vid sekundäravdelningarna i Ilosöga, ltibbingelund
och Olofsfors.
I skrivelse den 24 februari 1949 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel för vissa ombyggnadsarbeten vid de till Sundby sjuk
hus vid Strängnäs anslutna sekundäravdelningarna i Ilosöga och Ribbingelund
samt den till Säters sjukhus anslutna sekundäravdelningen i Olofsfors.
Styrelsen har därvid anfört följande:
Enligt statsmakternas beslut uppfördes för särskilt ändamål åren 1944—45
i Rosöga i Härads socken, Ribbingelund i Ärla och Olofsfors invid Avesta anläggningar,
som planerats så, att de efter vissa kompletteringar skulle kunna överföras
till den statliga sinnessjukvården. De två förstnämnda anläggningarna
ha nu delvis tagits i bruk såsom sekundäravdelningar, anslutna till Sundby
sjukhus vid Strängnäs. Olofsforsanläggningen avses att på samma sätt anslutas
till Säters sjukhus. Den har dock ännu icke hunnit tagas i bruk. Vid
envar av dessa anläggningar finnas bl. a. fyra barackbyggnader, av vilka var
och en i sitt nuvarande skick inrymmer två mycket stora förläggningssalar,
dag- och serveringsrum samt kök och vissa enklare hygieniska installationer.
Dessa byggnader ha, såsom nyss antytts, givits den utformningen, att inredning,
som gjorde dem lämpade för sjukvårdsändamål, senare skulle kunna utföras.
Vid varje anläggning avses — åtminstone tills vidare —- endast två
av barackbyggnaderna bliva tagna i bruk. Då deras nuvarande enkla inredning
och bristfälliga hygieniska utrustning icke kan godtagas ur vårdsynpunkt
synes det ofrånkomligt, att den för deras nya användning planerade inre
utformningen och tekniska utrustningen snarast genomföres.
Medicinalstyrelsen har i samråd med vederbörande direktioner och personalföreningar
låtit överarbeta de ursprungliga inredningsritningarna och
beräkna de med ifrågavarande arbeten förenade kostnaderna.
Enligt det nu föreliggande definitiva förslaget kommer varje vårdpaviljong
att inrymma, förutom dag- och matrum, 6 salar för 4 patienter och 4
salar för 3 patienter samt 4 enkelrum, varigenom plats skulle beredas för
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
sammanlagt 40 patienter. Varje byggnad inrymmer vidare avdelningsexpedition,
serveringskök, toaletter, tvättrum, sköljrum, kapprum, förråd, omklädningsrum
och toalett för personal, badrum och förråd. Kostnaderna för
nyinredning av dessa sex byggnader ha beräknats till sammanlagt 405 000
kronor.
I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen förklarat
sig intet ha att erinra mot förslaget eller de för arbetena beräknade
kostnaderna. Byggnadsstyrelsen har dock framhållit, att utöver nyssnämnda
belopp av 405 000 kronor erfordrades ett överslagsvis beräknat belopp av
95 000 kronor för vissa kompletteringsarbeten vid ekonomi- och bostadsbyggnader
samt för vägar.
Under hänvisning till det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels medgiva, att vid sekundäravdelningarna
i Bosöga, Kibbingelund och Olofsfors finge i huvudsaklig överensstämmelse
med föreliggande förslag utföras inrednings- och kompletteringsarbeten
för en kostnad av högst 500 000 kronor, dels ock för ändamålet för
budgetåret 1949/50 anvisa nämnda belopp eller den del därav, som kunde
göras disponibel.
Departementschefen. Vid 1948 års riksdag (prop. nr 145; riksd. skr. nr
234) beslöts, att de tidigare bl. a. för omhändertagande av flyktingar disponerade
tre baracklägren i Olofsfors, Kosöga och Kibbingelund provisoriskt
och i befintligt skick skulle tagas i anspråk som sekundäravdelningar, Olofsforslägret
i anslutning till Säters sjukhus samt Rosöga- och Ribbingelundslägren
i anslutning till Sundby sjukhus. Ribbingelundslägret hade jämlikt
särskilt beslut av Kungl. Maj:t redan sedan hösten 1946 delvis tagits i bruk
för vård av vissa sinnessjuka, som måst evakueras från Mariebergs sjukhus
i Kristinehamn under pågående ombyggnadsarbeten därstädes. Jag framhöll
i nyssnämnda proposition, att jag icke kunnat undgå att hysa en viss
tvekan, huruvida tillfredsställande vård kunde meddelas sinnessjuka på dylika
barackläger, och var därför icke beredd att då taga slutlig ställning till ett
av medicinalstyrelsen framlagt principförslag om lägrens om- och utbyggnad
för användning inom sinnessjukvårdens ram. Jag ansåg dock den rådande
stora platsbristen inom sinnessjukvården motivera, att de å lägren tillgängliga
utrymmena provisoriskt och i befintligt skick toges i bruk för att något öka
platstillgången.
Under sistlidna höst har jag avlagt ett besök vid ett av de tre sinsemellan
lika lägren. Den tveksamhet, som jag tidigare hyst om lägrens användning
för sinnessjukvård, blev därvid undanröjd. Jag fann nämligen, att lägren
utan olägenhet kunna användas för omhändertagande av kroniska, mera lättsliötta
patienter, som icke kräva den kvalificerade vård, som lämnas vid ett
primärsjukhus. Då härtill kommer, att platstillgången inom den statliga
sinnessjukvården under en avsevärd tid framåt kommer att bliva mycket begränsad,
måste man räkna med att de tre lägren — åtminstone i nuvarande
omfattning — för åtskilliga år framåt måste disponeras av sinnessjukvården.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Jag fann emellertid vid mitt besök, att en ofrånkomlig förutsättning härför
är, att de mycket stora förläggningssalarna i barackbyggnaderna — i varje
sal inrymmas omkring 20 patienter — måste uppdelas på mindre enheter samt
att de mycket enkla hygieniska installationerna måste avsevärt förbättras.
Det förslag till ombyggnad av två baracker vid vartdera lägret, som nu framlagts
av medicinalstyrelsen, avser att undanröja nyssnämnda brister. Då
förslaget synes mig väl utformat, vill jag för min del tillstyrka, att de föreslagna
arbetena få komma till utförande. I samband med ombyggnadsarbetena
inom barackerna synes vidare, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit,
böra utföras vissa kompletteringsarbeten inom lägrens ekonomi- och bostadsbyggnader
samt vissa vägarbeten.
Mot de till 500 000 kronor beräknade kostnaderna för arbetena har jag
intet att erinra. Beloppet torde i sin helhet böra anvisas för nästa budgetår.
Renovering av vissa personalbostäder vid Sundby sjukhus.
I skrivelse den 24 februari 1949 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel för renovering av vissa personalbostäder vid Sundby
sjukhus vid Strängnäs. Styrelsen har härom anfört följande:
Av personalbostadshusen vid Sundby sjukhus vid Strängnäs ha sex sedan
sjukhusets tillkomst år 1922 icke underkastats någon genomgående översyn.
Deras utrustning motsvarar ej heller de fordringar man f. n. har rätt att
ställa på av staten tillhandahållna bostäder. De sakna sålunda bl. a. wc och
hyresgästerna äro hänvisade till på gården belägna avträden. Yidare saknas
badrum och värmeledning. Ifrågavarande byggnader med beteckningarna
XXXIII—XXXVIII inrymma 22 lägenheter om två rum och kök.
För att råda bot på nämnda bristfälligheter har medicinalstyrelsen låtit
arkitekten Hakon Ahlberg uppgöra förslag till fullständig renovering av bostäderna,
enligt vilket wc, värmeledning och badrum installeras och husens
omboning genomgående förbättras. En viss reduktion av antalet lägenheter
blir därvid ofrånkomlig. Enligt förslaget, som tagit hänsyn till från sjukhusledningen
och personalföreningen under utredningens gång skriftligen uttalade
önskemål, skulle husen i fråga komma att inrymma tillsammans 19 lägenheter,
varav 3 om tre rum och kök samt 16 om två rum och kök, samtliga
försedda med wc, badrum och elektriska spisar. Bostäderna bringas därmed
upp till god standard och möjlighet beredes att även tillhandahålla lägenheter
om tre rum och kök för vissa befattningshavare inom sjukvården, en
princip, som vid de senaste nybyggnaderna vid statens sinnessjukhus godtagits
av statsmakterna. Personalföreningen har icke haft något att erinra
mot anordnande av lägenheter av denna storlek.
Enligt av arkitekten Ahlberg och styrelsens experter verkställda beräkningar
komma kostnaderna för företagets genomförande att uppgå till 335 000 kronor,
varav för byggnadsarbeten 162 900 kronor, för värmeanläggning 42 000 kronor,
för vatten- och avloppsledningar 87 500 kronor, för elektriska installationer
9 100 kronor samt för ritningar, kontroll och oförutsett 33 500 kronor.
I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen anfört,
att den i princip icke hade något att erinra mot det framlagda förslaget. Beträffande
byggnaderna XXXIII—XXXV ville byggnadsstyrelsen ifrågasätta,
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
om icke de utmed byggnadernas gavlar tillbyggda trapphusen i stället kunde
inrymmas inom resp. byggnadskroppar. Byggnadsstyrelsen har vidare ifrågasatt,
om icke i samband med de förhållandevis betydande förbättringsarbetena
jämväl köksinredningarna i viss omfattning borde förnyas. De till 335 000
kronor beräknade kostnaderna för arbetena borde därvid höjas till 350 00(1
kronor.
Medicinalstyrelsen, som anslutit sig till vad byggnadsstyrelsen anfört, har
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels medgiva, att renoverings-
och ombyggnadsarbeten finge i huvudsaklig övex-ensstämmelse med
det nu framlagda förslaget utföras inom bostadshusen XXXIII—XXXVIII
vid Sundby sjukhus vid Strängnäs, dels och härför under budgetåret 1949/50
ställa till förfogande ett belopp av 350 000 kronor eller den del därav, som
kunde göras för ändamålet disponibel.
Departementschefen. Vid ett besök, som jag under hösten 1948 gjorde vid
Sundby sjukhus vid Strängnäs, kunde jag själv konstatera, att de nu ifrågavarande
bostadshusen äro i starkt behov av en genomgripande renovering.
Jag anser mig därför böra tillstyrka den av medicinalstyrelsen nu föreslagna
ombyggnaden och moderniseringen. Kostnaderna för arbetena beräknar jag
i likhet med styrelsen till 350 000 kronor. Beloppet i fråga torde i sin helhet
böra anvisas för nästa budgetår.
Uppförande av läkarbostad vid Restads sjukhus.
I skrivelse den 18 februari 1949 har medicinalstyrelsen erinrat om att vid
Bestads sjukhus i Vänersborg fr. o. in. den 1 juli 1948 nyinrättats en förste
läkartjänst, vars innehavare hade att på eget ansvar handha sjukvården på viss
del av sjukhusets mansavdelning. Antalet bostäder för läkare vid sjukhuset
vore redan nu icke tillräckligt och komme i samband med beslutad ombyggnad
av administrationsbyggnaden att reduceras. Styrelsen ansåge sig därför böra
föreslå uppförandet av ett bostadshus för den nya tjänstens innehavare, vilken
enligt styrelsens förmenande oundgängligen borde bo vid sjukhuset. Kostnaderna
för denna bostad, utförd enligt nu tillämpad standard, hade av byggnadsstyrelsen
under hand angivits till 80 000 kronor.
Departementschefen. Jag tillstyrker medicinalstyrelsens förslag om uppförande
av ett bostadshus för den av fjolårets riksdag beslutade nye förste
läkaren vid Restads sjukhus i Vänersborg. Mot den beräknade kostnaden för
bostaden, 80 000 kronor, har jag intet att erinra.
Ombyggnad av köks- och tvättbyggnaden vid S:ta Annas sjukhus.
I skrivelse den 10 februari 1949 har statens sinnessjukvårdsberedning hemställt
om anvisande av medel för ombyggnad av köks- och tvättbyggnaden vid
S:ta Annas sjukhus i Nyköping. Beredningen har därvid anfört i huvudsak
följande:
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Köks- och tvättbyggnaden vid S:ta Annas sjukhus i Nyköping inrymmer i
souterrängvåningen tvättinrättningen, i bottenvåningen ett därtill hörande strykrum
jämte köket samt i våningen 1 trappa personalbostäder.
I tvättinrättningen behandlas omkring 1 200 kg tvätt per vecka, I själva
tvättlokalen, som har en golvyta av omkring 48 nr, finnas två mycket otidsenliga
rem- och transmissionsdrivna tvättmaskiner, en centrifug och ett avhärdningsfilter.
Maskinparken är mycket hårt sliten. En mekanisk hiss finnes
installerad mellan mangel och strykrum, vilken, sedan den utdömts, under
senare år fått brukas endast med av yrkesinspektionen särskilt beviljad
dispens.
Något särskilt utrymme för inlämning av tvätt finnes icke, utan smutskläderna
utläggas på golvet i tvättlokalen. Då därjämte mekanisk ventilation
saknas, äro arbetsförhållandena i tvätten i hög grad ohälsosamma. Yrkesinspektionen
inom ifrågavarande distrikt har vid företagna besiktningar framställt
anmärkning mot såväl tvättinrättningen som köket och har jämväl anmärkt
på vissa förekommande brister inom sjukavdelningarna,
Nämnvärda förbättringar å tvättinrättningen kunna icke åstadkommas inom
befintliga lokaler på grund av dessas otillräcklighet. Då kökets behov av
ökade utrymmen icke synes kunna tillgodoses på annat sätt än genom att
taga tvättens lokaler i anspråk, har beredningen under hand anmodat vederbörande
sjukhusledning att undersöka möjligheterna av att få sjukhusets
tvätt verkställd utom sjukhuset. Enligt inhämtade uppgifter föreligga möjligheter
för en snar lösning av sagda fråga. I Nyköpings stad pågår nämligen
f. n. uppförandet av en tvättinrättning, som förväntas bliva färdigställd under
instundande vår och då kan åtaga sig sjukhusets tvätt. Endast en mindre
sköljtvätt för sådan tvätt, som måste försköljas innan den kan skickas bort,
behöver därför anordnas inom sjukhuset.
Köket, i vilket mat beredes för omkring 280 patienter och ett 30-tal befattningshavare,
fyller ej i något avseende kraven på en köksinrättning av ifrågavarande
slag. Hela utrustningen består av fyra ånggrytor, en gasspis, ett
värmebord, en köttkvarn och ett par arbetsbord. Behov föreligger av ytterligare
två ånggrytor, ångskåp, stekbord, universalmaskin m. m. Då köket, har
en golvyta av endast 43 m2, finnes emellertid ingen möjlighet att i detta bereda
plats för ytterligare utrustning. Kökets ventilation är bristfällig, varjämte
avlopp framför kokgrytor saknas. Matutlämningen sker direkt från en
bänk, som vid tillfället ställes upp i köket innanför ingången.
Förutom själva kökslokalen disponerar köksinrättningen endast ett mindre
kontor och ett disk- och arbetsrum inom köksbyggnaden. I sistnämnda rum,
som har en golvyta av ca 15 m2, verkställes kökets disk, förberedes maten,
rensas fisk och sill samt skalas och ansas rot- och grönsaker. Rummet saknar
golvavlopp och kan därför icke spolas. Matvaror och matrester förvaras i en
källare under norra paviljongen och får bäras över gården vid varje måltid.
Källarens beskaffenhet är sådan, att risk föreligger för att färskvaror och matrester
bli skämda under sommaren. Kylrum saknas helt, endast ett mindre
kylskåp finnes i diskrummet. I övrigt äro köksförråden förlagda på skilda
håll. Ett större förråd är förlagt i södra paviljongens källare, omkring 100 m
från köket.
Såväl tvätt som kök sakna omklädnads- och tvättrum. Den personal som
bor utom sjukhuset får därför byta kläder i köket eller i tvätten. Även wc-rum
saknas inom byggnaden. Närmaste toalett är belägen i källarvåningen i östra
paviljongen.
Även om de i våningen 1 trappa belägna personalmatsalarna äro tillräckligt
stora, saknas rum för beredning och utlämning av mat, diskrum samt kapprum
och toaletter. Om ett intill matsalarna beläget personalrum tages i an
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
språk, skulle där efter vissa ombyggnadsarbeten kunna anordnas såväl nämnda
utrymmen som tvätt- och omklädnadsrum för kökspersonalen.
Såsom framgår av den nu lämnade beskrivningen över centralköket är situationen
sådan, att den måste betraktas som ohållbar. Beredningen får med anledning
härav framlägga förslag till ombyggnad och förbättring av anläggningen.
Förslaget avser i huvudsak att, sedan en mindre del av souterrängvåningen
tagits i anspråk för tvättstuga, denna våning i övrigt inredes till
kyl- och förrådsrum. Genom en nyanlagd trappa förbindes souterrängvåningen
med bottenvåningen, som omändras och i sin helhet tages i anspråk till
kökslokaler. I våningen 1 trappa utföras de ombyggnader och inredningar
som nyss omnämnts.
Kostnaden för föreslagna ändringar av köks- och tvättbyggnaden jämte erforderlig
utrustning och provisoriska anordningar under byggnadstiden kan
beräknas till 170 000 kronor.
Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att de för tvättinrättningen
och köket vid S:ta Annas sjukhus i Nyköping avsedda lokalerna
äro både otillräckliga och i andra avseenden bristfälliga. Sedan möjlighet
visat sig föreligga att få tvätten utförd utom sjukhuset, bär statens sinnessjukvårdsberedning
nu föreslagit, att de härigenom frigjorda lokalerna i sjukhusets
köks- och tvättbyggnad skulle omändras och tagas i anspråk för kökets
behov. I samband härmed skulle även utföras vissa ombyggnadsarbeten i
byggnadens övre våning för att erhålla tvätt- och omklädnadsrum för kökspersonalen
jämte vissa andra utrymmen. Då de föreslagna arbetena synas
vara i hög grad av behovet påkallade, tillstyrker jag, att de få komma till
utförande. Mot beredningens beräkning av kostnaderna för arbetena har jag
intet att erinra. För ändamålet torde alltså för nästa budgetår böra anvisas
170 000 kronor.
Arbeten inom ångpanneanläggningarna vid vissa statens sinnessjukhus m. in.
I gemensam skrivelse den 11 februari 1949 ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
gjort framställning om anvisande av medel för arbeten inom
ångpanneanläggningarna vid vissa statens sinnessjukhus m. m. Ämbetsverken
ha därvid anfört följande:
Ångpanneanläggningarna vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik och Restads
sjukhus i Vänersborg äro båda numera så gamla och förslitna, att de måste
fornyas. Detta förhållande har påtalats från sjukhusen och utredning i
frågan har verkställts av Hugo Theorells ingenjörsbyrå, som därvid stått i
kontakt med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning. Av utredningen
framgår, att kostnaderna för erforderliga nya ångpannor, exklusive byggnadskostnaderna,
preliminärt kunna beräknas till ca 200 000 kronor för varje anläggning.
Leveranstiden för dylika pannor uppgår f. n. till minst 3 år. Då
ångcentralernas förnyelse ej längre kan uppskjutas, måste medel nu anvisas
för den del av kostnaderna, som enligt gängse kontraktsformulär pläga
erläggas vid leveranskontraktets undertecknande. Denna andel har beräknats
till 55 000 kronor för varje anläggning.
Vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg finnas installerade två högtryckspannor
för att tillgodose sjukhusets behov av kraft och värme. Dessa ha
båda varit i bruk sedan 1925 och äro numera så slitna, att de av och till
42
Iiungl. Maj ds proposition nr 111.
kräva reparationsarbeten. Sjukhusets behov av reserv kan därför icke längre
anses nöjaktigt tillgodosett. Sedan mer än 10 år har därför frågan om installerandet
av ytterligare en högtryckspanna varit aktuellt. Medicinalstyrelsen
anser sig nu ej längre kunna undanskjuta detta krav, utan får i samråd
med byggnadsstyrelsen hemställa, att medel måtte anvisas för ändamålet.
Kostnaderna för den nya pannan, exklusive utbyggnad av pannhuset, ha
preliminärt beräknats till ca 210 000 kronor, av vilken summa för leveranskontraktets
tecknande 70 000 kronor beräknats bliva erforderliga för budgetåret
1949/50.
Vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, som togs i bruk år 1943, har eldningen
av värmecentralen hitintills skett med ved. Då sjukhuset emellertid blir anvisat
till att övergå till koleldning, böra mekaniska anordningar härför, s. k. stokers,
installeras och vissa koltransportanordningar utföras. Kostnaderna härför
beräknas till 100 000 kronor.
Med hänvisning till det anförda ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels medgiva,
att vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik, S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg,
Restads sjukhus i Vänersborg och Sidsjöns sjukhus i Sundsvall finge verkställas
vissa kompletteringar inom ångcentralerna, dels ock för budgetåret
1949/50 för ändamålet anvisa 280 000 kronor.
På min anmodan har byggnadsstyrelsen sedermera i en den 5 mars 1949
dagtecknad promemoria inkommit med kompletterande utredning rörande
kostnaderna för arbetena vid S:ta Gertruds, Restads och S:ta Maria sjukhus.
I denna promemoria anföres i huvudsak följande:
S:ta Gertruds sjukhus. Den nya pannanläggningen kommer att utgöras
av två vattenrörångpannor och tre varmvattenpannor. För att kunna
inrymma dessa pannor måste utbyggnad av det befintliga pannrummet ske.
Dessutom bör kolsilo jämte koltransportanläggning utföras. Anläggningskostnaderna
beräknas till 525 000 kronor, fördelade på följande sätt:
Två vattenrörångpannor ............................................................ 165 000
Två eldningsapparater för pannorna ............................................. 20 000
Tre varmvattenpannor ............................................................... 75 000
Tre eldningsapparater för pannorna ............................................. 27 000
Pumpar, rörledningar, instrument och apparater inom panncentralen ... 55 000
Kol- och asktransportanordningar ................................................ 45 000
Ändring och utökning av pannhus, kolsilo, fundament .................. 65 000
Diverse och oförutsett ............................................................... 73 000
Summa kronor 525 000
Res ta ds sjukhus. Den nya pannanläggningen kommer här att bliva av
samma utförande som vid S:ta Gertruds sjukhus. Någon väsentlig utbyggnad
av pannhuset torde emellertid icke bliva erforderlig, men kolsilo bör utföras.
Anläggningskostnaderna beräknas till 525 000 kronor, fördelade på följande
sätt:
Två vattenrörångpannor ............................................................ 165 000
Två eldningsapparater för pannorna ........................................... 20 000
Tre varmvattenpannor ............................................................... 75 000
Tre eldningsapparater för pannorna ............................................. 27 000
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Pumpar, rörledningar, instrument och apparater inom panncentralen ... 55 000
Kol- och asktransportanordningar ................................................ 45 000
Byggnadsarbeten ..................................................................... 65 000
Diverse och oförutsett ............................................................... 73 000
Summa kronor 525 000
S:ta Maria sjukhus. I panncentralen avses att inmonteras en ny
vattenrörångpanna. För beredande av plats för denna borttagas tvenne av de
befintliga varmvattenpannorna. Anläggningskostnaderna beräknas till 300 000
kronor, fördelade på följande sätt:
En vattenrörångpanna inklusive överhettare, ekonomiser, luftförvär -
mare och eldningsapparat samt komplettering av hjälpapparater ... 210 000
Byggnadsarbeten inklusive fundament........................................... 30 000
Diverse och oförutsett ............................................................... 60 000
Summa kronor 300 000
I förenämnda kostnader å 525 000, 525 000 och 300 000 kronor ingå icke
kostnader för yttre ledningar och kulvertar.
Departementschefen. Enligt vad jag under hand inhämtat äro de nuvarande
ångpannorna vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik, vilka installerades år
1911, numera så förslitna, att man inom kort torde få räkna med nödvändigheten
av att sätta ned trycket, vilket skulle vålla svåra olägenheter för sjukhusets
drift. Härtill kommer, att vid sjukhuset finnes ett flertal mindre
lokala värmeanläggningar, vilka uppgivits vara helt förslitna. Dessa ha ansetts
böra slopas, varvid i stället en utbyggnad skulle äga rum av den centrala
pannanläggningen.
I fråga om panncentralen vid Restads sjukhus i Vänersborg har jag inhämtat,
att de nuvarande pannorna installerades år 1904. Trycket i pannorna
har redan måst reduceras och en ytterligare nedsättning beräknas inom kort
bliva nödvändig. Härigenom skulle stora svårigheter uppkomma för sjukhusets
drift.
Vad angår panncentralen vid Sta Maria sjukhus i Hälsingborg framgår
av vad medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen anfört i sin föreliggande
framställning, att de två nuvarande pannorna äro så förslitna, att driftssäkerheten
allvarligt äventyras.
Med hänsyn till nu nämnda omständigheter och de långa leveranstider, man
har att räkna med, anser jag för egen del angeläget, att redan nu beslut
fattas om förnyelse och komplettering av ångpanneanläggningarna vid nyssnämnda
tre sjukhus. Såsom framgår av vad byggnadsstyrelsen anfört i sin
promemoria ha kostnaderna för erforderliga arbeten vid vart och ett av S:ta
Gertruds och Restads sjukhus uppskattats till 525 000 kronor samt vid S:ta
Maria sjukhus till 300 000 kronor. Dessa beräkningar torde kunna godtagas.
För nästa budgetår erfordras emellertid endast 55 000 kronor för vart och ett
av S:ta Gertruds och Restads sjukhus samt 70 000 kronor för S:ta Maria
sjukhus.
44
Eungl. Maj:ts proposition nr 111.
Jag tillstyrker härjämte, att 100 000 kronor anvisas för anskaffande av
mekaniska eldningsanordningar in. in. vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall.
Sammanlagt skulle alltså för nästa budgetår erfordras ett belopp ai
(55 000 + 55 000 + 70 000 + 100 000) 280 000 kronor.
Elektriska arbeten m. in. vid vissa statens sinnessjukhus.
I skrivelse den 9 mars 1948 framlade medicinalstyrelsen förslag om utförande
av vissa elektriska arbeten vid Källshagens sjukhus i Vänersborg.
Styrelsen anförde därvid följande:
Källshagens sjukhus i Vänersborg togs i bruk år 1929. Dess elektriska utrustning
har sedan dess ej undergått någon väsentlig revidering eller utvidgning.
Sjukhuset köper sin ström från stadens elverk och i mottagningsstationen
är f. n. installerad en transformator om 70 kVA. Denna är nu fullt
utnyttjad och kan icke tillgodose det ökade behov av elström, som numera
föreligger. Strömmen levereras f. n. från staden genom endast en kabelservis.
Från säkerhetssynpunkt kan detta icke anses tillfredsställande. Stadens
elverk avser därför att draga ut ytterligare en kabelservis. Sjukhusets mottagningsstation
blir därigenom icke tillräckligt stor för att kunna taga emot
den ökade strömleveransen. På uppdrag av medicinalstyrelsen har därför
Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag uppgjort ett förslag till utvidgning
av anordningarna för mottagning av ström och till vissa spänningsomläggningar.
När detta genomförts kunna planlagda förbättringar i sjukhusets elförsörjning
bliva verklighet och är det därvid avsikten, dels att elektrifiera sjukhusets
stekkök, dels att insätta elektriska spisar i bostäderna för gift personal,
dels slutligen att genomgående förbättra belysningen på sjukavdelningarna,
allt åtgärder, som medicinalstyrelsen finner högeligen önskvärda.
Kostnaderna för dessa arbeten ha av Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag
beräknats till 49 500 kronor, i vilket belopp även ingå kostnaderna för
uppförandet av en mindre tillbyggnad av ångpannehuset, avsedd för den nya
mottagningsstationen.
I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande i ärendet anförde byggnadsstyrelsen,
att den föreslagna spänningsomläggningen och utökningen av
transformatoreffekten syntes nödvändiga med hänsyn till sjukhusets effektbehov
och det nuvarande distributionsnätets överbelastning, varför de tillstyrktes
av byggnadsstyrelsen. Gentemot förslagets detaljer framhöll emellertid
byggnadsstyrelsen bl. a., att det kunde ifrågasättas, om icke installerande
på en gång av två nya 100 kVA transformatorer vore att föredraga framför
förslaget om inköp av endast en transformator och omlindning av den befintliga
70 kVA transformatorn. Mot kostnadsberäkningen hade byggnadsstyrelsen
icke annat att erinra, än att densamma borde revideras med hänsyn
till nyssnämnda ändring och vissa andra av byggnadsstyrelsen föreslagna
mindre ändringar.
I anledning av vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört framhöll medicinalstyrelsen,
att Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag i yttrande till medicinalstyrelsen
beräknat, att de av byggnadsstyrelsen föreslagna förändringarna
skulle medföra en kostnadsökning av 1 800 kronor, varför de totala
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
kostnaderna alltså borde uppskattas till 51 300 kronor, varifrån dock framdeles
avginge realisationsvärdet för den befintliga transformatorn. Enligt vad
medicinalstyrelsen under band erfarit från bolaget borde med liänsyn härtill
anläggningskostnaden kunna avrundas nedåt till ol 000 kronor.
Under hänvisning till det anförda hemställde medicinalstyrelsen, att för
elektriska arbeten vid Källshagens sjukhus för budgetåret 1948/49 måtte anvisas
ett belopp av 51 000 kronor.
Några medel ha ännu ej anvisats för dessa arbeten.
Sedermera har medicinalstyrelsen i skrivelse den 4 mars 1949 framlagt
förslag om utförande av elektriska arbeten m. in. vid ytterligare tio sinnessjukhus.
Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande:
Sedan en följd av år ha av riksdagen anvisats medel för mera omfattande
och ofrånkomliga arbeten inom de statliga sinnessjukhusens elektriska installationer,
företrädesvis omläggning från lik- till växelström, tryggande av tillräcklig
krafttillgång och dylikt. Även för nästa budgetår bliva dylika arbeten
erforderliga. Utredningarna beträffande dessa frågor, som verkställts av
Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag, ha remitterats till byggnadsstyrelsen
den 2 februari 1949. Sedan resp. förslag den 28 februari 1949 av representanter
för medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen diskuterats och enighet
om vissa modifikationer för arbetenas genomförande nåtts, har byggnadsstyrelsen
samma dag avgivit yttrande, upptagande de anslag, som borde äskas
för ett vart arbete. Medicinalstyrelsen får i anslutning härtill anföra.
Ulleråkers sjukhus i Uppsala. För att möjliggöra en avlastning av
det hårt ansträngda likströmsnätet vid sjukhuset måste framförallt södra bostadsområdet,
där tillfredsställande elservis f. n. icke är möjlig, överföras från
likström till 380/220 Y växelström. Härför fordras en transformatorkiosk,
jordkablar och inomhusinstallationer. I samband härmed skall erforderlig
utomhusbelysning ordnas och en befintlig pumpstation för avloppsvatten
inom området anslutas till den nya ledningen. Kostnaderna härför ha av
Elektriska Prövningsanstalten beräknats till 45 000 kronor. Enligt byggnadsstyrelsens
nyssnämnda yttrande bör för arbetets utförande beräknas ett belopp
av 40 000 kronor.
S :ta Annas sjukhus i Nyköping. Sjukhuset inköper nu hela sitt
elbehov i form av ilo volt likström. Någon utökning av den inköpta likströmmen
är icke möjlig. Med hänsyn till att elbehovet —- framförallt på grund
av förestående ''elektrifiering inom sjukhusets kök — i avsevärd grad har
stegrats måste sjukhusets elinstallationer omändras till växelström av den
spänning 330/220 volt, som nu anses vara fördelaktigast. Den första etapp
därav, som nu föreslås komma till utförande, omfattar uppförandet av ny
transformatorstation med kablar till köksbyggnaden och snickeriverkstaden
jämte invändiga omläggningar. Kostnaderna ha beräknats till 14 000 kronor,
vilket belopp av byggnadsstyrelsen lämnats utan erinran.
Sundby sjukhus vid Strängnäs. Frågan om utökning av stekmöjligheterna
inom sjukhusets kök har länge varit aktuell. Den har emellertid
icke tidigare kunnat lösas genom installation av elektriska stekapparater,
då sjukhusets tillgång till lämplig växelström icke varit tillräcklig. Då emeller
tid utbyggnad av växelströmssystemet f. n. pågår, kan stekkökets elektrifiering
nu genomföras. Kostnaderna härför ha preliminärt beräknats till
24 000 kronor. Vid nyssnämnda överläggning mellan medicinalstyrelsen och
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
46
byggnadsstyrelsen enades man om att arbetet borde kunna genomföras för
22 000 kronor, vilket belopp byggnadsstyrelsen tillstyrkt.
S:ta Gertruds sjukhus i Västervik. Distributionen av elkraft sker
f. n. huvudsakligen i form av likström. Detta system är emellertid nu så överbelastat»,
att särskilt befintliga bostadsområden sydväst och nordväst om sjukhuset
icke nöjaktigt kunna tillgodoses. Övergång till växelström har därigenom
blivit ofrånkomlig för dessa områden såsom en första etapp i en så småningom
genomförd övergång till växelström. Kostnaderna härför ha preliminärt
beräknats till 58 500 kronor. Representanter för medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
ha emellertid den 28 februari 1949 enats om att f. n. endast
58 000 kronor borde äskas för ändamålet.
S:t Lars sjukhus i Lund. Sjukhusets lokaltelefonanläggning befinner
sig i ett mycket bristfälligt skick och kan icke tillnärmelsevis tillgodose
behovet av inre förbindelser. Den måste därför helt förnyas. Medicinalstyrelsen
har funnit den lämpligaste anordningen för undanröjande av dessa missförhållanden
vara övergång till av telegrafverket installerad växel med anknytning
av öppna eller spärrade talapparater, ett system till vilket man numera
övergått vid allt flera statliga sinnessjukhus. Kostnaderna härför uppgå
enligt anbud från telegrafverket till 57 000 kronor. — Sjukhuset saknar vidare
f. n. en tillfredsställande centralradioanläggning. Krav på anordnande av
en dylik har länge framställts från sjukhuset. Medicinalstyrelsen anser sig
icke kunna motsätta sig detta önskemål. Beträffande kostnaderna därför,
28 000 kronor, liksom beträffande lokaltelefonanläggningen har byggnadsstyrelsen
intet att erinra.
Vipeholms sjukhus i Lund. Tillkomsten av en under uppförande
varande ny vårdpaviljong med ca 150 vårdplatser nödvändiggör en utökning
av antalet elektriska stekapparater inom sjukhusets kök. Kostnaderna härför
liksom för med anledning av utökningen erforderlig komplettering av
transformatorutrustning uppgår till 14 000 kronor. — Sjukhuset inköper sin
elkraft från Lunds stads elverk. Detta har emellertid förbehållit sig att fr. o. m.
början av 1950-talet höja leveransspänningen från 5 till 10,5 kV. Med anledning
härav har det bestämts, att sjukhuset före utgången av år 1951 skall
ha sin transformatorstation ombyggd för den nya spänningen. Nya ställverksapparater
och ny transformator måste därför i god tid beställas. Kostnaderna
för dessa ofrånkomliga arbeten ha beräknats till 16 000 kronor. — De sammanlagda
kostnaderna för elektriska arbeten vid Vipeholms sjukhus uppgå
alltså till (14 000 + 16 000) 30 000 kronor, vilket belopp byggnadsstyrelsen
tillstyrker.
S a 1 b e r g a sjukhus i Sala. Köket har aldrig varit i önskvärd utsträckning
försett med anordningar för stekning. Detta missförhållande har
i olika sammanhang vid flera tillfällen förts på tal av sjukhusledningen.
Medicinalstyrelsen liar låtit verkställa utredning om åtgärder för åstadkommande
av en lämpligare och tillräcklig utrustning i köket och anser sig nu
icke längre kunna uppskjuta erforderliga förbättringar. Härför kräves emellertid
en ny transformator, en anordning, som med hänsyn till den nuvarandes
mindre tillfredsställande skick i varje fall enligt kommerskollegii beslut
måste vara vidtagen före utgången av år 1950. Det nu föreliggande förslaget
avser dels tillgodoseende av ofrånkomlig ombyggnad av transformatorstationen,
dels nyinstallerandet av elektriska stekbord m. m. Kostnaderna härför ha
beräknats till 35 000 resp. 15 000 kronor. Byggnadsstyrelsen tillstyrker, att
dessa belopp äskas.
47
Kungl. May.ts proposition nr 111.
Säters sjukhus. En plan för successiv övergång, fördelad på sex
etapper, från likström till växelström har på uppdrag av medicinalstyrelsen
år 1940 uppgjorts av Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag. Av denna
plan ha tre etapper hittills genomförts. Den befintliga omformaren är nu
överbelastad och erforderliga anslutningar inom ännu icke till växelström omlagda
byggnader kunna f. n. icke medgivas. Ytterligare avlastning av likströmssystemet
är därför nu ofrånkomlig, detta med hänsyn även till att
likströmssystemets reserv, ett ackumulatorbatteri, måst nedmonteras såsom
förbrukat. För genomförandet av ytterligare en etapp kräves ett anslag av
25 000 kronor, vilket byggnadsstyrelsen tillstyrker.
Gådeå sjukhus i Härnösand. Vid sjukhuset finnas f. n. både likströms-
och växelströmsinstallationer. Sjukhusets hela kraftbehov inköpes
såsom växelström och nedtransformeras i egen transformatorstation. Likströmsnätet
matas med omformare. Som reserv finnes ett centralt ackumulatorbatteri.
Detta är emellertid nu hårt förslitet och måste inom en snar framtid,
om det fortfarande skall funktionera, undergå en betydande reparation.
Likströmssystemet är dessutom nu så hårt ansträngt, att det måste avlastas.
Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag har därför på uppdrag av medicinalstyrelsen
undersökt möjligheterna att undanröja de påtagliga nackdelarna
med nuvarande förhållanden. Det har därvid visat sig mest ekonomiskt att
så småningom helt övergå till växelström. Kostnaderna härför ha beräknats
till 52 000 kronor. Med hänsyn till att samtliga dessa arbeten icke kunna
genomföras på ett år ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen enats om
att för budgetåret 1949/50 för ifrågavarande ändamål bör äskas ett anslag om
30 000 kronor.
Frösö sjukhus vid Östersund. Medel för övergång från likström
till växelström ha senast anvisats av 1946 års riksdag. Arbetet behöver snarast
fullföljas med hänsyn till att sjukhusets likströmsgenerator är så gott
som fullständigt uttjänt. Den ytterligare etapp, som nu föreslås till utförande,
omfattar befintliga installationer inom maskinhuset, bageriet samt
paviljongerna 1 och 2. Kostnaderna härför ha numera beräknats till 50 000
kronor, vilket belopp byggnadsstyrelsen tillstyrker.
Härjämte har medicinalstyrelsen, under hänvisning till sin skrivelse den
9 mars 1948, upptagit ett belopp av 51 000 kronor för de i det föregående omnämnda
elektriska arbetena vid Källshagens sjukhus i Vänersborg.
I enlighet härmed har medicinalstyrelsen i skrivelsen den 4 mars 1949
hemställt, att för budgetåret 1949/50 till elektriska arbeten in. m. vid förenämnda
elva sjukhus måtte anvisas (40 000 + 14 000 + 22 000 + 53 000 +
85 000 + BO 000 + 50 000 + 25 000 + 30 000 + 50 000 + 51 000) 450 000
kronor.
Departementschefen. De av medicinalstyrelsen föreslagna elektriska arbetena
vid Ulleråkers, S:ta Annas, S:ta Gertruds, Vipeholms, Salberga,
Säters, Gådeå, Frösö och Källshagens sjukhus utgöra ett led i de omläggnings-
och kompletteringsarbeten inom de elektriska installationerna vid de statliga
sinnessjukhusen, som befunnits nödvändiga på grund av ökad strömförbrukning
eller andra omständigheter och vartill medel anvisats av riksdagen senast
för innevarande budgetår. Härutöver har medicinalstyrelsen framlagt förslag
om installerande av elektriska stekapparater vid Sundby, Vipeholms och
48
Kungl. Maj ds proposition nr 111.
Salberga sjukhus samt eu ny lokaltelefonanläggning och en centralradioanläggning
vid S:t Lars sjukhus. Då samtliga föreslagna arbeten synas vara
av angelägen natur, vill jag förorda, att de komma till utförande under nästa
budgetår. Mot de beräknade kostnaderna för arbetena har jag intet att erinra.
Jag föreslår alltså, att för ändamålet för nästa budgetår anvisas ett sammanlagt
belopp av 450 000 kronor.
Sammanfattning- och hemställan.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus in. m. avses medel för följande ändamål:
Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Yipeholms sjukhus ...... 335 000
Om- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus .............................. 150 000
Elektriska arbeten vid Eurunäsets sjukhus ................................. 18 000
Inrättande av särskilda anstalter för psykopater .............................. 25 000
Summa kronor 528 000
Sammanlagt skulle alltså till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisas
528 000 kronor.
Härjämte skulle vid bifall till vad jag i det föregående förordat för budgetåret
1949/50 under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. avses medel för följande ändamål:
Anordnande av särskilda avdelningar för tuberkulösa sinnessjuka
och sinnesslöa ..................................................................... 700 000
Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus ..................... 1 252 000
Ombyggnad av Birgittas sjukhus ................................................ 60 000
Ombyggnads- och utvidgningsarbeten vid Eurunäsets sjukhus ...... 700 000
Uppförande av arbetspaviljong vid Furunäsets sjukhus .................. 440 000
Yissa ombyggnadsarbeten vid sekundäravdelningarna i Rosöga,
Ribbingelund och Olofsfors ................................................... 500 000
Renovering av vissa personalbostäder vid Sundby sjukhus ......... 350 000
Uppförande av läkarbostad vid Restads sjukhus ........................ 80 000
Ombyggnad av köks- och tvättbyggnaden vid S:ta Annas sjukhus 170 000
Arbeten inom ångpanneanläggningarna vid vissa statens sinnessjukhus
m. m...................................................................... 280 000
Elektriska arbeten m. m. vid vissa statens sinnessjukhus ............ 450 000
Summa kronor 4 982 000
Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1949/50 för nu föreslagna
arbeten m. m. skulle alltså uppgå till 4 982 000 kronor eller i avrundat tal
4 990 000 kronor.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Med avseende å de anvisade medlen torde få gälla, att de i det föregående
angivna fördelningarna icke skola vara i detalj bindande för medlens disposition.
I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas bedrivande
eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
en ökning av beräknad medelsdisposition för visst ändamål kunna ske mot
det att motsvarande minskning vidtages för ett annat.
Vid ingången av löpande budgetår förelåg å anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. en reservation av 12 228 542 kronor
88 öre. Enligt uppgifter, som jag under hand erhållit från medicinalstyrelsen,
ingå i detta belopp besparingar å följande av riksdagen tidigare beslutade
och före ingången av innevarande budgetår slutförda arbeten (inom parentes
angivas de propositioner, vari medel senast äskades för arbetena):
Anordnande av Ryhovs sjukhus (prop. nr 156/1933) .................. 522 756: 95
Utvidgning av vattenverket vid S:ta Maria sjukhus m. m. (prop.
nr 170/1934) ..................................................................... 7 012: 21
Vissa omändringsarbeten vid S:t Lars sjukhus (prop. nr 163/1935) 32 978: 77
Anläggande av reningsverk för avloppsvatten vid Säters sjukhus
(prop. nr 163/1935) ............................................................ 3 966: 23
Uppförande av S:t Olofs sjukhus (prop. nr 68/1936) .................. 3 102: 65
Uppförande av bostadshus för personal vid Salberga sjukhus (prop.
nr 68/1936)........................................................................ 355:97
Anordnande av Vipeholms sjukhus (prop. nr 163/1935 och 68/1936) 226 240: 67
Renoveringsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus (prop. nr 124/1937)... 17 797: 36
Anordnande av ersättningsplatser för psykiatriska sjukhuset (prop.
nr 256/1939 L) .................................................................. 54 425: 43
Om- och nybyerenadsarbeten vid S:ta Gertruds sjukhus (prop. nr
256/1939 L) ..................................................................... 59 732:96
Uppförande av provisoriska paviljonger vid vissa sinnessjukhus
(prop. nr 1/1940U) ............................................................. 11 503: 49
Anordnande av en rotfruktkällare vid Umedalens sjukhus (prop.
nr 216/1941) ..................................................................... 1 120: —
Summa kronor 940 992:69
Jag föreslår, att riksdagens medgivande inhämtas att få använda dessa
besparingar å sammanlagt i runt tal 940 000 kronor för fullföljande av första
etappen av om- och nybyggnadsarbetena vid Birgittas sjukhus.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
I. besluta,
a) att vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras en
tuberkulosavdelning för en beräknad kostnad av högst 2 000 000
kronor samt att härför må disponeras 300 000 kronor av de medel,
4—250 4» Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 111.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
som av riksdagen tidigare anvisats för andra etappen av om- och
nybyggnadsarbetena vid sjukhuset;
b) att vid Umedalens sjukhus vid Umeå skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras en tuberkulosavdelning
för en beräknad kostnad av högst 2 000 000 kronor;
c) att vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala skola i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras två nya
vårdpaviljonger för en beräknad kostnad av högst 3 150 000 kronor
samt att härför må disponeras dels de medel å tillhopa
1600 000 kronor, som av riksdagen tidigare anvisats för uppförande
av en ny vårdpaviljong vid sjukhuset, dels ock 600 000
kronor av de medel, som av riksdagen tidigare anvisats för andra
etappen av om- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset;
d) att vid S:ta Gertruds sjukhus i Yästervik, Restads sjukhus
i Vänersborg och S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg skola utföras
arbeten inom ångpanneanläggningarna för en beräknad kostnad
av högst 1350 000 kronor;
II. medgiva, att å investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. förefintliga, besparingar
om tillhopa 940 000 kronor må disponeras för fullföljande av
första etappen av om- och nybyggnadsarbetena vid Birgittas sjukhus
i Vadstena;
III. till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.
anvisa
a) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 under
statens allmänna fastighetsfond ett investeringsanslag av 528 000
kronor;
b) för budgetåret 1949/50 under statens allmänna fastighetsfond
ett investeringsanslag av 4 990 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga, ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
K. A. Åkerberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 111. 51
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Anslag å till&ggsstat till riksstaten för budgetåret 1948/49...................... 2
Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus.................. 2
Departementschefen.......................................................... 3
Om- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus...................................... 3
Departementschefen .......................................................... 4
Elektriska arbeten vid Furunäsets sjukhus........................................ 4
Departementschefen .......................................................... 4
Inrättande av särskilda anstalter för psykopater.................................. 4
Departementschefen .......................................................... 5
Anslag för budgetåret 1949/50 .................................................. 5
Anordnande av särskilda avdelningar för tuberkulösa sinnessjuka och sinnesslöa .. 5
Inledning...................................................................... 5
Nuvarande vårdauordningar för tuberkulöst sinnessjuka .................. 6
Undersökning rörande tuberkulos vid statens sinnessjukhus under senare år 7
Förekomsten av tuberkulos på landstingens sinnesslöanstalter ............ 8
Sinnessjukvårdsberedningens synpunkter och förslag ...................... 9
Yttranden .................................................................... 13
Departementschefen .......................................................... 16
Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus ................................ 18
Departementschefen .......................................................... 20
Ombyggnad av Birgittas sjukhus.................................................. 22
Departementschefen .......................................................... 26
Renoveringsarbeten vid Eller åkers sjukhus ........................................ 27
Departementschefen .......................................................... 29
Ombyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus ...................... 30
Departementschefen.......................................................... 32
Uppförande av arbetspaviljong vid Furunäsets sjukhus............................ 34
Departementschefen .......................................................... 35
Vissa ombyggnadsarbeten vid sekundäravdelningarna i Rosöga, Ribbingelund och
Olof sfors ...................................................................... 36
Departementschefen .......................................................... 37
Renovering av vissa personalbostäder vid Sundby sjukhus ........................ 38
Departementschefen .......................................................... 39
Uppförande av läkarbostad vid Restads sjukhus ................................. 39
Departementschefen .......................................................... 39
Ombyggnad av köks- och tvättbyggnaden vid S:ta Annas sjukhus.................. 39
Departementschefen .......................................................... 41
Arbeten inom ångpanneanläggningarna vid vissa statms sinnessjukhus m. m....... 41
Departementschefen .......................................................... 43
Elektriska arbeten m. m. vid vissa statms sinnessjukhus .......................... 44
Departementschefen .......................................................... 47
Sammanfattning och hemgtllllau
48