Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
1
(-
Nr 7.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om upphävande av bestämmelserna
rörande slaktgodemän.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 156, har herr östlund m. fl. hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära, att bestämmelserna i livsmedelskommissionens
cirkulär av den 13 januari 1948 (cirkulär 3024/1948) rörande
slaktgodemän snarast upphävas. Beträffande motiveringen får utskottet
hänvisa till den likalydande motionen I: 129.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från statens livsmedelskommission,
Sveriges lantbruksförbund samt Svenska landskommunernas
förbund. I fråga om innehållet i de avgivna utlåtandena får utskottet hänvisa
till första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
Utskottet. Under tiden 15/8 1942—18/6 1944 utövades den fortlöpande
antecknings- och redovisningsskyldigheten för djuruppfödarna i landet av
slaktgodemän i ungefärligen samma omfattning som enligt nu gällande
bestämmelser. Från sistnämnda dag till och med 22/2 1948 begränsades
slaktgodemännens uppgifter till viss kontrollverksamhet i samband med
fodersädesavståendet. På grund av situationen på köttransoneringens område
infördes på basis av ett av livsmedelskommissionen den 13/1 1948
utfärdat cirkulär (3024/1948) från och med den 23/2 1948 åter en fortlöpande,
genom slaktgodemän utövad kontroll över djurbesättningarna.
I ett flertal kommuner hava slaktgodemän ej kunnat tillsättas, enär ingen
velat åtaga sig uppdraget. Det medgives också i livsmedelskommissionens
yttrande över förevarande motion, att — särskilt från och med hösten 1948
-— svårigheter visat sig uppstå för allt fler kristidsnämnder att tillsätta och
behålla slaktgodemän. Ännu vanligare torde emellertid vara att man formellt
tillsatt slaktgodemän utan att därför någon verkligt effektiv kontroll
kommit till stånd. Den bristande effektiviteten har också i samtliga över
motionen avgivna yttranden vitsordats.
Enligt utskottets åsikt kunna förhållandena på kött- och fläskmarknaden
ej normaliseras på annat sätt än genom ransoneringens upphävande.
Utskottet vill för sin del understryka önskvärdheten att detta sker snarast
möjligt.
Då emellertid slaktgodemannainstitutionen, som dock kostar ca 1 500 000
kr. årligen, ej kan sägas vara effektiv och möjligheter under nuvarande
I llihang till riksdagens protokoll 1949. 13 sand. 3 avd. Nr 7.
2
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
förhållanden uppenbarligen saknas ej blott att åstadkomma detta utan även
att förhindra institutionens fortskridande upplösning, anser utskottet bärande
skäl saknas för dess bibehållande.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
hos Kungl. Maj:t måtte begära, att bestämmelserna i
livsmedelskommissionens cirkulär av den 13 januari (cirkulär
nr 3024/1948) rörande slaktgodemän snarast upphävas.
Stockholm den 21 april 1949.
På utskottets vägnar:
NILS JÖNSSON
Närvarande: herrar Jönsson i Rossbol, Andersson i Linköping, fröken Liljedahl,
herrar Andersson i Essvik, Ekström, Nihlfors, Lindström, Stattin, fru
Lindskog och herr Gustafson i Göteborg.
Reservation
av herrar Andersson i Linköping, Andersson i Essvik, Ekström, Lindström
och fru Lindskog, vilka ansett, att utskottets utlåtande borde hava
haft följande lydelse:
Sveriges Lantbruksförbund har i sitt över motionen avgivna utlåtande
framhållit, att det för förbundet framstode som om köttransoneringen
måste bringas att upphöra senast under hösten 1949. Förbundet anser därför,
att strävandena böra inriktas på att så snabbt som möjligt avskaffa ransoneringen,
varigenom systemet med slaktgodemän kommer att upphöra
av sig självt.
Även andra remissinstanser, däribland livsmedelskommissionen, hava
anfört i huvudsak samma synpunkter. Denna principiella ståndpunkt delas
jämväl av utskottet.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
3
De åtgärder som av regeringen nyligen vidtagits i syfte att partiellt häva
ransoneringsbestämmelsema utgöra också bevis på att regeringen hyser
samma uppfattning.
Känt är att mot slaktgodemannainstitutionen riktats anmärkningar. Härtill
torde ha medverkat bl. a. den tilltagande ransoneringsledan hos allmänheten.
Utskottet anser emellertid, att redan befintligheten av slaktgodemän
bidragit till förekommande av olaga slakt och att ett slopande av denna
kontroll i dagens läge skulle medföra risk för ökning av den olaga slakten,
omöjliggöra en rättvis fördelning av den knappa köttillgången samt även
försvåra ett slopande av den besvärliga köttransoneringen.
Under åberopande av det ovan anförda anser sig utskottet icke kunna
tillstyrka ett bifall till föreliggande motion utan hemställer
att motionen II: 156 ej må föranleda någon andra kammarens
åtgärd.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949
145049