Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande över
motion om direktiv till arbetstidsutredningen att utreda
frågan om AO timmars arbetsvecka för alla arbetstagare.

I motion nr 6 har herr Dahlgren m. fl. hemställt, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring av direktiven
till arbetstidsutredningen, att densamma får i uppdrag att utreda
frågan om 40 timmars arbetsvecka för alla arbetstagare.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från arbetstidsutredningen,
socialstyrelsen, Arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,
Hantverks- och småindustriorganisationen, Landsorganisationen.
Riksförbundet Landsbygdens folk och Tjänstemännens centralorganisation.

I samtliga yttranden avstyrkes motionen. De anförda skälen äro i huvudsak
lika. Det nuvarande ekonomiska läget anses icke för närvarande möjliggöra
en förkortning av arbetstiden.

Arbetstidsutredningen anser, att frågan förr eller senare måste tagas upp
till allvarligt övervägande. Frågan gäller närmast att avgöra tidpunkten
för en sådan reform. Utredning bör icke ske, förrän man med någorlunda
säkerhet kan bedöma, att ekonomiska möjligheter föreligga för en förkortning
av arbetstiden, men en utredning av denna art blir mycket snart föråldrad.
Det synes icke möjligt att utan allvarliga ekonomiska återverkningar
för hela det svenska samhället genomföra en generell arbetstidsförkortning
inom de närmaste åren. Man bör tills vidare fortsätta på de partiella reformernas
väg. Hänsyn måste vidare tas till frågan om införande av allmän
tre veckors semester. Arbetstidsutredningen anför ytterligare, att den under
den tid den är verksam kommer att följa utvecklingen och därvid överväga,
om möjligheter yppas att genomföra en allmän arbetstidsförkortning.
Skulle så visa sig, kommer utredningen att framlägga sina synpunkter för
vederbörande statsråd och föreslå de ändringar i direktiven för utredningen,
som kunna vara betingade.

Socialstyrelsen förmodar, att en allmän förkortning av arbetstiden icke
skulle kunna äga rum utan en väsentlig nedgång av produktionsresultatet.
Styrelsen ifrågasätter vidare, om icke frågan främst borde lösas genom
avtalsuppgörelserna på arbetsmarknaden, varefter lagstiftning kan övervägas
för att garantera likformighet.

Landsorganisationen förklarar sig i princip vidhålla kravet på en allmän
arbetstidsförkortning men understryker, att den icke får ske på bekostnad

1 liihaag till riksdagens protokoll 1949. 13 sand. 2 avd. Nr 1—2.

2

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

av arbetarnas reallöne- och levnadsstandard samt att det är ett problem,
som endast kan vinna sin lösning i internationellt sammanhang. Som en i
varje fall omedelbar återverkan av en sådan reform måste man räkna med
en produktionsminskning. Värdet av en nu verkställd utredning skulle
därför bli av ringa värde.

Tjänstemännens centralorganisation framför i stort sett samma synpunkter.

Utskottet. Utskottet delar visserligen i och för sig motionärernas uppfattning,
att en förkortning av arbetstiden är ett mål att sträva efter. Behovet
av en förkortning blir kännbarare ju mera arbetstakten forceras. Det
måste därvid främst ankomma på arbetstagarna att avgöra, om ett ökat
produktionsresultat skall tillgodogöras i form av högre ersättning eller i
form av ökad ledighet. Givetvis måste också övervägas relationen mellan
en generellt förkortad arbetstid och förlängd semester.

Å andra sidan finner utskottet i likhet med de avgivna yttrandena, att
tidpunkten nu icke är lämplig för en utredning av detta spörsmål. Det
måste nämligen anses som högst sannolikt, att det omedelbara resultatet
av en arbetstidsförkortning kommer att bli ett minskat produktionsresultat,
medan ansträngningarna för närvarande måste gå ut på att så långt görligt
öka det.

Då vidare, såvitt utskottet kan finna, en utredning, som baseras på nu
rådande förhållanden, näppeligen kan läggas till grund för en lagstiftning
om några år, eftersom förhållandena så snabbt ändras, får utskottet hemställa,

att motion 11:6 ej måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 2 mars 1949.

På utskottets vägnar:

OSSIAN SEHLSTEDT.

Närvarande: herrar Sehlstedt, Nilsson i Bästekille, fröken Ager, herrar
Engkvist, Jansson i Aspeboda, Andersson i Byggestad, Andersson i Långviksmon,
Gustafsson i Stockholm, Rosén*) och Andersson i Björkäng.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.