Statsutskottets utlåtande nr 68.

1

Nr 68.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställning om
anslag för budgetåret 1949:50 till understöd för
utomprocessuell rättshjälp jämte i ämnet väckta
motioner m. m.

(3:e avd.)

X propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under andra huvudtiteln (punkt 27,
s. 51 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 3 januari 1949) föreslagit riksdagen att till Understöd för utomprocessuell
rättshjälp för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av
160 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Anderberg och Elon Andersson (1:74) och den andra inom andra
kammaren av herrar Hedlund i Östersund och Johansson i Torp (II: 112), i
vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändrad tillämpning av
kungörelsen den 20 september 1946 angående understöd av statsmedel för
utomprocessuell rättshjälp annorledes än genom offentlig rättshjälpsanstalt
att understöd enligt kungörelsens bestämmelser skola utgå till samtliga landsting,
som uppfylla i kungörelsen föreskrivna villkor;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Vigelsbo och Pettersson i
Er sback en väckt motion (II: 8), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning angående statens övertagande
av kostnaderna för de offentliga rättshjälpsanstaltema.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
hänvisas till motionerna I: 74 och II: 8.

Utskottet har vidare i detta sammanhang behandlat vad riksdagens år 1948
församlade revisorer under § 1 i sin berättelse anfört angående understöd för
utomprocessuell rättshjälp.

Revisorerna ha lämnat en närmare redogörelse för den hittills utbyggda
rättshjälpsinstitutionen samt verkställt vissa jämförelser mellan å ena sidan
anstaltsväsendet och å andra sidan den rättshjälp, som meddelas enligt det
s. k. jämtlandssystemet, d. v. s. åtgärder syftande till att genom enskilda
advokaters försorg kollektivt tillgodose sådant behov av juridisk biträdeshjälp,
som anstalterna avse att fylla.

Revisorerna ha anfört bl. a. följande.

Rättshjälps frågans ordnande genom anknytning till do praktiserande advokaterna
har ansetts innebära vissa fördelar. Särskilt bär detta visat sig

1—704 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 6 sand. Nr 68—72.

2

Statsutskottets utlåtande nr 68.

vara fallet inom kommunikationsfattiga samt icke tätbebyggda delar av
landet. Bl. a. därigenom att en redan befintlig organisation med kontor,
skrivhjälp, ''utrustning m. m. kunnat utnyttjas, ha vid de beräkningar, som
i varje särskilt fall verkställts inom landstingen, de årliga kostnaderna för
det allmänna i regel visat sig understiga de kostnader, som anordnande av
fast anstalt skulle draga. Härtill komma de besparingar, som engångskostnaderna
för anstaltens inrättande kunnat medföra. Ifrågasatts har även om
icke för den rättssökande allmänheten det vore till fördel, om ett större antal
advokater stode till förfogande, då det därigenom bleve möjligt att erhålla
rättshjälp på ett större antal platser inom länet. Det har även framhållits,
att möjligheterna ökats att anlita den advokat, vederbörande i rättsliga
frågor hyser särskilt förtroende för, samt att klientelets resekostnader
blivit mindre. Man har även pekat på att i sådana fall, då båda parterna
äro i behov av fri rättshjälp, anstaltsformen betagit den ena parten möjlighet
till hjälp genom anstalten, medan i annat fall dylik hjälp kunnat lämnas
båda.

Revisorerna understryka vidare, att ett ändamålsenligt anordnande av
den utomprocessuella rättshjälpen uppenbarligen är en angelägenhet av
största vikt. På grund härav och med hänsyn till de större möjligheter det
s. k. jämtlandssystemet synes erbjuda att snabbt åstadkomma en önskvärd
utbyggnad av den utomprocessuella rättshjälpen anse revisorerna frågan om
formerna för en utbyggnad och effektivisering av denna rättshjälp böra bliva
föremål för närmare prövning.

Över revisorernas uttalande ha yttranden avgivits av statskontoret och
Svenska landstingsförbundet. Landstingsförbundet har bl. a. framhållit, att
när frågan om statsbidrag till rättshjälp enligt jämtlandssystemet av departementschefen
anmäldes till 194G års riksdag, denne framhöll, att statsbidrag
icke syntes böra beviljas i andra län än där det med hänsyn till de kostnader,
som skulle vara förenade med upprätthållandet av en effektiv anstaltsorganisation
och förhållandena i övrigt, kunde anses påkallat att i stället
sörja för fri rättshjälp genom de privata advokaterna. I enlighet med detta
uttalande har statsbidrag endast utgått till Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens läns landsting. — Med hänsyn till de företräden, som jämtlandssystemet
i vissa avseenden äger, är det enligt förbundets mening motiverat,
att frågan om formerna för en utbyggnad och effektivisering av rättshjälps verksamheten
enligt detta system blir föremål för närmare prövning. Den första
åtgärd, man i detta syfte vidtager, bör enligt förbundets mening vara att låta
statsbidrag enligt gällande författning utgå till samtliga landsting, som organiserat
eller organisera rättshjälpsverksamheten i nu berörda former.

Utskottet. I likhet med riksdagens revisorer anser utskottet, att ett ändamålsenligt
anordnande av den utomprocessuella rättshjälpen är en viktig
angelägenhet. I fråga om den lämpligaste formen för anordnandet av sådan
rättshjälp råda emellertid delade meningar. Vissa landsting ha föredragit
anstaltsformen, medan på senare år andra funnit det s. k. jämtlandssystemet
fördelaktigare. Utskottet hyser i princip den uppfattningen, att möjlighet
bör bibehållas att utnyttja den form som i varje särskilt fall är den lämpli -

Statsutskottets utlåtande nr 68.

3

gaste. I vissa län och särskilt inom storstäderna torde någon effektiv rättshjälp
knappast kunna anordnas utan en fast rättshjälps anstalt. I andra fall ater
kan jämtlandssystemet visa sig mera ändamålsenligt. Utskottet anser med
hänsyn till vad härutinnan anförts i revisorernas berättelse och i motionerna,
att en närmare utredning rörande formerna för anordnandet av utomprocessuell
rättshjälp är påkallad. En sådan utredning bör inriktas på ett klarläggande
av de förutsättningar, under vilka det ena eller andra systemet bör
tillämpas, och under vilka former över huvud taget en effektiv rättshjälp kan
anordnas. Material torde numera kunna införskaffas för jämförelse mellan
de olika typerna i fråga om såväl effektivitet som kostnader. Med anledning
av vad i motionerna I: 74 och II: 112 anförts i fråga om statsbidrag för
utomprocessuell rättshjälp vill utskottet vidare framhålla, att skäl synas
tala för att de båda systemen jämställas i fråga om rätten till statsbidrag.
Frågan om statsbidrag till rättshjälp enligt jämtlandssystemet bör sålunda
bedömas ur synpunkten av huruvida detta system är jämbördigt med en anordning
med fast anstalt.

I motionen II: 8 har , yrkats, att staten skulle övertaga kostnaderna för de
offentliga rättshjälpsanstal terna. Utskottet är icke berett att utan en närmare
undersökning bl. a. i fråga om de ekonomiska konsekvenserna därav
taga ställning till förslaget men vill understryka, att den av utskottet förordade
utredningen bör vara förutsättningslös och att jämväl detta spörsmål
därför kan förväntas komma att upptagas till prövning i samband med
utredningen.

Under åberopande av det anförda får utskottet, som beträffande Eungl.
Maj:ts förslag i fråga om medelsanvisningen för nästkommande budgetår icke
har funnit anledning till erinran, hemställa,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Understöd för
utomprocessuell rättshjälp för budgetåret 1949/50 under andra
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 160 000 kronor;

II. i anledning av motionerna I: 74 och II: 112 samt II: 8 ävensom
vad riksdagens år 1948 församlade revisorer anfört under § 1
i sin berättelse i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
i enlighet med vad utskottet ovan anfört angående formerna
för anordnandet av utomprocessuell rättshjälp m. m.

Stockholm den 5 april 1949.

På statsutskottets vägnar:

-T. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 70.