Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande över motion
om utredning rörande principerna och metoderna
för nya former av samarbete mellan arbetsmarknadens
parter.
I motion nr 226 ha herrar Ståhl och Widén hemställt, att riksdagen hemställer
hos Kungl. Maj:t om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande
principerna och metoderna för nya former av samarbete mellan
arbetsmarknadens parter, närmast med sikte på i utlandet och här hemma
prövade olika system av meddelägarskap och vinstandelssystem; allt i produktionsstimulerande
och för näringslivets parter vägledande syfte.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Arbetsgivareföreningen,
Hantverks- och småindustriorganisationen, Kooperativa förbundet
(KF), Landsorganisationen (LO), Riksförbundet Landsbygdens folk
(RLF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Handelns arbetsgivareorganisation.
Samtliga hörda organisationer avstyrka motionen.
Arbetsgivareföreningen erinrar om den utveckling, som lett till ett allt
mera vidgat samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Dessa parter äro
alltså vana att själva utan statlig inblandning handlägga sina ekonomiska
mellanhavanden. Frågan om vinstandel är en typisk lönefråga och det bör
därför ankomma på nämnda parter att själva avgöra även denna fråga.
Det finnes hos dem en bestämd vilja att fortsättningsvis utan inblandning
verka för gynnsamma förhållanden på arbetsplatserna och därmed ökad
produktion. Någon vägledning från statens sida erfordras icke.
Hantverks- och småindustriorganisationen anser, att i småföretag, särskilt
i de typiska hantverksyrkena, de anställda oftast ha för avsikt att så
småningom etablera sig som företagare. Ett vinstandelssystem skulle därför
för dem innebära ringa stimulans. De självständiga yrkesutövarna torde
sakna förståelse för krav på medansvar och vinstandel från de anställdas
sida. Dessutom kunna problemen behandlas inom företagsnämnderna och
av företagsombuden, varför åtminstone för närvarande någon utredning
icke är att förorda.
KF menar, att tankegången i motionen har anknytning till den s. k.
utopiska socialismen, som dock i de flesta fall icke visat sig kunna genomföras
på ett företagsekonomiskt tillfredsställande sätt. Då företagen lyckats,
har deras ursprungliga karaktär gått förlorad. Åsyftas ett delägarskap
i mera begränsad omfattning, reduceras problemet till frågan, om stimulans
till produktionsökning vinncs mera genom ett inkomsttillskott, som
1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 13 saml. 2 avd. Nr 8.
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
erhålles i form av ränta eller vinst på en penningplacering, än genom ökad
lön. I princip synes ingen skillnad böra föreligga. KF slutar med att hänvisa
till de överenskommelser, som kunnat slutas mellan arbetsmarknadens
parter.
LO anser, att även om man i princip intoge en positiv ståndpunkt till
vinstandelssystemet, detta ändock av praktiska skäl icke synes kunna genomföras
mer än i mycket begränsad omfattning. Fn utredning i enbart
vägledande syfte är icke av behovet påkallad. I den mån arbetsmarknadens
parter önska överväga detta eller andra system äro de icke beroende av
statsmakternas bistånd. LO erinrar till slut om de nya företagsnämnderna.
Ett vinstandelssystem skulle enligt RLF kunna bidraga till minskad rörlighet
på arbetskraften. Den nuvarande överrörligheten torde emellertid
vara av konjunkturkaraktär. Vinstandelssystem bör i första hand prövas
av berörda parter själva och ingen av de stora organisationerna har begärt
något statligt ingripande. RLF kan därför icke finna några skäl, som
tala för utredning.
TCO håller likaledes före, att arbetsmarknadens parter själva böra kunna
lösa denna fråga i den mån den kräver en lösning, liksom de tidigare
kommit till rätta med problem av motsvarande art.
Även Handelns arbetsgivareorganisation anser, att det rör sig om ett
löneproblem, vilket bör regleras mellan parterna på arbetsmarknaden.
Utskottet. Ej heller utskottet kan finna, att de skäl, som anförts i motionen
för en utredning, äro tillräckligt bärande. Enligt utskottets mening är
det dock ytterst även vid ett vinstandelssystem ett löneproblem det gäller.
Arbetsmarknadens parter ha hittills visat sig kunna lösa sådana problem
utan inblandning från statens sida och böra kunna lösa även detta, i den
mån det kan kräva en lösning. Ej heller i övrigt har det, såvitt utskottet
kan finna, i motionen framförts några övertygande skäl för en utredning
i hithörande spörsmål, varför utskottet får hemställa,
att motion II: 226 ej måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1949.
På utskottets vägnar:
OSSIAN SEHLSTEDT.
Närvarande: herrar Sehlstedt, Nilsson i Bästekille, Engkvist, Andersson
i Ryggestad, Andersson i Långviksmon, fru Torbrink, herrar Gustafsson,
Rosén och Christenson.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
3
Reservation
av hrr Andersson i Långviksmon, Rosén och Christenson i Malmö.
Det är ingalunda ägnat att förvåna, att de tillfrågade remissinstanserna
ställt sig tveksamma eller avvisande till här ifrågavarande utredningsinitiativ.
Medan LO säger sig »för egen del sakna anledning att deklarera någon
ståndpunkt i sakfrågan» betecknar Arbetsgivareföreningen frågan om de
anställdas andel i företagens vinst såsom en »typisk lönefråga». En sådan
uppfattning vilar emellertid på ett missförstånd. Vinstandel i någon form
ingår redan nu tämligen ofta i de fördelar som äro förknippade med en anställning,
t. ex. tantiem, extra vecko- el. månadslön, gratifikation el. dylikt.
Dessa olika förmåner ha självfallet tillkommit därför att erfarenheten visat,
att de tillfört även företagen ökat utbyte och sålunda verkat i produktionsfrämjande
riktning. Tydligt är emellertid att de icke utgöra löneförmåner
i egentlig mening eftersom de i regel ligga utanför ramen för gällande
avtal. Vinstandelssystem i verklig mening sådant det exempelvis praktiserats
i utlandet innebär, att de anställda komma i åtnjutande av en vid
sidan om lönen stående förmån, vilken liksom aktieägares utdelning sättes
i relation till resultatet av företagets verksamhet.
En annan förklaring till remissinstansernas oförstående hållning torde
vara den att systemet med såväl vinstandel som delägarskap endast i relativt
ringa utsträckning prövats i vårt land. Framför allt i England och Amerika
vinner detta nya system för samarbete mellan parterna i företagen
allt större terräng. Orsaken härtill ligger i de fördelar i form av höjd produktion,
förbättrade inkomster, ökad trivsel och större gemenskap, som
omvittnas ha uppnåtts i de företag, där systemet kommit till användning.
Under sådana förhållanden är det av betydelse, att vi i i vårt land icke ställa
oss avvisande till en utveckling, som på andra håll medfört påtagliga
fördelar.
Denna utveckling i utlandet synes oss vara av så stort intresse, att den
bör aktualiseras för näringslivets parter jämväl i vårt land, detta oaktat
att svårigheterna med genomförandet av detta system, såsom också med
styrka understrukits i motionen, äro högst betydande. Utan att nu kunna
taga ställning till frågan vilka delar av näringslivet eller vilka företag, som
kunna lämpa sig för ett system av här antydd art, hyser utskottet den meningen,
att de olika omständigheter, som här angivits, på ett avgörande
sätt tala för att en förutsättningslös utredning rörande detta viktiga spörsmål
kommer till stånd.
Återstår frågan huruvida en dylik utredning skall göras helt beroende
av ett initiativ av arbetsmarknadens parter och, såsom från något håll invänts,
en statlig utredning av denna art skulle innebära en »inblandning
från statens sida». Detta argument har emellertid icke tidigare av riksda
-
4
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
gen tillmätts en sådan bärkraft. Vid exempelvis 1945 års riksdag begärdes
hos Kungl. Maj:t utredning om insyn i de enskilda företagen, ett beslut
som måste sägas innebära en längre gående »inblandning» än den här föreslagna
utredningen, vilken uttryckligen skulle bliva endast av vägledande,
rådgivande och möjligen stimulerande karaktär samt ingalunda medföra
förslag om lagstiftningsåtgärder. Det avgörande skälet för att en statlig
kommitté bör handhava här ifrågasatt utredning är, såsom understrukits
i motionen, den farhågan, att ett initiativ av den ena parten på arbetsmarknaden
lätt skulle kunna väcka misstro hos den andra. En av dessa parter
oberoende instans torde därför äga särskilda förutsättningar att genomföra
en utredning av här angivet slag.
Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,
att andra kammaren måtte för sin del besluta att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en allsidig
och förutsättningslös utredning rörande principerna och
metoderna för nya former av samarbete mellan arbetsmarknadens
parter, närmast med sikte på i utlandet och här
hemma prövade olika system av meddelägarskap och vinstandelssystem,
allt i produktionsstimulerande och för näringslivets
parter vägledande syfte.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949
145049