Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

Nr 5.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
i anledning av väckt motion om slopande av sockerransoneringen
för de enskilda hushållen.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 130, ha fru Svenson och herr Lodenius hemställt, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära slopande av
sockerransoneringen för de enskilda hushållen.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den inom andra kammaren
väckta, likalydande motionen nr 154.

Över motionen ha yttranden inhämtats från livsmedelskommissionen, statens
sockernämnd, Sveriges betodlares centralförening och Sveriges husmodersföreningars
riksförbund. En redogörelse för innehållet i yttrandena
finnes intagen i det av andra kammarens tredje tillfälliga utskott i anledning
av sistnämnda motion avgivna utlåtandet nr 5. Till sagda redogörelse får utskottet
hänvisa.

För egen del får utskottet anföra följande.

Motionärerna ha föreslagit slopande av sockerransoneringen för de enskilda
hushållen. Att i detaljhandeln avskilja de enskilda hushållen från övriga konsumenter
torde — såsom ock av statens livsmedelskommission framhållits —
vara ogörligt. En uppdelning genomförd på så sätt, att partihandeln fortfarande
underkastas reglering, medan den övriga handeln med socker blir fri,
skulle ej leda till önskvärda resultat. En dylik åtgärd skulle nämligen med
säkerhet överföra en hel del kunder från parti- till detaljhandeln. Att härigenom
orättvisa skulle uppstå torde ej kunna undvikas. Den besparing, som
skulle vinnas vid en partiell ransonering av sistnämnda typ, bleve ock —
såsom livsmedelskommissionen påvisat — alltför ringa för att motivera ett
bibehållande av sockerransoneringen i någon som helst form. Med kommissionen
delar utskottet uppfattningen att en dylik reglering huvudsakligen på
papperet skulle undergräva respekten för ransoneringsbestämmelser över
huvud taget.

Från konsumenthåll, närmast från Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
har understrukits vikten av att under nu rådande förhållanden kunna
till fullo utnyttja skogsbär och trädgårdsprodukter. Utskottet hyser samma
mening och skulle gärna se, att en rikligare tilldelning av socker för konserveringsändamål
kunde äga rum. Utskottet utgår emellertid från att för ransoneringen
ansvarig myndighet utnyttjar varje tillfälle därtill.

Utskottet har fullt klart för sig, att frågan om såväl sockerransoneringens

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

slopande i sin helhet som en blott ökad tilldelning för konserveringsändamål
beror av omständigheter, som för den närmare framtiden svårligen låta sig
bedöma. Importen försvåras av brist på för ändamålet användbar valuta. I
motsats till vad motionärerna förmodat kan nämligen inköp av socker från
utlandet till övervägande delen endast ske mot dollar. Vidare framgår av
sockernämndens redogörelse, att betarealen i Sverige under senare år undergått
en påtaglig inskränkning med risk för minskade skördar. Hur gärna utskottet
än hälsat ett slopande av sockerransoneringen eller lättnader i densamma
anser sig utskottet av här angivna skäl för närvarande ej kunna tillstyrka
bifall till ett partiellt hävande av denna ransonering i enlighet med
motionärernas förslag. Utskottet får därför hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1949.

På utskottets vägnar:

BIRGER ANDERSSON.

Närvarande: herrar Birger Andersson, Hugo Sundberg, Lars Andersson,
fru Flood samt herrar Petrén och Boo.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.