Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande över motion
om åstadkommande av en effektiv personalvård inom
den statliga administrationen.

I motion nr 292 har herr Nihlfors m. fl. hemställt, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla, att undersökning verkställes i syfte att få till
stånd en effektiv och för de olika statliga myndigheterna lämpad personalvård.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från statskontoret,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, Industriförbundet,
Landsorganisationen (LO) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).

Statskontoret förklarar, att behov kan föreligga av särskilda befattningshavare
för handhavande av personalvårdande uppgifter vid större verk
och myndigheter, men att i den mån personalkonsulenter ej redan finnas
anställda, frågan lämpligen kan prövas för varje myndighet utan föregående
utredning. Vid mindre institutioner kan det vara tveksamt, om
särskilda personalkonsulenter äro behövliga. I nuvarande läge bör en
ytterligare ökning av antalet statsanställda undvikas. Kontoret avstyrker
motionen.

Generalpoststyrelsen redogör för de åtgärder, som inom postverket vidtagits.
Vid bankavdelningen finnas för närvarande en personalkonsulent
och en biträdande sådan samt två hemsystrar. Frågan om utökning av
verksamheten är aktuell. Anordningarna ha visat sig vara av stort värde.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att manlig personal synes ha större möjligheter
än den kvinnliga att själv lösa sina problem. För statens järnvägars
del synes behov av personalkonsulenter i regel icke föreligga. För Stockholm
har företagsnämnden dock upptagit frågan om anställande av personalkonsulent,
och styrelsen överväger att genomföra anordningen. Styrelsen
anser, att särskild utredning icke är erforderlig.

Telegrafstyrelsen har anställt särskild personalkonsulent i Stockholm
och Nynäshamn samt överväger att anställa sådan i Göteborg och Malmö.
I Stockholm finns dessutom hemsyster till förfogande. I Västerås har försök
gjort§ att anlita kommunalanställd person som socialkurator. Försöket har
slagit väl ut. Styrelsen redogör vidare för andra åtgärder för ökad trivsel,
vilka vidtagits. Styrelsen anser, att formerna för personalvården böra växa
fram successivt och icke uniformt regleras.

Hos Industriförbundet har utskottet anhållit om uttalande om erfarenheterna
av systemet med personalkonsulenter inom industrien. De uppgivas

1 Ili haag till riksdagens protokoll 1949. 13 samt. 2 avd. Nr 6—7.

2

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

ha varit goda. Förbundet redogör för de olika uppgifter, som ålegat personalkonsulenterna.

LO överlämnar yttrande från Statstjänarekartellen och ansluter sig till
däri gjorda uttalanden. Denna kartell anser, att man icke inom den statliga
verksamheten i större mått än på andra håll försummat att medverka till
åtgärder för samarbete, trygghet och trivsel för de anställda. Personalkonsulenter
kunna ha sitt berättigande vid stora arbetsplatser med framför allt
yngre kvinnlig personal men i övrigt finnes knappast något utpräglat
behov. Lika god personalvård kan åstadkommas på annat sätt, såsom
genom företagsnämnder o. d. Utredning anses icke erforderlig.

TCO anför, att de statliga verken icke genom att förbise personalvården
böra göra det svårare att konkurrera om arbetskraften. Det gäller framför
allt de större verk, som sysselsätta kvinnlig biträdespersonal. TCO anser
därför den föreslagna undersökningen önskvärd.

Utskottet. Utskottet finner för sin del, att det är en angelägen uppgift
för de statliga verken och myndigheterna att vårda sig om personalen i
minst lika hög grad som de enskilda företagen. Särskilt i fråga om arbetsplatser
med stor kvinnlig personal synas särskilda anställda ofta vara
erforderliga för att bistå behövande med råd och anvisningar. En annan
fråga är, om erforderliga anordningar böra vidtagas efter ett enhetligt
schema för alla sådana arbetsplatser. Det synes utskottet, som om så icke
vore fallet. Det torde kunna leda till bättre resultat, om åtgärder mera fritt
få vidtagas i de fall, då behov kan förefinnas. Hinder föreligger icke att
förfara på dylikt sätt. De anställda ha genom sina organisationer eller
genom företagsnämnder o. d. möjlighet att framföra sina önskemål, och
utskottet utgår ifrån att vederbörande verksledning tar all möjlig hänsyn
till dessa. Särskild utredning i motionens syfte synes därför icke kunna ge
resultat av större värde. Utskottet får alltså hemställa,

att motion II: 292 icke måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 april 1949.

På utskottets vägnar:

OSSIAN SEHLSTEDT.

Närvarande: herrar Sehlstedt, Nilsson i Bästekille, fröken Ager, herrar
Engqvist, Andersson i Ryggestad, Andersson i Långviksmon, fru Torbrink,
herrar Gustafsson och Rosén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.