Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om direktiv till arbetstidsutredningen
att utreda frågan om 40 timmars arbetsvecka
för alla arbetstagare.
I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 8, ha herrar Norling och Öhman föreslagit, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring
av direktiven till arbetstidsutredningen att densamma får i uppdrag att
utreda frågan om 40 timmars arbetsvecka för alla arbetstagare.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den inom andra kammaren
väckta, likalydande motionen nr 6.
Motionen II: 6 har av andra kammaren hänvisats till dess andra tillfälliga
utskott, som inhämtat yttranden från arbetstidsutredningen, socialstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen. Handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk och Tjänstemännens centralorganisation.
Utskottet har tagit del av de i ärendet sålunda avgivna yttrandena. Samtliga
yttranden gå i avstyrkande riktning. För närmare kännedom om innehållet
i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse för desamma,
som finnes intagen i andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 1.
För egen del får utskottet anföra följande:
Allmän enighet råder därom, att i nuvarande läge alla krafter behöva
sättas in för att åstadkomma en ökning av produktionen. För närvarande
måste det emellertid anses som högst sannolikt, att den omedelbara följden
av en generell arbetstidsförkortning skulle komma att bli ett minskat
produktionsresultat. I den mån det ekonomiska läget förbättras, uppkommer
frågan, i vilken form det ökade produktionsresultatet skall komma
arbetstagarna till godo. Det kan ske genom högre löner eller genom förkortad
arbetstid eller genom en kombination av båda dessa möjligheter.
Enligt utskottets uppfattning bör det i första rummet ankomma på arbetstagarna
att genom sina organisationer träffa detta val. Ur denna synpunkt
ligger det närmast till hands, att frågan om arbetstidsförkortning löses
genom avtalsuppgörelserna på arbetsmarknaden. Då förutsättningar föreligga
för en mera allmänt genomförd arbetstidsförkortning, torde emeller
1
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 12 samt. 2 avd. Nr 2.
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
tid även böra upptagas till övervägande frågan om att genom lagstiftning
söka åstadkomma önskvärd likformighet i detta hänseende inom arbetslivet
i dess helhet. Med hänsyn till att förhållandena inom produktionen
undergå snabba förändringar, skulle en utredning, som företages nu, snart
bliva föråldrad och näppeligen kunna läggas till grund för en lagstiftning
på området i framtiden. Utskottet anser sig därför icke kunna tillstyrka
den av motionärerna föreslagna utredningen utan får hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 mars 1949.
På utskottets vägnar:
OLOF LÖTHNER.
Närvarande: herrar Löthner*, Birger Andersson, Einar Eriksson*, Hugo
Sundberg, Lars Andersson, fru Flood samt herrar Petrén och Boo.
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.