Statsutskottets utlåtande nr 54.
1
Nr 54.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående anslag för budgetåret 1949150 till lindring
i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln, punkt
116, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader
för budgetåret 1949/50 beräkna ett förslagsanslag av 270 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 37, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 11 februari
1949, föreslagit, att förenämnda förslagsanslag skall för nästa budgetår anvisas
med det i propositionen nr 1 beräknade beloppet.
Anslaget är för innevarande budgetår anvisat med samma belopp. Gällande
bestämmelser innebära i huvudsak, att statsbidrag må åtnjutas av dels
person, för vilken det senast fastställda beskattningsbara beloppet enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke överstiger
400 kronor, dels ock person, för vilken det senast fastställda taxerade beloppet
enligt nämnda förordning uppgår till högst 1 800 kronor, ändock att det
beskattningsbara beloppet överstiger 400 kronor. Dock må statsbidrag icke
tillkomma den, som har en till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig
förmögenhet överstigande 12 000 kronor. Bidraget utgår med dels
hälften av den del av läkararvodet, som överstiger sju kronor, dels ock hela
den del av resekostnaden, som överstiger tre kronor.
Medicinalstyrelsen har den 30 oktober 1948 avgivit utredning och förslag
till ändrade grunder för statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna för
mindre bemedlade patienter å landsbygden. Förslaget innebär i huvudsak
följande.
Den högsta beskattningsbara inkomsten skulle fastställas till 1 000 kronor
för den, som uppbär allmänt barnbidrag för ett barn, och till 1 500 kronor
för den, som uppbär barnbidrag för två barn. För den, som uppbär barnbidrag
för flera än två barn, skulle den beskattningsbara inkomsten bestämmas
till 1 500 kronor, ökat med 1 000 kronor för varje barn utöver två. För att
icke gränsen för rätt till statsbidrag skall bliva för låg för de lägsta inkomsttagarna
bland kategorien ensamstående, d. v. s. skattskyldiga med lägsta ortsavdrag,
föreslår styrelsen, att dessa ma äga rätt till statsbidrag, därest den
beskattningsbara inkomsten uppgår till högst 1 000 kronor. Härigenom skulle
1 —-640 49 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 6 samt. Nr 54 55.
2
Statsutskottets utlåtande nr 54.
den behållna inkomsten för de lägsta inkomsttagarna sättas i viss relation
till gällande bestämmelse om taxerat belopp av högst 1 800 kronor. För
vinnande av önskvärd enkelhet föreslår styrelsen vidare, att även för kategorien
makar utan barn bestämmes en beskattningsbar inkomst av högst
1 000 kronor. — I fråga om den högsta storleken av skattepliktig förmögenhet
såsom villkor för statsbidrag förordar styrelsen en höjning av gränsen
från 12 000 kronor till 30 000 kronor. Beträffande statsbidragets storlek
skulle oförändrade grunder gälla.
Medelsbehovet för nu ifrågavarande ändamål har med hänsyn till de
höjda inkomst- och förmögenlietsgränserna för rätt till statsbidrag av styrelsen
beräknats till 300 000 kronor för budgetåret 1949/50, vilket i förhållande till
innevarande budgetårs anslag innebär en anslagsökning med 30 000 kronor.
Departementschefen har närmare belyst verkningarna av statsskattereformen
vid oförändrade statsbidragsgrunder, i vilket hänseende torde få hänvisas
till propositionen jämte däri intagen tabell.
Då nu ifrågavarande statsbidrag — i motsats till exempelvis famiijebostadsbidragen
— allenast tager sikte på ett i regel tillfälligt behov och det
dessutom blir fråga om ett provisorium endast under den förhållandevis
korta övergångstid, som numera återstår till sjukförsäkringslagens ikraftträdande,
anser departementschefen en materiell ändring av gällande bestämmelser
icke nu böra företagas. Någon annan ändring än som påkallas därav,
att genom skattereformen gränsen höjts för skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt,
anses sålunda icke böra vidtagas. I likhet med medicinalstyrelsen
föreslår departementschefen att — oavsett vederbörandes inkomstförhållanden
— en till statlig förmögenhetsskatt beskattningsbar förmögenhet överstigande
30000 kronor under alla förhållanden bör utesluta från rätt till sådant
statsbidrag, som här avses. Härjämte anses den f. n. gällande bestämmelsen
om ett högsta taxerade belopp av 1 800 kronor såsom gräns för rätt till
statsbidrag i vissa fall kunna slopas, då densamma efter skattereformen
saknar betydelse.
Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1950.
Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas till oförändrat belopp, 270 000
kronor.
Nu ifrågavarande statsbidragsbestämmelser skola i princip lända till
efterrättelse även vid bestämmande av begreppet mindre bemedlad enligt
kungörelserna angående statsbidrag till dels resor för patienter vid de statsunderstödda
kustsanatorierna m. m., dels ambulatorisk behandling m. m.
av vissa tuberkulospatienter, dels ock resor för vanföra m. m. Någon ändring
liärutinnan anses icke påkallad. För tolkningen av begreppet mindre bemedlad
i sistnämnda tre kungörelser föreslås sålunda alltjämt i princip skola
gälla samma grunder, som angivas i kungörelsen angående statsbidrag till
lindring i sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å landsbygden
med de förordade jämkningarna däri. Därvid förutsättes emellertid,
att vederbörande behovsprövande myndighet vid tillämpningen av dessa
grunder skall bibehållas vid den friare prövningsrätt av bidragsbehovet i
varje särskilt fall, som f. n. tillkommer densamma.
Statsutskottets utlåtande nr 54.
3
Utskottet liar i förevarande sammanhang till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Näsgård m. fl. (I: 237) och den andra inom andra kammaren av herr
Jönsson i Kossbol m. fl. (II: 305), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta
att dels fastställa högsta beskattningsbara inkomst för rätt till statsbidrag
till 1 000 kronor enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för ensamstående och för familjer utan barn under 16 år samt att
nämnda summa ökas med 500 kronor för varje barn för familjer med barn
under 16 år, dels ock anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor till lindring
i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret
1949/50,
dels ock en inom andra kammaren av herr Hansson i Skediga in. fl. väckt
motion (It 303), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att behovsprövningen
för erhållande av statsbidrag till lindrande av sjukvårdskostnaderna
slopas.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna II: 303 och II: 305.
Utskottet. Med hänsyn till att statsbidrag enligt här ifrågavarande bestämmelser
torde komma att utgå allenast under en kortare övergångstid,
intill dess sjukvårdsförsäkringslagen kommer att träda i kraft, torde några
genomgripande förändringar av de hittills gällande grunderna för statsbidrag
icke böra företagas. Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget till ändrade
statsbidragsgrunder, till vilket motionerna I: 237 och II: 305 i princip ansluta
sig, har utskottet funnit förhållandevis komplicerat, och ett genomförande av
förslaget skulle sannolikt ställa ökade krav på länsstyrelsernas granskning
av ifrågakommande ansökningar om statsbidrag. Utskottet är icke heller
berett tillstyrka det i motionen II: 303 framlagda förslaget om slopande av
behovsprövningen, i all synnerhet som det icke för närvarande kan överblickas,
vilka anslagskrav ett dylikt slopande skulle medföra.
Under åberopande av det anförda får utskottet, som icke funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
I. att motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse högsta
beskattningsbara inkomst för rätt till statsbidrag till lindring
i bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
II. att motionen II: 303 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
III. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse
medelsanvisningen, till Lindring i mindre hcmedladc ''patienters
å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1949/50 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 270 000 kronor.
Stockholm den 29 mars 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
4
Statsutskottets utlåtande nr 54.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Gränebo,
Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Iwar Anderson, Heiding, Berling, Johan
Eric Ericson, Sundelin, Erik Gustaf Andersson och Andrée; samt
från andra kammaren: herrar Bergström, Boman i Kieryd, Mårtensson
i Uddevalla, Bubbestad, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Thapper,
fröken Elmén, herrar Birke, Widén, fru Ericsson i Luleå och herr Henriksson.
Reservationer:
1) av herrar Gränebo, Heiding, Sundelin och Pettersson i Dahl, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka motionerna 1:237 och II: 305 samt att därför utskottets
hemställan under punkterna I. och III. bort hava följande lydelse:
»I. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 237 och
II: 505, i vad de avse högsta beskattningsbara inkomst för rätt
till statsbidrag till lindring i mindre bemedlade patienters å
landsbygden sjukvårdskostnader, fastställa nämnda inkomst till
1 000 kronor enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för ensamstående och för familjer utan barn under
16 år, vilket belopp skall ökas med 500 kronor för varje barn
för familjer med barn under 16 år;
III. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse
medelsanvisningen, till Lindring i mindre bemedlade patienters
å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1949/50 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 300000 kronor.»
2) av herr Rubbestad, som ansett, att utskottet bort med bifall till motionen
II: 303 tillstyrka avskaffande av behovsprövningen i fråga om statsbidrag
till lindring i patienters å landsbygden sjukvårdskostnader samt i anledning
av motionerna 1:237 och II: 305 tillstyrka en medelsanvisning av
300 000 kronor och att därför
dels utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»De för närvarande gällande bestämmelserna om statsbidrag till lindring
av sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å landsbygden äro
till följd av omläggningen av den statliga beskattningen i behov av omarbetning.
Det förslag från Kungl. Maj:ts sida, som i detta hänseende framlagts
i propositionen, innebär emellertid för de barnrika familjerna betydande
försämringar i jämförelse med nu rådande förhållanden. Utskottet har på
grund härav icke ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj-.ts förslag. Det av
medicinalstyrelsen framlagda förslaget till nya statsbidragsgrunder, till vilket
motionerna 1:237 och II: 305 i princip ansluta sig, torde visserligen vara
ägnat att medföra större rättvisa, men utskottet har funnit förslaget förhål
-
Statsutskottets utlåtande nr 54.
5
landevis komplicerat, och ett genomförande därav skulle sannolikt ställa
ökade krav på länsstyrelsernas granskning av ifrågakommande ansökningar
om statsbidrag.
Utskottet har — i överensstämmelse med vad som anförts i motionen
II: 303 — kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke längre
föreligga för att bibehålla behovsprövningen i fråga om statsbidrag för här
berörda ändamål. Landsbygdsbefolkningen befinner sig ekonomiskt sett i
ett betydligt oförmånligare läge än tätorternas innevånare, när det gäller
sjukvårdskostnader. Ett slopande av behovsprövningen — som far ses som
ett steg i riktning mot den allmänna sjukvårdsreformen — skulle bidraga
till att utjämna denna olikhet. Utskottet biträder på denna grund det i
motionen framförda förslaget om slopande av behovsprövningen. Beträffande
storleken av utgående statsbidrag torde hittills tillämpade grunder böra
äga giltighet även i fortsättningen.
I avsaknad av erfarenhet torde det icke vara möjligt att exakt uppskatta
vilka anslagsbehov, som den av utskottet förordade ändringen av statsbidragsgrunderna
kan komma att medföra. Viss ledning för bedömandet
härav kan dock erhållas i den inkomststatistik, som riksräkenskapsverket
i bilaga I. till statsverkspropositionen redovisat på grundval av 1948 års
taxering. Sålunda finner man, att åtskilligt mera än en tredjedel av alla
taxerade inkomsttagare falla inom den inkomstkategori, som enligt Kungl.
Maj:ts förslag skulle bliva berättigad till nämnda förmån. Följaktligen torde
anslagsbehovet vid ett bifall till utskottets förslag komma att nagot överstiga
det dubbla beloppet av vad Kungl. Maj:t äskat. I avvaktan pa närmare
erfarenhet av den förordade ändringen av bidragsgrunderna utgår utskottet
emellertid beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1949/50 från det
av medicinalstyrelsen — under förutsättning av bifall till dess förslag i fråga
om statsbidragsgrunderna — beräknade beloppet, 300 000 kronor.»
dels och utskottet bort under punkterna II. och III. hemställa,
II. att riksdagen må med bifall till motionen II: 303 besluta,
att behovsprövningen i fråga om statsbidrag till lindring i
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader skall upphöra;
III. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse medelsanvisningen,
till Lindring i patienters å landsbygden sjukvårdskostnader
för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 300 000 kronor.»