10

Statsutskottets utlåtande nr 97.

Sr 1)7.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en broförbindelse
mellan Resarö och fastlandet.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Carl Eric Ericsson väckt motion (I: 37)
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj:t måtte begära
dels planering av en broförbindelse mellan Resarö och fastlandet med behövliga
vägar i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen,
dels utredning om kostnaderna härför, dels ock att dessa åtgärder
måtte vidtagas utan dröjsmål i syfte att möjliggöra ett snabbt igångsättande
av detta projekt så snart de ekonomiska förhållandena det medgiva.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionen.

I anledning av berörda motion ävensom vissa andra motioner i anledning
av vilka utskottet i annat sammanhang avgiver utlåtande (nr 98) ha, efter
därom i vederbörlig ordning framställd begäran, yttranden avgivits av länsstyrelsen
i Stockholms län samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka yttranden
såsom bilagor fogas vid detta utlåtande (Bilaga A och B).

Utskottet. I förevarande motion ha två yrkanden framställts, nämligen
dels om utförande av planering med kostnadsberäkning av en broförbindelse
mellan Resarö i Stockholms skärgård och fastlandet med tillhörande
tillfartsvägar, dels ock om åtgärder, som möjliggöra ett snabbt igångsättande
av bro- och vägbyggnadsföretaget så snart de ekonomiska förhållandena
det medgiva. Av de i anledning av motionen inhämtade yttrandena framgår,
att inom Stockholms läns vägförvaltning sedan någon tid pågår arbete
med upprättande av en utredningsplan jämte preliminär kostnadsberäkning
rörande ifrågavarande väg- och broförbindelse. Av yttrandena framgår vidare
att företaget icke ingår vare sig i investeringsplanen för vägbyggnader
eller i en år 1946 upprättad behovsplan för ombyggnad av bygdevägar. Utskottet,
som förutsätter att frågan om förbindelsens utbyggnad kommer
under omprövning vid framtida behovsprövningar inom länet, delar länsstyrelsens
i Stockholms län uppfattning att tillräckliga skäl icke föreligga
att i nuvarande ekonomiska läge driva planläggningen längre. Utskottet får
därför hemställa,

att motionen 1: 37 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 26 april 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 96.

Statsutskottets utlåtande nr 97.

11

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 15 februari 1949 har länsstyrelsen anmodats avgiva
yttrande över dels motion 1:37 angående en broförbindelse mellan
Resarö och fastlandet dels ock motioner I: 87 och II: 114 (likalydande) angående
förbättring av kommunikationerna i Stockholms skärgård.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.

Motion I: 37.

Beträffande denna motion vill länsstyrelsen meddela, att arbete sedan
någon tid pågår inom länets vägförvaltning med upprättande av preliminär
arbetsplan jämte tillhörande kostnadsberäkning för den i motionen åsyftade
väg- och broförbindelsen mellan Resarö och fastlandet. Denna plan
kan beräknas bli färdig under innevarande år. Enligt länsstyrelsens mening
föreligga icke tillräckliga skäl att i nuvarande ekonomiska läge driva planläggningen
längre. Motionen synes därför icke böra föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Motionerna 1:87 och 11: 1H (likalydande).

I dessa motioner föreslås att riksdagen vid behandlingen av sjätte huvudtiteln
måtte vidtaga de jämkningar i .anslagstilldelningen, vilka erfordras för
anordnande av

1. bro fastlandet—Vätö;

2. färja Furusund—Yxlan—Blidö;

3. » fastlandet—Ljusterö samt

4. » fastlandet—Ornö.

7. Bro fastlandet—Vätö.

För närvarande upprätthålles förbindelsen mellan fastlandet och Vätö
medelst en lindriven träfärja. Kostnaden för färjans drift under tiden 1
januari 1944—30 juni 1948 bär uppgått till 106 000 kronor eller till i medeltal
omkring 23 600 kronor per år. Härtill komma vissa andra av färjleden
föranledda kostnader såsom underhåll och reparation av färjlägen. Någon
arbetsplan för byggande av bro har ej upprättats. Länsstyrelsen, som i skrivelse
till 1945 års skärgårdsutredning beträffande behovet av förbättrade
kommunikationer i länets skärgård upptog bro över Vätösund bland icke
angelägenhetsgraderade företag, uppskattade brokostnaden till 800 000 kronor
och årliga kostnaden för brons underhåll, inberäknat kostnaden för drift
och manövrering av rörlig brodel, till 10 000 kronor. Skärgårdsutredningen
framhöll i sitt betänkande, SOU 1948: 10, att den nuvarande färjförbindelsens
kapacitet syntes vara otillräcklig vid vissa tider, men att Vätö likväl
finge anses relativt väl tillgodosedd med fastlandsförbindelse i jämförelse
med andra områden av skärgården. Länsstyrelsen ansluter sig till denna
mening.

2. Färja Furusund—Yxlan—Blidö.

Den s. k. Solövägen, som utgör ett led i vägförbindelsen till Furusund, Yxlan
och Blidö, har nyligen anlagts för en kostnad av över 800 000 kronor.
Till vägbyggnaden har bidrag med 523 000 kronor utgått från Carl Smitts
fond A för upphjälpande av dåliga vägar. Resten av kostnaden har bestritts

12

Statsutskottets utlåtande nr 97.

med statsmedel. Genom denna väg har Eknö erhållit fast anknytning till
fastlandets vägnät. Vägen avslutas för närvarande med en brygga på östra
sidan av Eknö. I sin ovannämnda skrivelse till 1945 års skärgårdsutredning
upptog länsstyrelsen väg- och färjförbindelsen Eknö—Furusund—Yxlan—
Blidö såsom nummer 2 i angelägenhetsgrad bland de länet berörande företagen.
Ifrågavarande företag omfattar dels anläggande av 0,6 km väg på
Eknö, bro över sundet mellan Eknö och Furusundsön samt 1,5 km väg på
denna ö till ett blivande färjläge vid Täckholmen, och dels ordnandet av färjförbindelse
mellan Furusund och Yxlan samt mellan Yxlan och Blidö jämte
anslutningsvägar. Skärgårdsutredningen förklarade sig'' dela länsstyrelsens
uppfattning om angelägenheten av ifrågavarande väg- och färjförbindelse
och upptog densamma bland förtursberättigade företag. Omförmälda brobyggnad
och vägarbetena på Eknö och Furusundsön äro upptagna i gällande
flerårsplan. Byggnadstillstånd har även erhållits för vägbyggandet.
Däremot har sådant tillstånd hittills icke kunnat utverkas beträffande broanläggningen.
Det synes ock för närvarande ovisst, när dylikt tillstånd kan
erhållas. Såvitt nu kan bedömas torde dock brobyggnaden icke kunna inrymmas
i den kvot för dylika arbeten som tilldelats vägväsendet för innevarande
år. Detta är så mycket mer att beklaga, som det medför en ytterliligare
förskjutning av den tidpunkt, då den för stora kostnader anlagda
Solövägen kommer till avsedd nytta — en förskjutning som givetvis är
ägnad att väcka misstämning hos den av ifrågavarande trafikled beroende
skärgårdsbefolkningen. Då anledning emellertid icke torde föreligga att
genomföra de med förevarande motioner avsedda färjförbindelserna förrän
i samband med ordnandet av omförmälda broförbindelse, anser länsstyrelsen
— vars positiva inställning till företaget i dess helhet torde framgå av
det ovan anförda — icke erforderligt att nu beräkna särskilda medel för
nämnda färjförbindelser.

3. Färja fastlandet—Ljusterö.

I sin förenämnda skrivelse till 1945 års skärgårdsutredning upptog länsstyrelsen
färjförbindelse Ljusterö—fastlandet bland icke angelägenhetsgraderade
företag.

Skärgårdsutredningen anförde i denna fråga i sitt betänkande bland annat
följande: Utredningen ansåge vägnätet på Ljusterö vara av sådan omfattning,
att skäl i och för sig förelåge för att genom färja förbinda vägarna
på ön med fastlandets vägnät. Hänsyn måste emellertid härvid tagas därtill,
att Ljusterö finge anses hava jämförelsevis goda sjöförbindelser med
Stockholm och att vid resor till Stockholm någon nämnvärd tidsvinst icke
skulle kunna erhållas genom färjledens inrättande. Färjan skulle knappast
erhålla någon större betydelse för sommartrafiken, då det syntes ogörligt
att bygga färjan med tillräcklig kapacitet för denna trafik. Slutligen vore
att märka, ati vägnätet på Ljusterö för närvarande vore av så dålig beskaffenhet,
att någon mera omfattande biltrafik icke syntes bliva möjlig under
de närmaste åren. Utredningen hade med hänsyn härtill ansett sig icke böra
föreslå medelsanvisning i särskild ordning till ifrågavarande färjförbindelse.
Färjprojektet borde emellertid ingå i planerna för den fortsatta utbyggnaden
av kommunikationsnätet i skärgården.

Sedan skärgårdsutredningen avgav sitt betänkande ha vissa mindre vägförbältringar
blivit verkställda på Ljusterö. Vidare pågår ombyggnad av
vägsträckan Björklund—Lillström och detta arbete beräknas kunna slutföras
under innevarande år. Ännu återstå dock betydande vägarbeten, vilka
enligt länsstyrelsens mening böra utföras innan färjprojektet aktualiseras.

Statsutskottets utlåtande nr 97.

13

4. Färja fastlandet—O mö.

Även färjförbindelse Dalarö—Ornö upptogs av länsstyrelsen i dess ovanberörda
skrivelse till 1945 års skärgårdsutredning bland icke angelägenhetsgraderade
företag.

Skärgårdsutredningen anförde beträffande detta spörsmål i sitt betänkande
bland annat följande: Färjförbindelsen Dalarö—Ornö skulle bliva
3,5 km lång och draga en ungefärlig kostnad av 320 000 kronor i anläggning
och 50 000 kronor i drift och underhåll per år. Behovet att överföra motorfordon
till ön vore enligt utredningens mening ännu icke så stort, att detta
motiverade en så dyrbar anläggning. Med hänsyn härtill och av vissa ytterligare
anförda skäl ansåge utredningen sig icke kunna förorda, att särskilda
medel anvisades för en sådan anläggning. Enligt utredningens mening
skulle en avsevärd förbättring av kommunikationerna på ön kunna
uppnås, om en trafikbil med godstransportmöjligheter kunde stationeras
där för de lokala person- och godstransporterna. För detta ändamål behövde
dock den allmänna vägen på ön förbättras vid Lättinge och Hässelmara.
Dessa förbättringar vore för övrigt nödvändiga redan för den nuvarande
trafiken på ön. Öns behov av förbindelser med fastlandet borde tillgodoses
genom reguljär båttrafik.

Enligt länsstyrelsens mening är det angeläget, att vissa vägförbättringar
genomföras på Ornö, innan motorfordon överföras till ön medelst färjförbindelse.
Medel för dessa arbetens påbörjande finnas även tillgängliga och
byggnadstillstånd har sökts men ej erhållits. Icke heller beträffande här
förevarande färjförbindelse anser länsstyrelsen sålunda påkallat att nu beräkna
särskilda anslagsmedel.

Såsom av det föregående framgår upptog 1945 års skärgårdsutredning av
de i förevarande motioner avsedda trafikmedelsförbättringarna endast färjförbindelsen
Furusund—Yxlan och Yxlan—Blidö såsom förtursberättigade.
Vid statsmakternas behandling av utredningens förslag togs visserligen icke
ståndpunkt till det framlagda vägbyggnadsprogrammet i dess detaljer utan
betonades, att utrymme måste lämnas för ändringar däri genom uteslutningar
eller tillägg. Härvid förutsattes dock en avvägning efter angelägenhetsgrad.
Ehuru länsstyrelsen till fullo behjärtar syftet med ifrågavarande
motioner, kan länsstyrelsen dock icke frigöra sig från den meningen, att
flertalet av de däri åsyftade företagen ur angivna synpunkt måste sättas
efter andra, i länsstyrelsens ovannämnda skrivelse till skärgårdsutredningen
upptagna.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade,
jämväl landssekreteraren Åkesson. Stockholm å landskansliet den 25 februari
1949.

KARL LEVINSON

A ler. Södergren.

Bilaga B.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1949 har Kungl. Maj:t anbefallt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta
och till utskottet hänvisade motioner angående dels eu broförbindelse mellan
Rcsarö och fastlandet (1:37) dels oek förbättring av kommunikationerna
i Stockholms skärgård (1:87 och II: 114). Med anledning härav får
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anföra följande.

14

Statsutskottets utlåtande nr 97.

Motion 1: 37.

I motionen hemställes om dels planering av en broförbindelse mellan Resarö
och fastlandet med behövliga vägar, dels utredning om kostnaderna
härför, samt dels att dessa åtgärder måtte vidtagas utan dröjsmål i syfte
att igångsätta detta projekt så snart de ekonomiska förhållandena det
medgiva.

För klarläggande av frågan rörande ersättning av den befintliga färjförbindelsen
mellan fastlandet och Resarö med broförbindelse pågår för närvarande
inom vägförvaltningen i Stockholms län upprättande av en utredningsplan
jämte en preliminär kostnadsberäkning. Enligt styrelsens uppfattning
synes upprättande och fastställelse av en fullständig arbetsplan
icke erforderlig för närvarande, då medel för företagets utförande icke torde
kunna påräknas inom de närmaste åren [§ 5 i Kungl. Maj :ts stadga angående
behandlingen av vissa vägfrågor (vägstadgan) ]. Sålunda må nämnas
att företaget icke ingår vare sig i investeringsplanen för vägbyggnader
eller i en år 1946 upprättad behovsplan för ombyggnad av bygdevägar.
Företaget har icke heller omnämnts av 1945 års skärgårdsutredning.

Motionerna 1:87 och II: lli (likalydande).

1945 års skärgårdsutredning har i sitt betänkande (SOU 1948: 10) å
sidorna 36 och 37 upptagit de företag, som enligt utredningens mening äro
av sådan angelägenhetsgrad, att de böra komma till utförande oberoende
av den medelstilldelning, som framdeles kan komma att lämnas i flerårsplanen.

Av de i motionerna särskilt angivna företagen ingår endast företaget avseende
Färja Furusund—Yxlan—Blidö i ovan angiven sammanställning. Övriga
tre företag ha sålunda ansetts böra prövas i den ordning gällande
väglag och vägstadga föreskriver. Företagen ingå icke i vare sig länets
investeringsplan för vägar eller de år 1946 upprättade behovsplanerna för
nyanläggning respektive ombyggnad av bygdevägar och kunna således i
jämförelse med andra företag inom länet icke anses vara av sådan angelägenhet,
att särskilda medel nu böra anvisas för deras utförande.

Beträffande företaget Eknö—Furusund—Yxlan—Blidö kan nämnas, att
byggnadstillstånd meddelats för utförande av delen Eknö—Furusund med
undantag för bron mellan Eknö och Furusund. Företagets fortsättning från
Furusund över Yxlan till Blidö är beroende av i vilken utsträckning särskilda
medel kunna komma att anvisas för skärgårdsföretag. Några medel speciellt
för här ifrågavarande företag synes icke böra anvisas.

Slutligen tillåter sig styrelsen beträffande skärgårdstrafiken erinra om
kommunikationsministerns svar i första kammaren den 1 mars 1949 å riksdagsman
Lundqvists i Rotebro interpellation angående de stödåtgärder,
som det allmänna vidtagit för att under den innevarande vintern förbättra
kommunikationerna med och inom Stockholms skärgård samt för de förbättringar
i trafiken, som därigenom kunnat åvägabringas.

Stockholm den 17 mars 1949.

Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
K. G. HJORT.

Ragnar Klingberg.